lördag, juli 28, 2012

Små entreprenörer överallt

Så här på sommaren tycks barnens uppfinningsförmåga och entreprenörsanda blomstra i kapp med blommorna i bersån. Eller flödar i kapp med regnet kanske man ska säga? Man ser lapparna överallt, på anslagstavlor, bryggor och i affärer. Det är mördarsnigelplockare, saftförsäljare, barnpassare, gräsklippare, hundpromenerare, färjeservice till badbryggan och allt vad ni kan tänka er. Där ser man vad frånvaron av Internetuppkoppling och TV-spel kan göra. Det är nyttigt att ha tråkigt, som Alfons farmor sade.

Med en sådan generation kommer det gå bra för Sverige även post-Kamprad, det är en sak som är säker.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , och annat intressant

måndag, juli 23, 2012

Hjälp, jag har solidariserat mig med vädret!

För länge sedan hade jag en pojkvän som brukade anklaga mig för att ta det som en personlig förolämpning så fort det kom ett moln på sommarhimlen. Vadådå? Klart som fasen att man blir förbannad när sommaren inte levererar. De där korta veckorna som ska väga upp för de blåfrusna fötterna i genomblöta kängor i snömodden vid busshållplatsen, i svinottan, andra veckan i februari. Och cirka 30 veckor till under det oproportionerligt långa vinterhalvåret. Klart man blir desperat då, när det där högtrycket som kvällstidningarna sa skulle komma förskjuts framåt i tiden för varje SMHI-sändning. Fan, jag förstår regeringen som klagade på deras väderrprognoser; de stämmer ju fan AlDRiG. Tydligen hade just SMHI fått nåt slags förstapris bland alla vädertjänster som täcker Sverige. Över 50 procent rätt, WOW! Strängt taget kan man ju få snudd på lika bra resultat genom att låta meteorologerna singla slant. "Vad ska vi säga om Götaland då? Vi kör väl krona för sol och klave för regn? Nej, jag ska sluta nojja om vädret. Ut och fiska i regn, det kan väl vara rätt mysigt? Med termos med varm choklad och bra kläder? Nähä, styv kuling vid Vinga, det var nog ingen bra ide ändå... Sedan händer det plötsligt. En dag hör jag mig plötsligt säga till en granne: -Jamen idag är det faktiskt riktigt fint, det regnar ju bara LiTET!? HERREGUD. Här har vi den vidrigaste sommaren sedan, tja åtminstone 2009. Eller 2007. Och så står man plötsligt där, mitt på den översvämmade gräsmattan, med fötter som börjat likna russin för att de aldrig hinner torka, hållandes i koftan i blåsten, och påstår att "det är riktigt fint"! Jag börjar verkligen förstå hur gisslan i Norrmalmstorgsdramat kände sig. Ni vet, när de började solidarisera sig med rånarna. Stockholmssyndromet. Det här får väl kallas Regnsyndromet. Jag tror det vänder nu. Det känner jag på mig i min portvinstå. Nej, nu måste jag gå in och kolla SMHI-appen. De skulle göra nästa uppdatering kl 08.00.

fredag, juli 13, 2012

AIDS, mördarsniglar och regn

För några år sedan var AIDS Det Stora Skrämmande som alla pratade om. Sedan var det mördarsniglarna som hotade hela vår existens. Krigsrubriker i media om invasionen och miljoner tips på bot och utrotning. Varken AIDS eller mördarsniglar är på något sätt utrotade, men nu pratar ingen om dem längre. Det är som om vi tröttnar, och behöver nya, fräscha hot med jämna mellanrum. Vad är det nya hotet? Översvämningar, eventuellt, men vattenflödena i Brusaån känns litet för lokalt för att engagera Hela Svenska Folket. Vilket passande namn förrresten, Brusaån! Regn är dock ett Otroligt Farligt Hot mot hela vår existens, det märks inte minst denna sommar. Så det nya hotet är nog ändå VÄDRET. Om det åtminstone var surt regn som upprörde oss, men nej, det är inte klimatperspektivet som oroar oss, utan grillperspektivet. Alla studerar vi frenetiskt på vädret på TV och datorn. SMHI's app har kraschat och ligger nere sedan över en vecka p g a "extremt stort antal användare". Som om vi kunde göra något åt vädret genom att tokfölja prognoserna. Så himla dumt. Eller förresten... Vi kanske skulle ringa han fransmannen med den snoppformade energilådan? Han trodde nämligen på fullt allvar att han kunde få moln att flytta sig, berättar vännen G när vi står på bryggan och väntar på båten, huttrande i regnet. Det var på en folkhögskola på 80-talet när G gick en kurs i biståndsarbete. Där fanns en karismatisk fransman och anhängare av Freud-lärjungen Reich med med en stark tro på människans energier och magnetfält och sånt. Han hade en liten träbox där han hade samlat atmosfäriska energier. G berättar att hon en dag tappade en varm äpplepaj på foten och brände sig. Istället för att spola med kallt vatten beordrade fransmannen högläge och halade fram sin box. -Jag försökte intala mig "Jag tror på det här, jag tror på det här", alltmedan en stor vattenblåsa växte fram på foten. Fast man vet ju inte om det hade gjort ondare utan, ler G. Sedan hade han en box modell större också, på hjul, med en pekande stor grej framtill. Den hade faktiskt stora likheter med en penis. Denna rullade han en kväll efter en föreläsning om ozon och energifält ut på en åker och med övriga kursdeltagares hjälp riktades tingesten mot ett stort moln, som därav skulle flytta sig snabbare. -Shit, ropar jag under kapuschongen på regnjackan, flyttades sig molnet? - Ja, till slut gjorde det ju det. Moln rör sig alltid, säger G med en litet leende.