Sluta säg "Sluta dampa!"

Läser i City om några elever i femman i min gamla grundskola Tallbackaskolan i Solna. De har reagerat på att Språkrådet listat ordet "dampa" på sin nyordslista 2007. Barnen har nu skrivit till Språkrådet, regeringen och skolverket med kravet att ordet genast tas bort från listan.
- Lärare ska inte säga sluta dampa till barn som bråkar, säger de. Det är ju en sjukdom, så ska man inte säga till någon.

När jag var liten skrek man "Du är ju helt CP" eller "Jävla CP-unge". Skillnaden var att inga lärare skulle komma på tanken att göra det.

På Språkrådets nyordslista 2007 finns ordet "dampa" med. Att ett ord finns med på listan betyder i och för sig inte att det är godkänt, bara att det är noterat. Men ord som är kränkande brukar få en varningstext. Det fick inte ordet "dampa".

Bra rutet, ungar!

Övriga ord på 2007 års nyordlslista är bl a kulturkofta, reinfeldtare och foppatoffel.
De kanske också kan uppfattas som skällsord, vad vet jag...?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Läs även andra bloggares åsikter om nyord, nyordslista, Språkrådet, Reinfeldt, regeringen, skolverket, elever, Tallbacka, dampa, foppatoffel, kulturkofta, reinfeldtare,

Valuta för pengarna

På måndag tokhöjer SL priserna. Igen. 11 procent år priset upp på biljetter och månadskort. Nästan 700 kostar ett månadskort nu. Enhetstaxan, som inte straffade dem som inte fått tag på en bostad i eller nära stan, är ett minne blott.

Det är en rent ideologisk nedskärning. Folk ska få betala för det de använder, utan hänsyn till bärkraft. Att kollektivresenärerna dessutom är samhällsbärande hjältar som inte tar bil till jobbet, ska inte belönas utan snarare bestraffas.

Men som någon slags missriktad tröst har nu några glada informatörer på SL gjort en liten reklamkampanj där man på skyltar överallt i t-banan kan läsa om allt man får för sina biljettpengar. Typ "Den 1 mars höjer vi priset. Men fortfarande ingår 400 rulltrappor och 374 hissar."

Jaaa, vad ska man säga... Förresten har jag inte tid, för jag måste ut och åka pisshiss i Stockholms tunnelbana.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om SL, borgerliga majoriteten, Landstinget, prishöjning, månadskort, enhetstaxa, biljettpriser, tunnelbana, hiss, piss

Spara el - och pengar!

Hittade en fiffig manick som säljs av ETC. När du stänger av TV:n på kvällen med fjärrkontrollen så stänger den av alla andra apparater i närheten. Byebye till alla strömslösande standby-lägen på TV, video, digitalbox eller Playstation. Litet grann beroende på hur många apparater man har i TV-bänken kan man spara upp till 100 kilowattimmar per år. Det motsvarar utsläpp av 45 kilo koldioxid. Utrustar man sedan även datorn med samma manick blir det ännu mer. Priset är 329:-

Men letar man en stund till på nätet avslöjas det att man kan spara ännu mera genom att slopa ETC som mellanhand och istället köpa den för 250 spänn från Smarta Saker, en nätbutik som också har en massa annat kul och fiffigt till hemmet.

Som sidan säger: Tänk vad el vi skulle spara om alla kontor var utrustade med SavePower. Det är något för alla företag att tänka på.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om miljö, klimathot, konsument, nätshopping, ETC, Save Power, spara el, elspartips, energibesparing, energispartips

Mental istid

Skrev för ett par dar sedan om regeringens tänjande på gränser. En slags utmattningstaktik. Till slut ska vi inte orka protestera längre, ja, knappt ens reagera.

Men resten av befolkningen ska tydligen inte få säga vad de vill.
Nej, nu ska folkets yttrandefrihet hållas i schack. Bäst att förbjuda vissa ord på nätet. Ska man skratta eller gråta åt en sådan kinaregering? Jag gör bådadera.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om yttrandefrihet, bombrecept, regeringen, beatrice ask, censur, tänja gränser, utmattningstaktik

Rädda djurgårdare

Jag vet inte var de som lade ut den här bilden på nätet har hittat den, eller ens om den är äkta, men den sätter onekligen igång fantasin. En särskild vagn på blåa linjen för rädda djurgårdare?Rekommenderar iallafall sidan. Där finns många guldkorn för skyltintresserade.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Djurgården., AIK, tunnelbana, roliga skyltar

Regeringen testar gränserna. In i skamvrån!

Först tänkte jag att det var en paranoid feberdröm, men när jag läser detta kan jag inte låta bli att undra om de har rätt? Regeringen testar gränserna och snart upprörs vi inte över nånting längre. Inte ens att svenska läkare förbjuds i lag att ge vård åt gravida kvinnor på flykt. Man blir gråtfärdig.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om regeringen, Tobias Billstgröm, flyktingar, gömda flyktingar, sjukvård, mödravård, provokation, testa gränser, gränssättning

Geléhjärtan och blomsterspråk

Firade Alla hjärtans dag förra veckan med att besöka Solnas Seniormässa. Trängseln vid de privata vårdbolagens montrar var stor, dock verkade den mer bero på de gratis geléhjärtan man bjöd på dagen till ära.

Företagens broschyrer var också väldigt romantiskt författade. I färgglada foldrar prydda med glada kanelbulleätande seniorer gjorde man reklam för varför "kunderna" skulle välja just deras tjänster när det blev dags för hemtjänst eller äldreboende. Samtliga innehöll orden "trygghet", "omtanke"och "respekt" med, gärna kryddat med "frihet" och "individuell".

Efter att ha läst alla denna poesi kände jag mig lätt illamående, eller om det möjligen berodde på alla geléhjärtan, så tyckte jag det var lämpligt att nappa på erbjudandet "Testa ditt blodtryck och blodsocker!".

Utanför sjuksköterskemottagningen väntade en lång rad av pensionärer. "Vi tar ju prov ofta, och jag vet ju mina värden, men det var ju gratis", gick snacket i väntrummet. När ytterligare en gammal dam kom in, reste jag mig upp för att erbjuda min plats, med motiveringen att jag nog var yngst i sällskapet, men då studsade genast alla de andra upp på fötter och gjorde klart för mig att jag minsann inte skulle ha några fördomar om deras fysiska status inte. Det kallar jag takter!

Vad mina värden var? Med tanke på allt godis kunde man ju trott att de skulle vara katastrofala, men de var tydligen toppen. Och inte hade jag diabetes heller. Än.

Men för att vara litet allvarlig en stund: Alla val man måste göra i livet kräver tydlig och jämförande kvalitetsredovisning. Det är svårt nog att välja telefonbolag, bredband, elbolag och pensionsfonder. När det gäller omsorge om barn och gamla borde det ta mig sjutton vara lag på att underlätta valen med tydlig VDN-märkning av såväl privata som kommunala utförare. Basta!

Jag tror inte att framtidens seniorer går på blomsterspråk om "värdig vård" och sådant. Däremot kanske det företag som erbjuder detta kan locka nya kunder:

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Läs även andra bloggares åsikter om vårdval, pensionär, äldreboende, hemtjänst, Solna, privata vårdbolag, äldreomsorg, barnomsorg, skola, friskolor, kvalitetsredovisning, VDN-deklaration, seniordag, seniormässa, blodtryck, blodsocker, geléhjärtan, alla hjärtans dag

Efterlyses: Hushållsnära pappor

Enligt en notis i Dagens Handel är könsrollerna i de svenska köken lika cementerade som den brända såsen på min nya glaskeramikhäll. Åttio procent av de tillfällen då middagsmaten ska väljas och lagas är det mamman som får ta fram hjärnan och musklerna. Det betyder alltså...nej, det kan tusan inte vara sant? Att pappan bara rycker in sex dagar i månaden!?

Det handlar väl företrädesvis om en och annan helgmiddag kan man gissa... Och så grilla på sommaren förstås. Sånt är ju manliga domäner och ingenting man tar lätt på!

Hemma hos oss funkar det så här: Jag bestämmer alla dagar. Ibland bestämmer jag att jag vägrar bestämma. Då får någon av sönerna laga middag och själv uppleva hur det känns när resten av familjen kommer ut i köket och säger: VAD är det där? Vad ÄCKLIGT det ser ut!

Jag förstår inte alla människor som, förutom att få jobb och ungar att funka, soltorkar sina tomater, stampar sin egen olivolja och inbillar sig att balsamvinägern de släpat hem från utlandsresan är äkta. Jag får ångest bara av de sorter som finns på ICA och är lika förundrad varje gång jag lyckas få ihop en måltid som barnen faktiskt äter upp.

Om det finns någon därute som har middagsidéer så är alla tips välkomna i kommentarsfältet nedan. Och skulle någon hushållsnära pappa känna att han bara inte kan undvara oss sina pannkakor, så kan jag lämna vägbeskrivning på telefon.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om femtiotalet, könsroller, matlagning, ojämlikt i köket, handla mat, pappa, mamma, grilla, pappa grillar, vem lagar maten, cementerade könsroller

Någon har smygfilmat mitt sovrum i natt

Eva påstår att den här filmen handlar om hennes man och katt, men det är ju helt fel. Det måste vara någon som har varit inne i mitt sovrum och smygfilmat i natt. Enda skillnaden är att jag har längre hår plus att det var råttan på golvet som hamnade i mitt ansikte. Tre gånger.

Egomorsan säljer ut sin son för en semla

Får en inbjudan som är en våt dröm för en gratisätare och sockeraddict: Välkommen på semmelfest till Hetväggens vänner! Det kommer finnas alla sorter och man får äta så många man vill. Mmmmm!

Tackar ja med en hastighet som får Fritt Fall på Grönan att framsztå som långsam. Sedan slår det mig - datumet verkar bekant på något sätt. Det är yngste sonens födelsedag! Vad gör den onda mamman då? Jo, hon övertalar sonen att följa med. "Det vore väl gott med semlor på din födelsedag?"

Som en annan mig närstående tonåring brukar säga: När du fryser sätter du på dina barn mer kläder!

Så sant som det är sagt.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om semlor, föräldraskap, tonåringar, mamma, son, hetvägg, hetväggens vänner

Caesar, Alexander den store eller bara Dum och Dummare?

Dagens tips kommer från John. "Vad sysslar de med?" skriver Stig-Björn Ljunggren i Expressen om regeringens inkonsekventa politik. Här är ett utdrag, men läs gärna hela krönikan, det är den värd:

Men är det inte samtidigt tydligt att alliansen skaffat sig ett mantra som de hela tiden rabblar oavsett vad de sysslar med – att sätta Sverige i jobb? Vare sig det är handelsminister Ewa Björling som startar Svenska Rallyt eller regeringens beslut att tidigarelägga plattformsförlängningar i Skåne – så sker det med samma motivering – det bidrar till att bryta utanförskapet. Det entoniga hoandet kan också användas när siffror pekar i fel riktning: Ungdomsarbetslösheten har ökat och socialbidragstagarna har blivit fler. Dessutom ser vi ökad inflation och minskad produktivitet. Men det är ändå värt mödan eftersom alliansen kämpar mot utanförskapet... men är det trovärdigt?
Hur ska vi då förklara inkonsekvenserna? En enkel förklaring är att alliansen egentligen bara var eniga om en sak – att ta makten från (s). Eller så är det helt enkelt så att de ännu inte lärt sig hur en regering ska göra som vill styra riket.


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Stig-Björn Ljunggren, regeringen, klantig, caesar, alexander den store, dum och dummare

Happening på Moderna

Var på Andy Warhol på Moderna i lördags. Det var kö långt ner mot vattnet i den fuktiga isblåsten, så därför gjorde inkastaren från Moderna Museets Vänner luckrativa affärer där hon gick längs med kön och lockade med VIP-passage om man blev medlem för 250 spänn. Många nappade, så det var uppenbarligen inte de ensamma förortsmammorna eller studenterna som utgjorde stompublik denna dag. Inte någon annan dag heller längre för den delen, sedan den fria entrén tagits bort. N'r vi köat en halvtimme fick vi iallafall äran att betala 100 spänn och komma in i värmen. Först var det den jag uppskattade mest faktiskt, i det öäverfulla rummet med alla sina TV-monitorer och filmprojektorer. Men sedan kom man in i en skön känsla. Jag skulle velat haft minst två timmar till på mig för att se allting bara. Utställninen skulle avgjort vunnit på att lokalen gjordes om till en bar eller klubb, så att folk kunde hänga i skumgummisofforna hela dagar eller kvällar istället för att gå runt och beskåda varje verk som boskap i formation. Det skulle kunnat bli riktigt ballt, litet som The Factory. Men jag tror att Warhol log i sin himmel åt videorummet som med sin massmöblering av monitorer visandes hans pre-MTV-lokal-TV-program var riktigt representativ för hela masskulturtanken. Men som sagt, ska du se utställningen så se till att gå dit tidigt och ha flera timmar på dig.

Ett nnat förslag är att inte vara för hungrig när du kommer dit. För det facila priset av 237 kronor beställde jag i restaurangen aprikos- och linssallad till mig och köttbullar till sonen. Köttbullarna behövde uppenbarligen rullas från scratch, för när de äntligen serverades hade jag hunnit till botten av min sallad och upptäckt att aprikoserna lyste med sin frånvaro. När jag efterlyste dem os servitrisen tog det ytterligare en kvart för henne att återvända med beskedet att "de var slut". Mitt förslag att i så fall möjligen upplysa om det vid beställningen, alternativt byta namn på rätten till Linssallad skulle hon "framföra". Sonen konstaterade att IKEA:s köttbullar var både godare och billigare.

Ett alternativ till utställningen är att göra egna Warhol-inspirerade tavlor av dina gamla foton.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar omAndy Warhol. Moderna Museet, fri entré, statens muséer, konst, kultur, köttbullar, sallad, video, popkonst, The Factory

På upptäcktsresa i bloggosfären

En annorlunda utmaning kommer från Calle Fridén som uppmanar mig att upptäcka nya bloggar genom att trycka fram dem slumpvis med hjälp av knappen "Nästa blogg" högst upp på min bloggsida. Det visar sig vara roligare än jag tror. Först hittar jag en kinesisk dam som vill skapa ett avtryck av sin existens här på jorden genom sin blogg, men där finns nästan bara fotografier på hennes man, barnen och barnbarnen. (Känner plötsligt behov av att kunna skriva på kinesiska :Berätta mer om dig SJÄLV, gumman!)
Sedan kommer jag till en tysk skidfantast som skryter om sina senaste skidupplevelser (Här klämmer vi puder! Så här borde man alltid ha det! Gäsp.) Hittar därefter en spansk arkitekturfreak Jag kan inte spanska, men av bilderna att döma är hon mycket intresserad av kyrkor, företrädesvis i tegel. Hon verkar ändå vara en toppenbekantskap jämfört med nästa bloggare; en religiös, amerikansk blondin vars stora passioner i livet verkar vara bröllop och "scrap booking" Det är en slags hysteriskt överdekorerat papperspyssel som verkar gå ut på att fästa så mycket pynt som möjligt på ett papper eller kort.. (Se bilden. Om jag var den brudens man skulle jag få dubbla mardrömmar om jag fick det där albumet i present. Först bilden och så krimskramset runt omkring, huva!)
Nästa blogg är fascinerande, om än inte särskilt matnyttig för mig, för den är en tipsblogg för rika latinamerikaner om var man bäst shoppar Jimmy Choos i Mexico, utövar work out i NY och dricker drinkar i Barcelona.
Nästa blogg Sins of blood ger mig inte heller så mycket, men det är ju alltid intressant att veta det finns17-åriga emos även i Brasilien.

En fascinerande upptäcktsfärd en söndagseftermiddag i februari.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om bloggosfären, upptäcktsfärd, bloggvärlden, upptäcka bloggar

Hål överallt

Foto:Maria Edstrand/Arkivbild

Som Solnabo nickar jag igenkännande när jag ser TT:s rubrik ”Hälften av Sveriges vägar har sådana brister att de är farliga”. Men så fortsätter jag att läsa och det står att vägarna i Stockholm är bäst; bara 6 procent av dem är i dåligt skick. Då måste en rätt stor procent av dem ligga i Solna.

Visserligen är allting relativt och jag antar att en grusväg i fjälltrakterna har större frostgropar än dem vi ser på Frösundaleden, men nog tusan åks det slalom även i Solna! Och det med trafikfaror som följd... Sedan är det ju viss skillnad på möjligheterna att göra nåt åt problemen i en närmast arktiskt placerad kommun med en medelinkomst på 150 000 och i en rik kommun i mellansverige där folk tjänar nästan det dubbla.

- Men vi har ju iallafall lägst kommunalskatt! hackar vi fram mellan skallrande käkar när vi studsar över hålen i asfalten.

Själv slipper jag eländet, för jag har ingen bil längre.

Bland rubrikerna upptäcker jag också att regeringen återigen har missat sin ambition att rekrytera folk till höga poster på deras meriter istället för deras partibok. Moderaten Mikael Odenberg blir generaldirektör för Svenska Kraftnät tack vare att han passade precis in på den önskade kravprofilen och inte för att han nyss fått avgå som försvarsminister, säger Maud Olofsson. Hm…fast det är klart… då kan han ju kallas kraftgeneral!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om vägar, asfalt, hål i gatan, mikael odenberg, utnämningspolitik, utnämningsmakt, moderaterna, dubbelmoral

Vilken bokstav är du?

Det är inte ofta jag håller med DN:s ledarskribenter, men nu har Johannes Åman överraskat mig positivt två gånger på en vecka.

Först, under rubriken ”Ge mindre till friskolor” en balanserad kolumn om att ersättningen till friskolorna inte kan vara lika hög som till kommunala skolor, eftersom de kommunala alltid måste ha några stolar tomma i beredskap att ta emot ytterligare elever. Elever som friskolorna kan säga nej till när de tycker klasserna är lagom stora.

Och nu en kolumn om skolminister Björklunds förslag till nytt betygssystem. Ni vet det där som ska ge elever sporre att anstränga sig. För det är det ju bara betyg som gör… Lyssna på det här:

”Oredan blir mindre än man kunde befara. Den borgerliga regeringen kommer helt enkelt inte att hinna så långt med sin betygsreform att det efter ett regeringsskifte 2010 inte går att avblåsa hela omläggningen.”

Jag har bara en fundering kring det nya förslaget om en sjugradig betygsskala. Om det skulle sporra till mer ansträngning med fler steg, varför inte införa en 20-gradig betygsskala? Då finge vi väl se på ansträngning?!

Och vilka färdigheter är det egentligen de sju stegen ska mäta? Den gamla, femgradiga betygsskalan som fanns när jag var liten, var relativ och mätte mängd på kunskapen. Kunde du hälften av Afrikas stater fick du kanske en trea, kunde du 80 % fick du en fyra och så vidare. Det nya systemet är byggt med tanke på det samhälle vi lever i idag. Där har den tekniska utvecklingen gjort att det inte är lika viktigt (dock inte oviktigt, det är INTE det jag säger!) med mängden kunskapsstoff man lyckas memorera. Däremot är det i vår informationstäta och komplicerade värld allt viktigare att kunna värdera och dra egna slutsatser av allt kunskapsstoff man har tillgång till. Att förstå på ett djupare plan och även kunna göra något eget av den där kunskapen.

Och en sådan djupare förståelse är svår att gradera i mer än tre steg, fick jag förklarat för mig av de kloka och mycket erfarna forskare och sakkunniga jag mötte under min tid på Utbildningsdepartementet. Jag tror de har rätt. En sjugradig skala kan möjligen indikera att man är på väg att nå ett mål, och på så sätt "sporra" till mer ansträngning. Men är det inte sådant som lärare är till för att göra varenda dag i mötet med eleven? Jag tycker i så fall att en bättre sporre vore att ge de elever som ännu inte nått godkänt i ett ämne någon form av diplom för de ofta väldigt stora ansträngningar de trots allt gör.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om skolan, betyg, Björklund, betygssystem, betygssteg, betygsskala, Johannes Åman, Dagens Nyheter

Jag håller nog på att bli sjuk

Efter gårdagens konsert på Stampen med äldste sonens band vaknade jag lätt trött och lomhörd och hade ingen som helst lust att gå på jobbmöte om vattenförsörjningen i Stockholms län.

Efter att under frukosten lagt ut bilderna från konserten på Facebook, och uppdaterat min status med orden "Johanna funderar över meningslösa möten. Varför måste man egentligen?", gick jag lätt huttrande och föga förväntansfull till mötet i stadshuset.

Ack, vad de fördomarna kom på skam! Den politiska nörden i mig måste ha utvecklats till en ny superlevel, för jag deltog med iver och intresse i diskussionen om - håll i er nu - "paradigmskiftet i investeringsmodeller för infrastrukturinvesteringar"!

Sedan insåg jag att jag nog håller på att bli sjuk, så jag gick hem och lade mig.

Kanske håller jag på att få Kafkas Fever?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Kafkas fever, Stampen, Fight Club, spelning, rock, pop, band, tonåringar, föräldraskap, möten, sammanträde, vattenförsörjning, Norrvatten, sjuk, förkylning, nörd, paradigmskifte, infrastrukturinvestering, finansieringsmodell

Det är bara att erkänna, jag blir aldrig cool

Hinner inte skriva vare sig nåt djupsinnigt klokt eller fnisslustigt denna morgon. Istället för att vara en sådan där cool människa som sitter i elegant morgonrock med katten i knät och ett glas färskpressad apelsinjuice som enda frukostbordsdekoration, så har jag denna morgon:

- Snott runt som en furie för att leta efter min gröna Nikita-t-shirt. Ska träffa en skolklass i stadshuset, och måste försöka se litet cool ut. När jag äntligen hittat den (bara obetydligt smutsig) kan jag inte låta bli att:
- byta plats på två av familjens hårddiskar, för att testa om den jättebra-iga datorlösning jag funderat ut under natten funkar. Sen upptäcker jag att yngste sonen börjar åtta och klockan är kvart i, så jag:
- häller upp en skål mjölk och flingor åt yngste sonen medan han häller i sig i kläderna i rekordfart.
- funderar över varför svenskar häller i mjölken först, medan amerikanerna häller mjölken över flingorna. Varför, varför, varför? Å dessa livets gåtor!
- Leker med min internetradio, som lagt av medan jag mekade med hårddiskarna och var tvungen att stänga av routern ett tag. När jag fixat det, ser jag att katten ätit min honungsyoghurt, så jag:
- bannar katten, dock i så milda ordalag att hon förmodligen uppfattar det som en komplimang.
- Upptäcker att klockan blivit så mycket att jag inte hinner skriva det där kloka eller otroligt roliga blogginlägget som jag tänkt mig. Därför nöjer jag mig idag med att citera Krassman (som förmodligen snott uttrycket från nån mycket smartare kompis):
- Moderaterna skulle ju minska utanförskapet men allt de hittills gjort har bara ökat ovanförskapet!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om morgon, morgonstress, blogginlägg, idétorka, katten, föräldraskap, kattägare, datorproblem, borgarna, utanförskap, ovanförskap, regeringen

Liberalerna vet varken ut eller in

Nu vrider de sig i våndor, de oberoende liberalerna på DN. De har nåtts av den förskräckande insikten att friskolor som bildas genom att kommunala skolor "avknoppas" (Läs: säljs till rektorn till vrakpris) skapar osund konkurrens. Aj aj, det här var ju inte bra?! Lagen borde ändras!

Att avknoppning överhuvudtaget är lagligt, beror nog mer på att lagvrängarna inte ens i sin vildaste fantasi kunde föreställa sig ett scenario likt det som nu utspelas i flera moderatstyrda storstadskommuner. Däribland min egen, Solna.

Parallelen till utförsäljning av andra gemensamt ägda tillgångar ligger nära. När Solnas moderater talade sig varma för värdet av att ägda sin bostad och sålde ut de allmännyttiga lägenheter som generationer Solnabor byggt upp och betalt, så skedde det till ett pris som var så löjeväckande lågt att köpet var som ett miljonlotteri med vinst varje gång. Osund konkurrens, javisst, eftersom Solnaborna faktiskt ägde de där lägenheterna gemensamt, och inte bara de som råkade ha ett kontrakt just då. Nu kan både dagens och morgondagens Solnabarn glömma att få en hyresrätt i sin hemkommun.

Och nu börjar det alltså även bli svårt att få plats i en kommunal skola. Två av Solnas kommunala grundskolor har begärt att få bli "avknoppade", och fler rektorer planerar att följa efter. Här gäller det att inte vara sist i kön. Kommunen måste ju enligt lagen alltid kunna erbjuda elever plats i en kommunal skola, så riktigt alla skolor går ju inte att sälja.

Jag avundas inte de jurister som nu sannolikt blir satta på att uppdatera skollagen efter denna nya oväntade verklighet. "Kommuner får avknoppa, men till marknadspris, och inte så många skolor att det inte blir möjligt att erbjuda de elever som vill en kommunal skolplats".

Nej, då har jag ett bättre förslag: Marknadsekonomin gäller. Den som vill starta ett företag får göra det i konkurrens på en fungerande marknad.

Skolan är ingen sådan.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om skolan, friskolor, Solna, avknoppning, Dagens NYheter, ledare, osund konkurrens

Är du produktivitetshöjande lilla vän? sa Tuppen

Är det inte det ena så är det det andra, sa gumman som blödde näsblod. För några år sedan var det ökande antalet äldre den stora utmaningen mot välfärden och nivån på kommunalskatten. Gunnar Wetterberg på SACO var en av de flitigast i ämnet och jag var själv och lyssnade på hans domedagspredikningar om hur svårt det skulle bli för en krympande skara unga att ta hand om en växande skara äldre. Nu har Gunnar upptäckt, kanske i takt med att han själv blivit äldre, att många jobbar på bra trots att de fyllt både 65 och 70.

Nej, nu är det istället ett annat hot vi måste komma tillrätta med om välfärden ska behållas intakt. På DN Debatt idag skriver han om skillnaden i produktivitet mellan privat och offentligt. Det privata näringslivet har haft en fantastisk produktitetsökning under många år, men hur ska vi få personalen i den offentliga sektorn att ställa upp? Hur ska vi dem att "kapa spilltiderna"? Om ett privat företag ökar produktiviteten slår det igenom i löneutvecklingen. Men i den politiska debatten förskjuts intresset från vad som görs istället till hur många som gör det, skriver Gunnar. Sedan pläderar han själv för att enheter som klarar jobbet med mindre personal borde få högre lön.

Suck. Jag känner vibbarna från den gode Bo Söderstens rusiga 90-talsartiklar om sydkoreanska daghem där en förskollärare ledigt klarade att ta hand om 30 barn, som dessutom satt stilla i sina bänkar och aldrig bröt av sina kritor. När ska gubbarna fatta att kvalitet och produktivitet i människoyrken inte går att rakt av jämföra med produktiviteten på Volvo? Att det där VAD som görs inte alltid är så lätt att mäta? Dumhet är verkligen när man,,. i brist på förståelse för det svåra istället övergår till att prata om (och mäta!) det som går enkelt!

Jag kommer osökt att tänka på filmen Tuppen med förlaga i Ivar Lo-Johanssons novell Kvinnofabriken, där Magnus Härenstam tidsstudiemannen som fabriksledningen skickar ut för att mäta effektiviten på arbetet hos flickorna i textilfabriken.

Hur sjutton ska man kunna mäta vad som INTE inträffar när en duktig socialsekreterare, en engagerad lärare och ett föräldrapar reder upp en stökig tonårsunges situation? Finns det några produktivitetsmått på minskat magont hos småtjejer? Någon formel för att mäta småbarns talutveckling och trygghet i förskolan? Har jag höjt eller sänkt produktiviteten om jag klarar en klass på 36 barn själv men färre får en den djupa grundförståelsen och engagemanget matematik, vilket kanske i syns i antalet godkända, men i antalet nobelpristagare om 20 år? Om vi med en duktig lärare till i laget istället ökar kvaliteten i kunskapen så att fler får MVG? Eller samma insats, men hindrar två elever från att hoppa av gymnasiet, vilket några år sannolikt ökar kostnaderna för KomVux?

Det finns ett berömt räkneexempel som visar hur mycket minskad ohälsa hos en enda unge kan minska samhällets kostnader nåt enormt. Jag kommer inte ihåg siffrorna, som säker ändå ökat sedan jag såg dem, men det handlade om många, många miljoner. Om jag som barnskötare, fritidspedagog, speciallärare eller socialarbetare kan ta åt mig äran för att ha fått denna unge på rätt köl, kan jag alltså gå hem och ta ledigt med full lön resten av livet och ändå ha varit synnerligen produktiv för samhället.

Tidsstudiemannen, kom ut i verkligheten och mät!

En annan dumhet herr Wetterberg begår, är när han sätter sitt hopp om ökad effektivitet i offentlig sektor till det ökande antalet privatiseringar. Där kan ju personalen själv ta hand om rationaliseringsvinsterna. Jojo. Jag ska ta ett färskt exempel: Jag hade en skolklass från Vittraskolan på besök i stadshuset i veckan. När de berättade om sitt missnöje med övnignsämnena framgick det med all önskvärd tydlighet vad marginalvinsterna till den företagsledningen tagits ifrån. Skolan är byggd helt utan övningssalar eller gymnastiksal. Idrott, textilslöjd, träslöjd, bild och hemkunskap utövas alltför sällan och då under bedrövliga villkor. Om kollektivtrafiken är försenad blir det ingen idrottslektion i den inhyrda salen på stan. När båda av skolans sammanlagt två symaskiner gått sönder blir det teoretisk slöjd osv. I mina barns kommunala skola måste skolpengen räcka även till övningsämnena, i den privat drivna Vittrakoncernen blir det pengar över. Rationaliseringsvinst? För koncernchefen, ja. För barnen och samhället i stort? Knappast.

Gunnar Wetterberg har sagt mycket klokt förut, men detta var både grunt och dumt.

En poäng vill jag dock ge Gunnar Wetterberg: Kvaliteten i verksamheten kan öka med fler incitament för de offentliganställda att "ställa upp". Jag gillar dock inte Gunnars uttryck, för jag tror att de allra flesta med människonära yrken inte valt dem för den fantastiska lönen, utan för att de brinner för att jobba med människor. Men det finns eldsjälar, som både klurar ut nya metoder och med sitt personliga engagemang ökar kvaliteten, och dessa borde man hitta sätt att belöna. Men kanske är det inte en löneförhöjning på kollegornas bekostnad som gör att eldsjälarna orkar och stannar kvar i yrket.

När jag och en kollega på 80-talet fick Stockholms stads kvalitetspris inom barnomsorgen var det inte prissumman som gjorde oss gladast. Dem satsade vi på en riktigt bra fest för hela enheten. Nej, det var erkännandet; att någon hade sett det arbete vi gjorde och vilka resultat det lett till. Ett annat erkännande hade förstås också varit att betala oss anständiga löner, men dumma idealister som vi var, brydde vi oss faktiskt mindre om det.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om DN debatt, Gunnar Wetterberg, produktivitet, effektivitet, rationaliseringsvinster, Bo Södersten, offentlig sektor, kvinnolöner, privata näringslivet, kommunalskatt

Visst vill vi ha´t, men var ska vi ta´t?

I år införs kristdemokraternas hjärtereform vårdnadsbidraget och folkpartiet har därmed satt makten före vettet. Moderaterna bryr sig inte, för modellen som införs kostar inte statskassan en krona. En del kommunmoderater har dock anledning att bekymra sig, för det blir de som nu ska hala upp plånboken.

I min kommun Solna ger de försiktiga beräkningarna en räkning för skattebetalarna på 10 miljoner kronor per år. En inte alltför kvalificerad gissning är att det blir de som av olika anledningar redan är hemma som främst kommer att ta ut bidraget. Räknar man med att alla föräldrar med barn mellan ett och ett halvt och tre som idag inte har någon barnomsorg tar ut bidraget, blir notan nästan 20 miljoner om året. Var ska de pengarna tas? Det finns inte en krona till detta med i budgeten iallafall, så det blir till att plocka in dem från den befintliga verksamheten i barn- och utbildningsnämnden - förskolan och skolan.

Jag har inte räknat in de uteblivna skatteintäkterna som blir följden om fler människor får betalt för att inte yrkesarbeta. Det har däremot kommunförbundet, som i sitt veckobrev skriver så här:

"Förslaget kan medföra en del negativa följder. Bland annat anser styrelsen för SKL att den utökade rätten till föräldraledighet kommer att få konsekvenser för utbudet av arbetskraft och därmed i förlängningen också för skatteunderlaget."

Så här skriver Dagens Arena: "I Norge försämrades förskolan när vårdnadsbidraget infördes, något som drabbar de som är allra mest beroende av barnomsorgen, nämligen ensamstående föräldrar som inte kan utnyttja vårdnadsbidraget men ändå måste vara med och betala för det."

Vårdnadsbidraget i Norge har främst utnyttjats av invandrade kvinnor och deltidsarbetande arbetarkvinnor med låg lön. De har nu fått det ännu svårare att få jobb. Reformen har ökat klyftorna mellan barn eftersom skillnaderna i uppväxtvillkor har ökat. Många barn till invandrade föräldrar har missat möjligheten att lära sig norska redan i förskolan, vilket gett dem en trögare start i skolan.

Behöver jag tillägga att reformen avskaffats i Norge?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om vårdnadsbidrag, Norge, familjen, mer tid för barnen, skattebetalare, bidragstagare