fredag, september 29, 2006

Jävla väder

- Gud, vilket härligt väder, så varmt och snart är det oktober. Det är inte klokt!

Nej, det är inte klokt. Det är helt galet. Världen är sjuk, förstår ni inte det?
Skriker jag.
Inte.
För man vill ju inte vara glädjedödare och pessimist.
Kan vi inte bara glädja oss åt värmen? Vafan, kom igen nu, ta en glass!

Men igår fick jag plötsligt och oväntat medhåll. Från SVT:s meteorolog-Pär, som mitt i sändning sa att han fick en klump i magen av oro för det konstiga vädret. Sedan intervjuades han i Lantz i P3 och där kom han ut som fullfjädrad politiker. Och han skrädde inte orden:
Vi kan inte fortsätta som vi gör och konsumera fossila bränslen samtidigt som vi skriker på sänkt bensinskatt och sänkt elpris. Det enda raka är att minska konsumtionen.
Nu. Snart är det försent.

Per, du har ett nytt fan i mig. Hädanefter ska jag lyssna på alla dina väderprognoser i TV!
Eller kanske inte, för man blir ju bara deprimerad.
Nej, nu ska jag ut och plocka litet av den där svampen som Göran Persson inte kunde hitta.
Man får ju passa på medan värmen håller i sig...

Och nu till nåt viktigare - SKOR!

På väg hem från ett jobbmöte i city känner jag plötsligt att jag bara måste ta vägen förbi Beneath på Kungsholmen. Världens mest dolda affär, som inte ens ligger under Allmänna Galleriet, (som namnet antyder) utan ovanför... De är den enda affär som säljer Buddhahoods skor i Stockholm. (Fast de finns på Scout i Göteborg också.)
Suveränt, snygga, asgrymma Buddhahood, som just nu har ett par röda skor i mocka och skinn med en helt knasig klack och som bara skriker KÖP MIG!
Tyvärr har de stått där och skrikit hela september, då jag bedrivit valrörelse i Solna, så nu är de slut. Eftersom shoppingens gyllene regel förbjuder mig att gå tomhänt från affären, slutar det med att snorungarna hemma lyckliggörs med Nike Airs specialkollektionjacka designad av Ben Drury (han som gjort de flesta omslagen till bolaget Mowax´ skivor).
Varför blir det alltid så här? När får jag en present av nån? Livet är orättvist.

torsdag, september 28, 2006

Solen skiner över regeringen i Peking och Solna

Till dagens vinnare i grenen Magsura Kommentarer utses SvD:s ledarsida som inte riktigt kan smälta att Sverieg har kommit på 3:e plats i World Economic Forums ranking av 125 länder. "Det är förstås utmärkt", skriver ledaren. Men! BUT! Sedan kommer spyan. Först ett stänk ifrågasättande av detta med ranking rent generellt. Sedan en kaskad anmärkningar på de (få) punkter där Sverige klarat sig mindre bra. Anställning och avskedande, skatter och lönesättning är grenar där Sverige är ett anmärkningsvärt, bottenlöst dåligt land.

Men här är det min tur att leka domaren i Let´s dance/Idol och skrika BUT: Kanske är det just på grund av att vi har haft skatter som finansierat en generell välfärd och för att vi haft bra löner och trygga anställningsvillkor som gjort att vi hamnar bra i den globala konkurrensen? Bara en hädisk tanke...

Där ser man, slutleder ledaren, det är de områden där STATEN styr som går dligt och de områden där annat (läs privat näringsliv) påverkar som det går bra. Strängt taget kan man säga att den där rankningen inte har med hur Sverige styrts att göra överhuvudtaget.

Ha, ha, det liknar den moderatledda majoritetens i Solna sätt att argumentera. När solen skiner i Solna är det deras förtjänst. Regnar det är det det s-styrda Landstingets eller regeringens fel. Fram till nu vill säga. Undrar vad de ska skylla på nu när nåt är negativt?

onsdag, september 27, 2006

Nej, rättning i leden!

Den gamle Timbromannen, numera SvD:s politiska chefredaktör P J Anders Linder gillar dock inte alls de spirande Ja-tonerna i riksdagen. Han utdelar en offentlig avhyvling till den nyblivna riksdagsledamoten och centerynglingen Fredrick Federley, som igår kom ut som Ja-röstare. Med fördelningen 171-178 i den nyvalda riksdagen och massor av nykläckta och vilda förstagluttare på moderatbänken gäller det att hålla partipiskan i ett stadigt grepp. P J måste ha sina tvivel på om Reinfeldt klarar att hålla även småsyskonet Centern i schack, eftersom han tar på sig uppgiften som inpiskare från utsidan. "Publikfriande soloflygningar har inte högsta prioritet just nu", fräser han åt Federley och tillägger hotfullt att "han gör klokt i att skruva ner volymen". Men här känner jag faktiskt att jag måste ta den salivnedstänkta stackars Fredrick i försvar. Är detta Ja inte Centerns partilinje i Stockholm? Kommer inte Fredrick från Stockholm? Är det inte Stockholmarnas intresse han är vald att försvara i riksdagen? Tänk er det omvända: Billström sa Nej till trängselskatter före valet 2002. Sedan krävde sammanhållningen i riksdagen ett Ja. När hon piskades (om än inte i rollen av riksdagsledamot) att ställa upp för att bevara riksdagsmajoriteten, fick hon förödande kritik för detta. Om hon stått fast vid sitt nej, hade P J och de andra kritikerna skällt ut henne offentligt då och uppmanat henne att inte sabba samarbetet? Skulle inte tro det... Men nu ska en trilskande centerpartist uppmanas att se till alliansnyttan före sin inre övertygelse. Vad är skillnaden?

Vi kanske kan säga Ja? Om friheten i att kunna ändra sig

Igår fick moderaten i skatteutskottet Lennart Hedquist en idé. Kanske skulle man kunna gå med på att återinföra trängselskatten i Stockholm, på vissa villkor. Han "prövade tanken" om en överenskommelse kring trängselskatterna som också inkluderar vägutbyggnader och kollektivtrafikinvesteringar. På så sätt skulle hela regionen få en bättre trafiksituation. Wow! Eureka! Jag har funnit det!

Men stopp ett tag, har vi inte hört de där orden förut? Var det inte på Ja-sidans valsedel? ”Miljöavgifter/trängselskatt innebär att avgifter tas ut i trafiken i syfte att minska köer och förbättra miljön. Intäkterna återförs till Stockholmsregionen för investeringar i kollektivtrafik och vägar”. Jo, så var det ju. Triangulering så det skriker alltså, men visst är det härligt att moderater som känner friheten i att överge egna gamla låsningar, det håller jag med DN:s Johannes Åman om.

tisdag, september 26, 2006

Nyliberala folkpartiet vid vägs ände?

Om och när minister Jan Björklund gör entré på Utbildningsdepartementet, fylld av iver att verkställa hårdare tag mot eleverna i den svenska skolan, väntar honom möjligen en liten överraskning. En av Jan "linjalen" Björklunds paradnummer i populistdebatten är ju att lärare måste få Befogenheter. Ett av skolans största problem just nu handlar ju som bekant(?) om att man inte får omhänderta elevernas mobiltelefoner. Att de flesta skolor löst det problemet elegant genom ordningsregler som elever, lärare och föräldrar tagit fram gemensamt, har ju gått Björklund helt förbi. Alltså blir den första och viktigaste åtgärden vid ankomsten till departementet inte att utjämna kunskapsklyftorna i den svenska skolan, utan att sätta in alla klutar mot mobileländet.

Men här finns emellertid såväl en ideologisk som en rättslig konfliktdimension. En av nyliberalismens mest omhuldade värden gäller ju skyddet för den personliga egendomen. Här har de också stöd i svensk grundlag, även om de tycker det är på tok för svagt och ofullständigt.
Och det är just detta skydd som Björklund nu vill begränsa ytterligare. Det finns en uppenbar risk att den gode majorens lagstiftariver får sig en törn när han av lagkunnig jurister upplyses om Regeringsformen 2:18, där egendomsskyddet stadfästs. Om så är fallet måste alliansens alla ansträngningar redan sättas in på att vinna valet 2010, eftersom det för att ändra grundlagen krävs ett mellanliggande val.

Lycka till, Janne!

Och nu till nåt mer seriöst: Tid för idédebatt

Efter att ha sköljt bort den illaluktande rosa Cilli Bang-geggan sätter jag mig och kollar på nyheterna, som rapporterar från Labourkongressen. Gordon Brown, som är mindre poppis än både Tony Blair och oppositionsledaren David Cameron, ska hålla sitt ödestal. Gordon pratar försiktigt, noga med att hylla Blair för hans framgångar. Han verkar mest mån om att föra arvet efter Blair vidare. Efteråt tycker några kongressombud att han lyckats och några tvärtom. De bittra personstriderna rullar på. Jag hoppas innerligen att vi svenska socialdemokrater klarar att undvika detta när vi nu ska välja ny partiledare.

Frågan som bör ställas är ju - som Abbe så klokt sa i förra veckan - Har vi ett budskap som söker sin organisation eller en organisation som söker sitt budskap?

En av (de få) fördelarna med att förlora ett val är att man får tid till eftertanke och idédebatt. Vi har varit så upptagna med att förvalta och regera landet de senaste åren, att vi inte haft kraft till detta nödvändiga arbete. Gör vi vår läxa nu och sätter oss ner och funderar på vart vi ska, och varför och hur, så undviker vi lättare att fastna i infekterade strider där kandidat efter kandidat mals ner.

En parallell till detta är Ansvarskommitténs arbete, där man nu sitter med det stora och tunga tankearbetet kring hur Sverige ska organsieras och styras i framtiden. Ska vi ha fler eller färre kommuner? Ska landstingen vara kvar? Hur kan en framtida regionstruktur se ut? På nästan varenda seminarium och konferens som anordnas kring detta, utvecklas det snabbt till att småpåvarna från alla kommuner och landsting sitter och drar streck på en Sverigekarta. Maktkamp, istället för att först fundera på innehållet. Vad ska regionerna ansvara för? Vad ska ligga under det kommunala självstyret? Inte förrän det jobbet är gjort är det läge att fundera på geografisk indelning. Men det är sällan jag sett någon församling orka hålla kvar vid den diskussionen.

Till sist dagens spaning: Varför är både Lars Leijonborg och Johan Jacobsson så lika Black Adder?

Bang - du är lurad!

Greps av stormarknadshypnosen och kom hem från ICA Maxi med sprayen som ska göra underverk mot fläckar - Cillit Bang!
Ni vet, den vderhäfriga städande mannen från TV-reklamen; "Hej! Mitt namn är Fredrik Berg."
Skred till verket i duschen och sprutade den rosa geggan över kaklet och lät det sitta en minut för att sedan utan minsta ansträngning spola bort det med vatten. Tyvärr visade det sig skiten i kakelkskarvarna inte heller behövde minsta ansträngning för att sitta kvar...
Här sitter man och asgarvar åt erbarmliga reklamfilmer på TV, och så slutar det med att man går på eländet.
När jag forskade litet i ursprunget visade det sig dessutom att det är samma firma som gör Vanish Oxy Action. Ni vet den där ännu vidrigare reklamen där en kvinna står i affären och tvättar en skjorta åt en man som hon spillt ner.

Bang - vad lättlurad man är! Cillit - kill it!

måndag, september 25, 2006

Schysstast vinner

Valförlusten är ett faktum och eftervalsdebatten har börjat. Chefredaktören på Aktuellt i politiken Eric Sundström skriver i en ledare om de "nya" negative campaigning-metoder som moderaterna använde sig av i valrörelsens slutskede: "Groucho Marx konstaterade att framgångens hemlighet är ärlighet och schysst spel. Om du kan förfalska sådana viktiga saker kommer nämligen framgången av sig själv", menade filmkomikern. Titeln på basebollegenden Leo Durochers memoarer ger det omvända perspektivet: "Nice guys finish last".
Under valrörelsens slut- spurt satte moderaterna i Sundbyberg upp affischer med budskap som inte hade någon som helst grund. I vackra parker satt affischer som utropade "bygg inte här". Andra affischbudskap var "stäng inte det här äldreboendet" och "lägg inte ner den här skolan". Naturligtvis fanns inga socialdemokratiska byggplaner eller förslag om att stänga äldreboenden eller skolor. Men det brydde sig inte moderaterna om.

I den invandrartäta stadsdelen Hagalund i Solna delade moderaterna flygblad som indikerade att Mikael Damberg (s) skulle vara främlingsfientlig. Utanför vallokalerna i samma kommun lappades bilar på valdagen med moderata flygblad som påstod att socialdemokraterna planerade en skattehöjning med två kronor. Lögn? Ja. Rent spel? Knappast."

De här metoderna spelade förhoppningsvis en väldigt liten roll för valutgången, annars vore det fruktansvärt. Följderna blir ju bara smutsigare spel vilket leder till ännu mer politkerförakt och i slutändan att fler skiter i att gå och rösta. Den här diskussionen är ingenting vi ska ägna vår tid åt nu, när vi ägnar tiden åt att utforma en positiv och framtidsinriktad sakpolitik, men inför nästa valrörelse gör jag härmed en minnesanteckning om att ta upp en partiövergripande etikdiskussion om hur vi ska behandla varandra och väljarna. Detta har jag också annonserat för samtliga partier i Solna.

söndag, september 24, 2006

Det är aldrig svårt att hitta vita medelålders män

En del bakom Alliansens valframgångar är att de lovade fixa fram jobb till invandrarna. Men det löftet handlade tydligen mer om frisörjobb och hushållstjänster än om riksdagsplatser. Få med utländsk bakgrund får plats i den nyvalda riksdagen, skriver SvD. Bara något dussintal av de nya riksdagsmännen är födda utanför Sverige. För att likna det Sverige vi lever i, borde det ha varit 43 - alltså mer än tre gånger så många.

Trots att många invandrare i årets val röstade på moderaterna och folkpartiet är bara en (1) av deras kandidater född utanför Europa. Om några av riksdagsmännen får ministerposter kan antalet dock öka. Till tre...

Varför är jag inte förvånad?
Tja, ska man gå efter hur dessa partier resonerar när det gäller kvinnorepresentation så är det väl samma sak här; "man ska gå efter kompetens". Konstigt nog har de aldrig svårt att hitta kompetenta, vita, medelålders män!

Men visst är de medvetena om detta lilla imageproblem. Flera gånger har socialdemokratiska invandrarledamöter i kommunfullmäktige i Solna blivit närmade av framförallt moderater som försökt "värva invandrarnamn" genom att erbjuda dem förtroendeposter. (Behöver jag tillägga att de tackat nej?)
Så i brist på lämpade kandidater har moderaterna i Solna nu endast 8 icke svenskklingande namn på sin 61 namn långa valsedel, medan socialdemokraterna har 16 av 61. Det blir en fjärdedel. - Jamen, hur många finns på valbar plats då? Det kan jag också tala om: Lika många.

Fast moderaterna är inte sämst. Det är kristdemokraterna. Såväl bland riksdagsledamöterna som bland fullmäktigeledamöterna i Solna finns bara svenskklingande namn så långt ögat når. Juan Fonseca är en av dem som Kd gärna hade som lockbete för invandrarröster, men som placerades på en restplats och missade representation i riksdagen. Synd på en kraftfull röst.

Bullshit!

Det finns hopp om världen. Man kunde tro att Penn & Teller i TV-programmet Bullshit skulle stenats för länge sedan av den moralistiska USA-publiken, men tydligen inte. I kvällens program gav de sig till och med på de bibeltroende amerikanerna. Big time. Någon som hört nåt om protestdemonstranter utanför TV-studion?
Fast å andra sidan... om Simpsons kan sändas på Fox så är väl allt möjligt...

Ooops!

Ooops, där fick jag dubbelt igen:

1. Katten har nu skitit även i min säng
2. Sonen kontrar med att avslöja rykten om vad som hänt på någon julfest förra året.

Det första är värst. Nya jättesnygga lakan hade vi också.
Julfest-ryktet tar jag enkelt död på genom en liten gentjänst:

Skåda in mellersta Solnas snyggaste son. Och han är till salu!
T-shirten med Flea, basisten i Red Hot Chili Peppers, han har på sig har han gjort själv. Se mer av Simons design på MySpace-länken här bredvid.

lördag, september 23, 2006

Jag har närt en orm vid min barm!

I krypskyttekriget mor-son står det nu 1-1. I en blogg tidigare i veckan gick jag ut hårt med en attack på undomsgenerationens slöseri med påläggsskinkan. Sonen kontrade då - under falskt namn= fusk! - och hotade att outa alla dolda hemligheter ur mitt förflutna.
Shit, jag har närt en orm vid min barm! Om det är det där med att jag aldrig klarade att dra halsbloss när kompisarna rökte marijuana, så kan du glömma det, det vet alla, om inte förr så nu. Och min totala oförmåga att lära mig geografi är helt irrelevant. Det borde räknas som handikapp och nuförtiden finns det faktiskt jättebra hjälpmedel som GPS och sådant.

Som ett tecken på sin solidaritet valde katten igår att använda nämnda sons säng som kattlåda. Så kan det gå, när man biter den hand som föder en!

fredag, september 22, 2006

En auktoritet behöver inte vara auktoritär

Det är anmärkningsvärt mycket skolfolk som hört av sig till mig de senaste dagarna och suckat över den kommande skolpolitiken. Nu ska lärarna få befogenheter, så att det äntligen kan bli ordning och reda i den svenska skolan. För det behövs enligt folkpartiet ändringar i skollagen. Folkpartiet var det enda parti som inte var med på det förslag till ny skollag som lades fram av den brett sammansatta skollagskommittén för ett par år sedan. Alla andra, inklusive lärar- och elvorgansiationer, var med på förslaget, som i denna fråga förtydligade dagens lag. I den nuvarande skollagen står det att rektor har ansvar för att skolan utarbetar ordningsregler. I dessa regler kan det t ex stå att man inte får ta med sig mobiltelefoner till lektionerna. Däremot fanns ingen trappa med straffpåföljder inskriven i lagen. I skollagskommitténs förslag förtydligades att rektor respektive lärare fick vidta de åtgärder som krävdes för att garantera ordning och arbetsro. Sug på den formuleringen. Egentligen är det en mycket vittgående skrivning. Men det räckte inte för folkpartiet. Kanske behövde partiet sticka ut för att profilera sig i skolfrågan, inte vet jag. Synd bara att deras argumentation kom att bli så antiintellektuell. De flesta erfarna och kloka skolmänniskor skakar bara på huvudet åt folkpartiets skolmajor Jan Björklund, men för en del låter det handlingskraftigt och resolut med oneliners som "att ställa krav är att bry sig" (Räck upp handen alla som inte håller med?) och "slut på snällismen". För dem rekommenderar jag varmt Göran Rosenbergs kolumn om lärares auktoritet i DN idag. För att bli en auktoritet i någons ögon måste man först ha förtjänat det. Auktoritär, däremot, kan vem som helst vara med lämpliga maktmedel.






I mörkret blir alla katter grå

Nyss kröp en svart liten katt in under vår säng. Trodde jag hade dödat de flesta dammataxarna nu när jag fått litet tid över efter valrörelsen hemska hemförsummelser. Men när kissen kom ut hade hon blivit grå! Sa de inte på hemkunskapen att det räckte att ordna ett ordentligt tvärdrag?

Visst är det skillnad

Glöm för ett ögonblick alla extremtolkningar och sjuka Fi-associationer du får av ordet feminist. Kom istället ihåg den riktiga innebörden. Nationalencyklopedin Junior har faktiskt den enklaste och mest självklara definitionen: "Feminism innebär att man tycker att kvinnor och män ska ha samma rättigheter. Det är egentligen självklart i moderna länder som Sverige, och det finns till och med lagar som ska se till att kvinnor och män behandlas lika (att inte göra det kallas könsdiskriminering och kan vara ett brott). Men det finns fortfarande rester av gamla traditioner från tider när kvinnor hade sämre rättigheter än män, även i Sverige. Kvinnor har exempelvis fortfarande ofta lägre lön än män. Därför är feminismen även i dag viktig inom politiken."
Ganska självklara ord som alla politiker borde kunna bekänna sig till. Men när Fredrik Reinfeldt i valrörelsen fick frågan svarade han undvikande att är "för jämställdhet". Om att detta kan göra stor skillnad skriver Anna Larsson i dagens SvD på ett lysande sätt. Men det kanske inte hjälper vad man kallar sig? Det har vi ju sett under de senaste dagarnas diskussion om jämställd regering, där Maud Olofsson ser ut att dra ett så kort strå att det inte ens duger att peta tänderna med. Dessutom har Centerns regionala nomineringsordning gjort att hennes eget parti blivit värsta boven i den försämrade jämställdheten i riksdagen.

Meny för självmordsbenägna

Är du så deprimerad av hösten och valnederlaget att det inte räcker att invänta avskaffandet av Apoteksmonopolet, då du kan bunkra Treo på 7-Eleven? Lugn, det finns andra vägar till lindring. Är du självmordsbenägen men något feg, kan du alltid komponera ihop en meny av de mest giftbemängda matvarorna just nu enligt Världsnaturfonden
Vad sägs om Svensk strömming stekt i brittiskt smör eller svenska nötfärsbiffar fyllda med grekisk ost. De nyupptäckta spännande ingredienserna i dessa rätter heter bromerade flamskyddsmedel, DDT och organiska tennföreningar. Det är grejor det. Litet genmodifierad majs känns nästan futtigt i jämförelse.

Vill du sedan leva riktigt farligt kan du inta ovanstående måltid liggandes på en av de badmadrasser som upptäckts innehålla samma gifter som dietylhexylftalat-parfymen som David Beckham försökte lansera i somras.

torsdag, september 21, 2006

Håll ihop, musketörer, annars...!

Den gamle Timbro-reliken P J Anders Linder är orolig för avundsjuka, bitterhet och slitningar i högeralliansen. Bakgrunden är förstås moderaternas förkrossande dominans i den nygifta familjen. Därför tar han i SvD idag på sig rollen av faderlig berömmare och förmanare. Seså, håll ihop nu, ni behövs allihop! Om ni inte hade varit så duktiga på att hållsa sams fram till nu hade sossarna suttit kvar idag, tänk på det! Ni har varit jätteduktiga på att sätta det borgerliga allmänintresset främst, fortsätt med det!

Litet extra viktigt tycker P J det är att mana Maude till lojalitet, hon visade ju ett farligt drag av Unguided Missile igår när hon började tramsa om könsmaktsordnig och jämställd regering. Därför får hon ett extra blomsterfång. Hoppas det håller henne lugn!

Valförlust för jämställdheten

DN skriver idag om hur moderaternas framryckning i Stockholms län sätter stopp för fler kvinnor i de beslutande politiska församlingarna. Om inte socialdemokraterna och vänsterpartiet tappat så mång mandat hade könsfördelningen under de närmaste fyra åren blivit mycket jämnare, konstaterar man.
Japp, stämmer. Som jag skrev igår har moderatmännen 13 av de 20 översta platserna på fullmäktigelistan. Nu tillkommer 8 mandat, varav 6 går till Gerhard, Mikael, Andreas,OOliver, Lennart och Stellan. Suzanne och Ulrica - ni lär få ligga i för att höras. Hoppas ni gör det!

onsdag, september 20, 2006

1 kvinna, 3 män och sedan?

Var beredd att hålla med Johan Hakelius när han tyckte att folk sörjde Alliansens seger litet överdrivet. Ingen hade ju faktiskt dött. Maude lovade till och med att den nya regeringen skulle bli lika jämställd som den socialdemokratiska. Varannan herrarnas, jajamän, försäkrade tösen från Robertsfors käckt.

Men det tog bara en dag innan det blev rättning i ledet. - Vi ska gå efter kompetens, inte efter kön, förmanade Fader Reinfeldt. Hur det går då, finns det facit på från Solna, som varit moderatstyrt i 8 år. Här har man haft så svårt att hitta kompetenta kvinnor att det bara var 7 kvinnor på de 20 platserna i kommunfullmäktige. Brist på kompetens eller brist på vett, kan man fråga sig? Moderatkvinnorna tiger dessutom mestadels i församlingen. Huvuddelen av dem har jag aldrig ens hört rösten på under de senaste fyra åren. I moderaternas värld är den mest lämpade oftast en man.

Sedan kan Norrbottenskuriren och andra skriva vad de vill. "Åh, vad hemskt om vi kvoterar, då skulle vi ju riskera att behöva tacka nej till duktiga kvinnor." Ha, den situationen tror jag på när jag ser den!

tisdag, september 19, 2006

Trängselsåpan fortsätter

Jag håller med Johannes Åman. Kommunerna runt Stockholm har missbrukat folkomröstningsinstitutet. De har tillfrågat folket inte för att ge det ansvar över ett kommunalt beslut utan som led i en pr-kampanj riktad mot Stockholms stad och riksdagen.

Nu återstår helvetet att räkna ut hur man ska räkna rösterna. En man en röst? Vad händer då med kommunerna som inte deltagit i röstspektaklet, företrädesvis s-kommuner, där befolkningen kanske skulle röstat Ja i större utsträckning än de företrädesvis blå kommuner som nu redovisar sina Nej-resultat? Kommer Axén-Olin att göra Stockholmarnas åsikt till sin egen? Och kommer de 11 borgerliga riksdagsledamöter som sagt att de ska respektera Stockholmsresultatet att hålla fast vid sin inställning? Löddret i såpan bubblar vidare.

Frukostspaning 2

När lugnet lägrat sig efter valnattens uppståndelse och när barnen stressats iväg till skolan, finns det tid till litet eftertanke, både hos mig och hos morgontidningarnas ledarredaktörer.
Hittar nåt nytt och upphetsande redan på DN: s ledarsida, som högtidligt annonserar en ny inriktning på sin granskning. Nu ska alliansen granskas lika flitigt som regeringen Persson, bedyrar man. Peter Wolodarski är först ut. Han är litet orolig över att Alliansen inte ska lyckas fixa fram alla de där jobben de lovat. Chansen att bli återvald hänger ju på lyckat resultat i jobbfrågan och Peter verkar inte riktigt lita på kraften hos Trickle Down-teorin. (Även kallat hästskitsidiomet: Ju mer havre hästen proppar i sig, desto mer osmält havre skiter den ut åt sparvarna.)
Nå, resonerar Peter, visserligen finns ju de goda idéerna om skatteavdrag för folk som köper städning i hemmet och sänkt arbetsgivaravgift för frisörer (som ska betalas av industriföretag och andra som utsätts för internationell konkurrens...), men räcker det? Nej, här kastar sig Peter glatt in DN:s nya granskande roll och anmärker att man nog behöver komplettera förslagen med en uppluckring av arbetsrätten. Granskningen har börjat, men den sker på nygammalt känt DN-manér. Från höger...

Frukostspaning

Hyser barn någon slags medfödd misstänksamhet mot öppnade förpackningar? I morse låg det minst fem öppnade brödförpackningar i brödkorgen och i kylen stod det tre påbörjade plastpaket med smörgåsskinka. Ingen av de yngre familjemedlemmarna sade sig ha en aning om hur detta gått till. Så kom 17-åringen in i köket, öppnade kylskåpsdörren, mediterade i den ställningen en stund, för att sedan ta fram och öppna en fjärde förpackning Tunna Skivor Rökt Skinka. Gaaahhh! Själv uppfostrades jag i den hårda skolan av min mormor, som sparade på allt, t o m diskade plastpåsar som torkades på en speciell ställning ovanför diskbänken. Hur ska det gå med jordens framtid när den generationen tanter dör ut och ersätts av bortskämda "Jamen-den-såg-litet-ofräsch-ut"-generationen?

Så, nu har jag bitch-morsat färdigt. För den här gången.

måndag, september 18, 2006

Oväsentligheter

Lycka och olycka är de bästa bantningsmetoderna. I valrörelsens vågor och eftersvall har båda känslorna funnits med, så nu kan jag till och med stoppa ner handen i fickan på mina svarta jeans i storlek 29 som hippa tjejen i Levi´sbutiken övertygade mig om passade i våras. Alltid något. En annan positiv bieffekt av valrörelse är att man inte hinner shoppa och därmed har pengar kvar i slutet av månaden. De pengarna ska nu användas till den ofattbara lyxen att köpa en storstädning av en städfirma. (Dock inte för några 57 kronor i timmen, utan nästan 300…) Förutom att jag nu går mitt nya smala jag till mötes (för vilken gång i ordningen?), så lovar jag även att bli en bättre mamma. Från och med nu. Basta. Med början ikväll. 17-åringens lärare ringde och berättade att han hade 23 procents frånvaro, så nu väntar Allvarssamtal. Undrar om man ska linda in det via en mysig téstund, eller om man ska anföra nya gränssättande-förälder-stilen? Jan Björklund kanske har några tips? Mer befogenheter till föräldrar? Straffskala?

Väsentligheter

Jag – en vinnare?
Dagen efter katastrofvalet ligger dimman tät över Solna. Småhuttrande tar jag mig ner till busstorget. Möter ett par kristdemokrater och folkpartister. De tjoar litet glatt om Alliansens maktövertagande. Samtidigt kan de inte dölja att de är rejält omskakade över att ha halverats i kommunalvalet. Nu är moderaterna inte längre den schyssta storebrorsan, utan familjens överhuvud. I morgontidningarna och TV försäkrar Reinfeldt gång på gång att detta är hela alliansens seger, men osäkerheten börjar redan krypa innanför skinnet på alliansens småsyskon. Var det här giftermålet verkligen en så god idé för oss?

Men självklart är vår egen valförlust hundra resor värre. I princip hela länet har färgats blått. Enda undantaget är en handfull kommuner som ligger tillräckligt långt från Rosenbad och har tillräckligt stor andel kärnväljare med låga inkomster och nära erfarenhet av arbetslöshet och sjukdom. Solna har varken det ena eller det andra, så vårt resultat suger.

Men enligt Aftonbladets näringslivsredaktion ska jag känna mig som en vinnare: ”Hushåll som äger en villa med högt taxeringsvärde, har små lån och där två vuxna arbetar är de största vinnarna på maktskiftet. Förlorare är de som lever på sjukpenning eller a-kassa.”
Jag och sambon äger en villa, dubbelarbetar och är sällan sjuka eller arbetslösa. Alltså borde jag känna mig som en vinnare idag. Ändå gör jag inte det. Konstigt.

Vid lunchtid står vi och tömmer valstugan i Solna Centrum. Folk stannar och pratar, beklagar valförlusten och hjälper oss att packa bilen. Möter D, som oroar sig för sin mammas a-kassa och I, som undrar om hon nu skall få sänkt sjukersättning. För dem är det långt till nästa val.

Nej, jag känner mig inte som en vinnare i Alliansens Sverige. Förutom att det är dötrist att sitta i opposition, är jag rädd för det Sverige som hinner växa fram på fyra år. Klyftorna är redan stora i Solna, och jag har mycket svårt att se hur de ska bli mindre med de fortsatta besparingar på barn, ungdomar och gamla som nu ska bekosta moderaternas skattesänkning. 10 öre på kommunalskatten är inte mycket, och det blir inte mer än 20 spänn i normalinvånarens plånbok, men tillsammans skulle pengarna räckt till 36 lärare eller 55 000 timmar mer i hemtjänsten. Gudarnas ska veta att de hade behövts! Och räknar man ihop den lokala skattesänkningen med alla förslagen på riksplanet så ser jag en växande räkning. Den räkningen kommer inte jag eller de andra villaägarna med dubbla inkomster betala, utan den betalas av I och av D´s morsa. Så länge de är förlorarna har jag jävligt svårt att känna mig som en vinnare.