Igår var jag på Teatergrillen och åt middag. Det var tydligen längesedan jag var där, för stället har förvandlats från gammal klassisk krog med hovmästare i smoking och maträtter med namn efter kända skådespelare, till kändistätt trendhak, komplett med eftersläppsbrudar och allt.
Idag är jag litet trött, fast inte så farligt, det var vinet för dyrt för. Satt här vid frukostbordet och såg fram emot helgens partidagar i Västerås, tills jag upptäckte via Erik Laaksos Twittrande att några ljushuvuden till partistrateger skojat till det och hittat på en ny devis för arrangemanget:
"S we can" Snälla, säg att det inte är sant! Det påminner om sådana där käcka klistermärken som folk brukade sätta på bilarna förr i tiden; "I love Hjo" eller "Ljusterö, just de´rö".
Det måste vara någon av gurkmänniskorna som kläckt en sådan infam idé.
Googlar man på orden S we can, får man lustigt nog upp en helt annan innebörd. Ooups!
Igår när jag gick från jobbet vid halv sjutiden kunde jag konstatera att flitens lampa lyste även hos folkpartisten Anders Ekegren, för han lämnade stadshuset samtidigt med mig. Han berättade att han skulle ägna helgen åt Krogrännet. Låter som ett klokt val. Han undrade litet försiktigt om jag visste ifall Thomas Bodström skulle delta? Han brukar tydligen göra det, oanmäld. Ifall det finns nån hotbild eller så, gissade folkpartisten. - Men om jag berättar det för dig måste jag ju döda dig efteråt, sa jag. Så vi enades om att det nog var bäst om han hölls ovetande. Äh, han skulle ändå aldrig kunna vinna över Bodis, han är ungefär hälften så lång och dubbelt så bred. Fast fan vet, han lär vara en jäkel på skrinnande... Må bäste man vinna. Önskar jag kunde varit där istället för i gurkstaden.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Teatergrillen, Swecan, S we can, kändistätt, trendkrog, eftersläppsbrudar, politik, Västerås, socialdemokraterna, framtidsdagar
På paus från politiken för att vidga horisonten, men lyckas ändå stöta på både val, hajar och pirater
lördag, januari 31, 2009
fredag, januari 30, 2009
Fest och glam
SvD Näringsliv skriver klädsamt finstämt om direktörernas bonusfest, som förhoppningsvis uteblir detta år. Märkligt nog verkar miljonfloden aldrig sina helt, inte ens när the botten is nådd i övriga arbetslivet.
Men om direktörerna fortfarande tycker sig ha anledning att festa, så ska väl inte jag vara sämre, tänkte jag och planerade in 1 st premiärfest och 1 rejäl utgång innan helgens partidagar i Gurkstaden. (Eller partidagar, det fick man visst inte säga, det kunde väcka fel associationer, Socialdemokraternas Framtidsdagar i Västerås heter det.)
Sagt och gjort så begick jag först harakiri-träning med hjälp av mitt nyinköpta svindyra träningskort på SATS och bjöd sedan med mig min personliga tränare på nya ETC Stockholms premiärfest. Jag trodde det skulle vara fullt av övervintrade hippies och radikalvänstermänniskor, men tji fick jag.
De första jag stötte på när jag kom in var oppositionsborgarrådet Roger Mogert (som snart ska ha stor 40-årsfest, men föredrar att säga att han är "thirtyverysomething") och Carin Jämtins sakis/pressis John Zanchi. Han var f ö citerad i premiärtidningen, men kallades då Johan. Bra saker sa han iallafall. Journalisten och krönikören Ulrika By var också där, och såg betydligt ballare ut än hennes bildbyline i DN låter avslöja. Hon berättade att hon var Solnabo, vilket höjde henne ännu mer i mina ögon.
Men sedan gled min blick över ett par udda figurer i tajta kostymer och ytterst välordnade frisyrer. Var det inte ... jo, två moderata sekreterare från Stockholms stadshus hade letat sig fram till festen! Var de på partibevakningsuppdrag?? Vilket parti skulle i så fall föreställa hålla hus på denna allmänna vänstertillställning??? När jag frågade visade det sig att de var där för att husbondens röst fanns med i tidningens premiärnummer. Sten Nordin var intervjuad om Stockholms politik i krisens spår. Och det var nog på sin plats att de båda pärmbärarna fanns på plats för att förtydliga ett och annat i den artikeln, för nåt luddigare har jag sällan läst.
Lycka till nu ETC Stockholm! Johan Ehrenberg berättade att han skulle ut och dela gratistidningar på centralen idag på morgonen. De går säkert åt som sulor i snöslask, särskilt som utsidan påminde starkt om en annan av stadens gratistidningar.
Nej, nu ska jag ut och inspektera förskolor innan det är dags för fest igen. Denna gång i rakt motsatta kretsar, på ett typiskt Stureplanshak.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om premiär, ETC, ETC Stockholm, premiärfest, första numret, socialdemokrater, vänster, moderater, Stockholms stadshus, Johan Ehrenberg, Ulrika BY, John Zanchi, Roger Mogert
Men om direktörerna fortfarande tycker sig ha anledning att festa, så ska väl inte jag vara sämre, tänkte jag och planerade in 1 st premiärfest och 1 rejäl utgång innan helgens partidagar i Gurkstaden. (Eller partidagar, det fick man visst inte säga, det kunde väcka fel associationer, Socialdemokraternas Framtidsdagar i Västerås heter det.)
Sagt och gjort så begick jag först harakiri-träning med hjälp av mitt nyinköpta svindyra träningskort på SATS och bjöd sedan med mig min personliga tränare på nya ETC Stockholms premiärfest. Jag trodde det skulle vara fullt av övervintrade hippies och radikalvänstermänniskor, men tji fick jag.
De första jag stötte på när jag kom in var oppositionsborgarrådet Roger Mogert (som snart ska ha stor 40-årsfest, men föredrar att säga att han är "thirtyverysomething") och Carin Jämtins sakis/pressis John Zanchi. Han var f ö citerad i premiärtidningen, men kallades då Johan. Bra saker sa han iallafall. Journalisten och krönikören Ulrika By var också där, och såg betydligt ballare ut än hennes bildbyline i DN låter avslöja. Hon berättade att hon var Solnabo, vilket höjde henne ännu mer i mina ögon.
Men sedan gled min blick över ett par udda figurer i tajta kostymer och ytterst välordnade frisyrer. Var det inte ... jo, två moderata sekreterare från Stockholms stadshus hade letat sig fram till festen! Var de på partibevakningsuppdrag?? Vilket parti skulle i så fall föreställa hålla hus på denna allmänna vänstertillställning??? När jag frågade visade det sig att de var där för att husbondens röst fanns med i tidningens premiärnummer. Sten Nordin var intervjuad om Stockholms politik i krisens spår. Och det var nog på sin plats att de båda pärmbärarna fanns på plats för att förtydliga ett och annat i den artikeln, för nåt luddigare har jag sällan läst.
Lycka till nu ETC Stockholm! Johan Ehrenberg berättade att han skulle ut och dela gratistidningar på centralen idag på morgonen. De går säkert åt som sulor i snöslask, särskilt som utsidan påminde starkt om en annan av stadens gratistidningar.
Nej, nu ska jag ut och inspektera förskolor innan det är dags för fest igen. Denna gång i rakt motsatta kretsar, på ett typiskt Stureplanshak.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om premiär, ETC, ETC Stockholm, premiärfest, första numret, socialdemokrater, vänster, moderater, Stockholms stadshus, Johan Ehrenberg, Ulrika BY, John Zanchi, Roger Mogert
onsdag, januari 28, 2009
Spotifyinvites till dem som lyser upp vintermörkret
Det är inte bara tonåringar som kan känna behov av att gömma sig i en Fjällräven i dessa dagar. Jag hade en gång en vän som brukade säga att andra veckan i februari var den värsta på hela året och borde elimineras ur almanackan.
Jag ser det mer som ett begrepp, brukbart även på många andra veckor. Den här till exempel.
Hela min kropp protesterar varje morgon när väckarklockan ringer mitt i nattmörkret, händerna håller krampaktigt kvar i duntäcket, som släpas med ända ut i badrummet. Fötterna är ständigt blöta av slasksnö, alternativt stelfrusna, liksom händer och nästipp. Och aldrig blir man sådär snyggt After Ski-rosig som folket i den gamla Wham-videon Last Christmas.
Nej, jag kryper in bakom luvan i dunkackan, proppar de svampinfektionsframkallande hörlurarna djupt in i hörselgångarna och lyssnar till den här låtlistan.
Svenskar är bäst på depp, därför är det många svenska artister med. Men det finns många fler underbart nattsvarta låtar, och kanske en del som ger hopp om ljusare tider också. Därför kommer här en utmaning för er som fortfarande inte har Spotify: Ge mig din bästa deppmusiklista, så delar jag som den glädjebringande lilla solstråle jag egentligen vill vara ut en invite till Spotify!
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om snöslask, andra veckan i februari, vinter, mörker, Spotify, invite
tisdag, januari 27, 2009
Tonårslivets faror
Fy för att vara tonåring idag! Inte nog med att de får svampinfektioner i öronen av hörlurarna till iPoden, nu får de dessutom prostatacancer av alltför ihärdig masturbation. (Även motsatsen påstås dock i samma tidning) Inte konstigt att de måste krypa in i en väl tilltagen Fjällrävenjacka som en dunfylld airbag till skydd mot ett bistert klimat och en hotfull omvärld.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om infektion av hörlurar, masturbation ger prostatacancer, tonåringar, dunjacka, Fjällräven
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om infektion av hörlurar, masturbation ger prostatacancer, tonåringar, dunjacka, Fjällräven
måndag, januari 26, 2009
Mer till den som har minst, jo pyttsan!
Jag har tidigare upprörts över straffbeskattningen på pensionärer. Idag betalar en pensionär högre skatt än en person som jobbar. Denna absurda konstruktion är, såvitt jag vet, den svenska regeringen ensam i världen om att använda sig av.
Pension är uppskjuten lön, ingen allmosa. Pension är en rättighet. I kritiken mot straffbeskattningen av pensionärerna står vi sossar eniga med bl a PRO och SPF. Vi har i riksdagen föreslagit att pensionärer och förvärvsarbetande ska beskattas lika. Detta skulle göra att ekonomin skulle förbättras för alla pensionärer. Då skulle rättvisa uppstå och den grundläggande principen om lika skatt vid lika inkomst återuppstå.
Nu kommer nästa smäll för pensionärerna. (kd) och (m):s misslyckade jobbpolitik leder till att pensionerna kommer att sänkas kommande år. 2010 betyder det att en person som har 12 000 kr i pension får 450 kr mindre i månaden. Lägre skatteintäkter och frysta statsbidrag leder dessutom till mindre pengar till sjukvård och omsorg – något som drabbar pensionärer hårt.
Att kalla en sådan politik hjärtlös och orättvis är bara förnamnet.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om pensioner, pensionärer, mer till den som har minst, regeringen, orättvist,
lördag, januari 24, 2009
Vinn Spotify-invites!
Någon som vill leka litet? Jag har ett gäng invites till Spotify och delar ut dem till er som först gissar rätt på Dagens Bildgåta.
Vad är det här?
Ledtråd 1: Vad hatar jag mest av allt, men gör ändå sedan ett par veckor tillbaka?
Ledtråd 2: Resultatet av användandet av prylen på bilden blev 22%, vilket tydligen var mycket bra.
Glöm inte att lämna e-postadress så jag vet vem jag ska bjuda in!
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar omSpotify, Spotify invites, bildgåta
torsdag, januari 22, 2009
Socialdemokraterna kan lära av Camorran
Har ni läst eller sett Savianos´s Gomorra? Om inte - gör det! När jag såg den på förhandsvisningen hade jag inga förväntningar, och blev därför bra omskakad. Ingen feel-good-film direkt, mer i stil med Guds stad.
(Filmen som fick min annars så kyliga morbror psykologen att brista ut i en lång harang om hur onödig våldsskildring det var, hur meningslös, hur vidrig den var. -Jamen morbror, det är ju så det ÄR. Ska man förtiga det och i stället göra påhittade skräckfilmer som SAW?)
Men Gomorra är inte bara en lektion i meningslöst våld och marknaden när den är som effektivast, utan även i politisk kampanjorganisation. Just nu frossar politiknördarna i ett ohejdat vurmande för amerikanska kampanjmetoder. Alla funderar på hur de svenska partierna ska kunna göra en Obama, släppa kampanjen fri och ge handlingsutrymme åt gräsrötterna, ja utan att ens vara medlem. Men de hade inte behövt resa till Washington, det hade räckt med att läsa Savianos bok.
Hör här(ur ett stycke som handlar om hur en av klanerna banade väg för medelklassens kokainanvändning genom att släppa distributionsvägarna fria och lätta på reglementet):
"Det blev enklare att sälja och köpa narkotika. ... En fri, självständig grupp av småföretagare, som kan göra det de vill med varorna, sätta det pris de vill, sprida dem var och hur de vill. Vem som helst har tillgång till marknaden och kan köpa hur mycket han vill. Utan att behöva hitta klanens mellanhänder. Cosa Nostra och ´ndranghetan sprider sin narkotika överallt men de vill ha koll på de olika leden, och för att få köpa knark som man sedan ska sälja vidare måste man presenteras för klanens medlemmar och allierade."
Budskapet till de svenska partierna är alltså: Släpp den gamla unkna Cosa Nostra-stilen och lär av denna Camorraklan!
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, partier, Saviano, Gomorra, Guds stad, film, Camorran, Neapel, narkotika, knarkhandel, kokain, knarklangare, partier, socialdemokraterna, moderaterna, partistrateger, kampanjmetoder, amerikanska kampanjmetoder, Obamas kampanj>
onsdag, januari 21, 2009
Solna har högst fullmäktigearvoden i landet
Politiskt arbete ska värderas högt. Det är belagt med stort ansvar, man jobbar ofta både kvällar och helger, har absolut noll anställningstrygghet och det kan belasta ens chanser att få ett vanligt jobb efteråt. Ska vi lyckas rekrytera de bästa, de som kan leda, sköta ekonomi, bemöta folk på ett vettigt sätt, klara att syna utredningar, lagar, affärer, planer och offerter, ja då måste vi ofta locka dem från en anställning där de redan har en rätt hög lön.
I min hemkommun Solna har vi högst kommunfullmäktigearvoden i landet, något som en journalist ringde och ställde frågor om igår.
Jag svarade som det var:
1. Bra arvoden är helt OK, förutsatt att det motsvaras av arbetsbördan. Det verkar ju underligt att Solnas förtroendevalda skulle ha fler och tyngre ärenden att behandla än t ex Stockholm, Göteborg och Malmö?
2. Ett högt inläsningsarvode och ett mer normalt sammanträdesarvode kan vara motiverat om det finns massor att läsa in. Men inte om sammanträden ofta ställs in. Solna kommunfullmäktige är just nu en sorglig historia. Inställda sammanträden, uteblivna eller avklippta debatter med vidrig ton människor emellan, där man emellanåt inte ens drar sig för att kalla varandra vid öknamn. (Med tanke på hur ordet arvode definieras i Wikipedia, undrar jag ibland om det ens är lämpligt att tala om arvode här...) Men framförallt: i princip bara de ärenden som enligt lagen måste behandlas av fullmäktige tas upp. I andra kommuner hör jag ibland hur man resonerar: "Det här ämnet berör så många så det förtjänar en ordentlig diskussion i fullmäktige innan vi fattar beslut". Så icke i Solna.
3. Överhuvudtaget är Solnas arvoden för höga. Efter valet ville exempelvis kommunstyrelsens ordförande och vice ordförande höja sina arvoden rejält. Motiveringen var att dessa två herrar vill ha större skillnad mellan sina och övriga förtroendevaldas arvoden, eftersom de hade större arbetsbörda och ansvar. - Helt OK, sa jag, men inte behöver ni höja för det!
Då kan ju jag och de andra småkommunalråden sänka istället. Det blev dödstyst i salen, sammanträdet ajournerades, beslutet bordlades. En vecka senare kom de tillbaka och meddelade helt kort: Nej.
Och så genomförde de sin höjning. Men vad vet jag, kanske beror det på att borgerliga har andra referensramar?
Så här såg den ut, den senaste listan jag hittat över landets högst respektive lägst arvoderade poltiker.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, politiker, arvoden, politikerarvoden, Solna, Dagens Samhälle
I min hemkommun Solna har vi högst kommunfullmäktigearvoden i landet, något som en journalist ringde och ställde frågor om igår.
Jag svarade som det var:
1. Bra arvoden är helt OK, förutsatt att det motsvaras av arbetsbördan. Det verkar ju underligt att Solnas förtroendevalda skulle ha fler och tyngre ärenden att behandla än t ex Stockholm, Göteborg och Malmö?
2. Ett högt inläsningsarvode och ett mer normalt sammanträdesarvode kan vara motiverat om det finns massor att läsa in. Men inte om sammanträden ofta ställs in. Solna kommunfullmäktige är just nu en sorglig historia. Inställda sammanträden, uteblivna eller avklippta debatter med vidrig ton människor emellan, där man emellanåt inte ens drar sig för att kalla varandra vid öknamn. (Med tanke på hur ordet arvode definieras i Wikipedia, undrar jag ibland om det ens är lämpligt att tala om arvode här...) Men framförallt: i princip bara de ärenden som enligt lagen måste behandlas av fullmäktige tas upp. I andra kommuner hör jag ibland hur man resonerar: "Det här ämnet berör så många så det förtjänar en ordentlig diskussion i fullmäktige innan vi fattar beslut". Så icke i Solna.
3. Överhuvudtaget är Solnas arvoden för höga. Efter valet ville exempelvis kommunstyrelsens ordförande och vice ordförande höja sina arvoden rejält. Motiveringen var att dessa två herrar vill ha större skillnad mellan sina och övriga förtroendevaldas arvoden, eftersom de hade större arbetsbörda och ansvar. - Helt OK, sa jag, men inte behöver ni höja för det!
Då kan ju jag och de andra småkommunalråden sänka istället. Det blev dödstyst i salen, sammanträdet ajournerades, beslutet bordlades. En vecka senare kom de tillbaka och meddelade helt kort: Nej.
Och så genomförde de sin höjning. Men vad vet jag, kanske beror det på att borgerliga har andra referensramar?
Så här såg den ut, den senaste listan jag hittat över landets högst respektive lägst arvoderade poltiker.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, politiker, arvoden, politikerarvoden, Solna, Dagens Samhälle
tisdag, januari 20, 2009
Hail to the chief
Sms:a Obama! uppmanar mig DN på sin websida. Vad skulle du vilja skriva i ett sms till Obama inför hans installation i Vita Huset idag?
Tja, inte sjutton vet jag. Don´t forget to breathe kanske?
Äldste sonen föreslår: Are You for real?
Mellansonens förslag blir: Stay alive!
Vad skulle du skriva?
Eller så kan man vara litet mer originell och skicka en låt till hans iPod; den där som han sagt att han ska fylla med hiphop.
Vilken låt skulle du skicka till Obama?
Hope you make a lot of nice friends out there
But just remember there's a lot of bad and beware.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Barack Obama, Vita Huset, svära presidenteden, installation, president, USA, West Wing, sms, låt, Cat Stevens, Pink Floyd, don´tforget to breathe, stay allive, are you for real
söndag, januari 18, 2009
Har Berglin inside?
Illustration: Lennart Berglin, SvDVa f-n?! Bor Berglin i Solna? Har han inside information? En källa i stadshuset?
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Berglin, Solna, evenemangsarena, nationalarena, sälja ut tillgångar, utförsäljning
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Berglin, Solna, evenemangsarena, nationalarena, sälja ut tillgångar, utförsäljning
lördag, januari 17, 2009
Vilket bloggparti tillhör du?
Jag är tydligen moderat! Men även väldigt mycket miljöpartist. Iallafall om man får tro Mattias Johansson som skapat tjänsten BloggParti. Metodiken har varit att ta ca 100 bloggare från varje parti från bloggportalen och sedan använda deras texter för att klassificera andra bloggtexter.
Såhär blev mitt resultat.
Sedan skriver de litet tröstande att "Resultatet innebär inte att man röstar eller nödvändigtvis tycker som de partier man liknar mest, utan bara att man skriver som partimedlemmar från respektive parti".
Det riktigt roliga är att centerpartiets hemsida hamnar i topp 5 över kristdemokratiska värderingar och att SSU toppar listan över bloggar med typiska vänsterpartivärderingar.
Andra skriver intressant om politik, bloggosfären, BloggParti.
Såhär blev mitt resultat.
Sedan skriver de litet tröstande att "Resultatet innebär inte att man röstar eller nödvändigtvis tycker som de partier man liknar mest, utan bara att man skriver som partimedlemmar från respektive parti".
Det riktigt roliga är att centerpartiets hemsida hamnar i topp 5 över kristdemokratiska värderingar och att SSU toppar listan över bloggar med typiska vänsterpartivärderingar.
Andra skriver intressant om politik, bloggosfären, BloggParti.
Bin dansar om man ger dem kokain...
... själv är jag naturhög så mig behöver man inte ge någonting, jag dansar ändå. Det känns i benen i dag, efter gårdagens konsert, så därför ligger jag skönt nedbäddad i min säng med datorn i knät och slösurfar runt utan att komma på nåt att skriva om.
Ja, det skulle vara de där dansande bina då...
Det är tur att det finns andra som är piggare. Utsikt från ett tak har skrivit en utmärkt spaning om hur nästa val kommer avgöras på diskussionsforum och inte i valstugorna. Var är vi socialdemokrater när 10 000 pers på en vecka läser ett politiskt inlägg som placerats på ett forum för maratonlöpare? I partilokalen och diskuterar valplattformen för EU-valet?
Alltid lika kloka Per Sonnerby har skrivit en krönika i Aktuellt i Politiken där han ställer samma fråga som jag själv ställt mig i tysthet alltsedan jag ropen på stödpaket till bilindustrin började hagla: Det är väl människor vi ska rädda och inte jobb?
Varför är det inte fler som ifrågasätter detta? När vi vet att statliga ingripanden för att förhindra uppsägningar är föga framgångsrika för att bidra till tillväxt, medan bra trygghetssystem och utbildning gör att människor vågar och kan skaffa nya jobb? Jag fattar det helt enkelt inte. Är det någon slags tävling i vem som kan krama bilarbetarna hårdast? "Medan regeringen skänker pengar till aktieägare som insisterat på att bilar ska vara stora och bränsleslukande står vårt partis företrädare märkligt nog och säger att det inte gick fort nog", skriver Per. "Vårt parti borde åtminstone inte agera hejarklack. Utan hellre förespråka att skattepengarna borde användas till a-kassa, kommunstöd, utbildning och alla andra åtgärder som kommer att behövas i lågkonjunkturen." Och jag kan bara hålla med.
Ge inte bina kokain. Ge dem trygghet och utbildning, så dansar de nog av sig själva.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om bin, dansa, kokain, dansande bin, naturhög, jobbpolitik, valanalys, amerikanska kampanjmetoder, valstrategi, valstrateger, socialdemokrater, regeringen, bilindustrin, jobbpaket, räddningspaket, utbildning, kompetensutveckling
Ja, det skulle vara de där dansande bina då...
Det är tur att det finns andra som är piggare. Utsikt från ett tak har skrivit en utmärkt spaning om hur nästa val kommer avgöras på diskussionsforum och inte i valstugorna. Var är vi socialdemokrater när 10 000 pers på en vecka läser ett politiskt inlägg som placerats på ett forum för maratonlöpare? I partilokalen och diskuterar valplattformen för EU-valet?
Alltid lika kloka Per Sonnerby har skrivit en krönika i Aktuellt i Politiken där han ställer samma fråga som jag själv ställt mig i tysthet alltsedan jag ropen på stödpaket till bilindustrin började hagla: Det är väl människor vi ska rädda och inte jobb?
Varför är det inte fler som ifrågasätter detta? När vi vet att statliga ingripanden för att förhindra uppsägningar är föga framgångsrika för att bidra till tillväxt, medan bra trygghetssystem och utbildning gör att människor vågar och kan skaffa nya jobb? Jag fattar det helt enkelt inte. Är det någon slags tävling i vem som kan krama bilarbetarna hårdast? "Medan regeringen skänker pengar till aktieägare som insisterat på att bilar ska vara stora och bränsleslukande står vårt partis företrädare märkligt nog och säger att det inte gick fort nog", skriver Per. "Vårt parti borde åtminstone inte agera hejarklack. Utan hellre förespråka att skattepengarna borde användas till a-kassa, kommunstöd, utbildning och alla andra åtgärder som kommer att behövas i lågkonjunkturen." Och jag kan bara hålla med.
Ge inte bina kokain. Ge dem trygghet och utbildning, så dansar de nog av sig själva.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om bin, dansa, kokain, dansande bin, naturhög, jobbpolitik, valanalys, amerikanska kampanjmetoder, valstrategi, valstrateger, socialdemokrater, regeringen, bilindustrin, jobbpaket, räddningspaket, utbildning, kompetensutveckling
fredag, januari 16, 2009
Men fredag är ändå den dagen som känns bäst - Ge mig då Kafkas, det gillar jag mest ...
Fredagstips:
De sötaste indie-glam-electro-rock´n rollpojkarna i Solna spelar på East ikväll - Kafkas Fever.
Ni som missat dem på Black Sheep, Emergenza, Debaser, Fight Club, Stampen och Mosebacke - ta tricken till Råsundastadion ikväll och slink in på sunkpuben East vid 21.30-tiden. Öronprov finns (t ex i form av låten Retroholic som är min favorit) på LastFM eller Away som finns på MySpace. Här är ett YouTubeklipp också.
De börjar bli rätt så väldigt hajpade nu, så klappa sådär lagom mycket.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Kafkas Fever
torsdag, januari 15, 2009
Vilken fråga blir viktigast 2009?
Den senaste tiden känns det som om jag tillbringat mer tid i samtal med media än med min familj. Kanske beror det på att redaktionerna startat året med nya fräscha ambitioner om att äntligen lyckas nyhetsbevaka något mer än Stockholms innerstad. I så fall är det välgörande. Jag vet inte om det beror på att hela Stockholms medieelit bor i innerstan. Hittills har iallafall alla "Vi har hela listan"- artiklar enbart innehållit skolor, krogar och affärer innanför tullarna. Men nu kommer den ena läns- och t o m riksmedia efter den andra och nosar litet nyfiket på förortskommunerna. Kul, för vi är värda en bättre mediebevakning.
En fråga som jag fick i veckan var denna: Vilken blir den viktigaste politiska frågan i din kommun 2009? Jag sade ungefär det som står här nedanför.
Vad skulle du säga?
Den viktigaste frågan i Stockholm, och av allt att döma i resten av Sverige också, blir jobbfrågan. Det allra viktigaste från politisk sida i detta läge är att investera oss genom och ur denna jobbkris. Det handlar i första hand om att bygga bostäder i ett växande Stockholm och om att ge människor möjlighet att stärka sin position på arbetsmarknaden genom exempelvis vidareutbildning och omskolning. Investeringar i såväl bostadsbyggande som i människors möjligheter att fixa ett snabbt föränderligt arbetsliv, hade den moderatstyrda regeringen mycket väl kunnat förbereda under två års högkonjunktur. Men man försatte sina chanser. Nu kommer det ta tid att komma igång med bostadsinvesteringar, och neddragningarna på Komvux riskerar att få allvarliga konsekvenser för alla Stockholmare som nu desperat behöver stärka sin position på arbetsmarknaden.
En fråga som jag fick i veckan var denna: Vilken blir den viktigaste politiska frågan i din kommun 2009? Jag sade ungefär det som står här nedanför.
Vad skulle du säga?
Den viktigaste frågan i Stockholm, och av allt att döma i resten av Sverige också, blir jobbfrågan. Det allra viktigaste från politisk sida i detta läge är att investera oss genom och ur denna jobbkris. Det handlar i första hand om att bygga bostäder i ett växande Stockholm och om att ge människor möjlighet att stärka sin position på arbetsmarknaden genom exempelvis vidareutbildning och omskolning. Investeringar i såväl bostadsbyggande som i människors möjligheter att fixa ett snabbt föränderligt arbetsliv, hade den moderatstyrda regeringen mycket väl kunnat förbereda under två års högkonjunktur. Men man försatte sina chanser. Nu kommer det ta tid att komma igång med bostadsinvesteringar, och neddragningarna på Komvux riskerar att få allvarliga konsekvenser för alla Stockholmare som nu desperat behöver stärka sin position på arbetsmarknaden.
Det är bra att regeringen nu gått med på att införa ROT-avdrag, men bara här i Stockholm har vi över 2000 byggnadsarbetare som är arbetslösa eller varslade. Och alla dom lär inte kunna sysselsättas med att kakla om badrum hos privatpersoner.
Men om kommunerna är litet smarta nu så kan de slå två flugor i en smäll: vi kan utnyttja lågkonjunkturen till att bygga hyresrätter och renovera slitna skolor, samtidigt som vi lindrar jobbkrisen genom att skapa jobb nu när byggföretagen ställt sig på bromspedalen.
Därför var den största och viktigaste satsningen i vårt budgetförslag här i Solna att dubbla investeringarna i byggande och renoveringar. Tyvärr sade den moderatstyrda majoriteten nej till detta.
Det är synd att de inte vill utnyttja tillfället. Massor av barn vistas i lokaler som ingen vuxen skulle acceptera att ha som sin arbetsplats. Men skolrenoveringar hamnar ofta väldigt långt ner på önskelistan, åtminstone här i Solna där de moderata makthavarna hellre drömmer och pratar om ännu ett köpcentrum.
Så långt mitt eget svar på vad som är viktigaste frågan 2009. Men återigen - Vad skulle du ha svarat?
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om mediebevakningen i Stockholm, Stockholms mediebevakning, Stockholms medievärld, Stockholms län, politik, viktigaste politiska frågan 2009, Stockholmspolitik, jobb, jobbpolitik, politik för fler jobb, ROT-avdrag, regeringen, socialdemokraterna
Men om kommunerna är litet smarta nu så kan de slå två flugor i en smäll: vi kan utnyttja lågkonjunkturen till att bygga hyresrätter och renovera slitna skolor, samtidigt som vi lindrar jobbkrisen genom att skapa jobb nu när byggföretagen ställt sig på bromspedalen.
Därför var den största och viktigaste satsningen i vårt budgetförslag här i Solna att dubbla investeringarna i byggande och renoveringar. Tyvärr sade den moderatstyrda majoriteten nej till detta.
Det är synd att de inte vill utnyttja tillfället. Massor av barn vistas i lokaler som ingen vuxen skulle acceptera att ha som sin arbetsplats. Men skolrenoveringar hamnar ofta väldigt långt ner på önskelistan, åtminstone här i Solna där de moderata makthavarna hellre drömmer och pratar om ännu ett köpcentrum.
Så långt mitt eget svar på vad som är viktigaste frågan 2009. Men återigen - Vad skulle du ha svarat?
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om mediebevakningen i Stockholm, Stockholms mediebevakning, Stockholms medievärld, Stockholms län, politik, viktigaste politiska frågan 2009, Stockholmspolitik, jobb, jobbpolitik, politik för fler jobb, ROT-avdrag, regeringen, socialdemokraterna
tisdag, januari 13, 2009
So hip it hurts. Eller inte.
Deepedition skriver att han aldrig skäms för sin musiksmak. Detta apropå den utmaning som rullar runt i bloggosfären där folk uppmans lista sin skäms-musik. (Jag skrev om det för ett år sedan, då under namnet Guilty Pleasures)
Men om man som Deepedition skriver om gamla godingar som Lolita Pop och Commando M Pigg, Kajsa Grytt och Noice, då koketterar man snarare än biktar sig.
(Okej, sedan avslöjar han den här spellistan på Spotify, och då förstår man att han har en verkligt seriös sida också).
Men när jag läser andras listor över skämsmusik, så inser jag att de faktiskt fegar ur. Det är så viktigt att ha rätt skämslåtar att folk faktiskt fejkar sina listor och väljer sådan musik som övergått till kultstatus. Men okej då, låt oss vända på kuttingen då. Skriv listor över ball smak ni var först med. Eller gör som jag, skriv båda, så kompenseras nörderiet med coolheten.
Jag är så otroligt ball för att:
- Jag var först i plugget med tåstrumpor och stuprör
- Den första skiva jag diggade loss till var Beatles. Jag var 3 år och satt uppflugen på räcket i spårvagnen i Göteborg och dunkade med hälarna mot metallväggen och skrålade Schlavsjojäjäjä
- När jag pionjärgick mina extremtrasiga jeans på Avenyn 1980 kastade folk småpengar på mig och bad mig köpa nya brallor
- Min dagmammas dotter har varit ihop med Iggy Pop
- Jag har festat med medlemmarna i Laibach
Jag är så otroligt töntig att
- Jag älskar gamla Dr Hook-låtar
- Jag använder flanellpyjamas
- Jag blir nostalgisk när jag hör Carol Kings You´ve got a friend
- Jag tycker Smokie är underskattade.
- Terry Jacks kan fortfarande få mig att gråta
- Jag hade en gång en så tajt kjol att jag fick baxas upp på kajen i Marstrand.
So hip it hurts. Eller inte? Vilka är dina skäms- och skrytminnen ifråga om mode och musik?
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om skämsmusik, guilty pleasures, listor, mode, musik, ball, nörd, so hip it hurts
Men om man som Deepedition skriver om gamla godingar som Lolita Pop och Commando M Pigg, Kajsa Grytt och Noice, då koketterar man snarare än biktar sig.
(Okej, sedan avslöjar han den här spellistan på Spotify, och då förstår man att han har en verkligt seriös sida också).
Men när jag läser andras listor över skämsmusik, så inser jag att de faktiskt fegar ur. Det är så viktigt att ha rätt skämslåtar att folk faktiskt fejkar sina listor och väljer sådan musik som övergått till kultstatus. Men okej då, låt oss vända på kuttingen då. Skriv listor över ball smak ni var först med. Eller gör som jag, skriv båda, så kompenseras nörderiet med coolheten.
Jag är så otroligt ball för att:
- Jag var först i plugget med tåstrumpor och stuprör
- Den första skiva jag diggade loss till var Beatles. Jag var 3 år och satt uppflugen på räcket i spårvagnen i Göteborg och dunkade med hälarna mot metallväggen och skrålade Schlavsjojäjäjä
- När jag pionjärgick mina extremtrasiga jeans på Avenyn 1980 kastade folk småpengar på mig och bad mig köpa nya brallor
- Min dagmammas dotter har varit ihop med Iggy Pop
- Jag har festat med medlemmarna i Laibach
Jag är så otroligt töntig att
- Jag älskar gamla Dr Hook-låtar
- Jag använder flanellpyjamas
- Jag blir nostalgisk när jag hör Carol Kings You´ve got a friend
- Jag tycker Smokie är underskattade.
- Terry Jacks kan fortfarande få mig att gråta
- Jag hade en gång en så tajt kjol att jag fick baxas upp på kajen i Marstrand.
So hip it hurts. Eller inte? Vilka är dina skäms- och skrytminnen ifråga om mode och musik?
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om skämsmusik, guilty pleasures, listor, mode, musik, ball, nörd, so hip it hurts
måndag, januari 12, 2009
Är du en glad konsument?
Det verkar som om folk mest kommunicerar på Facebook och Twitter dessa dagar. Bloggen besöks, men få orkar skriva någon kommentar. Det är litet tråkigt, för då vet man inte om folk läst, vad de tyckt eller vad deras egen ståndpunkt i frågan är.
Därför tänker jag nu göra ett försök till kommunikation.
Igår städade jag ut julen. Det var skönt, men samtidigt litet sorgligt, eftersom årets jul var osedvanligt mysig och lång. När jag packade in julgransprydnaderna, sakerna som barnen, jag självoch till och med deras mormor, gjort i slöjden så tänkte jag:
- Undrar om det bara är jag som håller på med sånt här nuförtiden?
Är jag en relik som inte ena året dekorerar granen i vitt och andra i guld och sedan slänger pyntet?
Läser i SvD om en familj som sparar och lagar, vilket tydligen ses som ovanligt och närmast kufiskt i dag. Jag känner igen allt som står, kanske inte så mycket från mitt eget hem, men väl från föräldrar- och morföräldragenerationen.
Jag blir så trött på alla konsumtionshetsare. Varför ska vi bygga fler stormarknader med saker som varken behöver eller har råd med? Varför ska vi byta ut saker som funkar perfekt? Är jag konstig som inte känner behov av en platt-TV? Är Jörgen Larsson, som jag skrev om i höstas konstig? Hans kök är 20 år gammalt, men funkar helt felfritt. Ändå säger gäster som besöker familjen Larsson: - Och vad ska ni ha för kök då?
- Vi HAR ju redan ett kök, svarar Jörgen.
Och mina julgranssaker, de inte bara funkar, de är dessutom finare och roligare än allt modernt designpynt. Tycker jag. Genomskinliga glaskulor, röda sidenband, hemmagjorda halmsaker och möjligen en ny sak varje år. Detta året blev det en röd tändsticksask med en leende Obama på som vi trädde en tråd i och hängde upp. Det gör att vi alltid kommer minnas julen 2008.
Fast en sak kan jag erkänna. Granen sparar jag inte. Här är det äkta barrande granar som gäller, och trots att jag vet att folk förr ibland tog in en gran på rot som de sedan planterade ut igen och återanvände, så har jag inte kommit riktigt så långt. Men vår gran ligger faktiskt utanför huset och väntar på Lions granåtervinning nästa helg.
Men nu till frågan: Har du en slit- och slängfilosofi för julen, sparar och vårdar du, eller struntar du kanske i hela prylen?
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om julen, konsumtion, julgransplundring, konsumtionshets, glad konsument, slit och släng, återanvända, slänga, spara, slänga i onödan, glaskulor, sidenband, halmsaker, gammaldags, nytt kök, byta kök, downshifta, downshifting
Därför tänker jag nu göra ett försök till kommunikation.
Igår städade jag ut julen. Det var skönt, men samtidigt litet sorgligt, eftersom årets jul var osedvanligt mysig och lång. När jag packade in julgransprydnaderna, sakerna som barnen, jag självoch till och med deras mormor, gjort i slöjden så tänkte jag:
- Undrar om det bara är jag som håller på med sånt här nuförtiden?
Är jag en relik som inte ena året dekorerar granen i vitt och andra i guld och sedan slänger pyntet?
Läser i SvD om en familj som sparar och lagar, vilket tydligen ses som ovanligt och närmast kufiskt i dag. Jag känner igen allt som står, kanske inte så mycket från mitt eget hem, men väl från föräldrar- och morföräldragenerationen.
Jag blir så trött på alla konsumtionshetsare. Varför ska vi bygga fler stormarknader med saker som varken behöver eller har råd med? Varför ska vi byta ut saker som funkar perfekt? Är jag konstig som inte känner behov av en platt-TV? Är Jörgen Larsson, som jag skrev om i höstas konstig? Hans kök är 20 år gammalt, men funkar helt felfritt. Ändå säger gäster som besöker familjen Larsson: - Och vad ska ni ha för kök då?
- Vi HAR ju redan ett kök, svarar Jörgen.
Och mina julgranssaker, de inte bara funkar, de är dessutom finare och roligare än allt modernt designpynt. Tycker jag. Genomskinliga glaskulor, röda sidenband, hemmagjorda halmsaker och möjligen en ny sak varje år. Detta året blev det en röd tändsticksask med en leende Obama på som vi trädde en tråd i och hängde upp. Det gör att vi alltid kommer minnas julen 2008.
Fast en sak kan jag erkänna. Granen sparar jag inte. Här är det äkta barrande granar som gäller, och trots att jag vet att folk förr ibland tog in en gran på rot som de sedan planterade ut igen och återanvände, så har jag inte kommit riktigt så långt. Men vår gran ligger faktiskt utanför huset och väntar på Lions granåtervinning nästa helg.
Men nu till frågan: Har du en slit- och slängfilosofi för julen, sparar och vårdar du, eller struntar du kanske i hela prylen?
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om julen, konsumtion, julgransplundring, konsumtionshets, glad konsument, slit och släng, återanvända, slänga, spara, slänga i onödan, glaskulor, sidenband, halmsaker, gammaldags, nytt kök, byta kök, downshifta, downshifting
fredag, januari 09, 2009
Omistliga lärdomar från 2008 del 3
Jag kan inte låta bli att fortsätta fascineras av allt nytt värdelöst vetande vi samlade på oss under 2008. Här är tredje - och sista jag lovar - delen.På BBC´s 100-lista över saker vi inte visste innan förra året har jag särskilt fallit för dessa:
Man blir fet av att ha feta vänner "Ska du verkligen inte ha en kaka till?"
Bin och seriemördare visar upp stora likheter i sitt beteende Äta hemma, skita borta.
De som har en e-mailadress som börjar på A, M eller S får mest spam. Grattis däremot alla Quintus och Xerxes!
Det är populärt bland afrikanska kvinnor att äta stenar. Nåja, det är iallafall fan så mycket värre att bli stenad.
Gaypar kan inte vara otrogna. Ser man på, vilken fördel!
När en person nyser kan det vara ett tecken på att han/hon är sexuellt upphetsad. Bäst att se upp så här i vinter- och förkylningstider! Såman inte misstolkar signalerna, menar jag.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om nytt år, 2008, 2009, kunskaper, omistliga kunskaper, nya kunskaper, värdelöst vetande, BBC News, 100 saker vi inte visste förra året, nysning, sexuell upphetsning, stenar, stening, äta stenar, gay, homosexuella, otrohet,
bin, seriemördare, spam, feta människor, feta vänner
Man blir fet av att ha feta vänner "Ska du verkligen inte ha en kaka till?"
Bin och seriemördare visar upp stora likheter i sitt beteende Äta hemma, skita borta.
De som har en e-mailadress som börjar på A, M eller S får mest spam. Grattis däremot alla Quintus och Xerxes!
Det är populärt bland afrikanska kvinnor att äta stenar. Nåja, det är iallafall fan så mycket värre att bli stenad.
Gaypar kan inte vara otrogna. Ser man på, vilken fördel!
När en person nyser kan det vara ett tecken på att han/hon är sexuellt upphetsad. Bäst att se upp så här i vinter- och förkylningstider! Såman inte misstolkar signalerna, menar jag.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om nytt år, 2008, 2009, kunskaper, omistliga kunskaper, nya kunskaper, värdelöst vetande, BBC News, 100 saker vi inte visste förra året, nysning, sexuell upphetsning, stenar, stening, äta stenar, gay, homosexuella, otrohet,
bin, seriemördare, spam, feta människor, feta vänner
torsdag, januari 08, 2009
Omistliga lärdomar från 2008 del 2
Så många saker vi lärde oss förra året. Så mycket klokare världen blev.
Här fortsätter gårdagens lista över mina favoritet från BBCs nyheter från 2008:
4. Åldern då vi är som mest sårbara för att råka ut för en depression är 44, medan en frisk 70-åring i genomsnitt är lika lycklig som en 20-åring. Där ser man. Livet kan alltså bara bli bättre.
5. Om hemarbetande kvinnor tog professionellt betalt för sina hushållstjänster (utan skatteavdraget då...) skulle de tjäna 450 000 kronor om året.
Ha, vårdnadsbidraget, släng dig i väggen!
6. Korta män är mest svartsjuka. Aha, nu förstår jag varför jag scannar av alla lokaler i 1,85-höjd.
7. Den vanligaste kombinations-cravingen för gravida kvinnor är ättiksgurka och jordnötssmör.
8. Resultatet av ett affärsmöte kan hänga på vilken sorts kaka man serverar till kaffet. Det tror iallafall affärsmän. Den mest effektiva möteskakan tros vara ett tunt chokladkex. (Som kunden sedan förväntas smaka högst två av.)Kan ingen sprida denna eleganta engelska strategikunskap till alla megmuffins-, chicken wings- och rosévinsserverande PR- och reklambyråer?
9. En petaflop är ett nytt mått på kalkyleringssnabbhet hos datorer, närmare ettusen triljoner kopplingar per sekund. Jag hade gissat på att det var någon ny sorts sandaler.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om nytt år, 2008, 2009, kunskaper, omistliga kunskaper, nya kunskaper, värdelöst vetande, BBC News, 100 saker vi inte visste förra året, sandaler, petaflop, kvinnor, män, jämställdhet, vårdnadsbidrag, hemarbetande, långa män, korta män, svartsjuka, cravings, graviditetsnoja, matnoja, graviditetssug, depression, åldersdepression, kakor, möteskakor, lyckade affärsmöten, chokladkex
Här fortsätter gårdagens lista över mina favoritet från BBCs nyheter från 2008:
4. Åldern då vi är som mest sårbara för att råka ut för en depression är 44, medan en frisk 70-åring i genomsnitt är lika lycklig som en 20-åring. Där ser man. Livet kan alltså bara bli bättre.
5. Om hemarbetande kvinnor tog professionellt betalt för sina hushållstjänster (utan skatteavdraget då...) skulle de tjäna 450 000 kronor om året.
Ha, vårdnadsbidraget, släng dig i väggen!
6. Korta män är mest svartsjuka. Aha, nu förstår jag varför jag scannar av alla lokaler i 1,85-höjd.
7. Den vanligaste kombinations-cravingen för gravida kvinnor är ättiksgurka och jordnötssmör.
8. Resultatet av ett affärsmöte kan hänga på vilken sorts kaka man serverar till kaffet. Det tror iallafall affärsmän. Den mest effektiva möteskakan tros vara ett tunt chokladkex. (Som kunden sedan förväntas smaka högst två av.)Kan ingen sprida denna eleganta engelska strategikunskap till alla megmuffins-, chicken wings- och rosévinsserverande PR- och reklambyråer?
9. En petaflop är ett nytt mått på kalkyleringssnabbhet hos datorer, närmare ettusen triljoner kopplingar per sekund. Jag hade gissat på att det var någon ny sorts sandaler.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om nytt år, 2008, 2009, kunskaper, omistliga kunskaper, nya kunskaper, värdelöst vetande, BBC News, 100 saker vi inte visste förra året, sandaler, petaflop, kvinnor, män, jämställdhet, vårdnadsbidrag, hemarbetande, långa män, korta män, svartsjuka, cravings, graviditetsnoja, matnoja, graviditetssug, depression, åldersdepression, kakor, möteskakor, lyckade affärsmöten, chokladkex
onsdag, januari 07, 2009
Nytt år, nya tag, nya lärdomar
Idag börjar allvaret för de lyxlirare och kontorsråttor som i likhet med mig passat på att ta ut hela två veckors sammanhängande ledighet över jul. Det har känts som ett riktigt gammaldags jullov, och samma känsla av overklighet som under skolåren kom över mig när väckarklockan ringde (mitt i natten!?) i morse.
Nåja, bara att bita ihop, skyffla undan snön och bege sig till kontoret. Livet är trots allt ett underbart äventyr och behåller man bara sin nyfikenhet kan man lära sig nåt nytt varje dag, i varje situation.
Men innan de där nya tagen tas, kan det vara på sin plats att summera vilka nya kunskaper som livade upp våra sinnen och själar förra året. En titt på BBC News 100-lista över saker vi inte visste innan 2008 ger nästan svindel.
Jag kan bara nämna några av alla de omistliga kunskaper som bibringades vår värld i nådens år 2008:
1. En man ska prata med kvinnan till vänster om sig vid förrätten och damen till höger under huvudrätten. Oj, oj, det skulle min icke-bordsherre på nyårsfesten vetat om. Han pratade med mig mest hela tiden. Det finns ingen skick och fason! Brittiska universitet inför nu obligatoriska kurser i etikettregler för sina elever. Ta testet här.
2. Både män och kvinnor tycker att långa ben hos det motsatta könet är attraktivt, men inte för långa. Stopp ett tag nu, visste vi verkligen inte detta förut?
3. Morötter var ursprungligen lila.
Den orange färgen odlades fram på 1600-talet av patriotiska holländska odlare som ville matcha nationsflaggan.
Här finns mer, oändligt mer visdom att ösa ur, så jag återkommer imorgon med fler omistliga 2008-kunskaper.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om nytt år, 2008, 2009, kunskaper, omistliga kunskaper, nya kunskaper, värdelöst vetande, etikettregler, vett och etikett, BBC News, 100 saker vi inte visste förra året, morötter, lila morötter, långa ben, attraktivt
Nåja, bara att bita ihop, skyffla undan snön och bege sig till kontoret. Livet är trots allt ett underbart äventyr och behåller man bara sin nyfikenhet kan man lära sig nåt nytt varje dag, i varje situation.
Men innan de där nya tagen tas, kan det vara på sin plats att summera vilka nya kunskaper som livade upp våra sinnen och själar förra året. En titt på BBC News 100-lista över saker vi inte visste innan 2008 ger nästan svindel.
Jag kan bara nämna några av alla de omistliga kunskaper som bibringades vår värld i nådens år 2008:
1. En man ska prata med kvinnan till vänster om sig vid förrätten och damen till höger under huvudrätten. Oj, oj, det skulle min icke-bordsherre på nyårsfesten vetat om. Han pratade med mig mest hela tiden. Det finns ingen skick och fason! Brittiska universitet inför nu obligatoriska kurser i etikettregler för sina elever. Ta testet här.
2. Både män och kvinnor tycker att långa ben hos det motsatta könet är attraktivt, men inte för långa. Stopp ett tag nu, visste vi verkligen inte detta förut?
3. Morötter var ursprungligen lila.
Den orange färgen odlades fram på 1600-talet av patriotiska holländska odlare som ville matcha nationsflaggan.
Här finns mer, oändligt mer visdom att ösa ur, så jag återkommer imorgon med fler omistliga 2008-kunskaper.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om nytt år, 2008, 2009, kunskaper, omistliga kunskaper, nya kunskaper, värdelöst vetande, etikettregler, vett och etikett, BBC News, 100 saker vi inte visste förra året, morötter, lila morötter, långa ben, attraktivt
tisdag, januari 06, 2009
Stora och små lidanden
Dags att städa ut julen ur huset. Det märks att man verkligen levt livets lata dagar i nästan två veckor nu. Öppnar kylskåpsdörren och glor litet planlöst efter nåt att äta.
Oj! Hur kan det som gömt sig så länge så långt in i kylen vara så ... levande?
Japp, imorgon börjar allvaret. Men det är ta mig sjutton ingenting att gnälla över. Vi kan gnälla över jobbhelvetet, pluggeländet eller snöhelvetet, men det finns de som verkligen lever i Hades. Jag tänker förstås på Gaza.
Facebook börjar fyllas av allt fler upprop, grupper och aktioner för palestinierna. Jag fattar varför och visst, jag kan skriva på vartenda upprop, gå i vartenda demonstrationståg om det hjälper.
Men gör det det?
Så liten man känner sig. Så maktlös.
Sätter in en peng på Läkare utan gränser istället. De är där. De kan hjälpa.
Plusgiro: 90 06 03-2 Bankgiro: 900-6032 SMS: skicka ordet LÄKARE till 72990 (50 kr)
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, Gaza, Israel, Palestina, krig, Hamas, Fatah, fattigdom, överflöd, nöd, lidande, Hades, läkare utan gränser, julen, julstädning, städa ut julen, rel="tag">julgransplundring, kylskåpsrensning
fredag, januari 02, 2009
Bush is back och Gott Skrynkligt År
Går omkring hemma, dammsuger och fnissar åt skämten i Lantz i P3. Det nya året känns kul, hemmet skiner rent, räkningarna är betalda och jag går rent av och funderar på att skriva ett småskojigt blogginlägg.
Därför skrattar jag bara först när jag hör det.
Reinfeldt vill ge invandrare som lär sig svenska fort premie i form av snabbare medborgarskap. Sedan får Jan Björklund kommentera förslaget.
Ha, ha, han kommer väl säga att de som INTE lär sig snabbt får åka tillbaka till sina krigszoner, tänker jag och fnisar åt mitt eget skämt.
Då säger han precis så.
Han säger det.
Och där försvann det goda humöret. Jag säger som Annika Lantz, vill jag ens befinna mig i samma innarförskap som Jan Björklund? I samma land? I samma universum?
Nu känns det inget kul att skämta vidare om att lågkonjunkturen har lett till rea på Botox och brazilian wax-behandlingar. Utan effekt dessutom, busken tycks ohjälpligt tillbaka mellan New York-kvinnornas ben och här hemma får jag sms från en kompis som vill kränga två flaskor botox "som blev över när hon fick injektioner mot sin migrän". Jag orkar inte ens skratta åt eländet.
2009 är här.
Nu ska jag leta efter rea på långfärdsskridskor.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om 2009, rea på botox, brasilian wax, bush is back, Björklund, utanförskap, innanförskap, svenskundervisning, svenskt medborgarskap, SFI, invandrarpolitik, integrationspolitik, utvisning
Därför skrattar jag bara först när jag hör det.
Reinfeldt vill ge invandrare som lär sig svenska fort premie i form av snabbare medborgarskap. Sedan får Jan Björklund kommentera förslaget.
Ha, ha, han kommer väl säga att de som INTE lär sig snabbt får åka tillbaka till sina krigszoner, tänker jag och fnisar åt mitt eget skämt.
Då säger han precis så.
Han säger det.
Och där försvann det goda humöret. Jag säger som Annika Lantz, vill jag ens befinna mig i samma innarförskap som Jan Björklund? I samma land? I samma universum?
Nu känns det inget kul att skämta vidare om att lågkonjunkturen har lett till rea på Botox och brazilian wax-behandlingar. Utan effekt dessutom, busken tycks ohjälpligt tillbaka mellan New York-kvinnornas ben och här hemma får jag sms från en kompis som vill kränga två flaskor botox "som blev över när hon fick injektioner mot sin migrän". Jag orkar inte ens skratta åt eländet.
2009 är här.
Nu ska jag leta efter rea på långfärdsskridskor.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om 2009, rea på botox, brasilian wax, bush is back, Björklund, utanförskap, innanförskap, svenskundervisning, svenskt medborgarskap, SFI, invandrarpolitik, integrationspolitik, utvisning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)