fredag, april 29, 2011

Spring inte på alla bollar! Om vikten av att prioritera i politiken

Vi är en folkrörelse. Jag är ingen VD som bestämmer”, sa Juholt i Aftonbladet nyligen.

Där tror jag han har rätt i. Ligger man i kvalserien hjälper det inte att köpa en ny stjärnspelare, man måste bygga upp hela laget.



Man kan ha en Zlatan, som kan göra ett par mål, men när han sprungit sig trött riskerar man att skylla förlusten på honom, som i fallet med Mona Sahlin. Sedan får man för sig att man behöver köpa en ny stjärnspelare igen. Det funkar inte.



Men Juholt har en svår balansgång att gå. Samtidigt som det, speciellt i svåra tider, finns en längtan efter forna tiders starka ledare som ”ger besked” i olika frågor, så finns det många fler människor idag som kan och vet mycket mer än i gamla tiders Sverige. Tyvärr verkar många av dem idag inte inom politiken. Vill vi att de ska göra det, måste de få vara med på riktigt, och inte bara stå och klappa i takt till beslut som redan fattats nån annan stans.

Därför måste Juholt nu dessutom bestämma sig för om han ska lyssna på de 100 000 medlemmarna som är kvar, eller rent av på den miljon väljare som har stuckit? Frågan är om det verkligen är en återgång till såna gamla beslutsstrukturer vi vill ha, eller om man ska försöka hitta nya former för hur politiken ska bestämmas?

Det 1 maj-tal jag fick sån kritik för när jag höll i Tornparken i Sundbyberg 2007 är skrämmande aktuellt när jag läser det med dagens glasögon.


Lars Stjernkvist och Agneta Karlsson skriver i en debattartikel i Aktuellt i politiken att den nya partiledningen måste skaffa sig ett tydligt mandat för vilken väg vi ska gå. Det tror jag vore väldigt bra, vilket jag sagt förut.



Han har inte ett helt öppet mandat, som Göran Persson begärde och fick när Sverige måste budgetsaneras, eller som Fredrik Reinfeldt fick av moderaterna när de stod inför sitt ”förändras eller dö”.



Juholt har valts efter en skakig tid med många viljor inblandade, viljor som knappast kommer upphöra att försöka påverka honom nu efteråt, snarare tvärtom. Sedan har vi därtill media som vill avkräva honom besked i alla möjliga frågor.



I det läget tror jag han och partiet skulle må bra av ett snack i omklädningsrummet innan vi springer ut på plan tillsammans.



Därför bör vi tidigarelägga kongressen så den inte hamnar långt in i andra halvlek, när det bara är ett knappt år kvar till nästa val.



Funkar partikongress då?


Tja, en traditionell partikongress inga vidare möjligheter till nya former för hur politiken ska bestämmas. Kanske det vore bättre att kalla ihop alla goda samhällskrafter, de som förr fanns i vår folkrörelse, men som nu verkar på andra håll, till en stor nätkongress där vi prioriterade vad som är allra viktigast för att Sverige där fler människor kan leva rikare liv, fysiskt likaväl som psykiskt. Här kanske det är kuturarbetarna, filosoferna, forskarna och entreprenörerna som har de mest spännande svaren? Själv tänker jag imorgon gå ut och fråga föräldrar i Solna om hur de får ihop vardagen; köstressen, hämta-tidigt-tävlingen på förskolan och välja-rätt-stressen i skolan.



Det förpliktigar att vara en folkrörelse. Vi måste bestämma en taktik, tillsammans, bestämma vilka bollar vi ska springa på och inte, och få alla att passa åt samma håll. Vi måste sätta oss ner och bestämma vilka som är de tre viktigaste problemen i Sverige idag. Egentligen är det öppet mål, om vi går i takt inom partiet och ihop med svenska folket, så mosar vi den trötta regering som vi har idag, som har pengar men ingen politik.



Vi behöver inte springa på varenda boll, men svenska folket vill veta vilket Sverige de får med socialdemokraterna efter en valvinst 2014 - vilka är våra tre viktigaste förslag för att frigöra fler människors livschanser?


Om detta pratar jag ikväll i SVT:s Aktuellt.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , och annat intressant

onsdag, april 27, 2011

Rädda Fukushima - höj jobbskatteavdraget!

Jag testade att ställa en kuggfråga till mina vänner på Facebook: Fredrik Reinfeldt har sagt att ”Det mest verkningsfulla vi gör mot barnfattigdom är att genomföra ytterligare jobbskatteavdrag”. Sant eller falskt?

Men de var för kloka, så de svarade alla att det var sant. Vilket det var! Det var i förra veckan, när han presenterade regeringens vårbudget inför en grupp unga företagare i Örebro. Karin Pettersson skriver på Aftonbladet att Reinfeldt allt mer fått karaktären av en kvacksalvare som ordinerar jobbskatteavdrag för allt från låntidsarbetslöshet till vatten i knäna. Man kanske till och med kunde skicka tipset till jordbävningsdrabbade Japan?

Det läskiga är att Reinfeldt och Borg - likhet med gammaldags kvacksalvare - försöker framställa det de gör som VETENSKAP. Trots att den ekonomiska teori de blev så upphetsade av under studietiden i Uppsala aldrig visat sig funka, inte i något land, inte under någon tid. Det blir inte mer jobb för att man ger mer pengar till dem som redan har. Om man däremot ger pengar till dem som INTE har, har de en tendens att handla saker de behöver, vilket i slutändan, om de handlar svenskt, kan ge jobb åt några arbetslösa här.

Om man däremot sänker skatten så att det blir mindre över till bra skola och förskola och dessutom Gör man livet svårare för sjuka och arbetslösa, blir fler barn fattiga.. Det behöver man inte vara vetenskapsman för att se.

Bilden ovan? Nej, den är inte från moderaternas vårkampanj.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , och annat intressant

tisdag, april 26, 2011

Seg som i kladdkaka

Plötsligt slår sötsuget till, sådär som det bara kan göra när närmsta kiosk ligger en mil bort. Nautisk mil dessutom.
- Kladdkaka! Vi gör kladdkaka!
Problemet är bara att Receptet är i stan och det är bara det som duger.
- Äh, säger Oinvigd, det är väl bara att kolla på nätet, där finns ju tusentals recept?

Mmm, skeptiskt söker jag på "seg kladdkaka" och hittar massor av recept som utlovar en verkligt seg och god kaka.

Men de vet liksom inte vad de talar om, det ser jag direkt på ingredienserna och sammansättningen. Jag snackar om SEG som...som...som... en lektion i musikhistoria inomhus i maj. Den ska vara så seg att - om man har den i ugnen bara litet för länge, vilket man lätt har - får hjälpa kniven på traven med en hammare för att skär upp den. Att kalla internetrecepten jag hittar "sega", är som när mormor pratade om sin vilda ungdom; inte riktigt trovärdigt liksom. Jag testar att göra den kaka som i mest entusiastiska ordalag utlovar seghet, men den blir totalmesig, som ett av kyrkans så kallade tonårsdiscon.

För att aldrig mer försmäkta utan kladdkaka på ön, kommer här därför Receptet, the one and only, det vi knäckte plomber på under gymnasietiden eller tidigt 80-tal, det gammelmoster trodde var nåt fel på och höll på att slänga, tills någon mödosamt tog en tugga av den "misslyckade" kakan och succén upptäcktes:

VÄLDIGT seg kladdkaka
2 ägg
3 dl socker
4 msk kakao
1 tsk nescafé
1,5 tsk vaniljsocker
1 1/4 dl smält smör (100 g)
1,5 dl vetemjöl

Vispa ägg och socker pösigt.
RÖR i övriga ingredienser.
Grädda i 35-45 min i 175° ugn (tills den släpper från kanten, men glöm den gärna inne litet för länge, då blir den ännu segare:-)

Smöra och bröa formen ordentligt innan du häller i smeten, den blir så svår att diska annars ha ha!

Så, skit ner er alla kladdkakor som i hemlighet leker vanliga lyxiga chokladkakor, med iriven kvalitetschoklad, farinsocker, sirap, bakpulver, "cocostosca" och annat fanstyg - detta är kladdkakan som kanske inte gör sig på bild, men är seg på riktigt!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,
och annat intressant

tisdag, april 19, 2011

Snälla kungen, för Sverige i tiden, och gärna Finland också!

Det behövs bara några små korrigeringar, skrev de borgerliga ledarsidorna, sen har regeringen fixat allt som behövs. Vårbudgeten innehöll därför just ingenting. Utom ett jobbskatteavdrag till förstås, sånt behövs ju alltid. Så, nu skulle man bara "korrigera missarna i sjukförsäkringsreformen" så var allt klart. Fixat. Man förstår att han vill sluta, Borg, med ett så innehållslöst jobb.

Herregud, vilken verklighet lever de i, moderaterna? Kommunalanställda med 16 papp i månaden har för höga löner och slakten av vår trygghetsförsäkring vid sjukdom som gjort att 100 000-tals sjuka nu räknas som arbetsföra och ska söka jobb som inte finns eller de inte får, ja den har bara några "missar" som behöver "korrigeras" litet!

Fast på nyhetsplats var orden inte lika hovsamma. På framsidan av tidningen stod samma dag "Regeringen har pengar med ingen politik". Jag trodde politik var att vilja, men för moderaterna är det tydligen tvärtom. Inte för dvärgpartierna i alliansen, de vill mer och mer ju mindre moderaterna vill. Men för (M) är politik visst att vilja så litet som möjligt. Vilken tur då att marknaden vill desto mer. Nån måste ju styra!
Men tiden är i led, äntligen. Påsken ser ut som på de mer sydeuropeiskt producerade påskkorten folk skickade till varann på den tiden folk fortfarande skickade hälsningar till varann som krävde mer omtanke än en tangenttryckning. Ni vet, gulliga harar som skuttade i vårgräset bredvid påskliljor och nykläckta kycklingar. I år är påsken så sen att den bilden äntligen stämmer.En annan sak som känns ur led och minst sagt otidsenligt är de hyreshöjningar som kolonilottinnehavarna vid Ulriksdals slottspark drabbats av. De hyr av Solna kommun som i sin tur hyr av Statens Fastighetsverk, eller hovet, och vad jag vet är det INTE kommunen som plötsligt bestämt sig för att fyrdubbla årshyran från 5 kr/kvm/år till 20 kr/kvm. Det kan låta som småsummor, men för en lott med en liten stuga på handlar det t ex om 2435:- i årligt arrende, vilket nu höjs till 9740:-.

De mestadels äldre människorna som går där ute och påtar i jorden vet nu inte vad de ska ta sig till. Eftersom de inte kan se fram emot nåt femte jobbskatteavdrag får de väl gå till kungs med mössan i hand och be den goe herrn om anstånd med hyran. Annars bor ju hans dotter granngårds. Hon är dock varken berörd av jobbskatteavdrag eller hyreshöjningar. Hon fick sin kåk gratis, av regeringen, d v s i förlängningen av svenska folket.

Ojoj, det känns verkligen som om Sverige är på väg tillbaka till det sannfinländarna kallar den gamla goda tiden, ni vet då allt var som det brukade, svart var svart och vitt var vitt, hederligt folk bodde på landet och brukade jorden, bögarna gömde sig i garderober istället för att få barn, konst föreställde något, gärna finska tallar och folk pratade ett och samma språk så man begrep vad de sa, och sa vad man förväntade sig att de skulle säga.

Lugn, vi verkar på väg dit. Med stormsteg. Ett Sverige i tiden, och Finland med.


Sågningarna av sjukförsäkrings"korrigeringarna" haglar, föga förvånande.
Martin Moberg skriver om vårbudgeten, liksom fler i hans utmärkta länklista: (S)ebastians tankar om politiken som Borg och alliansen glömde, Lena Sommestad om att jämställdhet kräver ny ekonomisk politik, Leine Johansson om morotspiskan, Krassman om att det är 1278 dagar kvar, Annarkia om lögnen som villospår, HBT-sossen om ett nytt bloggpris, Scaber Nestor om att facken nu samarbetar mot FAS 3, Alliansfritt Sverige om att någon utvärdering av jobbcoachföretagen blir det inte, Annika Högberg om att nu blommar det, Tokmoderaten med en Raymond och Maria allusion, fler blogginlägg på Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se, Ab 1, 2, 3, 4, Dagens Arena 1, 2, SVT 1, 2, 3, DN 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, MyNewsDesk, SvD 1, 2, 3, 4, 5, 6, Löntagarbloggen, SvD och Aftonbladet om sannfinländarna, Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , och annat intressant

torsdag, april 14, 2011

God idéer har ingen partifärg! Eller?

När jag engagerade mig politiskt så var det inte helt självklart vilket parti jag skulle välja, utan jag tog ett som hade värderingar som jag gillade och stod mig hyfsat nära i sakfrågorna. Det betydde inte att jag tyckte illa om de andra partierna, utan bara just det; att jag var tvungen att välja ett för att få fram mina idéer.

Fasen vet om det var ett så smart drag...

Efter snart två mandatperioder som kommunalråd är den största reform jag fått igenom att det ska införas iPads istället för de tonvis handlingar som skickas och budas ut till ledamöterna i kommunstyrelsen. Bra i och för sig, sparar väl på sikt en 4-5 miljoner mellan två val för Solnas skattebetalare, men förändrar knappast världen som jag drömde om när jag gick med. Nu har jag väl även bidragit till att STOPPA en del tokerier som de styrande planerat också, men det är ju mer att agera brandkår än idéspruta.De allra flesta andra idéer vi lagt fram, jag och mina kollegor på "fel" sida blockgränsen (detta konstiga ord!), har fått ett blankt nej av Solnas styrande (m)ajoritet. Varför är det så? Sitter samtliga idéer också i opposition? Nej, såklart inte! En del idéer har jag dessutom funderat fram ihop med bekanta med djupt borgerliga grundvärderingar.

Hur kan det t ex vara fel med jämlika villkor mellan kommunal och privat verksamhet inom skola och äldrevård? I ett beslutsforum för politiker från hela länet stod jag nyligen i en talarstol och pratade för att alla kommuner i länet skulle hjälpas åt så att det blev lätt att välja rätt och att jämföra t ex skolor i olika grannkommuner, och att det blev konkurrens på schyssta och jämlika villkor mellan olika utförare. Jag såg att det var många borgerliga ledamöter som satt och nickade och höll med när jag sa: Stockholmarna bor, jobbar och har ungarna och gamla morsan i olika kommuner, de skiter i kommungränser. Och de skiter i vem som utför välfärdstjnsterna, men de vill att det ska vara enkelt att jämföra kvalitet. Och de kräver att vi har koll på att skattepengarna som de betalt för att ungarna och gamlingarna ska ha det bra används effektivt och går dit de ska!

Men sedan avslog den moderatdominerade styrelsen förslaget. Utan att ens orka argumentera om varför.

Man kanske borde bli lobbyist istället? Dem brukar de visst lyssna på?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , och annat intressant

tisdag, april 12, 2011

Huden minns

Det finns två anledningar till att andelen pappor som tagit ut föräldrapenning har stagnerat de senaste tre åren.
1. Deras mamma
2. Deras pappa.

I den ordningen. Sorry tjejer, men det är faktiskt ni som börjar. Ni får så att säga en head start, genom själva graviditeten, födseln och tiden på BB ger er. Killarna hamnar ohjälpligt efter, från dag 1.

Bara en dryg femtedel av föräldraförsäkringsdagarna får genomsnittsbebisen tillbringa med sin pappa. Man kan skylla på motstånd från chefer, manskulturer, löneskillnader och fan och hans moster, och det med viss rätt. Men det finns en faktor till, som det pratas väldigt tyst om: barnens mammor.

När jag kom hem från BB med förste sonen var jag redan självutnämnd expert på spädbarnsvård. Hade inte barnafadern varit klok nog att, varsamt men bestämt, ta honom ur mitt grepp redan där, vid första blöjbytet hemma, hade det lätt kunnat gå åt pipan med hela dela-på-allt-projektet vi varit så rörande ense om före födseln. Vi kunde snubblande lätt börjat skylla på alla tänkbara och otänkbara teorier och bortförklaringar: "Vi har helt enkelt inte råd att han tar föräldraledigt" (men vi har råd med en Thailanssemester), "Jag har ju inget fast jobb ändå/han har ju sin firma att ta hand om, så det passade bäst helt enkelt", "Den här lille killen vägrar helt enkelt att börja med smakportioner så det får nog bli mamma ett tag till. Det kanske är naturens sätt att säga ifrån", "Johan kommer att vara hemma nästa sommar istället, när hans projekt på jobbet är slut. Då kommer ju Linus att vara litet större och det blir roligare att leka med pappa", "Vi har helt enkelt gjort den uppdelningen att jag är hemma det här första året, men han tar igen det när Lisa blir äldre".

Många pappor säger efteråt att de inte begrep riktigt hur det hände, "det bara blev så". Ungefär som när det bara blev så att han tog ratten när bilen behövde backas ut ur en särskilt besvärlig snödriva. Ingen är egentligen mer lämpad från början, det finns ingen blöjbytargen, det bara blir så. Jamen amningen då? skriker nu en ilsken kör, uppvärmda av Lars Ohlys klavertramp med bröstpumparna. Ja, bröstmjölk är överlägsen som föda det första halvåret och om man vill och orkar är det finfint om man kan fortsätta med morgon- och kvällsmål ett år eller längre. Men på vilket sätt hindrar det att barnet får vara ungefär lika mycket med sin pappa och sin mamma under sitt första år i livet???

"Skyll på skitnödig!" som en äldre släkting brukade fnysa när folk kom med svepskäl.

Däremot finns det gener som kan utvecklas. När pappor umgås med sina barn förändras nämligen deras hjärnor. Det framgår av en ny studie i Nature Neuroscience där forskarna undersökt hur mushannar påverkas av att bli fäder. När hannarna vänslas med sina nyfödda småttingar börjar nya nervceller utvecklas på två ställen i hjärnan, dels i doftcentrum, dels i den region som styr minnet. Detta gör att de kan minnas sin avkomma även om de separeras från dem under lång tid. Hannar som förhindras från närkontakt med sina ungar utvecklar inga nya hjärnceller och kan inte skilja dem från främmande musungar.

Nu vet ni det. Om det nu ska krävas djurförsök för att förstå att det är bra att ha kontakt med sina barn. Farsan, du får inte en andra chans att göra ett första intryck. Huden minns.

Låt inte ordet helgpappa få en ny usel innebörd. Lika litet som de skilda farsorna som bjöd på McDonalds på söndagen kan bli en naturlig och viktig del av barnets liv, kan "kvalitetstidspappor" bli det. Sorry killar, ni är förlorare om ni inte bokstavligt talat vrider den där lilla nyfödda ur mammans famn och tar för er.

Tänk om föräldraförsäkringen införts idag, år 2011? Då skulle den självklart ha delats lika mellan båda föräldrar. Då hade ingen kommit dragande och med kränkt min och ylat om vaaalfrihet. Denna valfrihet som konstigt nog tycks handla om 1. kvinnans valfrihet att "skaffa" ett litet barn, 2. mannens valfrihet att försörja henne så att hon slipper gå tillbaka till sitt stressiga eller trista jobb på lääänge och 3. barnets valfrihet att... ja, vadå? Få litet kvalitetstid med sin pappa på helgerna då de går ut i parken och kickar fotboll så mamma får litet sovmorgon?

Cecilia Verdinelli skriver i GP om hemmatrenden som en oartikulerad och halvt omedveten protest mot ett arbetsliv som invaderar allt större domäner av den anställdes liv och person.

Martin Melin skriver i Expressen om hur det konstigt nog är fler mammor som protesterar mot individuell föräldraförsäkring än män. Martin är dock emot lagstiftning och uppmanar istället kvinnor att ställa kravet "dela föräldraledigheten, annars blir det inga barn".

Men kanske är det istället arbetslivet vi ska ställa krav på, så att inte kvinnor flyr in i småkaksidyllen från stressiga eller trista jobb?

Mymlan skriver klokt, som vanligt, "Med eller utan bröstpump".

Läs om natten när Daniel förvandlades från barnvakt till pappa.

Det är inget aprilskämt direkt, att Pappor som inte tar hand om sina barn ångrar sig, det är bara det datum då Carlos Rojas, Zanyar Adami och Sanna Verner Carlsson skrev sin debattartikel på Newsmill.

Som om inte det vore nog, Föräldralediga pappor gör barnen mer intelligenta!

Vården brukar ha svårt att se kvinnor, t ex när de blir hjärtsjuka, men den behöver också uppmärksammas på att män också är föräldrar, poängterar denna debattartikel i Aftonbladet.

Detta är ett inlägg i kampanjen Klart jag ska vara hemma. Testa dig i hemsidans "pappaindex" eller "gravidolizern" om du är nyfiken på hur du skulle se ut som gravid. Pressmeddelandet HÄR.

Vill du diskutera med Carlos Rojas som startade kampanjen, så kom till biblioteket i Solna Centrum på torsdag, den 14 april, kl 18-19 då han är där och berättar om varför han tycker att föräldraledigheten är en nyckelfråga för att uppnå ett samhälle där kvinnor och män har samma frihet.


DN skriver om Carlos Rojas kampanj för att få fler pappor att stanna hemma, liksom DN Insidan, på SvD brännpunkt skriver en psykolog om att jämställdheten börjar rdan i förlossnigsrummet, Babyvärlden, Kollega, Shortcut, Alfamamman, Unni Drougge eller se här på TV4 eller lyssna på P3 och annat intressant

söndag, april 10, 2011

En uppenbar brist på visioner

När man för första gången kan sitta utanför huset i vårsolen med jackan uppknäppt, dricka kaffe och höra musiken och jublet nerifrån Råsunda när AIK gör mål mot Mjällby på årets hemmapremiär. Då känner man för en sekund att livet är fullkomligt. Sedan läser man tidningen och suckfnissar litet uppgivet åt Svenska Dagbladets försök att stava framtidshotet Håkan Juholts eventuella invändningar mot Miljöartiets kärnkraftpolitik. Fast det på sidan mittemot finns en debattartikel som pekar på ett mycket större hot: Bristen på visioner hos regeringen. En svensk nationalekonom vid univeritetet i Oxford pekar på det som är uppenbart för alla företagare och ja, i princip varenda normalbegåvad vuxen: Att det är rätt dumt att stoppa överskott i madrassen om man vill bygga upp ett företag. I det här fallet företaget Sverige. Ja, jag vet att många invänder mot mina företagsresonemang i politiken, men i det här fallet kan man faktiskt likna samhällsbyggande med företagsbyggande. Sverige går i vinst, har så gjort många gånger under årtiondenas lopp. Men förr använde kloka politiker såna överskott till att bygga upp landet, till forskning, infrastruktur och företagsamhetJärnvägen kostade vid tiden för den första stambanan utbyggnad mer än hela dåtidens BNP. Men modiga människor satsade och vann, tillväxt och välfärd följde i spåren. I dåliga tider kan man spara i ladorna så man har en reserv för dåliga tider, det är helt riktigt. Men det är inte säkert att det bästa sättet är att lägga pengar på hög, som Anders Borg nu har som "överordnad prioritering". Jo, ni hörde rätt, han har faktiskt sagt så. Det där med skattesänkningar känner han nog inte är så populärt längre, det kortet är utspelat och ledde inte direkt till nån Grand Slam. Att upphöja budgetöverskott till överordnad prioritet är att förväxla medlen med målen. Ett överskott gör ingen nytta om det inte omsätts i fler jobb, som nationalekonomen vid Oxford uttrycker det. Jag undrar vad Anders Borg tänker när han läser tidningen? Sitter han också på sin gård, eller villaträdgård kanske det är, där nere i Sörmland och dricker kaffe i solen? Jag föreställer mig att han blir rätt störd när en av hans likar pekar på den nakne kejsaren. Litet vilsen också kanske, nu när läroböckerna i ekonomi inte visat sig stämma; det blev litet fler låglönejobb av alla skattesänkningar, några svarta blev vita även om nog svartmarknaden blomstrar som vanligt. Men behovet av barnflickor är ändå rätt begränsat, och det leder knappast till bättre konkurrenskraft för Sverige gentemot växande kunskapskonkurrens från Asien och forna östländer. Att dela ut pengar till medelklassen att shoppa loss för funkade inte, vad ska jag göra nu, tänkar han kanske? Men han kommer inte på nåt mer, där tar liksom partiprogrammet slut. Och så stoppas pengarna i ladorna istället för att höja blicken över trädgårdshäcken och se vad som pågår i vårt gemensamma, kyliga men vackra vårsverige. I mitt Sverige såg jag idag en ny och fin plastgräsplan där småknattar spelade fotbollscup. Jag blev alldeles häpen över standarden på Enebybergs IP. Visserligen i rika Danderyd, men i min egen hemkommun Solna brukar samma moderater säga att vi är så rika att vi kan ha Sveriges lägsta kommunalskatt. De har nog också höga trädgårdshäckar, alternativt väldigt mörka solglasögon, för de ser inte de läckande skoltaken och de vattensjuka grusplanerna där fotbollslagen halkar omkring. En fotbollsmamma skrev för en tid sedan i ett brev till kommunen om hur hon skämdes när besökande lag förvånat beskådade den usla standarden och utbrast: - Men brukar inte Solna berömma sig om att vara en så rik kommun? Jo, men det beror på vad man anser att pengarna bästa ska användas till. Precis som Anders Borg anser Solnamoderaterna (med tyst medröstande av de tre stödpartierna i Alliansen) att ett samhälle ska göra så litet som möjligt, och individen så mycket som möjligt själv. En vacker tanke, tills det kommer till sådant som alldeles uppenbart är smartare att göra gemensamt. Som att bygga järnvägar och fotbollsplaner. Att duktigt installera en airbag och invänta nästa krock istället för att investera pengarna i sådant som gör att vi slipper krocka är en riktigt dålig idé, det behöver man inte vara nationalekonom för att fatta. Och om skoltaken i Solna läcker är det nog läge att renovera dem nu. Ännu bättre hade varit att underhålla dem så att de inte började läcka. Ska man skicka moderaterna på kurs i nationalekonomi, fastighetsunderhåll eller visionärt samhällsbygge? undrar jag, tills jag hör 3-0-jublet nerifrån Råsunda och glömmer mina sorger för en stund. Thomas Rudin svarar Stockholmsmoderaten Nordin som också gillar Joakim von Anka-valv med pengar på hög. Annika Högberg berättar att Fredde fegar ur, liksom Peter Andersson och DN och SvD ,Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , och annat intressant

tisdag, april 05, 2011

Känslan sitter inte i längre





















Känslan sitter i länge, står det i resereklamen.
Men behovet av påfyllning börjar kännas akut nu, där jag kryssar mig fram på gruset mellan de avgasgrå snöhögarna.
Får minnas på det här sättet istället; genom detta urval av stränder, bryggor, hamnar, hav och andra vatten jag minns och har känslor för.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , och annat intressant

måndag, april 04, 2011

När jämlikhet inte upplevs som möjlig, rustar vi för ojämlikhet

Anne-Marie Lindgren har analyserat Håkan Juholts start som partiledare. Hon skriver bl a om hans kongresstal, som väldigt många reagerade försiktigt positivt på, även sådana som röstat borgerligt de senaste valen. Uppenbart finns ett sug efter värderingar som jämlikhet och solidaritet och någon som dessutom hävdar att de både behövs och fungerar i en värld full av individualism och marknadsfundamentalism. Framförallt tror jag det finns ett behov av framtidshopp för gemensamma lösningar som många människor inte upplevt har fungerat de senaste decennierna. Kan socialdemokratin signalera ett sådant framtidshopp i både ord och handling, är det nog välkommet av väldigt många som sett samhällsgemenskapen gå förlorad. När människor inte upplever att jämlikhet är möjligt, rustar de för ojämlikhet, som Håkan själv uttryckte det i sitt tal. Ett sätt att rusta själen, är att intala sig att horder av arbetslösa och sjuka i själva verket är lata simulanter, och att det därför nog är rätt att strypa A-kassa och sjukförsäkring rejält. Och så börjar man rösta på moderaterna. Hur gick det här till? Varför tappade folk tron på (S) som byggare av Sverige som världens bästa välfärdsland? Jag tror det har att göra med faktorer som påverkat vårt tänkande länge, under många fler partiledarperioder än den senaste: 1. "Kan själv" Människor har blivit mer välutbildade, säkra på sin egen förmåga och individualistiska. Dock inte i betydelsen egoistiska, där finns en viktig skillnad. Solidariska individualister har en kraft som mycket väl skulle gå att kanalisera på ett väldigt positivt sätt i ett samhällsbygge med grundidén att det är lönsamt för alla om fler får chansen att förverkliga sina livsdrömmar. Istället har vi frågat dem: Har du problem med något? Då har vi systemet för att fixa det åt dig! Men dessa människor tolererar inte att någon sätter sig på dem och talar om vad som är bäst för dem. De vill varken vara klienter eller reduceras till kunder, de vill vara medborgare och vara med på riktigt. Det gäller för övrigt även i partilivet, något som därför kräver en snar reformering för att inte dö ut. 2. Kravmaskinerna Det socialdemoratiska samhällsbygget gick till överdrift någon gång på 70-talet. Vi måste bestämma oss för vad som är smart att göra tillsammans och vad som människor gör bäst själva, ensamma, i föreningar eller i företag. När man tar ifrån människor deras drivkrafter blir de kravmaskiner; då hamnar vi idet som Erlander kallade de växande förväntingarnas missnöje. "Nånannanismen" breder ut sig. Istället för att fråga "Vad kan jag/vi göra för mitt/vårt land?" så säger folk: "Någon/Politikerna borde fixa det här åt mig/oss". Omvänt är det inget smart alls att reducera medborgaren till kund, som väljer och köper tjänster på en marknad, för då försvinner känslan av att vi har någonting med varandra att göra, då låser vi in oss i våra gated communities, då träffar vi mest likasinnade, då växer fördomar, hat och klyftor i livschanser, vilket är mycket olönsamt för ALLA. 3. Hycklarstämpeln Väljarna upplevde att (S) inte levererade det vi stod för och lovade. Det vi sade och det vi signalerade stämde inte överens. Samtidigt som så många fler fått det så oerhört mycket bättre, fanns det fortfarande en väldigt stor grupp som verkade stå permanent utanför. Statarsystemet var borta, men hade ersatts av en ny urban underklass där de senast anlända till Sverige stod lägst i rang. Samtidigt upplevdes makten och överheten, som med åren kommit att symboliseras av (S), sitta med sina höga arvoden, inlåsta med sina närmaste politikervänner, och inte begripa hur vanligt folk har det. Snyfttal på 1 maj står i bjärt kontrast till den verklighet folk upplever att politikerna skiter i. Att vara sosse förpliktigar oändligt mycket mer än att vara moderat, det ligger i själva grundmoralen. Sviker man det, ligger hycklarstämpeln nära. 4. Förlusten av tron på trygga auktoriteter Sekulariseringen har minskat människors förtröstan till en högre makt som gav dem trygghet, men också tilltron till auktoriteter. I gårdagens Sverige var läraren, prästen och andra som styrde de enda med utbildning och betraktades som de som visste bäst. Idag ifrågasätter välutbildade föräldrar ungarnas lärare på föräldramötena och sedan blir de förvånade när barnen likadant. Samtidigt trängde sig de yttre hot som Sverige levt tryggt isolerade ifrån så länge, krig och samhällsoro närmare. Dessutom tog de sig nya skepnader i form av miljöhot, globalisering och internationellt fungerande finansmarknader, som vred de verktyg som fungerat fram till nu ur händerna på beslutsfattarna. Socialdemokraternas löften om att Sverige var ett tryggt land som klarade allt bättre än resten av världen ekade alltmer tomma. Vi regerade som om allt var som vanligt, men i själva verket fungerade den nationella politiken allt sämre som styrform i en värld där Sverige och resten av världen var kommunicerande kärl. Jag tror det är viktigt att vi från och med nu blir väldigt tydliga med vad politiken kan och inte kan göra. Vad man som människa måste klara själv, vad vi tillsammans kan greja i Sverige och vad vi måste bli mycket bättre på att samarbeta med resten av världen om. 5. Värderingsförskjutningarna. De är subtila och svåra att beskriva. De har ägt rum länge, kanske som en medveten strävan från de krafter som av olika skäl tjänar på att få oss att bry oss mer om oss själva, om snyggast, rikast, dyrast kläder, än om vårt inre. Dessa "extrinsikala" värderingar som det kallas med ett fint ord, undergräver det som är dess motsats; de "intrinsikala" värderingarna som mer handlar om personlig utveckling, känsla för samhällsgemenskap och relationer människor emellan. Det leder till det vi sett i hela västvärlden de senaste årtiondena, att egenintresset och rädslan tar överhanden över trygghet, samhörighetskänsla och framtidstro. I en artikel i The Guardian skriver den brittiska författaren George Monbiot om hur britterna under Thatchereran alltmer började ta till sig extrinsikala värderingar. Genom att förändra vår uppfattning om vad som är normalt och acceptabelt, skriver han, så förändrar politiken våra tankar såväl som våra omständigheter. De människor som till exempel starkt värderar ekonomisk framgång har mindre empati, starkare manipulativa tendenser, en starkare dragning till hierarkier och ojämlikhet, starkare fördomar mot främlingar och mindre intresse av mänskliga rättigheter och miljön. Men det fungerar även tvärtom. Bra trygghetssystem och välfärd som funkar t ex, förstärker intrinsikala värderingar. Att stänga ute fattiga människor från sjukvården normaliserar ojämlikhet och förstärker extrinsikala värderingar. Den skarpa högersväng som började med Margaret Thatcher och kvarstod under Blair och Brown, regeringar som alla betonade dygderna med konkurrens, marknaden och ekonomisk framgång, har förändrat våra värderingar, skriver Monbiot. Undersökningen ”British Social Attitudes” visar t.ex. en skarp nedgång under denna period i allmänhetens stöd för en politik som fördelar rikedom och möjligheter. Inte bara reklambranschen , utan även högerpolitiker har förstått vikten av värderingar när man vill förändra den politiska kartan. Att Svenskt Näringsliv och dess företrädare haft dena kunskap länge och att de har arbetat väldigt medvetet utifrån detta för att urholka svenskarnas föreställning om att vi har någonting med varandra att göra, får man en smärtsamt klar insikt i när man läser denna 24 år gamla artikel i SvD. Fascinerande läsning. 6. Jultomtepolitiken Socialdemokratins respons mot denna trend har varit katastrofal. Istället för att konfrontera förändringar i värderingar, så har vi försökt anpassa oss till dem och försökt nå människor genom att vädja till egenintresset. Vi har vädjat med ekonomiska argument; "Med oss får du 100 kr mer i barnbidrag", "Vi höjer bara fastighetsskatten för de dyraste villorna". Det har som bekant inte gått nåt vidare. Istället gäller det nu att, med Juholts hållning som utgångspunkt, finna konkreta budskap och förslag som ger människor hopp och tro på att en mänskligare, varmare och friare värld är möjlig. Men han kan inte fixa det själv. Gud finns inte längre. Men det betyder för den skull inte att var och en måste stå ensam. Många säger nu att det är upp till bevis för Håkan Juholt, men det är det banne mig lika mycket för alla oss socialdemokrater. Och det är bråttom. Folk har blivit svikna förr och den lilla strimma av hopp många nu tillåtit sig känna kan snabbt dö ut. Jag tror i motsats till en del bloggare att det inte handlar om någon smekmånad på 100 dagar, utan högst 60. I början på juni kommer SCB:s stora opinionsundersökning. Då kommer bilden att sättas av om det skett någon nystart eller inte. Och folk har som bekant en tendens att följa med strömmar. Upplever många det som om något nytt håller på att ske, blir fler nyfikna och positiva. Och vice versa. Organisera er, annars kommer andra göra det åt er, sa den den nu döde universitetsläraren och berömde historikern Tony Judt. Hans omtalade bok "Illa far landet". är varmt rekommenderad läsning till förvirrade men progressiva människor som tycker det börjar bli dags att ta itu med framtiden igen. Marika Åsbrink Lindgren , Högbergs tankar , Tord Oscarsson , Jinge , Peter Andersson , Johan Westerholm , HBT-sossen , Rebella , Martin Mobergs blogg , DN1 , DN2 , DN3 , Expressen , SvD , Svd2 , SvD3 , Aftonbladet , Ab2 , Ab3 , Expressen , Ex2 , GP , GP2 , Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , och annat intressant

fredag, april 01, 2011

Eftersom det är första april...


... om fem minuter, måste det vara ett skämt, tänker jag när jag straxt före midnatt kommer hem och slår på datorn och ser att Maryam Yazdanfar, Stockholms mest lovande, smarta och blåslampsstarka unga socialdemokrat petats från sin position som talesman för bostadsfrågor i riksdagen. Ett par veckor efter att hon fått barn och är på föräldraledighet. I ett parti som kallar sig feministiskt. Av en äldre man. Som vill ha in en man på en plats där en annan ung kvinna sitter. Som nu måste flytta på sig, till Maryams plats. För det finns tydligen bara plats för en ung kvinna på framträdande plats i ett parti som nu allt fler äldre män åter känner igen sig i.

Fuck-off-impulsen är starkare än en kräkreflex efter en flaska Kir i 16-årsåldern. Jag drar, tänker jag. Till söderhavet. På fullt allvar.

Det är då jag ser den. Annonsen. "Någon vill tipsa dig om ett jobb", skriver Arbetsförmedlingen, och skickar med en länkt till den här annonsen på Platsbanken:

amelia söker strandtestare

BONNIER TIDSKRIFTER AKTIEBOLAG

Publicerad: 2011-03-31, Annons-ID: 1877506

Stockholm  (Kommuninformation), 1 plats Sista ansökningsdag: 2011-04-05

Uppdrag: Att under fyra veckor för magasinet amelias räkning testa badstränder i fyra världsdelar. Bland arbetsuppgifterna ingår att åka på utflykter, vila i solstolar, dricka vin på lokala tavernor samt andra vanligt förekommande uppgifter i kommersiell strand- och turistmiljö. På vissa orter kan även mottagande av helkroppsmassage, drinkprovning, snorkeldykning samt bokläsning efterfrågas. De aktuella stränderna finns bland annat på Korsika (testas sommaren 2011), i området runt Kapstaden, Sydafrika (testas hösten 2011) och i Asien (testas vintern 2011). Kvalifikationer: - Du ska vara van att röra dig bland många människor. - Du ska ha kapacitet att vila/göra ingenting under långa perioder. - Du ska vara simkunnig. - Du ska vara ansvarsfull inför dig själv, andra och ditt välbefinnande. Vi ser även gärna att du - kan jobba sena kvällar (drinkprovning kan under vissa omständigheter kräva övertidsarbete). - har tidigare erfarenhet av självständigt arbete. Arbetsuppgifter: - Blogga kontinuerligt på amelia.se under perioder då stränderna testas. - Skriva fyra fristående reportage om dina upplevelser under resorna. - Fotografera. Om amelia: amelia är Sveriges ledande magasin för kvinnor och har 355 000 läsare. 90 procent av läsarna ägnar 54 minuter åt att läsa varje nummer, de flesta läser tidningen flera gånger. amelia ger även ut elva specialtidningar. Chefredaktör är Åsa Lundegård. Varaktighet/Arbetstid: 4 veckor Övriga villkor: Om du får jobbet måste du kunna frigöra fyra arbetsveckor under kommande året utan andra anspråk än erbjuden lön. Ansökan: Berätta med högst tio meningar varför just du är perfekt för jobbet som amelias strandtestare. Skicka med namn, ålder, hemort, mejladress och telefonnummer.
...................................................................................................

Tio meningar? Jag skulle kunna ge dem 100. Nej, tusen.

1. För att jag alltid känt att jag inte är gjord för den här världen, utan för att ligga i en solstol med en paraplydrink i handen, helst på fördäcket till en lyxkryssare, men jag är inte knusslig, en strand duger det med.
2. För att det vore en fullständigt underbar nära-döden-upplevelse att få trycka på AV-knappen och bara försjunka i letargi, med tom blick skådande ut över horisonten, fullkomligt utbränd, med en dubbel frozen margharita på väg ur mitt slappa grepp, medan jag begrundar dagens alternativ: a) Sträcka mig tio centimeter åt vänster för att ta upp min kamera ur strandväskan och plåta min underbara brundbrända kropp och lägga upp på Facebook för att äckla människor jag känner och hatar. b) Sträcka mig tio centimeter åt vänster för att ta upp min bok om Världens 10 Bästa Retreat ur strandväskan. c) Sitta kvar i samma ställning hela dagen och fundera ut en ritning till en strandväska som kommer när man ropar på den.
3. För att jag sedan jag varit liten fått höra att jag bara har två lägen: AV och PÅ, vilket ju måste vara perfekt för en strandtestare. Under själva testet som en död sill, iakttagande och innesluten i mig själv och sedan PANG, upp och reka, bli kompis med varenda en i hela byn, känna till vartenda ställe som är värt att veta om, på gång att starta en lokal hjälporgansiation för prostitutions-/jordbävnings-/missväxtproblem.

P.S. Jag har en egen hängmatta, liten och behändig, som jag köpte när jag testade palmstränder på Hainan vid nyår. Tänk vad ni skulle spara pengar på mig!

Ja, så kan jag ju fortsätta. Fast nu är det första april och drömmar finns inte.

Men det där med utnämningspolitiken i riksdagen tar jag gärna tillbaka, jag skulle till och med välkomna att någon ringer och skriker att jag är en dum sill.

Hem&Hyra skriver, liksom
Aftonbladet, Lena Mellin i Ab , SVT , Norah4you,Björn Andersson , Expressen, Högbergs tankar , Jinge , Johan Westerholm , Martin Moberg Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , och annat intressant