måndag, september 30, 2013

Läsa på skärm, nä fy! Eller?

Jag skulle kunna gnälla på iPhone-uppdateringen 7.0.2, jubla över opinionssiffrorna i politiken eller hata höstvädret, men... nej.

Istället tänkte jag skriva om e-böcker. Sedan jag började segla har jag svårt att släpa med mig böcker. Så mycket som jag läser, så blir det för tungt att släpa med sig tillräckligt med böcker.

Jamen, hur står du ut med att läsa på skärm, saknar du inte lukten av boksidorna? frågar vännerna.
Jo, det gör jag, jag älskar lukten och känslan av en bok i handen. Men vad gör man?

Med tiden har jag dock vant mig. Och här kommer fördelarna:



  • Det är gratis att låna e-böcker på bibblan, och boken finns alltid inne. På listan över e-böcker kan man enkelt ladda hem en bok i 30 dagar. Och hinner man inte lösa den på den tiden, är det bara att låna om den.
  • Skärmar är inte kul, särskilt om man inte är van, men det går att ställa in så många olika läslägen. Mörk bakgrund, ljus, stora bokstäver, små, olika färg och typsnitt om man vill.
  • Jag behöver inte läsglasögon längre!
  • jag kan läsa i sängen även om det inte finns sänglampa. Det är bara att öka ljuset i inställningarna.
  • Jag läser på min iPad, som jag nästan alltid har i väskan.På den har jag fäst ett handtag, HandEholder, som går att vrida i alla lägen. Perfekt för sängläsning, bra grepp när man bär paddan, så att den aldrig glider ur händerna och tappas. Skitbra att ha även för annan användning än bokläsning!
  • Det tar bara några sekunder att ladda ner en bok, så man är inte beroende av bra Internet, vilket det väääldigt sällan finns när man ör ute och seglar.
  • Man behöver INTE nån särskild läsplatta som t ex Kindle, en vanlig iPad eller annan surfplatta funkar utmärkt. Man hämtar bara en app som heter Bluefirer Reader. Instruktioner finns på eLib. På lånekortet från bibblan finns ett lånekortsnummer som man fyller i när man lånar, plus sin lånekortskod. Vips, så är boken din. Man kan ven köpa böcker, men de flesta, även nya böcker finns till utlåning.
Är du fortfarande inte övertygad (folk brukar vara litet misstänksamma mot skärmläsning), så pröva med en bok iallafall. Snart är du hooked, jag lovar. När jag i somras fick en gammal vanlig bok i födelsedagspresent, kände jag helt plötsligt hur jobbig det var, att hålla upp den, hitta bra läsljus, rota fram de gamla läsglasögonen, böket med bläddrandet och att hålla reda på vilken sida jag var på.

Men luktade gott, det gjorde den! Kanske en grej för nästa Apple-version?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , och annat intressant


fredag, september 06, 2013

Vad finns bortom horisonten?

När jag var sex år såg jag den för första gången. Horisonten.
Jag hade fått följa med morfar ut med hans öppna träbåt till andra sidan Brännö, där de stora Danmarksbåtarna går. Tall Ships Race hade kommit till Göteborg, och folk flockades i sina fritidsbåtar för att få se de stora, mäktiga segelfartygen segla in mot hamnen. Hittills hade jag bara sett inomskärgården; Styrsö, Donsö, ASperö och så vår egna vik på Kössö, där jag lärde mig ro i ekan och segla Optimistjolle. Men nu var vi plötsligt i en ny värld. När vi rundat Brännö öppnade sig havet, och jag kunde se horisonten för första gången i mitt liv. Den riktiga, lätt rundade horisonten, där hav och himmel möts i en vitgnistrande linje. Jag var hänförd.
Att jorden inte var platt hade jag väl förstått, i teorin. Men nu öppnade sig en värld av frågor och möjligheter.

-Vad finns det där bakom, Offe? (Morfar hette så på mitt språk.)
-Där bortom ligger Danmark.
-Och efter det?
-Seglar man ännu längre kommer man till England.
-Och sedan då?-Kan vi segla dit? -Varför inte det? -Men om vi bäddar i fören med en madrass? Och tar med oss termos och leverpastejsmörgåsar?

Efter mötet med horisonten och de stora skeppen, som jag fortfarande har på ett gulnat tidningsurklipp inklistrat i ett fotoalbum, lämnade den tanken mig aldrig igen. Även om jag startade ett vuxenliv med en massa andra projekt, så fanns drömmen där hela tiden; att bo på en båt och segla iväg mot den där horisonten...

Joh filosoferar

Förlåt alla pojkvänner och kompisar, som jag under årens lopp släpat med mig till hamnar och öar, försökt och ibland lyckats få att köpa båt ihop med mig, släpat iväg på seglarkurs etc etc. Det här är ju min dröm, och ingen annans. Som tur är finns det några till som har liknande drömmar. Ron, till exempel. Atraxias kapten och min fästman sedan två år tillbaka. Vi möttes när vi pratade på båttyper på ett kryssarforum på nätet. En udda form av nätdejting, kan man lugnt säga. Det slutade med att vi gjorde en leveranssegling ihop och nu har vi seglat halva jorden runt tillsammans. Sålt lägenheten och givit bort, sålt eller lånat ut möblerna, prylarna och alla kontorskläder. Och köpt båt, som vi ska bo på under delar av året. På den ska vi segla tillsammans med både vänner som är med och delar kostnaderna och sådana som jag, folk som håller på att utbilda sig till däcksmän, maskinister eller kaptener och behöver samla sjötid för att kvalificera sig till sin licens. Vi hoppas det ska gå ihop.

Jag känner mig många kilo lättare, i hjärnan alltså. Kroppen får slita mer fysiskt, men hjärnan får vila. Jag somnar trött varje kväll och sover hela natten, (om jag inte har nattvakt förstås:-)

Det var nog enda receptet mot utbrändhet för min del. Livet är inte lättare, jag har fortfarande de bekymmer med gammal mamma, barn som växt upp och flyttat ut, men som man fortfarande är hjärtängslig för. Sånt ändrar sig inte bara för att man bryter upp från sitt gamla liv. Skillnaden är att allt jag äger får plats i två segelsäckar, ungefär. Och att jag får se horisonten nästan varje dag.

Jag kommer fortsätta att blogga, men inte här utan på båten ATRAXIA's sida. De som gillat att läsa om politik blir nog litet besvikna, men alla som uppskattat läsningen om seglingsäventyren kommer nog att gilla den.

Jag hoppas vi ses därute, nånstans!

Johanna

Läs även andra bloggares åsikter om , , , och annat intressant

fredag, juni 14, 2013

Att bli fet är ett medvetet val. Eller?

Ååh, ska du till USA, vad mycket god mat du kommer äta!
Hm, ja, det beror vad man menar med god... MYCKET är det iallafall, det är sak som är säker.

På Backbones Steakhouse tar det lång tid innan vi lyckas beställa. Alla val man måste göra...
-Vilken dressing till salladen? - Vilken fyllning till den bakade potatisen? -Hur vill du ha din stek? - Vilken sylt till cheesecaken? Ska det vara vispgrädde som topping på kaffet? Pust.

Och innan vi fått in huvudrätten har kyparen hunnit rycka de hinkstora läskglasen och fylla på dem två gånger. "Free of charge" förstås. Fast jag som god svensk uppfödd på Socialstyrelseråd försöker hoppa över deep fried och alltför mycket potatis, får jag under middagen förmodligen i mig mer kolhydrater och socker än på en vecka hemma. Efteråt känns det som om vi rullar fram, fast vi har trotsat den amerikanska vanan att ta bilen de två kvarten till restaurangen och får underliga blickar längs den trottoarlösa bilvägen.

Varför är amerikaner så feta? För att de är lata och okunniga, säger många. Ja, till viss del kanske, men det är långt ifrån hela förklaringen. Den prisbelönta dokumentären "The men who made us fat" ger en del av förklaringen. Det handlar om politik och ekonomi. En överproduktion av majs i USA gav upphov till idén om att börja tillverka majssirap, billigare och sötare än socker och användbar i en massa olika livsmedel.

När de första larmrapporterna om fetmaepidemin kom framhöll forskarna både sockret och fettet som orsaken. Men i mediarapporteringen framhölls enbart fettet. Det gällde att inte hota den blomstrande inhemska majsproduktionen. Vad skulle bönderna då leva på? Istället började jakten på fettet och en ny lönande industri med Low Fat Products växte fram. Dubbelbingo. Se dokumentären, skrämmande!

Mot detta man man förstås säga att det är upp till var och en att ta ansvar för vad man stoppar i sig. Det är väl inte matindustron som tuggar och sväljer åt dig? Bojkotta skiten och köp rena råvaror. Men är det så lätt att veta att det i ett vanligt paket med bacon är tillsatt druvsocker? Att dietläsk bara ökar sockerberoendet? Och när de bra råvarorna är svåra att hitta och kostar dubbelt så mycket eller mer än skitmaten. När det finnssocker i allt, även i produkter som inte behöver socker för att smaka bra. Insulinet höjs och fettet lagras lättare. En annan anledning är att skräpmat är så fruktansvärt billigt jämfört med riktig föda.

När jag först kom till USA bodde jag på ett lägenhetshotell i ett hyggligt område. Trots det fanns det på gångavstånd bara små minilivsbutiker där det inte fanns skuggan av frukt eller grönt att köpa. Jo, i en affär fanns en liten skål med enstaka frukter vid kassan. Ett äpple kostade en dollar. Även om man har bil och kan ta sig till en stor matvaruaffär, går det till exempel inte att hitta vanlig osötad yoghurt. Däremot hundratals olika "light"-yoghurtar, som trots sitt lägre fettinnehåll innehåller mer kalorier än naturell.

Kostdoktorns besök på Wal Mart säger egentligen allt.

Visst, näringsvärden står utskrivna på all processad mat, men i många länder, t ex USA och Australien, skrvs dessa "per serving" istället för per 100 gram som i exempelvis Sverige, vilket är lurigt. "Only 95 calories per serving" låter ju litet, men i landet av gigantiska portioner blir det många "servings" man sätter i sig i en "normalportion". Men verkligheten börjar komma ikapp även USA, där numera 62 procent av befolkningen räknas som överviktiga, varav hälften som feta.  inte ens Coca Cola Company kan längre värja sig mot beskyllningarna mot läsken som en av de största bovarna i fettdramat. Men kunskapen om dietläsken erkänner de inte. Oh nej, vad skulle de då sälja? I annonser framhåller de sig som alla goda gåvors givare, det ansvarsfulla bolaget som värnar om befolkningens hälsa, genom att stolt räkna upp att de numera producerar 180 lågkaloridrycker till amerikanerna.


Men det finns ett problem. Konstgjorda sötningsmedel gör det svårare för kroppen att reglera hur mycket du äter, enligt studien. Den söta smaken gör att kroppen förväntar sig energi som aldrig kommer. Kroppen blir lurad och vill kompensera det genom att äta mer annan mat. Lightläsken lurar kroppen på den energi den behöver och suget efter glukos finns kvar.

Men tänderna mår väl iallafall bättre av sockerfri läsk? Nä, inte det heller. Det är syran i läsken som skadar emaljen och den finns såväl i vanlig läsk som i lightvarianterna.

Men någonting har hänt den senaste tiden. Matindustrin har insett att de måste bemöta kritiken om att de fixerar sig på fettet, men blundar för sockret. De som nu träder fram med självpåtagen hjältegloria är läskindustin. Självklart utan några som helst andra intentioner än att fortsätta sälja läsk, ja kanske t o m höja försäljningssiffrorna genom att hitta nya nischer. Nu är det sugarfree som gäller. Utan att nämna den lilla detaljen att det kemiska sockret skapar minst lika mycket sockercravings som det naturliga. I Delta Airlines Sky Magazine har de lyckats få med en liten käck gratisartikel med titeln "Hur läskindustrin hjälper oss med en hälsosam livsstil". Där kan man läsa hur expresident Bill Clinton och läskindustrin utarbetat riktlinjer för kaloriinnehållet i drycker som erbjuds amerikanska skolbarn, vilket reudcerat kaloriinnehållet med 90 procent. Att de nu tokdricker aspartamläsk istället, ja det tycks vara helt i sin ordning. En amerikan kan ju inte vara utan sin soda! Det som i Sverige blommat upp som en storindustrin, kolsyrat vatten, finns knappt att få tag på i USA. ALLT måste vara toksött, oavsett om det är naturligt eller kemiskt framställt.

The Coca Cola Company måste vara hårt pressade, för de försöker sig nu också på en liknande charmoffensiv som den McDonalds gjorde efter filmen Supersize Me. I hela (ironi) 100 skolor i USA ska man öppna gym där eleverna kan träna bort Coke-kalorierna. Hoppas de inte glömmer att nämna att det tar ca 45 minuter för en "normalöverviktig" mellanstadieunge att styrketräna bort de 267 kalorier en stor cola innehåller.

Ja, stor kallas givetvis inte stor i USA. Vad sägs om Starbucks fantasifulla namn Tall (12 ounces), Grande (16), Venti (24), och nu senast Trenta (31)? Den sistnämnda är på nästan en liter! Och de dricks med allehanda syrups och toppings. Personalen blir alltid lika förvånad när jag tackar nej till den artificiella, sötade vispgrädden på toppen. En liten, liten tröst i sammanhanget är de 141 mataffärer som öppnat i s k "matöknar", områden där folk utan tillgång till bil tidigare inte ens kunnat handla ett äpple eller ett sallashuvud ens om de velat eller haft råd. Detta har gjorts på inititativ av några som kallar sig "Partnership for a Healthier America". Vilka intressen som ligger bakom dem framgår inte. Hoppas det är grönsaksbönderna som nu kräver sin del av vinstkakan. Men jag är pessimist. I the land of raw capitalism är även fetman en inkomstkälla, och såna tar man inte bort utan kamp i en superkommerisaliserad värld. I USA är även sjukvården en industri, och 10 procent av dess intäkter kommer från behandlingen av fetmarelaterade sjukdomar. Tänk om all feta amerikaner plötsligt slutade äta kolhydrat/sockerstinn mat, hur skulle det se ut för vinstsiffrorna? Sida vid sida, tillsammans skrider de fram... För den som ändå framhärdar, och har både kunskapen, tiden och pengarna som krävs för att äta vettigt, funkar det i USA? Tja, jo, hyfsat. Men det är inte enkelt, det kan jag intyga. Först efter flera veckor i USA lyckas jag hitta en stormarknad som säljer nyttig mat, WholeFoods, men den är svindyr. Denna måltid kostade ungefär tre gånger så mycket som den under, en "fruktsallad" inköpt på en diner. (Notera JellO:n och glassen! Vad hade de i en fruktsallad att göra??


Förresten, Sverige kanske är på samma väg? Se vad man kan köpa numera:



måndag, april 08, 2013

Den som står för fiolerna...

...bestämmer vad som ska spelas. Så måste det självklart vara.

Detta apropå om kommuner ska ha inflytande om friskors start eller ej.

Det är väl rimligt om de som står för fiolerna, skattebetalarna, ska se till att deras pengar används effektivt.

Den ståndpunkten tog ombuden på S-kongressen i helgen. Dessutom tyckte de att ohemula vinsintressen måste motas. Riktigt hur man ska kunna skilja på goda pedagogiska entreprenörer och riskkapitalister från Caymanöarna som inte är ett dugg entreprenörer utan ser kommunbudgetar som guldgruvor. Det är verkligen en balansgång, även om jag är övertygad om att det går att hitta en teknisk lösning på det om man bara vill.
Men kritikerna vill bara tala om föräldrarnas valfrihet.
På Rapport sade en kommentator att Löfvén nu hade ett problem. Men att vara för valfrihet men mot ohemult vinstintresse är inte ett problem bara för S, utan nåt för alla väljare att fundera på i framtiden.

Jag träffade en gång en näringslivssnubbe, f d VD för en stor detaljhandelskedja. Han sadlade om och startade friskola i en blå Stockholmskommun, full av föräldrar med snabba fötter och sina barns framtid i fokus. Skolan gick bra, ända tills ett par friskolor till etablerade sig i området. Föräldrarna trampade oroligt på stället och började vela. Vilken skola var allra bäst? Det byttes fram och tillbaka, och tomma flygstolar, förlåt bänkar, är som bekant dyra. Skolpengen räckte helt enkelt inte till. Valfrihet kräver ju överkapacitet och överkapacitet kostar.

VD:n blev alldeles uppgiven. Någon jävla ordning måste det ju vara?!?
I hans detaljhandelskedja hade det inte funnits på kartan att man tillåtit etablering av tre butiker alldels bredvid varandra, det säger sig själv att kundunderlaget aldrig räckt. Affärerna hade konkat direkt.
Han är inte längre friskolerektor.

- Postat från en skakig och förmodligen stulen WiFi-åtkomst i en marina någonstans i världen.