Inte syster med någon

Bloggvännen Perny gör mig uppmärksam på att Bloggtoppens nya funktion Bloggtips likställer min blogg med Blondinbella, Kenza, Kissie och Stina-Lee . Bloggtips är tydligen en slags funktion som registrerar vilka bloggar man besöker och sedan ger tips om andra bloggar i samma kategori.

Ja, kära Bloggtoppen, jag vet inte jag...

Visserligen är jag blond, gillar skor och väskor och dricker kaffe ibland, men inte så mycket att jag skriver inlägg med titlar som "Min blivande väska", "Vill ha i sommar" och tar kort på vartenda jävla glas latte jag dricker. Inte heller har jag ett namn som kan förmodas tillhöra en katt eller planerar att köpa en chichuaua kallad Sötisgumman. Tråkigt, men sant.

(Och nej, jag är inte heller syster med någon.)

Men i ett försök att leva upp till bloggbrudarnas inlägg av typen "gissavarjagvaridag - på fiket - och gissavemjagsågdär", så ska jag dagen till ära presentera ett skvaller:

Gissa vilka berömda bloggare som outades av mig på ett av söders främsta se-synas-ställen i helgens vårsol?

Tadam!
Va?! Är NI kära?!skrek jag så att hela Skånegatsbacken vände sig om och glodde.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om bloggtips, bloggtoppen, bloggar, bloggkategori, modebloggar, politik

Tomt på miljösidan, moderaterna?

Behöver de inspiration kanske? Här är i så fall ett tips på en mer välfylld hemsida.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om miljö, miljöpolitik, miljösmart, moderaterna, socialdemokraterna, hemsida

Aldrig har någon regering på så kort tid gjort så mycket för så få

Jag vet att det finns de som tror att Thomas Östros är en torrboll. Jag, som haft förmånen att jobba med honom, vet att det är fel. Fullständigt fel. Förutom att han kan sjunga den mest ångande versionen av In the ghetto du hört på den här sidan Elvis, så är han briljant. Lika välvässad som mina sminkpennor. Minst. Och litet Churchillsk:

"Aldrig har någon regering på så kort tid gjort så mycket för så få"

Visst är det så. Och det får man ju förstå. De flesta skakade klentroget på huvudet när förre moderatledaren Bo Lundgren hade våta drömmar om att sänka skatten med 100 miljarder. Regeringen Reinfeldt har redan använt 100 miljarder ur vår gemensamma kassa för att sänka skatterna för de mest välbeställda.

Och då förstår man ju att pengarna inte räcker till små skitsaker som försäkringar som garanterar människors trygghet om de råkar ut för sjukdom eller arbetslöshet. Eller ett försvar.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Thomas Östros, välvässad, Churchill, regeringen, skattesänkningar, moderaterna, socialdemokraterna, skatt, försvaret, försvarsnedskärningar

Make my day!

Mannen som blev trött gör mig uppmärksam på en verkligt god nyhet. Ja, han vill till och med gå så långt så att han menar att gud finns.

Jag är beredd att hålla med. Nu gäller det att optimera möjligheterna till en riktigt fin sommar. Så allihop som hade den dåliga smaken att förstöra förra sommaren med era neonfärgade platsskapelser; gå med i Soles united och skänk era vidriga gamla avlagda tofflor till redan krisdrabbade länder som Kenya och Armenien.

Ja, jag vet att det är en hang up, men jag kan inte låta bli. Jag har ju inget liv.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om foppatofflor, återvinning, sommar

Bra motion att bli käppjagad

Motion betyder för de flesta politiker ett skriftligt förslag som läggs i kommunfullmäktige, ett faktum som med åren blir allt synligare på deras kroppshydda.

En bra kombination av motion och stressreducering för jäktade politiker är därför att dela ut partiets lokala tidning Solnabladet. Det gjorde jag igår. På de flesta dörrar sitter det Reklam - nej tack-lappar, men på en dörr hittade jag den här skylten istället:Var får man tag i sådana? Hjälper de?

För att ingen ska missförstå så delade jag alltså inte ut reklam, utan den sorts material som går under beteckningen samhällsinformation. Ändå är det litet läskigt när tonen på "Nej tack"-lapparna tycks bli allt hårdare. Den här brevlådan, till exempel, hade jag nog inte vågat stoppa ens ett meddelade om en Lotto-vinst i.
En man måste ha stått och väntat innanför lägenhetsdörren, för han flög ut och skrek på mig så fort jag stoppat tidningen i lådan. men sedan tittade han på den, sa
-Aha, är det här sån där nyttig samhällsinformation?
-Jaa, intygade jag, lätt skakad.
-Å tack då, sa han, tog tidningen och gick in.

Som tur var hade han ingen schäfer. De är annars läskigast; dörrarna med skyltar med bilder av stora farliga hundraser och orden "Make my day!".

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om reklamutdelare, samhällsinformation, reklam - nej tack, vårkampanj, socialdemokraterna, Solnabladet

Stressad? Sätt på datorn!

I Aftonbladet ser jag rubriken "Så här stressar du smart".
Jag blir genast intresserad. Om man ändå är stressad jämt, så kan man ju lika gärna vara det på ett smart sätt, eller hur?

Artikeln handlar om en stressforskare, som beskrivs som väldigt harmonisk och avstressad, trots att han just doktorerat, blivit pappaledig och skrivit en bok om stress.

Här är de tips (o)stressdoktorn ger:

• Använd det webbaserade stresshanteringsverktyg som stressforskaren själv arbetat fram.
• Köp den bok som stressgurun just skrivit
• Gå på en "upplevelsebaserad" föreläsning som han håller ihop med en komiker.
• Skriv en lista med 100 saker som du kan belöna dig själv med när du har gjort något bra.
• Ha humor. Se på komedier, gå på komediklubb. Dra egna skämt.

Moaaaahhahahahaaaa! Det funkar. Jag skrattar hela vägen till budgetberedningen.

Och i kväll när jag stressar hem med mina matkassar, ska jag stanna till på vägen och skriva ner de där 100 sakerna jag ska belöna mig med när jag kommit hem.
Om jag hinner, för jag måste ju kolla in det där webbaserade stresshanteringsverktyget också.
Och boka in en upplevelsebaserad humorföreläsning.
Och öva på mitt Stand Up-nummer.



Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om humor, stress, stresshantering, stressforskare, ostressad, stressa smart, stand up

Bloken är här

Ballaste bruden i stan har gjort bok av sin blogg. Köp, köp, köp!
Och är det för mycket månad kvar i slutet av lönen kan du alltid läsa hennes ledare istället, de är lika grymma de.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Åsa Petersen, Aftonbladet, bok, blok, bloggbok,

Marknadshyror inte gångbart på marknaden

"Äntligen får unga en chans på bostadsmarknaden. Det har varit en vidrig utstötning som s och Hyresgästföreningen stått för." Magnus Andersson, ordförande Centerns ungdomsförbund CUF.

"Om bostadsutredningens förslag blir verklighet kommer innerstan i Sveriges städer tömmas på ungdomar." Ellen Oscarsson, SSU

Schizofrent, eller hur? Hur ska man veta vem som har rätt och vem som har fel?
När bostadsutredningen igår överlämnades till den kristdemokratiske ministern Mats Odell , gick debattens vågor höga. På radion debatterade centerns Fredrik Federley med Sofia Larsson från nätverket jagvillhabostad.nu.

Jag försökte verkligen förstå. Det har jag gjort förut också, med lika liten framgång. Det gick nämligen inte.

Fredrik Federleys grundtes var att det fanns runt 150 000 lägenheter i innerstan som kontraktsinnehavarna egentligen inte behövde. Det var folk i villa som behållit en övernattningslägenhet i stan osv. Visst finns det sådana, men hundrafemtitusen??? Nåväl, Fredriks nästa tes var, att om dessa villabor ute i Danderyd fick höjd hyra för sin lya i stan, så skulle de släppa den. Säga upp kontraktet rätt och slätt. Och då skulle ungdomar få en chans på en lägenhet. Ja, alltså, inte de lägenheterna, för de skulle ju ha så hög hyra, utan andra lägenheter, som rika knösar som ville ha de dyra innerstadslägenheterna släppte. Hänger ni med? Det gör knappt jag heller.

Sofia hade inga större problem med att bemöta hans argument.

Ja, det återstår väl att se vilken av de båda ungdomarna i citaten ovan som får rätt. Men en fråga som jag fortfarande inte fått svar på är: Vilka fastighetsägare i ytterstan är det som är villiga att sänka sina hyror när fastighetsägarna i innerstan får höja sina?


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om bostadspolitik, marknadshyror, hyresgästföreningen, Mats Odell, Sofia Larsson, Ellen Oscarsson, Magnus Andersson, Fredrik Federley, Fastighetsägarna, Stockholm, lägenhet, hyresrätt, bostadsutredningen

Poliser på hjärnan 2

På väg till jobbet i morse möttes jag av följande syn.

Herregud, var detta nya hårdare tag för att bemöta riskmatcher på Råsunda?!?

Men nej, så illa var det inte. De hjälpte bara till att dirigera trafiken då trafikljusen var avstängda i korsningen Solnavägen - Frösundaleden.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om riskmatch, militärpolis, MP, Råsunda, fotboll, huliganer, fotbollsmatch, Råsundastadion, Solna, trafik, dirigera

Poliser på hjärnan 1

Igår var jag på studiebesök på Polishögskolan. Eller rättare sagt, jag hade tjatat mig till att få komma och käka lunch med kompisen J som är elev där. Vid entrén till restaurangen stod ett berg av ryggsäckar och väskor. Just det, det är väl ingen risk att lägga ifrån sig sina saker på den här skolan, tänkte jag högt. Men J sa att det faktiskt hände att det förekom stölder, även om det var ovanligt!

I matsalen försökte jag tänka ut hur jag skulle kategoriserat de som åt där om jag mött dem nån annanstans, där jag inte visste om att de var polisstudenter. Det var svårt. De såg ut som folk gör mest. Möjligen med en övervikt för sportig klädsel. Och så en sak till, en viktig: Var fanns alla mörkhåriga och/eller mörkhyade? Har inte Polishögskolan haft någon framgång i sin jakt på invandrarkillar och -tjejer som sökande?

Försökte få syn på Leif G W Persson, som innehar en professur på skolan, men det sa J var lönlöst. Han visar sig tydligen aldrig där överhuvudtaget!?

När vi hade käkat fick jag en rundvisning på skolområdet. Vi gick förbi ett litet torg med affärer på, då J sa: - Här begick jag ett grovt rån igår.
Det var alltså ett kulissamhälle, uppbyggt för att öva i. Medan vi gick där kom plötsligt ett skränande gäng fotbollshuliganer stormande emot oss. Som gammal Råsundabo hann jag känna flyktreflexen i benen, innan jag slappande av och njöt av skådespelet. Polisaspiranterna övade på den nya taktiken att möta demonstranter och huliganer en och en, för att etablera en personlig kontakt. Det är svårare att dänga på någon man pratat individuellt med. Smart.

Sedan gick vi in i huset som används för att öva lägenhetsbråk i. Där lärde jag mig ytterligare en ny sak: Man ska alltid undvika att hamna i köket i den hem man gör utryckning till. Det finns mycket färre saker att skadas med i vardagsrummet. Också smart.

I träningslokalen fanns fula dockor att öva brottning och slagsmål med. Undrar om man blir lika duktig på att nedlägga en bov som är söt?


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om polishögskolan, lagtorget, poliser, polisaspiranter

Man minns. Eller inte?

Sitter och pratar med en killkompis när han plötsligt utbrister:
- Fan, nu har jag glömt syrrans dotters födelsedag!

En stark känsla av igenkänning sköljer över mig. Hur många hundra gånger har jag hört killar säga liknande saker? Känner jag överhuvudtaget NÅGON man som håller koll på sin släkt och vänner, månar sig om studentpresenter, dop och namnsdagar?

Jo, en kan jag komma på. En gammal kompis med överklassbakgrund som faktiskt planerar brorsbarnens studentpresenter och ringer på mammas namnsdag.

Funderar på om det kan bero på klass? Precis som överklassen alltid snickrat på sina släktträd och namngivit och försett sin avkomma med smeknamn; de viktiga arvtagarna till släktimperiet. Lilla Bisse, Noppe och Bröli håller hela släkten reda på och ger silverskallror med släktvapnet ingraverat.

Medan arbetarungarna hoppats att ungen ska överleva vintern och givit den ett, högst två dopnamn,. Smeknamnen får de först av polarna i fotbollslaget.
Lunken, Dojjan och Spiken håller reda på serietabellen men knappast sin egen brölopsdag. Så lever traditionen vidare.

Men nog finns även en könsskillnad. På morssidan vårdar man familjeträdet, medan mannen aldrig kan vara riktigt säker på släktförhållandena; om brorsan verkligen är ens brorsa och om hans barn verkligen är hans.

Och se på rollerna som farmor/farfar respektive mormor/morfar. Jag vågar slå vad om att det finns långt fler farföräldrar som har taskig kontakt med sina barnbarn än morföräldrar.

Fan, jag har bara söner. de kommer aldrig komma ihåg min 80-årsdag. Och jag kommer bara att bli farmor, tänker jag dystert för mig själv och sjunker djupare ner på stolen.

Då utbrister yngste sonen: -15:e augusti!
Han vill visa att han inte alls stämmer in i mina fördomsfulla teorier. Han kommer visst ihåg min födelsedag. Fina, underbara unge.



Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om kvinnor och män, jämställdhet, överklass, arbetarklass, smeknamn, födelsedagar, komma ihåg, namsndag, dop, studentpresent

Nu vet jag varför cykelbyxor är svarta...

...och inte röda

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om cykelbyxor

Supporter = medlem?

Varför måste en supporter vara medlem????

Är det inte avståndet mellan att vara väljare och att bli medlem som behöver krympas?

Hur många av AIK:s supportrar är medlemmar och går på årsmöte? Jag tror de skulle bli ganska sura om de avkrävdes medlemskap så fort de visade intresse för eller hade synpunkter på sitt lag.


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om supporter, socialdemokraterna, AIK, medlem, partimedlem, vårkampanj

Vallen sprängd

Ja, här går det undan! Upptäckte i morse att hundratusen-vallen redan var sprängd. Genast gick jag in på Stat Counter för att leta rätt på IP-adressen till aktuell besökare.

Det var en Com Hem-användare med adressen 80.216.82.174 , något som med ett enkelt litet verktyg gick att spåra till... tadam... Stockholm. Nära till champagnen alltså.

Under stor spänning förstorade jag IP-kartan så mycket det gick och landade - i vattnet intill Klarastrandsleden!

Mycket mystiskt. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara detta. Antingen är kartan något inexakt, eller så är det någon som bor på en båt i Karlbergskanalen. Andra tips? Någon som känner igen sin egen IP-adress?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Stat Counter, Johanna Grafs blogg, besökare, rekord, 100 000, IP-adress, besöksstatistik

- Dags att kyla champagnen...

... sa Annika när vi möttes i förrgår.
- Vadå, vem är det som har fest? undrade jag.
- Det är du, sa hon. Har du inte sett att du snart nått upp i 100 000 besökare på din blogg?

Nej, jag hade inte tittat på den där räknaren på evigheter. I början var det jättekul att kolla på all statistik och fantisera om vilka besökare från Australien och Sri Lanka som intresserade sig för min blogg. Lika roligt, men ibland också litet läskigt, var det att kolla vilka sökord de som hamnade på min blogg hade knappat in. "Stayups" var länge det mest populära sökordet.

Men sedan lyckades jag stänga av räknaren i flera månader, så då förlorade jag ordningen på statistiken och därmed intresset.

Dessutom, vad är väl 100 000 besökare jämfört med de amerikanska superbloggare jag hörde om igår? Det var David Grossman, ni vet han med Politics TV, som inbjudits av socialdemokratiska riksdagsgruppen för att berätta om de politiska bloggarnas betydelse för mediarapporteringen i USA, inte minst inför det stundande presidentvalet. De största politiska bloggarna drar niosiffriga besökssiffror, varje månad! I USA har utvecklingen visserligen gått emot ihopslagning av flera populära bloggar i syfte att maximera kvalitet och kvantitet på inläggen, antalet besökare och därmed betydelsen och påverkan på omvärlden.

Men OK då, vi låtsas att den nedrans räknaren varit på hela tiden och att 100 000-besöksjubileet nu närmar sig. Blir din IP-adress den hundra tusende besökaren så får du dela champagnen med mig. Den är inköpt och ser ut så här:

Andra bloggare som jag kände igen på bloggseminariet: Johan Holmgren, som arrangerade hela tillställningen, Krassman “In Your Face”, Alexandra “HBT-sossen”, Josefin “Varför?” Deiving, Anna Vikström, Anders Löwdin, Rosmarie “Kulturbloggen” Södergren och Erik "På Uppstuds" Laakso Björn Fridén som skriver på bloggen Alliansfritt Sverige och Makan Amini var också där.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om bloggosfären, bloggar, bloggande, amerikanska valet, besökare, besöksstatistik, superbloggare, politics tv, socialdemokraterna, riksdagen

Vill ha dig

På lördag har Stockholms främsta schlagerprinsessa Nathalie 40-årskalas och temat är, förstås, våren 2008, åttiotal.

Mitt klädval blir enkelt - Madonna i kultfilmen "Desperately seeking Susan" - men vad ska man hitta på för födelsedagspresent?

På kvällen har Undici har någon slags promotionsfest för dammsugare och i baren uppträder 80-talsfenomenet Chister Sandelin från den gamla 80-talsgruppen Freestyle. Medan jag funderar på sambandet mellan dammsugare och Freestyle - någonting med suga? Sug i blicken? - så slår det mig som en blixt från en klar himmel:

Jag ska förstås övertala Christer att ställa upp på bild med en skylt där det står "Vill ha dig Nathalie"!

Problemet är bara att både Christer Sandelin och Tommy Ekman hinner dra innan jag hinner be dem om tjänsten. Tomas Brolin sitter i sitt privata bås och festar med ett gäng. Vi pratar litet. Innan jag går får jag ett dammsugarmunstycke av honom. Men som han själv konstaterar; han heter inte Christer.

Fan Nathalie, det hade kunnat bli så bra. Här får du en bild på Christer iallafall.Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Nathalie Sundesten Landin, Christer Sandelin, Freestyle, Vill ha dig, Undici, Tomas Brolin

Betygsliknande tester stort lyft för lärare

Som vanligt går livet för fort och jag hinner inte reagera så snabbt, men:

"Betygsliknande tester stort lyft för nioåringar" sätter DN som rubrik på en debattartikel från s- och m-politiker i Haninge. De beskriver hur gemensamma förväntningar på barns läsförmåga gav bra resultat. Resultaten mätte man med ett test i trean.

Min fråga är: Var det testet som lärde barnen att läsa? Eller var det möjligen det faktum att lärarna satte sig ner och enades om en ambitionsnivå? Nämligen att ha höga, tydliga och positiva förväntningar på alla barn. Och sedan bestämde de sig för att läsa av resultaten på ett likvärdigt sätt vid en bestämd tidpunkt. Då visade det sig att de allra flesta ungar klarade målen. Provet i sig tjänade mest till att tydliggöra uppdraget för lärarna.

För inte menar väl artikelförfattarna - som jag till huvuddelen känner som bildade och förnuftiga människor- att barnen inte ansträngde sig förrän de fick hotet om ett prov över sig?

Och jag tror inte att de för ett ögonblick tror att betyg på tredjeklassare ökar inlärningsförmågan.

En annan idé är den som framkastades av mina arbetskamrater i fikarummet nyss:

- Sätt betyg på lärarna istället utifrån hur många barn de får att nå målen.

- Ja, då skulle de kunna få löneförhöjning utifrån det också!

- Men vad f-n, då skulle ju läraren med många dyslektiker i klassen få sämre betyg!

- Bättre det än att sätta betygen på ungen med dyslexi i alla fall...

Ja, det där tål väl att fundera på ett varv till, men jag skulle iallafall vilja ändra DN:s rubrik till "Betygsliknande tester stort lyft för lärare".

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, skolpolitik, skola, betyg, test, prov, läsförmåga, lärare, lärarlyft, betygsliknande

Vi bär varandra inuti

Håkan A Bengtsson skriver klokt på Dagens Arena om Stockholm, där behovet av en trovärdig progressiv samhällsvision är som mest akut, men också som mest frånvarande.

Vi satt ett gäng och snackade i helgen, när kloka Katrine Kielos sa:
Borgarna vet vad de vill, men de har inte folkets stöd.
Vi har folkets stöd, men vet inte vad vi vill.

Ja, vad är egentligen värst?

Vi socialdemokrater har varit så duktiga på att vara jultomteparti. Mer, tidigare, bättre, snabbare, lovar vi. Och levererar, för det gör vi faktiskt. Men väljarna sviker ändå, Stockholmarna. Och alla grubblar på varför.

Många storstadsbor är nyinflyttade. Byter man ideologi och blir borgerlig när man flyttar till storstaden, eller flyttar man till storstaden för att man är en potentiell borgerlig väljare?

Jag blir orolig när jag hör hur tongångarna går i mitt eget parti. På fullt allvar tycks en del tro att valförlusterna i Sveriges folkrikaste län beror på att
a) sossarna i Stockholm är klantiga, medan de högre röstsiffrorna i andra delar av landet beror på att man där drivit mer framgångsrika kampanjer.
b) att folk i Stockholm är egoister med fel åsikter.

Om regeringen inte är nöjd med folket får man väl välja upplösa det och välja ett nytt,
som Bertolt Brecht sa efter det östtyska arbetarupproret 1953.

Ja, förvisso skulle socialdemokraterna vinna nästa val rätt lätt om man skogsplanterade hela Stockholms län och utraderade dess invånare.

Vad tilltalas en ung storstadsbo av? Vad oroar honom eller henne? Inte så värst annorlunda saker än de landsortsbon drömmer om eller skräms av, gissar jag. Även om jobbsituationen ser anorlunda ut, så är säkert konsultkillen eller projekttjejen lika oroliga över att inte kunna bo kvar i den nyköpta, på-gränsen-till-för-dyra bostadsrätten, som sågverksarbetaren med villan i Kumla.

Men i Stockholm blir många ensamma. Känslan av att tillhöra ett kollektiv försvinner. I mindre städer träffar man hela tiden folk man känner och påminns om att man har gemensamma intresse och behöver varandra. I Stockholm tävlar man med armbågarna. Då är det lätt att tappa solidariteten och tänka Den där jäveln får väl klara sig själv, kämpa litet, det får ju jag göra hela tiden. Jag har fan inte tid och pengar att ta hand om alla andra också.

Det är i det läget man börjar tilltalas av den där förföriska rösten som viskar: Tänk om de simulerar, tänk om de snor dina skattepengar av lathet, de surt förvärvade slantar som du så väl behöver. Det är ju dina pengar, som kunde gått direkt i plånboken så att du klarar räntan på bo-lånet, eller till välfärden, så att din dotter får en vettig kvalitet i sin skola?

Så ställs välfärd mot bidrag. Vi mot dem.

Här måste vi påminna om det enkla och grundläggande, det som vi så lätt glömmer bort, särskilt när självförtroendet, karriärhetsen och stressen är på topp.

En gammal slogan, som jag ändå gillar, är Tillsammans är en bra affär. Egentligen var det COOP Konsum som hade den på sina reklamtavlor, men den skulle lika gärna kunna användas för att beskriva det smarta i vårt gemensamma välfärdssystem som bygger på att man ger när man kan och får när man behöver.

Men formuleringen är litet för ekonomistisk. Det handlar inte bara om att det är smart för mina ungar, min bil och min villa att andras ungar inte mår för taskigt. Det handlar om mer än så.

Vad det är, påminns jag om när jag av en slump lyssnar på P1:s gudstjänst på söndagförmiddagen. (Vanligtvis brukar jag direkt stänga av radion när den börjar efter Godmorgon Världen, men denna dag låg jag så skönt i sängen att jag inte orkade stiga upp och trycka på OFF-knappen.) Temat är medmänsklighet och någon läser en dikt. Vet inte vem den är skriven av eller en som jag lyckas citera den riktigt rätt här, men ungefär så här:

"Kanske är det det som reser kravet, att vi är ett sådant ömtåligt helt.
Att allt som jag gör och säger också blir någon annans verklighet.
Allt som ni gör och säger blir till min.
Förneka mig, och jag blir förnekad.
Förtala mig, och jag blir fredlös.
Skada mig, och jag blir skadskjuten.
Så ömtåligt som vi hänger ihop,
att om jag ljuger, så kan jag inte längre lita på, att andra talar sanning.
Om jag stjäl, så måste jag sedan alltid vakta mitt.
Och när jag skadar dig, då blir jag en som skadar.
Och sedan måste jag alltid bära den skadan inom mig.
Det är så ömtåligt, så nära, som vi hänger samman.
Som ryska dockor bär vi varandra inuti"

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om
politik, Stockholm, socialdemokraterna, moderaterna, valanalys, Stockholmsväljare, Dagens Arena, gudstjänst, medmänsklighet, solidaritet, ideologi, egoism, väljare välfärd, bidrag, strategi

Lilla apan är skitigare än jag

Ha, ha, jag är inte snuskigast. Det här slår garanterat mitt hårexperiment: bloggaren som inte tvättat sina jeans på 95 dagar. Det framgår inte om bäraren haft dem på sig varje av dessa 95 dagar, men deras yta beskrivs som gul och organisk. Uuuuääääck! Inför hotet at inte bli inläppt till fikarummet på jobbet åker de dock in i tvättmaskinen.

Skulle inte ni se er om efter dolda kameran om expediten i jeansbutiken rekommenderade er att bära era nya jeans i sex månader innan första tvätten"så att fibrerna sätter sig"? Cheeezes!

Manolo diskuterar också jeanstvätt och grunnar allvarligt på om det faktum att han inte tvättat sina jeans på tre (3) år kan vara orsaken till att de luktar så illa i hans garderob.

Ett annat alternativ är ju att köpa nya jeans som ser så där litet gulaktigt skitiga ut.


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om skitigt, smutsgris, jeans, otvättade, skitig, snuskhummer, schampoo, tvättmaskin, otvättade jeans, fikarummet

Bäst och värst i hemmet

Visa det bästa och det värsta i ditt hem, utmanar Anna, Fair and True. Själv visar hon foto på en skitsnygg fondtapet (de har förresten en likadan på hotellet i Solna C) och nämner sedan som hemmets värsta-sak att det ibland luktar rök från grannen. För den som bott granne med Råsunda fotbollstadion, (och då menar jag verkligen granne, och inte några hus bort eller så) låter litet rök som en västanfläkt. Testa en bengalisk eld i vardagsrummet, så får du se :-) Nej, nu ljög jag, den kom faktiskt inte in i lägenhet, den small bara av väldigt nära. Men en gång kom det en fotboll in genom fönstret. Och det var inte öppet.

Nej, då har jag svårare att hitta hemmets bästa-sak. Jo, nu vet jag: att det är mitt! Inte så att jag inte hellre hade bott i hyresrätt, believe me, det hade jag hundra gånger hellre gjort, om jag fått chansen och vunnit i bostadsstiftelsen Signalistens lotteri. Men det gjorde jag såklart inte, och var därför tvungen att köpa och äga en bostad. Vad jag menar är att den är BARA min, att jag inte behöver tjafsa med någon annan om det ska få stå en blomma i fönstret eller ej.

För övrigt rekommenderar jag idag Benkes krönika i På Stan. Han är som vanligt så j-a bra att man bara får lust att kyssa honom, eller utnämna honom till klasspappa eller nåt. Som vanligt är DN sena (eller snåla?) med att länka till Benkes krönika, så i väntan på den kommer här i stället en länk till Fredrik Strages lista över de 100 största rockögonblicken på YouTube.

Nu delar jag inte alltid smak med Fredrik Strage, och listan innehåller dessutom bara rockklassiker, så om någon vänlig själv vill dela med sig av några andra stora ögonblickpå tuben, så utmanar jag härmed alla som vill - ge mig listan på dina bästa YouTubeklipp!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om utmaning, bäst och värst i hemmet, det bästa med mitt hem, Bengt Ohlsson, Fredrik Strage

Äntligen ett bra alternativ till nedladdning

Nedladdning av musik är olagligt och taskigt mot musikerna, det vet alla. Ändå är det så oerhört utbrett. Jag har haft flera diskussioner med ungdomar, några av dem själva musiker, om detta. De har aldrig köpt en skiva i sitt liv, möjligen med undantag från någon Hits for Kids i åttaårsåldern. De bara fnyser åt de vuxnas predikningar. - Det tåget har redan gått, säger de, artisterna måste hitta andra sätt att få betalt för sin musik. Många av dessa ungdomar har länge lagt ut sina egenproducerade låtar på fria nedladdningssidor som MySpace och facebook. Men nu har de fått chansen till skivkontrakt. Och då låter det litet annorlunda. - Vi vill ju gärna att folk ska lyssna på vår musik, men vad ska vi göra en skiva för om ingen köper den?
Just det. Täääänkte inte på det, va?

Till min glädje läser jag i GP att Marit Bergman kommit på just ett sådant nytt sätt att få betalt för sin musik. Man kan prenumerera på hennes låtar. I takt med att hon producerar nytt material kan man, före skivköparna och med exklusivt extramaterial i form av bilder och annat, få hennes låtar skickade till sin dator, telefon eller mp3. 85 spänn för ett helt år. Dessutom ingår inträde en exklusiv konsert för bara prenumeranter. Helt suveränt. För mig som har problem att få tiden att räcka till för den där grundliga genomslyssningen som en ny skiva ofta kräver, är det som skräddarsytt. En ny låt då och då, att lyssna på i lugn och ro, utan att jag behöver leta rätt på den själv. Lyssnade nyss på min första prenumerationslåt Out on the piers. Nåt att trösta sig med när man inte har biljetter till konserten. Tack Marit!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om nedladdning, illegal nedladdning, pirater, fildelning, prenumerera på musik, Marit Bergman, upphovsrätt

Shit

Vilken tur att det är 1 april!