onsdag, januari 31, 2007

Outstanding Marit!

There´s not enough time for one man in one life, just a flicker and then ... a breeze.

Moral Majority på marsch

Yttrandefrihet är något fint, som de flesta ivrigt brukar försvara. Särskilt om det handlar om förtryckta människor i länder långt från Sverige. Här hemma tenderar vår stolta hållning att vackla litet.

En centerpartistisk kvinna i Ljusdal vill förbjuda fula ord i kommunen. Hon säger att hon får ont i själen av att höra ordet kukhuvud. (Jag tycker att korv är ett väldigt fult ord. För att inte tala om vårtgård. Förbjud dem!)

I Landskrona har två rappare åtalats för att de sjöng "Alla hatar polisen" på en utomhuskonsert i augusti. (Vilken tur att Ebba Gröns låt "Skjut en snut" är mer än 25 år gammal. Det är nog ett preskriberat brott vid det här laget.)

Klart som korvspad (också fult ord) att vi ska lära våra barn kärlek och respekt, men att gå den Björklundska vägen och skrika på förbud när det är något vi inte gillar är, milt sagt, fel väg att gå.Vad blir nästa steg? Att förbjuda snösnopparna?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , , ,

tisdag, januari 30, 2007

Dumstrut, Jan Björklund!

När jag gick i tvåan fick jag mitt första betyg. Jag fick tvåa i matte och gympa. Det dröjde ända till högstadiet, på en helt annan skola, innan jag fattade att jag var riktigt duktig i matte och idrott. Just då hatade jag bara. Fröken, skolan och klasskamraterna som stolt visade runt sina betyg med treor och fyror. En duktig tjej fick femma. Henne hatade jag mest av alla.
Jag var en tvåa. Betyget har jag kvar hemma, sönderknycklat.

Om mina barn gick i en skola som bedömde dem på det sättet skulle jag ta dem och fly. Denna bedömningsform är den mest improduktiva och destruktiva som finns. Små barn i lågstadieåldern förstår inte den abstraktion som en siffra eller bokstav betyder. De förstår vad det betyder i förhållande till andra siffror eller bokstäver, så de kan utmärkt väl jämföra sig med andra, men de förstår inte vad de själva kan eller inte kan. Jag trodde jag var duktig i gympa och matte. Jag hade fått höra hemma att jag dög. Glatt skuttade jag runt i salen i min blå balettdräkt. Ända tills jag fick höra att jag hade den näst sämsta siffran. Ivrigt räknade jag på mammas matkvitton, ända tills jag förstod att jag var nästan sämst i klassen.

Nu går mina barn i en litet modernare skola än vad jag gjorde på 70-talet. Gudskelov. De har en kursplanebok, där de själva och fröken fyller i när de klarat av ytterligare ett moment i matten eller idrotten. När jag kommer på utvecklingssamtal ser jag exakt vilka moment av kursplanen de klarat av eller inte klarat av ännu. Hur tydligt som helst kan jag se om det fattas något för att målen för året ska vara uppnådda. Jag vet då också vad det är som fattas; om det är nians tabell i matten eller kompasskunskap i idrotten eller nåt annat.

Betyg är bättre än de flesta andra urvalssystem för högre studier, men som vägledning för och bedömning av små barn är det på tok på otillräckligt och abstrakt. Det är så fruktansvärt anitintellektuellt och populistiskt av en skolminister att agera på det sätt som Jan Björklund nu gör, att jag blir alldeles matt.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , ,

måndag, januari 29, 2007

Ingenting nytt under solen

Vilka fantastiskt positiva rubriker jag har använt på senaste tiden. Jag kanske ska nischa in den här bloggen på gnäll? Nej, snart är det vår och jag ska försöka vara litet mer positiv. Snart. Denna morgon har jag dock två gäsp-spaningar till:

Lars Danielsson. Var det någon som trodde att han var up-and-running på jobbet kl 7.00 på annandagen? Nej, jag tror han var lika tagen på sängen som alla andra och att storleken på katastrofen gick upp för honom gradvis under dagen. Men är det å andra sidan någon som tror att mycket hade kunnat göras ogjort eller bättre om han hade varit på jobbet snabbare? Javisst, han var chef för SB, men det fanns ju ingen organisation för stora katastrofer utomlands som han kunde varit på plats och klickat igång.

Familjen Reinfeldt. Att de haft illegala och underbetalda barnflickor rapporterade ju redan mailmannen. Rekommenderad läsning för den som är intresserad av att läsa mer om familjen Reinfeldt är rapporten Reinfeldt på riktigt


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , ,

fredag, januari 26, 2007

Pest eller kolera?

Chokat läge, hinner bara en snabb "Pest eller kolera" som jag hämtat från bloggaren Mikebike.

Så, kom igen nu, vad är värst?

Att gå fram till kassan med den mest attraktiva kassören/kassörskan och duka upp en bal hänsynslöst grovfibrigt, oblekt, noname-dasspapper? Eller att duka upp en singelrulle som är upp-pimpad in till bakelsestatus med parfym, motiv och sammets yta och toppad med förpackning i vaxpapper?

Min morbror i Göteborg har alltid vägrat att köpa dasspapper överhuvudtaget. De snygga kassörskorna kunde ju tro att han gick på toa! Till saken hör att gubben har sådär 500 högskolepoäng och bl a är leg. psykolog. Sju-u-kt. Han brukade muta sina barn att gå och handla när muggpappret var slut. De visste vid tidiga år vad dessa tjänster var värda, så priset blev högt, mycket högt.

Själv är jag en snål jävel, uppfostrad i det blå-vita 70-talet, så jag köper med ohämmad njutning bigga DDR-sandpappersbalar på Ö&B, ivrigt räknandes på hur många ören jag tjänat på affären och medan jag minnesraderar vad det kostade att köra bil dit.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: ,

torsdag, januari 25, 2007

Sur

Hade lagat mig en tallrik risgrynsgröt till frukost och bullat upp med kanel och socker, bara för att upptäcka att mjölken var SUR. Detta kan också beskriva mitt tillstånd denna morgon.

Jag dissar:
Den nya moderatregeringen som a) lagt en våt filt över hela hyresmarknaden i Stockholm genom att dra in investeringsstödet till nya hyreslägenheter. En trea kostar 800 spänn mer i månaden.Om den överhuvudtaget byggs, vilket är tveksamt. Hur ska mina barn (+ deras trummor) nånsin kunna flytta hemifrån?
b) segdrar frågan om Citytunneln. Ska man bli pensionär innan man kan åka genom stan utan att fastna vid norrtull? Igår köade jag en halvtimme för att komma från innerstan till Solna. Det hade tamigfan gått snabbare att GÅ!
c) stoppar gymnasiereformen som skulle införts i höst. Inget frisök=glöm att komma in på de populära kommunala innerstadsskolorna om du bor utanför kommungränsen.

Jag hånler åt:
a) Lars Leijonborgs patetiska små profileringsförsök i alliansen. Först lekte han kulturminister och nu försvarsminister. Sorry Lasse, i min kristallkula är du snart ingen minister alls!
b) att Aftonbladets huvudnyhet är att Christer Fuglesang landat. Med ett vanligt flygplan. På Arlanda.
c) att Lars Ohlys sambo Åsa Hagelbäck, som fick sparken från jobbet efter sina porranklagelser mot Lasse Berghagen, nu ska börja läsa genusvetenskap. För att vässa argumenten litet kanske?

Nej, slut på klagomuren för idag. Nu ska jag upp till Bluehill, vilket säkert gör mig på bättre humör. Hoppas bara de har kaffe...

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , , , ,

tisdag, januari 23, 2007

Anti-Syddan-blogg

Skriverochjobbaroch fixarochringerochåkerbilhinnerinteblogga.
Därför nöjer jag mig idag med att presentera den hejdlöst roliga anti-mode-bloggen StyleSucker

Under rubriken Todays Fuckin Piece of Material presenterar den kvinnliga namnlösa bloggaren dagens outfit, en klockren parodi på alla små-Ebbor som tar kort av sig själva i spegeln varenda morgon. Vad ska jag ha på mig idag? Jaaa, jag vet verkligen inte....ska jag ta min Juicy Couture på PowerWalken?

Bilden ovan är från ett blogginlägg där StyleSucker visar hon vad hon har i sin väska, också en poppis företeelse på modebloggarna. Fast de har GUCCI och inte plastpåse, ja, ni hajar grejen.

Herregud, det är ju bara kläder. A fuckin piece of material. StyleSucker köper sina på WalMart.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , ,

måndag, januari 22, 2007

Nysvenska

ETC kommenterar nysvenskan i Dagens Industri: "Sverige har råd att prova en mer optimal lönespridning".
Så kallar Dagens Industri näringslivets förslag om sänkta löner för de lägst betalda.
Optimalt = låg lön.
Fint.

Jomenvisst, då får vi ju råd att höja de högsta lönerna också!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , ,

söndag, januari 21, 2007

Fingrar i maten

Sambon har inviterat kompisarna till en liten enkel bjudning nästa lördag. I mailet, som för säkerhets skull gått ut till de närmaste hundratalet polare, står att det kommer bjudas på "finger food".
- Vet du vad finger food är, frågar jag.
-Nej, men det lät väl bra? svarar han oskuldsfullt.

Han lyckas också länge gömma det faktum att 88 personer anmält sig till bjudningen, som är tänkt att hållas hemma.

Jag googlar på finger food och hittar recpet som "Färska fikon med gorgonzola i ugna med balsamsirap", "Kronärtskockspuré med örtbakad havskräftstjärt, serverad i sked" och "Rullad på vildsvinsbresaola fylld med Karl Johansvamp, parmesan samt örter". Ångest!

Konfronterad med detta faktum muttrar sambon nåt om låter misstänkt likt
"...är väl bara att dela en köttbulle och sticka ner tandpetare".
Jag väljer dock att uppfatta det som
"Jag ordnar det, älskling! Imorgon är det jag som ringer ett cateringföretag."

Allvarligt är det nån som har förslag på nåt mellanting mellan "halv-köttbulle-på-tandpetare" och Kronärtskocksfrittata? Nåt som
a) inte är för dyrt och
b) går jävligt snabbt och enkelt att framställa i enorma mängder?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , ,

lördag, januari 20, 2007

Morgonstund har tidning i hand, ibland


Trogna bloggvänner har läst om min overklighetskänsla över tomheten här i huset när juniorerna är på skidresa. Igår kväll var jag tvungen att låtsas glömma stoppa in min tallrik i diskmaskinen, bara för att sambon skulle ha nån att gnälla på.

Frukostarna är andra tillfällen till konflikt, som nu går mig helt förbi. Alla har sin egen tidningsritual. Yngste sonen gillar kulturdelen, för serierna och TV-tablån, men den kan kan jag vänta med tills jag läst nyhetsdelen. Äldste sonen läser till min förfäran enbart sporten. Därför försöker jag ständigt få honom intresserad av sådant som står i de andra delarna. (Om du läser det här; förlåt att jag skickade ett sms om den där vintageaffären. Jag inser att du inte har så stor nytta av den i skidbacken, men jag kunde inte låta bli.) Mellansonen läser ingenting utan går mest omkring och liksom morrar, utom när han i sällsynta fall fastnar i något diagram på ekonomisidorna.

Så det är jag, katten och sambon som slåss om resten. Eftersom varken han eller katten åker skidor, så var åtminstone denna fight som vanligt i morse. Katten ville ligga och mysa under tidningarna och blev skitur om man lyfte på hennes del. Sambon ville läsa alla tidningarna i turbofart och störde mig med sitt "Kan jag bara gå ögna igenom den där litet snabbt?" när jag var mitt uppe i en intressant artikel. Det slutade med att jag läste nätupplagan på laptopen i stället.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , ,

fredag, januari 19, 2007

Maktens smak och språk

Var på landshövdingeinstallation igår och utövade litet antropologiska studier. Det fanns gott om tid till sådant, eftersom tillställningen byggde på den gamla "Stå-i-kö-för-att-överlämna-gåva-till-värden-utbyta-kindpussar-och-förtjusta-utrop-och-sedan-mingla-runt-och-sno-åt-sig-de-läckraste-snittarna-innan-de-tar-slut"-modellen. I kön, som var lång som i skolmatsalen, funderade jag över modet hos byråkrati- och näringslivseliten. Hos herrarna är det inne med djärvt färgstark slips, hos alliansfansen företrädesvis orangefärgad. Damerna har kavaj i möbeltyg (!), sådant där tjockt, vävt tyg som liknar någon slags flamländsk gobeläng eller fåtölj från 80-talet(...?) Till detta bäres med förkärlek glittrig brosch, gärna i form av en slokande panter. Framför mig i kön stod Gun Hellsvik. Hennes hår satt som en hårdglänsande hjälm runt huvudet. Fick en sådan lust att känna på det att jag var tvungen att stoppa ner handen i fickan.

Skolborgarrådet i Stockholm hade en röst som lätt gick upp i falsett. Usch vad störande, det blir IG i ordningsbetyg. Uffe Adelsson var mer lik Kalle Anka än någonsin och inredningen gick i guld och ... guld. Övriga intresserade rekommenderas att läsa boken Hemma hos diktatorn av Peter York.

Sedan gick jag och terroriserade Maryam i riksdagen. Där kollade alla på presskonferensen med Mona Sahlin. Hon var lika självklar och suveränt klarspråkig som vanlig. Det vanliga är ju annars att folk som utsatts för många departementsskrivelser och PM börjar prata lika byråkratiskt själva. Ja, hos några är det förstås medfött... Om det är det som är den statsmannamässighet som Mona beskylls för att sakna, då är det definitivt något jag kan klara mig utan. Allvarligt talat, jag förstår att Fluffiga Fredrik vägrade debattera mot Mona i valrörelsen. Men nu lär han inte komma undan längre...

Sedan delade vi på mina medsnodda snittar i Maryams arbetsrum, som liknade en cell på Hall fast med bättre utsikt. Riksdagsledamöterna verkar ha litet tråkigt, för alla som gick förbi ville stanna och hälsa på bland M:s sammetskuddar och bling-bling. Vi skulle diskutera debattartiklar, men flamsade mest runt med valberedningens vid det här lagets avslappande ledamot Micke Damberg, före detta skolminister Ibrahim Baylan som visade kort på sin Babe Abe och en fryntlig f d talman som delade ut rosor till damerna. Definitivt mer avslappnad stämning än i Arvfurstens palats.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , , , ,

onsdag, januari 17, 2007

Egyptens nya gräshoppor

[UPPDATERAD]
Konsumentverket får ta emot allt fler klagomål från privatpersoner som fått problem med telefonförsäljning, skriver Aftonbladets E24 och berättar att en ny utredning föreslår hårdare regler. Frågan är om det går att stoppa dem?

Telefonförsäljarna invaderar mitt hem som Egyptens gräshoppor. Det hjälper inte att jag är med i NIX-registret. "Jag ringer dig för att du är KUND hos oss", läser de stolt innantill när de ringer mitt i middagen. "Och nu har jag ett erbjudande för att du ska bli en ännu nöjdare KUND hos oss!"

Jag lovar att bli en otroligt nöjd kund hos vilket företag som helst som lovar att aldrig ringa hem till mig om jag inte bett dem. Tills jag hittat dessa företag, får jag försöka använda de vapen jag har för att bli av med Tele2, Vattenfall, SEB och andra företag som missuppfattat sin relation med mig och tror de är hembjudna till mitt middagsbord. Det är ingen kärnvapenarsenal direkt. Jag kan inte ge dem besöksförbud eller fotboja. Men ett litet, glittrande hopp tändes i mina ögon när jag hittade DEN HÄR på nätet. Använd det tricket - och du blir aldrig uppringd igen! Åtminstone inte av den försäljaren...

UPPDATERAT: Här är ett annat tips jag fick nyss; MOTMANUSKRIPTET! Helt sjukt underbart. Det ska jag alltid ha liggande vid telefonen från och med nu.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , ,

tisdag, januari 16, 2007

Klädnypesex och citroner i plast

Ibland undrar man över små, men underliga saker. Vilka människor är det som köper de där citronerna i plast med artificiell citronsaft som finns i alla mataffärer? Eller Salta Biten, sånt där ihoppressat kött som liknar kattmat? Nån måste det ju vara, annars skulle de väl inte finnas? Fast det kanske är samma gamla burkar som står kvar år ut och år in? Fast jag vet vilka som köper sylta (uäck!), även när det inte är jul, det har jag sett i pensionärskorgarna i kassakön. Men klädnypor i plast då? Vilka köper dem? Vad har de gjort av de gamla? Har de fastnat i kläderna och trillat av på väg till jobbet? Eller folk kanske har någon slags häftig klädnypesex med dem, så att de slits ut eller går sönder när det går vilt till? "Älskling, glöm inte att smita förbi ICA och köpa nya klädnypor till ikväll, nudge, nudge, say no more!" Va?

En skämmig sak jag kan ändå erkänna om mig själv: jag har köpt Collorit Soya (sic!). Det är en slags koncentrerad brunfärg som man använder när man redan hällt i så mycket vanlig soja i köttbullesåsen att den inte klarar mer salt, men ändå inte liknar den brunsås som ungarna är vana vid från skolmatsköttullarna. Gammalt mormorstrick, faktiskt!

Nej, nu ska jag ner till affären och se om det är extrapris på Picnicbog.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , ,

Så vackert att man blir matt

För alla som någon gång upplevt en skräckchef och för vilka ordet blåställsångest har en innebörd - här kommer en av de vackraste och bäst berättade "Falling down"-historierna jag någonsin läst. Får jag presentera bloggaren Mikebikes blogg Bloggfrossa & Mannen som blev trött och hans historia När Tage föll ner!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , ,

Jag är inte trött!

Barnen har åkt till fjälls, sambon är på tjänsteresa. För första gången på evigheter är jag ensam hemma. Middagen består av kex, makrill och marmelad. Framför TV:n. Till en urgammal film med helt okända skådespelare, producerad i England istället för i Hollywood. Jag går och lägger mig när jag vill, och inte när trummorna i pojkrummet tystnar. Jag släcker precis när boken gjort mig lagom sömnig. Och jag sover gott, hela natten. Utan avbrott för någon tonårspojkes nattliga klong-klong-räder i köket orsakade av stor och plötslig hunger vid midnatt. Utan motorsågsljudet från sambons snarkningar. Det enda som låter är ett litet, ulligt knyte till katt som sover bredvid mig under täcket, lätt spinnande. Jag är inte trött.
Och jag känner mig jättekonstig.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , ,

lördag, januari 13, 2007

Höger, vänster eller rakt fram?

Ruben, 83, ringde och sa:
- De pratar om högersossar och vänstersossar på radion. Jag har varit med i socialdemokraterna länge, men jag fattar inte vad de pratar om. Vad menar de?

Jag har inte svaret.
Det enda jag vet är att så här i partiledarvalstider så banaliseras debatten och invektiven haglar.
Högersossar kallas bombhöger, nyliberala, elitister medan vänstersossar är oansvariga tokar och kottplockare.

Vad är en vänstersosse? Är det de som säger att det var bättre förr, vi känner inte igen oss i partiet, det är för litet röda fanor i möteslokalerna. Nej, de personerna är bara... gamla.
Är det att vara fackligt engagerad? Är det att vilja gå ur EU?

Vad är en högersosse? Är det att vara för Europasamarbetet? Att vara för mångfald i utbudet av offentliga tjänster? En sak vet jag: Om det innebär att vara ett parti som riktar sig till medelklassen, så har vi varit högersossar ända sedan Per Albins folkhemstal!

Är det vänster att inte vilja lägga ner fabriker? Ja, det brukar man kanske litet slentrianmässigt säga. Men om nedläggningen av en fabrik räddar resten av fabrikerna i företaget?
Är det höger att vilja ha balans i budgeten? Jo, det brukar de som förespråkar det få nedkört i halsen. Men om den balansen möjliggör viktiga och bra reformer på sikt?

Sedan finns den riktiga vänstern. Den vänstern har aldrig funnit sin plats i socialdemokratin, utan avskyr den till och med. Det är vi som först kommer att ställas upp mot muren och skjutas när de gör revolution. Själv avskyr jag vänstern tillbaka, inte för att de vill skjuta mig, utan mest för de tar inte anvar. De vill ha "extra allt", nu, genast, utan tanke på vem som ska betala.
Och så finns det en riktig höger. Det är de som tror på en flummig markenaden-löser-allt-idé som aldrig visat sig funka, men dem behöver vi inte gå in noggrannare på här idag.

Skiljelinjen mellan svensk vänster och höger verkar mest ha reducerats till att handla om den offentliga sektorns andel av bruttonationalprodukten!

Erik Laakso skriver tänkvärt på sin blogg:
"Den här ständigt pågående debatten om Höger mot vänster, är det en förgiftad debatt som beror på politisk inavel? Jag har kommit in i politiken ganska nyligen, endast 4-5 år som politiskt aktiv och hela tiden på en väldigt grundläggande nivå, och jag förvånas över den hätskhet, fula påhopp och totala brist på åsiktsrespekt som ofta präglar tonläget mellan s.k. högersossar och vänstersossar. Min enkla analys över denna brist på normalt hyfs är att de som suttit på samma stolar länge och utan tillskott av friskt blod tappar omdömet och ser hot mot den egna positionen i varje meningsmotståndare."

Word, Erik! Jag har inte heller varit partimedlem så länge. Jag förundras också över de där gamla förtorkade falangstriderna, som ärvs mellan exempelvis gamla och nya SSU:are i ett distrikt. Så sjukt! Varje generation måste uppfinna sin socialdemokrati och de som inte orkar göra det kan ju grotta ner sig i ett kladdigt etikettklistrande på allt och alla som känns som hot.

Tyvärr är det svårt att tvätta av sig känslan av det smutsiga spel som sker inför öppen ridå med media som producent. I går skrev Metro under rubriken "Mona kan få dela tronen" att det stormar och råder kalabalik inom partiet. Vänsterfalangen hotas med att partisekreterare Marita Ulvskog ryker om de inte ställer sig bakom Mona.
Vad fan, det låter som något bråk i nån fotbollsklubb!

Det lustiga är att dessa bryderier om politiken på någon slags vänster-högerskala alltid dyker upp när det handlar om nomineringar/utnämningar/styrelseposter, men aldrig på medlemsmöten eller kurser. Om nu EMU, EU, eller vad det nu påstås handla om, var en källa till sömnlöshet hos de personer som anklagar andra för att tycka fel i frågan, då skulle de väl anordna möten, diskussionsklubbar och seminarier om detta hela tiden? Men nej, det är bara när det är maktstrider som man vrider sig i plågor och anklagar den icke önskvärda kandidaten för att ha sagt eller tyckt fel i denna fråga någon gång.

Undra på att socialdemokraterna gått ned fyra procentenheter i Demoskops senaste mätning. Visserligen från overkligt höga 45 % (Demoskop är väl inte helt tillförlitliga...) till 41 %, men ändå. Vid förra mätningen levde fortfarande hoppet om flera duktiga och uppkattade kvinnliga kandidater, medan det vid tidpunkten för den här mätningen rapporteras om Kalabalik, Storm och Hot i partiet.
Tillfällighet eller tänkvärt?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , ,

onsdag, januari 10, 2007

Filippa, fiskpinnar och vit gazpacho

Medan jag sitter hos frisören och väntar på att Yngste Sonen ska klippas, bläddrar jag i tidningen Mama. Bebisarna är, söta, rena och klädda i märkeskläder och mammorna är snygga, smala, lätt självkritiska men tycker att de är "good enough mothers" ändå. De har fria och kreativa jobb, gör ansiktsinpackningar, köper skötväskor från Louis Vuitton och åker på all-inclusive till Aruba (Vet inte ens var det ligger???). Barnen heter genomgående Ebba, Louise, Märta eller Philip, Oscar och Jacob.

I ett hemma-hos-reportage pussas Filippa Reinfeldt med dottern Ebba. Filippa meddelar (säkert noga avkollat med sin pressekreterare) att hon är lekfull, lagom sträng (men de skriker aldrig åt varandra därhemma) och att hon ofta kommer hem tidigt för att spendera tid med barnen innan kvällsmötena. Samtidigt passar hon på att dela med sig av sitt favoritrecept på vit gazpacho.

Äldste Sonen ringer och frågar när jag tänker komma hem och vad det blir för mat. - Litet vit gazpacho, kanske? Säger jag. Inte. Frågar stressat om det går bra med fiskpinnar.

Och det unika inträffar: - Jaaa, pliskfinnar! jublar barnen och den nya frisyren blir jättefin och tillsammans handlar vi fiskpinnar och morotsjuice och hemma blir kassarna uppackade utan att jag behöver be om hjälp och potatisen står färdigskalad på spisen och Mellansonen gullar med katten och skriker inte ens åt mig när jag snor tillbaka min dator från honom.

Jag är En Lyckad Mor, och detta utan hjälp från au-pair+farmor+mormor. Släng er i väggen, Mama-morsor! In your face Filippa van de kamp!

OK, jag brände fiskpinnarna litet när jag var i badrummet och fyllde på tvättmaskinen och sedan blev jag genomblöt om strumporna för att någon glömt att torka golvet efter duschen, men vad fan...

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , ,

Kom igen, kittla mig, överraska mig

Vissa morgnar är så vanliga och förutsägbara att man får en slags overklig dejà-vû-känsla.

Saker jag inte blivit förvånad över denna morgon:
Att DN och Expressen gullade med borgarna i valrörelsen. (Fast det är bra att det nu är belagt.)
Att fosterbarn mår sämre i livet än barn som lever i biologiska familjer.
Att polishögskolan godkänner elever med rasistisk människosyn.
Att Mona Sahlins kvitton återigen sysselsätter många journalister.
Att mellansonen ägnade större energi åt sin frisyr än att komma i tid till skolan.

Men OK, litet förvånad blev jag väl av att läsa att man hittat en krokodil i en buske i Malmö. Alltid något.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , , ,

måndag, januari 08, 2007

Jag hatar utmaningar

Ni vet sådanan där kedjebrev för bloggare, där man uppmanas svara lagom vitsigt och lagom personligt på diverse frågor. Nu är jag tvungen att svara på Nathalies.

Tre saker jag skäms för:
- Min ovilja inför såna där gulliga julkort, som påminner om hur många av jordens invånare som svälter.
- Folk som börjar sjunga offentligt, även om de sjunger bra.
- Att jag skäms över det

Tre saker jag vill göra nästa år (jag antar att det är 2007 som menas):
- Shoppa loss i New York
- Uppfinna en revolutionerande, effektiv golvmopp
- Fylla 21

Tre händelser detta år jag inte kommer att glömma:
- Fotbolls-VM och resan till Köln
- Valrörelsen, som var skitkul
- Det borgerliga maktövertagandet, som håller på att förändra Sverige

Tre saker jag inte kan klara vardagen utan:
- Min kudde
- Min tekopp
- Böcker

Tre personer jag avundas:
- Clive Owens fru
- Människor som säger saker som: "Jag bara måste springa en mil före frukost för att må bra".
- Jessica Rabbit, för hennes figur

Tre saker jag är stolt över:
- Att jag just lyckats torka upp en barnspya utan att spy själv
- Att jag spöade sambon i TP hela sommaren
- Att jag lyckats svara på alla dessa frågor

Tre personer jag utmanar att göra en liknande lista:
Jag tror jag avstår, men alla som vill får förstås gärna göra en på sin blogg, eftersom de är rätt roliga att läsa.

Eller läs något intressant istället.

Jäv, girighet eller vanligt sunt förnuft?

Svenska folket förstår inte optioner, säger Reinfeldt.

Nej, jag gör nog inte det. Har inga och kommer aldrig äga några heller.

Däremot har jag lärt mig att det är fult att ljuga.

Bildt sa att han var tvungen att lösa in sina optioner. Det var han inte alls, visade det sig. Vostok Nafta har upprepade gånger bekräftat att så inte är fallet. Det var dessutom först efter det att Carl Bildt blivit utrikesminister som Vostok Nafta beslutade att han var berättigad till optioner som tack för hjälpen i styrelsearbetet.

Då, om något, borde det ha varit läge att tacka nej till optionerna. Men det ju försent nu. Däremot är det inte försent att be om ursäkt. Och här, Calle, har jag ett par förslag på vad du kan använda alla miljonerna till:

Kampen för att utveckla de fria medierna i Ryssland
Katastrofhjälp till Darfur, Sudan

Genom ett sånt agerande kunde han räddat sig och regeringens skamfilade anseende.

Men nej, mycket vill ha mer. Optionerna behövdes, tycker Bildt, för de vanliga styrelsearvodena var bara "symboliska". Jag vet inte vad som räknas som symboliskt, men i min värld är 14 000 för ett styrelsemöte en fantasisumma. Räknar man sedan in den lilla avskedsgåvan på 4,8 mille blir det 1 214 000:- . Rätt bra betalt för ett sammanträde...

"Jurister får göra bedömningen", säger Carl Bildt i P1 morgon. Eller så kan man göra sina egna överväganden och använda vanligt sunt förnuft.

Det är tack vare moderaternas motstånd som det register som ska garantera insyn i riksdagsledamöternas ekonomiska villkor inte har gjorts obligatoriskt. Kanske det är dags att sluta motverka den öppenhet kring ekonomiska förehavanden som uppenbarligen hade varit välgörande här?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på Andra bloggar om: , , , , , ,

lördag, januari 06, 2007

Att vara Stockholmare är ingen schlager

Läser Att komma hem ska vara en schlager av den gamle lolitabetäckaren Per "Världens äldsta tonåring" Hagman.

Inledningen är så full av adjektiv och beskrivningar att boken fungerar utmärkt som insomningslektyr. Sedan kommer refrängen, och historien om författarens desperata flykt från medelmåttigheten blir riktigt krönikekul. Alla när vi väl en dröm om glamour och dekadens och därför har alltid franska tabacer, egyptisk överklass, kasinon, falkar och ovanliga spritsorter ett lyssnarvärde.

Samtidigt kan jag inte låta bli att reta mig på småstadskomplexhatandet av allt som har med svenskhet i allmänhet och Stockholm i synnerhet att göra. Ord som "Ledin" och "tjejmiddag" används med random-repeat-artad tvångsmässighet om allt som är svenskt=dåligt. Per Hagman beter sig som en omvänd version av de högutbildade storstadskvinnor som spyr galla över småstadstjejer som opererar sig framtunga för att få vara med i dokusåpor.

Jag erkänner. Jag äter mig fet på tjejmiddagar och jag gillar Stockholm. Inte Thomas Ledin, men blått hav. Jag gillade att käka chips med mina gamla Solnaklasskompisar i förrgår. Lika mycket som jag gillade att gå ut med de litet mer storstadschica vänninorna på Bistro Süd, Gondolen, Bistro Jarl och Solidaritet och dricka champagne genomgående igår natt. Jag får lust att säga till Per: Var inte så fettfritt jävla ängslig! Det är OK att vara från landet, det är OK att dricka två öl till priset av en på Happy Hour.

Och det kommer en tonartshöjning. I slutet kommer Per hem till västgötaslätten (kanske benämner han det så för att det låter mer poetiskt än Töreboda?) och verkar nästan lycklig på riktigt. Matar en sädesärla, dricker rosévin och leker med lillebrorsan.

Kanske har han nu, vid 40-strecket, till slut insett att stil kommer inifrån, inte från hur många perfekta Sjötunga Walewska man ätit eller hur 60-tals-riviera-retro ens tennisshorts är.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , ,

fredag, januari 05, 2007

Vilken historisk galning är du?

Idag är jag så upptagen av Desperate Houswives-boxen att jag nöjer mig med att lägga ut länken till Historical lunatic-testet på nätet.

Har du någon gång utplånat en by, några nära släktingar eller Sibirien? Skyr du mänsklig kontakt? Testa dig här

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , ,

onsdag, januari 03, 2007

Onda mamman har inget liv

Eftersom jag är en ond och självisk mor, köpte jag bara sådana serietidningar jag SJÄLV skulle vilja läsa till barnens julstrumpor*.
En Nemi, en Shonen Jump och en Rocky. Självklart hade jag också tjuvläst dem innan, annars skulle jag ju fått vänta alldeles för länge på att få dem i min hand. Det blev dock litet stressigt, mitt i skinkbaket och annat, så nu när barnen är hos sin pappa, läser jag dem igen, långsamt och njutningfullt i soffan. Det är ju så mycket att insupa, lära, smälta. Igår kom dessutom nya Larsson, så det är fullt upp. I Rocky hittar jag en massa värdefulla och nyttiga länktips, som sysselsätter mig en stor del av dagen:

En sida om katter som liknar hitler (Kitler var bäst. Se ovan)
En receptsajt på krispiga insekter. (Termiter innehåller förhållandevis litet protein. Om du är rädd för kolhydrater ska du inte äta stora gräshoppor.)
Sjuka nätauktioner (Vad sägs om en uppstoppad groda som spelar golf?)
Vilken hitorisk galning är du? (Jag var påven)
En sida om trepanation; människor som gör hål i huvudet för att de tror att det är nyttigt (Uäck!)
Kurser om hur man lär sig dansa med sin hund (Har ingen hund, men det kan vara intressant att veta hur man gör)
The toilet museum. (Har ALLT)
Kändisar av rostat bröd.

Det är härmed bevisat. Jag har inget liv.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , ,
* Julstrumpor är sådana som hänger vid öppna spisen och innehåller små presenter som barnen får öppna på julaftons morgon och förhoppningsvis håller dem sysselsatta och mindre otåliga tills det är dags för julklappsutdelning på kvällen.

tisdag, januari 02, 2007

Mandelmusslor eller meriter?

Det har väl aldrig varit så backlash-bakåt-ohippt att prata om jämställdhet som just nu. Filippa bakar madelmusslor, ägnar hela två timmars kvalitetstid åt dottern och får som belöning frukost på sängen av Fredrik. Vad fint. Vad hon vill, brinner för och ägnar sig åt i sitt jobb är mera oklart. Det var nåt om att inte behöva vänta på vård. Eller så. Tror jag.

Om detta är kvinnlig kompetens enligt moderaterna, förstår jag att man inte utnämnt fler kvinnliga toppchefer i staten eller kommunerna. Men varför inte stå för det i så fall?
Innan valet var Kristina Axén Olin CHOCKAD över att så få av Stockholms bolagsdirektörer var kvinnor. Vid årsskiftet tillträdde de nya bolagsdrektörerna formellt. Sju stycken har omplacerats eller nyanställts av den nya borgerliga ledningen. Inget konstigt med det. De som har makten brukar tillsätta sina egna favvisar, tro inget annat. Även om moderaterna gnällde på den gamla regeringen, gör de naturligtvis precis likadant när de själva får chansen.

Det konstiga är bara att det gamla track record som Axén-Olin så häftigt kriserade knappt ändrats alls. Förut var det 1 kvinna och 17 män bland dirrarna. Nu är det 3-15...
Axén-Olin säger sig dock fortfarande hysa en ÖNSKAN om att ändra förhållandena med tiden.
Jag väntar med spänning.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , ,