fredag, december 31, 2010

Sveket mot Stockholmarna

När stockholmarna röstade ja till trängselskatt så gjorde vi det med det ett viktigt
förbehåll: Skatteintäkterna skulle gå tillbaka till Stockholm genom statliga
investeringar i vägar och spår. Texten på valsedeln löd: "Miljöavgifter/trängselskatt
innebär att avgifter tas ut i biltrafiken i syfte att minska köer och förbättra miljön.
Intäkterna återförs till Stockholmsregionen för investeringar i kollektivtrafik och
vägar
."

667 miljonerkronor*. Så mycket mer har staten fått in från oss länsbor än vad vi fått tillbaks i form av ny kollektivtrafik, vägar eller spår sen starten 2008.

Det här sveket mot Stockholmarna gör att viktiga projekt försenas eller får taskiga billighetslösningar, som med Tvärbanan genom Solna, och sist men inte minst att trängselskattens folkliga legitimitet skadas.

Nej, ska man ha nån form av miljöavgifter, är det bäst att kommunerna själva får hålla i pengarna. Vilken tur då att de får det imorgon den 1 januari, då den nya grundlagen** träder i kraft. Då blir det alltså möjligt för Solna, Stockholm och andra överkörda kommuner, att införa egna avgifter för trängsel eller genomfart. HÄR är Solnasossarnas förslag om genomfartsavgifter!

Det var härligt med en vit jul, men jag önskar mig ett litet grönare Solna 2011!

*Enligt regeringens egenredovisning i budgetpropositionen för år 2011 rör det sig om totalt 667 miljoner kronor som ännu inte återförts till Stockholmsregionen.
** För att möjliggöra för kommuner att meddela föreskrifter om trängselskatt föreslår regeringen i propositionen En reformerad grundlag (prop. 2009/10:80, s. 225 ff.) att de konstitutionella hindren för detta ska tas bort.

torsdag, december 23, 2010

Fokusera på det viktiga i jul!

Idag kommer ingen att ha tid att läsa det här. Men kanske efter julafton, när stressen lagt sig?

Kom då ihåg vad som är viktigt; i jul och alla andra tider på året: Kärlek.

"Det är vackert med julbelysning, men det är också vackert att ge uteliggare och hemlösa värme samt en skön bostad. Julen är till för frid,omtanke och kärlek mellan människor i all enkelhet,vi behöver inte förhäva oss i överdriven materialism,att människor mår bra är viktigast"
, skriver Solnabon Urban till mig. Så sant som det är sagt.

Testa den här tanken: - Om du själv fick bestämma vad du helst skulle vilja göra, äta, se, få, åka i jul - vad skulle det då bli? Ställ dig sedan frågan: - Vad är det som hindrar mig från det? Egentligen? Vad är det värsta som skulle kunna hända om du uppfyllde dina egna önskningar? Skulle världen stanna, någon falla död ner? Kanske omgivningen istället skulle tycka du var en gemytligare prick?

En jul, när jag egentligen var väldigt olycklig, firade jag alldeles själv. Ensam, som det bruar kallas. Men det blev inte alls ensamt, utan mera själv. Denna själv-jul gjorde jag ingenting för någon annans skull, inget som jag inte hade lust med, och jag var väldigt, väldigt avstressad, ja nästan ... lycklig?

Förresten, Karl-Erik skickade sin lista över helt oundgängliga julfilmer:
På julafton: Tomten är far till alla barnen. Lars Norén möter Fanny & Alexanderjulen med katasrofalt roligt resultat!
På juldagen: Ett päron till farsa firar jul. Chevy Chase dröm om en riktig familjehögtid punkteras gång på gång av hans överambitiösa intentioner.
På annandagen: Scrooged - spökenas hämd. Den olidligt dryge och självgode Bill Murray får lära sig inte en, utan flera hårda läxor om vad det innebär att fira jul!Radera
Men för mig finns bara en film jag måste se varje jul: Love Actually, det är julfilmernas julfilm. Den är inte alls god filmsmak (om det nu finns nån sådan), den är inställsam och myspys och engelsk skådespelarelit och Magnolia-komplex och Hugh Grant i kubik och kvadrat, men den är en fantastisk kur mot depression och den rekommenderas varmt för alla som vill ha en varm god grötkänsla i magen! Se den gratis streamad HÄR




























Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , annat intressant

måndag, december 20, 2010

Nördarnas julafton

Efter lördagens köttbulletävling har jag nu hela 4 sorters julköttbullar hemma, och väl rustad för tonåringarnas favoritval på julbordet. Litet sämre går det med julklappsinköpen, speciellt till de två nördsönerna. Eller NERD som vi säger i Solna. De vill bara ha hårda klappar och då helst sådana som finns på Game eller Webhallen. Urtråkigt, om ni frågar mig!

Fast nu handlar det ju om deras julklappar och inte mina. Å andra sidan tycker jag det är så såå trist att köpa julklappar som man inte ens fattar vad de är. "Kataklysm", till exempel. Det är inte, som jag en gång fick lära mig i NO:n i skolan, en plötslig och katastrofartad förändring av jordytan förorsakad av översvämning, jordbävning eller jordskred, utan nån slags spelexpansionpack till WoW. Ja, World of Warcraft alltså; dataspelet. Fast det står inte på önskelistan längre, det kördes till toppnivån redan första veckan efter att det släppts. Suck.

Har du också en nörd därhemma? Här är några tips som gör att du slipper åka och köpa eländet i nån obskyr källarlokal full med svettiga tonåringar som dricker konstiga colasorter:

På Thinkgeek.com hittar du allt för ditt binära barn.
Som till exempel Årets Julklapp Bucky Balls, perfekt för ungar som har svårt att sitta stilla utan att pilla på nåt.
Och varför inte en elgitarr-t-shirt (ja det går att spela på den på riktigt. Högt!) till syrrans ungar? Eller hennes man med rockdrömmar? Eller ett riktigt utfällbart tangentbord till brorsans iPhone för 39 dollar? Eller den ultimata t-shirten till tonårsbruden som är blasé på allt? Den här t-shirten funderar jag på att köpa till mellansonen, som efter att ha frågat hur jag hade haft det på jobbet igår, helt sonika gick in på sitt rum o stängde dörren, innan jag hunnit mer än säga fem ord. Till släktens spädbarn som behöver den rätta binära babytouchen, kan du köpa en vampyrnapp.
Och när du tröttnat på dina datanördar till ungar, kan du driva dem till vanvett med The Phantom Key Stroker, som får deras dator att börja bete sig väldigt konstigt. He he, tjena alla monsterdiggare!

Har du en mattenörd därhemma, kanske Batsheba Grossmans mix av konst och matematik kan vara ett julklappstips? Själv tappade jag hjärnan redan när vi kom till Sinus och Cosinus i gymnasiet, men gillar ändå t ex de här skåphandtagen skarpt. Annars finns också den här pappersvikten av glas, som visar universum, så långt det kan fotograferas med dagens teknik.






HÄR är några andra tips för smarta, eller lata, universitetsstudenter i bekantskapskretsen. Och har du en rockstjärna därhemma, så är ett budgettips att skaffa honom eller henne en egen plektrummaskin, som tillverkar plektrum av vilket klubbmedlemskort eller schysst stycke plast som helst. Har du ont om tid kan du ladda ner en iPhone-app som gör det möjligt för rockhjälten att plugga in telefonen (eller iPaden) till gitarren och mixa låtar med den. Och har han, i likhet med min musikerson, en nostalgitripp på vinylspelare, kan du köpa en vinylplattemaskin, som bränner ned låtar från vilken källa som helst på riktgia vinylplattor. Pris: endast 35 00 papp, men då ingår 10 tomma vinylskivor. Hm... Eftersom det ska böjas i tid, rekommenderar jag även Keith Richards självbiografi.

Skulle dina lekälskande nördar och rockhjältar ha en liten stund eller ett uns intresse för biologi, kan du tipsa dem om denna romantiska gåva till killen/tjejen; Legoringar i silver som går att sätta ihop med partnerns. Klick! Apropå klick förresten; nördar är ju ofta fumliga, speciellt i närheten av tjejer. Tips din nörd om att han kan ge tjejen ett underklädesset med magnetlås i julklapp! Slutfumlat med BH-band! Är man inte fullt så romantiskt lagd kan man kanske rädda äktenskapet med en filt som tar bort lukten från fisar. Jo det är sant, den finns; gjord av samma material som militären använder för skydd mot kemiska vapen!

Är man nördig om man gillar katter? Kanske, eller inte...? Men h, jag tar med ett par tips även för släktens kattälskare. Varför inte köpa en kattdammsugare. ja, man lär även kunna dammsuga upp hår direkt från sådana där läskiga långhårskatter med den. Risken finns dock att katten blir din eviga fiende efteråt. Vill du gulla med kissen kan du istället skänka den ett katt-lekhus. Finns i olika former, t ex denna stridstank. Det tycker den säkert är roligt. Eller inte. Är du för mätt och lat efter all julmat för att leka med katteländet, så kan du köpa den här lekmaskinen, som skickar en laserstråle litet planlöst runt rummet för katten att jaga.












Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , och annat intressant

lördag, december 18, 2010

Sluta tugga fradga, låt vännerna laga julmaten och lyssna på de coola jullåtarna

Redan tröttnat på Wham och Mariah Careys julsnyft i varuhusens muzakterror?
Då har jag svaret på dina febriga jul(mar)drömmar. Under flera år har jag ägnat mig åt vanan att göra listor över musik, en nördåkomma jag annars mest brukar anklaga män för.

Fast nu tänkte jag alltså avslöja mig själv som värsta jullistnörden. Två sjukdomar i en liksom. Julnörd OCH listnörd. Kanske du ska göra som jag och några vänner ikväll; rulla julköttbullar så det står härliga till, och vad passar då bättre än litet helgstämning med hjälp av dessa töntiga, obskyra, glömda, genreöverskridande, rockiga, sliskiga, otippade JULHITS? Lyssna inte på all pretton som säger att "cool julmusik" är ett oförenligt begrepp, utan lyssna HÄR istället!

Det där med kollektiv matlagning förresten, det är verkligen ett tips för dig som inte pallar göra sju sorters rätter till julbordet natten till den 24/12, så att du somnar av utmattning redan till Kalle Anka på julafton. Nej, locka hem några vänner i helgen under förevändning att det blir rolig matlagningstävling och gott vin. Så får de laga sin favoritjurätt, som ni allihop sedan avsmakar och utser en vinnare till, och så spar du resten till julafton!He he, som Classe Möllberg som herr Arne i Trazan skulle sagt.

Tjena alla monsterjuldiggare!

Finns det fler där ute som gärna kallar sig kollusor istället för nörd, så gillar ni säkert också föreningen NAFS(k)* och deras genom-tiderna-bästa-inslaget-i-Kalles jul-lista som jag fick från min gode vän ankisten och bloggaren Karl-Erik. Honom träffade jag när han efter att ha läst denna blogg kom från Västerås och hälsade på mig på fiket utanför Solna stadshus där jag sitter och jobbar varje fredag. Det är alltså inte bara politiska inspel och idéer man får där, utan även andra värdefulla lärdomar!

* Vad det betyder? Nationella Ankistförbundet i Sverige (kvack) förstås!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , och annat intressant

måndag, december 13, 2010

Jul är såå uncool

Man ska inte gilla julen. Det är ocoolt. Istället ska man, när folk hyperventilerar över oköpta klappar, säga: - Äh, vi har lagt av med julen. Vi drar till Aruba istället.
Eller: - Jul? Nej, vet du, det känns inte rätt i dessa tider. Jag äter förvisso en sillsmörgås och läser en nyinköpt pocketbok, men i övrigt bojkottar jag alla köp- och matorgier.
Andra åter, erkänner ärligt hur deppiga de faktiskt är.

Som sagt, julen är en tid då människor är ensamma och desperata. Det är den underbaraste tiden på året. (frittt översatt Barney Stinson-citat). Men de skulle hellre dö än att erkänna det, eller det faktum att de innerst inne skulle älska en riktig smällkaramelljul.

I en artikel i The Guardian beskrivs julens uncoolness och hur vi blir "emotionally blackmailed into embracing the naff". Den ultimata naff-nessen är jullåtarna.

I så fall kan jag säga det direkt: Jag är ett lätt utpressningsoffer, för jag älskar jullåtar. Inte de där Svensk-Idolvinnare-gör-sin-egen-version-på-Jag-såg-mamma-kyssa-tomten. De går fetbort. Utan de där riktigt gamla, eller bortglömda, eller olyckliga, eller obskyra. De olyckliga är bäst. Sedan får pretto-människorna säga vad de vill.

Men här är en som till och med faller The Guardian i smaken. Low´s "Just like christmas" har som de skriver en "sublime seasonal mood". Skitsamma. Eller Whatever! som tonåringarna här hemma skulle sagt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , och annat intressant

fredag, december 10, 2010

Folk är inte bara ensamma och desperata på julen, de är dumma också.

Försök inte vara smart eller rolig mitt i julhandeln. Då kan du få en burk konstsnö i skallen. Inse bara att folk är dumma. Att konsumtion är korkad. Men att julen är en underbar högtid.

Det sker ju så fina framsteg också. Som detta med takskottningen. Fastighetsägarna har nu slutit en överenskommelse som slår fast flera viktiga milstolpar för oss kunder och fotgängare, meddelar de stolt i ett pressmeddelande:
  • Gatan ska spärras av innan de börjar skotta snö från taket ner på trottoarerna.
  • Snön ska tas bort från trottoarerna.
  • Man ska säga åt sina entreprenörer att följa avtalet.
Wow. Vilken julklapp. Årets, allra minst, kanske decenniets.

Nej, nu ska vi inte bli såna. Julen är en alldeles underbar högtid.

För att citera the womanizer Barney Stinson i TV-serien "How I met Your mother":
"Christmas is a time when people are lonely and desperate. It the most wonderful time of year".
Här är en liten jullåt för att sätta stämningen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , och annat intressant

tisdag, december 07, 2010

En ny värld när IRL och URL smälter samman eller För att få kompisar måste man vara en

När är man en nörd?( Eller nerd som vi säger i Solna:-)? Är det när man, som yngste sonen, sitter uppe och väntrar på en ny expansion av WoW till midnatt och sedan firar med en konstig cola-sort? Eller är det när man dras in så djupt i politiken att partilivet går före viljan att förändra världen? Eller är det när man har fler vänner URL, på nätet, än In Real Life? Jag vet inte, men för mig är det så, att sedan valet i september har nätvärlden och den verkliga världen smält ihop. Och jag har fått en helt ny världsbild.

Låt mig förklara. Det började 2006, då alla började tjata på mig att blogga. "Det är som en dagbok på en hemsida , men du skriver i rad, med det senaste överst, och så länkar du till sånt som står i tidningen och som andra skrivit, och då får du besök från deras sidor." - Jaha, men vilka ska ha lust att besöka mig då? Annat än de som jag länkat till? "Äh, du fattar snart!" sa PR-nissarna, som snart sålde produkten till mig liksom alla andra kontaktsugna politiker, partikanslier och allmänt socialt utsvultna människor, Men var det verkligen rätt sätt att få kontakt, då snart alla satt på varsin blogg och skrek "se mig, besök mig, länka till mig!"?

Nä, snart tröttnade folk och slutade läsa annat än de allra bästa bloggarna. Min egen blogg har överlevt mest av den anledning att jag länkar den till andra sociala media, som Facebook och Twitter. Ja men vilka läser ens Facebookande och Twittrande då? Tja, inte de man ropar i megafon åt iallafall, det är ett som är säkert. "Gilla min grupp på Facebook" blir liksom samma feltänk som med bloggmegafonerna, de som bara vill bli sedda. Lika klyftigt som att ställa sig på en fest och med hög röst deklarera: "Ja, JAG tycker, JAG har idag gjort följande", utan att bry sig om andra. För att få kompisar måste man vara en.

Jag älskar valrörelser, det är då man verkligen i elfte timmen nån månad innan valet, äntligen vågar sig ut så mycket att man får nån slags koll på vad folk tycker och tänker. Efter valet kommer den där postdepressionen, då man ska krypa in i partikanslierna i 3,5 år till innan man flyttar ut i valstugorna igen. Det var efter den första sådana postvaldepressionen som jag började blogga den 19 september 2006. Och det var fredagen efter valet i år som jag flyttade ut från stadshuset och satte mig med min laptop på fiket utanför och pratade med folk mellan 9 och 5.

Men den här gången är det nåt nytt som har hänt. Det handlar inte om antingen eller, utan om både och. Samtalet med tjejen som gick förbi kaffebordet utanför vårdcentralen i Hagalund, fortsatte genom att vi blev kompisar på Facebook, varpå även hennes kille lade till mig som vän, varpå jag skrev "kom förbi valstugan o hälsa nån gång", varpå det slutade med att han givk med i Solnasossarna och stod där o pratade med folk varenda dag. Och folk som läst o kommenterat nåt av mina blogginlägg kom förbi fiket på fredagen och fortsatte samtalet där. Varpå jag lade ut vad vi snackade om på Fb eller Twitter, och så var det genast tio människor till som deltoig i samtalet via nätet. Ett exempel: En datakonsult sitter och jobbar vid bordet bredvid på fiket. Vi börjar prata och han har en fråga om patenrätt s0m jag som kommunpolitiker inte har en susning om. Men på nätet strömmar hjälpsamma kommentarer till. Nu är datakillen min vän på Fb och deltar i andra fredagssamtal, där männisjor har åsikter och idéer om allt från sjukregler till läsplattor och vem som ska föra socialdemokratin in i framtiden. Det senare, (S) framtid, ska jag nu till riksdagen för att diskutera i sossarnas nya forskarnätverk. Det känns både roligt och modernt, och jag lovar att facebook-uppdatera så att eventuella läsare kan följa och delta i diskussionen.

Det är en fascinerande ny värld. Och den är högst verklig.
Kanske jag är en NERD, men i så fall en rätt stolt en.

onsdag, december 01, 2010

Är Mona Sahlin den enda som fattat att vi förlorat valet?

Nånting känns fel. Väldigt, väldigt fel.
Först fetförlorar sossarna valet. Bland den för förlusten ytterst ansvariga partiledningen avgår då partiordföranden, men partisekreteraren jobbar oförtrutet vidare. En av de uppgifter han ägnat sig åt är att sätta ihop ett förslag på en valberedning som ska utse en ny partiledning, som sen ska krönas en partikongress till våren.

Nordkorea, någon?

Jag är en av de 120 sossar som sitter i partiets förtroenderåd och ska åka till riksdagshuset på lördag för att välja denna valberedning. Ingen diskussion har föregått mötet, först igår fick jag ut listan på de personer som partisekreteraren föreslår ska ingå i valberedningen. I praktiken är möjligheten att på sittande möte få till en annan valberedning obefintlig.

Ledamöterna från Stockholms län fick samtidigt ett mail med en kallelse att ses en timme innan mötet med de medföljande orden att länets ordförande och försteombudsman tycker att förslaget till valberedning är bra men att vi inte ska tveka att kontakta någon av dem om vi har några frågor.

Behöver jag säga att jag inte känner mig så där värst motiverad att agera röstboskap vare sig på förtroenderåd eller en partikongress som blir en ren kröningstillställning? Vi diskuterade valprocessen på Solnasossarnas senaste medlemsmöte, där både jag och Stig Malm, som varit partiets representanter på de senaste kongresserna uttryckte de här tankarna och känslorna. Vi fick kraftigt bifall till att uttrycka en annan åsikt om hur valprocessen borde gå till. Därför gör jag nu det:

Det känns väldigt tidigt 1900-tal att utse ledning på det här sättet. I en artikel i på DN Debatt uttryckte nyligen Luleås ledande socialdemokrat Karl Petersen liknande tankar. Han skrev: "Socialdemokrater är inte de enda jag behöver lyssna på. Ett kommunalråd måste även ha bra relationer med företagare, universitetsrepresentanter, kulturarbetare, idrottsutövare och andra kommunmed­borgare. Jag är Luleåbornas företrädare lika mycket som socialdemokraternas."

Varför i hela fridens namn ska socialdemokraternas valberedning bestå av representanter för grupper som inte motsvaras av en liknande naturlig uppdelning ute i det omgivande samhället? Tänk om valberedningen istället bestod av människor ur grupperna som Karl nämner här ovan? Jag har tidigare föreslagit att valberedningen skulle bestå av de som är så gamla, kloka eller nyfikna att de lämnat partiet för att hinna med annat i livet, blandat med våra kärleksfulla kritiker; företagare, samhällsforskare, folk från de kulturella och intellektuella rörelserna, som Lena Andersson skrev om i DN nyligen.

Undrar just hur många i den nu utsedda, förlåt FÖRESLAGNA, valberedningen som klarar mitt förankringstest? Och då pratar jag inte om föränkring i det rätta partikretsarna... Alexandra tycker Fredrik Pettersson är ett bra namn till valberedningen just för att han är förankrad utanför rörelsen. Det tycker jag med, men jag hörde en kommentar om honom igår som fick mig att rysa: "Ja, han är skitbra, men han är tyvärr inte tillräckligt förankrad i partiet för att få nåt att säga till om". Det säger väl i princip allt om problemet och dess vidd. Är man förankrad utanför partiet så är man det inte i partiet, och det är ett måste för att ha nåt att säga till om.

Att en socialdemokratisk partiledare inte bara är en intern partiangelägenhet visar den engagerade diskussion som förts både på min Facebook-sida och på samtalen runt borden på caféet utanför Solna stadshus där jag tillbringar varje fredag mellan 9 0ch 5 sedan valförlusten i september. Alla, från ursossar till våra kärleksfulla kritiker, är angelägna om att (S) väljer ledare som kan fungera som kan fungera som bra demokratiska motvikter till regeringen Reinfeldt.

Den enda person som har någon form av fuck-off-kapital bland de personer som nu föreslås till valberedning är Göran Johansson, Göteborgs gamla kommunalråd. Resten har inga egna, fristående plattformar utan sitter där på mandat från sina partidistrikt. Eftersom det är på det sättet är frågan om det inte skulle spara både tid och pengar om partidistriktens hövdingar helt enkelt stängde in sig i ett rum och gjorde upp om saken. Sedan kunde de ju släppa ut litet vit rök när de var klara.

Vill man däremot välja en ledare på ett sätt som ligger närmare väljarnas och sympatisörernas uppfattning och en process som känns modern och i takt med tiden kan man t ex göra som i Sundbyberg, och ordna vägledande primärval bland medborgarna. Eller som i Pajala. De som får flest röster kan sedan finnas med som förslag till partikongressen i vår, ungefär som i Labours ledarval i höst. Stig Malm har föreslagit en modell som skulle kunna göra partikongressen i vår till nåt annat än en meningslös kröningsgala. Till skillnad från i England riskerar vi ju inte att behöva välja mellan två bröder, men behåller vi nuvarande valmetod är risken stor att de enda kandidater som kan accepteras av alla inbördes stridande landsändar och fraktioner är till förvillning lika grå-grå-grå. Och en sak är säker: Med gråsossar vinns inga fler val i Sverige.

Väljarnas dom är inte förhandlingsbar, skriver kloke Niklas Nordström, som numera befinner sig på läsbart avstånd från politiken. Han kunde förresten passa i en valberedning.

Johan Westerholm är krismedveten, liksom Peter Andersson, Peter Johansson, Alexandra Einerstam , Mats Engström och Martin Moberg och Peter Högberg. Media som skriver om valberedningen: DN, DN2, Ab, SvD, SvD2, Ex, Ex, Mer läsvärt: Ann-Marie Lindgren i LO-tidningen om förnyelse. Expressen: SSU-besvikelse om valberedningen....och Göran Johansson-intervju, DN om valen på extrakongressen, Aftonbladet om valberedningen, SvD om valberedningsförslag. , , , , , , , , , , , och annat intressant