Peta in en pinne i brasan

En mamma i sonens klass ringde. Hon hade hört finansminister Borg på TV. Nu skulle skatten sänkas med 200 kronor i månaden. Hon suckade trött. - Nu blir det ännu mindre pengar att laga skoltaket för.

Vadå för skoltak? Jo, i barnens skola läcker taket på sex ställen varje gång det regnar. Det finns inga pengar att reparera det för. På skolavslutningen var jag otaktisk nog att ställa mig rakt under ett av hålen. Det droppade i mitt huvud under hela "Du ska inte tro det blir sommar..."

Jag förstår klassmammans reaktion. Hon jobbar på kontor, har hyfsad lön, är gift och bor i villa. Redan innan fastighetsskattens avskaffande tillät familjens ekonomi både nya kläder och en och annan semesterresa. Däremot är hon och hennes man rejält bekymrade över kvaliteten i den kommunala servicen. Mamman sitter i skolrådet och diskuterar nya sparbeting varenda termin. Pappan är idrottstränare och rasar över de usla omklädningsrummen och möglet i duscharna på IP. De skiter i 200 spänn i månaden. De skrattade åt Solna kommuns skattesänkning på 20 öre. De vill att saker ska funka. De vill ha kvalitet.

Däremot är de rejält oroade för den stigande räntan. Precis som så många andra familjer köpte de hus när räntan var låg. Men hur stor höjning klarar de? Om de får litet extra pengar i plånboken är jag rätt säker på att de tänker spara pengarna för sämre tider. De kan också hamna på minus, beroende på om de tillhör herr Borgs prioriterade målgrupper eller ej. Det finns ju också alla de där andra, de som ska betala våra skattesänkningar...

"Du ska inte tro det blir flera jobb,
ifall inte nån sätter fart,
på folket och gör litet jobbigt,
så där så det hoppar och far.

Hoppar och far gör det förvisso, men åt vilket håll? Jag börjar bli rejält orolig. Den här regeringen börjar mer och mer likna ungen som hittat kakburken och proppar i sig innehållet så fort han kan innan mamma kommer in i köket och upptäcker honom. Skynda, skynda, snart bara tre år kvar!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: politik, moderaterna, regeringen, anders borg, kvalitet, kommunal service, välfärd, skolan

Alla indianer i kanoten

Är det fler än jag som ständigt går omkring med känslan av att vara en stor bluff som när som helst kommer att avslöjas?

Alla andra verkar vara smartare, få mer gjort, lata sig mindre än jag? Har hört att det är en åkomma som alla prestationsångestmänniskor bär på. Kanske är det därför jag så ofta dras till de där testerna i tidningar som utropar "Är du intelligent?" "Kolla hur smart du är" och sånt.


För ett tag sedan gjorde jag en test på BBC´s hemsida som hette What sex is your brain? och kom fram till att jag var en riktig hönshjärna. Fy fan, vad knäckt jag var.
För ett par dagar sedan fick jag syn på en IQ-test på Illustrerad Vetenskaps hemsida. Trots att jag var förkyld och hängig och det var sent på kvällen kunde jag inte låta bli. I en halvtimma satt jag där och knåpade med siffror och fyrkanter utan synbart samband och YEEEEESSSSS - jag är smartare än 98 procent av befolkningen. Jag har ändrat mig. Jag älskar tester. Nu ska jag genast ringa Mensa och ansöka om medlemskap.

Klicka på Nemi-serien ovan, så ser du vad det står i bubblorna!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: intelligens, intelligenstest, IQ-test, Illustrerad Vetensakp, BBC, prestationsångest, Mensa

Tystad

Jag är stum. Tyst. Kan inte tala. För tre dagar sedan tappade jag rösten. Nu kan jag inte hitta den igen. Det är oerhört frustrerande, ja till och med deprimerande.

Det frustrerande är att den första hesheten infann sig på midsommarafton. Men NEJ, det berodde inte på något skrålande av snapsvisor, utan på att jag tillbringade kvällen på en kall bryggdans ivrigt diskuterande kollektivavtal och annat med Dominika Peczynski. ("En annan salladsbar" går lindrigt sagt dåligt, men det får man inte säga till någon)

Whatever, sedan dess är jag iallafall stum. Inte hes, utan stum. Med stor ansträngning kan jag viska, väldigt tyst.

Ja, ni skrattar. Det gör familjen också, men det här är faktiskt inget skämt. Jag blir deprimerad.

När jag och sambon skulle hyra film i söndags kände jag mig som en talibanhustru. Killen i videoaffären kom som vanligt fram och ville snacka film. Jag fick nöja mig med att le och skaka på huvudet medan sambon pratade på för oss båda. När videokillen vänt sig till mig flera gånger, sparkade jag försiktigt på sambons smalben för att han skulle förklara att jag tappat rösten, men nehejdå, han sa bara: Den här tar vi! och marscherade före mig till kassan (där jag sedan fick betala, sådant kräver inga ord.) Det slog mig efteråt att vi nog alltid varit där ensamma förut, så det var första gången butikspersonalen såg oss ihop. - Stackaren, så glad och öppen när mannen inte är med, men såg du henne nu? Hon var ju helt nedtryckt! Sa inte ett ord!

Om någon ringer mitt mobilsvar låter det väl ännu värre. Sambon fick tala in ett meddelande igår om att det inte går att få tag i mig via telefon. "Hon kan tyvärr inte tala nu" Shit, det här blir mer och mer talibanlikt.

Hjälp mig, jag står inte ut längre. Rädda mig, ge mig huskurer, recept, vadsomhelst!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: heshet, stumhet, tappat rösten, hes, stum, halsinfektion, midsommarafton, snapsvisor, dominika, bryggdans, talibaner

Hårdare tag mot fusket

Jag vet inte riktigt. Jag är så tveksam. Antingen är det bra att "Toto" Littorin tvingats plocka bort sin bluffexamen från meritlistan. Eller så är det dåligt. Å ena sidan kan det faktum att hans examen nu är borta ge honom incitament att anstränga sig litet hårdare. Hungriga vargar jagar bäst, var det visst nån som sa. Å andra sidan behöver ju inte lika många människor en universitetsexamen i moderaternas Sverige. Det finns ju lärlingsutbildningar.
Å tredje sidan är det dåligt, för nu får vi aldrig chansen att läsa hans uppsats. Det hade jag så gärna velat göra.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: Sven-Otto Littorin, regeringen, moderaterna, utbildningspolitik, hungriga vargar, universitet, bluffuniversitet

Den som gräver en grop åt andra

Igår röstade de om det i riksdagen. Maryam har redan skrivit om det. Men det förtjänar verkligen att upprepas: Man bör undvika att kasta sten i glashus.

S i Stockholm ville inte ha biltullar 2002. Det ville däremot miljöpartiet, som ställde det som villkor för att medverka i en s-v-mp-koalition på riksplanet. Ungefär som när Stella Fare och Stockholmspartiet tvingade m-fp-c att stoppa Norra Länken och måla cykelbanor för att stötta deras styre i Stockholm 98-02. Sån kohandel är aldrig kul och väljarna blir med rätta förbannade för att de inte kan lita på att partiet de röstat på får sin vilja igenom.

Det kan jag förstå och sympatisera med. Däremot tycker jag det är lägre än fucking Glocalnet när ett politiskt parti hemfaller till smutskastningskampanjer och låter enskilda ledamöter klä skott för en stor, komplicerad politisk tvistefråga. Det har jag också sagt till den ansvariga moderaten på ett mycket tydligt sätt, mellan fyra ögon.



När sedan moderaterna kovände i frågan om trängselskatten två dagar efter valet i höstas, blev situationen plötsligt omvänd. Nu var det plötsligt moderaterna med sina högljudda "Stoppa sossarnas biltullar" och "Att lita på"-affischer, som blev överkörda av sin egen regering.
Och det var inte bara ett svek, det var två:
Först sveket mot de egna väljarna som trodde att en röst på moderaterna var en röst mot trängselskatter.
Sen sveket mot dom som röstade för att trängselskatterna skulle gå till kollektivtrafiken.

Nu införs trängselskatt den 1 augusti, men varenda krona går till nya vägar, som alla vet alstrar ännu mer trafik. Dessutom ska de som tar bilen till jobbet få göra skatteavdrag!

Om detta kan moderatregeringen inte köra samma talregel som de använder till väljare som chockats av nedskärningarna i trygghetsförsäkringarna: - Jamen, det här lovade vi redan i valrörelsen.

Hur Stockholms- och Solnamoderaternas riksdagsledamöter röstade? Det tänker jag inte göra några hatflygblad om, men så mycket kan jag säga, att ni får era misstankar bekräftade om ni går in på riksdagens hemsida och kollar. (Gå in på ledamöternas omröstningar , riksmöte 2006/07, betänkandenummer SKu19)

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: trangselskatt, politik, moderaterna, socialdemokraterna, hatkampanjer, flygblad, smutskastning, biltullar

Strix som konfliktlösare - kan det vara nåt?

SvD:s serie om "Dem vi har allra närmast men sällan möter" fortsätter. Redaktionen verkar inte ha mött så många som ville tala med dem, för jag får illustrera även dagens artikel.

Nu har även TV3 hakat på ämnet grannar. Under rubriken Nu söker vi dig som har problem med din granne erbjuder Robert Aschberg hjälp att reda ut en infekterade grannkonflikter med hjälp av "några av Sveriges främsta konfliktexperter".

Ja, jo, man skulle förvisso kunna kalla Strix television för "konfliktexperter"...

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: grannar, strix television, grannkonflikt, konfliktlösning

Grannskvallret frodas på nätet...

... skriver SvD idag, och använder mig som exempel.

Inte för att jag skvallrar om mina grannar på nätet, utan för att jag skrev om det här ämnet. Det handlade om min förundran över hur rädda och blyga vi är i verkligheten och hur oerhört frispråkiga vi blir på nätet. Just grannar verkar vara ett kärt ämne att skriva ur sig sina aggressioner på. Jag menar, det kan ju vara den där grannen som är nästa läsare av deras blogg?!

Jag har också skrivit om alla verktyg som finns för att sålla bort dem man inte vill ha nära sig. Hemnet, Ratsit, Mosaic livsstilar och allt vad de heter. Vidrigt men följdriktigt i en tid då bostaden betyder mer och mer. Men egentligen är det rätt konstigt, för folk umgås ju ändå knappt med grannarna, utan bygger in sig bakom staket, häckar och larm och tar bilen vart de än ska. Jobbar gör de i en annan kommun, vännerna har de i en tredje och ungarna skjutsas till träningen i en fjärde. Jag inser att jag själv är likadan. Men just därför hade jag inte en tanke på att kolla vilka mina grannar var innan vi köpte huset. Bara om det var nära t-banan så att kompisarna lätt kunde ta sig hit. Nu visade sig grannarna vara väldigt trevliga ändå. Tror jag, jag har inte hälsat på så många. (Ha, ha, nu skvallrade ju jag också om mina grannar!)

Men i sanningens namn har jag inte skrivit så mycket alls om grannar, bara fem inlägg. Ja, sex med det här då, men julen måste fascinera mig mer, för den rubriken har lyckats samla hela åtta inlägg.

PIP, PIP, sa det just i min telefon. Sms från grannen på landet: "Vaa! Vadå 'bästa grannarna är bloggrannarna'?! Grannarna på landet då? Undrar en sådan."

Ja men landet, det är ju en HELT annan sak. Det är en Ö, med berg och inga staket. Där är vi alla i princip uppväxta tillsammans. Som en enda stor familj. Det är mina VÄNNER, som jag knappt tänker på som grannar. OK, inte riktigt alla då, men nästan. Undrar varför det är så där, men inte i stan?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: grannar, grannskvaller, bloggosfären, landet, segregation, rädsla

Pekpinnar och poliser

Det regnar utanför mitt fönster, men i regeringen och i media råder redan sommartorka. Pekpinnen Jan Björklund och hans alliansbröder börjar visst nå botten på förslagslådan. Skolplikt ska gälla från 6 års ålder! ropar media lydigt ut. De har visst inte heller något att skriva om. Det är inte direkt så att man sätter frukostmackan i halsen.

Så här är det: Så gott som alla sexåringar går redan i skolan. Det heter förvisso inte första klass, utan förskoleklass, men undervisningen sker i ett klassrum, med lärarutbildad personal. Vad blir skillnaden med fp med fleras förslag? Att det istället ska heta första klass? Och att den gamla ettan blir tvåan osv ända upp till nian som blir 10:an? OJ, där kände jag riktigt hur Björklunds "kunskapsskola" lyftes till nya höjder!

Nej, jag tror tyvärr att högerfarbröderna, för det är mest farbröder som uttalat sig i frågan, inbillar sig att själva undervisningen ska ändra inriktning. Från dagens lek och "flum" till den gamla "hederliga" skolundervisning de själva genomgått. Och se hur det gick... Nej, skämt å sido: Snälla, sluta tafsa på de professionella pedagogerna och deras kunskap om hur barn bäst lär sig. För små barn är den bästa skoldagen en enda lång lek. En lek där pedagoger hela tiden smyger in kunskap, reflektion och förståelse för hur världen, man själv och relationer med andra fungerar. Om det sedan kallas ettan, "sexårs" eller förskoleklass ger barnen blanka sjutton i.

Och för de 3-4 procent som inte går i förskoleklass finns det i många fall goda skäl till att vänta. Jag tror till och med att det finns några sexåringar till som skulle må bra av att vänta ett år på att börja skolan. Jag har tyvärr sett alltför många små glin som fått sin lust att lära totalt förstörd av att komma in i en stor, stökig och alltför tidsstyrd miljö alltför tidigt. Jag tänker specieltl på de småkillar som mognar sent, de som är födda väldigt sent på året och alltså är fem år halva året i förskoleklassen och de som nyligen kommit till Sverige.

Kanske man till och med skulle kunna fundera över den f d skolminsitern Ibrahim Baylans förslag att ge föräldrarna förtroende att välja om barnet skulle börja vid sex, sju eller åtta års ålder.

Det är ju inte precis så att de länder med tidigast skolstart har de bästa skolresultaten i internationella jämförelser, snarare tvärtom!

Att media har idetorka märks också på DN:s sportsidor. Inför nolltolerans mot bråk i samband med fotbollsmatcher, föreslår kommunstyrelsen ordförande i min hemkommun Solna, Lars-Erik Salminen. Wow! Räck upp handen alla som inte håller med. Den f d konstapel Salminens recept lyder, håll i er nu... fler poliser! Det är bara vilja och ambition som gäller, menar Salminen. Visst är det så, Salminen. Problemet är bara att detta har han skällt om under alla år med den socialdemokratiska regeringen. Att antalet poliser i Sverige förra året hade byggts upp till en nivå motsvarande den på 80-talet, fnös han bara åt. Det var småpotatis, vänta bara tills vi vinner valet, då ska ni få se på satsning! Men när den moderatledda regeringen tog över makten försvann snabbt deras löfte från valmanifestet om fler poliser. Tvärtom var det de facto så att resurserna till polisen istället minskade. Men är det regeringen Salminen skäller på nu? Nej, han fortsätter skälla på polisen.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: skolplikt, tioårig grundskola, sexåringar, politik, regeringen, media, fotboll, fotbollsvåld, poliser, Solna

Fakta sparkar

Fick i vintras besök av ett par avgångslever från Internationella Engelska skolan, en populär Stockholmsskola med mycket höga intagningspoäng. Eleverna, som var mycket studiemotiverade och ambitiösa, skulle göra ett examensarbete om den svenska skolan.

Deras vinkel var från början kunskapsdebatten såsom de läst om den i media. Läxor, betyg, kepsar och mobiltelefoner, lärares disciplinära befogenheter och sånt som debatten brukar handla om. - Skolans tyngsta problem handlar inte om flum, sa jag. Det handlar om segregation.

Vi snackade ett bra tag, och de intervjuade även andra politiker. I går fick jag deras färdiga arbete med posten. I brevet som medföljde skriver de: "När vi kom till dig visste vi inte riktigt vart vi ville med projektet, men genom intervjun med dig och andra politiker fick vi inspiration och idéer."

De hade helt bytt fokus och rapporten handlade om studietraditioner och socioekonomiska skillnader. De hade gjort en studie bland niondeklassare på Östermalm och i Rinkeby. Bland annat hade de gjort en intressant koppling mellan betyg och studietraditioner och då särskilt betydelsen av läsning tidigt i barndomen.

Ett exempel: 16 av 20 elever i Rinkeby uppgav att föräldrarna aldrig eller sällan läste för dem innan de själva kunde läsa, medan 19 av 20 elever på Östermalm uppgav att föräldrarna läste varje kväll eller ofta. Alla deltagande eleverna på Östermalm hade en dagstidning hemma, mot knappt hälften av eleverna i Rinkeby.

På Östermalm uppnår 97,1 procent av eleverna behörighet till gymnasiet, i Rinkeby 65,8 procent.

Fakta sparkar.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: politik, skolan, kunskap, läsning, skoldebatt

Jag borde vara död

Skolavslutning, styrelsemöte, fullmäktigegrupp och föreläsning för en förening idag. Hinner inte hitta på nåt fantasifullt blogginlägg, så jag lägger ut en favorit i repris, bara för att den är så jävla bra. Nån som vet vem som har hittat på den?


Folk äldre än 30 borde vara döda
Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-talet, 50-talet, 60-talet, och 70-talet inte ha överlevt ra sängar var målade med blybaserad färg. Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.
Vi drack vatten från trädgårdsslangen. Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte. Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.
Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.
Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen mobiltelefon.
Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet.
Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem! Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor. Inga andra kunde få skulden - bara vi själva.
Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det. Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna, Vi cyklade och gick hem tillvarandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.
Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år.
Vi fick äta jordnötter. Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen. Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel. Ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag. Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop. Eftersom du är en av dem. Grattis!!!
Sänd detta vidare till andra som upplevde den stora lycka att växa upp som barn .
Det goda livet är vårt!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: det goda livet, barndom, nostalgi, curlingföräldrar

Tore har en poäng

Vårens traditionsenliga fotbollsmatch mellan det röda och det blå laget i riksdagen slutade 3-1. Inte så anmärkningsvärt, vi har ju Bodström. Då var FC-Z-Tores kommentar mera nämnvärd. Han betygsatte Reinfeldts insats så här: - Det är inte alltid samma personer som utmärker sig på plan som utanför. Han har väl varit nära bollen nån gång, men jag är inte imponerad av honom som spelare.

Så sant som det är sagt. Det är en sak att verka handlingskraftig utanför plan, men en helt annan när man själv ska spela.

I Aftonbladet kommenterade Johan Hakelius dagens partiledardebatt i liknande ordalag. Den annars så mörkblå skribenten utropade t o m Mona Sahlin som vinnare. Mona var mer offensiv och framåt och hade fått en ny säkerhet, medan Fredrik Reinfeldt var mer flytande. Han behöver nu "uppfinna sig själv" en gång till, vilket inte blir så lätt.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: partiledardebatt, politik, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, Tore, FC-Z, fotboll, röda laget, blå laget, Johan Hakelius

Det är crowded på Benkes strand

OK Benke, jag erkänner. När jag var liten ville jag bli journalist. Nu är jag bloggare.

Bengt Ohlsson hatar sådana som mig. Benke är Riktig Journalist och Riktig Författare. Han brukade blogga också, men nu har han meddelat i sin krönika i DN att han är trött på nätet. Det är så ytligt.

Värst är bloggarna, som leker journalister och författare och ägnar dagarna åt att bekräfta varandra och idissla sina trivialiteter till en allt vattnigare välling. Dessa bloggosfärens viktigpettrar och skvallertanter vill Benke inte associeras med, så nu tänker han gå tillbaka till den gamla goda analoga världen. Allt för att slippa tillhöra denna looservärld av förflackning.

Liknar detta någonting jag skrev om igår?

Finns det inte också en rätt lustig likhet med borgerlighetens reaktion när högre utbildning blev tillgänglig för alla?

"Usch, alla andra är här, vad oexklusivt, vart ska jag nu ta vägen?"

Hoppas du hittar en ny ostörd strand, Benke. Men innan du drar vill jag bara säga att jag gillar fortfarande dina krönikor. Och jag vill inte ha ditt jobb. Min barndomsdröm var att bli journalist på Råd & Rön. Helst skulle jag vilja göra sådana där tester av galonbrallor och häcksaxar.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: bloggosfären, bloggare, journalister, författare, förflackning, Bengt Ohlsson, DN, nätet

Det är trångt i mitten

På sjuttiotalet ville ingen vara medelklass, utom arbetarklassen. Medelklassbarnen låtsades vara arbetarklass och höll gärna fram någon farmor som varit piga.

Nuförtiden är arbetaridealet ute, men fortfarande är det ingen (utom möjligen Susanna Popva) som säger sig vara stolt över att vara medelklass. Däremot finns det en hel del som tjänat massa pengar som gärna skulle vilja platsa i överklassen. Medan överklassen själva är mycket noggranna med att vara diskreta med sitt ursprung. Total snurr.

Men om man undantar det champagnesprutande överklass-wannabee-folket på Stureplan, vad är då idelaet? Vad vill man vara? Till vilken grupp vill man höra?

Sanningen är nog att man vill vara sin alldeles egen. Speciell. Udda. Efter att ha följt debatten i DN om medelklassen (här, här, här och här) misstänker jag att det är som med de flesta moden - när många har det vill man ha något annat.

När böcker och tidningar blev nåt som allt fler människor fick tillgång till, kunde nya sociala grupper börja skriva och göra sina röster hörda. Genast startade debatten om vad som var god smak och vem som i så fall avgjorde det. Parallellen till dagens bloggdebatt är så slående att jag börjar fnissa. När den gamla eliten inte längre har monopol på att formulera de viktiga frågorna, när debatten börjar föras på nya arenor, då börjar kampen om att vara exklusiv. I och med ökat välstånd har medelklassen blivit allemanstillgång. Det nya svart. Och genast letar alla efter en ny färg.

När stranden upptäcks av för många, då letar man upp en ny, avskiljd strand. Man vill ju inte vara "medelklass". Vad innebär ordet här? Jo, ett skällsord för någon som är icke-exklusiv, ooriginell, slätstruken och inrättad i ledet. Jämför med subgrupper i musikvärlden: För några år sedan räckte det med att kalla sig hårdrockare. Nu måste man urskilja sig genom att vara goth-death-metal-black-hardcore-westcoast-eller-nåt-annat-jävligt-udda-och-speciellt.

Sedan, när alla subgrupper är upptagna, vänder man på klacken och börjar sträva efter att vara vanlig. "Jag är så jävla opretto, jag älskar att konsumera, gärna på IKEA. Jag bänkar mig varje fredag framför"Så ska det låta". Och emellanåt kollar jag på gammal hederlig hårdporr." Cirkeln är snart sluten, tillbaka till 70-talets proletärromantik. Tro mig, snart sitter alla och skryter om alla vanliga hederliga jobb de har, eller nåja, har haft. Och morsan, hon jobbade i hemtjänsten. Vanlig går från att vara skällsord till att vara ideal. Och det är osnyggt att stoltsera med sin priviligierade ställning. Se bara hur desperat moderaterna försöker lansera familjen Reinfeldt som "vanlig förortsfamilj".

Överklassen talar enbart om klass i meningen stil. När pengar är allemanstillgång, kan de bara skilja ut sig genom mer och mer komplicerade uppförandekoder. När inte det hjälper, och medelklassen har lagt beslag både på deras etikettsregler och deras Kellyväskor, då klär de ner sig och blir bönder. Hetaste drinken på Stureplan är samma stora stark och Fernet Branca som på Bronco bar i Skara, bara dyrare.

Alltså. Låt oss rekapitulera: Allt fler blir medelklass. Då uppstår behovet av att profilera ut sig och framstå som nånting annat och mer än de andra slätstrukna typerna. Och när det blir trångt om utrymme där, i originaliteten, ratas det med och det blir inne att vara helt jävla vanlig. Medelklass. Från andra hållet koketterar överklassen med att vara "helt vanliga människor, inte speciella alls"*.

Det är trångt i mitten.

*Boken Överklass av Susanna Popova är mycket tråkigare än den gamla klassikern Överklassen i Sverige som Anette Kullenberg skrev 1974. På den tiden försökte Östermalms- och Örgrytefolket inte sminka över att de saknade och ville tillbaka till samhället där de sociala skikten märks tydligare. Läs till exempel detta utdrag. I Popovas 2007-version ger de mer undanglidande och politiskt korrekta svar. Kanske för att intervjuaren här, i motsats till Kullenberg, kommer från medelklassen?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: politik, klassamhälle, överklass, medelklass, arbetarklass,

Mycket punsch, men ingen is

Den som saknar Povels Ramel rekommenderas läsning av texten "Varför är där ingen is till punschen".

Opolitisk - Povel? Icke!

Låten om den fete herr Patrik som finner iskylaren tom och ursinnig ger sig ut på jakt efter isen till punschen i förra seklets fattigsverige ger verkligen en känga till "den gamla goda tiden".

Kom på mig själv med att sitta och gnola på melodin när jag läste detta citat av en känd politiker:

"Vi ska med stor kraft skydda alkoholpolitiken och våra skattebaser"

Gissa vem det var?

A. Per Nuder

B. Göran Persson

C. Anders Borg


Jo, C var faktiskt rätt. Ett sådant uttalande visar hur jobbigt han börjar få det. Är det inte småpartierna som ska ha sitt vidlyftiga valfläsk serverat, så är det de egna moderaterna i skatteutskottet som pressar på. Samtidigt som skattebasen minskar genom alla dessa gåvor till de som redan har, ska löftena om jättesatsningar på äldre, psyksjuka, barnfamiljer och skola infrias.

Visst ska vi ha´t, men var ska vi ta´t? undrar nog Anders Borg.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: politik, moderaterna, Povel ramel, klasskritik, skatter, is till punschen, anders borg, valfläsk, alkoholpolitik

Missa inte...

... Skrattstock idag! Kan särskilt rekommendera Magnus Betnér som uppträder kl 15. Han blandar skratt med allvar på ett sätt jag gillar. Och har förmodligen gjort mer än de flesta för att få unga killar att fundera kring jämställdhet.

Av någon anledning kan jag inte lägga in YouTubefilmer på min blogg, men här är en länk till ett av hans bästa gig.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: Skrattstock, stand up, comedy, magnus betner

Skumma gubbar

De är utlänningar och därför äckligare än svenska.
Jordgubbarna alltså.

Enligt Aftonbladet tror sig nära 7 av 10 svenskar känna skillnad på smaken av svenska och utländska jordgubbar. Därför är det "Jätteallvarligt" att försäljare nu kommits på med den smutsiga verksamheten att plocka över utländska gubbar i askar där det står Svenska Bär. De tjänar en rejäl hacka på fusket; 19 litern skiljer det mellan bär från ena eller andra sidan svenska gränsen.

Jag inser att jag sticker ut hakan här. Men jag undrar. Är de bär som vuxit några meter längre norrut verkligen 19 kronor godare per liter?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: jordgubbar, svenska jordgubbar, svenska bär, svenskt, utländskt

När blir man etnisk svensk?

Finns det något som heter "etnisk svensk"? När blir man i så fall det?De frågorna har jag grubblat över rätt länge nu. När jag frågar människor får jag alltid olika svar.

Jag trodde att alla på jorden var ättlingar till Lucy, kvinnan som hittades i Afrika för ett tag sedan. Själv är jag av tyskt ursprung sedan 1800-talet. Är jag etnisk svensk? Är 2:a generationens invandrare etniska svenskar? Eller 3:e? Eller 4:e?

Somliga svarar att det grundläggande är personens egna identifikation, andra att det handlar om att man delar en gemensam historia, kultur och traditioner. Men var övergår en färg till en annan i regnbågen?

Det är inte så enkelt att man "blir" etniskt svensk, engelsman eller somalier bara för att man bor eller till och med är född där. Om man sa att alla som bor i Iran är “iranier” skulle nog en hel del kurder protestera.

Jag önskar att det vore så enkelt att man blev etniskt svensk när man själv ville det. Men så är det inte.

Nationaldemokraterna, som vill starta ett "etniskt svenskt" dagis i Södertälje, har sina alldeles egna defintioner. De talar alltid menar utomeuropeer, när de talar om stopp för invandring. Om det inte gäller europeiska muslimer förstås.

Kanske är det bra med sådana ceremonier som den jag var inbjuden till idag. Solna välkomnade de Solnabor som blivit svenska medborgare under året med en enkel men fin ceremoni i Ulriksdals slottspark. Det var rätt häftigt när 60 pers från ungefär 40 olika länder sjöng "Du gamla du fria".

Nästan ännu häftigare var att Eritreanska föreningen i Solna anordnade Nationaldagsfest i Hagalund med flaggor, nationalsång, mösspåtagning för alla nybakade studenter, grillmat och cool musik och dans.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: svensk, etniskt svensk, svenskhet, nationadagen, svenska flaggans dag, 6 juni, eritreanska föreningen, Solna

Valfrihet - blaha, blaha

Det här med valfrihet. Vad betyder det egentligen?

Kundval i hemtjänsten betyder att pensionärerna får välja mellan olika hemtjänstföretag. Men det betyder ju bara att de får välja vem som betalar hemtjänstbiträdets lön. De får inte välja vilka som kommer hem och hjälper dem, det gör företaget. Inte heller vad de ska få hjälp med, för det gör biståndsbedömarna.

Tänk om man fick säga: - Jag vill ha Sonja med det goda skrattet och Ahmed med de mjuka händerna, och jag vill bestämma när jag vill ha städning och när jag vill duscha eller gå ut och handla eller känna på solen. Det vore riktig valfrihet.

Skola har man kunnat välja länge, men lärare? Glöm det. Hur skulle det se ut? Men tänk om man åtminstone fick välja mentor eller klasslärare. Det finns lärare som psykiskt misshandlat generationer av ungar, men dem kan man inte välja bort. De har sitt anställningsskydd.

Dåliga frisörer får inga kunder, en hårdhänt tandläkare går man aldrig tillbaka till, men våra ungar lämnar vi bort till den ena undermåliga läraren efter den andra, utan att blinka. Möjligen suckar vi litet då och då. Blir det för illa återstår bara alternativet att ta sin (skol)peng och gå. Rösta med fötterna. Ungarna blir de som får flytta, inte lärarna.

När jag skulle föda barn på 90-talet var det nytt att man fick välja vilket sjukhus man ville föda på. Begränsningen var att om det var fullbelagt, fick man vända i dörren. Valfrihet kräver ju överkapacitet för att fungera, men överkapacitet kostar och det hade inte Landstinget råd med.

Fast jag var så djävla jobbig att jag även ville välja barnmorska. I förväg hade jag tagit reda på vilka barnmorskor som delade min syn på födande och hade med mig en lista på namn. Var det möjligen någon av dem som jobbade idag? Jo, det var det ju, men hur skulle det se ut om alla gjorde som jag? Jag stod på mig och fick min önskade barnmorska. Men lita på att det var uppror inne i personalrummet...

Vad säger ni? Kan man gruppupphandla lärare och införa kundval på barnmorskor och hemtjänstpersonal? Vågar vi tala om verklig valfrihet, eller blir det för farligt då?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: politik, valfrihet, kundval, upphandling, hemtjänst, skola, förlossning, barnmorskor, lärare

Kärt barn har många namn

Ha, ha, jag besegrade tekniken. Nu funkar uppkopplingen igen och jag kan inte låta bli att kommentera det senaste försöket att försöka lansera ordet snippa som beteckning på det kvinnliga könsorganet. Sedan 2003 har ordet funnits med i SAOL, men folk envisas med att använda sina egna ord. Fy. Nu gör RFSL ett nytt försök och tar en designstudent till hjälp för lanseringen. Kampanjen ska gå ut till BVC, MVC och förskolor.

Problemet är väl för sjutton inte att det finns för många namn, utan när det inte benämns alls. När det saknas ord. Det problemet har bland annat funnits i incest- och våldtäktsutredningar. - Var rörde han dig? - Där nere...?

Nej, låt tusen blommor blomma. Låt tjejerna på dagis döpa sina egna muttor, murror, musar, mumlor eller vad de nu vill heta. Uppmana dem att använda sina ord med stolthet och humor.

Snippa, visst, för de som vill. Men för mig låter det mest som en snöpt snopp.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: könsord, nysvenska, snippa, fitta, könsorgan, mutta, muffla, mus

Sommar!

Nätet bråkar med mig idag, så det får bli en blomma via mobilbloggen istället. Världens finaste vallmo, planterad framför Blå Huset av Robbans mamma. Frid i din himmel Valborg!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: blomma, sommar, vallmo,

Go Pride!

Nu har visserligen Polen sansat sig när det gäller Teletubbies bögmanipulation av barn. Men situationen för HBT-personer är alarmerande i flera delar av det gamla östblocket. I Lettland fick pridedeltagarna fira bakom stängsel som djur i bur. Att ge någon en kyss var inte att tänka på. Inte konstigt att 88 procent av Letterna aldrig tror att de mött någon homosexuell.

Många svenska socialdemokratiska vänner var i Riga i helgen för att stötta kampen för mänsliga rättigheter. Mona Sahlin skickade kärlek och stöd så här. Och kolla in Åsa Petersens tatuering. Så fin! Jag är stolt över att vara både Red Hot Chili Peppers fan och Amnestymedlem.

Vill i sammanhanget även rekommendera en blogg som tillhör den ballaste vakten på hela regeringskansliet - Alexandra.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: pride, HBT, bögar, flator, Riga, lettland, Riga pride, tatuering

Fotboll och kärlek

Ibland gör man dumma saker när man är kär. Somliga gör dummare saker än andra när känslorna svallar över. Danmarks mest hatade man. Nu går drevet. Jag skulle inte vilja vara i hans kläder när han ska ta sig hem från matchen. Tror inte att så mycket återstår av det danska gemytet just nu.

Tråkigt slut. Men vad fan skulle domaren göra? Han var ju tvungen. Det enda sättet att få slut på dessa spontana känsloyttringar.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: fotboll, sverige - danmark, känslor

Kan man föda tonåringar?

När jag nyss kom ner i köket iklädd min - i eget tycke - rätt propra gula morgonrock möttes jag av en tonåring med äcklad min: -Kan du inte sätta på dig nånting?!

När jag var liten var min mamma det sötaste jag visste. Hon hade mjuka blusar och kjolar och hon luktade så gott. Sedan blev jag litet större. Då blev hon plötsligt ful, fet och illaluktande. Konstigt att det där hände samtidigt? Det verkar vara ågon slags naturlag, för nu har det även hänt mig.

Jag har tre tonåringar. När jag går på föräldramöte ombeds jag sätta på mig diskreta sneakers, basic jeans och enfärgad tröja. Helst ska jag naturligtvis inte gå alls. När jag kommer in i deras rumombeds jag vänligt men bestämt att stänag dörren. Utifrån. När jag vill pussa de små gullungarna, får jag passa på när de sover. Det gör de hela dagarna, så det finns gott om tillfällen. På nätterna är de jättepigga. Det har nåt med hjärnans frontallob att göra, har jag hört.

Min vän M är 26 år och vill inte ha några äckliga små barn. Däremot vill hon gärna ha tonåringar. Jag har erbjudit henne mina. Till min förvåning sa hon ja. Hon tycker de är "jätteroliga".

Häromdagen när vi var ute på skoshoppingorgie, rynkade vi båda på pannan åt en galltjutande unge som plöjde genom centrum med sin curlingsten till mamma. På fullt allvar började M fantisera om ett sätt att föda färdiga tonåringar. Eller ja, kanske adoptera då. Det blir ju litet svårt annars. De är onekligen rätt stora. Och tänk vilka deras första ord skulle bli när de kom ut:
- Uäck, kan du inte sätta på dig nånting!

Olja och arbetare

"Skapa litet överflöd bara, så sjunker priset" Professorn i nationalekonomi Marian Radetzki var lika tvärsäker när han talade om oljan, som när han nu påstår att halverade löner är bra för Sverige. När det gällde oljan kan man ju milt sagt konstatera att han missade en viktig detalj...

Om det är den fina teorin* han applicerat på Sverige, arbetare och löner, så förstår jag kritiken mot högskolans kvalitet...

Alla har väl redan sett hans vackra nuna och hört hans visheter i YouTube-filmen? För den händelse ni inte har det finns den här.

*MR baserar sina prognoser på allmän råvaruteori, som ger vid handen att när priset på en råvara stiger ökar insatserna för att utvinna råvaran, varvid överkapacitet så småningom uppstår och priset sjunker.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: olja, arbete, marian radetzki, högskolan, löner, politik, oljepris