fredag, februari 26, 2010

Politikernas svarta hål

En av de vanligaste meningar politiker säger är: "Jag tar med mig den frågan hem". Hem är i värsta fall en bokhylla på kontoret, där frågan blir liggande. Eller så gör man nåt åt frågan, men som i alla länder utan envåldshärskare tar det tid. Och inga besked lämnas till den som ursprungligen väckte frågan.

Sådant tär på känslan av att leva i ett demokratiskt samhälle. Sådant föder politikerförakt. "De bara lovar och lovar". Det måste vara lättare att koma i kontakt med en politiker. Och politiker måste svara när någon ber att få besked. Artigt. Och så snabbt det går.

Det där med artigt är det litet si och så med. Utan att hänga ut någon vill jag ge exempel påmailsvar som ansvariga politiker avgivit till medborgare i Solna nyligen. Först till det positiva: De svarar. Och de gör det hyfsat snabbt. Men tonen...!

"Jag förstår inte bara varför du bara klagar och kommer med onyanserade påståenden. Varför går du inte in i politiken. Socialdemokraterna eller vänsterpartiet tror jag är partier där du skulle kunna göra stor nytta och träffa många likasinnade."


"Av dina uttalande om fastighetsägare och husägare förstår jag att du saknar elementär juridisk kompetens. Jag kan rekommendera att du köper in Malmströms bok civilrätt så att vi i alla fall kan lyfta diskussionen när det gäller fastighetsrätt till gymnasienivå."


Det här är inte okej. Det är faktiskt helt oacceptabelt att svara medborgare så som bemödat sig med att leta rätt på en politikers mail och skriva ett brev till denne.


Att det inte är helt lätt att hitta kontaktuppgifter till Solnas politiker märker man lätt när man går in på stadens nya hemsida. Erfarna journalister och kollegor i andra kommuner har ringt mig och sagt att de varit tvungna att ge upp och ringa nummerupplysningen för att få tag i mitt nummer. Hur svårt ska det då inte vara för en skolelev, nyanländ invandrare eller äldre datorovan människa? Kolla själv på www.solna.se.


För det första är fliken DEMOKRATI borta. Istället är det den anonyma fliken "Om Solna" som i sin tur rymmer en underrubrik som heter "Politik och demokrati". Nåja, där ska man väl hitta alla politiker med namn, bild och kontaktuppgifter? Nänä, så enkelt är det inte, utan där under döljer sig YTTERLIGARE en rubrik som heter "Nämnder och styrelser". Där kan man väl i alla fall hitta t ex kommunfullmäktiges ledamöter? Trodde du ja! Där tar sökningen stopp, för där finns bara en kortfattade beskrivning av vad kommunfullmäktige har för uppgifter!

Dead end. Ja, iallafall för min 20-årige mycket datorvana son som jag använde som försöksperson.


Men var finns uppgifterna då? Jo: Start - Om Solna - Politik och demokrati. Där finns en ruta som heter Kontakt. Men det är INTE den man ska trycka på, utan man måste fortsätta att rulla nedåt till längst ner i högra hörnet; där finns en fil som är döpt till "Förtroendemannaregistret". Där inne, tre klick bort, finns uppgifterna! Sju klick bort.


Plättlätt. Not.


En händelse som ser ut som en tanke. Iallafall om man betänker den irriterade och mästrande tonen i mailsvaren ovan.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , och annat intressant

torsdag, februari 25, 2010

Ska Nyamko börja jaga tranor och svanar härnäst?

Jämställdhets- och integrationsminister Nyamo Sabuni är problemen på spåret: Det är de "våldsbejakande radikala islamisterna" som är det främsta hotet mot Rosengårds och Rinkebys trångboddhet, slitna boendemiljö, arbetslöshet, fattigdom och dåliga folkhälsa. I sin besvikelse över att t o m ha misslyckats med att få de egna betongliberalerna att rösta igenom en obligatorisk "medborgarkurs" där dessa invandrare skulle få "möjlighet att reflektera över sin värdegrund", vänder hon sig nu till Säkerhetspolisen med ett uppdrag att kartlägga förorternas alla våldsbenägna, extremistiska invånare. Det är ungefär lika klyftigt som att ge SÄPO i uppdrag att börja smyga omkring i buskarna i villaträdgårdarna i Bjuv eller Bårstabergen för att kartlägga den radikala högerextremismen.

Den evidensbaserade grunden till detta uppdrag är en "forskningsrapport" byggd påandrahandskällor, som kritiserats hårt, bl a av polisen själv.

Vad blir nästa mission för Nyamko Sabunis integrationssträvanden? Att förena sig med jägarlobbyn i jakten på svanarna med sitt aggressiva revirbeteende?

Ett alternativt tips till integrationsministern, när hon nästa gång riskerar att gå vilse i sin läskanon av "forskningsrapporter", är Europaparlamentets något mindre rafflande resolution om hur man främjar social integration och bekämpar fattigdom. Inte lika fantasieggande som ministerns tidigare källa, och kanske litet mer svårläst eftersom den är byggd på forskning och innehåller fler källhänvisningar. Men jag tycker ändå hon ska försöka. Det är bara omtänksamhet om ministerns värdegrund som får mig att säga det. Och att ställa krav är att bry sig, det brukar ju hennes chef Jan Björklund säga.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , och annat
intressant

onsdag, februari 24, 2010

En otankad kropp kan leda till en tom tanke

Så står det på yoghurtpaketet på frukostbordet, och jag kan bara hålla med. Men det beror inte på yoghurtbrist, och min taskiga sömncykel tror jag inte ens den bästa näringsexpert på Arla kan rå på. Ska man tolka Havamal så är det ju helt rätt att hålla sig vaken och alert:

"Liggande ulv får ej ofta ett lår, ej sovande kvinna en seger"


Men det börjar bli litet jobbigt att vakna varje natt efter max 5 timmar sömn. Tillslut blir man inte så... vad ska jag säga ... snabbtänkt.

Nu har jag prövat:
1. Göra ingenting. ("Litet vakentid på natten är väl inget att hetsa upp sig över, man kan ju ligga och tänka ut uppfinningar till exempel!")
2. Läsa en tråkig eller krävande bok (Robert M Pirzig har aldrig känts lättare att förstå, så nej, det hjälpte inte!)
3. Rogivande té (Vad är det för rogivande i att försöka somna om med en urinblåsa stor som en basketboll?)
4. Sömntabletter (Melatonin: Gör att man somnar bra, men det är inte det som är problemet, utan att jag vaknar åt helvete för tidigt. Propavan: Min barndoms tandläkarskräck kom tillbaka i färskt minne när hela kroppen kändes bedövad i ett dygn efteråt och käkarna hängde som på en imbecill. Två ord: Aldrig. Mer.)
5. Lägga mig sent.
6. Lägga mig tidigt. (Spelar ingen roll, MAX 5 timmar hur jag än gör.) På bilden nedan av sömncykeln som min käcka lilla iPhone-applikation Sleep Cycle registrerar, syns med obarmhärtig tydlighet hur taskigt jag sover.
7. Slå mig i skallen med en stekpanna (Har jag inte prövat. Jag har ingen stekpanna, den försvann i en flytt nyligen. Ska kanske köpa en ny idag, så kan jag jag rapportera om hur det gick med det försöket imorgon:-)

I natt vaknade jag kl 4 av att jag var så förbannad på jägarlobbyn, som nu verkar känna sån medvind från regeringen efter tillståndet att utrota vargstammen att de nu gör framstötar om att införa skyddsjakt på svanar och tranor. Tranorna för att de "blivit för många" och svanarna för att de har "ett aggressivt revirbeteende". Shit, undrar vilka det är som har mest aggressivt revirbeteende här?!


Nu ska jag gå till jobbet och tänka fler tomma tankar. Är det någon som har fler tips är de välkomna i kommentarsfältet nedan!

"Sleepless in Solna"

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , och annat intressant

måndag, februari 22, 2010

Nu får ni sluta tjata om snön

Nu är våren här: GB har presenterat årets glassnyheter! (Skvallrat genom Rebecka)


Ben & Jerry's Peanut Butter Cookie Dough
Magnum Temptation Fruit
Magnum Golden Hazelnut
Magnum Gold (verkar vara något kola-aktigt inuti)

Cornetto Pistach

Cornetto Bröllopsstrut (Så stor att två kan dela på en? Njaej, verkar vara en taskig försäljningstaktik i så fall.)
Ice Cool Guitar (verkar ha något med High School Musical att göra.) Boooring!

Förutom den misslyckade juniorflirten till gitarr, så består alla nyheter av mastig, chokladig, visst-ska-vi-ha-en-liten-glass till kaffet-skit. GB´s glassingenjörer måste bestå av 70-talister; generationen av förväxta barn som desperat gör allt för att spela vuxna. Magnum på längden och tvären, ytterligare en Cornetto, och så bottennappet, det sista beviset på deras totala fantasilöshet: en importerad Ben & Jerry!

För mig, som fortfarande är så barnslig att jag älskar isglass är det här dåliga nyheter. Bad, bad news. Var är de lekfulla rymdskeppen, regnbågspinnarna, spiralerna och skruvarna i roliga artificiella livsmedelsfärger som har mättat en hel generation bokstavsbarn?

Var är 2.0-versionerna av Calippo, Spirello, Super Jet, Zoom, X-15 (uppgraderades senare till X-17, som var lila på toppen, yummy, LOTS of e-numbers!), Fingret, Jelly splitten, och framförallt:
Igloo Hallon!
Smakade himmelskt och gav dig en illröd pussmun för bara 50 öre. Jag har väntat på dess återkomst sedan 1970 nu, och jag börjar tröttna nu, GB!
Visst, den innehöll mer E-nummer än antalet snömolekyler på min oskottade trappa, men vafan, det finns ju medicin mot ADHD nuförtiden.
Här är det väl bäst att tillägga samma sak som Badlands Hyena har i sin bloggpresentation: VARNING! Satir!
Men, seriöst, detta är inte första gången jag tvingas huta åt GB på skarpen. Läs HÄR om en fasaväckande upplevelse med en Top Hat. (glassen, inte tidningen:-)
Och här är en liten satir till, om GB:s flirt med queertrenden.
HÄR kan du kolla in fler GB-minnen. Eller köp boken Glassnostalgi. Vi hade den på dass på landet, men folk kom aldrig ut därifrån, så vi fick ta bort den.

Så, hoppas du har fått litet vårpirr i kroppen nu? Varför inte visa dina känslor genom att SMS:a en glass till någon du tycker om?





lördag, februari 20, 2010

Mental istid

Vad är detta tjat om vädret? Har folk aldrig sett snö förut? Igår fick jag ett mail från kommunens säkerhetschef som berättade om klass2-varning var utfärdad och att Länsstyrelsen rekommenderade att man kollade sina tak och höll kontakt med invånarna via radio Stockholm. Om det blev strömavbrott får man förmoda. Undrar bara hur många som har en batteriradio med fräscha batterier hemma? Vi är verkligen sårbara, vi moderna storstadsbor. I Wilhelmina skulle de garvat läppen av sig åt oss. 20-30 cm snö?! Hallå?

Något att värma sig med för dem som trots allt gnäller på att det är snö i februari, är den ironiska gamla Solnaräven Larsas kommentar på Facebook igår:


-Det gäller att komma ihåg att istid är normaltillståndet på våra breddgrader. Perioder av värme är klimatmässiga parenteser. Det finns alltså inga som helst garantier för att det blir vår igen under de kommande 60 000 åren.


Som någon klok människa svarade: -Äh, vad gör det, när TV5 finns?

Själv har jag både fan och hans 118 kanaler, öppen spis och en skvätt 10-årig whisky. Det enda som fattas nu är egentligen en mjuk och varm pläd, så det får gärna någon vänlig själ ta och pulsa hit med!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , och annat intressant

torsdag, februari 18, 2010

Min nya sängkamrat ger mig ångest


Jag älskar min iPhone så mycket att jag sover med den. Anledningen är inte att vara nåbar 24/7, utan applikationen Sleep Cycle. För 7 spänn kan man ladda ner en applikation som lovar att registrera min sömncykel och väcka mig när jag sover som lättast. På detta sätt ska mitt morgonhumör växla från död till pigg som en lärka. Men jag vet inte jag... när jag via den inbyggda sömnstatistiken ser hur jävla litet jag sovit blir jag bara ännu tröttare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , och annat intressant

söndag, februari 14, 2010

Kärleken är inte digital


Vilken tur att Alla fucking Hjärtans jävla Dag ligger på en söndag i år! Då slipper iallafall alla arma tonåringar den hysteri som utvecklats med rosor och kort till alla de som har turen att slippa blyghet, finnar och kroppskomplex. För resten kan dagen vara ett helvete. Tyvärr slipper de inte ifrån eländet helt, eftersom rosorna och pussarna även finns digitalt. På Facebook kan du mäta din popularitet inte bara i hur många vänner som addar dig, utan även i Valentine-hjärtan, sirapsgulliga nallar och ömma ballader.

Andra ser mig, alltså finns jag. I USA är det ännu värre, där handlar det om storleken på presenten i dollar-nollor räknat. Va+ Fick du bara aktieoptioner? Min man älskar mig så mycket att jag fick en bröstförstoringsoperation!

Min morbror är en av mina största idoler. Han skiter fullkomligt i alla högtider. Han julvägrar och kommer bara sällan på födelsedagskalasen. Får man en present nån gång så år det på en vanlig dag, när man minst anar det. Äkta, spontant och mycket, mycket mer kärleksfullt än alla pliktbetonade måsten vi andra utsätter varandra för.

Digitaliseringen av jul- och födelsedagshälsningar har tagit falskheten ytterligare ett steg tycker jag. När man får eller skickar ett grattis efter att ha fått en påminnelse via Birthday Caendar på Facebook, ett nedladdat gratis-julkort på mailen, eller en Gott Nytt År-bild via MMS, vad är det då värt?

I år gick det så långt att jag nästan blev tårögd av lycka över den handfull pappersjulkort och handskrivna nyårs-SMS jag fick.

Jag vill inte verka otacksam, men snälla, bespara mig massutskickade hjärtan idag!

Och, för att citera en ung kille i en enkät i tidningen City igår: - Tycker man om nån visar man väl det varje dag?



torsdag, februari 11, 2010

Det var inte jag!


När jag var 3 år brukade jag skylla alla mina fadäser på min låtsaskompis.
- Det var inte jag som välte mjölkglaset! Det var räven. Eller ekorren!

Stureplanscenterns sista vapendragare Fredrik Federley (C) fyller 32 år i år, men han säger fortfarande "Det var inte jag!" när han blir avslöjad med handen i syltburken. När han lät sig bjudas på gratis lyxsemester på Gran Canaria av några företag var det inte han som satte sig på planet, det var hans dragpersonlighet Ursula!

Och förra året, när han lånade ut sitt namn till spritreklam, då var han ....full? Bergtagen av alkoholdjävulen?

Man får väl vara tacksam för att han säger att han drar en gräns vid vapenreklam...

Idag har jag så många möten och så många saker att göra att jag funderar på att skicka min dragpersonlighet till några av dem.

Nu undrar vi bara vem folkpartiets partiledare Jan Björklund var när han tog med sig sin fru i regeringsplanet på Kickoff i New York för 27 500 per flygstol + kostnader för den militära flygpersonalens löner och traktamenten i 8 dagar + hotell m.m.? Hennes älskare? Det kanske var rökigt?
Han var t o m så generös att hela hans folkpartistab fick hänga med.

Varför de inte åkte vanligt flyg för en femtedel av priset? För att jag kunde, kan man väl sammanfatta hans förklaringar:
"det är en möjlighet man har som minister, att använda statsflyget för resor i tjänsten." och "det finns ju stora fördelar med att använda statsflyget".

Nu efteråt uppger Björklund att frun ska betala sin del av kostnaderna. Shit, jag kunde tipsat den lilla stackaren om både billigare och mer prisvärda alternativ! Jag har åkt regeringsplanet, och det är egentligen bara ett vanligt plan, fast med snyggare servitriser. Det är nämligen Försvarsmakten som sköter det, så det är militärer med stiliga mörkblå tröjor med axelklaffar och bling-bling som jobbar som flygvärdinnor.

(och för att ingen ska tjuta av harm nu och säga att s-regeringen minsann också tog planet till konstiga ändamål ibland, så håller jag med: Ja, det är inget smart vem som än gör det. Dyrt och dåligt. Men när jag åkte var det till Riga på ministermöte under Sveriges ordförandeskap i EU 2001 och ingen jäkla kickoff. Så det så!)


onsdag, februari 10, 2010

En ding, ding, ding värld


Det var Skyll dig själv-mentaliteten som en gång fick mig att bli så arg att jag tog steget in i politiken i början av 90-talet. Nu är den här igen, med förnyad styrka. I slutet av 80-talet föddes yuppien och ledordet var "sköt dig själv och skit i andra". I mitten på 00-talet lyckades Reinfeldt och hans ingenjörer bakom "de nya moderaterna" sätta i svenska folket att "de andra" fuskade och simulerade, medan "vi" som jobbade betalade "kalaset". När det sedan motbevisades, var det redan för sent. Vi-och-dom-uppfattningen hade framgångsrikt cementerats. Det gjorde det nämligen lättare att sova på nätterna för alla som fått skattesänkningar på bekostnad av de gamla, sjuka och arbetslösa.

Båda gångerna följdes egotrenden av en ekonomisk kris. Och som alltid var det de med störst revor i sitt social trygghetsnät som föll först och hårdast. Ungdomarna som inte fått in en fot på arbetsmarknaden, de utan högskoleutbildning, de med sämst språkkunskaper, de gamla med låg pension, de sjuka och de i glesbygd, de som förlorade jobbet när industrin lade ner.

"Vi" kan välja att fortsätta påstå att de är en särskild sort, viljelösa, lata, som får skylla sig själva. Men jag tror det blir dyrt för alla, även dem som tror de står på "vi"-sidan mot några slags "dom".

Ett aktuellt exempel är moderaternas ovilja att förstå varför rena sprutor åt narkomaner är en bra affär, även för deras egna renskrubbade döttrar och söner. I början drabbas bara "dom", de orena och oförsiktiga. Men när den väl får fart känner smittspridning inga klassgränser. Egentligen känner jag en djup motvilja mot att behöva resonera ur detta ego-perspektiv. Men i en tid då empati och medmänsklighet verkar lika ute som räkcocktail och färsfylld paprika, så kanske det är nödvändigt att tala ekonomiska för att folk ska förstå: DET BLIR DYRT FÖR DIN UNGE OCH DIN VILLA OM VI INTE HJÄLPER DEM SOM KNARKAR. DET BLIR LÄGRE SKATT OM VI STÖTTAR KNARKARNAS BARN REDAN PÅ DAGIS ISTÄLLET FÖR ATT LÅTA DEM GÅ OM NIAN.

I slutet av 80-talet jobbade jag med socialt förebyggande arbete för barn och ungdomar. Jag var stolt och glad över det arbete vi utförde i socialtjänsten, skolan och fritidsverksamheten. Jag såg hur relativt små preventiva insatser kunde kompensera för stökiga hemförhållanden. Jag märkte vad kontinuitet och stabila vuxenkontakter kunde göra för oroliga barn med dålig självkänsla. Sedan kom 90-talskrisen, och vi blev färre och färre anställda som kunde läsa den där sagan, ge den där extra kramen eller lästräningen. Samtidigt stängde kollo och fritidsklubben, teaterbesöken drogs in, avgiften till musikskolan höjdes, stadsdelsbiblioteket lade ner och kuratorn kom bara varannan torsdag. Och klassklyftorna, som under några decennier på 1900-talet faktiskt minskade dramatiskt, började återigen vidgas. Var jämlikhetssträvandena bara en kort historisk parentes? Alla som tror på sköt-dig-själv-och-skit-i-andra: Sätt på TV3 hemma i ditt Gated Community, ta en drink till och bläddra litet i Klick-bilagan.

Men begrunda Ulf Lundell, när han i låten "Upp!" sjunger:

"...Vi byggde ett samhälle där vi skulle slippa behöva varann, vi är på väg att lyckas. Tomheten är monumental. Vi drömde om en bättre värld, den blev sämre..."

och annat intressant

söndag, februari 07, 2010

Gör floskeltestet!

N E J, Niklas, Erik, Johan, NEJ, jag vill inte läsa om hur Kristi brud förlorade oskulden, jag vill inte läsa om ett avhugget öra eller se bild på världens tio äckligaste maträtter!

(Förlåt, men nu måste jag svära) - Hur i helvete har kvällspressen kommit fram till att det är detta "folk vill ha"?!? Jag vet inte om jag är annorlunda än andra, men jag vill läsa nyheter om vad som hänt, om hur människor har det, här och i andra delar av världen, höra om lycka och olycka, se makthavare granskas på ett schysst sätt och ibland läsa litet längre reflektioner av kloka tänkare. Nu har Aftonbladet till och med smusslat in reklam och annonser förklädda till nyheter på sin förstasida på webben.

FÖR ÖVRIGT undrar jag vad det är för skillnad mellan S-mottot "Möjligheternas land" och moderaternas "Föregångslandet Sverige"? Har de anlitat samma oengagerade reklambyrå? VM i floskler!

Vad är då ett bra budskap, frågar sig kanske vän av ordning? Jo, det går enkelt att pröva med det såkallade Floskeltestet: Ta ett politiskt budskap och sätt in ordet INTE i meningen. Fråga dig sedan: Drivs denna ståndpunkt av de politiska motståndarna? Gör den inte det, så är det en floskel och bör skippas! Exempel: Vi vill ha en bra miljö för våra barn att växa upp i. är det någon som förfäktar åsikten "Vi vill INTE ha en bra miljö för våra barn att växa upp i"? Nä, tänkte väl det! Stryk!

Vi tar ett till: "Sverige är ett bra land som vi ska vara rädda om, men där det finns fortsatta samhällsproblem som vi måste åtgärda." Nån som driver linjen att vi inte ska vara rädda om Sverige? Eller tycker att det inte finns några samhällsproblem som måste åtgärdas? Nope. Cut!


Vi sossar i Solna har en samlingsdevis på våra politiska förslag som jag tycker håller för floskeltestet: "
Solna kan bättre!" Nu skulle man ju kanske kunna tro att motståndarna också hade den uppfattningen, men så är det inte. Den styrande (M)ajoriteten i vår kommun är nämligen både stolta och nöjda över utvecklingen i Solna. De blundar stenhårt för den slitna stadsmiljön, miljöproblemen, trafikinfarkten, den anorektiska skol- och socialbudgeten och det skriande behovet av nya förskolor, skolor och idrottsanläggningar. Istället ägnar de sig åt att rita nya gigantiska byggplaner, klippa blå-gula band och inviga nya kontorshus på hemsidan. Solna är störst, bäst och vackrast.


Ja, Solna kommun har t o m bidragit till framgången för Millennium-filmerna! (Det framgår dock inte hur?) Likadant om man läser kommunens hemsida, då väntar man sig ju korrekt sakinformation. Nyanserade, varierade och sakliga kommunala nyheter. Men Solnas hemsida för tankarna snarare till en enpartistats propagandaministerium: Allt som visas är reklam, en stenhårt vinklad hallelujakör för Solnas förtjänster. Har kommunen fått ett pris, aldrig så litet eller t o m självinrättat, blåses detta upp i jätteformat. Inga dåliga nyheter får finnas, ingen diskussion, inga utåtriktade frågor till medborgarna.

Nej, fy sjutton, ärlighet varar längst. Det gäller även journalistik och politik!

Sånt där dravel gör bra att folk tappar sitt samhällsintresse, slutar tro på politikens makt att skapa nåt riktigt och bra. Det är en farligt utveckling, för då lämnas ogranskad makt i händerna på några få, medan resten ägnar sig åt att läsa om katter som kan göra grimaser eller bebisar som låter som delfiner.


torsdag, februari 04, 2010

Hippie Chic


Hippie räddad från att avlivas står det i GP:s rubrik. Det är inte så lilla som det låter, för det är en hund det gäller. Men det triggar ju onekligen igång fantasin..

Nu är ju hippien knappast utrotningshotad, utan väldigt inne just nu. Hip, så att säga.

Fransväskor, mina gamla after ski-stövlar, afghanpälsar glider omkring på gatorna i Beverly Hills och var nu Kate Moss, systrarna Olsen och deras polare bor.

Och nog sjutton låter man sig påverkas. Nu letar kusin Mådan-Klådan efter en gammal hippiepäls. Är det nån som har en liggande så kontakta mig!

Fan vet var mammas från 60-talet tog vägen? Det är sådant man kan reta ihjäl sig på nu. Då tyckte man bara den var loppig.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , och annat intressant




onsdag, februari 03, 2010

Människovärdet vi kräva tillbaka!


Hur många var det egentligen som fuskade? Dagens Arena skriver om Björn Johnsons bok Kampen om sjukfrånvaron, som avslöjar hur högerns kampanj om hur "skenande kostnader för sjukförsäkringen" berodde på "fusk" och att "arbetslösa kamouflerades som sjuka" vann mediabilden, trots att det var en myt.

Ur boken:

Statistik från 1996-2002 visar att antalet individer som sjukskrev sig inte ökade.

Om svenskens moral försämrats borde fler ha måndagssjukskrivit sig, men så skedde inte.

Norrlänningar påstås sjukskriva sig mer än andra, men deras sjukfrånvaro har minskat.

Den dåvarande s-regeringen anställde, hårt pressad av medias bild av "fusket" 300 nya kontrollanter

De lyckades lagföra 378 fuskare.

Varför exploderade då kostnaderna? Det var sjukskrivningsperioderna som blev längre.

Mest troligt för att den rehabilitering som tidigare funnits kollapsade, på grund av att kommunerna hade för dålig ekonomi för att alla välfärdsarbetare med utslitna leder skulle kunna ges andra arbeten.

Så långt Dagens Arena, alltid lika skarpa i analysen. De ger mig ofta mindervärdeskomplex. Jag tycker mest att jag skriver trams, ofta i all hast vid frukostbordet. Men då och då går jag litet stolt till jobbet och frågar min politiska sekreterare vad han tycker om dagens blogginlägg, nöjd med nån svängig formulering. Då ler han ofta artigt, men jag fattar: Han kommer inte ens ihåg vad jag skrev om!

Men så andra dagar - konstigt nog ofta sådana där dagar när jag tycker världen är ond och alla jag möter fula, feta och elaka - då kommer plötsligt kommentarerna, på bloggen, på Facebook och i korridoren:
- Gud vad bra du skrev idag, jag skrattade/jag grät! Så var det igår, när jag i inlägget Solna kan bättre! skrev om Jerry som mist sin kontaktperson. Många talade om för mig att de kände fler, många fler som vägts och befunnits för lätta i Reinfeldts elitsamhälle. Även Dagens Arena skriver om de ny isvindarna som blåser kring människor med funktionshinder:

Att vi inte längre är medborgare med grundläggande sociala rättigheter syns också i den skärpning som skett av de behovsprövade bidragen. Nu nekas till exempel funktionshindrade assistans, trots att de inte kan äta själva. De tvingas fylla i ett 91-sidigt (!) frågeformulär från Försäkringskassan för att eventuellt få en personlig assistent.

Det ska läsas som att medborgarna numera är att betrakta som fuskare och svindlare tills motsatsen bevisats. Det är en mycket stor samhällsförändring.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , och annat intressant