måndag, oktober 24, 2011

Synd att den korvgubben inte är skriven i Solna

I förra veckan träffade jag två män med stora visioner. - Detta är den nya oljan! sade, nej skrek, den norske hotellmiljardären Petter Stordalen när han tog första spadtaget på jättehotellet vid Swedbank Arena i Solna. Erik Paulsson, också miljardär och pappa till hela Arenaprojektet, höll med och prisade det goda samarbetet med Solna stad. Som Stordalen sade: "En dag kommer oljan att ta slut, men Solna och Swedbank arena kommer alltid att finnas kvar". Se YouTube-klippet här.

Sett mot bakgrund av Solnas 25 procentiga ekonomiska ansvar för driften av arenan, klingade de orden lätt olycksbådande. SVT har gjort en granskning av de två stora arenaprojekten i Solna och Stockholm, där arenaekonomen Dan Persson på Idrottens Affären sammanfattar läget i en enda mening: -Det saknas sju-åtta miljoner stockholmare för att de ska bli lönsamma.



Inget fel på stora drömmar, det var de som en gång byggde landet, och de saknas verkligen i politiken idag, på båda sidor.

Jag gillar spektakulära byggen, men inte om de sker på bekostnad av dagisplatser. I helgen diskuterade vi Solnasossar stans budget för nästa år. Stig Malm, The Man of Immortal Oneliners, sade: - De styrande klarar att bygga en arena för 60 000 pers, men inte dagis åt 400 ungar.

Min något mer lågmälde politiske sekreterare Erik, som alltid har konstruktiva idéer, sade:
- Man kanske kunde göra om arenan till ett jättestort dagis när den gått i konkurs? Det finns ju en skyddad grön gård i mitten också!

Själv gillar jag moderna byggen, höga hus, mötesplatser som hotell och har de en schysst Sky Bar högst upp är de alldeles oemotståndliga. Det sade jag också när Erik Paulsson frågade mig vad jag tyckte vid korvstunden det bjöds på efter spadtaget, och tillade: - Och vet ni vad det bästa av allt är? Att det inte är vi som betalar den här gången!

Hotellet står i motsats till arenan på egna kommersiella ben. Jag kommer sitta där i skybaren, bli berusad av utsikten och undvika att tänka på arenans driftekonomi.

Men vadådå? Är det inte en massa positiva bieffekter med arenor som gör att kommunen tjänar på att gå in med pengar? Jo, även om det främst gäller för småkommuner i glesbygd så är det för regionen som helhet bra med satsningar som drar turister och företag, för det skapar jobb och tillväxt. Men inte som enskild kommun, inte med hjälp av skattepengar och definitivt inte när två kommuner kappbygger två jättearenor några kilometer ifrån varandra. Man tar sig för pannan. När ska småpåvarna lära sig samarbeta om invånarnas resurser?

För att det ska löna sig för oss gäller det förstås att korvgubben och pubägaren deklarerar sin inkomst och bor i Solna. Företagen själva betalar som bekant inte en krona i kommunalskatt, det gör bara kommuninvånarna. Petter Stordalens röst bröts när han berättade att hotellet skulle förse arenan med all mat, hur han skulle ta sig in i Guinness rekordbok genom att servera 65 000 arenabesökare korvar. "Det är fler än vad Jesus klarade av!" Synd att den korvgubben inte är skriven i Solna, tänkte jag och slickade litet senap ur mungipan.

Professorn i idrotts- och turistekonomi Brad Humphreys vid University of Illinois har studerat teorin "If you build it, they will come … with wallets bulging, eager to exchange greenbacks for peanuts, popcorn, hot dogs and beer..." och kommit fram till deprimerande resultat:
Our conclusion, and that of nearly all academic economists studying this issue, is that professional sports generally have little, if any, positive effect on a city’s economy”.

Det är bara att räkna, som Dan Persson säger.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , och annat intressant

fredag, oktober 14, 2011

Nu får nån annan vara den yttersta pingvinen!

Till alla er som ringer: Nej, nu tänker jag inte prata mer med media.

Inte för att jag inte vågar, utan för att jag tycker att det är andras tur att prata. Och för att idag ska jag lyssna: på medborgarna på kaféet utanför stadshustrappan i Solna Centrum, som alltid mellan 9 och 5 på fredagarna.Därför tänker jag nu göra denna Intervju med mig själv, oc så får det vara bra sedan.

- Varför vill du inte ställa upp i fler intervjuer?
För att jag har viktigare saker för mig (se ovan) och för att jag tycker jag har sagt det jag vill säga. Nu får nån annan vara den yttersta pingvinen ett tag.

- Yttersta pingvinen?
Liknelsen som Håkan Juholt drog om att vi borde vara som pingvinerna i Antarktis, som värmer varandra och turas om att stå ytterst där det är kallast. (En väldigt bra liknelse för vår ideologi för övrigt!)

- Varför tror du att det är så få som träder fram med namn och säger vad de tycker?
För att de antingen har dolda maktmotiv med det de säger, vilket lätt skulle avslöjas om man såg vilka de var, dels för att de inte vågar säga vad de faktiskt i hjärtat känner.

- Varför vågar de inte det?
De är rädda om sin uppvärmda stol; de har gjort sig beroende av sin position för sin försörjning och saknar fuck-off-kapital. Det rekommenderas inte, för det är förödande för förmågan att se sig själv i ögonen i spegeln när man borstar tänderna på morgonen.

- Vad tror du om Håkan Juholts chanser att rida ut den hör krisen?
Jag tror att det finns två kriser:
1. Den första krisen handlar om hur människor uppfattar hans agerande. Vare sig det stämmer eller inte, så uppfattas han som en högt uppsatt person som tillskansat sig mycket pengar på ett felaktigt sätt. Det får man inte göra, speciellt inte om man företräder ett parti som står för rättvisa. Vi kan tycka att det är orättvist att han fördöms för nåt som kan visa sig bero på regler som knappt gått att fatta, medan Carl Bildt glatt och ostraffat år efter år tjänar pengar på oljepengar från krig i Afrika och Reinfeldt och Borg har svartanställda och underbetalda barnflickor i källaren, men det är så det funkar. Man förväntar sig en schysst arbetarmoral, där ingen skor sig på någon annans bekostnad. Och det är så det uppfattas nu, vilket jag tror blir en lång, krokig och kanske t o m omöjlig väg att vandra för att ändra på. Se bara hur folk bara såg en enda stor Toblerone när Mona Sahlin syntes i rutan, och det handlade om en bråkdel så stor.

2. Den andra krisen är partiet, och den är mycket, mycket allvarligare. Som bloggaren Erik Laakso skrev i ett lysande inlägg igår: Många frågar sig om partiet kan överleva den process som man är inne i. Jag undrar om partiet förtjänar överlevnad. Det är inget snack om att de politiska ståndpunkterna behövs. Men behöver de politiska ståndpunkterna det här partiet?
Daniel Suhonens febriga konspirationsteorier och försök att skapa nån slags dolkstötslegend i dagens DN är ytterligare ett bevis på att det är partiet, inte partiledaren som är det långsiktigt största problemet. Suhonen tillhör den yttersta vänsterfalangen och försöker nu göra gällande att Håkan är utsatt för en "högerkomplott". Det är möjligt att några av de anonyma fegisarna som kräver hans avgång tillhör den sida i striden om de uppvärmda stolarna som kallas "höger", men det är Håkan själv som lyfter bostads- och reseersättningar och leder riksdagsgruppen.

På det temat rekommenderas varm läsning av Katrine Kielos i Aftonbladet, i en ledarkrönika hon skrev långt innan den här skiten träffade fläkten.

- Är inte du bara en del av en fraktionsstrid som jobbar för att avsätta Juholt?
Nej, jag bor visserligen i Stockholms län, som i interna kretsar ska höra till "högern", men jag har aldrig umgåtts med fraktionerna, har aldrig ens fattat mig på dem. Hur i himlens namn kan åsikter ha med länsgränser att göra? Det är ju helt sjukt. Dessutom har jag definitivt aldrig tyckt illa om Juholt. Det jag tyckte illa om var själva valprocessen inför partiledarvalet, inte någon kandidat.

Jag räknas, trots mina 17 år, varav 7,5 år som arvoderad heltidspolitiker, som ny i politiken. Jag har aldrig varit med i ett ungdomsförbund, aldrig varit med på någon falangsida.

- Jamen, du är ju storstadsbo, då är man ju höger?
Nej, som Stockholmare och Solnabo har jag sett vad högerstyret för med sig i form av ökade spänningar och klyftor. Hur en religiös tilltro till marknadens förmåga att lösa allt skapat enorma ökade kostnader för allt från skola till snöröjning. Sist men inte minst har jag sett hur den passiva skattesänkarpolitiken lett till en region i stagnation, där det inte finns några kulturinitiativ, smarta trafiklösningar eller innovationssatsningar som kan lyfta vår fantastiska Stockholm till en stad i världsklass. Kortsiktigt, korkat och kontraproduktivt.

Här hade Juholt och gänget ett embryo till en politik, med budgetens satsningar på tunnelbana, utbildning och bostäder, men den försvinner nu totalt i det som, rätt eller fel, uppfattas som bristande moral.

- Vad ska man göra åt det då?
Jag tror Håkan kunde räddat situationen om han gjort helt om, gått till motattack och sagt: - Jag har varit dum och inte fattat, kanske har jag suttit innanför de här väggarna för länge. Vi har ini helvete för höga ersättningar, som dessutom måste hanteras med ansökningar och blanketter. Låt oss istället hitta ett system där riksdagsledamöter har en hygglig klumpsumma i lön, som ska räcka till såväl resor som boende. En bra lön som ska räcka som ersättning för alla långa arbetsdagar, årskortet på SJ/SAS, och ett rum i Stockholm för dem som bor långt bort.

Om Håkan kom ut och pratade med människorna på kaféet utanför stadshuset i Solna Centrum som jag snart ska bege mig till, tror jag han skulle få råd i den stilen. Folk är inte ogina eller missunnsamma, de kräver inte felfria politiker, men de kräver ärliga politiker som tar ett personligt ansvar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,
och annat intressant

onsdag, oktober 12, 2011

Hur undviker vi maktens djävulska frestelser?

Efter gårdagens debattartikel i SvD har jag och de andra undertecknarna Jonas Morian, Sandro Wennberg, Alexandra Einerstam och Johan Westerholm fått tusentals (!) kommentarer, telefonsamtal och mail från människor som välkomnar en öppen partidebatt kring Juholts bostadsaffär. Vi påstår inte att Håkan Juholts agerande varit avsiktligt eller olagligt, för det vet vi inte än, men vi säger att man som partiledare med 17 år i riksdagen – borde insett att det är olämpligt.

Vi skriver om hur viktigt det är med personligt ansvarstagande och en god moralisk kompass i politiken. Annars förlorar folk tilltron, och i slutändan växer misstänksamhet, politikerförakt och slutligen hat. Förlorar människor tilltron till att politiker gör sitt bästa och är kapabla att förvalta deras förtroende och skattepengar väl, så kommer de inte finna det mödan värt att själva bidra och göra rätt för sig eller ens rösta på ett demokratiskt parti längre. Häri ligger det verkliga hotet, inte bara mot vårt parti, utan mot hela samhällskänslan.

Ett försvagat förtroende för den politiska sfären, att den består av roffare, har försatt Grekland i den position de är i. En position där låg skattemoral och en stor svart ekonomi nu fört dem till statskonkursens rand, som Johan Westerholm skriver.

Idag skriver Peter Weiderud från de kristna socialdemokraterna på DN Debatt delvis samma sak som vi skrev i Svenskan igår; att det inte handlar om förundersökningen och ifall Juholt följt lagen eller inte, utan om att vi måste återerövra en sund kultur där det aldrig går att krypa ur det personliga ansvaret.

Jag kommer osökt att tänka på Tage Erlander. När han slutat 1969 kom hans fru Aina till regeringskansliet för att återlämna några pennor hon hittat hemma, som det stod "Tillhör Statsverket" på. Inte för att de riskerade ett mediadrev om det upptäcktes, utan för att de tyckte att man skulle lämna tillbaka det som inte tillhörde dem.

Som Peter skriver: Väljarna vill inte ha felfria politiker. Men de vill ha ärliga och pålitliga politiska ledare.

Varför tappar man den inre kompassen? Jag tror det kan ha med långvarigt maktinnehav att göra. Alexandra Einerstam publicerar på sin blogg hela Václav Havels tal Maktens djävulska frestelser, och det är verkligen läsvärt.
Politikern blir fånge i sin egen ställning, hos sina förmåner och i sitt ämbete. Det som uppenbarligen bekräftar hans identitet och därigenom hans existens håller i själva verket på att omärkligt ta hans liv ifrån honom.

Gustaf Fridolin har också läst Havel, och skriver i den utmärkta DN-artikeln Politiken har blivit en karriär:
Demokrati kanske är som kärlek - när vi tar den för given så dör den. Eller kanske är demokratin som en stol i ett arbetsrum för riksdagsledamöter. Om man ser den som en självklarhet så har den genast förlorat allt annat värde än att härbärgera en bakdel.

Demokratin är inte de människor som sitter i riksdagen, den är inte enbart ett sätt att förvalta ett land utan framförallt den upplevelse av delaktighet som människorna som bor där känner i de beslut de gemensamt fattar. Och då måste fler få möjlighet att göra en vända in i politikens maskinrum.
Det där sista har jag länge slagits för själv, att man inte ska sitta för länge på sina uppdrag. Både för att man riskerar att förlora kompassriktningen och bli ett med sitt uppdrag, men också för att man förlorar sitt fuck-off-kapital. När man blir beroende av sitt uppdrag för sin försörjning, när ens förmåga att betala hyran blir avhängig ens partilojalitet och förmågan att hålla sig väl med rätt människor så att man får sitta kvar, då riskerar man att få helt fel bevekelsgrunder för sina åsikter och ställningstaganden. Dessutom skulle både politiken och arbetslivet må väl av litet mer korsbefruktning. Som i fallet med Margot Wallström och Gustaf Fridolin, som gått ut och in ur politiken några vändor. Jag gillar inte Miljöpartiets regel om max tre mandatperioder på samma uppdrag, dels för att det frfelar hela syftet när de kommer undan med att en riksdagsman bara hoppar till Landstinget och fortsätter där i ytterligare 12 år, dels för att det är så slutgiltigt. Vad är det som säger att inte t ex Maria Wetterstrand skulle bli en alldeles utmärkt riksdagseldamot igen om hon bara tog en vända ut i arbetslivet några år och sedan fick komma tillbaka till riksdagen?

Själv tänker jag tillämpa min egen regel om var tredje mandatperiod utanför politiken. Två inne, en ute, och sedan kan man om man har lust kandidera igen. Mina åtta år har gått nu, och jag ska alldeles snart sluta. Iallafall med politiken som yrke. Jag kommer alltid jobba frivilligt som vanlig medlem. Och kanske kommer jag tillbaka när jag fått vara ute i arbetslivet igen några år och hämtat ny kunskap. Om vikten av att bryta innanförskapet skriver jag på Aftonbladet Debatt idag.

Men det duger inte med bara "more of the same"; nån ny ur partitoppen som suttit lika länge, om än aldrig så grundligt synad i sömmarna. Precis som i Solna, där den korruptionsåtalade moderaten Lars-Erik Salmine till slut tvingades avgå, kommer en efterträdare till Juholt väljas i det närmaste toppskiktet. Mitt krav på en valbar politiker, oavsett position, är att han eller hon tillbringat mer än halva sitt yrkesverksamma liv utanför politiken och ha åtminstone mer än halva sin vänkrets utanför politiken. Är det för mycket begärt, ja då har vi ett verkligt stort problem!

Mer om det förslag för att ge gamla politiker litet fuck-off-kapital som jag skriver om i Aftonbladet Debatt idag, kan du läsa om HÄR.

Att kalla sig folkrörelse förpliktigar, tycker jag. Om hur nära hycklarstämpeln ligger, skrev jag om i våras, långt innan jag visste vad som skulle komma.

Jag har samlat på mig ett antal åsikter och idéer under mina fredagar på caféet utanför Solna stadshus, dit jag flyttade ut direkt efter att valstugan transporterades bort efter valet förra hösten. Här är den Att-Göra-Lista för (S) som dessa grymma samtal resulterat i.

Igår chattade jag, Widar Andersson och Jonas Morian med Aftonbladets läsare om Juholtaffären. Läs hela chatten HÄR. Lyssna också gärna på Jonas Morian i P1 Morgon. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , och annat intressant

onsdag, oktober 05, 2011

Dessa herrar och deras spårvagnar, arenor och krognotor

SL kan lika gärna bjuda på taxi för pengarna som Stockholms nya dyra spårvagnar kostar, skriver en trafikforskare i DN idag. 40 miljarder blir den sammanlagda notan, vilket skulle räcka till att bjuda alla nya resenärer på taxi varenda dag i fyrtio år. Christer Wennerholm, moderat i Landstinget älskar spårvagnar. Han kanske minns sin barndom eller nåt. Och han verkar inte ha lärt sig ett jota av fiaskot med NK -expressen. Iallafall vill han nu klubba igenom 6 spårvagnslinjer i Stockholms centrala delar. Det ger en (1!) procents ökning av resandet med SL.

"De sex centrala spårvägslinjerna blir en gökunge som kommer att äta ut alla andra kollektivtrafikprojekt i regionen, vilket speciellt kommer att drabba Stockholms förorter och förortskommuner" skriver trafikforskaren Göran Tegnér.

Jotack, gökungar vet vi allt om, speciellt i Solna, där vi förutom gökungen till arena nu går miste om t-bana dit och till Karolinska, där en vanlig SPÅRVAGN ska trängas med bilarna på den redan överfulla Solnavägen, där Europas modernaste sjukhus nu ska vårda Sveriges sköraste patienter i landets skitigaste luft. Tunnelbana till ett nytt jättesjukhus med forskarcenteroch tusentals bostäder och kontor? Näää, spårvagn i blandtrafik (betyder att spåren ska gå mitt i bilfilerna), svarar nostalgikern Wennerholm!

Hur tusan prioriterar de egentligen, herrar moderater?! Gökungar har vi redan i Solna, som sagt. En nätt liten arena för 3 miljarder, varav 430 millar Solnabornas skattepengar, till exempel.

Och apropå PRIORITERINGAR har vi sen sänkningen av krogmomsen... Här skulle jag kunna säga nåt vasst, men jag tror inte det behövs.

Häpp! Välkomna till Solna, gubbs. Ta bara spårvagnen till arenan och gå några tior billigare på krogen medan vi andra andas utsläppen från bilköerna, betalar era mastodontmonument och krognotor.

Under tiden drar SJ in tåg, störningsinfo saknas på SL, och regeringen utreder i snigelfart långsamvarianter av "snabb"tåg. Sossarna på riksplanet verkar dock har förstått att Stockholm behöver mycket mer t-bana och tåg för att stå sig i den internationella konkurrensen och föreslår storsatsning på detta i sitt förslag till statsbudget, Helene Hellmark Knutsson s-landstingsoppostionsråd bloggar om förslaget om Urban Tillväxt. Varför detta motstånd mot t-bana?, skriver hon och kollegan Erika Ullberg på DN Debatt, Risk att trafiken blir en tillväxttragedi, skriver LO.

(M) tappar - (S) ökar. Kanske är det pendlarna som börjar säga ifrån? Eller skattebetalarna som ser hur det slösas med deras pengar på krognotor och jättearenor?

Nä, tacka vet jag tunnelbanan!Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , och annat intressant