måndag, maj 31, 2010

Om Jesus, Mors Dag och ensamhet

Igår var jag i Pingstkyrkan. Jo, det är sant! Johanna Graf, som gick ur kyrkan när hon var sju år gammal, som vägrade sjunga morgonpsalm och blev skickad till Obs-kliniken för det, satt på scenen (heter det scen i en kyrka?) och svarade på frågan: -Vad är ditt förhållande till Jesus? Jag kunde bara säga att jag tyckte han var snygg på bild (iallafall på bokmärkena som prästen kom och gav oss barn på dagiset Mäster Samuelsgården i Gamla Stan) och att jag funderat mycket på om han var gift med Maria Magdalena. Det svaret ...vad ska jag säga... lockade väl inga röster direkt... Men det var iallafall ärligt.

Och de var snälla, pingstvännerna, applåderade, sjöng Idas sommarvisa trots att den ansetts hädisk och bjöd på prinsesstårta eftersom det var Mors Dag. Synd att jag lärt mina barn att det är ett kommersiellt jippo som man ska strunta i. Det gjorde att ingen av pojkarna såg den minsta anledning att vara med sin mamma denna vackra vårsöndag.

Så i brist på någon att leka med gick jag och hälsade på tanterna i hembygdsföreningen som firade Charlottenburgs gårds dag. Där var de också snälla, trots att alla utom en är moderater (det finns en folkpartist också). Jag fikade igen (två prinsesstårtbitar och vetebröd till lunch, känn på den du Anna Skipper!) och pratade med min gamla magister Larsson från Ängkärrskolan, som är gift med Ingrid som är motorn i hembygdsföreningen. De var bekymrade för att det blivit så mycket kaffebröd kvar, trots det fina vädret. Folk var väl upptagna med att fira Mors Dag, spekulerade de. Gaah, där blev jag påmind om det igen...

Sedan var det meningen att jag skulle gå på teaterpremiär i Haga slottsruin. Ni vet den där som ska spärras av för allmänheten, för att SÄPO säger att det kan gömma sig terrorister där som kan attackera Daniel och Victoria. Utom när det spelas tater där, för då ska den vara öppen. Terroristerna kanske har ledigt då, vad vet jag?

Nåja, där spelar iallafall Teater i Haga sin nya pjäs Mirandas Saga och jag hade två fribiljetter. Till premiären, på vårens vackraste och soligaste dag då syrenerna blommade förföriskt och folk låg på filtar och pussades överallt. OK, jag har för mycket omkring mig för att hinna planera i förväg. Det är inte troligt att folk som man ringer samma dag har tid att gå med. Alla jag ringde skulle, jo, du gissade rätt, fira Mors Dag med sina stora och underbart omtänksamma familjer.

Eftersom det inte kändes som nån lockande ide att gå på teterpremiär ensam, jag gick hem till katterna istället. Och kände att NU, nu har jag blivit den där kattanten som går omkring i sin trädgård och jollrar med djuren och blänger misstänksamt på människor.
Sedan betalade jag räkningarna och gick och lade mig.

Ok, det är inte riktigt sant. För jag fick faktiskt besök av en nästan-granne-kompis och vi satt och solade i trädgården och snackade skit ett bra tag. Och jag pratade i alla fall i telefon på kvällen. Men man kan känna sig ensam ändå ibland. För att standardläget är att ha en stor bullrig familj omkring sig, och så har man plötsligt inte det, och då kan det antingen kännas otroligt skönt och vilsamt, vilket det gör ibland, eller så kan det kännas väldigt tomt och skramligt.

Som i den här videon:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , och annat intressant

fredag, maj 28, 2010

Man gnuggar sig i ögonen

Minns ni Reinfeldts fabulösa uttalande om att ungdomsarbetslösheten berodde på att unga är lata? "En viktig orsak till att många ungdomar inte får jobb är att de inte söker jobb." Nu har han ändrat sig. Nu beror den på en SYNVILLA!

Jag undrar vem det är som behöver starkare läsglasögon, ungdomarna eller regeringen?

Maud Olofsson behöver tydligen också gå till optikern, för hon har lyckats vända totalt på arbetslöshetssiffrorna. Hon påstår i SVT-morgon att det är 100 000 fler sysselsatta nu än vid valet. Bilden här nedanför är visserligen litet suddig, men man behöver ju knappast klara att läsa statistikrapporter för att inse att sysselsättningsgraden har sjunkit med motsvarande 100 000 färre jobb sen valet!



* sysselsättningen i antal har ökat med 25 000 om man räknar säsongsrensat, eller minskat med 11 800 om man använder originaldata.


Ulrika Falk skriver också om detta, liksom Johan Ulvenlöv och Katarina Nyberg Finn och Alliansfritt Sverige och Fredrik Olovsson och Johan Westerholm och Högbergs tankar Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , och annat intressant.

tisdag, maj 25, 2010

En riktig sosse lovar att höja skatten. Eller?

När s-politikern Ilja Batljan påstår att det finns en hel del Stockholmare som tjänar över 40 000 i månaden och inte tycker det är så jättekul att få höjd skatt med sossarnas budgetförslag har han förstås helt rätt. Vem fasen vill betala mer skatt? Och den lilla procent som därtill utnyttjar skatterabatterade hushållsnära tjänster gillar förstås inte om de försvinner. Och att det finns en högre procent villor här som kostar över 6 miljoner och som skulle få litet högre fastighetsskatt med sossarnas förslag är ju också ett faktum.

Ändå ylar de som kallar sig De Riktiga Sossarna i högan sky så fort Ilja eller någon annan "högersosse" påpekar att detta kan vara ett problem om man vill vara ett parti som vinner val i Stockholm. Bloggaren Marika Lindgren, som har en magisterexamen i nationalekonomi och vanligen använder statistik mer intelligent, tycks reagera med reptilhjärnan och skriver triumferande att Stockholmaren minsann inte är nån höginkomsttagare, för medelinkomsten är knappt 25 000:-/månaden, nästan som i resten av landet (där den är 22 000:-).

Eva Franchell
, ledarskribent på Aftonbladet, faller ännu djupare, och skriver saker som påminner om klistermärkena med texten "Borgare är äckliga!" som VPK delade ut på mitt gymnasium på 80-talet. När Eva och Marika påpekar att medelinkomsten minsann är 25 000, så gör det de enkelt för sig. Problemet med medelvärden är att de är sammansmältningar av en massa olika värden. Och det är just det som är problemet i Stockholm. Det är en stad där en massa människor tjänar mer än 40 000. Och där en massa människor tjänar mindre, långt mindre än 25 papp. Vill vi vinna val i Stockholm måste vi få både de som tjänar mycket och de som tjänar litet att känna att de tjänar på ett socialdemokratiskt samhälle där rättvisa ger tillväxt och där fler människors livschanser frigörs. Då måste vi snacka ideologi. Det har Ilja gjort i Nynäshamn, och där är han lika poppis i det rika villaområdet vid vattnet som i hyreshusområdet. Han är invandrare, litet smågalen, snackar transfetter, vill förbjuda stora chipspåsar och han gillar att sticka ut hakan och uttrycka sig drastiskt ibland. Men han är iallafall tydlig, en riktig människa, ingen politikerrobot. Och viktigast av allt: han pratar om saker som folk upplever som vardagsproblem.

Vad jag INTE tror vinner val, och vad folk INTE känner igen sig i, är gammaldags snack om att rika människor = onda som ska vingklippas och fattiga = goda människor som ska hjälpas. Evas beskrivning av människor med 25 000-lön, boende i hyresrätt på söder som "roligare" än människor med 40 000-lön i villa i en "ödslig" förort med "RUT-klippta gräsmattor" är så urbota dum att jag tappar all respekt för henne. Synd, för hennes bok Väninnan tyckte jag var både välskriven och intressant. Marika Lindgren skriver att Stockholmarna inte kommer rösta på oss bara för att vi lovar att inte höja skatten. Nä, men de kommer inte att rösta på oss om vi lovar att höja den heller!
Borgerliga, instängda i ödsliga villor med RUT-klippta gräsmattor
Riktiga, roliga Stockholmare på södermalm

Problemet är att vi pratar skatt överhuvudtaget. För de allra flesta betyder partiernas skillnad i skatteförslag så litet för vardagsekonomin att det överhuvudtaget inte spelar någon relevant roll för deras partival. Eller borde göra åtminstone. Men fortsätter vi att snacka skatter fram till valdagen kommer folk nog tro att en 50-öring i skattesats är skillnaden mellan välstånd och ruin.

Marika slutar åtminstone sitt inlägg med en bra beskrivning av vad socialdemokraterna i Stockholm vill göra, mer än att höja skatten. Det är välgörande, för det är om det valet borde handla, detta har jag skrivit om förut, bla i "En ding, ding, ding, ding värld" och "Blir skatt den stora valfrågan?"

Och Eva Franchell har också rätt i en sak: De vanligaste bekymren för en Stockholmare handlar inte om skatter, utan om dagis- eller bostadsbrist. Vilket inte betyder att man skiter i ekonomin, märk väl! För det är ju just då - när man har svårt att få vardagen att gå ihop, när prestationsstressen på jobbet håller på att ta död på en, och när hotet om höjd ränta på den alldeles för dyra och toppbelånade bostaden gör en sömnlös av oro - som Stockholmaren inte direkt LER FÖRÄLSKAT mot ett parti som säger att vi vill höja deras skatt.

För att högern har lyckats trumma in budskapet att skatt betyder döden i plånboken. För att man inte orkar läsa färdigt tidningsartikeln som förklarar att den höjda fastighetsskatten inte kommer pungslå folk med låga inkomster, även om de råka bo i en sjukt övervärderad villa i egnahemsbristens Solna. För att man har för fullt upp med att krampaktigt hålla sig fast i ledstången på den överfulla t-banan för att klara att samtidigt läsa debattartikeln från s-företrädaren som förklarar att de flesta faktiskt får sänkt fastighetsskatt med (S)-förslaget, t ex alla de som bor i bostadsrätt eller hyreslägenhet. Och för att man är så trött efter att ha stressat från jobbet för att inte bli sista=sämsta föräldern på dagis att man väljer att zappa över till Hollywoodfruar när Thomas Östros förklarar varför det är ett bättre vapen mot den ökande arbetslösheten att satsa deras skattepengar på bra utbildning och ungdomsjobb än på skatteavdrag för hushållstjänster.

Ilja har helt rätt när han säger att skatten i Landstinget inte alls behöver höjas, bara man ser till att inte slösa bort den på svindyra sjukhusupphandlingar där bara ett byggbolag gynnas.

Och i Solna ser jag just nu faktiskt inget behov av att prata skatt överhuvudtaget. I en budget på 2,5 miljard kronor (2 500 000 000:-!) är den 25-öring eller 50-öring som skiljer partiernas skatteförslag faktiskt felräkningspengar. Det är definitivt inte skillnaden mellan himmel eller helvete. Vi sossar i Solna har exakt samma skattesats som moderaterna; d v s oförändrad skatt. Men i en budget på två och en halv miljard finns så mycket utrymme för omprioriteringar att vi ändå kan presentera ett handlingsprogram som gör skillnad. Ett exempel: Om man höjer parkeringstaxan för besökare vid de tider då det är fotbollsmatcher på Råsunda och gratis parkering idag, kvällar och helger, så får man ihop till 10 nya speciallärare i lågstadiet! Om man börjar använda Solnas rikedomar till att investera i renovering av snuskiga gymnastiksalar och bygger om skolor miljösmart, skapar man jobb och sänker energianvändningen vilket sparar pengar på sikt. Sedan finns det en hel massa saker man kan göra som inte kostar alls, eller som rent av drar in pengar. Som att införa sommarjobbsgaranti för ungdomar ihop med Solnas företagare. Och genomfartsavgifter för de bilister som tar smitvägen genom Solna på våra bostadsgator.

City skriver om Ilja Batljan. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , och annat intressant. Bloggare som skriver om detta är bl a Lindahls blogg, Ankersjö (C), Karins värld

Först en kalldusch, sen halkar man på tvålen

De e mycke nu, mellan hägg och syren. Då är det tur att Calle skriver!
"Fullmäktige i Stockholm klubbade igår detaljplanen för området där den nya Stockholmsarenan ska ligga. Redan i höst kommer första spadtagen att tas, och invigningen kommer ske december 2012.

Jag kan tänka mig att det fanns en och annan borgare i Solna som ända in i det sista hoppades att något underverk skulle ske, att nån skandal - det är ju populärt när det gäller arenabyggen - skulle glida upp och i vart fall fördröja hanteringen. Chanserna för att stackars Solna får en dyrbar kvarnsten om halsen ökade därmed dramatiskt. För det spelar ingen roll vem som äger en sån arena - dess skugga kastas långt längre än till tomtgränsen. I synnerhet när man tänkt sig skapa nån slags jättegalleria i anslutning till Nationalarenan ( och samtidigt ta död på nuvarande Solna Centrum).


Men stora arenor fordrar hemmalag. Stockholmsarenan kan få två, ja till och med tre om nu AIK envisas med att inte vilja betala jättehyror till Svenska Fotbollsförbundet. Nationalarenan kan få...noll? Och kanske får förlita sig på tio Madonnakonserter om året.....


Man funderar på vilka synvillor (m)ajoriteten i Solna hade - att de skulle husera ett europeiskt topplag, och ett landslag med prenumeration på slutspel? När alla vet att den bästa svenska fotbollen spelas i andra ligor. Den bästa fotbollen i världen är bara en knapptryckning bort, och då känns knappast harvande i underkant av allsvenskan ett riktigt dragplåster. Publiksiffrorna sjunker i allsvenskan, mitt eget älskade Gnaget har gjort en djupdykning som borde rendera avhandlingar om gruppdynamik och kollektivt misslyckande, landslaget får se VM på TV, och i Solna kan vi nog se fram både mot ökad trafik och högre kostnader.


Den verkliga vinnaren är naturligtvis PEAB, som får bygga både Swedbank Arena i Solna, och Stockholmsarenan"


tisdag, maj 11, 2010

Är jag egentligen kille?

Pojkar, män och killar älskar listor, skriver Larsa på sin blogg. Och berättar hur list-autisterna från Solna träffats och gjort en lista över de 100 skivor som betytt mest för dem. Jag var inte med, kanske beroendepå att jag var i Finland, kanske beroende på att jag är tjej. Tjejer gör inte listor med samma nördfrenesi som killar, hävdar Larsa.

Jag trodde länge precis som Larsa, att detta med listor var ett utpräglat manligt fenomen.
Jag har förut skrivit en spaning om att män är besatta av listor, medan kvinnor har en mer mogen inställning till livet. Och jag brukade reta min exmake med hans låtlistmakande, som började med noggrannt nedtecknande av veckans tio-i-topp-lista nån gång i mellanstadiet.

Tills jag upptäckte att jag också var en listmakare. En sökning på min egen blogg visar att den är full med listor:
Där finns exempelvis den här listan med 5 snubbar som verkligen vet hur man deppar, om dödslängtande country.
Och den här, om saker som var bättre förr
Saker som gör mig tokglad
Vi som aldrig lärde oss dra halsbloss, innehållande den mest tragiska lista du kan tänka dig.
Och de bästa låtarna att gifta sig till, om nån nu skulle behöva en sådan lista
Eller den här, om saker jag (eventuellt) kan tänka mig att ge en andra chans.
Och motsatsen, om saker jag aldrig i livet tänker ge en andra chans

Hoppsan, det blev ju ett helt gäng listor! Fast jag kanske i hemlighet är kille?

Till alla killar och wannabes kommer här ett tips på en riktig listnördsida, Pop Culture Madness, där ni kan hitta
Listan över låtar där ordet "Baby" förekommer flitigast,
låtar om döden,
världens sorgligaste göra-slut-låtar,
låtarna som är bäst på att piska upp en viss stämning på ett evenemang,
farmaceptiska låtar (Ja, med drogreferenser alltså),
låtar med kvinnonamn (A-Z),
låtarna med de mest missförstådda texterna,
låtarna som sätter sig som klister i ditt huvud (Varning, titta inte ens på listan!),
stalkerlåtar ("Every breath You take" t ex...),
sommarlåtar,
sorgliga låtar,
superhjältelåtar,
och så vidare,
och så vidare.

En guldgruva!Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , ,

måndag, maj 10, 2010

Om snyggast vinner kan vi ju göra Bodström till partiledare


Det var tydligen nån slags debatt på TV igår. Mellan "Fredrik" och "Mona". Redan 20 minuter innan programmet börjat konstaterade Aftonbladet att läsaromröstningen visade att "Reinfeldt vann debatten". Behöver jag tillägga att jag inte ens slog på TV:n? (Den här gången heller...!)

Själva ordet politik låter som nåt fult. (Och det är kanske inte så konstigt med tanke på ovanstående.) Därför blir jag heller inte förvånad när kompisar säger att de är "totalt ointresserade av politik". Samtidigt är de urförbannade på att de inte får dagisplats i sin stadsdel, eller att deras morsa utförsäkrats trots att hon är för sjuk för att jobba. Eller att rika knösar sätter in barnbidraget på bosparkontot medan de själva räknar dagarna till den 20:e varje månad. Osv. Osv.

Men om politik ska framställas som nån jävla idolomröstning på TV så förstår jag att folk inte pallar att sätta sig in i skillnaderna mellan partierna. Jag har flera gånger propagerat här på bloggen för litet mer rak konsumentupplysning inför valet i höst. Och då menar jag inte exakt vilka förslag som ger dig eller mig mest klirr i plånboken. Den + och -listan blir rätt ointressant för de flesta. Jag försökte kolla på skillnaderna mellan de olika budgetförslagen i förra veckan, men konstaterade, precis som ekonominyheterna och bankekonomerna, att skillnaden för en vanlig löntagare blev så liten att det blev ointressant. Det är inte med plånboken man röstar, iallafall inte i första hand.

Det är klart, att om det är något förslag som påverkar en själv jättemycket så kan det avgöra. Men det är som med föräldraledigheten; det är inte de som tjänar på det som låter sin bebis träffa båda föräldrarna ungeför lika mycket, tvärtom.

Jag tjänar på moderaterna, men jag tror inte på deras samhälle, där var och en klarar sig själv och bara marginellt ställer upp när någon behöver en hjälpande hand. Jag är övertygad om att jag, precis som Maryam, blir starkare när folk omkring mig får chansen att växa och bli starkare. Därför är jag beredd att betala rätt mycket för att slippa ett samhälle som blir allt kallare och hårdare för mina barn att växa upp i. Men jag tror faktiskt inte moderaterna och deras stödpartier vågar prata ideologi. Dörför att de veta att de flesta mäniskor gaktiskt varken gillar eller tjänar på ett samhälle med stora klyftor, som deras politiska idé bygger på. Därför gör de allt för att få folk att fokusera på personer istället. Personen Fredrik kan ju liksom ingen reta sig på.

Jag har av partikamrater blivit tillsagd att inte svära på Facebook, men i morse skrev jag så här efter att käbblet utbrutit om vem som vann partiledardebatten i TV igår kväll: - Men hur fan orkar ni? Jävla sandlådediskussion! Avgör ett TV-program hur man röstar? Och röstar man på en person eller på vilket slags Sverige man vill leva i? Redogör för skillnaderna mellan vilket samhälle "Fredrik" och "Mona" vill leva i istället, och ska ni bråka så bråka istället om vilket av de där samhällena som får fram flest nobelpristagare och minst våldsbrottslingar!

Fast å andra sidan...det kanske är precis så illa? Att folk röstar på en person och inte på en samhällsidé? När jag bläddrar vidare på fenomenet Facebook ser jag att många människor faktiskt bryr sig om att gå med i fåniga grupper som fokuserar på vilken partiledare de gillar eller retar sig på.

De kanske är så dumma att de beter sig likadant när de röstar som när de köper mineralvatten? Alltså att de köper den coolaste eller snyggaste flaskan, istället för det vatten som smakar godast eller är bäst för deras kropp? I så fall borde vi omedelbart göra Thomas Bodström till partiledare.

Och NEJ, nu menar jag inte att Thomas Bodström smakar illa eller är dålig för hälsan. Men han upplevs förmodligen som coolare än Mona Sahlin, trots att hon har sisådär 100 år mer erfarenhet av att regera ett land än vad han har.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , och annat intressant

torsdag, maj 06, 2010

Plötsligt behöver även Haga slottsruin spärras av...?!

Glöm lek här, framtida generationers barn!
Igår var jag på debatt om instängslingen av Hagaparken inför Victorias och Daniels flytt. Många har blivit upprörda när de sett hur mycket av parken som nu stängslas in, av säkerhetsskäl. Det är nog ingenting mot hur upprörda folk kommer bli nr de ser att även den gamla slottsgrunden (slottsruinen i folkmun) kommer att stängslas in, "av säkerhetsskäl". Statens Fastighetsverk meddelar på sin hemsida att slottsgrunden ska spärras av. På deras eget fikonspråk låter det så här:
"
Av säkerhetsskäl kommer slottsruinen (Haga slottsgrund) och den nuvarande bryggan att vara skyddsobjekt och därmed inte tillgänglig för allmänheten. Ruinens stup, som på vissa ställen uppnår 5-6 meter, är sedan tidigare försett med ett mindre staket för att förhindra olyckor och kommer nu liksom bryggan att kompletteras med en mer permanent inhägnad."

Hur det kan komma sig att detta inte ansetts nödvändigt förrän Victoria och Daniel ska flytta dit förklaras inte. Är de rädda att det nygifta paret ska drulla ner där eller?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , och annat intressant

Har du vad som krävs för att bli bilmodell?

Här ska ni få ett tips på en karriärväg i en mansdominerad nransch: Bli bilmodell för Volvo. Det krävs visserligen fyra års studier, men sedan vet du exakt hur du ska luta dig över en motorhuv för att locka hugade spekulanter :-)
På köptet får du lära dig bilhistoria och ekonomi! Wow.

Det mest lustiga är dock inte själva artikeln, utan de efterföljande kommentarerna på Dagens Industris hemsida:

"Skönt att se att kineserna inte fallit för den politiska och feministiska korrektheten som finns i Sverige"

"Helt rätt! Kina är i sanning på väg att köra om västvärlden. Inga feministfloskler här inte."

"Så fort dom blir tillgängliga blir det en Geely volvo."

"GO CHINA! Det är det politiskt korrekta som får oss i väst att gå under."

"Ska det funka måste modellerna vara feminina och nätta. Går knappast att ha en bredaxlad svenska med träskor och t-shirt med pease & love och som underhåller intressenter genom att prata trosskydd och moderkakor. Trött på maskulina svenskor"


Hm, det verkar som om svenska män är litet desperata och längtar tillbaka till "den gamla goda tiden"...?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , och annat intressant

måndag, maj 03, 2010

Blir skatt den stora valfrågan?

Å, jag har egentligen igen lust att skriva om pengar, men jag måste. Eller måste jag det egentligen? Å ena sidan: Ja. Därför att blåa och det rödgröna laget håller på med sina budgetförslag och för att det har betydelse för människors privatekonomi. Och det är många som vill att valet enbart ska handla om den egna plånboken, och försöker skrämma upp folk med att de kommer bli ruinerade om miljöfascisterna de gröna och toblerone-mona får kontrollera deras liv. Typ. Därför är det på sin plats med litet konsumentupplysning. Igen.

Skatt blir den stora valfrågan, skriver ekonomisajten E24. Inte oväntat. De rosa tidningarna brukar säga så. Det är liksom deras jobb att säga så. Därför ska jag, så fort det rödgröna budgetförslaget presenterats i eftermiddag, göra lista på hur du och jag och alla andra påverkas av de olika budgetförslagen.

Å andra sidan: Nej. Valet handlar inte om pengar. Pengar är viktigt, särskilt om man inte har några, men valet handlar om mycket mera än så. Det är ett vägval mellan två olika samhällsmodeller. Det har partierna sagt förut, men det är först nu vi haft en blå regering som verkligen visat att de tänker förändra Sverige i grunden. Och börjat göra det. I rask takt. Trots att det komme rut ord från deras munnar som säger nåt helt annat. Det är totalförvirrande, men det är precis det som händer. Vi vill att människor ska få vård, inte stå i kö, säger Filippa Reinfedt med huvudet på sned. Och fördubblar vårdköerna i Stockholms län. Vi vill minska utanförkapet, säger Fredrik Reinfeldt och ökar arbetsläsheten med 100 000 pers, vilket är något av ett bottentrackrecord jämfört med andra EU-länder, som också haft en ekonomisk kris. Vi tror på rättvisa och solidaritet, skriver de nya moderaterna, och sparkar skoningslöst på de svagaste i samhället.

Det här handlar valet om: Två samhällsmodeller. En som levererat tillväxt sedan 1889. Som OECD säger är den mest framgångsrika. Den nordiska välfärdsmodellen, där man betalar en försäkringspremie i form av skatt, som ger en trygghet när livet går sönder, när man blir sjuk eller förlorar jobbet. Samma samhällsmodell som hälsoforskarna i boken Jämlikhetsanden genom en överväldigande mångd statistik bevisat som den som ger samhällen mest hälsa, minst brottslighet och mest tillit.

Och en annan, som handlar om att människor klarar sig bäst själva, utan gemensamma lösningar. Med så låg skatt som möjligt. Där marknaden löser de allra flesta problem, utom möjligtvis brandsläckning, gatubelysning och en miniminivå i trygghetssystemen som möjligtvis erbjuder så mycket hjälp åt utsatta att vi slipper kliva över alltför många uteliggare på gatan.

Hur mycket är smart att lösa tillsammans? Så skulle man kunna sammanfatta det. Men det är litet vilseledande, för "smart" leder tanken mest till ekonomi. Och det handlar som sagt inte enbart om ekonomi, utan även om vilket samhälle som känns bra i magen och i samvetet. Och vilket samhälle som gör mig friast.

Jag är socialdemokrat för att jag är övertygad om att ett sköt-dig-själv-och-skit-i-andra-samhälle är dåligt för såväl min plånbok, min magkänsla som min frihet.

Jag tror att ett samhälle där man inte talar om mina barn och andras ungar, som vägrar att offra några på vägen, som tror att kunskap växer om den delas av fler, som inte tror att hungriga vargar jagar bäst, som tror att trygga människor vågar mer, ett sånt samhälle ökar mitt personliga välmående, både fysiskt och psykiskt.

En bra bredd ger en bättre elit, det gäller såväl för idrotten som för samhället i stort.

Eller Tillsammans är man mindre ensam, som titeln på boken av Anna gavalda, som nu även blivit film. Läs! Se!Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , och annat intressant