måndag, oktober 29, 2012

Sandy, är det en av de där Kardashians?

Nej, det är väl ingen som svävar i okunnighet längre. Hoppas jag. Amerikanerna är vana vid oväder och storordiga vädervarningar i media och det finns risk att folk stannar hemma och t o m går ut för att titta på ovädret.

Det vill jag bestämt avråda ifrån. Jag kollade innan jag gick ut här i Fort Lauderdale när Sandy passerade här, och det skulle inte vara någon direkt fara, men jag blev ändå chockad över kraften, hur vinden piskade sand mot kroppen så det kändes som att bli blästrad. Och det föll palmer över vägen.
Och även efterdyningarna är allvarliga. Trots att orkanen Sandy bara snuddade vid Florida, är vägen här utanför fortfarande stängd, översvämmad och full av enorma sanddyner uppblåsta från havet. Men medan orkanen nu lämnat plats för svalare luft och vad amerikanerna kallar höstväder med temperaturer runt 20-25 grader, så rör sig ovädret nu mot nordöstkusten, där man nu väntar något man aldrig nånsin upplevt förut; fler vädersystem som krockar, mer regn, t o m snö som aldrig brukar förekomma i samband med tropiska stormar, högre vågor, större räckvidd, långsammare framfart, samtidigt med fullmåne som höjer tidvattnet ytterligare.

Trots detta scenario, som nu oavbrutet sänds via samtliga media, ihop med varningar om att evakuera de mest utsatta områdena och hålla sig inne i de övriga, så såg jag nyss joggare på TV ute i New York. Idioter. De utsätter ju inte bara sig själva för risk, utan även de som ska försöka rädda dem sedan.
Orkanen Sandy är allvarlig nog, även utan de här falska bilderna som nu sprids på nätet.

Här är några bilder på hur det FORTFARANDE ser ut här nere i Florida:
Och - jag upprepar - då snuddade alltså bara stormen vid oss!
För att kunna göra en jämförelse kan det hjälpa att titta på den här satellitbilden av stormen Irene från förra året överst och Sandy under.
Den stora båtmässan Fort Lauderdale Boatshow här i helgen verkade inte påverkas mycket. Så länge det finns onödigt rika människor kommer det finnas onödigt stora megayachter till salu. Hela helgen har stan haft en klar överepresentation av små, äldre män med rätt stora magar flankerade av trådsmala fruar (?) med glittriga kläder. Kaptenen, som skeppat några av de största av dessa gigantiska plastbadkar, har underhållit mig med häpnadsväckande historier om livet ombord. Tyvärr är jag förbjuden att återberätta några smaskiga detaljer, och några namn lyckas inte ens jag dra ur honom.

Det här är verkligen kontrasternas land.

fredag, oktober 26, 2012

Från en mansvärld till en annan

När jag bytte livsbana från politiken till sjön tänkte jag att det skulle bli en frisk fläkt på många vis. En lättnad att slippa alla kostymherrarna och deras härkskartekniker ett tag.

Tyvärr är luften minst lika tung av gubbsjuka i min nya värld. Ta alla crewforum på nätet till exempel. De heter litet olika, Findacrew, Crewfinders, Cruisers Forum, SailingNetworks, Desperate Sailors, men bygger på samma idé; att sammanföra båtägare med folk som söker jobb som besättning. Eller det var iallafall vad jag trodde när jag registrerade mig på några av dem.

Först blev jag väldigt glad, då jag efter bara ett par dagar var helt översållad med svar. Shit, jag som inte har så många sjömil och knappt någon utbildning, tänkte jag. Tills jag öppnade mailen och fann gubbe efter gubbe som egentligen bara sökte en ny partner. På sajten Find-a-Crew som är den största för folk som söker båtar eller crew, finns flera kategorier båtjobb att söka. Kapten, engineer, deck hand (som är det jag kan söka), men även steward, hostess, partner, escort och masseuse(!).

Som den här manliga båtägaren annonserade:
"Fit 20-35 year old Female Sailor wanted"

Definiera "wanted", tack!

OK, det är väl upp till folk att söka vad de vill. Jag söker som deck hand, inget annat. Tyvärr hajar inte gubbsen det, utan kontaktar mig med alla möjliga erbjudanden. De är luriga, för de kan säga att de söker en erfaren seglare för t ex en atlantöverfart, men deras profiler lämnar möjligheterna öppna för i princip allt "deck hand, partner, platonic relationship, escort, masseuse." Tack, men nej tack.

Nu lär nog inte de där båtägarna sörja mitt nej så värst länge; det finns en hel armé av brudar därute som gör nästan vad som helst för att få hänga med på en segling. De säger att de kan segla och gubbarna kollar nog inte så noga, när de till exempel skriver så här:
"Young adventurous female desires crew placement on sailing yacht; very experienced in many positions and loves skinny dipping. Can cook, clean, steer the boat and take orders from the most demanding captain"
Naturligtvis finns det manliga seglare som är lika beräknande. En pank och båtlös kapten satte in följande annons i en seglingstidning:
"Experienced world sailor, navigator, and qualified captain seeks female boat owner for relationship. Please send photo … OF BOAT."
Det är dock litet skillnad på bilderna som manliga respektive kvinnliga sökande har:























Om man som jag postar en sådan här bild och dessutom kräver lön, får man kanske vara beredd på att det inte blir så mycket svar...?












 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,  och annat intressant

Är jag Frankenstorms brud?

Om du en gång mött en riktigt överjävlig storm, säg en cyklon till exempel. Skulle du inte då tro att sannolikheten att du stöter på nåt liknande igen är ungefär som att slå bara ettor på tärningen i typ ett år i sträck? Men fan heller.Är det inte stormar i politiken så möter jag en cyklon på Indiska Oceanen, och nu kommer orkanen Sandy!

Här kommer man i all fridfullhet till Florida för att knyta kontakter, leta jobb, kolla på båtmässan, gå en räddningskurs på MPT, sola, simma, surfa litet.


Men redan efter ett par dagar pratar de på TV om en storm över de närliggande öarna i Karibien. Men det är ju inte här. Här är ju orkansäsongen i princip över. (I princip!) Ytterligare ett par dagar senare pratar de högljudda TV-kommentatorerna om FRANKENSTORM, de gör till och med jämförelser med The Perfect Storm på 90-talet. Men fortfarande är det ju bara några anonyma satar på avlägsna öar som drabbats. Det amerikanerna är intresserade av är om deras hus och vägar ska drabbas. Men tydligen kan det hända att orkanen växer och viker in över USA:s östkust, ja även New York kan drabbas hårt. I Fort Lauderdale, där jag är, är invånarna dock härdade. - Äh, de bara överdriver som vanligt. Det blir storm och regn ett par dagar, sedan är det över.
Jag slappnar av, och bekymrar mig mer om den gigantiska kackerlacka som rasslar emot mig på badrumsgolvet på morgonen. Först efter en liter insektsspray slutar den sprattla. Hu.


När jag ser några hotellanställda ute vid poolen öppnar jag dörren för att konfrontera dem med en spetsig fråga om det är inkluderat i rumspriset med rumskompisar av det här slaget. Svaret, liksom vinden som tar tag i mig så fort jag stiger utanför, får mig dock att tystna rätt fort:

- En kackerlacka är nog ditt minsta problem idag, miss.

Jag ser mig omkring. Poolen är full av avbrutna palmblad och allt möjligt skräp flyger omkring medan hotellpersonalen rusar runt för att samla ihop parasoller och solstolar. En koll på TV:n visar dock bara på stormvindar än så länge. Inte ens vindbyarna är kraftigare än de jag redan varit ute i, på sjön. Inget som kan hindra mig från att passa min tid hos frissan, speciellt inte eftersom jag inte klippt mig på ett år.
När jag står och väntar på bussen noterar jag att det bara är jag och en mumlande och speedad knarkare inom synhåll längs den öde strandgatan.


Badvaktens bås är tomt och igenbommat, bara de röda Beach Rescue-bilarna åker långsamt upp och nerför strandlinjen med blinkande rödljus på taket.


Skolorna håller stängt och bussarna verkar inte ta tidtabellen på alltför stort allvar. Det är inte bara på grund av den alltmer frantiskt stirrande och tuggande knarkaren som jag börjar ångra att jag satt på mig korta shorts. Sanden har börjat lätta från stranden och blästrar nu mina bara ben så hårt att det gör ont. Regnkläder var ju inte heller nåt jag tänkte på att packa när jag lämnade höstsverige förra veckan, så snart är jag genomvåt. Inte av regn, utan av de miljontals droppar saltvatten som vinden piskar upp från havet.

När jag väl kommer in på frisersalongen som en dränkt katt skrattar de åt mig.

-Varför kastar du pengarna i sjön (ha ha) på en hair do en dag som denna, honey?

De har svårt att tro att jag inte vill ha den Farah Fawcett-föning som ingår i alla frisörbesök här, utan bara klippa topparna, och då spelar det ingen roll om håret blir litet blött!

Men under timmen hos frisören har vädret förvärrats ytterligare och jag tvingas ge upp och blåsa in på baren bredvid och vänta på att bli upphämtad med bil av kaptenen. Han lovar komma så fort han kan, men det dröjer fyra öl innan han lyckas ta sig de tre kilometrarna uppför kustvägen.


Därför fnittrar jag mest när vi tvingas köra slalom mellan uppblåsta sanddyner på vägen hem. På natten, när fönstren skallrar och palmerna piskar så hårt mot väggarna att man undrar om de ska hålla, skrattar jag inte längre. Vad fan är det här?

Nu gick elektriciteten också. Batteriradio, någon?


/Frankenstorms brud

DN skriver. Läs även andra bloggares åsikter om , , ,  och annat intressant

onsdag, oktober 24, 2012

7Election

På 7Eleven säljer kaffemuggar med Obama på långt bättre än Romney-muggen. Det är enligt säkra källor en tydlig indikation på valutgången. Samma sak med försäljningen av Halloweenkostymer, där nästan ingen vill ha en Romneymask, medan den här




säljer som smör. Det har jag svårt att förstå. Jag menar, Halloween handlar ju om att skrämmas, och då borde ju den här mannen ligga bra till:




Inte för hans prioritering att det är viktigare att dra in stödet till public service-TV och Sesame Street




än stödet till Wall Street. Utan för republikanernas kvinnsoyn. Frånsett spådomar i kaffemuggar och maskförsäljning, handlar det nu om The Battleground States, där Florida där jag nu befinner mig är den med flest elektorsröster. Enligt experterna är det dock Ohio, och då specifikt kvinnorna där som avgör valet. Då måste nog Romney och hans gäng komma på nåt nytt att säga, och det kvickt.
Den senaste i den långa raden av republikanska kandidater som kastat bensin på brasan i backlashen om våldtäkt och abort är Richard Mourdock. Även graviditeter efter våldtäkt är en gåva från gud, sa Indianakandidaten när jag tittade på frukost-TV i morse.
Fast kanske är det så banalt att humor och folklighet avgör mer än sakfrågorna. I så fall kan det betyda ännu mer att både Barack OCH Michelle Obama ska medverka i Jay Leno Show de närmaste dagarna.

tisdag, oktober 23, 2012

Ett litet återfall i politiknörderi

Sitter och kör på motorvägen på väg från Marine Professional Training i Fort Lauderdale när jag plötsligt hör ett reklaminslag i bilstereon:

Hur kan någon tro att man får ett land på fötter genom att sänka skatten för dem med högst inkomster? Man behöver inte direkt en Harvardexamen för att fatta att välstånd skapas bättre genom utbildning och satsningar på hållbar energiteknik. Så länge unga inte har råd med bostad och utbildning och så länge klyftorna växer kan inte heller vårt land växa.

Va?!? Har valstrategerna åkt den västerut över Atlanten den här gången; från det socialdemokratiska partihögkvarteret till Vita Huset? Som en slags gentjänst för spindoktorernas visit i Sverige 1998?
 
Jag blev så paff när jag hörde det, så det är inte ordagrant återgivet, men innehållet speglas i det här uttalandet som gjordes av Obama-talesmannen Adam Fetcher nyligen:
-The Romney-Ryan approach is consistent with their belief in a top-down economy — provide trillions in tax cuts to those at the top and pay for it with tax hikes on the middle class and deep cuts in key investments we need to create jobs and grow our economy".
Det låter onekligen som en nyckelreplik i den socialdemokratiska kritiken av moderatregeringens politik.

Men det mest slående och effektiva radiobudskapet är nog utan tvekan det som helt enkelt citerar Romneys "sovande folket"-liknande uttalande om att det inte är hans jobb att bry sig om dem som inte betalar skatt. Det är 47 procent det; pensionärer, krigsveteraner, studenter, fattiga, sjuka och arbetslösa. Oups.

Fast mitt favoritcitat av Obama så här långt är detta: “They want your vote, but they don’t want to show you their plan,” he said.

“That’s because all they’ve got to offer is the same prescriptions that they’ve had for the last 30 years — tax cuts, tax cuts, gut some regulations, oh, and more tax cuts. Tax cuts when times are good; tax cuts when times are bad. Tax cuts to help you lose a few extra pounds. Tax cuts to improve your love life. It will cure anything, according to them.”
 Nej, nu måste jag försöka plugga litet Basic Safety Training at Sea istället för att ägna mig åt politiknörderi:-)


söndag, oktober 21, 2012

Jag har haft en fittdag

Hela sommaren har jag lyssnat på skitmusik på radio. På landet är mottagningen så dålig att man bara får in P1-P3 och den mest penningstarka reklamkanalen, RixFM eller Megapol eller vad fan den nu heter. I P3 säger de 21-årga hipsterprogramledarna att de "älskar ny musik", vilket översatt betyder "musik som absolut inga av mina polare får ha hört talas om ännu, annars dör jag av o-hipphet". På skrikradiokanalen spelar de å andra sidan samma fem låtar mellan reklamsjoken. När de en bit in ijuni spelat sōnder Euphoria, återstår fyra låtar:"Blow my whistle","Somebody that I used to know","We are young" och "Some die young".

Det är ingen överdrift att påstå att jag vid det här laget har ett uppdämt behov av bra musik.

Nåja, det ska väl ett par månader i USA kunna råda bot på! Dessutom i hjärtat av den amerikanska södern, the land of

OK, nu är jag ju inte i Mississippi eller Louisiana, utan i Florida, som är Backstreet Boys, N'SYNC och Take 5's hemtrakter snarare än Robert Johnson, Muddy Waters eller Howlin' Wolf. Så jag kanske har för höga förväntningar på radioutbudet.

Det visar sig vara exakt samma låtar som på den svenska reklamradion. Ut strömmar de alltför välbekanta tonerna av Pink's Blow me (one last kiss).

Fast någonting är nytt, helt nytt för mig. Först tror jag inte mina öron, men... den är censurerad!

Istället för att sjunga I've had a shit day, verkar Pink ha fåt nåt luddigt på tungan och ut kommer istället något som jag mer tolkar som !I've had a fitt-day". Jo, det är sant. Radiostationen verkar ha lagt paå nåt slags Moral-Majority-filter på sången.

Nog för att jag har förstått att det finns en hel del knäppgökar i USA, men att man i moralpanikens land inte ens får säga shit längre, det verkar nästan som något framställt i en tepartyhjärna pa speed.

Har du också haft en fittdag, lyssna hellre på Hard day blues med Muddy Waters.