Hjälp, jag har solidariserat mig med vädret!

För länge sedan hade jag en pojkvän som brukade anklaga mig för att ta det som en personlig förolämpning så fort det kom ett moln på sommarhimlen. Vadådå? Klart som fasen att man blir förbannad när sommaren inte levererar. De där korta veckorna som ska väga upp för de blåfrusna fötterna i genomblöta kängor i snömodden vid busshållplatsen, i svinottan, andra veckan i februari. Och cirka 30 veckor till under det oproportionerligt långa vinterhalvåret. Klart man blir desperat då, när det där högtrycket som kvällstidningarna sa skulle komma förskjuts framåt i tiden för varje SMHI-sändning. Fan, jag förstår regeringen som klagade på deras väderrprognoser; de stämmer ju fan AlDRiG. Tydligen hade just SMHI fått nåt slags förstapris bland alla vädertjänster som täcker Sverige. Över 50 procent rätt, WOW! Strängt taget kan man ju få snudd på lika bra resultat genom att låta meteorologerna singla slant. "Vad ska vi säga om Götaland då? Vi kör väl krona för sol och klave för regn? Nej, jag ska sluta nojja om vädret. Ut och fiska i regn, det kan väl vara rätt mysigt? Med termos med varm choklad och bra kläder? Nähä, styv kuling vid Vinga, det var nog ingen bra ide ändå... Sedan händer det plötsligt. En dag hör jag mig plötsligt säga till en granne: -Jamen idag är det faktiskt riktigt fint, det regnar ju bara LiTET!? HERREGUD. Här har vi den vidrigaste sommaren sedan, tja åtminstone 2009. Eller 2007. Och så står man plötsligt där, mitt på den översvämmade gräsmattan, med fötter som börjat likna russin för att de aldrig hinner torka, hållandes i koftan i blåsten, och påstår att "det är riktigt fint"! Jag börjar verkligen förstå hur gisslan i Norrmalmstorgsdramat kände sig. Ni vet, när de började solidarisera sig med rånarna. Stockholmssyndromet. Det här får väl kallas Regnsyndromet. Jag tror det vänder nu. Det känner jag på mig i min portvinstå. Nej, nu måste jag gå in och kolla SMHI-appen. De skulle göra nästa uppdatering kl 08.00.