Idag ska jag på en fullständigt själlös tillställning. I en sammanträdessal i Stockholm ska några hundra sossar samlas och välja vilka som ska representera oss i Landstinget. Naturligtvis är allt uppgjort på förhand av en valberedning som vet bättre. Men det ska göras, för det är medlemsdemokrati. I december ska jag på en lika själlös tillställning. Då ska några hundra sossar från hela landet med det fina namnet "Förtroenderådet" välja en valberedning som i sin tur ska välja en partiledarkandidat. I vår är det sedan dags för nästa själlösa tillställning. Då ska några hundra sossar välja den partiledare som valberedningen redan valt. Vi har ju medlemsdemokrati.Måste det vara så? Funkar det så här överallt? I Kennelklubben, Amnesty, Fastighetsägarna, Reumatikerförbundet, Lärarnas riksförbund? Kanske, jag vet inte, vet bara att jag är urtrött på låtsasdemokrati. Jag tror dessbättre att det är ett övergående fenomen. Jag tror att min generation/generationen efter min inte så lydiga och lättledda att de nöjer oss med att överlåta beslut på auktoriteter. Speciellt inte om de inte ÄR auktoriteter i våra ögon. Om man sett in genom glipan i ridån och förstått att allt handlar om maktspel. Då tröttnar de och går nånstans där de kan vara med och påverka på riktigt.
OK, idag är det inga särskilt kontroversiell beslut som ska fattas. Vem som ska sitta i vilken styrelse i Landstinget skulle jag glatt kunna tänka mig att överlåta till Landstingspolitikerna att slåss om själva. Stänga in dem i ett rum och så fick de komma ut när de enats.
Men i fråga om partiledning skulle jag vilja göra tvärtom. Eftersom medlemmarna i socialdemokratiska arbetarepartiet tyvärr inte längre är representativa för väljarkåren (existerande + potentiell), så vore det kanske idé att vända på steken? Istället för att låta en mellanmjölksljum valberedning bestående av nånting storstad, nånting land, nånting lånat, nånting blått, nånting nytt, nånting fackligt krysta fram en lagom beige kompromisskandidat, så kunde man utse en valberedning av människor utan beroende- lojalitets-, eller vänskapsband till partiet. Åtminstone utan nuvarande och direkt anknytning som riskerar att styra deras val.
Jaha, vilka skulle det vara då? Folk utanför partiet rapar ju bara upp Thomas Bodström för att han är så snygg och Margot Wallström för att hon varit borta så länge. Nej då, det gör de inte alls det, de är mycket mer intresserade och insatta än ni tror.
Jag tänker mig
- de som är så gamla, kloka eller nyfikna att de lämnat partiet för att hinna med annat i livet.
- våra kärleksfulla kritiker; företagare, samhällsforskare, folk från de kulturella och intellektuella rörelserna , som Lena Andersson skriver om i dagens DN.
Varför då? För att de angår oss och vi angår dem. Och utan dem kommer vi lida av evigt innarförskap.Nu ska jag bege mig ut i snön och ta bussen till teaterföreställningen Medlemsdemokrati. Ikväll blir det roligare. Då har Rob´n Raz- Rasmus Lindvall samlat 500 Solna- och Sundbybergsbor till den mest vänliga, partygalna, nostalgiska, nyskapande cluben med medlemmar och besökare som har eller haft anknytning till våra två städer. DÄR kommer det pratas politik, garanterat mycket mera än på Stockholms läns socialdemokratiska partidistrikts valkonferens!
Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, socialdemokraterna i Stockholms län, Landstingsval, valkonferens, medlemsdemokrati, skendemokrati, valberedning, partiledare, partiledning, kultur, teater och annat intressant
