Man BLIR snäll av pepparkakor!

Den snygga dödskallepepparkakan är designad och bakad av Elisabet Berg på www.pahitt.se

Gud, vad jag älskar P1. Man lär sig alltid något nytt. Igår var en sådan där dag då mötena låg så tätt att bara en tidsopitimist omjag kan ha bokat in dem. Alltså blev det bil för att hinna, med radion på högsta volym.

Bland annat lärde jag mig att man BLIR snäll av pepparkakor. (Som heter pepparkakor för att man började baka dem på den tiden då man var tvungen att ha i starka kryddor som peppar i käket för att dölja de ofta härskna ingredienserna.) Först kanel: den är lugnande. Så nejlika: som höjer potensen. Vem skulle inte bli snäll av en sån sak? Sist ingefära: som är bra mot stela leder, förkylningssymptom, stress, depressioner, åksjuka/illamående.... ja, i princip allt ont. Klart man blir snäll då.

Tror man inte på detta, så är jag själv ett levande bevis. Eftersom jag ingått ett vad med en kompis om att inte äta mjöl, ris eller potatis före jul (givetvis bara för att stötta honom, inte för att jag själv behöver någon diet!), så äter jag inte en endaste liten pepparkaka. Och se - jag är fortfarande ond!

Alltså: Man blir snäll av pepparkakor.

Fast på söndag har mamma sitt traditionsenliga glöggkalas, där Pepparkakorna med stort P serveras, bakade enligt Ystadsläktens urgamla recept, och då lär jag få problem med ståndaktigheten!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om pepparkakor, snäll, julen, baka, recept, nejlika, kanel, ingefära

Kryssa rätt i barnuppfostran

Det är lätt att göra fel när man uppfostrar barn. Det kan dessutom stå dem dyrt i senare shrink-kostnader. Därför tänkte jag att vi skulle ägna oss åt en liten övning.
Hur göra i dessa, naturligtvis helt fiktiva, fall?

1. När din 18-årige son kl 04.03 hickande klampar in genom ytterdörren en torsdag morgon inser du att talet om att "Ska gå på Spy Bar och frottera mig med litet mediemänniskor" inte var ett skämt på väg till videoaffären igår kväll. Vad gör du?
a) Frågar om han haft kul, nu när du ändå är vaken. Erbjuder honom en kopp thé mot hickan.
b) Flyger upp och ryter "Ska du bo här så får du banne mig respektera andra familjemedlemmars sovro!"
c) Kollar upp hans skolschema för följande dag och väcker honom i god tid med en spann vatten över sängen.

2. Din son i värsta tonåren bestämmer sig för att spela sin lillebror ett kul spratt. Han går ut och kramar en snöboll som han sedan tar med in och placerar under tröjan på lillebror som sitter framför datorn. Dessvärre sprätter lillebror till kraftigt av chocken och skrivaren åker i golvet med ett brak. Vad gör du?
a) Skrattar gott åt ståhejet och lyfter upp skrivaren, som säkert bara fått en skråma. Det är kul att se sådan uppfinningsrikedom och Barn måste ju få leka.
b) Vrålar åt storebror att han ska torka upp det jävla snöslasket från parketten och nåde honom om skrivaren pajat, då får han själv betala reparationen!
c) Suckar och önskar dig tusen dagar därifrån. Går sedan in och förklarar för storebror vilken dålig idé det var med snöbollskrig inomhus, torkar golvet och tröstar lillebror.

Ja, det var exemplen det. Själv sopar jag på, helt friktionsfritt. Och på jobbet går det också jättebra!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om barn, föräldrar, tonåringar, barnuppfostran, gränser

Mobilen anfaller när du sover

Mobiler är farliga, står det - igen - i Aftonbladet. Den här gången dör du inte av dem, utan får bara störd sömn. Och huvudvärk, om mobilen ligger för nära kudden. Till exempel på sängbordet.

Larv, tänker jag och somnar. För att vakna en halvtimme senare - av mobilen.
Är det de radioaktiva vågorna?, tänker jag yrt och förvirrat.
Inre röst: - Nej, Johanna, det finns inget radioaktivt i mobiler. Somna om nu.
Mmmmmzzz... -NEJ, jag menade förstås radiofrekventa fält!
- Jo, det kan stämma, men det som väckt dig är nog snarare att den piper.
- Bäst att kolla!
- Nej, sov nu.
- Jo, måste kolla, det kan ju vara nåt viktigt!

Sms:et visar sig vara från en kompis som fått ett ryck och bjuder på Sex & The City-fest på lördag.
Sånt blir jag gärna väckt av. och ja, sådant kan man få huvudvärk* av dagen efter.

Slutsats: Mobiler är farliga.

* Här är det enda rätta receptet på en Cosmopolitan.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om mobiltelefoner, mobiler, larm, cancerlarm, sömnbrist, störd sömn, huvudvärk, fest, Sex & The City

Dan efter lång dags färd mot natt

En rejäl budgetdebatt har en enastående inverkan på min sömnlöshet. Det kunde jag konstatera när jag vaknade klockan halv elva denna förmiddag efter att ha debatterat Solnas budget i 7 timmar. Insomnia? Glöm sömnpiller, besök en budgetdebatt!

Det kan stundtals bli humor på högsta nivå. Som när en moderat på fullt allvar hävdade att det var bra att hans regering skurit ned var tredje krona till KomVux, eftersom vuxenutbildning bara var ett sätt att dölja arbetslöshet. Med den logiken borde då även alla högskolestuderande vara förtäckt arbetslösa. Man kan skratta åt eländet, men det allvarliga är att den aktuella moderaten är högsta ansvarig för Solnas vuxenutbildning.

Man kan också se det som ungdomligt oförstånd när små stekargrabbar från moderaternas ungdomsförbund, MUF, låtsasdemonstrerar utanför entrén och kräver mer skattesänkningar. Ungefär som när vänsterungdomar kräver att alla företag ska förstatligas.

Men när en fullvuxen moderatgubbe inne i fullmäktigesalen på fullt allvar hävdar att varje skattekrona är en välfärdsförlust, då blir man mörkrädd. Det är en sak att en 20-årig MUF:are som fortfarande bor hemma och inte tror att han någonsin kommer att behöva en enda välfärdstjänst tycker att skatten gott kan sänkas med en tia, men en 40-åring som borde ha, om inte egna, så kanske vänner med barn och gamla föräldrar att ta hand om?

Solna kommunfullmäktige beslutade igår att sänka skatten med 26 öre. Det motsvarar ungefär en femtiolapp mer i fickan på en vanlig löntagare. Tillsammans hade de där femiolapparna dock räckt till nästan tio speciallärare mer per skola i Solna.

Å, tänk om den moderatstyrda majoriteten i vår lilla kommun ägnat sig mer åt att påverka de beslut deras egen regering fattat, som slår stenhårt mot vanliga Solnabor!

En sådan Solnabo är t ex Gunvor, som nyss bytt sitt radhus i Sollentuna mot en bostadsrätt i Solna. Hon hade kalkylerat noga och såg fram emot en pensionärstillvaro där hon t o m skulle ha råd att åka på semester varje vinter. Så drabbades hon av regeringens nya skatt på försäljningsvinst, den som ska finansiera hela fastighetsskattesänkningen för villaägare med stora tomter i storstadsområdena. 700 kronor mer i månaden resten av livet blev Gunvors flyttskatt. Men den största, och ekonomiskt svagaste gruppen, som drabbas av regeringens nyckfulla, orättvisa och oansvariga politik, är barnfamiljerna. Och de är vanliga i ett Solna som växer så det knakar. För dem kan det handla om tusenlappar varje månad eftersom de nu drabbas dubbelt av både flyttskatt och höjda boräntor.

Jag tror jag ska författa ett brev där jag påtalar detta och alla de andra Stockholmsfientliga förslagen som regeringen fattat. Som biltullarna, där intäkterna inte får gå till ökad kollektivtrafik. Som den stoppade utbyggnaden av högskolan och nedskärnignen på KomVux i ett läge då det snart är akut arbetskraftsbrist. Som det stoppade investeringsstödet till hryeslägenheter som lagt en våt filt över hela byggmarknaden för dessa. Som den otroligt dåliga insikten om Stockholms behov av infrastruktursatsningar, där det nu verkar som om Stockholmarna själva får betala vägar och spår som är nödvändiga för hela Sverige.
Undrar om moderaterna och deras stödpartier skriver under?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om solna, skatt, välfärd, politik, moderatr, socialdemokrater, muf, regeringen, infrastruktur, flyttskatt

Låta bli att shoppa? Inga problem!

Idag uppmanar organisationen Adbusters till en paus i kommersen i kampanjen "Buy Nothing Day". Några lovordar aktionen, medan andra totaldissar den.

Jag förstår inte diskussionen. Det är väl inga problem, så här helgen före löning. Hade de valt oktober istället, då folk fick lön på fredagen, hade det varit en riktig utmaning. Nu har inte ens jag något problem att lyda uppmaningen att inte shoppa loss.

När jag skulle ut med en kompis i torsdags, blev det rena Monthy Pyton-stämningen. Ni vet den där sketchen när de tävlar om hur svårt de hade det som barn: - Vi bodde i ett hål i vägen, åt grus till middag och hade så långt till skolan att vi fick gå upp inann vi gick och lade oss för att hinna dit i tid. När jag sade att jag bara hade 300 spänn kvar på lönen, sade kompisen att hon bara hade en hundring, så det slutade med att jag fick bjuda henne på ett glas vin.

Så denna helg ägnas åt skrivjobb och att njuta av solskenet. Genom de skitiga fönsterrutorna. Och till middag blir det grussoppa.

Här är en litet mer nyanserad kommentar till Buy-nothing-kontra-shoppa-loss-för-då-blir-de-fattiga-litet-rikare-bråket. Jag åt inte ostkaka på ostakakans dag.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om handla, affärer, konsumtion, lyx, överflöd, buy nothing day, höger, vänster, lycka

I landets rikaste kommun

Ibland är det bara att buga sig och inse att man aldrig skulle kunna sagt det så bra själv. I ett inlägg med rubriken I landets rikaste kommun låter den här Solnabloggaren bilderna tala. Och gör det på ett suveränt sätt.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Solna, barn, lekplatser, klotter, budget, rik kommun, skattesänkning

Novemberlycka

Mitt i den månad som många vill förbjuda - november - så ser jag plötsligt att ordet lycka ligger och svävar i ordmolnet på bloggar.se. (Det är en funktion som listar vilka ord som förekommer ofta på svenska bloggar just nu.)

Lycka?!? En vecka innan lön i november? Jo, så är det.

Någon skriver om hur lycklig man blir av att ta en promenad och känna hur snön knarrar under fötterna. (Den bloggaren kan inte bo i Stockholm i alla fall, för här bara regnar det.) En annan skriver om ett varmt fik med bekväma stolar. En tredje skriver om hur jakten på den maximala lyckan stressar och vill hellre tala om välbefinnande. Det duger gott för mig.

De här raderna ur en låt av Bob Dylan är hur jag skulle definiera lycka:

When the rain is blowing in your face
And the whole world is on your case
I could offer you a warm embrace
To make you feel my love

When the evening shadows and the stars appear
And there is no one there to dry your tears
I could hold you for a million years
To make you feel my love

Fast igår på Råsunda, när 2-1-målet kom, var kändes regnet och kylan som bortblåsta och hela stadion varm av lycka.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om höst, regn, november, lycka, fik, promenad, stress, lyckojakt, fotboll, Råsunda, EM

The world is spinning - om riksbankens och mailmännens problem

Inflation och recession - på en gång. Då blir det knepigt för centralbankerna att agera. Om kreditåtstramningen gör att folk börjar spara istället för att handla, kan vi få en svacka i tillväxten och då bör riksbanken sänka styrräntan för att stimulera ekonomin och förhindra ett konjunkturfall. Samtidigt håller jordens resurser på att ätas upp av allt fler med allt större behov. Råvarupriser och matpriser stiger, vilket leder till inflation. Då behöver räntan istället höjas.

Det faktum att vi dessutom har en regering som eldar ljuset i bägge ändar gör det inte lättare att vara riksbankschef. Även bland landets medborgare finns det både recessionsdrabbade och inflationsdrabbade. De som upplever recession i sin privatekonomi kan inte stimulera någon tillväxt, utan sitter kvar i sitt hem, shoppar inte, utbildar sig inte och startar definitivt inga nya företag. För inflationsmänniskorna däremot verkar det inte finnas någon gräns för hur mycket de är villiga att betala för en Mulberryväska och de flyger som aldrig förr till andra sidan jordklotet. Och så höjs priserna ännu mer, och råvarorna sinar och recessionen drabbar de fattigaste ännu mer.

Men jämlikhetspolitik är verkligen inte modellen för att komma åt problemen, säger Näringslivets egen propagandamaskin SNS, som i en DN-artikel försöker leda i bevis att det inte går att satsa på de fattiga om man ska lyckas bygga välfärd i framtiden. Nej, den enda vägen är att göra oss av med den generella välfärdspolitiken, sänka ersättningarna i socialförsäkringarna, sänka skatterna och låta de sociala klyftorna öka. SNS hyllade USA-ekonomen Freeman, ända tills han insåg att hans nyliberala teorier nog måste revideras, eftersom de inte kunde förklara det faktum att Sverige både klarade tillväxt och rättvisa. Honom nämner SNS inte alls längre, utan de går på i värsta Stefan Fölster-stilen.

Anar jag ett nytt spinn här? På moderaternas partistämma bestämde man sig för att den nya konfliktdimensionen skulle beskrivas "Välfärd för Dig står emot bidrag till Dom".
Vad är då lämpligare än att kunna förklara denna egoism med att -Tyvärr, tyvärr, det funkar ändå inte att försöka utjämna klyftor i vår globaliserade värld. Satsning på svaga grupper är ett hot mot välfärden. Din välfärd.

Feffe med medarbetare på Prime PR, sitter ni beredda vid tangentbordet med en ny YouTubefilm? Den här kan ni kanske döpa till "Din granne äter upp ditt barnbidrag"?

För de som inte vet vad jag talar om så handlar det om det snaskiga smutskastarmailet om Mona Sahlin till ett antal journalister och bloggare som chefen för public affairsavdelningen på PR-byrån skickade ut när det blåste som värst i Schenströmaffären. Det gick väl sådär. En av ledarskribenterna han skickade det till, Isobel Hadley Kamptz, reagerade inte med moderatreptilhjärnan, utan ifrågasatte etiken i detta klantiga försök till motspinn. När även Dagens Media nu hakar på kritiken, skickar man fram VD:n: "Kunderna tenderar att acceptera det." "Jag tror att vi kommer att få vänja oss vid detta."

Frågan är om kunden socialdemokraterna kommer att acceptera det?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Läs även andra bloggares åsikter om Prime PR, PR-konsulter välfärd, globalisering, skattesänkningar, SNS, propaganda, nyliberalism

Moderat syn på rättvisa

Tittar på Aktuellt, där Fredrik Reinfeldt försöker förklara moderaternas väljarflykt:

"Folk har upplevt att de har fått det bättre, men det finns en oro över att andra har fått det ännu bättre. Och det vet vi att det spelar väldigt stor roll för svenska väljare, den här känslan av att det ska vara rättvist."

Jo, jag hörde rätt. (Var faktiskt tvungen att kolla på websändningen efteråt och det stämde, han sa så.)

Hallå, hallå! Kontrolltornet till pilot Reinfeldt! Så här är det: En hel massa folk känner väldigt påtagligt av försämringar i trygghetssystemen, samtidigt som andra har fått skattesänkningar. Och bland dessa andra, däribland jag själv, är oron snarare att det är de sämre ställdas försämringar som har bekostat dessa skattesänkningar. INTE över att några fått det ännu bättre än de själva. Det är inte den rättvisan folk är ute efter.

Fredrik säger att han lyssnat, men han har uppenbarligen inte förstått. Vilket framgår med all önskvärd tydlighet i Akuellts egen undersökning av väljarflykten.

Sedan växlar jag över till King Arthur på TV9, mest för att Clive Owen och Keira Knightley är så sjukt snygga. Mina två skönhetsideal i en och samma rulle. Själva filmen är rätt dålig, mest snö, dimma, patriotism och gud.













Så jag kollar litet bloggar under tiden. Och hittar det här inlägget hos min favoritbloggare Mannen som blev trött. Jag vet att det är en hang up, men jag kan inte låta bli. Jag har ju inget liv.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, fredrik reinfeldt, väljarflykt, opinionssiffror, Aktuellt, King Arthur, Clive Owen, Keira Knightley, foppatofflor

Aha, är det därför bärbara datorer inte är bra!

På E24 Prylar får jag äntligen veta det sämsta med bärbara datorer. Sajten har i sin tur hämtat artikeln från Amerikanska Computerworld, så det måste varit ordentlig nyhetstorka på redaktionen.

Listan ser, något kortad, ut så här:
1. Dålig batterilångd.

2. Får smällar och går sönder.

3. Svåra att laga.

4. De stjäls och glöms kvar i taxibilar och på flygplan.

5. De är osäkra. Det är lättare att hacka sig in i ett trådlöst nätverk än ett nätbundet.

Man kan ju aptera samma tankegång på bilinnehav. Vad jobbigt det blir att ta ut den ur garaget, då måste man hålla på och tanka den och så kan man ju krocka!

Den som är rädd för stöld eller skada kan ju teckna en försäkring, eller skaffa en Toughbook. 7-serien lär tåla att tappas från 76 centimeters höjd. Det hade dock inte räckt när barnen börjar bråka om min bärbara...

Min jobbdator är så populär hemma att jag har fullt schå att kunna använda den själv. Helt plötsligt duger varken Gamla eller Nya stationära datorn. Nej, nu ska det lyssnas på musik i sängen eller kollas saker på nätet samtidigt som man sitter framför TV:n och då måste man bara ha mammas jobbdator. Mina främsta argument mot bärbara datorer är därför istället:

1. De är plötsligt försvunna när man behöver dem och man har ännu inte verkställt hotet att skruva bort toalåset. Där inifrån hörs nu klappret från tangenter medan man står maktlös utanför med den där bråttom-jobb-uppgiften.

2. Laddningssladden ligger under någon klädhög i något barns rum så att man inte kan hitta den när meddelandet "Kritisk batterinivå. Du bör omedelbart byta till nätdrift för att inte förlora data" kommer upp på skärmen.

3. Man riskerar att bli okoncentrerad på konferenser och i umgänget med vänner på krogen eftersom man så lätt råkar fiska upp datorn ur väskan bara för att kolla ett par saker.

4. Eftersom man måste bära med sig datorn om man skulle behöva kolla ett par saker, blir man helt sned i ryggen av allt kånkande.

5. Eftersom man blivit sned i ryggen av allt kånkande kan man lätt få för sig att lämna den tunga väskan i bilen och där kan den bli stulen.

Ja, det är ett elände med dessa bärbara datorer.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om bärbara datorer, laptop, barn, föräldrar

Helghelvete

Runda och fyrkantiga familjer

Sitter i bilkön till drop-in-servicen på däckverkstaden. Klockan är halv sju och som sällskap i det iskalla mörkret har jag 1 st termos med te och 1 st bärbar dator. Läser några bloggar.

Familjen, vad många känslor den väcker. Jag mötte en gång en man som på fullt allvar menade att begreppet familj endast kunde innefatta ursprungsfamiljen. Nej, han var inte italienare, även om man kunde tro det (La Mama osv).

En annan man som jag läser om HÄR är villig att vidga begreppet något, men han tycker att en familj är en familj bara om den består av en Mamma och en Pappa, annars är det tydligen inte en "intakt" familj. Det är Charlie Reimers, t f ordförande i KDU, kristdemokraternas ungdomsförbund, som rycker ut till familjens försvar. Detta sätter han i motsatsställning till könsneutrala äktenskap.

Hans huvudargument är att "äktenskap i sig självt både är en välståndsskapande institution och ett välfärdssamhälle i miniatyr. En familj är en ytterst billigt och effektivt organ för att uppfostra barn, bekämpa fattigdom, minska kriminalitet, minska drogkonsumtion, minska våld i hemmen, minska bidragsberoende, förbättra skolresultat, minska sjukvårdsomkostnader och minska den psykiska ohälsan".

Javisst, Charlie. Jag håller med (även om jag kanske inte skulle vilja gå så långt som att säga att "Att stärka familjen är nyckeln för att komma bort ifrån den negativa spiralen av ökande byråkrati, statlig expansion och höjda skatter som präglat efterkrigstiden")...

Men sanningen att gemenskaper stärker ett samhälle, betyder INTE att dessa gemenskaper måste bestå av två människor med olika sorts könsorgan.

I valet mellan fyrkantiga och runda familjer vet jag iallafall vad jag väljer.

Jag tror till och med att det skulle kunna minska bidragsberoendet och den psykiska ohälsan ÄNNU MER om det fanns en hel bygemenskap av ungar, vuxna, tonåringar, heteros, bögar, flator, bilmekaniker, revisorer, mormödrar, farfäder och snusmumrikar i den där familjen. Snacka om intakt familj! En sådan önskar jag mig i julklapp!

Men när ska Kd fatta att det finns en värld utanför Gränna?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, kristdemokraterna, KDU, Charlie Reimers, könsneutrala äktenskap, familjen

Pappa staten vill inte släppa ifrån sig makten

Media skriver idag mycket om Reinfeldts bleka framträdande här på på SKL:s kongress igår, där han meddelade att han tänker stoppa regionbildningar före valet 2010 och sannolikt också efter. Även om initiativet kommer underifrån. DN rapporterar i artikeln "Spricka i regeringen efter stoppad regionreform" om att besvikelsen nu är stor ute i landet, där man redan är i full gång med processen och planerna på nya regionbildningar. 9 av 10 kommunpolitiker vill stärka kommunernas självstyre och skapa färre och större regioner, men Reinfeldt stänger dörren, skriver SvD.

Jag håller med. Det vore mycket olyckligt om regeringen agerade bromskloss för regioner som vill samarbeta och ta ett gemensamt ansvar för att utveckla sin tillväxt och infrastruktur. Men för en rikspolitiker som Reinfeldt verkar det vara väldigt hotande att lämna ifrån sig makt från staten ut till lokal- och regionalpoltiker.

Det är lågt av Reinfeldt att skylla sitt agerande på att detta inte är någon viktig fråga för väljarna. Det är klart att väldigt få medborgare ligger vakna på nätterna och oroar sig för regionens tillväxtkraft. Men om man säger att det handlar om att få till stånd gemensamma biljettsystem för kollektivtrafiken i en region, eller att närmare få bestämma om pengarna till väg- och järnvägsbyggen, då fattar nog de flesta nyttan av det som så gott som samtliga remissinstanser redan lovordat.

Jag tror också att Reinfeldt kommer få allvarliga problem med regeringssamarbetet om han kör över sina samarbetspartier på det här sättet. Och man kan med skäl undra hur de egna partikamraterna mår, när ett blott två veckor gammalt partistämmobeslut så fullständigt nonchaleras.

Moderaterna kritiserade ofta regeringen för angrepp mot det lokala självstyret - när de själva satt i opposition. Men i regeringsställning har de knappast stått upp för vallöftena att föra ner makten närmare medborgarna. Tvärtom har kommunernas och landstingets handlingsutrymme minskat på flera områden. Det visar en genomgång som SKL:s tidning Dagens Samhälle gjort.

Det är uppenbarligen en sak att i opposition retoriskt hävda kraften i självstyret och en helt annan att sitta i regeringen och själv vilja styra det som sker.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, Sveriges Kommuner och Landsting, kongress, Reinfeldt, regionreform, regioner, ansvarskommittén,

Vet den ena handen vad den andra gör?

[UPPDATERAD]
I förrgår publicerade moderaternas partisekreterare Per Schlingmann en artikel på DN Debatt, som grusade förhoppningarna om att statsminister Fredrik Reinfeldt, som strax ska tala här på kongressen, skulle ha med sig ett fint regionpaket som kongresspresent.

Ansvarskommitténs förslag avvisas, var beskedet i artikeln, som är ett att de stora samtalsämnena här i Västerås.

- Om man säger att underifrånperspektivet ska råda och att den som vill ska få, kan man inte samtidigt säga att inget får hända förrän 2014, var det inslag i Anders Knapes (m) inledningstal som gick mest hem hos de 451 ombuden under förmiddagens inledning.

Uttalandet var en riktig uppercut mot moderata partisekretereraren Per Schlingmann.

Men moderaterna på Stockholmsbänken såg ganska sura ut…

Underifrånperspektiv är nog bra, men vänta till 2014 vore helt klart att ta ett steg tillbaka. Det är konkurrenskraftiga regioner som är vårt blankaste vapen i kampen om jobben i en globaliserad värld. Om moderaterna lägger en våt filt över det förslag som en politiskt enig Ansvarskommitté nyligen lade fram, ser det inte ljust ut för Sveriges roll i världskonkurrensen de närmaste åren.

98 procent av remisssvaren till Ansvarskommittén ställer sig positiva till att bilda regionkommuner. Viljan att få mer makt på en regional nivå som motvikt mot staten är stor. Men det struntar moderaterna, eller åtminstone deras partisekreterare i. Återstår att se om Reinfeldt väljer att nämna frågan i sitt tal, som börjar nu. Återkommer...

[UPPDATERAD]
Precis i slutet av sitt tal nämner Reinfeldt regionfrågan med ett par korta meningar. Tydligheten är väl inte sådär glasklar, så när utrymme lämnas för ett par korta frågor efter talet, så ställer sig Maud Olofssons bror, oppositionsråd i Ö-vik, upp och frågar om det är moderaternas kongressbeslut i regionfrågan som ska gälla eller om det är partisekreterare Schlingmans? Reinfeldt svarar med ett raljant inlägg - som så ofta när han är pressad - där han förnekar att det skulle råda minsta diskrepans mellan dessa, och så är audiensen över.

Som tack för sitt tal får han en lagbok, där finansieringsprincipen highlightas...

Om ni tycker att jag dissade Reinfeldts tal, så kan ni ju alltid läsa vad chefredaktören för SKL.s tidning Dagens Samhälle, Lena Hörngren, tyckte om Reinfeldts tal.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, ansvarskommittén, Per Schlingman, Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, Reinfeldt

Svenskarna älskar sin förskola, men (m) vill ha barnskola

Igår presenterades för första gången SKL:s medborgarindex. Det visar det som andra undersökningar redan konstaterat; den svenska förskolan med sin unika pedagogik med lärande på lekens grund, är den samhällsinstitution som svenskarna har allra störst förtroende för.

Men det stoppar inte moderaterna. I morse ser jag på TT:s telegram att finansminister Anders Borg vill göra förskolan mer skollik. Förskolan är bra, men ""kunskapinnehållet är begränsat". Jo, ni hörde rätt. Det svenskarna är mest nöjda med, vill Borg ändra. Det ska bli gratis för alla treåringar, åtminstone några timmar per dag, att ta del av en mer skolinriktad pedagogik i förskolan. Moderaterna har länge drivit idén om det de kallar "barnskola"från barn från tre år.

För Borg, som kan räkna och vet vad en sådan idé skulle kunna innebära i kombination med vårdnadsbidraget, är det givetvis mumma. Tänk er vilka ekonomiska effekter det skulle innebära om barnfamiljerna styrdes in i ett system där det normala blev att lösa barnomsorgen med hjälp av mamma, mormor och barnflickor tills barnen blev tre år, och först därefter sätta barnen i förskolan, några timmar per dag.

Med ekonomiska incitament där man först får ett bidrag för att låta bli att jobba och efter tre år få förskola till rabatterat pris, styr man familjernas liv tillbaka till ett system som var normalt på 60-talet.

Så var det när jag växte upp. Då var dagis mest till för barn till ensamstående föräldrar och jag och de flesta av mina kompisar tillbringade våra första år med mamma, mormor och en rad barnflickor. Sedan började man på lekis, där man gick antingen förmiddags- eller eftermiddagsgrupp. Ett sånt system blir onekligen billigare än dagens, men blir det bättre? Ökar det Sveriges konkurrenskraft och tillväxt?

Svaret är självklart nej, och här finns mängder av forskning att tillgå. En av de största långtidsundersökningar som gjorts är svensk och har följt barn ända upp i vuxen ålder. Även inbitna förespråkare blev nog litet förvånade när de slutliga resultaten presenterades för två år sedan. Det visade sig inte bara att det gått bra i livet för gamla dagisbarn, utan att det därtill gått rejält mycket sämre för hemmabarnen.

När man skalat för föräldrarnas utbildning, ekonomi och annat så urskiljer forskarna ändå signifikanta skillnader mellan barn som börjat tidigt på dagis och dem som börjat sent, eller inte alls.

70 procent av dem som börjat tidigt på dagis har en mycket positiv utveckling senare i livet, men 15 procent har en negativ utvecklingsgång. Men jämför man detta med hemmabarnen, så har bara 38 procent av dem en positiv utveckling och hela 52 procent en negativ utveckling när det gäller sådant som skolbetyg, anpassning, social kompetens och framtidsoptimism.

Slutsats: En kvalitativt bra barnomsorg har positiva effekter på de allra flesta barn. Det gäller bara att se till att den där kvaliteten bibehålls. I Solna är barngrupperna störst i länet. 20 barn i snitt. Det påminner mer om en skolklass än en dagisavdelning. Det tror jag inte är bra. Ska man dessutom bereda plats för ytterligare treåringar som lockas av erbjudandet om avgiftsfritt tre timmar om dagen, så gäller det Anders Borg att skicka en rejäl dos kvalitetspengar med den reformen, som den socialdemokratiska regeringen gjorde med reformen om allmän förskola för alla 4- och 5-åringar. Och snälla, rara Anders Borg, sätt dig inte över proffessionen, utan låt förskollärarna fortsätta sin pedagogik med lärande på lekens grund. Den är både prisbelönad och älskad.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om förskola, den svenska förskolan, förskolepedagogik, Anders Borg, moderaterna, barnskola, Svenskt Kvalitetsindex

Konstiga tankar

På plats i Västerås för Sveriges kommuners och landsting kongress.

Jag hatar att bo på hotell. Det känns alltid så unket och deppigt. Hur många har legat i den här sängen, liksom? Yack!

På vägen från tåget ser jag en skylt: Årgångschokladen är här!". Jippie, jag tror jag väljer den där romchokladen från förra julens Aladdinask, eller den där tre år gamla, gröna pralinen. Eller ska jag slå till på den där mumifierade grå-vita som tillverkades för tio år sedan?

Aftonbladets rubrik "Danska valet - en rysare. Invandrare kan fälla regeringen" känns inte direkt klockren den heller...

Nu ska jag gå och lyssna på Mona Sahlin, för andra gången på två dagar.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om sveriges kommuner och landsting, kongress, hotell, hotellrum, choklad, mona sahlin, danska valet, danmark, invandrare

Homer Simpson som role model - är det någon bra idé?

Det känns som om den kommer precis lagom, Sveriges Kommuners och Landsting kongress i Västerås. Not. Efter att ha varit borta från barnen både lördag och söndag (se tidigare inlägg), så är bägaren för det dåliga mammasamvetet full. Men på något sätt måste det gå. Tänker först på Homer Simpsons citat till Bart och Lisa när han ska försöka övertyga dem att klara sig ensamma hemma utan barnvakt: ”Men har ni inte sett ’Ensam hemma’? Om några tjuvar försöker bryta sig in blir det ju hur tokroligt som helst!”

Men sedan ringer jag mamma, trots att bägaren för mitt dåliga barnvaktsamvete också är full. Hon suckar, men ställer upp.

På eftermiddagen går I och jag på Rattatouille. Det franska köket har fått sin egen reklamfilm. Jag gillar varken rattatouille eller det franska köket, men råttor älskar jag. Iallafall Elsa, som levde i min familj på 80-talet. Hon var otroligt snäll, smart, ren (luktade ständigt tvål av någon anledning) och sprang lös i lägenheten, även om hon helst sov i linneskåpet.

Här är en bra låt som jag lyssnat mycket på den senaste tiden. Fina, fina Marit Bergman sjunger Forever doesn´t live here anymore. Om man deppar ihop av den kan man alltid tugga i sig ett Homer-citat till: ”Det hjälper inte att gråta. Så antingen sitter du här och tycker synd om dig själv, och äter hundmatsburk efter hundmatsburk tills dina tårar luktar tillräckligt mycket hundmat för att hunden ska komma springande, ELLER så går du ut och letar efter den.”

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Homer Simpson, barnuppfostran, Ratatouille, Marit Bergman

Påstådd strid om vidöppna dörrar

Ibland hör man någon berätta om en händelse man själv varit med om, men känner inte igen ett ord i beskrivningen.

Så känns det när jag läser Henrik Brors i DN denna morgon. Han har varit på samma socialdemokratiska Framtidsdagar som jag, men uppfattat diskussionen och besluten helt annorlunda än jag. Kanske det beror på att Henrik Brors har en litet annan verklighetsuppfattning än jag, kanske beror det på den retorik en politisk kommentator på yttersta högerkanten av någon slags nödvändighet använder.

Men den här gången känns det helkrystat. Igår åhörde jag en livlig, hjärtlig och mångsidig diskussion om den svenska skolan och den förnyelse av vår socialdemokratiska skolpolitik som krävs. Det kändes välbehövligt och nyttigt och det var säkert några som inte gillade det. Det gör ont när knoppar brister, som Karin Boye sa. Men de allra flesta av de 125 ombuden både välkomnade och prisade denna förnyelse. Samma reaktioner har skolrådslaget mött från den kvarts miljon människor som man på olika sätt varit i kontakt med under rådslaget. Resultatet är 93 förslag, som nu ska filas vidare på inför slutgiltigt beslut på kongressen 2009.

Innehållet är inget konstigt, utan tvärtom ganska självklara åtgärder om man värnar den gemensamma skolan och har som mål att alla barn ska ha likvärdiga chanser att nå toppen av just sin individuella förmåga: Höga, tydliga och positiva förväntningar på alla skolbarn, en systematisk och framåtsyftande uppföljning från första skoldagen, däremot inga betyg på små barn. Mindre klasser, med start i de skolor som har det tuffast. Ja till friskolor, på villkor att de följer skollag och läroplan, inte är konfessionella och inte är till för att berika sina ägare.

Henrik Brors däremot, han talar om en "kupp" av Mona Sahlin, samtidigt som han säger att målen var "otydliga". Han lyckas leta fram två ombud som inte gillade målen. Slutligen spelar han ut det trötta, väl inövade splittringskortet; hur ska (v) och (mp) gå med på det här? Vad han glömmer att nämna är att flera av målen redan är möjliggjorda, genom tidigare beslut och lagändringar av just denna s-v-mp-koalition; exempelvis att varje skola ska ha ordningsregler och att all undervisning ska vara icke-konfessionell.

Samma konstiga och hätska utfall som Henrik Brors har präglat alla högerföreträdare sedan Mona Sahlin började diskutera skolfrågan på allvar.
Börjar bergerligheten darra?

Monas utsträckta hand till den moderatledda regeringen om en långsiktig och hållbar uppgörelse om vad som ska gälla i skolan finns kvar. Nu är det upp till Björklund och hans kompisar i regeringen att visa om de vill ta detta långsiktiga ansvar, eller om de vill fortsätta den gamla plakatpolitiken.

En sak kanjag konstatera, en fortsatt pajkastarstrid om skolan har inga vinnare. Och de största förlorarna är eleverna och lärarna.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, skolpolitik, framtidsdagar, rådslag, skolan, betyg

Korngryn eller Ska utbildning ha någon betydelse?

Till lunch serveras en wrapmacka med okänt innehåll. Den smakar iallafall lax. Tills jag upptäcker att den innehåller korngryn. Och jag som slagit vad med en kompis om att inte äta mjöl, potatis eller ris fram till jul. En slags förenklad GI-metod kan man säga. Korngryn är definitivt ett sädesslag. Fan.

Sedan diskuterar vi varför det är så svårt att våga säga att förskollärarna ska ha det pedagogiska huvudansvaret i förskolan. Förskollärare har 3,5 års högskoleutbildning på Lärarhögskolan. Barnskötare har - i bästa fall - en gymnasieutbildning inriktad mot barn. Men i förskolan, med idel kvinnor anställda, ska vi vara som en enda stor familj, där ingen får sticka ut eller vara förmer än någon annan. En förbannad jantementalitet, om ni frågar mig. Menar vi att utbildning gör skillnad, måste vi självklart säga att förskollärarna kan mer. I skolan vore det otänkbart att säga att städarna, vaktmästaren, elevassistenterna och bespisningspersonalen skulle ha samma ansvar för undervisningen som lärarna.

Sedan tycker jag att barnskötare med utbildning borde ha möjlighet till någon slags certifiering, så att de också kan känna yrkesstolthet. Men det är en annan fråga.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, skolpolitik, framtidsdagar, rådslag, skolan, betyg

Skoldiskussionen är i full gång!

Roger Mogert, Stockholm: Hallands floder är inte längre källan till framgång.

Peter Persson, Jönköping: Det finns en tendens att föräldrar tycker att svensk skola är i kris, men att just de egna barnens skola är bra. (Jo, det stämmer. Och skillnaden i syn mellan synen på den egna skolan och övriga skolor ökar. En nyligen genomförd Sifomätning visar att 9 av 10 föräldrar tycker att de egna barnens skola är bra, medan bara 6 av tio tycker att svensk skola generellt är bra. För några år sedan var skillnaden mycket mindre. Lyckad mediakampanj av Björklund alltså...)

Ilmar Reepalu, Malmö: Kommer ni ihåg den gamla valaffischen "Begåvad men fattig - ge honom lika chans". Den börjar bli aktuell på nytt. Nu handlar det dessutom av en stor grupp elever som inte har svenska som modersmål...Jimmy Jansson, Sörmland: Det bör vara den som står för kulorna som får bestämma om en skola ska få etablera sig i en kommun.

(Hm, någon kontroll över pengaflöden och effektivit resursanvändande måste vi ha, men vill vi verkligen ha ett system där det råder fri dragningsrätt på skattepengar i borgerligt styrda kommuner, men inte i s-styrda?)

Sedan följer en lång rad inlägg, men jag orkar inte citera någon mer. De flesta säger sådan rena självklarheter, eller kommer med så uppnbara partsinlagor, att det blir rätt ointressant. Tyvärr tycker jag också att debatten är rätt grund. Inlägg av karaktären "men barnen måste ju komma i centrum" och "ni borde få med ordet jämlikhet/elevinflytande/yrkesutbildning någonstans" är vanliga. Efter ett tiotal sådana känns det som om rådslagsgruppen lika gärna kan stoppa in hela läroplanen, så blir alla tillfredställda. Ska inte detta leda till nya idéer för framtiden?

Det som är positivt är att folk verkar ha mognat bort från diskussionen om betyg och nationella prov, som var het på Malmökongressen. De allra flesta uttrycker tillfredställelse över de etxter som presenterats. Men jag kan ha fel, diskussionen fortsätter efter lunch...

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, skolpolitik, framtidsdagar, rådslag, skolan, betyg,

Rådslaget om skolan

250 000 människor runt om i landet har kommit med synpunkter. Rådslagsgruppen har lyssnat, pratat och rest runt. Resultatet är 93 förslag uppdelade på fem huvudområden, områden där socialdemokraterna behöver bli tydligare.

Kunskap för en ny tid
Åtgärder för att förbättra resultaten. språk. Invandrarguppernas potential. Självständigt tänkande och kreativt skapande. Allas rätt till kunskap. Tidigare uppföljning för att styra resurserna dit de bäst behövs. Ett ömsesidigt kontrakt mellan elev, föräldrar och skolan. Vars och ens ansvar ska stå klart. Den svenska förskolan är berömd, men hotas nu av vårdnadsbidraget. Läs- och skrivlust ska stimuleras redan i förskolan. Tioårig grundskola. Ny läroplan med färre och tydligare mål. Systematisk utvärdering. Schemalagd läxläsning. Föräldrars största oro är riksen för mobbing. Går det att finna ännu tuffare lagar?

En skola som ger alla samma chans
Skolan ska utjämna skillnader, så att alla oavsett föräldrarnas bakgrund ges samma chans att nå toppen av just sin förmåga. Lika chanser kräver olika resurser. Minska klasstorlekarna och öka lärarätheten, särskilt i de skolor där det behövs bäst. 100 attraktiva magnetskolor ska byggas upp i områden där utbildnignsnivån är lägst. Läxhjälpsutbildning till föräldrar

En skola för valfrihet och mångfald
Barn från olika bakgrund berikar varandra. Idag går det åt fel håll. Målkonflikt mellan valfrihet och gemensam skola, men vägen är inte att begränsa valfriheten. Skapa istället god kvalitet i alla skolor. Alla skolor ska samma rättigheter och skyldigheter. Samma lagar ska gälla för alla skolor, oavsett driftsform. Inga skolor ska få slumpas ut för underpris och överskotten ska inte hamna i aktieägarnas ficka.

En ny gymnasieskola för framtidens arbetsliv
Arbetsmarknaden kräver allt mer kunskaper. Samverkan med arbetslivet måste öka. Kan KY-utbildningssystemet vara en inspirationskälla för ungdomsgymnasiet? De yrkesinriktade programmen måste ge en grundläggande högskolebehörighet, men sätten att lära ska skilja sig åt.

Sverige ska världens bästa pedagoger
Stärk lärarnaoch skolledarna. Alla lärare ska vara utbildade, kompetenta och behöriga. År 2015 ska det inte finnas några obehöriga lärare i svensk skola. Lita på proffessionen. Skolministern ska inte vara överlärare. Vi måste också diksutera möjlighet till omskolning för trötta lärare.

Detta är huvudinnehållet i skolrådslaget. Nu börjar diskussionen!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, skolpolitik, framtidsdagar, rådslag, skolan, betyg,

Mona inledningstalar

På plats i Münchenbryggeriet blir jag direkt haffad av Krassman, med en TV-kamera i högsta hugg. Andfådd får jag svara på frågor om vad jag förväntar mig av Framtidsdagarna. Tack för den, min lilla hämndängel!

Sedan lyssnar jag på Mona Sahlins inledningsanförande. Vi hör och vi gör, säger hon. I motsats till Reinfeldt, som lyssnar, men sedan inget har hört. Dagens opinionsundersökning från Sifo visar att det enda som rasar mer än statsfinanserna är förtroendet för denna ledsna hund. Stackarn.

Det är nu debatten börjar, säger Mona. Vi ska inte prata detaljer idag, utan inriktning; ideologi och människosyn. Det märks till exempel om pengarna går till skattesänkningar eller till lärare.

Samtidigt bjuder Mona in till en långsiktigt hållbar lösning för skolan. Det är inte bara på lektionerna det behövs arbetsro. Hela skolsystemet behöver arbetsro. Det går till exempel inte att byta betygssystem stup i kvarten. Om den borgerliga regeringen bara kan släppa tanken på att utsätta de barnen i de lägre skolåren för betyg, kan vi tillsammans sätta oss ner och finna en blocköverskridande överenskommelse. Inte för Jan Björklunds skull, utan för ungarnas.

Sedan startar samtalet i förtroenderådet. Inte om skatter, utan om det viktigaste av allt för framtiden och tillväxten: utbildning, utbildning, utbildning.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, skolpolitik, framtidsdagar, rådslag, skolan, betyg, reinfeldt

Helgen är bokad

Sitter vid köksbordet och käkar honungsyoghurt. Snart ska jag ta t-banan in till Mûnchenbryggeriet och socialdemokraternas Framtidsdagar. Hela helgen ska vi diskutera i de fyra rådslagsgrupperna som Mona Sahlin tillsatte när hon valdes till partiordförande. Partiets förtroenderåd ska också träffas, diskutera och anta (?) det skolpolitiska program som den femte rådslagsgruppen om skolan arbetat fram.

Jag ska lyssna, och kanske blogga litet. Jag hoppas innerligen att diskussionen om skolan blir mer fruktbar än den hittills varit.

Även om det just nu inte verkar finnas så många frågor där den borgerliga regeringen har medvind, så är tyvärr skolpolitiken en fråga där de verkar ha folket med sig. Med enkla oneliners och patentlösningar på komplicerade problem har Jan Björklund fångat människors känsla av att tiden är ur led och enkelt kan vridas tillbaka med lämpliga piskor och morötter.

I den externa debatten har vi inte särskilt mycket street cred för tillfället, och måste kämpa oss upp för nåt som måste liknas vid Mount Everest (eller åtminstone Kilimanjaro) innan vi är på samma nivå som Jan Björklund hos folk i gemen. Sant? Japp. Orättvist? Som fan. Men det är, som man säger, bara att gilla läget.

Men det är inte den enda fighten vi behöver ta. Just nu förs skoldiskussionen nämligen på två fronter; även internt där vi ska omvärdera, våga tänka nytt och också våga uppskatta "gammalt" som funkar bra.

Medan Björklund kan säga "keps av" och få applåder för det så trasslar vi in oss i teoretiska resonemang om allt möjligt väsentligt men totalt okommunicerbart. Kanske har vi saknat tydliga kommunikatörer på skolområdet?

Vi har fastnat i diskussioner om sådant som borde vara självklart, till exempel tidiga utvärderingar och extraundervisning, riktig yrkesutbildning för skoltrötta tonåringar och lärares rätt att bestämma om elever ska ha keps, jacka eller hörlurar på sig i klassrummet.

Visst ska vi prata om de sakerna, men vi måste också få diskussionen att handla mer om det som ligger på vår planhalva, det vi ser som de stora problemen: Hur vi ger fler människor chansen att nå just sin fulla potential och förverkliga sina livsdrömmar, borgarnas slappa inställning till skolsegregation, om hur kunskap kan mätas och om behovet av Komvux, högskola och forskning som gör att vi får flera uppfinnare och nobelpristagare i framtiden.

Ofta handlar skoldebatten om väldigt tekniska frågor, antagligen för att de är enklast att diskutera på ett begripligt sätt. Mer sällan pratas det om de grundläggande hörnstenarna i en utbildningspolitik, som jag formulerar så här:
1. Vilken kunskap behöver vi i framtiden?
2. Åt vilka ska denna kunskap ges?
3. På vilket sätt organiserar vi skolan så att detta lyckas?

Dessa saker hoppas jag att diskussionen ska handla om på dagens rådslag. Den som lever får se. Återkommer med rapport senare under dagen.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: politik, socialdemokraterna, skolpolitik, framtidsdagar, skolan, rådslag

Fiffig fredag

Så här inför helgen tänkte jag tipsa om kanonkillen Tommy K Johansson; "en småländsk datanörd" som han själv kallar sig. På sin blogg om datorer och internet ger han ständigt en massa utmärkta tips.

Idag hittade jag följande, som jag tänkte anfalla min pop-up-fönster-galna dator med i helgen:
Top 5 gratis brandväggsprogram och
Top 5 bästa antivirusprogrammen,
även de helt gratis och lagliga.

Tack Tommy. Datanördar, me like.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: datorer, internet, datanörd, brandvägg, antivirus, gratisprogram

Hatar du världen? Media har listan med tipsen!

Journalistik och etik. Jag upphör aldrig att förundras. Först recepten på feta festmaten till helgen och så bantningstipsen på måndagen. När en ung psykisk sjuk man skjuter 8 människor till döds i en skola i Finland finns vid sidan av alla artiklar om känslorna, skräcken, grafiken över händelseförloppet etc, också intervjuerna med förståsigpåarna. Det är förvisso bra. Vi behöver veta och försöka förstå vad som ligger bakom, vad som rört sig i hjärnan på mördaren. Förhoppningsvis kan vi då upptäcka signalerna i förväg nästa gång någon yngling drabbas av narcissism och grandiosa tankar.

Men vad är det psykologerna säger mer? Jo, sådana här dåd kan inspirera andra att göra detsamma. Särskilt om man lägger ut bilderna på killen som poserar med vapnet och på annat sätt blåser upp myten om den ensamme mördaren som hatar världen. Våldshandlingen i sig liksom uppmärksamheten kring den, blir den ultimata bekräftelsen på myten om deras utanförskap. – Det är en viktig del av dådet. Det blir en världsomspännande nyhet och de får uppmärksamheten de sökt, som psykologen i Aftonbladet säger.

Visar man alla andra rädda och hatiska killar att detta är den bild man får i media om man gör något riktigt våldsamt, då är jag rädd att fler sporras till nya vansinnesdåd. Jo, mycket riktigt:
– Man bör vara försiktig med att sprida bilderna eftersom de kan inspirera andra som befinner sig på gränsen, säger samma psykolog.

Vad gör Aftonbladet då? Jo, i en artikel intill publiceras två bilder på killen i full vapenmundering! Plus en länk till mördarens egen skrytfilm på YouTube. Snyggt jobbat Aftonbladet, verkligen snyggt jobbat.

Med risk för att inspirera till fler reportrar med dåligt omdöme publicerar jag nu en bild på reportern som skrivit artikeln. Men han bara får statuera ett exempel, för även exempelvis SvD publicerar samma eller liknande bilder och länkar. Dessutom kanske han bara lydde order?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: Finland, Jokela, skolmassaker, skolskjutning, hat, Aftonbladet, medieetik, psykolog

12 000 kontakter i telefonen. Beat that, loser!

Glöm kunskapssamhället. Nu är nätverkssamhället här. Lyssnade på en framtidsforskare som helt på allvar sade att Jan Björklunds visioner om svensk skola skulle föra oss tillbaka ett sekel i utvecklingen, så omoderna var de. Varför? Jo, för att de inte uppmuntrade det kreativa kaos, snackande och fria sökande som är grunden för nätverkande. Den som kan messa utan att titta, med mobilen under bordet, får jobbet på Ericsson. Den med flest kontakter i telefonboken går före den med de fina betygen.

I förra veckan mötte jag en sådan framtidsmänniska. Han hade 12 000 kontakter i sin mobil. Tolv tusen. Hur många har jag? Ett tusental, på sin höjd. Vilken jävla looser.

På Facebook handlar det också om hur många vänner man har. Där har jag bara drygt 200. Ändå blir jag stressad. Det handlar inte längre om att hinna ringa kompisarna och föreslå en fika eller lunch på stan. Nej, jag är fullt upptagen med att skicka virtuella födelsedagstårtor, drinkar och peta folk i sidan. Jag är alldeles för busy för att ordna en allhelgonamiddag, alla förberedelser för halloween på Facebbok tar ju livet av mig. Pumpor ska kastas, vampyrer ska designas och sminkas. Gå på bio kan man glömma, alla movie quizzes tar sådan himla tid. De vänner som inte har Facebook blir ett problem. Hur ska jag hålla reda på vad de håller på med nu? Is-funktionen är ju så behändig. Snälla ni, anmäl er på Facbook nu, säger jag med en svag irritiation i rösten.

De bara stirrar på mig.
Nätverkssamhället är här.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: nätverkssamhället, kunskapssamhället, skola, skolpolitik, Jan Björklund, Troed Troedsson, framtidsforskare, sms, messa, Facebook, telefonbok, mobil

Too many e-numbers

Tokduktiga Åsa Westlund mötte jag första gången när hon var brevsvarare på Utbildningsdepartementet. Nu är hon EU-parlamentariker och ansvarig rapportör för EU:s kommande lagstiftning om livsmedelstillsatser. Därtill nybliven mamma till en bebis som jag ärligt kan säga är nåt av det sötaste jag sett i spädbarnsväg. Inte illa pinkat!

Och hon får nåt gjort där nere. Vi svenskar brukar ju sucka litet och undra vad som egentligen går att åstadkomma i tröga Bryssel, men Åsa har nu lyckats stärka kommissionens förslag när det gäller att ta större hänsyn till miljö och hälsa när livsmedelstillsatser godkänns.

Det intressanta med livsmedelstillsatser är att det på den senaste tiden publicerats vetenskapliga studier som visar på riskerna med användingen av dem. Förutom larm om att sucralos, som används bland annat i Coca-Cola Light, visat sig innehålla klorföreningar som är mycket svårnedbrytbara, så har en studie visat att vissa färgämnen riskerar skapa hyperakivtitet hos barn. Det var väl det jag alltid har trott. Ni vet när man har ungarna med sig på en middag hos vänner och man mutar dem med litet extra festligt? Dels för att de ska vara nöjda och glada så att de vuxna får möjlighet att umgås, dels för att det ju ska vara festligt och gott för dem också? Och så snurrar de upp sig totalt, börjar springa omkring och skrika som vildar? - Too many e-numbers, som några irländska vänner utttryckte det inför åsynen av gänget av ungar som låg som remmar efter väggarna på ett vuxenparty.

Just det. Skyll det på de tre magnumflaskorna med läsk, lördagsgodis från både värdfamiljen OCH gästerna och så litet efterrätt på det. Det blir rätt mycket E201, E304 och E226 det.

Och Sverige är ändå en västanfläkt. Har ni sett godiset i andra länder? I Belgien, där jag en gång bodde, fanns det jättekuliga illröda och knallnlå godisar, som färgade tungan för flera dagar framåt.

Go, girl, go!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: åsa westlund, eu, eu-parlamentariker, livsmedelstillsatser, förgämnen, sucralos, kommissionen, parlamentet

Bidrag eller avdrag?

Bidrag eller avdrag? Ja, det är frågan.

Vad regeringen tycker vet vi: De hatar bidrag, men älskar avdrag.

Jag har litet svårt att förstå skillnaden. Avdrag är ju bara en annan form av bidrag, fast i efterhand, till de som har rätt att dra av grejor i sin deklaration.

Till exempel för hushållsnära tjänster. Att ett sådant avdrag inte funkar, har belagts redan tidigare av Tinni Ernsjöö Rappe, som i sin bok "Rent hus" kunde berätta hur det gick när en av våra storbanker som en löneförmån lät sina chefer köpa vit städning för bara 90 kronor i timmen. Få nappade på erbjudandet, de flesta föredrog att fortsätta betala 70 spänn svart. Den senaste i raden skandaler kring den moderatledda regeringen visar hur också Reinfeldts läromästare Carl Cederschiöld föredragit att betala svart, trots möjligheten till avdrag för städtjänster.

Men bidrag, det är fult det, tycker regeringen. Nu har bostadsforskare på KTH visat att de slopade och indragna bidragen till hyreslägenheter har gjort att denna boendeform är den hårdast beskattade, den enda som finns att tillgå för folk utan sparkapital. Och skillnaderna ökar. Alla medel används för att styra mot ägt boende.

Kan ingen förklara för mig varför det är fult att ge bidrag för att stimulera byggandet av hyreslägenheter, men fint att låta folk göra skatteavdrag för städning? Kanske tycker de så för att de där investeringsbidragen och räntebidragen till bostäder faktiskt användes, medan hushållsavdragen inte kommer kosta så mycket, eftersom folk ändå kommer följa Cederschiölds exempel och fortsätta betala svart, kanske t o m i ännu högre utsträckning?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: politik, regeringen, reinfeldt, cederschiöld, bidrag, avdrag, hushållsnära tjänster, städning, svartstädning, Rent hus, Tinni Ernsjöö Rappe, bostad, bostadspolitik, räntebidrag, investeringsbidrag, KTH, forskare, moral

Vila

Frid

Novemberhav

Fredagsdisco!

Kolla särskilt in de blanka tightsen! Sådana har jag också på mig idag. Wow.

Pusskalas är bra för hälsan

Det är bra att läsa tidningar, man lär sig något nytt varenda dag.

Nu vet jag till exempel varför Ulrica Schenström var på pusskalas den där kvällen när hon hade jour. Det var för att hålla sig frisk!

Det är i SvD jag hittar notisen, där det berättas att pussar stärker vårt immunförsvar. Forkare vid Karolinska institutet går nu ut och rekommenderar föräldrar nu att pussa och krama sina barn ofta. Det skyddar till och med mot allergi.

Två sanningar är nu uppdagade. Ulrika Schenström riskerade inte alls rikets säkerhet, hon tvärtom värnade och stärkte dess krisberedskap.
Den andra sanningen är att jag nu har rätt att pussa min barn så ofta jag vill, även om de skriker - Uuuääck! Då förklarar jag bara helt sonika att det är för deras eget bästa och överlevnad.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: pusskalas, ulrika schenström, rikets säkerhet, krisberedskap, jour, krogen, journalist, allergi, smittskydd, pussar, kramar, barn, tonåringar, rel="tag">föräldrar

Alltid rött alltid rätt

Från och med idag kan du, när du passerar Hötorgsskraporna, få en uppfattning om hur du och andra Stockholmare mår. Ja, det är sant. Det är en slags artistisk-psykologiskt studie - "Känsliga städer"- av konstnären Erik Krikortz, som har vernissage ikväll på Moderna muséet. Men installationen sker i det offentliga rummet och kan påverkas av alla. De som går in på den här sidan och rapporterar sin aktuella dagsform, kan sedan av färgbelysningen på Hötorsskrapans fasad få en uppfattning om hur stadens invånare mår. Om husväggen skimrar i rött mår folk bra, om det lyser grönt mår man litet sådär.

Hm. När jag gick förbi city nyss var den jävla husväggen lika grå som vanligt. Fast det säger kanske mer om min sinnesstämning än om stadens?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: kultur, erik krokortz, hötorgsskrapor, sinnesstämning, moderna museet