Ett gott NYTT år 2010

Tryck på pilenför att se filmen! Detta framtidsscenario känns kusligt likt en verklighet vi ser mer och mer av i moderaternas nya, iskalla Sverige. Men julen är ju hoppets tid och kanske finns det här?

Fler som kommenterat väljarundersökningen: Mitt i steget, Jonas Morian, Badlands Hyena och Peter Andersson.

Läs även andra bloggares åsikter om julen, jul, hoppets tid, Roy Andersson, socialdemokraternas valfilm 1985 väljarundersökning, politik, rödgröna, samhälle, val2010, sjukförsäkring, moderaterna, högerregeringen, Försäkringskassan och annat intressant

Brist på ledarskap, politik eller på bra politik?

När det går dåligt finns en enkel regel: Skyll på ledaren.

Innan (S)-kongressen gick drevet mot Mona Sahlin. Hon syntes för litet, lyssnade för mycket, hade ingen politik. Så klubbades beslut i en rad viktiga frågor, Monas ställning stärktes och opinionssiffrorna gick upp.

Då var det Fredrik Reinfeldts tur. Moderaterna rasar i opinionen och nu är allting Reinfeldts fel. Och eftersom Fredrik inte är lika härdad som Mona, så klantade han sig.

Först förklarade han raset med att han synts för litet. Han hade haft så mycket att göra med EU-ordförandeskapet att han inte hunnit gå sida vid sida med folket, vars förtroende han bär. (Eller hur var det han uttryckte det i sitt jultal förra året?) Sedan valde han att attackera motståndaren. Socialdemokraterna har ingen politik. Och har de det så har de snott den från oss, inte tvärtom. Och om Mona Sahlin blir statsminister och de får utöva den politiken så går Sverige under. Typ.

Sedan sa journalisterna att felet var Reinfeldts brist på utstrålning. Vad går den karlen igång på egentligen? Enda gången man noterat ett stålblänk i hans hundögon var väl när han attackerade fiendesidan i MUF:s ordförandestrid på 80-talet?

Just det sista tror jag faktiskt kan ha betydelse. Trots aldrig så höga reklambyråkostnader går det inte i längden att fejka ett samhällsengagemang. Det hjälper inte att ge miljoner till välgörenhet, att formulera sig aldrig så väl om utanförskap eller att kalla sig "Allians för Sverige" när ursprungsnamnet faktiskt sa vad det handlade om; "Allians för maktskifte". Folk genomskådar den som söker makt för sin egen nytta. Palme skulle tveklöst genomskådats om han, som fötts med guldsked i mun, inte med hela sitt hjärta hatat orättvisor, "satans mördare" och annat.

Men jag tror ändå inte att moderaternas största problem är Fredrik Reinfeldt. Det är deras politik.

När du köper en vara övertygas du på tre plan: etos , logos, patos. Alla måste vara med.
Känns den moderata politiken etisk? Rättvis? Moraliskt riktig? Har den visat sig logisk? Ekonomiskt lönsam? (För Sverige som helhet alltså, inte för den tiondel svenskar som fått 60% av skattesänkningarna?) Och slutligen, framförs den med patos? Inger den en känsla av hopp (som Obamas budskap gjorde)? Leder den till ökat välbefinnande? Känner sig folk fria och glada i Alliansens Sverige?

Nej, jag tror inte det. Inte ens den tiondel som fått 60 % av skattesänkningarna verkar ju särskilt förtjusta i att få det bättre på de sjuka, arbetslösa och pensionärernas bekostnad. Och resultaten av denna ekonomiska hästskitsteori låter ju vänta på sig. Det verkar inte dugga på klockaren trots att det regnar på prästen. Och framförallt, folk känner sig inte fria. Även om de tillhör vinnarna i regeringens ekonomiska politik så finns där en krypande känsla av otrygghet, en rädsla att plötsligt befinna sig på loosersidan, bland bidragstagarna, de tärande. Om jag blir sjuk, om jag inte får förlängt vikariat, om räntan sticker iväg.

Hur får vi färre sjuka och fler uppfinnare och entreprenörer i ett sådant Sverige? Färre mobbare? Fler solidariska individualister som bryr sig om både sina egna och andras ungar?

Andra skriver om detta ämne: Politik utan känsla , och SR/Ekots inslag, Johan skriver om bloggbävningen om sjukförsäkringen, Ett hjärta rött om den moderata arbetslinjen, Peter Andersson tycker som vanligt bra saker, Eva-Lena tror inte heller det hjälper att Raj-Raj blir mer synlig, Peter tycker däremot att han borde bli mer synlig, t ex borde hans gamla tal publiceras , Peter Hultqvist vädrar panik i regeringskansliet , Ab:s ledare pekar på att Reinfeldt vann valet på prat, Nyhetskanalen om att Reinfeldts största skräck är Sahlin, Expressen om Reinfeldts bakslag, I Dagens Industri virrar Reinfeldt till det ordentligt , Stig-Björn Ljunggren har några bra råd att ge, men Kärlek vid 60+ sammanfattar hela grejen med orden:

Alliansens jobbskatteavdrag är en vision om en platt-TV till.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, moderaterna, Fredrik reinfeldt, Mona Sahlin, svaga ledare, starka ledare, brist på ledarskap, brist på politik, opinionssiffror, SCB och annat intressant

Varning för arena-kannibalism

I förrgår hade både Solna och Stockholm kommunfullmäktige. I Stockholm tog partierna gemensamt beslut om att bygga en fotbollsarena för 40 000 åskådare. Ett par kilometer därifrån i Solna hade fullmäktiges ledamöter en frågestund med VD:n för det bolag som kommunen är delägare i och som ska bygga en nationalarenan för 50 000 åskådare.

Aftonbladet skriver om idiotin i att inte samarbeta kring arenabyggen i Stockholm. Det är det här som är skillnaden mellan Stockholm och Göteborgsregionen, där man med hjälp av Göteborgsandan (och en nypa Göran Johansson) lyckats samarbeta kring gemensamma mål, både för att skapa jobb och för en utveckling av fotbollen på Gamla Ullevi, där alla de tre hemmalagen spelar.

"De politiker som i går fattade beslutet om den nya Stockholmsarenan försäkrar
att bygget kommer att bära sina egna kostnader. Byggrätter för kontor, nya
köpcentrum och bostäder ska stå för hälften, biljettintäkter för resten. Så
brukar det låta. I Solna gör kommunen och Fotbollsförbundet samma kalkyl. Till
slut riskerar skattebetalarna ändå att stå där med notan. Stockholm behöver lära
av Göteborg."

Skillnaden mellan de båda arenorna är storleken och finansieringen. Finns det efterfrågan, en överskottsmarknad, för både en arena med 30 000 platser och för en med 50 000 platser? Hur många evenemang per år kan inrymmas på den större Swedbank arena i Solna? Enligt Live Nation, världens ledande arrangör för underhållning, betyder storleken mindre än logistiken, t ex avstånd till nästa stad i turnéplanen.

Sedan är det finansieringen. Globen har ju som bekant gått i kånken ett par gånger och fått lyftas av Stockholms skattebetalare, trots att det är en förhållandevis liten arena i en förhållandevis stor stad. Det är ju ingen tvekan om att en stor arena skulle räcka för Stockholm. Att sedan fotbollslagen vill ha sina egna arenor är förståeligt, men kommer nog leda till ekonomiska problem om alla arenor ska bli av. Den nya Stockholmsarenan kommer att finansieras på liknande sätt som Globen, vilket gör att Swedbank arena som bygger på en vinstkalkyl från år ett(!), har betydligt tuffare avkastningskrav och därmed, gissar jag, ett sämre konkurrensläge prismässigt.

- Men om inte projektet vore kommersiellt intressant skulle väl inte fyra externa privata finansiärer gå in i det? svarade Swedbank arenas VD på min fråga om kalkylerna verkligen skulle hålla. Johodå, om det samtidigt innebär guldläget att de får sälja mark (Jernhusen) eller fastigheter (Fabege) i området och om de kan sälja sin gamla arena för dyra pengar (SvFF) och om de får uppdraget att bygga hela klabbet (PEAB)!

Men what´s in it for Solnaborna?

Turistintäkterna, visst. Om souvenirförsäljaren, hotellägaren och krögaren är Solnabor får vi ökade skatteintäkter. Men företag betalar inte en spänn i skatt i de kommuner där de verkar, utan bara till staten. Då är det nog mera så att en hel REGION tjänar på en etablering. Och just därför borde vi kommunpolitiker i Stockholms län samverka kring stora projekt och inte leka småpåvar och skippa de våta drömmarna om att bygga monument över oss själva i varenda kommun.

Det gäller förresten fler saker än idrottsarenor.


Missförstå mig rätt. Jag vill inget hellre än att det byggs i Stockholm. Men jag undrar bara i fall man lägger pengarna på rätt saker här? Sedan har ju Solnas arenabygge också forcerat fram det groteska monstret Mall of Scandinavia, eftersom ekonomin i arenan är otillräcklig i sig själv.
För att undvika missförstånd: Bilden föreställer Ceausescus palats i Rumänien och inte arenan eller köpcentrumet Mallof Scandinavia.


Andra media om detta: I SvD varnar expert för glädjekalkyler. SvD om osäkerhet kring hemmalag , VD:n i Stockholmarenan om stordriftsfördelar , men BP har ingen publik , jag har skrivit omd et här tidigare



Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, AIK, Djurgården, Hammarby, Nationalarena för fotboll, Swedbank arena, riskkapitalprojekt, skattebetalare, Stockholmsarenan, Globen och annat intressant

Gör som Karl Bertil Jonsson

Om man spyr på julklappshetsen, släkten och traditionerna, och vill fira jul på ett mer meningsfullt sätt - är det möjligt? frågade jag i mitt förra inlägg. Eller är begreppet alternativ jul inget mer än att byta ut den gröna granen mot en rosa?

Lotta hade en idé som jag hör fler och fler: "En alternativ jul kan vara att skippa julklappar till familjen (barnen får naturligtvis) och istället köpa julklappar till mer behövande. Det ska jag göra i år. Äntligen ska jag köpa till några som blir glada på riktigt och inte till några som redan har allt."

Ja, kanske julefriden inträder om man sätter in de pengar man skulle använt till en massa krimskrams och fetsöt mat till Stadsmissionen eller Läkare utan gränser istället? Eller vart ska man skänka pengarna till tycker ni?

En nätsökning ger vid handen att många har svårt att hitta alternativ gemenskap på julafton. Signaturen "Ensam jul" skriver på ett diskussionsforum:

Har firat jul alldeles ensam i 7 år nu. De första åren var det hemskt. Stängde av telefonen och grät floder för att ingen ville "ha" mig... Sen kontaktade jag Frälsningsarmén för att - som du föreslog - jobba tillsammans med andra och göra en god gärning. Gissa om min förvåning när det var kö och jag fick veta att det inte alls fanns plats för "nya" personer att medverka... Min tanke då var att man skulle ringa listan runt och bjuda hem alla andra som inte heller fick komma - men dit kom jag aldrig. Konstigt nog så skämms man för att vara ensam!

Ja, det verkar inte helt lätt att göra nåt vettigt, vare sig för sig själv eller andra, denna laddade storhelg. Jag vill dock avråda från att göra som Carola och Runar. Ni vet när de för några år sedan under stort mediarabalder bjöd ett antal hemlösa på julmiddag på NK. Det var väl helt OK att bjussa på mat, även om platsen kändes som något av ett felval. Det riktigt skärande missljudet uppstod efter maten och Carolas gratissång, när de hemlösa förärades varsitt paket att ta med ...hem? Paketet visade sig innehålla en CD med Carola. - Det var ju jättesnällt, som en hemlös man sade, även om jag inte har någon CD-spelare. Men det hade suttit fint med ett par varma strumpor!

Hur f-n tänkte de egentligen? Då är det t o m bättre med sex japanska servettringar av päronträ till en medellös fyrbarnsfar, som i TV:s Karl Bertil Jonsson :-)

Läs även andra bloggares åsikter om julklapp, alternativ julklapp, hemlösa, klappstips, välgörande ändamål, Läkareutan gränser, Stadsmissionen och annat intressant

Alternativ jul

Finns det fortfarande nåt som heter så? Jag skäms att säga det, men jag vet inte. SSU i Solna ordnade för ett par år sen alternativ jul för folk som inte hade nånstans att vara, men i år...? Det enda alternativa med julen nuförtiden tycks vara att byta ut den vanliga julgranen mot en rosa. "- Varför inte ha en svartvit gran i år? Du kan spraya den vit eller svart. Hitta svartvita saker att hänga i granen, sidenband är jättefint att knyta i granen." Eller att skita i allt och sticka utomlands.

Min mest alternativa jul var när jag låste in mig ensam hemma och vägrade fira med någon. Det var den bästa julen jag haft. Ärligt. Jag fick titta på vilka TV-program jag ville, bara äta precis det jag själv tyckte om, när och hur jag ville. Och jag köpte bara julklappar till mig själv; sköna filmer, böcker, badolja, cashmirsockor och en ny flanellpyjamas.

Det höll dock bara den enda julen. Sedan har det varit som vanligt igen. Möjligen litet mer avslappnat, litet mindre juldekorationer, litet färre rätter på julbordet och inte så många bjudningar.

För er som ändå inte vill/kan slippa julracet, kommer här ett par recept som kan göra det hela litet mer avslappnat:

Alternativ Glögg

med garanterat hög effekt

Istället för att bjuda gäster på ett glas vattnig och sliskig glögg som entrédrink, sätt igång kalaset rejält med denna tequila-race-inspirerade shot jag fått från min galna flygvärdinnakompis H:

Du behöver:

En bricka med en massa shotglas med vaniljvodka (kan även funka med vit rom)

En skål med socker + kanel blandat

En massa apelsinklyftor.

När gästerna anländer får de slicka i sig kanel-socker, svepa vaniljvodkan och suga i sig apelsinklyftan. Häpp!

Och på julafton får du svärfar på gott humör med denna drink till Kalle Anka:

(ursprungligen ett recept från barchefen på Pontus, här kraftigt förenklat med precis lika gott!)

Julig Drink

• Vit rom
• (Rå)socker-kanel-vatten-lösning som värmts litet i micron eller på plattan så att sockret löst sig.
• Apelsin, gärna blodapelsin, nerpressad i glaset samt till dekoration.
• Krossad is (går bra att krossa isbitar inlindade i en handduk med hammare)

Glöggflaskan sparar du till midsommar, dör du serverar den i martiniglas med krossad is och citron. Ingen, jag lovar INGEN, fattar att det är glögg meddetsamma!

Läs även andra bloggares åsikter om jul, alternativ jul, juldrink, bästa juldrinken, alternativ glögg och annat intressant

Julens färg är röd, liksom skökans

Maria Magdalena avbildas nästan alltid i röd klädnad, vilket lett till att färgen rött blivit sinnebilden för en lösaktig kvinna. Nu gör nya rön gällande att Maria Magdalena inte alls var nån sköka, utan högt respekterad präst. Den röda klädnaden var en dräkt som messianernas kvinnliga präster bar, ett faktum som dock kyrkans kvinnoförakt effektivt sopade bort från historieskrivningen. Läs och avgör själva.

Två tusen år senare hade denna kvinnobild satt sig så till den milda grad att min mor som 18-åring av min morfar bryskt ombads gå och torka sig kring munnen då hon kom ner till middagen med en svag antydan till rödfärg på läpparna. Horfärg!

Nu, 50 år senare är det inte riktigt så längre. Men fortfarande föredrar julklappsköpande män vitt framför rött eller svart på sin kärestas julunderkläder från H&M. Horan har man inte hemma i sängen. Åtminstone inte officiellt.

Min farmor var en djärv kvinna för sin tidsålder. Hon hade egen bilagentur, sålde bl a rattar till Volvo, och reste runt på kontinenten och gjorde business, nästan bara med gubbar. Hennes naglar var eldröda och långa, där de elegant greppade ciggen med vänsterhanden och whiskyglaset med högerhanden.


Vi yngre släktingar av kvinnokön undrade alltid vilket lack hon använde, men hon bara viftade bort frågan i ett moln av rök från sin med munstycke förlängda Benson & Hedges. Själv testade jag massor av märken och kulörer, men jag fick aldrig till den där elegant, 30-talsdepraverade tonen.

När hon slutligen gick bort 93 år gammal, hittade vi inte ett enda nagellack i toilettbordet. Såklart, hon gick ju på salong... Men hennes nagelvårdstekniker hörde lyckligtvis av sig med kondoleanser, varpå vi äntligen fick svaret: Mavala Madrid no 2. I miniflaska förstås, för hållbarhetens skull.

Så till min slutsats: Köp inte det där vita raffsetet i julklapp till din kvinna, hon kommer ändå inte sätta på sig det eftersom hon känner sig som en julgris efter all skinka och knäck.
Köp istället ett juligt rött nagellack, det är minst lika sexigt som ett raffset.
Gärna Mavala Madrid no 2. (Nej, jag är ingen modebloggare och jag är inte sponsrad.)
Läs även andra bloggares åsikter om Maria Magdalena, hora, skäka, kvinnlig präst, lösaktig kvinna, rött, röd, rött nagellack, röda läppar, rött läppstift, Mavala Madrid, synd, sexiga underkläder, raffset, julklappstips, underkläder i julklapp, juliga naglar, vita underkläder och annat intressant

Nu byggs arenan ingen vill ha

Nu byggs arenan som ingen vill ha, skriver Metro efter gårdagens Första Spadtag på Swedbank Arena i Solna. Och i senaste Mitt i Solna kallar jag den för Gökunge. Jag var med när kronprinsessan Victoria satte spaden i sandhögen som placerats i det tjusiga tält som byggts upp dagen till ära. Hon var rätt ball, när hon gick upp på scenen, tätt följd av ett kostymklätt gubbgäng, och leende sa: - De tror visst inte att jag ska klara det här själv :-) Sedan tog hon ett rejält spadtag och hivade iväg sanden fler meter. Övning ger färdighet.

Sedan blev det champagne (dock inte för mig) och lax. Jag stod och pratade med tre töjklädda gubbar från PEAB som fått komma in i det uppvärmda tältet dagen till ära. Det är de som gör pålningsjobben i den gamla industrimarken invid Råstasjön. Vi snackade om hur mycket gift det finns i marken, som använts som deponi för allsköns avfall sedan årtionden. När kommunen borrade ett provhål för ett par år sedan fick de snabbt proppa igen det för det bara vällde upp giftiga ångor. - Jo, en av gubbarna fick kliande utslag på kinden, säger en av byggjobbarna.

Och mer konstigheter kryper upp för varenda dag det här projektet fortgår verkar det som. Först skulle spektaklet kosta absolut max 1,8 miljarder. Men snart duggade nya, högre siffror tätt. Den senaste, obekräftade, jag såg var 2,4 miljarder. Så var det konstigheterna med finansieringen: - Det här kommer inte kosta Solnaborna en krona, sa Lars-Erik Salminen (m), bara för att nån månad senare klubba igenom ett beslut i fullmäktige om kommunal finansiering på 218 miljoner. Med fullt delägarskap och ansvar för exploatering, ägande och drift av evenemangen. Sedan lades locket på och ingen folkvald utom han själv fick insyn i projektets ekonomi. När så lån på 1.36 MILJARDER togs i Swedbank fick Solnaborna inte ens veta vilken ränta de skulle betala.

För ett par år sedan hävdade företrädare för arenaprojektet att AIK var den viktigaste hyresgästen. Så började rapporterna om AIK:s tvekan inför spel på arenan läcka ut. Det skulle bli ett dyrt avtal för klubben och fansen var inte alls nöjda med utformningen av arenan. Men man skulle klara sig även utan AIK, meddelade Arenabolaget, de hade ju avtal med andra evenemangsarrangörer; Live Nation t ex. Men samma dag som första spadtaget tas uttalar sig representanter för Live Nation och kallar Arenabolagets förhoppningar för glädjekalkyler.

Och så var det detta med storleken. Vi måste riva gamla Råsunda och bygga en ny arena om vi ska kunna få EM och CL-finaler till Sverige, hette det när förslaget om den nya nationalarenan presenterades 2007. Nu är det inte mycket som talar för att EM hamnar i Sverige. Om det ens blir en ansökan. Orsaken är UEFAs nya krav på ÄNNU större arenor. Enligt EM-ansökan ska en finalarena ta minst 60 000 åskådare, och ingen Champions League-final spelats på arenor som tar färre än 60 000 åskådare, riktmärket är nu snarare 70 000. Det betyder att Swedbank Arena i Solna är för liten redan innan den börjat byggas.

Fotbollsförbundet har vänt sig till regeringen med krav på pengar för att öka storleken, men regeringen dröjer med besked, vilket tyder på att "det inte är läge att slå klackarna i taket". Citatet är Lars-Åke Lagrells. Samme man stod vid gårdagens invigning och försäkrade att man visst kunde spela EM-final på mindre arenor. Jag fattar ärligt talat ingenting...

Och vi förtroendevalda vet fortfarande inte mer än vad vi får läsa i media. Vad är det som är så känsligt att det måste hållas hemligt? Släpp på bolagssekretessen, åtminstone för oss som sitter i kommunfullmäktige och måste fatta beslut om att betala kalaset med skattepengar och gå i kommunal borgen!

Andra media på detta: Byggjobbarbloggaren Calle Fridén , bloggen Fotbollsfunderingar känner sig spyfärdig , Sportbloggen tror inte på EM , SvD skriver att AIK-ledningen behöver mer tid innan de kan bestämma sig. Kärlek och uppror är också upprörd.

Läs även andra bloggares åsikter om nationalarena för fotboll, fotboll, AIK, Råsunda, Swedbank arena, första spadtaget och annat intressant

Idag börjar det:

Klimattoppmötet som ska rädda världen! Klart att det inte går. Det har inget avtal eller protokoll lyckats med. Ta Kyoto till exempel - alla var sura på att USA, men även de länder som skrev på gav katten i att uppfylla sina åtaganden. Canada, tror jag det var, skulle minska sina utsläpp med 4 procent, men ökade dem istället med 28 procent!

Ska en sådan här gigantisk pryl lyckas, tror jag att detta måste till:

a) att klimatförhandlingarna krisar ihop. Hellre inget avtal än ett urvattnat avtal. Kris leder till utveckling. Då måste ett gäng hårt pressade världsledare boka in ett nytt möte om ett år, och då jävlar gäller det.

b) att alla är överens om hur ett avtal ska tolkas, mätas, följas upp och utvärderas.

c) samordning i djungeln av utsläppsmarknader, som idag ser helt olika ut mellan regionerna.

d) Sanktioner mot de länder som som inte uppfyller sina löften.

alternativt

e) Klimatkris på riktigt, d v s in på skinnet hos oss i Europa eller USA. Inte bara att en stad i nån avlägsen övärld håller på att översvämmas.

Inte konstigt att Reinfeldt ser blek ut och börjar glida på orden. Jag stötte på honom igår på en moderat födelsedagsuppvaktning. Hans livvakt såg betydligt gladare ut. Stig Malm, som kände igen livvakten, morsade och undrade om han skulle med till Köpenhamn imorgon? Nej, svarade han leende.

Andra media på detta ämne: Begrundat o plitat om Climatgate , Krassman undrar om Al Gore kommer prisa Sverige som föregångsland även i framtiden , Anders Ygeman är ordförande i riksdagens miljöutskott bloggar på plats i Köpenhamn , Peter Andersson skriver efter gårdagens Agenda , DN:s temasida om klimatmötet, SvD:s snabbguide till mötet , Aftonbladets karta över jordens förbränning av energi , Expressen inkl diskussionsforum , Aftonbladet som tycker Reinfeldt glider på orden, DN om möjligheterna att utsläppen ska stanna av 2015, SvD tror det krävs mirakel för att lyckas.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, klimat, miljö, Köpenhamn, Reinfeldt, utsläppsrätter, handel med utsläppsrätter, klimatavtal, Kyotoprotokollet, kris och utveckling, och annat intressant

Swedbank Arena - både för stor och för liten?

Swedbank Arena påminner mera om intrigen i ”Det våras för Hitler” än ett seriöst affärsprojekt, läser jag i en välskriven krönika i Tattersall, som rör sig från Klarakvarteren och Kungsträdgårdens almar till Råsunda Fotbollstadion.
På måndag tas det första spadtaget på Swedbank Arena. Samtidigt är det fortfarande oklart om AIK kommer att skriva avtal om att spela där och det finns kritik mot såväl insyn som finansiering.

De Solnabor och AIK jag pratat med hade nog en positiv inställning från början till en ny, fin arena. Men de ville självklart att AIK skulle få inflytande över utformningen och del av vinsten. Och de ville definitivt inte att deras skattepengar skulle finansiera bygget.

Mikael Albinsson, som nu är projektchef för arenan har tidigare pratat om hur viktigt det är för ett lag att ”äga” intäkterna till sina egna arrangemang: "Alla intäkter, från matchbiljetter till pengar för varje såld korv måste hamna i klubbkassorna. Slipper klubbarna vara hyresgäster i samband med sina egna hemmamatcher behöver de inte dela med sig av intäktskakan."


Insikter av detta slag borde leda till förståelse för det svåra beslut som AIK nu har - att skriva ett ogynnsamt avtal med en för stor arena eller att flytta spelet till en Stockholmsarena på "fel" sida av stan.

När vi i Kommunstyrelsen först fick information om planerna på Swedbank Arena sades det att Råsunda var alldeles för litet och omodernt för att rymma framtidens fotboll, den gamla anrika stadion hade helt enkelt tjänat ut sitt syfte. Jag, som inte är någon expert på arenors dimensionering, trodde på informationen och tänkte att, jaha, ja, planerna på placeringen på Skytteholmsfältet som först var tänkt var iallafall undanröjda och området vid Dalvägen är ju ett bra alternativ.

När det sedan kom till kommunens finansiering och delägarskap sparkade jag bakut, men behovet av ett nybygge ifrågasatte jag inte. Nu är jag mer tveksam. Men jag ska erkänna att jag faktiskt inte kan bedöma trovärdigheten i vare sig den ena eller den andra uppgiften.

Är Råsunda stadion för liten och omodern, eller är det rent av så att Swedbank Arena är för liten för att klara kraven på kapacitet för stora europeiska finalmatcher?

Och samtidigt för stor för att fansen ska känna sig hemma, som de gör på Råsunda?

Kommer arenaprojektet "inte kosta Solnaborna en krona" som (m)ajoriteten lovade från början, eller blir projektet dyrare och mer riskfyllt för varje dag som går?

Det sista vet jag delvis svaret på: (M)ajoriteten i Solna kommunfullmäktige har hittills beslutat att bevilja 217 miljoner kronor av Solnabornas tillgångar till arenaprojektet. Vad slutnotan blir vet vi inte, eftersom det är ett hemligt affärsprojekt som bara en enda av Solnas folkvalda politiker har insyn i, kommunstyrelsens ordförande Lars-Erik Salminen (m).

Nästa måndag kommer Arenabolagets VD Christian Alexandersson till Kommunfullmäktige för att berätta om arenan. Frågan är varför, för även han är p ga företagssekretessen förhindrad att svar på den viktigaste frågan av alla: Vad kommer denna gökunge att kosta Solnaborna?

Varför vill SvFF och Solna Stad riva en av världens 10 mest klassiska arenor (enligt FIFA) för att uppföra en dyrare lösning som ingen vill ha – för stor för AIK men för liten för att husera EM- eller CL-finaler? undrar AIK-fansen på sajten Hemma på Råsunda. Tyvärr kommer inte heller de att få ställa de frågor de vill i detta demokratiska beslutsforum.


Andra om detta: J_Helander , SvenskaFans , AIK-bloggen , Lars Epstein i DN,
Läs även andra bloggares åsikter om Nationalarenan, Swedbank Arena, Solna, fotboll, AIK, AIK-fans, politik och annat intressant

Tänk om...

Vad händer när jag vänder mig bort?

Detta är den viktigaste existentiella frågan!
Den gamla grekiska filosofen Aristofenes hade ett stort problem! När han tittade på en sten så visste han att den existerade, men hur kunde han vara säker på att den verkligen fanns när han vände sig bort?
Vem kunde i så fall bevisa det? Den kanske bara låg där när han tittade på den!
Finns regeringen när jag vänder mig bort? Och den absolut viktigaste frågan: FINNS MAUD OLOFSSON NÄR JAG VÄNDER MIG BORT?

Av rent humanitära skäl hoppas jag svaret på den frågan är NEJ!
Det är värt ett försök!
KAMRATER! Om vi alla vänder oss bort samtidigt kommer Maud Olofsson inte att finnas!

Läs även andra bloggares åsikter om filosofi, Aristofanes, politik, Maud Olofsson, Vattenfall, SAAB och annat intressant

Fake it ´til You make it, brudar!

Undrat varför nobelpristagare så ofta bär frack? Nu har Vetenskapsrådet granskat sin egen bidragstilldelning till forskare i medicin, och surprise, surprise: Män får oftare sina projektansökningar beviljade och dessutom mer pengar än de kvinnliga forskarna.

Ingen är förvånad, men hur förklaras det då? Jo, de manliga forskarna har högre meritvärde redan från början. Aha, varför då; ytterligare en orättvisa? Nej, även här finns en förklaring: Männen har flera publicerade forskningsartiklar, vilket ger poäng i forskarvärlden.

Men i skolan har ju killarna svårare att förklara sig i ord och skriver sämre än tjejerna?

Jo, så är det, men så fort de lämnar skolan, med sina sämre betyg, så händer något: Killarna ger sig ut i världen med ett HELT annat självförtroende än sina kvinnliga klasskamrater. Att de har sämre betyg och torftigare språk skiter de i.

Så, skicka in era alster tjejer, oavsett om det är vetenskapliga artiklar, episka romaner eller bara nåt litet bloggkludd. Vad är det värsta som kan hända? Att ni får nobben?

Jag kan fortfarande, efter tre söner, FÖRUNDRAS över killars totalt verklighetsfrämmande självförtroende. Hur kan han ens inbilla sig att han ska bli popstjärna i Berlin?, tänker jag, nästanlitet irriterat. Men å andra sidan ... hur fasen ska man kunna bli popstjärna i Berlin om man inte klär sig som en och åker dit?

Fake it ´til You make it! är ett gott råd till tjejer som tror att de inte kan. Alla brudar är experter på att fejka, så till den milda grad att de till slut tror att de är den där snygga/hjälpsamma/porriga/lyssnande/milda tjejen som killen/chefen/mamma/väninnan vill att de ska vara.

Byt bara ut de där mesiga adjektiven mot respekterad/übersmart/framgångsrik/världsberömd eller vad ni nu vill vara.

Vafan, hur svårt kan det bli? Ni har ju redan stått inför hela klassen och mimat till ABBA/Lena Philipsson med hopprepet som mic. Och minns ni inte när ni i tre timmar med ert gulligaste leende satt och lyssnade på Snygg-Steffe när han babblade om sin moppe i tre timmar?

Fake it ´til You make it!

Det kallas positiv affirmation på konsultsvenska (ett mycket lönande yrke som många män utövar utan att ha mer utbildning än Powerpoint-presentationen från den (manliga) konsult som först höll kursen.

Men fundera först ett varv till på om ni verkligen VILL bli t ex framgångsrik läkare. Kanske det är pappas dröm? Kanske ni istället vill bli båtkapten eller Mat-Tina? Det gäller att hitta sin egen, äkta vilja bakom Plump Lips-leendet och den fyllda Filofaxen!

Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskapsrådet, forskningsanslag, kvinnliga forskare, manliga forskare, jämställdhet, flickor och pojkar, skolan, pojkar sämre i svenska, flickor får högre betyg, nobelpristagare bär frack, få kvinnliga nobelpristagare och annat intressant

Julvarning

Julvarning är härmed utfärdad. Alliansfritt Sverige har lagt ut sin beryktade adventskalender på bloggen. Årets story börjar så här: ”Och det hände sig vid den tiden att från statsminister Reinfeldt utgick ett påbud om att hela världen skulle avlyssnas - i alla fall vissa trafikstråk. Detta var första gången alla tjänade på att debatten lade sig, och det skedde när Marianne Samuelsson var landshövding på Gotland.”

Den hembrända pepparkakan på bilden är formgiven och bakad av Elisabet Berg på pahitt.se. Kolla också in hennes annorlunda julpynt Fett coolt, gjord av återanvända chipspåsar. Dessa och en massa andra saker med eller utan jultema hittar du hos Elisabet på hennes företag Påhitt & Grafisk Form i Uppsala.

Läs även andra bloggares åsikter om FRA-lagen, adventskalender, Elisabet Berg, påhitt, pepparkakor, inte så god jul, Alliansfritt Sverige, statsminister och annat intressant