söndag, november 30, 2008

Är Mr Chance välkommen?

Medan allt fler uppmanar regeringen att få tummen ur och komma med ett kraftfullt paket för att stimulera ekonomin och rädda jobben, bara suckar Anders Borg och lägger pannan i bekymrade veck. När han kallade till presskonferens för någon vecka sedan, trodde alla att han äntligen hade något att komma med, men det var bara för att säga det vi redan visste: Det här blir långvarigt.

Nu i helgen hade han förfinat tekniken. Långsamt och eftertänksamt sade han på moderaternas framtidskonvent: - Det blir en vargavinter, lång och mörk. Det kommer dröja innan vi ser några vårtecken...

Någon mer än jag som tycker Anders Borg börjar låta som Chauncey Gardener?

Som sagt, ett stimulanspaket från regeringen får bara kraft om människor tror på att regeringen tror på vad den gör. Och hur många tror på trädgårdsmästaren som den som ska klara Sverige ur krisen?

"I like to watch", sa ju Peter Sellers i filmen Välkommen mr Chance. Och det stämmer ju rätt väl med det bloggen Alliansfritt Sverige raporterar om Anders Borgs tidigt uttalade ambitioner som finansminister.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , ,

fredag, november 28, 2008

Moderaterna lyssnar idag kl 13

Idag startar moderaternas "framtidskonvent", då de bland annat ska diskutera idéer som deras arbetsgrupper tagit fram. Bland de mer korkade förslagen kan nämnas maxtiden på dagis och invandrarkontraktet.

Det är väl ingen underdrift att påstå att det blir allt fler (och fler och fler och fler) som tycker att moderaterna istället borde ägna sin tid åt jobbpolitiken. Idag ska partisekreterare Schlingmann chatta på aftonbladet kl 13. Bra att veta för alla som undrar vart moderaternas jobbpolitik tog vägen och kanske har ett och annat tips att ge. Det kanske är enda chansen man får, för hittills har moderaterna tyvärr varit väldigt ... hur ska jag säga ... obenägna att möta våra företrädare i media och prata jobb.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , ,

torsdag, november 27, 2008

Kd måste bli mer svenska

På måndagens fullmäktigedebatt i Solna kallade kristdemokraternas ledare Malin Appelgren vårdnadsbidraget för en stor framgång. Ett fåtal, mestadels kvinnor i utanförskap eller med låg inkomst, har hittills sökt bidraget. Om det är en framgång undrar jag hur hon definierar en motgång?

Men hon är kanske inte riktigt svensk?

Om jag har tolkat moderaternas tankar bakom svennebanankontraktet rätt, så ska man skriva under på att man delar "svenska värderingar". Som exempel på vad som är svenska värderingar nämnder moderaterna ”den svenska synen på jämställdhet" som viktig. "I andra kulturer finns uppfattningen att mannen är den naturliga familjeförsörjaren, kvinnan har en annan roll", berättar moderaternas partisekreterare.

Mmmmm, i kristdemokraternas kultur till exempel.

Seriöst, är inte de svenska lagarna, som grundar sig på mänskliga rättigheter, ett kontrakt i sig? Det verkar som om moderaternas partiskereterare har varit litet för ivrig med PR-fingret inför moderaternas framtidskonvent i helgen. Iallafall om man får tro Nyamko Sabunis skvallerhint i intervjun på Amnetstys hemsida.
Där hon för övrigt i god Reinfeldt-anda vägrar svara på en rak fråga om hon kan tänka sig att vara minister i en regering som stöds av Sverigedemokraterna. Hennes svar har definitivt inte passerat någon PR-konsult: "Jag tror inte att de kommer att komma in. Man ska inte lägga för mycket vikt vid opinionsundersökningar. ...Vi tar det om de väljs in i riksdagen".

Ur DN 18/11:

Jag kanske har missuppfattat, men jag trodde att en integrationsminister skulle vara för integration?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , ,

måndag, november 24, 2008

Sluta samarbeta, få hela föräldraledigheten

Pappaledigheten är en bluff. Så skriver Arne Wirén i SvD Brännpunkt idag och pekar på att tusentals pappor som inte tar ut pappaledighet idag faktiskt inget hellre vill, men stoppas av mammorna. Bara om de är gifta med mamman är de automatiskt vårdnadshavare och har rätt till pappaledighet. Annars är det upp till mamman om hon vill släppa in dem i föräldraskapet. Vill hon inte skriva under pappret om gemensam vårdnad, så får pappan ingen. Det här gäller allt fler nyblivna pappor.

Allt fler blir föräldrar utan att bo ihop, och i det läget är pappan borträknad redan från början. Även pappor som blir av med vårdnaden i samband med separation, förlorar rätten att vara föräldraledig. Det är bara för mamman att söka enskild vårdnad, så får hon pappans dagar. Enligt lagen som kom 2006 kan ju inte föräldrar ha gemensam vårdnad om de har svårt att samarbeta. En konfliktdrivande lag, skriver Wirén, eftersom mammor som vill ha enskild vårdnad helt enkelt kan välja att sluta samarbeta. Hur det går i rätten vet vi, där får mamman med 95% säkerhet vårdnaden.

Det finns som tur är tecken som visar på en annan utveckling, men den bild som målas upp i debattartikeln är tyvärr också sann. Självklart måste den som blivit pappa få rätt att vara föräldraledig, även om mamman vägrar skriva på om gemensam vårdnad. Självklart förutsatt att han inte är knarkare, hustrumisshandlare eller på annat sätt olämplig som förälder. Men att det långt ifrån alltid handlar om sådant när en man diskvalificeras som pappa på grund av barnets mor, är Kristoffers historia ett talande bevis på:

Han är 38 år, skild sedan fem år och trivs bra med sitt liv som varannan-veckas-pappa åt de två halvstora sönerna och sitt jobb inom barn- och ungdomsvården. Men nu är han olycklig och framförallt skamfull. Kanske finns det fler i hans situation, men det är i så fall inget de talar om. Det Kristoffer råkat ut för är knappast något man erkänner frivilligt. Han har lurats att bli pappa till ett barn som han inte får träffa. Hans roll var bara att vara en schysst genuppsättning. – Kontaktsajterna på nätet är perfekta varudeklarationer för kvinnor som tröttnat att försöka hitta kärleken på krogen och nu bara vill ha kontakt med en bra karl att få barn med innan det är för sent. Det är bara att välja och vraka, som i en meny där allt redovisas; yrke, utbildning, längd, vikt, inkomst.
Det var för ett och ett halvt år sedan som han på en av de stora nätdatingsajterna kom i kontakt med en kvinna som han först betraktade som högsta vinsten. I hans egen ålder, snygg och framgångsrik. Först verkade allt nästan för bra för att vara sant, men efter bara ett par månader rann relationen ut i sanden. Eftersom det blev så kortvarigt sörjde han inte så mycket över det, utan gick vidare. Tills en dag tre månader senare, då kvinnan plötsligt hörde av sig igen, denna gång för att tala om för honom att hon var med barn. Kristoffer blev chockad, kvinnan hade försäkrat att hon hade skydd.

– Det var förstås otroligt korkat av mig, men jag litade på det och skyddade mig därför inte själv.

Nu fick han skylla sig själv och ta ansvar för följderna. När kvinnan utan vidare diskussion meddelade att hon tänkte behålla barnet, sa han därför att han ville ta sitt ansvar som pappa och dela föräldraskapet fullt ut med henne. Hon sade sig först samtycka, men snart började problemen.

Under stora delar av graviditeten gjorde hon sig okontaktbar och när barnet skulle födas tilläts han inte vara med på sjukhuset. När barnet väl var fött, en fin liten pojke som hittade vägen direkt in i Kristoffers hjärta, så var det dags att gå till Socialtjänstens familjerätt för att skriva på de papper som skulle fastställa hans faderskap och deras gemensamma ansvar för vårdnaden. På väg till familjerättens lokaler säger kvinnan plötsligt att hon ”vill vänta” med att skriva på pappret om den gemensamma vårdnaden. Kristoffer berättar:

- Jag blev alldeles kall och fick inte fram ett ord. Men jag beslöt mig för att ta det lugnt och vänta med att ta upp frågan till senare, när hon inte var så nyförlöst och känslig. Jag vågade inte ställa till bråk, för då kunde hon ju neka mig att träffa honom, eller gå under jorden igen.

Kristoffer var genom sitt arbete med barn och unga väl förtrogen med vad lagen säger i sådana här fall. När ett barn blir till utan att föräldrarna är gifta, har mamman automatiskt vårdnaden tills parterna kommit överens om annat. Hon har hela föräldraledigheten och hon kan till och med välja att flytta vart hon vill utan att behöva rådfråga den andra föräldern.

- Jag var helt rättslös, det visste jag, så jag gjorde allt jag kunde för att inte stöta mig med henne.
När kvinnan efter ett par månader efter förlossningen fick ett stort jobbuppdrag, gick han därför med på att genast ta föräldraledigt för att ta hand om sonen. Som tur var hade han en förstående arbetsgivare som gav honom ledigt med kort varsel. Han hade varit pappaledig länge med sina äldre söner och njöt av chansen att lära känna och komma nära den lille sonen. Barnets mamma väldigt trött av att jobba heltid så nära inpå förlossningen och bad honom därför rätt ofta att ta hand om nätterna också. Det löstes genom att Kristoffer fick sova med pojken på kvinnans soffa så att hon hade honom nära till hands när det var dags för amning.

- Jag var förstås också trött, jag hade ju mina två andra söner att ta hand om också, men jag ville visa både för dem, henne och på jobbet att jag skulle klara det. Jag vaknade hemma, gav barnen frukost och följde dem till skolan och åkte sedan ibland direkt till yngste sonens mamma och spenderade dagen där med honom medan hon arbetade, ibland först till jobbet och sedan dit på kvällen för att sova med pojken. Även om det var jobbigt var det ju fantastiskt att få lära känna en ny liten människa. Samtidigt gnagde rädslan i mig och jag hade svårt att våga ta honom helt till mig, eftersom hon när som helst kunde neka mig mitt pappaskap och sticka iväg med honom vart hon ville. Då skulle jag gå sönder, kände jag.

När det blev dags för semester var det precis vad som hände. Kvinnan förklarade att hon tänkte spendera sommaren i sin tidigare hemstad långt uppe i norra Sverige. Kristoffer skulle inte få ha pojken alls, men var välkommen att ”komma upp och hälsa på” om han ville.

- Då gick luften ur mig. Jag skulle inte få träffa min fem månader gamla son på hela sommaren. Så små barn har väldigt kort minne och han skulle förstås totalt glömma bort mig på den tiden. Men återigen begick jag misstaget att inte protestera vilt, utan sade istället att vi fick tala allvar direkt efter semestern. Jag föreslog att vi skulle gå till Familjerådgivningen, och hon sade sig hålla med lovade att boka tid, men inget hände.

Första dagen efter semestern ringde Kristoffer sonens mamma, men nu hade hon helt gått under jorden. Han ringde, skrev och mailade, men hon svarade inte. Han prövade olika telefonnummer, han gick till hennes hem och ringde på dörren, men ingen öppnade. Kristoffer satte sig på tunnelbanan hem och bara grät. Han förstår nu att det aldrig var sant, det kvinnan sa om att dela föräldraskapet. Nu har han en son som han bara har kontakt med genom de månatliga dragningarna om 1 273 kronor som Försäkringskassan på kvinnans uppmaning gör från hans lön. Han är arg och ledsen, men mest skäms han. Skäms över att ha varit så dum, så godtrogen och så slarvig att han trodde på kvinnans försäkringar, först om att hon var skyddad mot graviditet, sedan om att sonen självklart skulle få ha både en pappa och en mamma.

- Andra killar måste få veta att sådant här händer. Om jag genom att berätta kan göra killar som lär känna tjejer på nätet litet mer på sin vakt och skydda sig, så är det värt det.
Det är därför han beslutat sig för att berätta, trots skamkänslorna. Träffar du en singelkvinna på nätet där den biologiska klockan tickar högt så ta tid på dig och lär känna henne ordentligt innan du har sex med henne.

Så långt Kristoffers historia. (Namn, bild och omständigheter i övrigt är fingerade.) Den berättades för mig av en kompis, och jag vet inte hur den slutade, men jag hoppas att Kristoffer och sonen mår bra och har fått chansen att återuppta sin far-son-relation.

Men hur ska vi göra för att historien inte ska upprepa sig?

Ja, till att börja med kan vi ju ändra lagen så att när föräldraskapet fastställts ska gemensam vårdnad vara praxis tills olämplighet bevisas. Om vi menar allvar med att pappan är lika viktig för sitt barn som mamman, och att det är bra för små barn att vara med båda sina föräldrar så måste pappadagarna vara pappans, oavsett om mamman vill skriva på om gemensam vårdnad eller inte.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , ,

lördag, november 22, 2008

Starstruck

Häromdagen på en klubbspelning på Mosebacke. Äldste sonens band ska spela tillsammans med några andra Stockholmsband. Ett av dem ska spela in en skiva dagen därpå. Producent är ingen mindre än gamle Sex Pistols-basisten Glen Matlock. Ni vet han som fick sparken när Sid Vicious plockades in, trots att han skrev de flesta låtarna. Jag har aldrig sett Sex Pistols live, var inte på återföreningsspelningen på Sjöhistoriska -96 eller på Peace & Love förra sommaren. Men när jag ser den lille mannen, numera prydlig i mörk välskuren rock, gå upp på scenen och greppa basen i sista låten, så blir jag alldeles ... starstruck. Jag är tvungen att gå längst fram vid scenen och ta ett kort. Patetiskt, eller hur? Men vi snackar ändå killen som skrev låtarna man stått och pogo-dansat sönder skallen till på festerna, mannen som spelat med Iggy Pop. Det var 1980, snart 30 år sedan. Jag ser honom, ler och inser att jag själv är nästan lika gammal som han.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , ,

fredag, november 21, 2008

Tjejsnack


Scenen: Hemma hos en kompis.
Deltagare: Hennes två döttrar som sitter i soffan och ser på TV.
Program: Top Model och Ask the doctor.

Top Model visar tjejerna upp sig på catwalken. En tjej förklarar att hon deltar som så kallad Big Model: "I´ve always been concidered big, but now I´m proud of it. I Like my body. " Därför tävlar hon som Stor Modell.
Jättefint, om det inte hade varit för att hon är helt ... normal. Ser ganska exakt likadan ut som döttrarna i soffan. Jag sneglar på dem och försöker muttra nåt uppfostrande om programmets allmänna vansinnighet, men de ser helt absorberade ut.
Sedan börjar amerikanska Ask the doctor. Tittare ställer frågor till übersnygga läkare i en panel. En ung tjej frågar om vaxning av bikinilinjen, är det farligt? Nu, tänker jag, kommer tjejerna få höra om vådan av underlivsfrisyrer, om plitor och sår som infekteras. Ack nej. "Du ska a-b-s-o-l-u-t raka dig därnere! utbrister den unga modellvackra kvinnliga läkaren. Jag tror inte mina öron, men hon fortsätter: - Det är bra för hygienen, annars samlas det svett och bakterier i håret.

Lilla tjejen i soffan till stora syster: - Gör det ont att ta bort hår?
Stora syster: - Va, vet du inte det? Har du aldrig plockat ögonbrynen eller nåt?
Lillasyster, 11 år: - Nej, men jag tror jag har celluliter. Det sa iallafall en tjej till mig på gympan.
Stora syster (som i grunden är rätt klok): - Nej, det har du inte. De där prickarna är h-å-r-s-ä-c-k-a-r.

Fy för att vara ung tjej idag. Och vilken tur att jag bara har söner, annars skulle jag ju vara tvungen att bevaka skit-TV på heltid. Killar kan ju inte skadas på samma sätt ... de ser ju bara på ...hm, Pimp my ride, MTV, Prison Break, 24 och andra goda, sunda mansideal...

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , , ,

onsdag, november 19, 2008

Snälla, inte tredje gången gillt!

[UPPDATERAD]

Det är nu mer än en vecka sedan socialdemokraterna lade sitt stimulanspaket i riksdagen, men den moderatstyrda regeringen vägrar fortfarande att lägga ett enda förslag utöver höstbudgeten, som verkade vara skriven i någons syrenberså i juni.

Visst, vi kan säga ”hate to say we told you so” när borgarna tvingas backa och börja bedriva en konjunkturpolitik värd namnet. Men det här är ingen lekstuga, inget debattläger för ungdomsförbundspolitiker. Det är på riktigt nu.

Därför är det bra att även andra aktörer börjar komma med förslag i samma anda som socialdemokraternas stimulanspaket. Anders Borg vill skynda långsamt, några hävdar krampaktigt att det är medvetet; en genomtänkt strategi. Men fler och fler kritiska borgerliga röster höjs. OECD, Handelskammaren och Svenskt Näringsliv är ju annars inte direkt kända för att föreslå vidlyftiga utgiftsökningar av offentliga medel.

Så om jag var herr Borg och på detta sätt fick massiv kritik både från vänster och höger, så skulle jag åtminstone till sist fråga mig om det faktiskt inte ligger nånting i vad de säger istället för att klamra sig fast vid den ekonomiska politiken som utformades ljusår innan jobbkrisen slog till.

Finansministern gjorde själv för två dagar sedan den dystra bedömningen att arbetslösheten riskerar att öka med 150 000 personer under de kommande två åren och att Sverige nästa år riskerar negativ tillväxt. Ska alla dessa människor få nya jobb och pengar att shoppa för genom nedsippringsteorin (den modell som Anders Borg sålt in som regerande ekonomisk bas och som hela alliansens skattesänkarpolitik bygger på)? Eller hur tänker Borg när han kallar till presskonferens för att tala om att vi är på väg in en depression, utan att kunna redovisa en enda ny åtgärd för att dämpa det fria fallet i ekonomin?

Därför är det också bra och efterlängtat att s-alternativet inte längre bara handlar om att höja a-kassan. En a-kassa som under en rimlig period ersätter 80 procent av inkomsten för 80 procent av inkomstskikten är nödvändig för att Sverige inte ska paja ihop totalt om jobben försvinner. Men det räcker inte med bara försäkringar för omställning när det går snett och man står där med varslet i handen. Man måste också bromsa varslen från att komma.

Därför är stimulanspaketet med förslagen för forskningen, företagen, kommunerna, barnfamiljerna och pensionärerna så viktigt. Nu måste vi bara damma av alla andra s-förslagen som handlar om företagande, om att skapa nya jobb som så lovande grydde på 2004 års Tillväxtkongress. Fram ur värmen på garderobshyllan! Nu!

Jag tror att Anders Borg och Thomas Östros drömmer samma mardröm, om än med skilda utgångspunkter: Inte tredje gången gillt gå till val/ta över ett land med djupa ekonomiska underskott. Två gånger, 1982 och 1994, har borgerliga regeringar tvingats lämna ifrån sig makten med rejäla underskott i budgeten och lika många gånger har vi socialdemokrater fått äran att städa efter dem. Snälla, inte tredje gången gillt!

[UPPDATERAD]
Idag skriver även Dagens Arena om detta ämne under rubriken Reträtten är inledd.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Nannyprogram förnedrar barn

Jag har skrivit om det förut, liksom många andra. Hur de nyauktoritära uppfostringsidealen får allt mera fäste bland stressade föräldrar med dåligt samvete. Nu har även Rädda Barnen reagerat. Det är inte bara i fattiga länder som barn har det svårt. Det räcker med att sätta sig framför TV:n en vanlig vardagkväll och se hur svenska barn utsätts för lydnadsträning sedan deras vanmäktiga och desperata föräldrar ringt Supernanny och bett om en quick fix.

Ändå hamnar jag ibland framför TV:n medan denna eländiga och sorgliga socialpornografi rullar. Häromdan visades ett ungt föräldrapar som trodde på "gränser", men deras treårige son "lyssnade" ändå inte, så de ringde TV-nannyn. Den här tillhörde den klokare sorten, för hon påpekade att det inte var bra att stänga in en förtvivlad och vanmäktig treåring ensam i sitt rum när han desperat försökte dra deras uppmärksamhet från lillasystern genom att provocera fram en reaktion. Nannyn hade den goda smaken att föreslå en time-in istället för den vanliga time-outen, och gav dem en pyssellåda. -Sådant här har vi aldrig gjort förut, sa mamman. Vi brukar mest gå ut och handla. Jag blev så deprimerad att jag nästan stängde av TV:n. Men nannyn var ju faktiskt bra i det här fallet. Men sedan kom hon dragande med de gamla guldstjärnorna igen. När ett visst mål om gott uppförande uppnåtts, skulle treåringen få en överraskning. Det skulle bli en utflykt till Tom Tits, hade hon bestämt. Den lille pojken var förstås otroligt spänd på vad som skulle hända, men när den sista guldstjärnan var på plats, meddelade de vuxna att han skulle få åka på utflykt i helgen. Han började förstås gråta förtvivlat. De vuxna skrattade överseende ovanför hans huvud, tre mot en. Vilken kränkning! Har inte TV:s "nannys" grundläggande utbildning i utvecklingspsykologi? Vet de ens hur lång tidsuppfattning en treåring har?

Men var kommer de nyauktoritära lydnadssidealen ifrån? Hur har behovet uppstått?

Det står ju tämligen klart för alla som besökt ett fik, IKEA eller nåt annat familjetätt ställe, att det är nåt som inte funkar i relationen mellan föräldrar och barn idag. Det provoceras, skriks, gråts (av de vanmäktiga och desperata barnen) och skälls, hotas och belönas (av de vanmäktiga och desperata föräldrarna) i en enda kakafoni. Sedan kommer alla beskäftiga vet-bäst-människor i deras omgivning med goda råd: "Du måste sätta gränser", "Han behöver ett NEJ", "Vilken curlingförälder", "Han behöver lära sig LYSSNA". Inte konstigt att köerna till föräldrakurser, KOMET-utbildningar ringlar långa. Vad de ytliga TV-programmen förmedlar är att det finns någon slags quick-fix, nåt metodprogram att ta till, med manual och allt.

När uppfostringsidealen gungar häftigt upp och ner, är det inte lätt att vara varken barn eller förälder. En vettig röst i mörkret tycker jag är Jesper Juul. Han pratar mycket om att försöka vara autentisk och inte någon låtsad superförälder. Och om att lyssna på varandra, inte bara barnet på föräldern, och nå ömsesidiga överenskommelser. En annan är Alice Miller. Hon skriver mycket om hur barn som förnedrats och kränkts senare kränker och förnedrar andra. "Föraktet är den svages vapen och hans skydd mot känslor som väcker liv i den egna historien. Och roten till allt förakt, till varje diskriminering, är den vuxnes mer eller mindre medvetna, okontrollerade, dolda och av samhället tolererade maktutövning över barnet".

Ja, man kan ju inte låta bli att fundera över hur en person själv har blivit behandlad av som barn, som inte ser nåt fel i att en elev misshandlas av en lärare? I Dokument inifrån nyligen kunde vi se utbildningsminister Jan Björklund förklara att han inte kan se något fel i att en lärare slagit en elev med flera knytnävsslag i ansiktet - trots att läraren både åtalats och dömts för brottet. Inslaget illustrerar på ett tydligt sätt den förskjutning av synen på barn och barns rättigheter som skett det senaste decenniet.

När jag mött Jan Björklund i debatter har jag försökt förklara för honom att det är skillnad mellan auktoritet och auktoritär. För att bli en auktoritet i någons ögon måste man först ha förtjänat det. Auktoritär, däremot, kan vem som helst vara med lämpliga maktmedel. Skamvrå till exempel, som i det illgula rummet i en skola i Nykvarn. I den svarta pedagogiken är skambeläggning och utfrysning centrala delar. Det sorgliga är att lärare och föräldrar idag inte känner en trygghet i sig själv och sin egen auktoritet, så att de istället känner sig tvungna att ta till auktoritärt beteende.

Det finns en glidande skala mellan gränssättning och kränkning, som vuxna måste handskas väldigt varsamt med när de möter andra människor, särskilt de som är mindre och svagare än dem själva.

Den judiska författaren Elie Wiesel sa en gång: ”Det är viktigt att lära barn älska sanningen. Men det är lika viktigt att lära dem avslöja en lögn.” Det är nog ingen slump att Astrid Lindgren gav ut den första boken om Pippi Långstrump strax efter andra världskriget.
Gammelmedia på detta: Metro, Aftonbladet, TV4, GP, DN,

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , ,

tisdag, november 18, 2008

A-kassan behövs inte om alla får nya jobb

Om Littorin och Reinfeldt kan garantera att alla som nu blir arbetslösa kommer att kunna hitta nya jobb direkt när det gamla tar slut är det självklart onödigt att diskutera a-kassans storlek, skriver Arbetarrörelsens Tankesmedjas utredningschef Anne-Marie Lindgren på sitt vanliga, lågmälda men ack så kloka vis. Hon pekar på en frapperande skillnad i regeringens (aktiva) sätt att handskas med finanskrisen jämfört med dess (brist på) agerande i jobbkrisen.

Regeringen har hanterat den svenska delen av finanskrisen bra. Här finns det bra instrument för staten att ta till: räntesänkningar, kreditgarantier, insättningsgarantier, o sv.

Men att få fram nya jobb i stället för alla de som försvinner i lågkonjunkturens svarta hål är mycket svårare. Det märks med skrämmande tydlighet när man ser regeringens passivitet och förvirring när det gäller att hantera den uppseglande arbetslöshetskrisen. Må vara att staten inte har lika effektiva instrument för att rädda jobb som för att rädda krisande banker,
men några verktyg har den faktiskt. Och hittills syns just inga tecken på
att regeringen tänker använda dem.

Det finns några klassiska metoder att ta till, som ökat bostadsbyggande, tidigareläggning av statliga investeringar eller pengar till jobb inom skola eller vård. Dem har både s-oppositionen i risdagen och vår egen i Solna lagt flera förslag om.

Staten kan återinföra det statliga stödet till hyreshusbyggande, vilket både skulle minska bostadsbristen och öka sysselsättningen.
En annan åtgärd är att skynda på det som ändå måste göras; investera i infrastruktur och miljö. Här skulle lämpligt placerade statliga satsningar skulle både skapa jobb och gagna miljön, men hittills har vi inte sett mer än en luddig infrastruturprop och Reinfeldts tal om att utvecklingsländerna måste göra mer för miljön än vi i Sverige.
För att förhindra välfärdsförluster som tar lika länge att reparera som 90-talskrisens slag mot exempelvis skolan, så kan man satsa på att behålla jobb i landsting och kommuner.

Så nej, helt utan handlingsmöjligheter är inte regeringen. Passiviteten måste bero på något annat, säger Anne-Marie Lindgren. Den teoribildning regeringen sitter fast i står i vägen för en rationell politik mot arbetslösheten. Den typ av åtgärder för som regeringen använt sig av i linje med sin ekonomiska "nedsippringsteori" är i stort sett pengar slängda i sjön. De sänkta arbetsgivaravgifterna för ungdomar har ökat antalet ungdomar i arbete med bara 2,8 procent. (Kostnad per jobb: 1 miljon) En bättre användning hade varit att ge lågutbildade ungdomar utbildning i ett bristyrke. (Jo, sådana finns fortfarande.) Kostnad: 275 000 kr. Riksrevisionen konstaterar dessutom att alla försök att skapa jobb genom sänkta arbetsgivaravgifter bara gett marginella effekter. Trots det tänker regeringen fortsätta att sänka.

Och trots att alla ekonomiska bedömare - inklusive finansdepartementet - räknar med ökad arbetslöshet, så håller regeringen iskallt fast vid att a-kassan ska ligga lågt. Och upprepar mantrat att man inte ska ge folk bidrag, utan nya jobb.

Vad bra, då behövs inga manifestationer för att höja A-kassan och bevara våra generella välfärdssystem som den idag kl 17.30 utanför Riksdagen. För alla kommer få nya jobb. Kan man få en check på det?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om, , , , , , , , , , , , , ,

måndag, november 17, 2008

Var är deras hjärnor?

Jag har länge undrat varför barnen inte förstår att de ska ställa in sina smutsiga tallrikar i diskmaskinen. Det går en bit. Närmare bestämt fram till bänken ovanför diskmaskinen. Men sedan tar det stopp. "Diskmaskinen är en plats och ingen riktning", säger jag med min mildaste röst. Men de tycks inte riktigt förstå skillnaden, för när jag kommer hem från jobbet står det ändå ett berg av disk på bänken.

Men så kommer jag på det: Det beror förstås på att de inte förstår skillnaden mellan ett adverb som uttrycker ett läge och ett som anger riktning. "Vart e fjärrkontrollen?" säger de när de vill fråga var denna tingest befinner sig.

Var anger läge eller befintlighet medan vart uttrycker riktning: "Var är du?" "Vart skall du gå?" Skall det nu vara så svårt att lära sig det?

Ja, tydligen lika svårt som att ta rätt på sin skitiga disk...
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , ,

söndag, november 16, 2008

Värdelöst regn och vetande


Det regnar och regnar, så mycket att jag tror att en kran glömts på i badrummet. Men det är bara stuprännan utanför fönstret som står och skvalar.

Det häller ner när jag går ut och hämtar tidningen. Sparkar litet på en kvarglömd pilatesboll på gräsmattan, tänker att grillen nog blir rostig om det får stå kvar ute, tittar skamset på pelargonen som A kom med i våras, som nu står genomblöt om fötterna i sin utekruka. Har för mig att mormor klippte ner sina och förvarade dem mörkt och kallt över vintern, men var gör man det i en lägenhet? Har försökt ställa en utblommad julstjärna från förra året under badkaret, men den bara flyter fram varenda gång någon av tonåringarna översvämmar i badrummet. Den ser dödare ut än papegojan i Monty Python-sketchen.

När det regnar sådär länge och ihärdigt blir hela jag dränkt, även i själen. Försöker pigga upp mig med jättetékoppen, tjocka söndagstidningen och datorn i sängen, men det går inget vidare. Detta är vad jag hittar:

Maud Olofsson hotar med att hon är så pigg att hon kan tänka sig höjd pensionsålder (eller det kanske bara ska gälla alla andra?)

George Bush har varit på G20-möte, men säger att han inte kan göra nåt eftersom han ändå snart ska gå i pension. Barack Obama meddelar att han inte kan delta eftersom George inte gått i pension ännu, vilket ju är riktigt, men också litet tur, eftersom mötet uttalat sig väldigt positivt om frihandel.

Lågpriskedjan Lidl rapporterar stora vinster i finanskrisens spår. Folk handlar som tokiga där i tron om att spara en krona eller två. Blä, ännu mer äcklig billighetsmat åt folket och taskiga anställningsvillkor åt de anställda. Som till råga på allt tvingas preparera bortkastad mat med gift så att uteliggarna ska få sig en läxa om de äter den.

Men så äntligen hittar jag den! Den där lilla, men naggande goda nyheten. Anders Johnsson har skrivit en bok om företagsamhetens historia ("Fånga platsen" SNS) och i den kan man läsa att i Strömstad tillverkas varje år 3 miljoner Wunderbaum i 36 olika dofter.

När jag förtjust meddelar äldste sonen denna positiva lilla nyhet säger han morgonsurt (klockan är ju bara 13.45) : - Klaga inte på att du jobbar mycket när du utnyttjar din lediga tid till sådant där."

Otack är glädjespridarens lön. Jag går och lägger mig igen.

Men jag kan inte släppa tanken på de 36 dofterna. Ny-bil-doften känner jag ju till, men vilka är de andra 35? Jag bara måste stilla min nyfikenhet. Går in på företagets hemsida och blir helt vimmelkantig av förundran. Lyssna bara på "Vanilla Pride". Så jävla HBT-coolt. Och inget gammalt dominatrix-unket 90-tal här inte, nu är det vanligt, normalt och traditionellt vaniljsex som gäller, som i vilken Svenssonfamilj som helst, ha ha). Och "Soccer". Tänk er, otvättade fotbollsdojjor i bakluckan och som om det inte räckte, doftförstärkare även i framsätet. Och sist men inte minst, doften "EU". Vad luktar det??

Men det är inte färdigt än. Kunde produktutvecklingen ta oss till månen, då kan den förstås också ta oss till konkurrenten Funky Fresh Bacon. Här hänger Wunderbaum i Strömstad inte riktigt med, känner jag. Kanske det är nåt fel på företagsklimatet? Måste ringa och fråga Johan Stael von Holstein...Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , ,

torsdag, november 13, 2008

7-åring fick C i betyg - grät för lätt

Det är inte så litet förvirrande att vara sju år och gå i Jan Björklunds skola. Den skola där alla barn ska få skriftliga, betygsliknande omdömen redan i förskoleklassen.

När Petter nyligen var på utvecklingssamtal med sin mamma hade fröken graderat hans insatser med A, B och C i samtliga ämnen, inklusive social mognad. Han hade även själv fått värdera sina insatser. I NO tyckte han att han var A, medan fröken hade satt ett B. När hans mamma frågade vad det kunde bero på, ryckte han på axlarna. Till slut formulerade han frågan: - Men mamma, vad är NO, egentligen?

På vilket sätt blir det tydligare för en sjuåring att få veta att man är C i svenska, än att få höra att det vore bra om man tränade på skillnaden mellan m och n när man läser hemma?

I "social mognad" fick Petter ett C. (Vilka kriterier finns för det egentligen? Undrar hur många vuxna som skulle få A?) Fröken förklarade det med att Petter hade "svårt att hantera sina känslor". Varken Petter eller hans mamma förstod den förklaringen, men efter en stund kom det fram: - Jo, men du gråter ju så lätt i skolan."

Är det en sådan skola du vill ha, Jan? En där sjuåringar får underkänt för att de gråter för lätt?
Det undrar Petters mamma Christina Friborg i en insändare i veckans nummer av Lärarnas tidning.

Nu ska jag säga - nej skrika - nåt som förmodligen hade givit mig ett betyg som inte ens ryms Björklunds nya sjugradiga betygsskala: HUR ÄNDA IN I SATANS GLÖDHETA HELVETE BIDRAR EN SÅDAN SKOLA TILL ATT VI FÅR FLER GLADA, KREATIVA OCH VETGIRIGA UNGAR I SVERIGE?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

onsdag, november 12, 2008

Dumheten står som spön i backen

Just som novemberstormen ryter som värst och regnet letar sig innanför kragen och är på väg in i själen, så kommer ett förslag från en moderat arbetsgrupp som är så dumt att man får lust att krypa ihop i fosterställning och liggduscha.

Förskolebarn ska inte vara på dagis mer än 40 timmar i veckan. Och de ska ha rätt till fem veckors semester. De förslagen lägger en moderat arbetsgrupp fram på moderaternas framtidskonvent nästa vecka. Det låter väl fint och bra? Den som inte håller med måste ju vara en ondsint karriärist som tänker mer på sig själv än på sina barns välmående.

Det är klart, om man lever i en värld då man är gift eller sambo, har 10 minuters resväg från våningen vid Odenplan till jobbet på reklambyrån vid Slussen, eller om man har hushållsnära barnflickor eller släktingar så är det ju inga problem.

Är man så dum att man är ensamstående, åker pendeltåg ett par timmar om dagen och både måste och vill följa arbetslinjen och ha ett normalt heltidsjobb, ja då får man väl söka hjälp nånstans, tycker den moderata riksdagsledamoten Inger Koch som är ordförande i arbetsgruppen: – Hur det ska lösas måste varje familj tänka ut själv. Det finns kanske släktingar som kan hjälpa till.

Åhå, valfrihet... Men tänk om man valt ett annat sätt att få ihop sin tid med barnen då?

En mamma skriver i en blogg: "Det var det dummaste jag hört. Själv jobbar jag just nu 75% men har valt att ta ut en ledig dag i veckan eftersom jag har lång resväg. Jag hämtar barn på två olika ställen, dagis och fritids, vilket gör att ett barn kan få vara ca 10,5 timmar per dag i barnomsorgen då jag jobbar åtta timmar. Mormödrar nuförtiden är inga bullmormödrar, de jobbar också heltid och kan inte hämta barnen tidigare."

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

tisdag, november 11, 2008

Tak i a-kassan, men inte för hyrestanten

11 000 kronor, klarar du dig på det en månad? Det är nämligen den högsta ersättningen som numera betalas ut i arbetslöshetsförsäkringen. Tre av fyra av alla dem som nu blivit arbetslösa slår i taket, och får därmed inte ut ens den sänkta ersättningsnivån regeringen beslutat om. T o m borgerliga röster höjs nu för att höja taket, men Littorin vill inte lyssna. Han menar att a-kassan ska ses som en grundtrygghet och att man därutöver får tilläggsförsäkra sig. Det är anmärkningsvärda ord från en nymoderat minister.

Men misströsta inte. Jag har ett förslag på alternativ inkomst. De som förlorar jobbet kan ju använda sin årslön på banken till att bli hyrestanter. Idag lägger bostads-, kommun- och finansmarknadsministern Mats Odell (kd) förslag om att Sverige ska införa det länge kritiserade systemet med ägarlägenheter, som finns i en del andra länder i Europa. Här snackar vi nämligen inget tak alls, utan den som hyr ut lägenheter till andra, mindre bemedlade, får ta ut hur hög hyra som helst.

Förslaget om ägarlägenheter är i princip det enda Mats Odell lagt fram i sin roll som bostadsminister. Han var väl tvungen att trösta sig med nåt konstruktivt nu när hans skötebarn Carnegie betett sig illa igen. Hå hå ja ja, det hela påminner om en rik farsa som ständigt räddar sin son från mäklarbrickorna på Stureplan:
- Men fy fy, nu kommer du hem till pappas företag och jobbar och sköter dig litet, seså, här får du ett jobb som rådgivare.
- Men vad nu då, är du ute och slarvar igen? Men då tar jag över din ekonomi ett tag tills du kommit på fötter igen.

Läs hela den sorgliga Carnegiehistorien hos Krassman In Your Face
eller i gammelmedia DN, DN2, DN3, SvD, The Aftonbladet

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , ,

fredag, november 07, 2008

Thank You

Se här vilka meddelanden en Obama-supporter, i det här fallet en svensk boende i NY, får:

Hans,
I'm about to head to Grant Park to talk to everyone gathered there, but I wanted to write to you first. We just made history. And I don't want you to forget how we did it. You made history every single day during this campaign -- every day you knocked on doors, made a donation, or talked to your family, friends, and neighbors about why you believe it's time for change. I want to thank all of you who gave your time, talent, and passion to this campaign. We have a lot of work to do to get our country back on track, and I'll be in touch soon about what comes next. But I want to be very clear about one thing... All of this happened because of you. Thank you, Barack

Tänk om svenska socialdemokratiska "supportrar" kunde få detsamma, istället för ett formulär som samlar inderas personnummer och ett inbetalningskort ...

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , ,

torsdag, november 06, 2008

Black man given nation´s worst job

En av de bästa analyserna av det amerikanska presidentvalet Nation Finally Shitty Enough To Make Social Progress, hittar man i satirtidningen The Onion.

"If Obama learned one thing from his predecessors, it's that timing means everything," said Dr. James Pung, a professor of political science at Princeton University. "Less than a decade ago, Al Gore made the crucial mistake of suggesting we should care about preserving the environment before it became unavoidably clear that global warming would kill us all, and in 2004, John Kerry cost himself the presidency by criticizing Bush's disastrous Iraq policy before everyone realized our invasion had become a complete and total quagmire."

Läs också Black Man Given Nation´s Worst Job

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , ,

tisdag, november 04, 2008

Inte lika inför gud, men inför bagaren

Om frasen "lika inför gud" känns oerhört avlägsen när man läser kristdemokraternas argument mot könsneutrala äktenskap, så är det åtminstone en tröst att se att alla är lika inför bagaren.

Detta är en bild från Balders bageri i Solna Centrum, som i sitt skyltfönster har bröllopspar av alla sorter.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , ,


söndag, november 02, 2008

Läs för fan, unge!

Jag trodde aldrig att jag skulle sjunka så här lågt. Jag betalar mitt barn för att läsa.

Efter allt man läst om pojkar som halkar efter i skolan, om språkets betydelse för alla andra ämnen, en 14-åring som hellre lyssnar på böcker i lurar och undviker textblock större än de som får plats i ett skärmfönster, så ja... jag gick in i pakt med djävulen Pengar.
- Du får 50 spänn om du läser den här boken.
14-åringen, som samlar till ännu ett skärmhelvete, tackade glatt ja.

Hade jag fått en sådan deal när jag var barn hade jag trott jag kommit till himlen. Jag, som var bokknarkare, och snudd på skulle betalt för att få låna på bibblan.

Men nu sänker sig lugnet över hemmet. Han läser.

Om man ska tro Göran Hägg är det bra. Hans 1001 böcker du måste läsa innan du dör präglas enligt recensionen i DN av elitism och förakt för det han kallar "vanliga människor". Jag är böjd att hålla med. Det känns som en klen tröst att "!man inte måste läsa Odysseus" när man istället anses behöva tugga i sig Goethes Faust och Satansverserna. Jag fortsätter att läsa precis vad jag för tillfället har lust med. Idag har det bestått av 1. Svenska Dagbladet, 2. diverse tidningar på nätet, 3. en instruktion till en IKEA-pryl och till sist en bok med den opretentiösa titeln "Lyckan, kärleken och meningen med livet".

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , ,