Visar inlägg med etikett Äventyr. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Äventyr. Visa alla inlägg

måndag, oktober 29, 2012

Sandy, är det en av de där Kardashians?

Nej, det är väl ingen som svävar i okunnighet längre. Hoppas jag. Amerikanerna är vana vid oväder och storordiga vädervarningar i media och det finns risk att folk stannar hemma och t o m går ut för att titta på ovädret.

Det vill jag bestämt avråda ifrån. Jag kollade innan jag gick ut här i Fort Lauderdale när Sandy passerade här, och det skulle inte vara någon direkt fara, men jag blev ändå chockad över kraften, hur vinden piskade sand mot kroppen så det kändes som att bli blästrad. Och det föll palmer över vägen.
Och även efterdyningarna är allvarliga. Trots att orkanen Sandy bara snuddade vid Florida, är vägen här utanför fortfarande stängd, översvämmad och full av enorma sanddyner uppblåsta från havet. Men medan orkanen nu lämnat plats för svalare luft och vad amerikanerna kallar höstväder med temperaturer runt 20-25 grader, så rör sig ovädret nu mot nordöstkusten, där man nu väntar något man aldrig nånsin upplevt förut; fler vädersystem som krockar, mer regn, t o m snö som aldrig brukar förekomma i samband med tropiska stormar, högre vågor, större räckvidd, långsammare framfart, samtidigt med fullmåne som höjer tidvattnet ytterligare.

Trots detta scenario, som nu oavbrutet sänds via samtliga media, ihop med varningar om att evakuera de mest utsatta områdena och hålla sig inne i de övriga, så såg jag nyss joggare på TV ute i New York. Idioter. De utsätter ju inte bara sig själva för risk, utan även de som ska försöka rädda dem sedan.
Orkanen Sandy är allvarlig nog, även utan de här falska bilderna som nu sprids på nätet.

Här är några bilder på hur det FORTFARANDE ser ut här nere i Florida:
Och - jag upprepar - då snuddade alltså bara stormen vid oss!
För att kunna göra en jämförelse kan det hjälpa att titta på den här satellitbilden av stormen Irene från förra året överst och Sandy under.
Den stora båtmässan Fort Lauderdale Boatshow här i helgen verkade inte påverkas mycket. Så länge det finns onödigt rika människor kommer det finnas onödigt stora megayachter till salu. Hela helgen har stan haft en klar överepresentation av små, äldre män med rätt stora magar flankerade av trådsmala fruar (?) med glittriga kläder. Kaptenen, som skeppat några av de största av dessa gigantiska plastbadkar, har underhållit mig med häpnadsväckande historier om livet ombord. Tyvärr är jag förbjuden att återberätta några smaskiga detaljer, och några namn lyckas inte ens jag dra ur honom.

Det här är verkligen kontrasternas land.

fredag, oktober 26, 2012

Är jag Frankenstorms brud?

Om du en gång mött en riktigt överjävlig storm, säg en cyklon till exempel. Skulle du inte då tro att sannolikheten att du stöter på nåt liknande igen är ungefär som att slå bara ettor på tärningen i typ ett år i sträck? Men fan heller.Är det inte stormar i politiken så möter jag en cyklon på Indiska Oceanen, och nu kommer orkanen Sandy!

Här kommer man i all fridfullhet till Florida för att knyta kontakter, leta jobb, kolla på båtmässan, gå en räddningskurs på MPT, sola, simma, surfa litet.


Men redan efter ett par dagar pratar de på TV om en storm över de närliggande öarna i Karibien. Men det är ju inte här. Här är ju orkansäsongen i princip över. (I princip!) Ytterligare ett par dagar senare pratar de högljudda TV-kommentatorerna om FRANKENSTORM, de gör till och med jämförelser med The Perfect Storm på 90-talet. Men fortfarande är det ju bara några anonyma satar på avlägsna öar som drabbats. Det amerikanerna är intresserade av är om deras hus och vägar ska drabbas. Men tydligen kan det hända att orkanen växer och viker in över USA:s östkust, ja även New York kan drabbas hårt. I Fort Lauderdale, där jag är, är invånarna dock härdade. - Äh, de bara överdriver som vanligt. Det blir storm och regn ett par dagar, sedan är det över.
Jag slappnar av, och bekymrar mig mer om den gigantiska kackerlacka som rasslar emot mig på badrumsgolvet på morgonen. Först efter en liter insektsspray slutar den sprattla. Hu.


När jag ser några hotellanställda ute vid poolen öppnar jag dörren för att konfrontera dem med en spetsig fråga om det är inkluderat i rumspriset med rumskompisar av det här slaget. Svaret, liksom vinden som tar tag i mig så fort jag stiger utanför, får mig dock att tystna rätt fort:

- En kackerlacka är nog ditt minsta problem idag, miss.

Jag ser mig omkring. Poolen är full av avbrutna palmblad och allt möjligt skräp flyger omkring medan hotellpersonalen rusar runt för att samla ihop parasoller och solstolar. En koll på TV:n visar dock bara på stormvindar än så länge. Inte ens vindbyarna är kraftigare än de jag redan varit ute i, på sjön. Inget som kan hindra mig från att passa min tid hos frissan, speciellt inte eftersom jag inte klippt mig på ett år.
När jag står och väntar på bussen noterar jag att det bara är jag och en mumlande och speedad knarkare inom synhåll längs den öde strandgatan.


Badvaktens bås är tomt och igenbommat, bara de röda Beach Rescue-bilarna åker långsamt upp och nerför strandlinjen med blinkande rödljus på taket.


Skolorna håller stängt och bussarna verkar inte ta tidtabellen på alltför stort allvar. Det är inte bara på grund av den alltmer frantiskt stirrande och tuggande knarkaren som jag börjar ångra att jag satt på mig korta shorts. Sanden har börjat lätta från stranden och blästrar nu mina bara ben så hårt att det gör ont. Regnkläder var ju inte heller nåt jag tänkte på att packa när jag lämnade höstsverige förra veckan, så snart är jag genomvåt. Inte av regn, utan av de miljontals droppar saltvatten som vinden piskar upp från havet.

När jag väl kommer in på frisersalongen som en dränkt katt skrattar de åt mig.

-Varför kastar du pengarna i sjön (ha ha) på en hair do en dag som denna, honey?

De har svårt att tro att jag inte vill ha den Farah Fawcett-föning som ingår i alla frisörbesök här, utan bara klippa topparna, och då spelar det ingen roll om håret blir litet blött!

Men under timmen hos frisören har vädret förvärrats ytterligare och jag tvingas ge upp och blåsa in på baren bredvid och vänta på att bli upphämtad med bil av kaptenen. Han lovar komma så fort han kan, men det dröjer fyra öl innan han lyckas ta sig de tre kilometrarna uppför kustvägen.


Därför fnittrar jag mest när vi tvingas köra slalom mellan uppblåsta sanddyner på vägen hem. På natten, när fönstren skallrar och palmerna piskar så hårt mot väggarna att man undrar om de ska hålla, skrattar jag inte längre. Vad fan är det här?

Nu gick elektriciteten också. Batteriradio, någon?


/Frankenstorms brud

DN skriver. Läs även andra bloggares åsikter om , , ,  och annat intressant

fredag, april 27, 2012

Smaken är som baken – delad





Min nya båt – bilen – har nu hunnit till Tyskland, och nåt så udda som ett kinesiskt penzion und gaststätte. Tämigen frvirrande när en Biergarten stinker sötsur sås, måste jag säga. Annars helt OK som övernattning, med undantag för att de kinesiska ägarna totalt verkar ha glömt sin goda thékultur till förmån för tyska örtteer. Frukostbuffén är full av krauterthe, kamomillenthé och något som mest liknar varm saft. Yuck. När jag frågar efter ett normalt svart eller grönt thé lyser dock ägaren upp och trollar fram en fin kanna äkta kinesiskt the och serverar det kokhett i små vackra koppar. Fullt betyg för det!

Det här med smak...
Man märker verkligen skillnad på olika länder man besökt många livsmedelsaffärer på flera kontinenter på kort tid. I Australien var det läsk, öl, biff och vitlöksbröd (!) som upptog en oproportionerligt stor andel av hyllorna i affärerna. I Sydafrika var det också kött, och olika grillsåser. De är tokiga i sina grillfester, både Sydafrikaner och Aussies, det är bara namnen som skiljer sig åt; braai i SA och barbecue i Oz.

På St Helena var det ingenting som upptog hyllorna. De var för det mesta tomma, förutom när the Royal Mail ship RMS St Helena anlände en gång i månaden med post och matvaror.

På Kap Verde var det litet samma sak, även om skeppstrafiken är mer frekvent har man har just ingen inhemsk produktion förutom en del frukt och grönsaker, så där var det torrvaror, t ex flingor som upptog stor del av hyllmetrarna. Bäst handlar man på gatan, där folk ställt upp sina kylboxar längs trottoaren. Ett par bananer där, ett bröd där, ett kilo finfina tomater någon annan stans.

Resten av länderna är knappast någon överraskning: I Spanien var det skinka, i Frankrike ostar, i Belgien skaldjur och här i Tyskland korv. Och äckliga théer då.

Nej, dags att stänaga av datorn och den tyskdubbade rapvideon på TV:n och lämna hotellet för en ny härlig dag med frei fahrt på autobahn.


söndag, april 22, 2012

Inte skryta, inte skryta, inte skryta...

Körsbärsträden blommar i Aix-en-Provence

Kusin Anne och hennes man, segelmakaren Philippe

Att sitta i rullstol är inget handikapp för dessa jolleseglare

Utanför kusin Annes jobb på båtmäklarfirman i Hyères

Råttor är det gott om på rivieran. Kusin Anne ser inte road ut.
Amina i talarstolen på S-kongressen i helgen
Man ska inte tro att man är nåt och man får inte skryta om att man har det så himla, himla bra. Speciellt inte om man är nyss avmönstrad från segelbåt, på visit hos kusin Anne som bor i Hyères på franska rivieran, där finalseglingarna för kvalificering till de olympiska jolleklasserna är i full gång.

Men jag gör det ialla fall. Jag kan helt enkelt inte låta bli. Jag har nyss avslutat ett jobb, har inget nytt, är på väg hem till Sverige, där lägenhetsförsäljning och en massa jobbiga flyttbestyr väntar. Men jag är ändå så himla glad, framförallt för att jag klarat av fem månader på en segelbåt som i princip råkade ut för ALLT som överhuvudtaget kan hända, utom att kapsejsa. Tack livet! Tack äventyret!

Sänder samtidigt en skamsen tanke till alla frivilligarbetande socialdemokratiska förtroendevalda hemma i Solna och övriga storstockholm som idag sitter inne på distriktskongress och lägger fram förslag för en mer framgångrik Stockholmsregion. Mina varmaste hejarop till alla er nya entusiaster! Till er som varit med i evigheter kan får jag kanske föreslå en liten paus, så att fler med nya idéer kan få chansen till en förtroendepost?