Vafan håller de på med, vilka jävla töntar, tänkte jag, som var uppfostrad med "Jösses flickor" och obligatorisk träslöjd. Sån ska jag ALDRIG bli!
Men det som förundrade mig var energin. För nån slags jävla spänning fanns där, som höll i sig ungefär exakt fram till det ögonblick då de "tämjt" sina män och de satt där och vek tvätt framför TV:s lördagsunderhållning. Då började de tråna efter Russel Crowe eller Mikael Persbrandt istället.
Hur fan ska ni ha det, brudjävlar? som killkompisen C brukar säga; han som alltid är så snäll och hjälpsam och kompis med alla tjejer. Ni vet, han som duger tiden före och efter de hittat och blivit dumpade av Praktarslet. Ja, hur ska vi ha det? Varför säger vi att vi vill ha en man som kan vika tygblöjor, men faller som fån för Jägaren?
Jag lade ut en bild på Facebook. Ärligt talat vet jag inte riktigt varför, tyckte bara den var fin. Och han har ju nyligen dött, Steve McQueen, the Jesus of Cool. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Tjogtals med kommentarer på bara några minuter. Det var mest män som skrev, och det handlade i huvudsak om att det var lättare att vara man förr.
Då skrev en annan man: "Fantastiskt, Johanna visar en bild på en rynkig och orakad gubbe och ut strömmar så mycket självömkan att jag tror jag inte sett nått liknande sen jag avstyrde bråk på dagis. En riktig man springer inte å gömmer sig bakom historiens kjolar. Vi tar hand om världen här och nu, och de flesta av oss hittar till rakhyveln."
Må så vara, men missnöjet finns där, både hos männen och kvinnorna. Vad beror det på? Ingen vill ju tillbaka till vare sig stenåldern eller 50-talet, då förhållandet byggde på en beroendeställning. Samtidigt tycks vi leta efter nåt annat än en partner som är oss exakt lika. Då kan man liksom lika gärna gifta sig med sin bästa kompis. Det finns det förvisso många som gör, men den polaritet mellan manligt och kvinnligt som ger energi åt förhållanden blir nästintill utplånad och det brukar sluta med att en av dem sticker med en bimbo, manlig eller kvinnlig.
En som funderat över vad som kan vara ett hållbart mellanting utan att det slutar med att alla brudar blir hemmafruar och bakar cupcakes igen och alla killar ger fan i att ta hand om sina barn och går ut och startar ett krig i nåt avlägset land, är David Deida. Hans bok "Den suveräna mannens väg" har blivit en kultbibel för förvirrade män. I den lär han ut hur de ska kunna leva "ett fullödigt manligt liv med kärlek, frihet och integritet, mitt uppe i den utmaning män står inför i dagens moderna samhälle".
Ja, vad tror ni? Kan vi vara helt jämställda men ändå bejaka det lustfyllda spelet mellan oss?
En som tror det är Satori Mateu, Stockholmsfödd relationsexpert bosatt i USA. Hans tankar liknar David Deidas, minus en del av andligheten och sexråden. Precis som Deida predikar han mer lek och mindre millimeterrättvisa, mindre dela lika och mer bejakande av olikheter. Båda herrarna är lika tabumässigt politiskt inkorrekta, vilket är synd, för om man lyssnar litet mer noga, framförallt på Satori, så märker man att det inte är det han säger som är så bakåtsträvande, utan det sätt vi automatiskt väljer att tolka hans ord. När Satori pratar om att millimeterrättvisan dödar lusten och lekfullheten, väser vi kvinnor bittert: - Ha! Får se hur mycket vi kommer tända och tindra när vi har diskat och snutit ungar hela dagen medan karlen har varit ute på jakt!
Men för det första så säger Satori ingenting om att manligheten eller kvinnligheten skulle sitta i de traditionella mans- och kvinnosysslorna. Det handlar istället om att bejaka olikher och ge allt av det man är bra på, oavsett om man är kvinna och bra på att jaga hjort eller tjäna pengar, eller man och bra på matlagning eller att få oroliga barn att somna. Det är ingen som säger att lyckan infinner sig bara om vi går tillbaka till bondesamhällets könsroller. Det viktiga är att bejaka skillnaderna, det som i grunden gör att vi dras till en annan människa. Vad som är skillnaderna eller "typiskt" manligt eller kvinnligt, får varje par (som ju för övrigt lika gärna kan bestå av två av samma kön) bestämma själva.
Steve McQueen då, hur kommer han in i det här? Äh, jag vet inte. Steve McQueen var helt enkelt cool. Så var det bara. Han behövde inte tatueringar över hela kroppen, han behövde ingen dyr tredagarstrimmer, han behövde ingen personal shopper, inga poser, ingen rekvisita, inga gymmuskler för att inge "respekt", inget skryt, inget ballt snack. Han var bara cool. Punkt.
Om alla män och kvinnor följde Steve McQueens förebild och ägnade litet mer tid åt göra sin grej, oavsett om det är att köra hoj, baka, handla med aktier, så skulle vi förmodligen ha mer kärlek att ge vår partner och mer glitter i blickarna oss emellan.
Men det krävs att vi är nöjda med den vi är, av alldeles egen kraft, för om vi befinner oss på det omogna beroendestadiet och tror att vi ska få ut det vi behöver av en partner, blir "kärleken" egositisk, vilket är ganska oattraktivt. Då blir vi snart ensamma, oavsett hur mycket machomän eller perfekta Hollywoodfruar vi än är. Och befinner vi oss (som så många svenska par) i oberoendestadiet, betraktar vi kärleken som en byteshandel, där varje gåva kräver en motprestation, vilket snabbt gör oss bittra och otrogna. Den tredje kärleksnivån är den vuxna, äkta kärleken. Då ger du utan att fundera över vad du kan tänkas få. I tredje fasen försöker du tänka ut vad den andra vill ha och mår bra av, och du blir glad av att ge det (just för att du får ge det du gillar och är bra på) - ett slags ömsesidigt beroende där man ger det man har och får det man behöver, av fri vilja.
Men det är inte lätt, det här med kärlek och passion. För om den som är i fas tre träffar någon i fas ett eller två kommer han/hon att ge upp. Och även om du har turen att möta nån med självkänsla nog att göra sin grej och därmed kärlek att ge utan krav på motprestation, så gäller det att ni har en relativt olik fördelning av det som traditionellt kallas "manligt" och "kvinnligt" för att det ska bli spännande och inte bara bli vänskap av det hela.
Puh! Inte konstigt att folk blir förvirrade och datingkurser och raggningsböcker säljer som smör i solsken. Det är enklare att ha katt.
Läs mer på
Satori Mateis hemsida
Aftonbladet
Pick Up Artist Forum
Social Dynamics
Läs även andra bloggares åsikter om manlighet, kvinnlighet, jämställdhet, manligt, kvinnligt, raggning, relationer, kärlek, passion, sex, raggningstips, lust, olikheter, ömsesidigt beroende, en riktig karl, Steve McQueen och annat intressant
