torsdag, maj 31, 2007

Storebror läser mig

Först måste jag be om ursäkt för min taskiga publiceringsförmåga. Lyckades placera morgonens inlägg nedanför gårdagens. Det heter iallafall "Får du plats på flotten?" och finns här.

Sedan vill jag tacka alla fans på Domstolsverket, FOI, Totalförsvarets forskningsinstitut, Rikspolisstyrelsen, Regeringskansliet och Riksdagens förvaltningskontor. Sedan jag igår eftermiddag registrerade det lilla övervakningsverktyget Creeper har dessa myndigheter gått in på min blogg. Creeper är, enligt sin hemsida, "ett enkelt övervakningssystem för den allmänhet som vill kunna se vad våra svenska myndigheter, militär och politiska partier är ute och letar efter för information på det svenska Internet".

Hm, jag tror snarare att det finns folk på dessa myndigheter som har litet tråkigt på jobbet. Jag ska göra mitt bästa för att roa er, folks!

Jag kan ju ta den här konversationen som Tjuvlyssnat.se uppsnappat på spårvagnen vid Valand, Göteborg:
Tjej 1 ~25: Om man bara någon gång skulle ta med en helt främmande kille hem och ha sex mitt på dagen.
Tjej 2 ~25: Ja, det skulle vara häftigt!
Kille ~22 (från sätet bakom): Hej! Markus.


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , ,

onsdag, maj 30, 2007

Vad gör UD åt Polens attack på Göran Hägglund?

Den katolska konservativa regimen i Polen nöjer sig inte längre med att motarbeta Pridefestivaler, avskeda lärare som berättar om homosexualitet och lägga ned sitt departement för jämställdhet och skydd av minoriteter. Nej, det ska böjas i tid. Eller tvärtom, snarare. Nu vill den polska barnombudsmannen Eva Sowinska göra EU-kommissionen uppmärksam på barnprogrammet Teletubbies sjuka böjelser. Figuren Tinky Winky är inte bara lila, han bär dessutom handväska! Det roliga är att det aldrig egentligen nämns i programmet vilket kön Tinky Winky har. Nej, BO grundar sina misstankar på att Tinky Winky är längre än de andra teletubbiesarna. Vad har Paggan och Dustin Hoffman att säga om det?

Och vad i fridens dar har polska regeringen egentligen emot Göran Hägglund? Är det inte dags för UD att rikta skarp kritik?

Här är litet fler tips på farliga barnprogram till polackerna.
Till den listan kan läggas Barbapappa. Han är ju rosa. Twink, twink, say no more. Och hur queer är det inte att kunna forma sig till precis vad som helst?

Själv är jag mest bekymrad över Teletubbies drogliberalism. Det ser man ju själv att den där bebisen i solen är hög som ett hus. Omotiverade fniss och dimmig blick. Hu!

Här är förresten en kul grej från sajten tjuvlyssnat på barn-bög-temat.

Nä, nu får jag lägga av. Ibland är det svårt att ta homofobi på allvar, men med tanke på vilka konsekvenser ett sanktionerat HBT-hat kan leda till är det nog viktigt att göra det.

Love is on the net?

Vi möts på nätet som aldrig förr. Vi nöjer oss inte längre med att bara umgås med grannar och vänner som finns nära geografiskt. Fler och fler är dessutom fullt nöjda med att bara ha kontakt via nätet, med dem som delar livsstil och ideal. Frågan är vilken mental segregation som blir följden när alla på det sättet odlar just sin subkultur?

Om de ökade möjligheterna till nätumgänge kommer att leda till mer eller mindre motsättningar och segregation IRL, handlade en intressant diskussion på SVT:s Argument mellan fyra bloggare igår. De hade alla fått teckna ner sin framtidsvision för Sverige 2020. Kristdemokraten Söderbaum, som aningen motsägelsefullt kallar sig "framstegsvänligt konservativ", hyllade nätets möjlighet att ingå gemenskaper med likasinnade. Det, menade han, kommer leda till ökad respekt mellan grupper. Blattar för sig, bögar för sig och muslimer nån annanstans. Då blir det avvikande inte längre farligt.

Shit, den idén kunde man sälja in hos Sverigedemokraterna!

Han fick dock mothugg av Elin Alvemark, Dyslesbisk och Syrran som hade mer positiva visioner om teknologins potential att föra människor samman, att få dem att samtala mellan varandra och på så vis även påverka. Den framtidsvisionen verkade för mig både realistisk och optimistisk, inga dogmatiska ideologier som utesluter någon, utan rentav möjlighet till medborgardemokrati i ordets rätta bemärkelse.

här förresten! Det lyckades iallafall hålla mig vaken, fast jag brukar somna i soffan så fort jag försöker se på TV efter Bollibompadags.

Men vi människor har inte bara behov av möten via bloggar och diskussionsforum. En undersökning som det amerikanska företaget ComScore har gjort bland två miljoner nordiska nätanvändare visar att var sjätte regelbundet besöker datingsajter. Men det är inte alltid det sker medvetet, kan jag säga. På en fest jag hade för nåt år började två av de kvinnliga singlarna att diskutera vilken datingssajt som var bäst. För att visa mig gick de in på min dator och loggade in på båda. De använde sig av min hemmamail, som jag i princip aldrig använder, så jag tyckte det var OK.

Strax därefter bytte vår internetleverantör Chello namn till ComHem och sambon installerade den nya mailfunktionen. Sedan gick det ett bra tag. Slutligen, efter flera månader, tog han mod till sig och undrade om jag möjligen letade efter en ny man? Han hade hittat en hel drös mail till mig från de där datingsajterna! Oj, oj. Jäkla tur att han kom sig för att fråga!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , , ,

tisdag, maj 29, 2007

Får du plats på flotten?

Socialdemokraterna förlorade valet för att vi talade mer om åtgärder än om problem. A-kassa, enhetstaxa i SL och sjukförsäkring är visserligen viktiga, men det var ju inte det Stockholmarna låg och grubblade på innan de somnade på kvällen. Var man arbetslös drömde man inte om ett plusjobb, utan om ett riktigt jobb. Och vem sjutton vill identifiera sig med "de svaga"? Även bland alla dem som hade jobb fanns rädslan att bli förlorare i globaliseringens ständigt accelererande hjul. Den rädslan har trängt långt in i grupper som inte tidigare behövt frukta arbetslöshet eller stressas av tankar på ständig kompetensutveckling. Detta är numera vardagen för många människor och den vardagen förmådde inte socialdemokratin uttolka eller artikulera. Vi framstod som förvaltare och systemförsvarare utan svar på nuets frågor.

OK, allt det där vet vi nu. Men vad är det som rör sig i det "kollektivt undermedvetna"? Har vi slutat bry oss? Har vi tappat tilltron till den gemensamma modellen där vi turas om att ta om hand och tas om hand? Nja, inte helt, men jag tror att det finns en känsla av att utrymmet krymper, att kampen hårdnar. Dels för att de beboeliga delarna av planeten krymper, även om det mest finns i bakhuvudet, som en obehaglig sanning vi helst vill förtränga. Men också för att kampen om jobben och välfärden, som vi förr tog för så självklar, hårdnar. Och har man inte själv fått känna på det hårda stålet, så finns ändå nånstans en ängslan inför hur det ska bli i framtiden. Medelklassen och de hyggligt välbetalda arbetarna börjar se om sitt hus. Man kollar elpriser, väljer ängsligt den skola som verkar ge ens barn den bästa utbildningen, oroar sig för om man gjort det bästa pensionsvalet och om pengarna kommer räcka till på äldre dar. Hänger du med? Har du sett, hört, läst det senaste? Har du också börjat planera, spara, fixa?

I det läget ligger det kanske inte närmast till hands att solidarisera sig med de mest utsatta. Vem vill höra till dem? Fan, man har ju nog med att få sitt eget liv att gå ihop! Det gäller att få plats på den flotte där man överlever. Varför ska just jag behöva måna om svaga grupper? Sedan börjar den där giftiga lilla tanken att spira. Kan de sjuka verkligen inte jobba? Jag vet en granne som... Ska det vara så omöjligt att skaffa ett jobb? Kan de inte skärpa till sig bara?

Ur denna misstänksamhet och känsla av hot föds lätt tron på enkla sanningar och självklara ledare. Någon som säger som det är. Att ställa krav är att bry sig. Det är nog bäst för dem med litet hårdare tag. De där andra. Den svaga gruppen. Dit jag absolut inte hör. Så röstar parfymbiträdet på NK på Fredrik & Filippas gäng, dit hon egentligen hoppas tillhöra. Så röstar fransmännen på Sarkozy, då blir det nog litet mer ordning och reda än med det finsnackande fruntimret Royal.

Mona Sahlin sa i sitt inledningstal på partikongressen att solidarisk, det är man – eller så är man det inte. Det är ungefär som när man är gravid – man kan inte vara lite gravid. Men tyvärr tror jag inte det är så enkelt. Solidaritet, empati, inlevelseförmåga, det är något man är när man orkar. Nästa val hänger på om de breda väljargrupperna känner att de har råd att vara solidariska. Det finns starka krafter som kommer försöka intala dem att de inte har det: "Skit i dem, de bara simulerar, är det inte dags att se om din egen familj?" Idag visar integrationsbarometern att tre av tio svenskar systematiskt vill diskriminera invandrare när det gäller tillgång på jobb, bostäder och bidrag. Tyvärr lär chanserna att ta reda på vad detta beror på och vad vi gör åt det inte direkt öka i framtiden. Integrationsverket som tar fram rapporten läggs ner i sommar efter beslut av regeringen.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , , ,

Jag skiter i om det inte är plogat ända fram, bara han ler

Att vi numera sköter vårt grannskvaller på nätet istället för på torget har jag skrivit om tidigare. Förutom att kolla vilka som är skilda eller arbetslösa, kan man nu med en enkel knapptryckning se hur smarta de är.

Under rubriken "KOLLA - så smart är din granne!" kunde besökarna på Aftonbladets nättidning i helgen ta del av folks resultat på högskoleprovet. Självklart kollade jag, vem är inte nyfiken? Men inte för att kolla mina grannar, dem känner jag knappt till namnet. Jag skiter dessutom högaktningsfullt i deras skolbetyg, bara de är snälla och ler mot mig litet då och då.


Nä, man ville ju bara se om det var någon man kände och borde gratulera. Som tur var presenterade artikeln bara dem som lyckats bäst, inte bottenresultaten. Såg någon annan lista förra året, som visade kändisar som skrivit riktigt dåligt på provet. Minns att stackars Carl-Philip hade typ 1,0. Hur ska han nånsin våga göra provet igen?

I år hittade jag dock en jag kände från min hemkommun Solna fått nästan full pott; 1,9. Grattis Andrey!

Men det där med smart, det vet jag inte om jag kan hålla med om. Min närmaste granne, det vill säga sambon, har 2,0 på högskoleprovet och han såg då inte så vidare smart ut för en stund sen när han satt mittemot mig vid frukostbordet och tuggade på frukostmackan.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , ,

Har du förtroende för SAS?

Så har luftservitriserna på SAS fått sitt avtal. Äntligen ska de få rätt att sitta ner efter sex timmars arbete, och de ska inte behöva jobba mer än 42 timmar i veckan.

- Nu återstår det att se, säger reportern i min radio, om folk fortfarande har förtroende för SAS?

- Ja, jo, jag hoppas ju verkligen det, säger den intervjuade flygvärdinnan försiktigt.

Sorry, baby! Här nere på jorden har vi andra brudar och grabbar som jobbat som servitriser haft rätt till 5 minuters paus per halvtimme sedan 70-talet. Redan våra morsor hade 40-timmarsvecka. Nu är vi medvetna konsumenter och skulle aldrig drömma om att ge förtroende eller pengar till ett företag som förväntar sig att unga tjejer och killar ska visa tacksamhet bara de får jobba i en tjusig uniform. Mitt råd till dig och dina kollegor är att gå vidare, klippa er och skaffa ett tidsenligt jobb.

På planen kan det fortsättningsvis finnas en sjukvårdsutbildad väktare och en jordnötsautomat.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , ,

söndag, maj 27, 2007

Nästa nobelpris går inte till Botkyrka utan till Östermalm

Fick ett mail från kloka Carla, som fördunklade den fina sommarsöndagen. Så här är det:

Danshögskolan tänker flytta sin nycirkusutbildning från Alby till Östermalm. Om ni tycker att det är bra behöver ni inte göra någonting. Men om ni tycker att det är dåligt kan ni väl hjälpa till att säga ifrån.
Mer info på http://www.stoppaflytten.se.

Om vad denna fantastiska satsning betytt för Alby och hela Sverige kan ni läsa i inlägget Nästa nobelpris går till Botkyrka.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , ,

Sexiga ögon

Ända sedan Bert Karlsson sa att Lena Ph hade "kåta ögon" har jag undrat över vad det egentligen betyder. Att detta epitet skulle vara den främsta tillgången för en lyckad artistkarriär, kan man ju undra ännu mer över. "Det ser man ju på ögonen att hon vill" - är det vad fansen ska tänka på när lyssnar?

Just nu svämmar småbrudarnas veckotidningar över av tips på hur man får "sexiga ögon". Sotat runt om och massor av kajal ska det vara. Som den här artikeln ur Cosmo till exempel. Den tidningen har många väldigt unga läsare. Eller den här ur tidningen Frida, som har om möjligt ännu yngre läsare. Samtidigt översköljs samma småflickor av Ebba von Sydows nyviktorianska budskap. En äkta partyprinsessa är alltid hard to get. Samtidigt ska hon redan i 11-årsåldern lära sig att sminka sexiga ögon. Budskapen kan stundtals bli rätt förvirrande.


Igår var jag på en 18-årsfest där en hel massa ungar som lärde känna varann på dagis återsågs. De bor nu utspridda över hela Sverige och till och med världen. Ändå slog det mig hur närmast identiskt lika de var till det yttre. Särskilt tjejerna. Samma långa lockar, hårband och vida sidenklänningar med rosettskärp under bysten. Söta som sockerkringlor, ljuvt och somrigt oskuldsfulla. Samtidigt denna tunga sotsvarta ögonsminkning, som skulle fått damerna i PinUp och FibAktuellt på 70-talet att rodna. Mimmi Pigg med långt-ner-i-halsen-ögon. Hur ska de då inte känna sig inuti?


Kan förresten killar ha kåta ögon? Det är ju de som påstår sig vara det i tid och otid. "Gud, vilka kåta ögon han har!" Har ni hört någon säga det om någon av manskön?


I veckan stod jag i baren efter middagen på en konferens, då Carl Cederschiöld kom fram och sa: -Varför har jag aldrig sett dig förut?

- Kanske för att dina ögonlock har hängt i vägen.

Svarade jag. Inte.


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , ,

fredag, maj 25, 2007

Tönthemligheter del 2

Man ska tydligen inte skriva blogginlägg på lördagar, för då har ni ett liv och har bättre saker för er än att häcka framför datorn. Eller hur?

Fast jag blev ändå litet besviken över att ingen nappade på min fina spaning om tönt-trenden i inlägget "So hip it hurts". Så därför försöker jag igen - denna gången på en fredag - och utmanar alla som törs att erkänna sina Guilty Pleasures.

Kanske går det lättare för er om jag börjar och erkänner mina egna tönthemligheter?
OK, håll i er:

Musik
Dr Hook! Kolla t ex in den här YouTube-videon. Ni blir också frälsta, erkänn!

Mat
Vita bönor i tomatsås. Direkt ur burken om det krävs. Håll er borta!

Kläder
Min morfars gamla flanellpyjamasar. När ingen ser. Mmmm.

Film
Dirty Dancing. Nobody puts baby in a corner! Det borde varit jag!


Så, kom igen nu, och erkänn era hemliga lustar.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , ,

torsdag, maj 24, 2007

Frihetens vindar blåser över Täby

Min kollega i Täby, Conny Fogelström, skriver i ett mail om avknoppningen av Tibble gymnasium. Ingen har väl kunnat undgå att Täbys styrande moderater nyligen trumfade igenom privatiseringen av kommunens största gymnasium - Tibbleskolan. Detta gjorde de i öppen strid med fullmäktiges alla övriga partier. Den moderata maktfullkomligeten sticker upp sitt fula tryne i denna skyltfönsterkommun där de har egen majoritet - 53 procent. Kritikstormen tar de med ro. Att en överväldigande majoritet av föräldrar, elever och lärare är motståndare till utförsäljningen kallar de "odramatiskt".

Den fantastiske skribenten, f d utbildningsminister Bengt Göransson har skrivit en krönika om detta, där han liknar Täbymoderaterna vid det gamla enhetspartiet i DDR. Han får oväntat medhåll från Kunskapsskolans VD Anders Hultin. Hultin pekar - med rätta - på den snedvridna konkurrensen. Den som tar över skolan kan om något år göra mångmiljonvinster – mellan 20 och 40 tippar han – genom att sälja den skola de fått till skänks av dem som givit bort andras (=medborgarnas) pengar.


Som Conny säger: Tibblefrågan blottlägger med all tydlighet moderaternas målsättning att privatisera till varje tänkbart pris. Oavsett konsekvenser för verksamheten och för de människor som påverkas av besluten ska så mycket som möjligt säljas ut. I Täby där moderaterna styr självsvåldigt handlar det inte längre om samförstånd kring kommuninvånarnas bästa, utan enbart om aggressiva ideologiska principer.


Som sagt: valfrihet, till varje pris!

Jag har i min naivitet trott att friskolor skulle vara något man startade för att man hade en gemensam idé, dit barn och föräldrar frivilligt kunde söka sig om de gillade den idén. Så icke i Fredriks och Filippas Täby.


En lustig detalj i sammanhanget är att en av de lärare som protesterat mest kraftfullt mot utförsäljningen av Tibblegymnasiet är ordförande i utbildningsnämnden i Sundbyberg, där han bestämt att deras gymnasium ska avknoppas. "Väljer" inte rektorerna att bilda friskola, läggs gymnasiet ner. Valfrihet, någon?


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , ,

tisdag, maj 22, 2007

Produktplacering

Är det bara jag som tycker att den här annonsen verkar litet ... malplacerad?


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på Andra bloggar om: , , ,

måndag, maj 21, 2007

Grannar - älskar vi att hata dem?


Grannar är läskigt. Grannar tycks antingen vara för nära, lägga sig i och klaga på hur man städar tvättstugan, eller så lever de mystiska liv på andra sidan ens vardagsrumsvägg. Man hör konstiga ljud, man ser skumma figurer glida förbi i trappuppgången.

Hemnet, Ratsit, Mosaic livsstilar , överallt på nätet finns små listiga verktyg där man kan ta reda på det mesta om sina grannar. Pseudonymen "Jerry" skriver på en blogg: "...har köpt informationen och funnit den väl värd slantarna. Givetvis vill inte jag köpa en villa intill ett socialt utsatt hyresområde, inget konstigt med det och inget som jag skall klandras för. Andra får flytta till misären och stå för integrationen, jag tänker i vart fall inte utföra sociala experiment med min familj."

Sverige är glesbefolkat, många är uppväxta på landet, eller i småstädernas friliggande småhus. Nu vill alla bo i storstan och flyttlassen går till storstädernas flerbostadshus. Plötsligt får man fler grannar än någonsin förr. Är det därför vi har så svårt att tåla att få folk inpå livet? Jag vet inte, men det verkar som om vi i takt med ökat välstånd fått allt svårare för grannar. Misshandel och t o m mord för kvarglömt ludd i torktumlaren i tvättstugan är ingen engångshändelse längre. Är det därför marknaden för extrasmala och vägghängda tvättmaskiner ökar så?

Varför upphör aldrig grannar att fascinera oss? Jag har utforskat bloggvärlden en tid nu och ett kärt, eller snarare hatat ämne är just grannar. Bloggande har en likhet med anonyma tvättstugelappar. På nätet kan man också vräka ur sig saker i någon slags föreställning av att vara anonym. En sökning på orden +grannar +blogg på Google ger 644 000 träffar, så uppenbarligen är ämnet engagerande. Här är några exempel:

En blogg som handlar mycket om grannar skrivs av en kvinna som bor som hyresgäst hos sina grannar som bildat bostadsrättsförening. En som verkligen älskar att hata sina grannar är Bloggfrossa. Det här inlägget fick t ex 50 kommentarer, så nog engagerar ämnet!
Att röka ut sina grannar är nog den mest udda metoden jag hört. De flesta av er har väl redan hört talas om Dorothy, 81 - grannen från helvetet, men här är favoriten i repris.

En annan bloggare beskriver en granne som kunde varit jag. Jag blev riktigt orolig, tills jag såg att det var en "han". Men om jag skulle råka ut för en gräsklippningsfascist kan jag ju alltid göra som bloggaren "Galen, slutkörd morsa" - ljuga!
Den här killen är så orolig för att hans underliga granne ollar hissknapparna att han börjat trycka in knappen med armbågen.

Den här bloggaren undviker sina grannar så mycket det går. Tvingas han dela hiss med någon får han ett lättare panikanfall.
Bobby har funderat mycket på fenomenet grannar: "Jag e rädd för mina grannar. Dom är onda. Särskilt en person." Han citerar en hysteriskt rolig konversation i soprummet.

De är mystiska också: "Antingen pippar mina grannar… eller så försöker de locka till sig säl.
Jag gissar på det fula.
"

Under titeln Bostadsrätt gone bad skriver han om stressen att fullgöra sina plikter i en sektliknande bostadsrättsförening.
Den här tjejen gör ett tappert försök att konversera med sin granne. Med mindre lyckat resultat...

På bloggen Found som publicerar alla små lappar folk lämnar efter sig, sätter upp i portar, hissar, tappar, glömmer, hittar jag lappen som syns högre upp på den här sidan. Underbart. (Klicka för att förstora bilden) Den andra bilden är från sajten Grannar.se där där grannar kan sälja och köpa tjänster av varandra. "Allt från trädgårdsarbete & barnpassning, till PC-support & skönhetsvård". Ett försök att artificiellt återskapa den förlorade Sörgårdsidyllen? Nja, kanske inte...

Grannar. Tänk att det är så svårt. Sjäv räknade jag ut att jag bott i 16 olika lägenheter i mitt liv. Har kommit fram till att de bästa grannar är de som säger till innan de blir arga. Anonyma lappar är verkligen fegt. Som bajsbrevet till exempel. De enda lappar jag gillar är sådana där man talar om att man tänker ha fest och ber folk säga till om de blir störda.

Men det är nog bra om grannar inte är för trevliga, då kan det bli jobbigt. Visst har jag som så många andra haft en romantisk dröm om det gemytliga huset med den litet nyfikna men hjärtegoda äldre tanten som bjuder på bullar, kompisbögen som ger klädtips inför utekvällen eller den snygga killen som man kan bli bekant med i tvättstugan. Men så funkar det ju sällan. Jag har letat som sjutton efter en kompisbög som kommer ner och bjuder på en litet Häägendaz-glass när man har hjärtesorg, men han finns nog bara i filmer och chick lit.

Sedan ett par år tillbaka bor jag i villa. Jag har både grannar som pratar över staketet och de som inte gör det. De kanske föredrar att betrakta sin trädgård som en förlängd del av bostaden, där de vill behålla känslan av att vara privata. Då kan ett överdrivet hälsande och pratande störa den illusionen, vad vet jag? Men självklart ska man respektera det. Jag har ju också mina vänner på annat håll. Det kanske finns en rädsla för att komma alltför nära sina närmaste grannar. Ifall nånting sedan skulle gå snett i relationen, har dem ju fortfarande kvar inpå sig.

Hur ska en god granne vara? Är ni goda grannar? Skriv gärna och kommentera.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: ,

Har han närt en orm vid sin barm?

Det mullrar i centerleden. Idag skriver gamle arbetsmarknadsministern Börje Hörnlund på DN Debatt om sin oro över Centerns utveckling. Han är visserligen borgerlig, skriver han, men tycker att regeringen sviker vanligt folk. Alliansen är blind och okänslig för hur verkligheten ser ut. Han är förtvivlad över de fyra partiledarnas sätt att hantera regeringsmakten.

Kanske han borde skolat sina adepter litet bättre? Det var nämligen Börje som var näringsminister Maud Olofssons chef när hon startade sin karriär som politisk sakkunnig i arbetsmarknadsdepartementet 1992-1994.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , ,

fredag, maj 18, 2007

Livets svåra frågor

Somliga har det jobbigt. Såg följande insändare i Aftonbladet:

"Jag undrar vad man ska ta sig till när man, som jag, har både fett hår, färgat hår och mjäll? Vilket schampo väljer man då? Tack på förhand!"

I schampotillverkarnas värld platsar inte de stackars satar som har mer än ett problem samtidigt. Svagt.
Dessutom tycker jag att företagen är otydliga i sina instruktioner på flaskan. Själv använder jag bara schampo för normalt hår. Jag menar, vad är alternativet?

Schampo för fett hår: Nej tack, det är väl inget snyggt?

Schampo för färgat hår: Mja kanske, men det står ju inte vilken färg det blir?

Schampo för tunt hår: Nä, jag vill hellre ha tjockt.

Schampo för skadat hår: Aldrig i livet! Heroin chic är ju helt ute.


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , , ,




torsdag, maj 17, 2007

Snipp snapp snut...


... så förändras livet.


I lördags fyllde vår lilla Burmakatt Saga 5 år. Hon fick göra det roligaste hon visste; följa med ut och nosa på gräset, sätta upp nosen mot vinden och spänt lyssna på alla annorlunda ljud. Hon höll sig tätt intill mig mest hela tiden, litet rädd i allt det stora och nya.


Men ändå måste hon ha tuggat eller slickat i sig nåt giftigt, för sent på söndagkvällen började hon bli hängig och på måndagen kräktes hon flera gånger. Då hon på kvällen inte varken ätit eller druckit blev jag ordentligt orolig och vi åkte in till Bagarmossens djursjukhus med henne. Tisdagen bar på dystra besked. Mitt under en middag hos landshövdingen på Tessinska palatset ringer veterinären. Det var ingen vanligt magsjuka. Hennes njurvärden var mycket höga och hon led av det som kallas akut njursvikt. Jag låste in mig på en 1600-talstoalett och bara sjönk ihop. Flydde därifrån utan att säga nåt. Pratade med barnen, som reagerade litet olika och i olika takt. - Varför njurtransplanterar man bara människor, inte katter? - Hjälper det om jag sänder henne hoppgivande strålar? - Men varför blev hon sjuk? Tänk om någon granne lagt ut gift?


Så många frågor dyker upp, men så få har bra svar.


Igår gjordes försök att kicka igång urinproduktionen med mycket vätska (dropp) och urindrivande medel, men hon hade bara en ytterst liten produktion. Njurarna var till 75-80 procent utslagna. Då startade man den rätt sällsynta och personalkrävande konstgjorda blodreningen som kallas intraperitoneal dialys. Men Saga svarade inte på behandlingen. Hennes höga halt av urinämnen i blodet hade stigit ytterligare. (Kreatinin från 1000 till 1500, normalt <140.)> Det fanns inget val. Det var bara att låta henne somna in. Nu har jag inga fler ord.

Livet är så skört, allting är så farligt, kärleken gör en så sårbar. Jag vet att jag är knäpp, att jag borde bekymra mig mycket mer för alla barn som riskerar att dö i AIDS i Afrika, om jorden som håller på att gå under och att vara tacksam för att jag har nära och kära som lever och mår bra. Men just nu sörjer jag just denna lilla enda katt. Råttan Fisken. Bajskatten.

Sov gott Saga, du var så väldigt älskad.


Läs mer om Saga här och på hennes förra förälders blogg.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , , , , ,

måndag, maj 14, 2007

17-årsgräns för att se rökare på film

USA:s filmcensurinstans, MPAA, har lanserat nya hårda rökregler. Filmer som innhåller mycket rökning eller glamouriserar vanan, kan få 17-årsgräns.

Tidigare forskning har kommit fram till att risken att ungdomar börjar röka ökar om de ser mycket rökning på film och TV. Det låter ju rätt troligt.

En liten fundering bara: Vad händer när ungdomar ser alla filmer och TV-serier som bagatelliserar marijuana? Till exempel serien Weeds?
Sex, svordomar och cigaretter = Bad
Vapen, våld och hasch = OK?
Någon som förstår den amerikanska folksjälen bättre än jag och kan förklara?
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , , ,

söndag, maj 13, 2007

Bloody sunday

Vad hittar man på en mulen söndag? Eftersom jag varit bortrest större delen av veckan väntar förstås en mass olästa mail och pappershögar, men det får jag ta itu med på jobbet imorgon. Hemmet är förstås litet vanvårdat, så där finns massor att ta itu med. Men först en långfrukost och genomläsning av mina favoritbloggar. Redan på Jonas Morians sida sätter jag dock ostmackan i halsen. Har missat nyheten att det råder akut blodbrist i landet, särskilt i storstadsområdena och i synnerhet på min blodgrupp. Om man inte får in blod inom ett par dygn riskerar operationer att ställas in.

Jahapp, då vet jag vad jag måste göra idag, tänker jag och går in på blodcentralens hemsida. Öppnar alla tänkbara länkar för att leta rätt på en öppen blodtapp. Karolinska, City, Danderyd, Söder, Huddinge ja till och med Södertälje. Glöm det, de är knappt ens öppna vanliga kvällar eller lördagar, när folk har tid att ta sig dit. Jamen blodbussen då, det måste förstås vara den de skickat ut så här i akuta bristtider! Men nej, "blodbussen besöker inga hålplatser idag".


Hur f-n tänker de?! Jag kanske hade fel, men jag trodde att sjukvården var en dygnetruntverksamhet? Och jag som tänkte att jag nog bara var sur när jag skrev det här blodfattiga inlägget för ett tag sen!


Det blir istället till att vattna gräsmattan eller andra viktiga uppgifter idag...


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , ,

lördag, maj 12, 2007

So hip it hurts!

Det är åter inne att vara ute. "Kolla vad töntig jag är - och jag är så jävla säker på min hipfaktor att jag vågar erkänna det", liksom.

Den nya trenden heter Guilty Pleasures, har jag fattat i efterhand. Förra veckan var jag på en vernissage på Moderna museet där absolut hela Stockholms konselit söp, bytte skvaller och litet förstrött kollade in tavlorna. Självklart kände jag mig extra förortstöntig, så här nästan 20 år och tre barn efter att jag lämnat innerstadslivet och förlorat all koll. Musiken däremot, kände jag till och med igen och gillade. Konstigt...

Svaret fick jag när jag läste veckans På Stan (eller heter den PaStan numera? Har som sagt ingen koll). Där beskrivs den nya trenden Guilty Pleasures; d v s man kan inte låta bli att gilla en film, en TV-serie, en låt eller en maträtt trots att man skäms som fan för att erkänna det. Sedan kommer man ut ur garderoben och upphöjer det till trend, typ: "Min kärlek till Janne"Lucas" Persson vet inga gränser. Varje gång jag är deppig sätter jag på Växeln hallå, hallå! och sjunger med, jättehögt". Förutsatt att man har tillräckligt hög ställning i flocken ska då alla som lyssnar lägga huvudet på sned, fundera litet och sedan utbrista: Du har rätt, den är ju fan grym!

Så om de spelar nån av dina gamla favvolåtar nästa gång du är ute, vet du varför. Jag förväntar mig t ex att äntligen få höra mer Dr Hook på Debaser.

Förresten, det måste ju ha varit jag som satte den här trenden, när jag briljerade med min exklusivt dåliga smak i det här inlägget.

Passa på att vara först, bekänn dina guilty pleasures du med. Jag utmanar alla att publicera sin egen lista!


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , ,

torsdag, maj 10, 2007

The Incredibles

Förvirrad dag i Bryssel igår. Eftersom dagen börjat redan 04.17 var jag trött redan vid lunch, då vi träffade chefen för Stockholmsregionens kontor. Det enda jag kunde tänka på var hur lik han var superhjälten i The Incredibles.

Sedan träffade vi den gamle bunkerlegenden Gunnar Hökmark som nu fått placering i parlamentet. Frågade honom om det inte lätt blev så att man intog olika ståndpunkter beroende på i vilket parlament man verkade i. Nej, någon sådan inkonsekvens tyckte han inte det fanns risk för. Nu har ju (m) litet olika ståndpunkt vad gäller övervakning av teletrafik i Eu jämfört med vad de tycker om FRA:s övervakning i Sverige. Den förstnämnda är de emot, medan den senare, mycket mer långtgående, är de för. Men Gunnar hade varit emot även den svenska om han suttit kvar i riksdagen sa han. intressant.

En annan fråga jag hade gällde Kyotoprotokollets efterföljare, som ju t o m kan komma att landa på den svenska regeringens bord under ordförandeskapet 2009. Här talade Gunnar om vikten av att Sverige måste vara föregångare, något som hans statsminister tidigare inte varit så intresserad av. Incredible! Go Gunnar, go!

Sedan satt vi en stund på åhörarläktaren och hörde den gamle fackföreningskämpen Lech Walesa ta heder och ära av Ryssland i ett inlägg med anledningen av Rysslandspolitiken. Kul att se honom live.


Nu ska vi till den svenska representationen. Där skrev jag alla mina tentor i statskunskap när jag bodde här på 90-talet. Nostaligi- och ångesttripp!


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , ,

onsdag, maj 09, 2007

Sätt dit en miljöbov

Idag ska jag vara en miljöbov. Det är inte ofta jag reser utomlands i jobbet. När man är oppositionsråd i Solna stannar har man inte så ofta anledning eller chans till det. Men idag bär det av med flyg till Bryssel och min plats i planet kommer att rednera utsläpp motsvarande 0,3 ton koloxid. 300 kilo!

Kostnaden för att kompensera koldioxidutsläppen är 30:51 kronor. Det tänker jag göra via DN:s ClimatCare

Här är ett annat kul verktyg för miljöbovar. Det här resultatet fick jag

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , ,

måndag, maj 07, 2007

Dräpande kommentar sökes

Någon har sagt att "diplomati är konsten att be någon att dra åt helvete på ett sånt sätt att denne ser fram emot resan".

Ibland vill man inte vara ett dugg diplomatisk, utan bara kunna dräpa direkt, utan pardon. Men oftast står man bara där, urförbannad och kränkt med den där perfekta stopprepliken bortblåst ur hjärnan.

Sedan finns de där människorna som har en förmåga att droppa dräpande kommentarer omkring sig utan att man förstår förrän efteråt att de var riktigt jävla elaka. Då stämmer istället ordspråket "diplomati är konsten att döda någon utan att han märker det förrän efteråt". Den sistnämnda kategorin är mitt eget kön ofta experter på.

Här är några exempel på olika kategorier av dräpande kommentarer. Fyll gärna på listan!

Direkta sågningar
-Du, det var någon som ropade på dig. Från andra sidan tyska gränsen...
-Du, det var jättekul att ses, men hade inte du bråttom?
-Vänta, du har nåt äckligt på halsen. Oj, det var huvudet.
-Oj, vad det luktar här. Vill du ha ett tuggummi?
(Svar till en hästsvanskille som undrade om hon inte tycker om killar med långt hår?) -Jo, 1980 tyckte jag det var jättesnyggt.
(Svar från kvinna som fått kritik från chefen för att hon är rörig och oorganiserad) -Bättre med många bollar i luften än med två mellan benen.
-Jag glömmer aldrig ett ansikte, men i ditt fall är jag villig att göra ett undantag. (Groucho Marx)
-Jag har haft en underbar kväll, men det var inte den här. (Groucho Marx)
-Om jag aldrig ser den där kvinnan igen så är det för snart. (Groucho Marx)
Svaret till en kvinna som berättade att hon var mamma till tolv barn och detta bara för att hon älskade sin man: -Well, I love my cigar, but I take it out sometimes.
- Din framtid och dina förhoppningar har nog tyvärr ingenting gemensamt.
-Vi är intellektuella motsatser. Jag är den intellektuella, du är motsatsen.

Passive aggressive-kommentarer
-Vad trött du ser ut idag!
-Oj, vad du börjar bli lik din gammelmoster/mamma/farmor
-Äsch, inte är du så tjock. Jag svällde också upp som en flodhäst när jag var gravid.
- Det är många som har litet svårt att gå i höga klackar. (när någon visar upp sig inför festen)
- Fin, men ska den se ut så där bakifrån?
- Är dina föräldrar släkt kanske?

Avdelningen tjejer kommenterar sina vänninor
- Snygg klänning. Kläder från H&M kan faktiskt vara riktigt snygga.
- Var den så billig. Ojdå, då fick du mycket tyg för pengarna
- Oj, så dyr? Jag såg en likadan på H&M.
- Jo, man kan ju ha en sådan även om man är litet äldre...

Avdelningen härskartekniker
- Är det ingen som har kommit än?
- Har du skrivit det där själv?

Avdelningen förstöra sina barns självkänsla för livet
- Vad fin, älskling. Men vad föreställer den?
- Vad fin, älskling, den ställer vi in i skåpet, så kan farmor få den i julklapp.

Ett visdomsord i sammanganget: Om du inte kan ignorera en förolämpning, toppa den; om du inte kan toppa den, skratta bort den; och om du inte kan skratta bort den, så är det antagligen välförtjänt!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: ,

söndag, maj 06, 2007

Ett kostsamt samhällsproblem utan enkla lösningar


Som gammal Solnabo är man rätt luttrad när det kommer till fotbollsbråk. Eftersom jag bott precis utanför Råsundastadions norra läktare i många år, har jag varit med om det mesta. Jag har fått barnvagnsgaraget nedpissat och nedskitet. Trampat i spyor och glaskross. Legat sömnlös av avgrundsvrålen från krogen. Cyklar snodda eller söndersparkade i samband med matcher. En boll genom fönsterrutan. Fastnat i upplopp både en och två gånger. Nästan blivit nedtrampad av polishästar. You name it.

Igår var det dags igen. AIK- Helsingborg slutade 0-1. På väg på cykel till en middag i Solna Centrum lyckades jag hamna mitt i ett bråk mellan polisen och ett hundratal kul killar i firman+ tillhörande babyfirmor. Vi snackar alltså inte supportrar här, utan vuxna och deras små beundrare i märkesjeans och sneakers från Fred Perry, Stone Island, Lonsdale och liknande. De hade tömt några glasigloos och roade sig nu med att kasta glas på polis, bilar, varandra och förbipasserande. Helsingborgarna hölls kvar inne på arenan, så de var ju tvungna att hitta några subsitut att låta sin slagsmålslusta gå ut över. Inget hände, jag duckade och pinnade på med pedalerna så gott det gick, svärande och med obehag i magen. Men förödelsen runt omkring mig fastnade på näthinnan och förstörde resten av kvällen. Cyklar, trafikskyltar, blompottor; allt som var löst låg kringslängt och flera bilar hade fått taken intryckta av folk som hoppat på dem.

På middagen kretsade förstås diskussionen mycket kring vad man kan göra åt saken.

- Släpp ner alla på planen efter matchen och låt dem ta kål på varandra så att skäötsamma fans kan gå hem i trygghet.

- Låt nästa match spelas inför tomma läktare.

- Bojkotta media som sätter krigsrubriker och därmed eggar slynglarna att fortsätta.

- Låt klubbarna betala för städningen, reparationerna och polisbevakningen.

- Nej, tyckte andra, det kommer inte hjälpa och funkar inte heller rent rättsligt. Hur skulle man kunna avgränsa vilken städning och vilka reparationer fotbollsevenamanget genererat? Och vilken polisbevakning som är rimlig?

Jag håller med om att det inte finns någon enkel Quick Fix. Våldet runt fotbollen inte är en enkel fråga att lösa och inte heller ett särskilt “fotbollsproblem” utan ett samhällsproblem, utan enkla svar och lösningar. Vi har ju ytterlighetsgrupperingar inom politiken, åt båda hållen, som också skapar kravaller och skadegörelse men det är ju knappast någon som driver linjen att vi borde lägga ner politiken, sätta den i karantän eller bara ignorera den. Fotbollshuliganismen genererar fullkomligt oacceptabla materiella skador, kostnader och otrygghet, men det är fortfarande ett samhällsproblem som vilket annat som helst.

Inser att, hur less jag än är på den här problematiken, måste läsa på litet mer innan jag vräker ur mig fler domar. Ska gå till bibblan imorgon och kolla efter “En av grabbarna” av Johan Höglund, “Fotbollsfolket” av Desmond Morris, och “The Roots of Football Hooliganism” av Eric Dunning m fl.

Vad ska man säga om AIK:s förluster då? Det känns ju inte helt kul att ha inkasserat den totala förlustkvoten från ifjol redan nu. Men man kan ju trösta sig med att det faktiskt tog 7 matcher att skrapa ihop 6 poäng guldåret 1998.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , , ,

torsdag, maj 03, 2007

Slutpingat!

Ibland hittar man nåt som gör livet litet enklare.

(Förresten, alla ni som inte bloggar själva kan sluta läsa nu. Detta är technokrati.)


Pinga bör man, annars dör man. Men nu har en smart kille som heter Daniel har lagt upp en tjänst som automatiskt pingar en massa servrar samtidigt, utan att man behöver göra ett skvatt. Inget mer behov av att gå till nyligen, twingly och allt vad de heter alltså.

5-10 minuter efter att man publicerat ett blogginlägg får man ett mail som bekräftar att RSS -> Ping gjort jobbet åt dig, dessutom till massor av fler ställen än du säkert vanligtvis pingar hos. Skulle man sakna någon server, är det bara att lägga till den i listan. (Jag lade till exempel till bloggportalen.se i min pinglista.)
Uppfinnar-Daniel har dessutom, mycket föredömligt, skrivit en liten guide precis om hur man gör, steg för steg, så att även vi vanliga idioter fattar.


Tänk vad livet kan kännas enkelt ibland. Nu väntar jag bara på en uppfinning som gör att duschen stängs av efter att tonåringen stått där inlåst i 10 minuter. Nej, förresten, som gör vattnet iskallt!


Johanna/kissnödig


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , , ,

Spenderbyxorna på


Dagens fråga

Hur mycket pengar gjorde du av med idag?


Johanna Graf: 60:-. Så mycket kostade lunchsushin; tog min special 6 räksushi.

Reportern: Det var inte mycket. Gillar du inte att shoppa?

Johanna Graf: Jo, men igår fanns inte tid för sånt. Vi hade kampanj utanför stadshuset i Solna Centrum där folk lämnade in sina deklarationer. Vi delade ut rosor med små kort där det stod "Tack för att du bidrar till vår gemensamma välfärd".


Mats Odell: 1 200 000 000:- Jag sålde Telia Sonera.

Reportern: Sålde? Men då tjänar man väl pengar?

Mats Odell: Jo, men värdet på aktien föll med 1,2 miljarder när det blev känt att vi skulle sälja. Det var Marknaden som reagerade och marknaden har alltid rätt. Hej då, nu ska jag fira! Några hedgefonder har lovat att bjuda på middag.


Hur mycket gjorde du av med? Och på vad?


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , , , ,,

tisdag, maj 01, 2007

Jag och min stora trut

Jaha, nu har jag gjort bort mig. Svurit i kyrkan. Skitit i det blå skåpet.

När jag idag skulle tala i Tornparken i Sundbyberg, visste jag att både deras oppositionsråd Helene Hellmark Knusson och LO:s ordförande Wanja Lundby Wedin skulle ha en del rättmätig vrede att ösa ur sig, både mot regeringen och mot det nytillträdda moderatstyret i Sumpan.
Det kändes som om jag ville ta upp en annan tråd och blicka litet inåt, mot vårt eget parti och dess behov av förnyelse.

Nu är det ju inte lika populärt att tala om vikten av förnyelse och lyhördhet, som att glädjas åt gemenskapen i kritiken av det borgerliga systemskiftet och det faktum att nära 2 miljoner människor i opinionsmätningarna just nu stödjer oss i denna kritik. Det var nog några som blev sura, men konstigt nog också många andra som kom fram efteråt och sa att de delade min analys, även riktiga gamla medlemmar.

Men som sagt, man kritiserar inte gamla traditioner helt ostraffat. Och det faktum att en reporter från rapport tyckte mitt tal var det mest upplyftande han hört på de 35 år som han bevakat första majdemonstrationerna, och gjorde ett inslag om det på 19.30-sändningen, gör ju inte min insats mindre utstickande... Nu kommer jag väl få fan från hela sosse-Sverige, bli satt i kylskåp och få emigrera till Svalbard. Fan, fan, fan. Att jag aldrig lär mig.

När det känns nattsvart kan jag ju iallafall glädja mig åt att vi hade ett jättebra sossefirande igår på valborg i Skytteholmsparken. Massor av barn och föräldrar kom till vårt tält, svarade på vår politikfrågesport, fick ballonger och rosor och partiets nya bok På väg gick åt som smör i solsken.

Vad jag sa? Inte så där jätterevolutionerande saker, tyckte jag själv, men döm själva. Här är ett utdrag ur talet jag höll:

"...Vi kan börja med att titta på hur vi använder 1 majtraditionen. I år är nog kamplusten större än på länge. Äntligen finns det tydliga politiska beslut att protestera mot. Men hur trovärdiga är vi i våra protester? Går vi trötta med förtryckta plakat, eller finns det kraft och liv i våra rop? Precis på samma sätt som det är med partiet; uppfattar folk att vi bara söker makten för maktens skull, eller vill vi något med samhället, med världen?

Har första maj blivit ett självändamål, något ritualiserat som finns bara för att hylla historien? Även om det görs försök att förnya 1 maj, så är huvudkonceptet detsamma. Längst fram skall det stå någon slags ledarfigur som talar till folket, som lyssnar och lär. Jag tror inte det funkar i längden. Jag tillhör inte heller de som tror att allting blir bättre för att vi förnyar formerna, tvärtom tror jag att risken är stor att det bara blir fjantigt om vi inte riktigt bottnar i vi gör. Gör vi inte det hjälper inga sambatåg, ponnyridning eller trollkarlar i världen.Nej, det viktiga med första maj är inte formerna, utanpåverket. Det viktiga är vad dagen står för. Det viktiga är innehållet.
Nu kan det mycket väl hända att leden tätnar något denna 1 maj. Det finns som sagt mycket att protestera mot. A-kasseförsämringarna. Utförsäljningar av statens egendom. Försöken att underminera fackföreningsrörelsen. Risken för en riktigt otäck räntechock. Det är en strid om framtiden värd att ta - och som vi ska ta. Men socialdemokratin kan inte bygga sin framtid på att vara mot det som Alliansen är för. - Alla ska med, men vart? som Mona brukar påpeka.

Inga opinionsmätningar i världen idag hjälper om vi inte har en tydlig politik baserad på människors vardagsbekymmer om tre år. Därför borde vi utnyttja den här tiden, om inte på första maj, så åtminstone under årets övriga 364 dagar, till att lyssna mer än vi agiterar. Vad tycker folk i Solna och Sumpan? Vad pratar de om? Vilka är problemen? Vad har (s) gjort för fel? Hur kan rörelsen bli bättre?

I Frankrike var det skadskjutna socialistpartiet tvungen att göra just detta. Genom att öppna upp partiet, lyssna, skapa och ta debatt lyckades värva 100 000 nya medlemmar och fördubbla sitt medlemsantal. Om de kan, så kan vi!

Här hemma har vi precis valt en ny partiledare som också har långtgående tankar om demokratiska förändringar och som både orkar ta en konflikt, leda, och slakta en och annan helig ko. Men hon kan inte göra det ensam. Det finns inga magiska trick, inga frälsare som klarar det. Tro aldrig det! Det måste göras av oss tillsammans. Därför funkar det inte med att jag eller någon annan står här och ger svaren. Istället ska vi använda vår tid i opposition till att vara nyfikna.

Visst kan man tycka att varje dag i opposition en förlorad dag, men de 1237dagar som är kvar till valet 2010 kan också bli 1237 chanser att lära oss nåt nytt. Det beror på vad vi gör av dem.

Jag tror, att vi har varit så upptagna med att regera, att vi glömt bort att visionera:
–Kära väljare, har du problem med något? Då har vi systemet för att lösa det! Högern, å sin sida, har reducerat medborgaren till kund.
- Kära kund, är du inte nöjd? Då kan du ta din peng och gå!
Ingen har frågat invånarna: - Kära medborgare, hur vill du ha din vård, din skola? Vad kan du göra själv och hur kan vi ordna det tillsammans? Deltagardemokrati, kallas det. Det var vårt parti bra på i början, i folkrörelsernas gryningstid.

I Solna frågar borgarna bara efter medborgarnas åsikter vart fjärde år. Det kallar de att skaffa sig ett tydligt mandat. Så funkar det inte. Mandat, det måste man be om varje dag, i alla fall om man vill kalla sig folkrörelse och alldeles särskilt om man heter socialdemokraterna och behöver göra upp med en gubbig predikanttradition.

Därför ska jag inte prata mer nu, utan börja med att lyssna på den som står närmast. Fråga den som står bredvid dig hur det är på jobbet, hur barnen har det i skolan eller vilka drömmar han/hon har inför framtiden.

Vi kallar oss folkrörelse, men det kan vi ju inte göra om vi bara träffar varann.

Fortsätt därför imorgon och vänd dig till grannen när du står på fotbollsplanen eller i kön på Konsum. Så ses vi här nästa år igen, tillsammans med alla nyvärvade medlemmar, men då tycker jag att vi river det här podiet och hittar former där vi pratar med varann också, och inte bara till varann."

Reagera gärna, jag tål kritik. Ni hittar mig under duntäcket.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , ,