söndag, augusti 31, 2008

Vem vill ragga upp en kaninkokerska?

Man får låna Håkan Lahgers nya bok Den vassa eggen om Ulf Lundells kreativa kaos, blir jätteglad och börjar läsa. Nästa dag är den försvunnen, norpad av någon av sönerna.

Man får sig tillsänt ett förhandsexemplar av Petra Östergrens F-ordet, läser fascinerat om machosex och David Beckhams metrosexualitet. Men när jag efter middagen ska fortsätta är även den boken borta, lånad av en annan av tonårspojkarna.

Herregud, kunde inte de små glina ha hållit sig till Mamma Mu och Rasmus Nalle? Var visserligen urtråkiga att högläsa, men de somnade av dem och sedan kunde man återvända till sina egna böcker.

Ger upp och sätter på Ping Pong Kingen på DVD:n istället. Då går tredje sonen förbi och säger med ett litet föraktfullt leende: - Ser du på barnfilm? Ja, vad fan ska man göra. Men bra är den. Går inte att beskriva, men tänk Roy Andersson möter Fargo. (Hyr den!)

Apropå filmer. Har ni tänkt på hur vissa skådespelare fullständigt kan förstöra en filmupplevelse? Så är det med Billie Crystal för mig. Han förstörde När Harry träffade Sally för mig. Han är så motbjudande att hela filmen förlorade sin trovärdighet för mig. Ingen människa kan väl bli attraherad av honom??? Medan andra skådespelare gör att själva filmen inte är så viktig, bara det faktum att de är med gör den sevärd. Sätt på vilken B-film som helst med Clive Owen eller Eric Roberts och jag tittar glatt.

Och när vi ändå talar om skådespelare. Jag har en god vän som är väldigt lik Daniel Craig, Bond-skådisen. Vilket han ofta får påpekat för sig av tjejer som kommer fram till honom på krogen. I början reagerade han väl med överraskning, men efter ett tag sa han att -Jo, det hade han hört förut. Då blev tjejerna sura och tyckte han var snorkig. Så nu måste han spela överraskad varje gång, vilket blir litet krystat. Men häromdagen fick historien en ny twist. Han stod och packade sina varor i kassan på Konsum, då en gammal dagisförälder dök upp, stirrade länge och förtjust på honom och sa: - Jag brukar inte hoppa på folk så här, men guud vad du är lik Daniel Craig!

Och? sa jag. Det brukar du ju få höra, sa jag.
- Jo, men den här gången var det en man!

Uppraggad i Konsumkön av en gammal dagispappa för att man är lik en skådis, det skulle jag vilja varit med om. Kollar mig i spegeln. Det skulle möjligen vara Glenn Close då. Men vem sjutton vill ragga upp en kaninkokerska?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

onsdag, augusti 27, 2008

Älska lagom

Mymlan säger det jag tänkt länge, men inte vågat uttrycka: Jag har inte heller glömt FRA. Jag läser dagligen men känner att jag inte har något att tillföra. Andra gör det mycket bättre. Och faktiskt. Det finns viktigare saker. Som att älska. Älskas. Vara tillsammans med människor man tycker om och lyssna på bra musik.

Därför utmanar Mymlan bloggosfären att lista den/de bästa finaste kärlekslåten/-arna man vet, gärna ihop med en liten historia ifall det finns en kring just den låten.
Skicka vidare! Nu ska vi fylla den svenska bloggosfären med kärlek, som omväxling till FRA.


Själv har jag bara en massa bittra och elaka låtar om kärlek i mina spellistor, så därför publicerar jag här istället den lista med förslag på fina låtar att spela på bröllop som jag skickade till paret jag fick äran att viga i Ekotemplet i Hagaparken i somras:

”Älska mig” Ainbusk singers
”Håll mitt hjärta” Björn Skifs
”Panis Angelicus” C Franck

Så skimrande var aldrig havet Evert Taube
Annies song John Denver

Concerning hobbits ur Sagan om ringen
Sara Löfgren För alltid
The Rose Bette Midler
Cecilia Vennersten Det vackraste
Ännu doftar kärlek Marie Fredriksson
Kärleken förde oss samman Ulf Lundell
För att du finns Sonja Aldén
Av längtan till dig Cajsa Stina Åkerström
Jag ger dig min morgon Fred Åkerström
Hallelujah Jeff Buckley/Leonard Cohen
A trumpet volontary
Feather song från Forrest Gump
Nothing else matters Metallica
Aldrig ska jag sluta älska dig Jonas Gardell
Lisa Nilsson Himlen runt hörnet

Glimmande nymf Bellman
Av längtan till dig - Janne Krantz, text:Åsa Jinder

Fast just nu känner jag mest illamående efter att ha läst Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars "debattartikel" om hur litet rejäl ojämställdhet och karlatag skulle väcka liv i våra kärleksliv. "När ska vi våga erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen" är en av raderna de klämt ur sig, förmodligen på fyllan, för eländet är inte ens skrivet på begriplig svenska. Kanske beror det på att de båda damerna reser runt i Grekland just nu. Fyllan och språksvårigheterna menar jag. Men om de är på jakt efter En Riktig Man skulle jag kunna tipsa om mycket bättre ställen att ragga på. Afghanistan till exempel.


Äh, jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta, så jag väljer som god sextiotalist ironin som vapen: Släng in kärringen i elementet vetja, då blir hon både öm och varm!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , ,

tisdag, augusti 26, 2008

Ta bort det oönskade

Aftonbladet rapporterar om Svenskt Skolfotos nya tjänst Glamour retusch - Vi tar bort det oönskade. För 130 spänn extra kan man få sitt skolfoto retuscherat så att finnarna försvinner, hyn blir jämnare eller tänderna vitare. Någon åldersgräns finns inte, till och med förskolebarn kan få glänsande hår eller gnistrande tänder. Undrar om fjortistjejerna kan beställa större bröst också? Kanske de kan skicka med ett reklamblad från firman som erbjuder sexåringar bikinivaxning också, när de ändå är igång?

Jag blir så trött. Jag blir så fruktansvärt trött och ledsen. Inte bara för att den här tjänsten finns utan för att jag är övertygad om att massor av skolelever kommer att använda sig av den.

Här krävs av oss som är föräldrar att sätta ner foten och reagera mot att aktiviteter som bedrivs i skolan förmedlar sjuka skönhetsideal. Verksamhet som bedrivs i skolan, med skolans medgivande, måste vara helt befriad från en sådan förljugen människobild. Vad hjälper det annars att vi föräldrar hemma försöker säga till barnen att de duger som de är och att de ska vara stolta över det de är?

Nej, bojkotta Svenskt Skolfoto! Julfoton till morfar och farmor kan man ju fixa hos vilken lokal fotograf som helst. Man kan också i föräldrarådet ta upp frågan och försöka förmå skolan att byta fotoföretag. Jag såg också att det nu startas en grupp på Facebook -"Bojkotta Svenskt Skolfoto" - som ska försöka mana till upprop för att förmå Svenskt skolfoto att sluta med sina vansinnigheter.

Ta bort det oönskade - ta bort Svenskt Skolfoto!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , ,

måndag, augusti 25, 2008

Säg det högt och ofta så blir det sant till slut

Apropå det där med Petter och vargen. Den som ropar VARGEN KOMMER!!! när det inte finns någon varg i närheten, riskerar som bekant att inte bli trodd när det verkligen är fara på färde. När Jan Björklund var ute och ryade i medierna om KAOS och FLUM i skolan var det många kloka yrkesmänniskor på departement, skolverk och forskningsinstitutioner som skakade på huvudet. Men efter ett tag hakade media på och bilden av en svensk skola i KRIS tonade alltmer fram som en etablerad sanning. Sedan vet ni hur det gick. Stollen blev utbildningsminister och med en iver som inte stod Maud Olofsson långt efter började han genomförá allehanda åtgärder för att MÄTA och REDOVISA och BESTRAFFA detta KAOS.

De kunniga och erfarna forskarna och tjänstemännen skakade klentroget på sina huvuden, men kom inte långt i sina rätt akademiska invändingar mot stolligheterna. Det är helt enkelt väldigt svårt att bemöta oneliners och slogans med vetenskapliga argument. Björklund själv fortsatte att spruta ur sig "sanningar" om KAOSET och KRISEN i skolan. Folk i allmänhet såg inte ofta till detta kaos i sina egna barns skolor, men tänkte att de väl haft tur, "i alla andra skolor är det säkert jättestökigt".

Idag är det Skolans Dag, utropad av Lärarnas Riksförbund som i en kampanj kräver fler lärare, gärna speciallärarutbildade, så att vi kan se till att alla elever når toppen av sin egen förmåga och att Sverige kan lägga på ett extra kol och hålla oss framme som kunskapsnation .

Då är det extra välgörande att Sveriges Radio gjort den här granskningen av Jan BJörklunds påståenden om KRISEN och KAOSET i svensk skola och på ett lättförståeligt sätt lyckats belägga hans påståenden med - i vissa fall - ren lögn. Här hittar du sanningen bakom påståendet om Världens Största Ordningsproblem, här kan du läsa om hur det egentligen ligger till med De Sjunkande Kunskapsresultaten och här om Utslagningen i Grundskolan. SR lät Elisabeth Svensson, professor i statistik vid Örebro universitet, titta igenom tabellerna och citaten.
– Beträffande Sverige är påståendena alldeles för kategoriska att vi ligger långt ner på listorna. Inte nånstans ligger Sverige i botten. Någon skolkris är det inte tal om, enligt henne.
– Absolut inte. Sverige ligger statistiskt sett över det internationella genomsnittet. Hon förvånas också när hon får veta att citaten är Jan Björklunds.
– Jaha, han kanske inte har läst statistik, säger hon.
Även Sveriges Kommuner och Landsting bemöter myten om den svenska skolan med bra fakta.

Med det inte sagt att allt är frid och fröjd och att vi ska nöja oss med våra medelbra resultat. Framförallt så är det där begreppet medel just ett sammanvägt resultat som inte säger något om det verkligt stora problemet i svensk skola idag - de stora och växande kunskapsklyftorna.

Här är mina recept för att behålla och utveckla barns nyfikenhet och kunskapslust och få fler svenska uppfinnare, entreprenörer och nobelpristagare i framtiden:

1. Följ varenda unges kunskapsutveckling och berätta för dem och deras föräldrar hur de utvecklas, från första skoldagen. (Och JA, förskolan är också skolan!)

2. Ge varje barn det stöd de behöver för att nå målen, helst i förväg, innan problemen vuxit sig stora. Fråga förskollärarna vilka barn som kommer behöva extra stöd. De ser det redan på ettåringarna. Extra stöd behövs även till de extrasnabba eleverna, så att de får den stimulans de behöver för att inte bli uttråkade.

3. Kvalitetsredovisa varje skolas resultat så att föräldrar får vettiga verktyg att välja skola. Använd begränsade skattepengar vettigt och skapa incitament för att motverka stora överetableringar och vinstutdelningar till bolag på skolområdet. Vinst är OK om den går tillbaka till skolan, eleverna och lärarna.

4. Sätt målet högt istället för att som nu sänka ambitionerna. På 50-talet gick lika många på gymnasiet som idag går en forskarutbildning. Då sade man att det var barnplågeri att tvinga fram en gymnasiereform. Idag har vi nått målet om 50 procent som studerar på högskolan innan 25 års ålder. Då är det fel att återigen börja svamla om de "praktiska" begåvningarna. Den bistra sanningne är att en begåvning sällan kommer ensam. Grabbarna man förr trodde bara var "händiga med hammare och spik" kunde förmodligen kunde oändligt mycket mer, men fick aldrig fick förväntningarna och chansen. Däremot lär alla individer på olika sätt och i olika takt. Därför behövs en mångfald av pedagogiska metoder och en andra chans för dem som mognar eller återfår lusten sent.

5. Inför en individuell kompetensförsäkring eller ett "Kunskapslyftet 2.0" så att man kan skaffa sig en kvalificerad yrkesutbildning eller högskoleutbildning även efter det att man fått barn och bostadslån.

6. Sist, men inte minst, gör det svårare att komma in på lärarutbildningen. I Finland är det fler sökande till lärarutbildningen än till läkarlinjen. Jag tror att det åtminstone är en liten delförklaring till de goda finska kunskapsresultaten. De har en trestegsraket för ansökan, där man först sållar efter betyg, sedan lämplighetstestar teoretiskt och slutligen praktiskt, på plats i klassrummet.

Sammanfattningsvis: Nu tycker jag att vi slutar ropa "Vargen kommer!" och istället hjälps åt att ge alla barn chans att nå toppen av sin förmåga. Jan Björkluind kan ju börja med att snacka med sin partikollega i Stockholm. Där har den borgerliga majoriteten inte direkt lyssnat på Lärarnas Riksförbund och satsat på fler duktiga lärare. Där skar man istället ner med 250 lärare inför höstterminsstarten...

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

fredag, augusti 22, 2008

På båt igen


I likhet med förra året lägger alltid kompisar ut bilder från årets finlandskryss. Ännu ingen karaoke - men det kan komma.

torsdag, augusti 21, 2008

Rik på riktigt

För trettio år sedan hette det brådska eller jäkt. Man kanske hade "jäktat till bussen", men sedan var det färdigjäktat för den dan.

Sedan döptes det till tidsbrist och stress. Alla tävlade om att ha stressat mest. "Fy, vad stressigt det var på jobbet idag alltså!" Nu har ansvaret på något vis glidit in på oss själva, som personer. Hur klarar DU ditt livspussel? Har du hittat balansen mellan arbete och privatliv? skriker söndagsbilagornas rubriker ut, och rapporterar om människor som "downshiftat", hittat någon liten lagom affärsverksamhet att driva hemifrån i ett vackert hus på landsbygden.

Fy fan, vad stressad jag blir när jag läser sådant.

Men vad är tidspress egentligen? En som forskat på det är Jörgen Larsson på sociologiska institutionen på Göteborgs universitet. Han har också givit ut boken med den uppmuntrande titeln "Rik på riktigt - en värdefull vardag är möjlig!" på Natur & Kultur. Tidspress är en subjektiv upplevelse av varaktiga svårigheter att hänga med, av att ha för litet tid både för sina närmaste och för sig själv, påpekar Jörgen, och listar skadeverkningarna av denna känsla:
sänkt välbefinnande, bräckligare familjerelationer, ökad risk för stresssjukdomar och därmed risk för sämre hälsa även för barnen.

Aj, aj, verkar som om samhället skulle tjäna en hel del på att jobba för att undanröja en del av de där riskerna. Här finns massor att göra, inte minst på familjepolitkens sida, med arbetstidsförkortning för småbarnsföräldrar m.m. För värst är det ju inte helt oväntat för barnfamiljerna, vilket Jörgen Larsson skriver om i forskningsrapporten "Om föräldrars tidspress - orsaker och förändringsmöjligheter".

OK, men varför känner vi så här då? Jo, tidspress är helt enkelt resultatet av alltför omfattande förväntningar. Här har arbetsgivarna ett stort ansvar för att uppmuntra och hjälpa sina anställda att sträva efter en sund balans mellan arbete och privatliv, motverka övertidskultur m.m.

Men även arbetstagaren själv bör kanske ta sig en funderare kring heltid, övertid, ständig tillgänglighet, hög produktivitet, uppdaterad kompetens och karriär. Och "ett bra jobb" är ju inte precis det enda livsmålet vi sätter upp för oss själva. Vi ska vara kärleksfulla partners, närvarande föräldrar, omtänksamma släktingar och ha nära vänrelationer också. Sedan ska vi ha uppdaterade ägodelar; hus och inredning, bil, hemelktronik, kläder och allt vad det kan vara. Men inte nog med det, sedan ska vi också ha en aktiv fritid; motionera och äta nyttigt, följa nyhetsflödet, källsortera, cykla och åka kollektivt så ofta det går, vara föreningsaktiva, göra medvetna val av allt från barnförsäkring till elbolag och så ägna oss åt inre, personlig utveckling.

Jörgen Larsson listar faktorer som bidrar till tidspress och jag läser med förfäran:
Heltidsarbete
Övertid
Lång pendlingstid
Chefsjobb
Barn
Sköta om gamla föräldrar
Vara kvinna
Vara ensamstående
Inte sova och röra sig tillräckligt
Bo i eget hus
Hålla på med byggprojekt
Äga sommarstuga/båt
Ha hög konsumtionsnivå

Jag har nästan alla rätt. Eller fel, snarare. Ok, jag långpendlar inte och huset delas med två andra familjer, men ändå!

Vad kan man då själv som individ göra åt eländet? Larsson ger följande tips:

Vägra övertid, gå ner i tjänst, lär dig säga nej eller be åtminstone om betänketid innan du säger ja, bo mindre och enklare när barnen är små, turas om med partner eller vänner att ta hand om barnen och ge varandra en ledig kväll i veckan, vänta med husköp, köp mindre prylar.

Ting tar tid, som han så träffande uttrycker det. Först ska man tjäna ihop pengarna till Prylen, sedan ska inköpet planeras och genomföras, Prylen ska användas, förvaras, skötas om, repareras, försäkras och så småningom avyttras. Dessemellan kan mycket tid spenderas i diverse supporttelefoner för att Prylen ska fungera.

Ja, fy sjutton vad det stämmer. I lördags till exempel, ägnade jag hela förmiddagen åt att avyttra gamla prylar på återvinningsstationen, som man måste låna en bil för att ta sig till. Och sedan ägnade jag återstoden av dagen till att åka till IKEA och City Gross för att köpa nya prylar.

Ett råd som Larsson ger med viss tveksamhet är att ta hjälp från andra för att hinna med allt som ska göras. Hushållsnära tjänster till exempel. Det kan nämligen på längre sikt leda till längre arbetstid, med ännu högre prestationskrav.

Nej, jag blir allt mer övertygad om att det val som jag och barnens pappa gjorde när barnen var små var helt rätt. Vi krävde båda två att få jobba sextimmarsdag, tjänade förstås rätt pissigt, men bodde billigt men trångt med våra tre barn i en trerummare. Vi hade inte råd med semesterresor, hade inget renoverat kök, köpte de mesta kläderna begagnade och åt korv rätt ofta, men det var nog min lyckligaste tid i livet.

Grattis förresten! Om du har läst ända hit, hardu nog inga problem med tidspress. Här är då tips på några prylar du kan köpa på Blocket från människor som alla anger tidsbrist som skäl till försäljningen.








onsdag, augusti 20, 2008

Halvlek - men var är bollen?

Eric Sundström skriver en som vanligt knivskarp analys av läget i Sverige när vi nu befinner oss halvleksvila efter borgarnas maktövertagande. Någon vila för det borgerliga blocket är det definitivt inte. Problemen hopar sig, och de tre fördelar som talade för denna regering i jämförelse med de förra borgerliga fiaskona under 70- och 90-talet har nu totalt vänts till nackdelar.

Den här gången fick de ta över rodret mitt i en brinnande högkonjunktur, de hade egen majoritet i riksdagen och slapp tokar som Ian & Bert, och de hade baljbadat ihop sig till en - som det verkade - god enighet, särskilt som centern hade bytt folkrörelseidealen mot mäklarbrickorna på Stureplan. Men innan de hann ropa på ett helrör till, hade konjunkturen tokvänt, inflationen skenade och "FRA-haveriet öppnade en dammlucka som inte ens partipiskan kunde rå på", som Eric så träffande skriver.

Vem har bollen nu då? Ja, jag är ingen expert på fotboll, men jag ser faktiskt inte bollen någonstans. Att högern inte har den råder inget tvivel om. Allt de fick ur sig under sommarens politiska julafton, Almedalsveckan, var att de givit Konkurrensverket i uppdrag att undersöka hur priskonkurrensen på konsumentvaror kan öka ytterligare, en idé som i all enkelhet redan hade vädrats på sidan 35 i socialdemokraternas vårbudget... Och Anders Borgs egen vårbudget var i det närmaste kliniskt ren på konkreta åtgärder och förslag för att möta en begynnande lågkonjunktur och totalbromsad jobbtillväxt. När Borg hösten 2006 fick frågan om när han kan börja ta åt sig äran för vad som händer med jobb och ekonomi svarade han: ”Om något år... två”. Nu har de åren gått och ingen ära i sikte, snarare ett rött kort.

Reinfeldts sommartal i Vaxholm då? I sådana tal ska ju enligt tradition de verkligt tunga förslagen hagla. Vad ville han till exempel göra åt det faktum att en halv miljon människor lämnat a-kassan? Jo, det skulle bli 15 miljarder ...inte tilll nya jobb, forskning eller utbildning, utan till ... skattesänkningar! 150 medelålders Vaxholmsbor i plissékjol och skepparkavajer med guldknappar applåderade entusiastiskt.

Ok, ingen boll där alltså, så då borde man väl hitta den på det röda lagets planhalva? Nja, jag är inte så säker på det. Än iallafall. I Monas Sahlins sommartal i Vitabergsparken kom många kloka och konkreta miljöförslag, men inte så mycket ännu kring jobbtillväxten. Hon nämnde i förbigående något om ett kompetenstvecklingsprogram för alla dem som "fastnat" i fel jobb, vilket verkligen är välbehövligt om vi ska lyckas minska utbrändhet, sjukskrivningar och rusta Sverige med välutbildad arbetskraft. Men någon offensiv kan man inte kalla det. Var är Maradona-Mona?

tisdag, augusti 19, 2008

Übermensch

[UPPDATERAD] Ella Bohlin, ledare för kristdemokraternas ungdomsförbund är inte bara före detta Livets Ord-medlem, hon är även mamma. Livets Ord delar ju som bekant in människor i starka och svaga, utvalda och icke utvalda. Ella är en av dem som Gud valt ut. Hon är snygg, smal och begåvad med en duktig träningsdisciplin. I en föräldratidning på nätet skriver hon i en krönika om hur hon föraktar alla slappa nyblivna mammor med degmage och taskig karaktär. Själv tränar hon 4 gånger i veckan, dagen före förlossningen simmade hon ett 40-minuterspass och på en vecka gick hon ner alla sina graviditetskilon.Vilken tur att hennes parti har infört vårdnadsbidrag, så att hennes man kan vara hemma med barnet medan hon är på gymet...

Läser nu att det i Hagaparken startats ett "Boot Camp" i tvättäkta amerikansk armétradition för nyblivna mammor. Är det månne den f d spinninginstruktören ella Bohlin själv som hittat en ny födkrok?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , ,

söndag, augusti 17, 2008

Såsom i en spegel


Nu ska jag leka Klick-bilagan en stund.

I lördags sågs Thomas di Leva med fru och barn stega in på en biograf på söder. Både herr och fru di Leva var tradionsenligt iklädda färgglada kaftaner med stjärnor och speglar på.

De köpte biljetter samt popcorn. Till detta bad Thomas om vatten naturell.

Vad de såg? Gissa... Sex and the City? The Dark Knight?
Nej, självklart såg de "The Love Guru"!

Såklart att han ville se sig själv på bio. Underbart!

Detta är en sann historia, berättad av äldste sonen som extrajobbar som biovaktmästare.

fredag, augusti 15, 2008

Det är inte kattskit!

Jaha, nu är kattsanden en miljöbov också. Skit, i dubbel bemärkelse... Inte nog med att den är blytung att släpa hem, nu ska man få dåligt samvete varenda gång katten skitit också och man står där och kratsar ut klumparna.


Tidningen ETC skriver: Använder du sand som klumpar sig i kattlådan? Då stöder du miljöförstöring och bidrar till det växande sopberget. Och så ger de sig på att föreslå alternativa sorter, vilket blir typ... sågspån.


Nej, nu återstår bara en sak. Vi får lära katten att gå på toaletten!
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , ,

Visst talar man tyst om

Solnas moderatstyrda majoritet brukar slå sig för bröstet och tala om hur företagsvänliga de är. Men de talar väldigt tyst om att Solna i rankingen av Sveriges studentstäder ligger i den absoluta bottenligan; ständigt sist eller näst sist!

Det är Sveriges största tidning för studenter - Studentliv - som rankar kommunerna efter hur det funkar med kontakt mellan kommun och studentkårerna, bostäder, sommarjobb och socialbidrag, barnomsorg, kommunikationer, kultur och fritid.

Solnas bottenresultat kommenterades på sin tid av det gamle kommunalrådet Gustâv med att han "prioriterade andra saker än att sitta och dricka kaffe med studentkåren". Middagar med byggherrarna till exempel? Det hade väl i varit bra det med, om de hade diskuterat byggande av billiga hyresrätter. Men det har tyvärr bara byggts 300 hyreslägenheter under borgarnas senaste styre i Solna. Samtidigt har de givit bygglov för 3 000 bostadsrätter. Jättefina bostadsrätter, som studenterna säkert gärna hade köpt, om de haft råd. Men de är så dyra att det är omöjligt, såvida man inte har väldigt rika och generösa föräldrar...

Det var därför jag föreslog att man skulle göra Solna stadshus till en ny studentskrapa och flytta in kommuntjänstemännen i en nedlagd skola. Det skulle göra Solna känt som en framåt och attraktiv studentstad. Men jag har fler förslag. Här är några goda exempel från städer som är lyhörda för studenternas önskemål och som inser värdet av att dra till sig framtidens hjärnkraft.
  • Mötesplatser för studenter.
  • Information om kommunen till blivande och nyanlända studenter

  • Välkomnande till orten, det kan vara allt från välkomsttal till inspark eller festlighet eller guidad tur eller stadsvandring.

  • Dialog med studenterna. (Nej, inte kaffedrickning, utan arbetsgrupper om viktiga frågor som bostäder och kommunikationer eller alkohol- och drogprevention.)

  • Hjälp att etablera kontakter mellan studenter och kommunens näringsliv för t ex praktik, mentorskap, sommarjobb, framtida anställningar m.m.

  • Kommunen kan också profilera sig som framtida arbetsgivare, ordna rekryteringsdagar etc.
  • Studentrabatter på kommunala scener, muséer och fritidsanläggningar.

Andra saker Solnas styrande politiker talar tyst om är en sak som Solnaborna talar desto mer om; bristen på städning av gator och parker. Nästan varje dag får jag mail eller telefonsamtal från Solnabor som reagerat på förslummningen. En del väljer att ta saken i egna händer:

Denna sopsäck med påskriften "Ropen skalla - flera papperskorgar åt alla. Närmaste papperskorg 2 km åt vardera hållet." är utställd på Huvudstagatan.

Nej, nu får jag sluta för idag. Jag är alldeles matt av hunger efter att ha ätit den här "luftiga" rätten till lunch.Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

torsdag, augusti 14, 2008

Oförsäkrad och sjuk göre sig icke besvär

Förslaget om att göra Solna stadshus till en ny studentskrapa har mottagits oerhört väl från både höger och vänster. Kul! En som dock inte riktigt klarade av att ge cred var moderata kommunalrådet Salminen här i Solna. Han lutar mer åt att göra om stadshuset till "ett flott hotell som vi kan tjäna pengar på". Den karlen kan verkligen konsten att göra rätt prioriteringar i livet. Not! Solna har under det borgerliga styret sålt ut nästan 3 000 billiga och bra allmännyttiga hyresrätter. Att använda en liten del av försäljningsvinsterna från den katastrofaffären till att återskapa 500 bostäder åt unga människor i vår del av länet vore både klokt och ekonomiskt framgångsrikt. Solna, Stockholm och hela Sverige har ALLT att tjäna på att vi får utbildad kompetens i Sveriges tillväxtregion nummer ett.

Tok-utförsäljningar, FRA-lag, höjd A-kasseavgift och slopad förmögenhetsskatt - här kommer ytterligare ett exempel på borgarnas öka-klyftorna-politik...

Om bara drygt sex veckor öppnar Sveriges första privatfinansierade barnsjukhus, Barnsjukhuset Martina i Stockholm AB. Barnsjukhuset nekar inträde för barn som inte har råd att betala sin vård själva och barn som har olika typer av "kostsamma" sjukdomar blir inte försäkrade och blir på så sätt också exkluderade. Initiativtagarna vill starta fler barnsjukhus i Sverige redan nästa år. På sikt får vi alltså en A-klassvård och en B-klassvård som baseras på barnens ekonomiska situation!

För två veckor sedan startade gruppen "Stoppa överklassbarnvården" som starkt ifrågasätter sjukhus som vill ge barnvård efter föräldrarnas plånbok istället för barnens behov. Kolla gärna in den gruppen för mer information och sprid gärna.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , ,

onsdag, augusti 13, 2008

Gör Solna stadshus till studentskrapa

I morse skickade vi sossar i Solna ett pressmeddelande om vår idé att göra om Solna stadshus till studentbostäder.

Studentskrapan på söder i Stockholm har ju snabbt blivit en succé. Förutom att flera hundra bostadslösa studenter fått chansen att bo centralt, så blomstrar affärs- kultur- och utelivet i de förut grå och slitna kvarteren. Vi vill göra om samma sak – i Solna!

Samtidigt snackade man både på radio och i morgontidningarna om den akuta bristen på studentbostäder. Enligt Stockholms Studentkårers Centralorganisation SSCO är kötider på runt tio månader vanliga, vilket gör att flera studenter kan tvingas tacka nej till sin erbjudna studieplats.

Samtidigt, på bästa läge mitt i Solna Centrum, ekar det 15 våningar höga stadshuset halvtomt. I takt med datorisering och besparingar har tjänstemännen blivit allt färre, liksom antalet besökare. 250 tjänstemän delar på sammanlagt 13 600 kvadratmeter, vilket ger 54 kvadrat per anställd. Kommunens service skulle därför mycket väl kunna inrymmas i betydligt mindre och modernare lokaler.

De flesta kontakter med kommunen sker ju numera via dator eller telefon. Då är det slöseri med utrymme och resurser att sitta på bästa skyltläge i Solna Centrum. Dessutom skulle en ny studentskrapa väcka liv i ett centrum som på kvällar och helger är dött och otryggt.


Sedan bostadsminister Mats Odell slopade investeringsstödet har nybyggnationen av studentbostäder totalbromsat. Antalet färdigställda studentlägenheter minskar för tredje året i rad enligt SCB. Politikerna sänder ut signalen att man inte vill ha några studenter alls i vår region, trots att Stockholms ekonomiska tillväxt är beroende av högutbildad arbetskraft. Det är skandal. Om Solna menar allvar med att vara Sveriges företagsvänligaste kommun måste vi bidra till att öka företagens möjligheter att rekrytera välutbildad kompetens.

Stadshusets utformning är perfekt att göra om till studentkorridor eller smålägenheter. En försiktig beräkning visar att det 15 våningar höga stadshuset skulle kunna inrymma 400-500 rum eller lägenheter på 27-34 kvadratmeter.

Ett förslag är att inrymma kommunens tjänstemän i den nyligen nedlagda Hagalundsskolan, som med sitt läge intill den framtida reseknutpunkten Solna station och Nationalarenan efter ombyggnad skulle fungera bra som stadshus.

En kommun med aspirationer på att ligga i framkant för utvecklingen måste ha ett öppet och modernt stadshus med arbetsplatser som inbjuder till kommunikation och samverkan, inte isolerade tjänstemän i var sin liten modul i ett höghus.

Reaktionerna på vårt förslag har inte låtit vänta på sig. Radio Stockholm har sänt under dagen, DN har skrivit om det och ikväll medverkar jag i TV4:s nyhetssändning. Dessutom har jag fått ta emot ett antal positiva telefonsamtal från studenter och andra som nu håller tummarna för att den moderatledda majoriteten tar till sig förslaget. Även om vi socialdemokrater sitter i opposition, behöver ju inte idéerna göra det! Dessutom har ju Stockholmsmoderaterna på grund av det desperata läget beslutat vända sig till Solna och Sundbyberg för att be dem att också ta sitt ansvar för att ordna fram bostäder.


måndag, augusti 11, 2008

Hipster? Är inte det ett par brallor?

Jag såg ordet först i fredags, då tidningen City hade gjort kartor med barrundor i Stockholm för olika typer av människor. Inga passade in på min smak, varken regnbågsrundan, svennerundan, sunkrundan eller hipsterrundan. Hipster? Är inte det ett par brallor? Så inne är jag.

Sedan läser jag i söndagens DN och blir upplyst. Hipster är dagens motsvarighet till min generation X, fast utan egna idéer. Det är därför det skrivs dissande artiklar om dem, i stil med den i Adbuster: "Hipster - the dead end of western civilization". Hur sjutton ska det gå när unga människor inte längre bryter gränser, stakar ut nytt land, uppfinner nya grejor?

Från äldste sonens rum strömmar mina gamla Clash- och Oasis-favoriter på högsta volym, på hans t-shirts är mina barndomsfavoriter Grandmaster Funk, Pacman och Kellogg´s-loggan tryckta. Om halsen bär han en gammal palestina-sjal, inte för att han bryr sig om det palestinska folkets kamp för fem öre, utan för att den är ball. Sedan går han på konsert med gamla band som egentligen borde vila på spanska solkusten, som Deep Purple, Nationalteatern och Buzzcocks.

Nu ska man ju inte surt anklaga de små liven för att sno allt som är bra och göra det dåligt. Egentligen borde man ju bli smickrad av härmaporna.

Men jag blir mest deprimerad. För vad är det för signaler de sänder ut? Gårdagens värld var cool, men dagens är inget kul och för framtidsvärlden har vi absolut inga idéer eller drömmar. Super Mario, kom och rädda oss! Artikelförfattaren i Adbsuters menar att ungdomskulturen idag är så sammansmält med konsumtion, marknadsföring och trendspanare att den har väldigt svårt att skapa nåt nytt och eget.

Vill man vara litet mer positiv kan man alltid hävda att dagens ungdom är för smarta för att bekänna sig till någon konform ideologi, de plockar där de har lust, och att det i sig är en ideologi.

Nu är ju generationen innan dem är inte så jävla unika de heller, även om de vill tro det och gärna blundar för det faktum att miljarder andra också älskar eco, indiemusik, filmfestivaler, ironi, rättstavning, semikolon, närproducerat, marknader, t-shirts (ja, samma grej som kidsen), minst en märkesmöbel i hemmet, men inte för många då blir det pretto, och så spelar de förstås samma gamla Guilty Pleasures-låtar som all andra. Kollar man internettjänsten Muxtape där användarna laddar upp låtar till egna "personliga" blandband ser man hur o-originella folk egentligen är. Läs mer om den unga vita medelklassen i bloggen/boken Stuff white people like.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

torsdag, augusti 07, 2008

Världens bästa statistik


Ja, jag erkänner, jag är konstig. Jag gillar statistik och när jag har tråkigt på jobbet, som nu, första veckan i augusti, så sitter jag och tittar på ett intressant föredrag av statistikgurun Hans Rosling. Han dödar myt på myt om den så kallade Tredje Världen, om barnadödlighet, inkomstklyftor och livslängd.
Det är roligt och spännande som en sportsändning när siffrorna bytts ut mot färgglada bubblor som flyger över storbildsskärmen. Han berättar ett exempel, där han frågat medicinstudenter på KI vilka länder de tror har högst barnadödlighet. Han presenterar dem i par, där det ena landet har dubbelt så hög barnadödlighet som det andra:
Sri Lanka - Turkiet

Polen - Sydkorea

Malaysia - Ryssland

Pakistan - Vietnam

Thailand - Sydafrika

Studenterna, gräddan av Sveriges toppgymnasister, får 1,8 rätt av fem möjliga.
Då gör han ett test på chimpanser. De får hälften av alla länder rätt, 2,5 poäng.
För säkerhets skull frågar han då även professorerna på KI.
De ligger i klass med chimpanserna, nästan; 2,4 rätt.


Där ser man. Om du också vill ha roligt på jobbet kan du lyssna på Hans Roslings föredrag här. Annars kan du läsa de rätta svaren i mitt nästa blogginlägg.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , ,

måndag, augusti 04, 2008

Snart är det jul

Den uppmuntrande kommentaren brukar alltid vännen P fälla någon av de där sommarkvällarna då livet är som allra vackrast och bäst. Och sedan meddelar glädjedödaren att det från och med nu bara kommer att bli mörkare och kallare för varje dag som går.

Men nu är det ett faktum. Det blir bara värre, det är sant, för det står i Aftonbladet. Tillbaka på jobbet kommer skitvädret och när jag ser killen på bussen med ett jättepaket innehållande den fläkt för 99:- som jag sett El-Giganten göra reklam för hela sommaren, tänker jag "Stackaren, han är en dag för sen. Bara en dag, men vilken skillnad". Dagen innan har rekordvärmen fortfarande legat som ett duntäcke över staden och jag föreställer mig hur hans fru har tjatat i veckor på honom för att han ska släpa sig iväg och köpa den där jävla fläkten. Stackars stackars honom, och stackars stackars alla oss som har slut på semestern. Men det känns trots allt litet bra, elakt bra, att det inte är badväder utanför kontorsfönstret.

En annan sak, som kunde varit tragisk, men som bara blir fin, är att det regnar på N och P, som bett mig viga dem i Hagaparken denna lördag. Utanför Ekotemplet strilar varma droppar mot grönskan medan jag läser "Äktenskapet är instiftat till de enskildas väl och samhällets bestånd. Ni har förklarat att ni vill ingå äktenskap med varandra". Det är de obligatoriska orden, som man måste läsa upp vid en borgerlig vigsel. Men jag utvecklar dem litet mer, precis som paret önskat, och läser också Sigrid Renklints vackra dikt "Du".

Du...
Får jag gömma några drömmar hos dej?
Några naiva och vackra
som andra kanske skrattar åt.
Jag vill låta dom bo
längst inne i dej.

Får jag dansa klumpigt
och sjunga falskt för dej
en solig dag
när hjärtat spränger i bröstet?
Se inte till reflexerna,
upplev källan!

Får jag vara i din värme
och långsamt mjukna
när själen blivit lite frostbiten
Håll om mej
tills jag ler igen!

Får jag slösa min kärlek på dej?
Får jag skratta, krama, sjunga, gråta
och dansa av kärlek
utan att du blir rädd?
Jag vill se dej i ögonen
och låta ett leende
berätta att jag älskar dej!

Mina händer skakar litet, men jag klarar det. Och efteråt frågar alla bröllopsgästerna om jag ofta brukar vara vigselförättare och jag tvingas erkänna att det är första (och förmodligen enda*) gången jag kan titulera mig så. Och då ackar de och oooar och säger att "det hade de aldrig kunnat ana, du som var så värdig och säker". Jo pyttsan!

*Den borgerliga majoriteten i min hemkommun Solna skyllde på att de hade tillräckligt med vigselförättare då jag ansökte om förordnandet, så Länsstyrelsen kunde bara ge mig ett specialförordnande för just den här vigseln. När jag frågade min kommun varför det var så jobbigt att godkänna en till, som kanske var litet yngre, inte religiös och därtill dessutom litet bekant för många Solnabor, sade de att "det var förenligt med administrativa kostnader" att utse flera. Konstigt, eftersom det faktiskt är Länsstyrelsen som betalar det arvode på c:a 110 kronor som jag för övrigt inte har en tanke på att skicka någon räkning på. Njuggt...

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , , ,