Svenska är ett konstigt språk. Inte bara för drottning Silvia, utan även för dem som bott här nästan hela livet.Alexandra Pascalidou berättade en gång hur hon föreställde sig svennarnas älskade lantställen, som de beskrev som röda stugor med vita knutar. Vad hon såg framför sig var röda hus utsmyckade med några slags rosetter.
Min vän Maryam har bott här sedan hon var fem. I vuxen ålder åkte hon Waxholmsbåt för första gången. När det var dags att lägga ut landgången, trodde hon att det vankades goda mackor på fördäck.
Idag när vi åt lunch halade jag upp min senaste favorit ur väskan (tack Erik för lånet): boken
Utrotningshotat av Johan Tell. Den listar alla de där vardagssakerna som var så självklara alldeles nyss (?), men som nu bara försvunnit, utan att vi tänkt på det; gillestugan, bidén, heltäckningsmattan (men den är väl på väg tillbaka?), anslagstavlan, telefonkatalogen och diabildsprojektorn.
Själv slog det oss när den lokala partiexpeditionen skulle möbleras om i förra veckan: Faxen? När användes den sist? Nej, den åkte in på en undanskymd plats. Men vi vågade inte riktigt slänga den. Än.
Skrivmaskinen hemma hos mamma var gammal redan när jag var liten. När jag själv fick barn fascinerades de stort av denna underliga mackapär. - Mormor, får jag låna din veteran-dator? En annan unge utbrast: -Kolla, den printar direkt!
Hursomhelst, medan vi satt där på lunchrestaurangen och bläddrade i boken undrade 80-talisten i sällskapet förbryllat vad ett överlakan var. Då kände jag mig gammal. Mycket gammal. Kände mig tvungen att försvara de gammaldags lakanen. Utan dem kan man ju inte bädda säck! Bädda säck? Vad är det? Skit också. Där kom dinosauriekänslan igen. Fick ta hjälp av servetterna och menyn för att visa hur det gick till när man gillrade en sängfälla för kompisarna på seglarlägret.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: nostalgi, utrotningshotat, Johan Tell, fax, heltäckningsmatta, bidé, diabilder, galon, gillestuga, skrivmaskin, textteve, överlakan
3 kommentarer:
Silvia, den ambitiösa, talar givetvis mycket god svenska. Men efter puberteten är det OMÖJLIGT att lära sig rätt uttal.Hon har nog verkligen kämpat.
Ma.
Sen kom vi på att ord försvinner ju också.
Pop-snöre. Bergsprängare.
V-jeans så klart, banlonpolo och gabardinbyxor! Rullskridskor.
Så man kanske skulle öppna natur-reservat för utrotningshotade saker, ljud och ord.
?
Jag har en bidé hemma, den är ju jätte praktisk. Heltäckningsmatta klara jag mig utan men gillestugan var ju mysig. Vi hade en sådan där med björkskog, en fondvägg alltså, oxblodsröda skinnsoffor och lampor med dimmer.
Skicka en kommentar