måndag, september 27, 2010

Jag fryser och mår illa...

...när den dimper ner i min brevlåda allt oftare, all denna reklam för privata sjukförsäkringar. Idag kom det en färgglad broschyr där det stod:

Tänk dig att du gör dig illa i knäet så illa att du måste korsbandsopereras. Bor du på "fel" ställe i landet kan du behöva vänta i flera år för att få opereras.

Med vår Sjukvård Direkt försäkrar du dig om att bli snabbt omhändertagen och behandlad.

Vid sjukdom förlorar du ofta en del av bruttoinkomsten och det kan bli kännbart vid långvarig sjukdom. Sjukförsäkringen hjälper till att täcka upp en del av inkomstbortfallet och ersättningen är skattefri.
VARFÖR behöver jag en privat sjukförsäkring?!?! Är vi inte överens om att alla ska få bra vård när de behöver? Oavsett inkomst eller bostadsort? Är det nån som vill så tvivel om detta? Är det meningen att jag ska börja tvivla på om jag verkligen får en knäoperation om jag sliter av korsbandet? Om vårdgivaren verkligen är tillräckligt duktig? Är man en sämre mamma om man inte jobbar litet mer så att ungarna får komma till det privata barnsjukhuset Martina när de får krupp? Kan de rent av dö för att jag inte brytt mig tillräckligt och betalat för deras vård utöver på skattsedeln?

För att du ska få en snabb tillgång till specialistvård samarbetar vi med över 900 mottagningar runtom i landet. Nedan finner du ett urval av dessa.

• Capio Artro Clinic, Sophiahemmet, Stockholm
• Stockholm Spine Center, Stockholm, Upplands Väsby
• Balance, Alta Vita Fysioterapi, Stockholm
• Adolf Fredriks Fysiocenter, Stockholm
• Ortopediska Huset, Stockholm
• Ortopedi och fotkirurgikliniken, Stockholm
• Barnsjukhuset Martina, Stockholm
• Ersta Sjukhus, Stockholm
• Stockholm Arrhythmiacenter, Stockholm

Högspecialiserad vård, i motsats till vadå? Den vanliga vården på våra gemensamt ägda vårdcentraler och sjukhus???

Och shit, tänk om jag redan är litet krasslig eller har ett funktionshinder?! Då blir det nämligen litet svårare, och framförallt dyrare, att teckna en försäkring. Roy Anderssons filmer från valet 1985 känns som rena Timotej-reklamen i jämförelse med den värld jag ser framför mig här.
Din hälsa
När du ansöker om en försäkring som ska ge skydd vid sjukdom
eller dödsfall behöver vi få reda på hur din hälsa är. Det är för att du ska få den försäkring du vill ha och så att du vet att den fungerar om något skulle hända i framtiden. När vi beräknar hur mycket du ska betala för din försäkring behöver vi göra flera antaganden om: • Riskkostnaden. • Driftskostnaderna. Först beräknar vi riskkostnaderna ...Vi tar då hänsyn till livslängd och sjuklighet hos alla försäkrade i den grupp som du ingår i.
Missförstå mig inte nu. Jag lägger inga värderingar i vem som utför vården; om det är en vårdgivare med vinstkrav från en ägare eller om det är en vi äger gemensamt. Det jag blir fundersam över är ifall inte hela systemet med gemensamt finansierad vård som betalas efter skatteförmåga och ges efter behov, om inte denna nordiska välfärdsmodell urholkas när fler människor (genom smart reklam som den ovan) börjar känna tvivel till det allmännas förmåga att sörja för denna vård och välfärd? För hur länge är den skattebetalare som betalar extra för att få fullgod vård villig att dessutom betala skatt till vård åt alla dem som inte har råd med eller godkänns som försäkringspatienter?

Det här är ett stort och genomgripande systemskifte som sker smygande, bakom en kuliss av lena ord från paret Reinfeldt: "Nej nej, inte vill vi sälja ut sjukhusen!" Nu säger landstingsrådet i Stockholms läns landsting, Catarina Elmsäter Swärd att (M) vill gå vidare med försäljningen av Danderyds sjukhus, men att det inte riktigt har varit läge än..." Hoppsan, där tittade bockfoten fram!Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , och annat intressant

fredag, september 24, 2010

Ryktet om min död är betydligt överdrivet


Det är nu en vecka sen jag satt där vid bordet med Amina och Maryam och såg upp mot storbildsteven på S-valvakan i Solna. Vi var trötta och inte vidare hoppfulla. Vi visste vart valvinden blåste, och vi såg varken fram emot en oerhört knapp valseger för (S) där landet klövs i röd avfolkningsbygd och blå storstäder, eller fyra år till med utsåld välfärd och minskad sammanhållning i Sverige. Vi hade nog bara snuddat vid den hemskaste tanken; att ett parti med rötterna i nazismen skulle spela en avgörande roll i riksdagen. Precis när den insikten exploderat som en smällare i magen och låg och fräste runt bland mozarellan och prosciutton, kom Lokaltidningens reporter in i lokalen. Amina grät av rädsla för vilket Sverige hennes barn nu skulle växa upp i. Maryam mumlade nåt om att slåss eller emigrera. Flykt eller kamp, som reptilhjärnan alltid föreslår som lösning på alla hot. Min med. - Ja, får vi inte någon respons för våra idéer och för alla samtal vi haft, då drar jag med, sa jag. Visst, vi kan inte göra något åt vilken riksdagsvalsedel Solnaborna väljer, på rikspolitiken har vi liten påverkan. Men är det inte fler som tar vår vita kommunvalsedel, så att det uppstår en positiv röstsplittring, då har vi gjort nåt fel och då får jag ta konsekevensen av det.
- Jaha, vad ska du göra då? sa reportern.
-Äh, då får väl jag också emigrera, eller sätta mig i en stuga i skogen och skriva romaner
, sa jag, det är inte det största bekymret just nu.Sedan fortsatte vi att följa valrapporteringen, och kunde snart konstatera, att för att vara en förlust, som valet blev i princip överallt söder om Dalälven, så var den jämförelsevis liten; 70 röster. Man kan säga att vi höll emot röstraset i landet. Möjligen för att Solna redan var blått, eller för att vi lyckades visa på relevanta svar på problem i Solna som den nuvarande ledningen inte såg eller ville göra något åt (arenabygget, genomfartstrafiken, det slitna Solna). För det var iallafall 13,1 % fler Solnabor som valde att ta vår vita kommunvalsedel än vår gula riksdagsvalsedel. Det var en betydligt större positiv röstsplittring än i förra valet, och"röstraset" begränsade sig i Solna till 70 röster. Men när rubriksättaren på Mitt i Solna fick skildra valet blev det "Röstraset kan få Graf att avgå", eller nåt i den stilen. Ha hahaha, snacka om att jag fick oroliga samtal i flera dagar!!!
Jag har svårt att ta ordet "bra" i munnen i samband med en förlust utan att känna mig som Bagdad Bob-varning.
Men med tanke på att det krävs ett enormt träget fotarbete i en kommun som vår,
där det inte finns en riktig lokaltidning,
där reklamtidningen som finns hellre skriver om rånade damer och stängda sopnedkast än vad som diskuteras i kommunfullmäktige för att inte reta annonsörerna,
där omflyttningen mellan två val är 40-50 % (!),
där hemkänslan därför är något begränsad och
där många bara sover och knappt ser mer av kommunen än vägen till och från p-platsen eller t-banan,
knappt var fjärde är hemma när man knackar dörr på kvällarna,
så måste jag säga att våra valarbetare gjorde nåt riktigt bra av nåt riktigt svårt!

Med tanke på det ovan uppräknade är det inte konstigt att många Solnabor
a) knappt vet vilken kommun de bor i, och
b) struntar i allt utom att skatten är låg.

Att den där låga skatten inte är en skiljefråga mellan (S) och (M), det får de aldrig reda på. Det är (M) som står för sänkt skatt, det "vet ju alla".

Vad gör man i en sån kommun? Är den som gjord för tabloidiseringen, förytligandet, sköt-dig-sjlv-och-skit-i-andra-trenden? Är det trivsamt att i längden bo i en sån kommun? Är det därför omflyttningen är så stor? Är det som att skapa en bykänsla på Centralstationen?

Jag gjorde iallafall ett försök i fredags, och jag måste säga att jag är förvånad. Via sociala media och mun-mot-mun-metoden hade jag meddelat att jag flyttade ut från Solna stadshus, iallafall på fredagar, då jag ämnade sitta och och jobba på fiket utanför mellan 9 och 5. Jag hade mobilen och den bärbara datorn med mig och trodde väl att jag skulle få sitta och jobba ungefär som vanligt, mellan en och annan besökare av den närmast sörjande sorten, men tji fick jag!

Tyvärr tappade jag snabbt räkningen, men det kom en strid ström av besökare som antingen stannade till i bara ett par minuter för att dryfta nån fråga, eller satte sig ner för ett djupare samtal. Medlemmar och icke-medlemmar, från vänster till höger, från väldigt unga till väldigt gamla, från riktigt goda vänner till sådana jag aldrig mött förr, vare sig URL eller IRL. Och när jag var upptagen i ett samtal, började de prata med varandra; om idrotten, om p-platser för EU-moppar, om bilpooler, om främlingsfientlighet, om bristen på mötesplatser, om sin stora trötthet på cementerad blockpolitik.
Trots att miljön i Solna Centrum mer liknar centralstationen än ett bytorg. Själv fick jag så många idéer att jag har att göra inne i stadshuset ända till nästa fredag. Tack alla för att ni kom. Fortsätta med det, och ta med grannen på en fika nästa fredag.

Det här valet var en väckarklocka ur många synvinklar och de här samtalen behövs, idag mer än någonsin. Lyckas vi hålla det levande fram till nästa val, blir det svårt för såväl SD som Alliansen; svårt både dem som försöker ge ett enkelt och snabbt svar på vad som är fel i Sverige och dem som bäddade för misstänksamhet och rädsla genom sitt ”Vi och dem”-tänkande som delade in folk i ”de som arbetar” och ”de som inte arbetar”.
Och kan de goda samtalen leda till goda idéer kan vi kanske forma en sakpolitik som inger hopp åt dem som känner sig blåsta på både välfärd och skattesänkningar.
”När dåliga människor slår sig ihop, så måste de goda bilda nätverk; annars kommer de att falla en efter en, ett oömkat offer i en skamlös kamp."
Det är 230 år sedan Edmund Burke skrev de här orden, men de är lika aktuella idag. Det går inte an att förlora, som Anders Widén avslutar sitt inlägg dagen efter valet.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , och annat intressant

onsdag, september 22, 2010

Höga skatter gör folk lyckligare

Bo Rothstein är väl knappast känd som socialdemokrat, men han gillar att överraska. Därför går han, dagen efter (S) största förlustval sedan första världskriget, ut på SVT Debatt med en överraskande slutsats : - Länder med (s)-regeringar är mer framgångsrika!

Kort skulle man kunna uttrycka hans tes så här: Ju mer man satsar på alla, desto bättre går det för ett land. Den slutsatsen baserar han på de många mätningar och index som numera produceras av forskare där man försöker jämföra tillståndet i olika länder; hälsa, (barnadödlighet, livslängd), ”mänsklig utveckling”, jämställdhet, avsaknad av korruption och ekonomisk standard. I alla dessa klarar sig (S)-styrda länder med högt skattetryck synnerligen väl och slår klart länder med nyliberalt styre.

När han tittar på personers tillfredsställelse med livet (”lycka”) ligger de socialdemokratiska länderna väl till – om man skall spetsa till det kan man säga att höga skatter verkar göra folk lyckliga, skriver Rothstein.

Till detta kan man lägga att när internationella näringslivsorganisationer, t ex the World Economic Forum, gör sina årliga rankningar av länders ekonomiska konkurrenskraft kommer de socialdemokratiska länder lika högt som och inte så sällan högre än de nyliberalt styrda länderna.

Nyliberalismens huvudtema, att vi måste välja mellan ”rättvisa” och ”effektivitet” och att höga offentliga utgifter skulle vara skadligt för samhällsekonomin visar sig med andra ord inte alls stämma.

Man kan alltid kritisera mätningar, men sammantaget är bilden entydig – nämligen att länder med socialdemokratisk politik kommer klart bäst ut både vad gäller mått på social utveckling OCH ekonomiska effektivitet. Och det är väl ungefär vad jag skulle kunna skriva i en kontaktannons: Harmonisk och rik man sökes.

Man undrar om Rothstein möjigen haft Richard Wilkinsons "Jämlikhetsanden" på nattduksbordet? Den borde vi socialdemokrater använda som handbok i allt som görs de närmaste fyra åren. Som bas för vilka förslag som läggs i riksdagen, vilka argument som förs fram för dem, och som julklapp till partiets reklambyrå Acne.

Fan, de måste garvat hela vägen till banken efter att ha producerat vårt utåtriktade material i valrörelsen. Medan (M) pratade om hur kul det var att ha ett jobb, pratade (S) om hur hemskt det var att få sänkt bidrag. Jag ser hur Acnes copywritergäng satt i lilla baren på Riche och vek sig dubbla över av skratt: - Vi kör en tummen upp och en tummen ner-teckning, den kan min dotter få rita på fritids imorgon. Och så skriver vi nåt om ont och gott med små spretiga bokstäver som ingen kan läsa, och så fotar vi arga rynkiga svart-vita fula såssepolitiker som säger att de inte kan vänta på att ta tillbaka makten, moahahaha, ge mig en Norrlands Guld till!

Inget snack om att breda välfärdssystem både är mer ekonomiskt effektiva och samtidigt gynnar de svaga i samhället.

Jag håller med Bo Rothstein i mycket av det han säger. I ett läge då den nyliberala marknadsfundamentalism är slagen i spillror av finanskrisens facit, då en samlad kår av nobelpristagare i ekonomi säger att ekonomiskt välstånd kräver en omfattande offentlig sektor, att välfärdstjänster blir mer samhällsekonomiskt kostsamma om de produceras på marknader, så borde socialdemokratin stå sig stark och uppvisa ett stort mått av självförtroende.

Istället är det kopian, moderaterna, som framstår som den yngre och fräschare lillebrorsa till den gamla trötta regenten. (S)-pampen pratar hellre om utsatta grupper som behöver hjälp, än om allas frihet och möjlighet att uppfylla sin bästa stämningars längtan. Och (M) säger att de vill ge frihet att välja och en tusenlapp mer i plånkan.

Ska vi vinna svenskarnas förtroende, oavsett vilka de är och var de bor, så måste vi bort både från Alliansens syn på människor som "kunder" och vår egen gamla syn på folk som "klienter". Hur ger någon av dessa förhållningssätt frihet åt folk att gifta sig med den man älskar, frihet att klä sig och tro på vilken gud de vill, komma in på läkarlinjen, starta en nagelstudio, köpa en 100 000-kronorsväska eller bli nobelpristagare i ekonomi?

Efter sex veckors samtal på nätet, i valstugan, på parkbänkar och vid bardiskar kan jag försäkra att människor varken vill reduceras till kund eller klient. De vill tas i anspråk som medborgare. På riktigt, inte bara när vi vill åt deras röster. De hatar pajkastande politiker i TV. De förstår inte varför vi inte kan snacka normalt med varandra och vara litet pragmatiska. De vill inte välja mellan två block som de för det första inte tycker är av naturen givna, dels inte ser den enorma skillnaden mellan. Varför är idéer som kommer från "fel" sida alltid per definition dåliga och ska bespottas? Varför får inte de själva lägga fram förslag?

På fredag tänker jag flytta ut från Solna stadshus och sätta mig med datorn i knät på caféet utanför. Kommer det någon Solnabo förbi som vill prata om nåt de vill förbättra som är ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbar för alla, så tänker jag skriva ner den och ta med mig in i huset på måndag. Oavsett partiknapp på deras jacka.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , och annat intressant

tisdag, september 21, 2010

Val är ingen jävla idol-omröstning

Valet är ingen jävla Idol-omröstning, som Dennis skriver i en kommentar på min Fb, (trots att Peter Jihde står i studion), där man ringer in på ett telefonnummer på den som var snyggast/framförde sitt nummer bäst, och nästa vecka kan jag rösta på någon annan....

All makt utgår från folket, heter det ju. Men förutom folket, som i bästa fall väljer representanter de litar på vart fjärde år, har vi två tunga maktbaser till; medierna och kapitalet. En av dem kan vi påverka, nämligen oss själva. I någon mån borde vi även kunna påverka media, t ex genom att vägra låta oss fördummas av banaliserad nyhetsrapportering. När och var ska de litet djupare samtalen komma till stånd? När ska annat än oneliners kunna framföras? Hur ska vi få en kommunikation med de människor som inte känner sig lyssnade på idag, vars öra vi riskerar att förlora i en cementerad blockpolitik mellan två maktöverheter? Var får vi chansen att lyssna och förklara, så att inte kontakten med politikerna blir reducerad till en löfteskarusell vart fjärde år, som man sedan aldrig ser röken av?

Nu har folket fått de politiker de förtjänar, skulle man kunna säga, litet bittert sådär. Men det kanske är vi politiker som fått de fullmäktigekollegor vi förtjänar? Det här handlar mer om två maktblocks misslyckanden än ett slags framvällande hat mot invandrare. En del skyller jag också på regeringens hårda och kalla politik mot arbetslösa och sjuka. När man blir orolig för att maten ska ta slut, blir det slagsmål framför matskålen, och då slår man på den närmast under i hackordningen. Vilket i många fall råkar vara den invandrargrupp som kommit sist. Och det blir knappast bättre av att nåt högdjur kommer på besök och säger att man är ond och gör fel.


Jag tror att många av de som röstar på Sverigedemokraterna är de som förlorat (alternativt aldrig haft) förtroendet för politikerna. Andra karaktäristika enligt Valu är att de påfallande ofta är sjukskrivna, förtidspensionerade eller arbetslösa. De är LO-medlemmar, män och mellan 18 och 29 år. Men att 57 431 pensionärer och arbetslösa unga män plötsligt blivit rasister? Nej, det är det nog bara galningarna i partitoppen som är. Jag tror snarare valresultatet är en protest mot ett samhälle där man upplever att de i toppen har bristande kontakt med verkligheten.

Frågan är bara om det är hos politikerna som den egentliga makten ligger, eller om den ligger hos den globala ekonomin eller hos media? Just media har en oerhörd påverkansmakt, vilket både Berslusconi och svenskt näringsliv insett. Vad media visar och inte visar eller skriver, spelar en avgörande roll för valresultatet. Skrämmande då att media kontrolleras av en liten grupp personer, till vilken inga val finnes – utan de väljer sig själva till att ha denna makt ge­nom sin möjlighet att finansiera den.
De som investerade så hårt i en högerseger att de inte vågade tala om det. Det är de som tjänar mest på regeringens politik. Därför har de allt att vinna på att politiken snuttifieras. De vet att Alliansen – som professor Strömbäck påpekar – ökar sina chanser att vinna val på dumheten. De rödgröna som pratar om mer abstrakta och långsiktiga värden som jämlikhet eller rättvisa har det mycket svårare.

Många väljare har bara sett politiker på TV, där pajkastning, anklagelser och snuttifiering nått nya höjder denna valrörelse. De gånger vi folkvalda ska framställa oss själva som verklighetförankrade blir det så patetiskt att potentiella SD-väljare hånskrattar. "Verklighetens folk", "Jag går sida vid sida med folket, vars förtroende jag bär". Jo pyttsan! Att valresultatet är en protest mot det man uppfattar som "etablissemanget" visar också det faktum att stödet för SD minskar så fort de själva blir en delav det. I Landskrona till exempel...

Men valresultatet visade sig också väcka en massa goda krafter. Hela dagen igår strömmade folk in på vår partilokal på Skytteholmsvägen för att prata, anmäla sig som frivilliga, bli medlemmar. Ahmadu Jah, Neneh Cherrys och Titiyos pappa, ringde och ville diskutera idéer för hur vi skulle samla folk i hans stadsdel Hagalund till mer gemensamma aktiviteter. Musik förenar, sa han. - Nästan inga ungdomar ser sina föräldrar dansa nuförtiden. Barn och vuxna behöver umgås mer. Sant!

Medan vi bar kartonger och tömde valstugan, kom flera föräldrar med barn av mixad hudfärg förbi. De var oroliga för sina barns framtid i ett land präglat av rädsla och misstänksamhet. Många hade tänkt samma sak som jag skrev igår; -Vi drar, vi ger upp, vi emigrerar! Men precis som jag också snabbt kom fram till, så blev slutsatsen istället: -Nej, det är just nu Sverige behöver oss som bäst.

Imorgon, onsdag, kommer vi Solnasossar har ett öppet möte kl 19 i stadshuset där alla som vill inbjudes att komma och lyfta idéer för hur vi fortsäter att prata med folk även efter valstugorna försvunnit från torget.

T o m äldste sonen, som aldrig visat nåt politiskt intresse, berättade att han åkt in till demon på Sergels Torg, som ett Facebookgäng drog ihop, bara 20 timmar efter det förfärande valresultatet. Efteråt åkte han hem och sökte på statistik på SCB och Af, för att ta reda på fakta om invandring, arbetslöshet och brott. - Visst anade jag att de siffror som Sverigedemokraterna slänger omkring sig inte stämmer, men jag ville veta, sa han. De hade förstås inte en siffra rätt. Han och de övriga 10 000 personer som åkte in till Sergels torg är Sveriges hopp. Och jag tror att vi kan få ihop MÅNGA fler. När de väl vaknat upp ur TV-soffan. Men då krävs att det finns platser där människor kan mötas och idéer födas.
Nätet är en utmärkt kommunikationskanal, men vi måste också ta oss tid att sitta ner och se varandra i ögonen och snacka på riktigt. Under valrörelsen har jag och mina partikompisar bedrivit en inte oansenlig tid på olika kvarterskrogar och pubar i Solna, där många sådana samtal ägt rum och massor av idéer fötts. Nu blir det kanske både litet dyrt och inte så nyttigt att hänga på krogen varje vecka, så jag tänkte byta bardisken mot cafébordet.

Med start denna fredag tar jag med mig laptopen ut från stadshuset och sätter mig på fiket utanför och jobbar istället. Chansen att få till stånd ett samtal där är iallafall sisådär 100 procent större än inne på Stadsledningsförvaltningens låsta våningsplan. Jag sitter där hela dagen, 9-5, på fredag. Kom gärna förbi och säg hej, eller vad du tycker.

Vi har inte tid att vänta på nästa valrörelse. Jag tänker välja optimism och kämpaglöd NU. För jag tror, som vännen D skriver; att detta vara startskottet för en ny, stärkt demokrati och en uppbrytning av den cementerade, destruktiva blockpolitiken. Men det sker bara om vi arbetar för det. Jag säger inte att det blir lätt, jag säger bara att det nu finns en chans. Resten är upp till oss. Jag tänker iallafall ta vara på den chansen.

Jag tänker göra vad jag kan för att stärka demokratin och arbeta för att makt i form av pengar, utbildning, kontakter och språk sprids till fler. Med andra ord minska klassklyftorna.

De där klasskillnaderna som Reinfeldt säger inte finns. Var har han levt hela sitt liv?!? Ah, just det, Täby var det ju!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , och annat intressant

måndag, september 20, 2010

Sverige, nu ett land som andra

SD sjunger jublande att de "ska ta Sverige tillbaka". Resten av Europa ler i mjugg.

Gissar att det inte var det här valresultatet de drömde om, borgarna, när de sade att de ville göra Sverige mer likt andra länder i Europa? Nä, de talade om pengar och skatter. (S) högg glatt på betet, medan (Mp) och (SD) längtade efter nåt annat. Mp:s anhängare efter något nytt, SD:s efter något gammalt och förgånget.

Det fanns bara tre tänkbara valresultat, lika illa allihop:

1. Klar borgerlig seger. Desillusionerade storstadsbor som tappat tron på gemensamma lösningar, tar till sig snabbmedias "Så mycket får DU över i plånboken med Reinfeldt" och kniper ihop ögonen och inbillar sig att det räcker med en maskkompost och ett smart bosparande för att deras barn ska få ett bra liv. Sköt-dig-själv-och-skit-i-andra medan marknaden sköter allt med sin osynliga hand. Ingen strävan efter jämlikhet, broderskapet försvinner och då krymper friheten. För alla. Ekonomiskt, ekologiskt och socialt ohållbart. Glöm tillväxt, glöm miljön, glöm sammanhållning. Ge upp. Allt är sålt.

2. Moderaterna går framåt och SD blir vågmästare. Fruktansvärt ur en mängd fler aspekter än att "det blir ett besvärligt parlamentariskt läge" som var det enda Reinfeldt lyckades klämma ur sig när han pressades på svar innan valet. Jag säger som Promoe & Timbuktu:
"Och vi skulle ge er Sverige tillbaka (VA?) ni vill skicka folket tillbaka (VA?)
Så jävla ologiskt och ogenomtänkt
Som om ni hade patent på vad som kallas svenskt
Svenskhet förändras ständigt och jämt
Och har gjort så, enda sen den dagen Sverige fick en gräns.

Ref:
Ge oss Sverige tillbaka, jag snackar om hela kakan
Ge oss Sverige tillbaka, ge inte bort det till nån Sverigedemokrat va?
Ge oss Sverige tillbaka, som det var innan de började hata
Vi tar Sverige tillbaka, vi valurnan och ute på gatan!"

3. Röd-grön seger. Fruktansvärt scenario eftersom den sannolikt skulle bli minimal och därtill dela upp Sverige i en blå arbetande storstadsdel och en befolkningskrympande, röd, "omodern", bidragsberoende landsortsdel. Krydda denna soppa med en sensationsvädrande mediamakt utan några andra ambitioner än att dra in vinst åt sina ägare och koka sedan på full värme med raseriet från näringlivet som investerat stenhårt i en borgerlig valseger.

Mona Sahlin är förmodligen en av världens tuffaste ledare, men ingen klarar hur många matcher som helst glidtacklingar och stämplingar från både de egna medspelarna och motståndarlaget.

Vilken jag föredrog? Fan vet, här finns inte vinnare så långt ögat når.

Jag tror att väljarna, speciellt de i stora städerna, markerar mot politik som refereras som en boxningsmatch i media. De politiska diskussioner som någon gång utvecklas till nåt intressant utan att bli klippt eller betygssatt av "retorikexperter" är det få som pallar/klarar att hitta och följa.

Är de klassiska ideologierna döda då? Inte alls, de lever och frodas. I den krympande skara människor som orkar, hinner delta i studiecirklar och politiska ungdomsförbund.
Resultat: fördumning och maktkoncentration.

När man möter nåt man ogillar, finns två möjliga reaktioner; kamp eller flykt. Man kan proteströsta, eller hitta nåt nåt nytt fräscht, som inte alla andra likriktade dumskallar tror på. Och man kan ge fan i allt. Funkar ett tag, sedan måste man hitta nåt nytt. Precis som när man shoppar bort sin livsångest.
Resultat: Alternativa rörelser (inåt- eller utåtriktade), nya partier, proteströstning, pilla sig i naveln, förakta politiker, ligga på soffan, hata någon eller något, lura systemet, slåss, bränna bilar.

Samma utveckling som i landet som helhet sker även här i Stockholms län.
Det intressanta i siffrorna för länet (Sthlms stad är så stort och segregerat att det krävs en analys på stadsdelsnivå, vilket jag inte rår på nu), är att de kommuner som klarade sig lindrigare/bättre undan 2006 tycks tappa mer nu. - Hydran växer och snart når den er, sa jag till de glada (S)-kommunalråd som 2006 lyckats behålla eller to m stärka sin majoritet. Jag fick tyvärr rätt.

Undantaget är de kommuner som
a) ligger längst ut från city och är mer lika bruksorter än förortskommuner (Vaxholm, Södertälje, Värmdö, Nynäshamn)
b) har egen lokalmedia, som gör det möjligt för invånarna att förstå vad som händer och beslutas,
c) har frågor och/eller ledare som berör och engagerar.
Slutsats: Fixar vi igenkänning, hemkänsla, lokaltidning och har engagerade ledare som för en ständig dialog med inånarna, så ökar chanserna till frihet, jämlikhet och broderskap.

Sverige var under några få decennier ett land där frånvaron av krig och stora sociala motsättningar skapade framtidshopp. Folk lade sig i och brydde sig om och de hade relativt stor tilltro till samhället och varandra. De stora motsättningarna uteblev för att det fanns ett parti kämpade för frihet, jämlikhet och broderskap. I takt med att allt fler fick det bättre, vande vi oss vid skattefinansierad välfärd, tog den för given, fick växande förväntningar, blev besvikna, kände att vi kunde fuska litet med den inbördes ordningen i ordspråket "Gör din plikt och kräv din rätt", ja räcka den fingret och vända den ryggen. Klassmamma? Å nej, kan inte nån annan...? Folkbildning och studiecirklar? O M G, så ute!

"När jag blir stor ska jag bli moderat för jag vill också bli rik", sa min 9-åriga kusin 1973 då han såg grannens nya Storö 34. idag tror jag många tänker så. Inte för att de är dummare än ett barn, utan för att ingen uppmuntrar dem att tänka själva. Läs in, tenta av, sök jobb. Skolans arbetsuppgift är som bekant att skola arbetskraften. Vem har intresse av att lära ungar ifrågasätta, förutom de som levt under förtryck? Vem med makt tjänar på kritiska analyser?

Då politikerna, partierna och ideologierna fick anpassa sig till zap-världens 15-sekundersbudskap fördummades och förminskades valet till vilket schampo- eller TV-kanalval som helst. Vad är du mest sugen på? Pizza eller sushi? Jobb eller bidrag? Man eller kvinna? Vem tycker du är snyggast?

En omröstning om vilket slags Sverige vi vill leva i, behandlas som med vilket val som helst, det spelar inte så stor roll. Man kan alltid välja om. Eller flytta. Bosätta sig i sin egen lilla grotta.

Jag har själv känt de där tendenserna; - Äh, jävla skitkommun/skitland/skitrelation! Jag sticker! Men så tänker jag ett varv till:
- Vem ska kämpa för en mänskligare värld om inte jag gör det?
- Nån annan, nån bättre, jag skiter i vilket! Jag tänker sköta mig själv och skita i andra, flytta till nåt varmare land, sätta igång nåt egoprojekt; nytt hem, ny kropp, personlig utveckling...
-Nänänä, då blir du ju precis som det och dem du jobbar politiskt för att motverka!

Kanske är det bra att vi löper linan ut? Kanske har min bittra och revolutionäre vän Vessen rätt när han tjatar om "Låt det smälla så kanske folk vaknar upp!"

Amina är en vanlig småbarnsmamma i Solna som jag värvade som medlem lika lätt som jag själv värvades under krisen på 90-talet. Oron för barnens uppväxt i ett hårdnande samhällsklimat gjorde att både hon och jag tog beslutet att engagera oss politiskt. Både Amina och jag brukade skryta om Sverige när vi besökte andra länder, stolta och tacksamma över vårt levande exempel på slutsatserna i Jämlikhetsanden.

Men när vi såg valresultatet funderade vi båda på att flytta från Sverige. Skillnaden var anledningen. Min var navelskådande och egoistisk, hennes rädsla och skam. Som hennes söner kan känna av och utveckla till hat. Precis som mina söner präglas av min inställning till livet.

Tycker vi att ett samhälle blir rikare om fler engagerar sig, behöver vi fler Johannor och Aminor som stannar kvar vid årorna, fikar, jobbar och sjunger tillsammans. För att orka och vilja det måste både Amina och jag förstå att Sverige inte plötsligt och utan anledning har blivit girigt, ego och intolerant. Det är vi, som sövda suttit i TV-soffan och låtit det hända. Det sker varje gång människor väljer att konsumera istället för att producera.

Du som tröttnat på Idol och Skånefruar, läs Franske analytikern av internationell politik, Dominique Moïsi, han som skrivit de visa orden För mycket rädsla, för mycket förödmjukelse och otillräckligt med hopp är den farligaste av alla sociala konstellationer Ett samhälle som inte håller ihop, där mänsklighet och solidaritet minskar, får helt enkelt sämre tillväxt och folkhälsa. Det drabbar alla. Om Sverige ska få fram fler musiktalanger, nya nobelpristagare och IKEA är det dags att öka, inte minska människors möjligheter att mötas och idéer att födas.

Det är därför vi behöver fler mötesplatser snarare än shoppinggallerior i Solna. De senaste veckorna har det fötts sjukt många idéer i alla möten med Solnaborna, vid dörrknackningar och i valstugan. Dem ska vi ta väl hand om, med start måndag 20/9. Tyvärr är Solnas kommunfullmäktige en plats där idéer snarare dödas än föds. Tur att jag kan fortsätta möta och diskutera idéer med Solnaborna på nätet! Så, sluta sitt där ensam och muttra; skriv en kommentar här, maila eller lägg till mig som Facebookvän! Hur ska vi till exempel skapa ett samhälle med mindre rädsla, främlingsskap och politikerförakt?
Esbati skriver om hur Sverige redan blivit mer likt andra länder: "Redan efter en mandatperiod är Sverige mer likt andra länder på många sätt. Vi hade under decennier väsentligt lägre arbetslöshet. 90-talskrisen och den nyliberala chockterapin gjorde att Sverige ”kom ikapp”, men därefter har arbetslösheten åter varit lägre. Regeringen har bidragit till att svensk arbetslöshet ökat snabbt, och nu ligger nära EU-genomsnittet."
Läs även Var och en ska vara sin egen lyckas smed i NSD. DN skriver, liksom SvD och GP. Jinge skriver att Helin, Sahlin o Reinfeldt ordnade in SD. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , och annat intressant

lördag, september 18, 2010

(S)kattchocken ll har anlänt!

Om du inte har nåt att säga, så säg det högt. Och har du något att dölja, så peka finger mot din motståndare. De två taktikerna kan varenda mobbare. För en moderat maktledning i Solna funkar det väl sådär. Det känns onekligen litet desperat när (M) två dagar före valet går ut med en massiv anklagelsekampanj mot motståndarna istället för att tala om vad de vill med Solna. (Ja, förutom att vara stolta och sova gott då.)

Det börjar nästan bli tradition. På mitt rum i stadshuset har jag, upphängt i guldram, det flygblad som (M) + (Fp) + (Kd) dan innan valet 2006 delade ut i alla brevlådor där det stod att vi rödgröna skulle höja skatten med 2 kronor (!) om vi vann valet. De hade läst våra olika budgetförslag som fan läser bibeln och sedan kreativt adderat alla förslag och på okänt vis fått fram en summa på 2,2 miljarder kronor .I år skulle inga sådana påhopp förekomma, det hade (M):s ledare Lars-Erik Salminen försäkrat mig vid ett möte vi i somras. Tyvärr är Salminen litet glömsk, (inte bara i fråga om vad han varit med om i arenahärvan) så nu har (S)kattechockutspelet II anlänt. Denna gång är summan de hotar med 1 miljard kronor (!). Man vet inte om man ska skratta eller gråta, men det lutar åt det första, för tonläget är så hysteriskt uppskruvat att man bara måste fnissa.

Igår fick 73-åriga Gun tre lappar i sin brevlåda i Solna; två från moderaterna och en från folkpartiet. De handlade om oss. Jo, det är sant, om socialdemokraterna! De var så fulla av stolliga anklagelser och påståenden att t o m Gun, som inte är jätteinsatt i politiken, reagerade och ringde oss Solnasossar:
- De skriver en massa saker som inte stämmer. Inte har väl ni tänkt att smalna av gator i Huvudsta för flera hundra miljoner så att vår skatt höjs?
- Neeej, skrattade jag förvånat. Fem minuter senare kom en man in i valstugan:
- Moderaterna säger att det är olagligt med genomfartsavgifter och att de kostar hundratals miljoner och att ni tänker höja skatten för att finansiera det.
- Va?! sa jag förvånat. Men det är ju en enig riksdag som i juni 2010 antagit beslutet och nu krävs det bara ett mellanliggande val och sedan ett nytt likadant beslut (eftersom det är en grundlagsändring som ska till för att kommunerna själva ska få ta ut miljöavgifter), men det är ju bara formaliteter? Så rent bokstavligt har moderaterna rätt att fram till att en ny riksdag samlats och den nya grundlagen träder i kraft är det självklart "olagligt" med genomfartsavgifter.

Sedan ringde Gun från Bagartorp igen. På en av lapparna stod det att hennes och många Bagartorps långa kamp för en vettig mataffär nu var över. Den hade moderaterna fixat. Samma ägare som driver den kritiserade Vi-butiken skulle erbjudas en större butik i ett grannkvarter. Och Folkpartiet lovade plötsligt att renovera skolan! Men Gun, som är luttrad efter 50 år som Bagartorpsbo, muttrade: - Efter 12 år av löften, kommer de nu med ett till! De har struntat i oss i decennier, tror de verkligen att de kan slå blå dunster i ögonen på oss genom pajkastning på andra partier och löften om guld och gröna skogar till oss? De verkar ju rent desperata.

Ja, så kanske det är. Om högerpartierna hade en verklig vision för Solna, skulle de väl hellre prata om den än om hur dumma motståndarna är? Och den där julklappssäcken kunde de väl halat fram under något av de tidigare tolv år de haft makten? Om nu Solna är så rikt och välskött som de skryter om, hade vi väl inte haft skolor med läckande tak, stadsdelar som lämnats åt sitt öde med nedlagd service och nässlor istället för välskötta rabatter? Då hade de väl kunnat göra mer åt trafiken än att låta ett byggföretag bygga ett hus och en getingmidja mitt på Storgatan-Armegatan? Och efter tolv år vid makten kunde de väl lärt sig att skilja mella kommunal kärnverksamhet och kommersiella riskkapitalprojekt och givit sjutton i att lockas in i ägar- och driftansvar för miljardprojektet Swedbank Arena?

Jag upprepar:
1. Vi socialdemokrater lovar varken guld eller gröna skogar i Solna.
Vi vill varken höja eller sänka kommunalskatten, som alltid varit låg i Solna, oavsett styre. Läs mer HÄR och HÄR.

2. Vi vill hellre granska hur de 2,5 miljarder Solnaborna betalar i skatt används, och hur de miljarder vi har på banken förvaltas.

3. Vi vill hellre använda dem till upprustning av skolor, parker och idrottsanläggningar för barn och ungdomar, än till att bygga, äga och driva en "eventarena" för 60 000 pers utan hemmalag. För att inte hamna i julklappsfällan, vill vi vara tydliga: I vår budget lägger vi dubbelt så mycket pengar som dagens (M)ajoritet, 180 mot dagens 90 miljoner kr per år. Chanserna att stoppa den sedelbränning det innebär att låta grejor stå och förfalla fördubblas, men, BUT, det kommer inte synas någon skillnad i brådrasket, för behoven är enorma och ALLA styren har försummat dem alltför länge. Det är t ex fyra år sedan mannen som vill kalla sig borgmästare lovade AIK en klubblokal för ungdomsfotbollen. Efter tolv år vid makten lovar hans allianspartner Fp mer än halva investeringsbudgeten till skolrenovering. Visst är det frestande att försöka köpa sig röster påd et här sättet, men jag tror det är bättre att vara ärlig: Jag har egna erfarenehter av att som AIK-förälder få förvara bollnät i hemma i hallen, jag tycker det är skamligt att ungdomslagen får ha sina grejor i en container och att man får skämmas för vattensjuka grusplaner när lag kommer på besök, och vi kommer att göra allt för att uppfylla löftet till AIK, men om ett skoltak hotar att rasa in måste vi ta det först. Så är det.

4. Vi kräver alla korten på bordet i arenahärvan. Vi kan inte backa bandet, men vi tänker göra allt vi kan för att stoppa miljonrullningen med Solnabornas pengar, tillsätta ett proffs som Solnas representant i bolagsstyrelsen och öppna för demokratisk insyn för dem som betalar kalaset; Solnaborna. Detta är ett gigantiskt riskkapitalprojekt som ska stå på egna kommersiella ben och inte betalas av Solnaborna, vare sig kontant eller med markförsäljningar. Den "sunkiga mark" som (M) påstår är vår insats i affären är bl a den fina glänta som kallas blåsippsbacken vid Råstasjöns nord-västra strand. Den tänker vi aldrig medverka till försäljning och exploatering av! Läs mer om arenaaffären och vad dagens majoritet beslutat HÄR och HÄR. Fakta sparkar.

5. Vi vill införa genomfartsavgifter för de bilister som varken har start eller stopp i Solna.
Inte på måndag, men så fort riksdagens partier fattar det formella beslut om ändringar i grundlagen som de redan är eniga om. Det är betydligt snabbare än den betalmotorväg i tunnel genom Huvudsta som Salminen och grabbarna tror de ska få någon privat entreprenör att vilja bygga. Och mer effektivt än att smalna av en gatstump mitt inne i Solna, som gör hela staden till en propp, eller att sätta upp verkningslösa 30-skyltar.

Lästips: Den som kastar mest skit vinner. Inte!
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , och annat intressant

onsdag, september 15, 2010

Börja med skolan, så löser sig resten



Vad vill ni med skolan? frågar många skolbarn som besöker oss i valstugan. Häromdagen skrev jag i inlägget "Oj, var det mask i äpplet" hur ohederligt jag tyckte det var av Fp i Solna att lova pengar till skolupprustning som de a) inte har majoritet för i sin allians och b) inte räcker långt med tanke på deras underlåtenhetssynder under 12 år vid makten. I samband med det var det någon som klokt påpekade att jag borde säga vad vi själva vill med skolan också, så det ska jag härmedgöra:

Vi Solnasossar har under det senaste året besökt föräldraråd i alla Solnas stadsdelar och de flesta skolor, vi har pratat med förskoleföräldrar på gator och torg, vi står i ständig kontakt med lärare och rektorer och vi är djupt oroade. Oroade och förvånade, över att inte fler föräldrar och lärare protesterar högljutt. Som den HÄR föräldragruppen till exempel. Har folk givit upp? Orkar eller hinner de inte se och bry sig? Är det som med nyheterna i TV, där man ser krigsbilder och bytter kanal till npt lekprogram för att det är så otrevligt?

Solna hade en gång rykte om sig som Sveriges barnvänligaste kommun. Alla vi som har barn eller barnbarn i Solnas skolor och förskolor i dag vet att den tiden är förbi. Vi känner oss varken trygga eller stolta längre.

Trots att personalen i Solnas skolor och förskolor sliter hårt och i många delar lyckas bra finns inte förutsättningar att nå riktigt goda resultat. Barnen får inte möjlighet att utvecklas efter sin förmåga. Det visar inte minst den skandalrapport som Skolverket skrev efter sin stora inspektion i Solna för två år sedan.

Det finns nu en trend att de resursstarkaste föräldrarna tar sina barn från våra kommunala skolor och förskolor till alternativ som de upplever vara bättre.

En attitydundersökning visar att Solnas elever och föräldrar är mindre nöjda än elever och föräldrar i andra kommuner i länet.

I Solna kan färre föräldrar rekommendera sitt barns förskola jämfört med föräldrar i övriga undersökta kommuner.
Knappt hälften av Solnas åttondeklassare kan rekommendera sin skola till en kompis jämfört med nära två av tre i andra Stockholmselever.

Hela 40 procent av femteklassarna känner inte arbetsro på lektionerna. Motsvarande andel i övriga kommuner ligger på cirka 30 procent, vilket redan det är mycket.

Skolverkets kritiska inspektionsrapport från 2008 visar att Solna ligger illa till när det gäller både arbetsro och kunskapsutveckling jämfört med andra kommuner. Förbättringar som gjorts är marginella.

En lärare berättar uppgivet att skolan inte får tillräckliga resurser till de barn som behöver särskilt stöd:
Söker vi för sju elever så får vi till två. Alltså ska sju barn dela på resurser som är lagom för två. Resultatet blir att ingen av de sju barnen får tillräcklig hjälp.”
Skollokaler och skolgårdar är slitna och dåligt isolerade. Det är ett ständigt återkommande ämne på föräldraråden, liksom skolmaten. I Tallbacka, Granbacka, Skytteholm och Råsunda läcker fönster och tak på flera ställen varje gång det regnar.

I Frösunda finns inte ens en kommunal skola. Och till friskolorna i området är det långa köer. Barnen skickas med taxi till Bagartorpsskolan som nästa år blir full. Den självklara rätten för barn att få gå i närmaste skola existerar inte för Frösundabarnen.

Rektorerna får, på grund av alltför många administrativa uppgifter, inte en chans att vara de pedagogiska ledare som de vill vara.

Solnaföräldrar får inte information om deras barn är frånvarande från skolan. Det kan ta flera dagar, ibland veckor innan de får veta.

Trafiksituationen runt skolorna är kaotisk och mycket oroande enligt många föräldrar.

Det är svårt för skolorna att få tag på bra vikarier när de ordinarie lärarna är sjuka.

Den informationsteknik som i dag är en självklarhet på varje arbetsplats är fortfarande en utopi i skolan.

Solna hör till de kommuner som nyligen fick kritik av Svenskt Näringsliv för att man inte redovisar de olika skolornas kvalitet på kommunens hemsida.

Solnas borgerliga politiker, med moderaterna i spetsen, har en låg ambition för skola och förskola och ändå når de inte sina egna lågt uppsatta mål. Trots detta slår de sig för bröstet och säger att allt är bra som det är.

Genom våra kontakter med Solnas föräldrar vet vi att allt inte är som det borde vara, varken i skolan eller i förskolan. Vi delar föräldrarnas oro och kommer att genomföra följande förändringar:

• Öppna en kommunal skola i Frösunda redan hösten 2011
• Rusta upp alla lokaler och skolgårdar samt förbättra trafiksituationen utanför skolorna – vi kommer omedelbart starta en inventering och göra en genomförandeplan
• Anställa fler och behöriga lärare på lågstadiet – forskningen visar att det är i tidiga åldrar lärartätheten betyder mest
• Minska barngruppernas storlek både i förskolan och i skolans lägre årskurser. Detta kan vi göra genom vår fördubbling av inveteringsbudgeten, som gör det möjligt att bygga om, bygga ut och bygga nytt, vilket ger färre barn i de redan existerande grupperna. Fler lärare i de tidigare åren får vi genom en ordentlig översyn av driftbudgeten på c:a 2,5 miljarder. Exempelvis har avgiften för besöksparkerare inte höjts på massor av år, och det är gratis att ställa bilen i Solna efter 18 samt hela helgerna... en höjning skulle ge en speciallärare på varje lågstadium i Solna!
• Skapa studieverkstäder där elever under eftermiddagarna kan få hjälp av utbildade lärare med läxor och även studera självständigt – ingen elev ska halka efter för att de inte får hjälp hemma eller är för trötta för att göra sina läxor på kvällstid
• Skapa pedagogiska inspirations- och utvecklingscentra för lärare och annan personal i skolor och förskolor – här kan man lära av varandra istället för att konkurrera om eleverna.
• Samarbeta med föräldrarna, bland annat genom att skicka SMS så fort ett barn inte är närvarande på en lektion och satsa på mötesplatser för föräldrar i skolor och förskolor
• Förbättra utvecklingssamtalen så att alla föräldrar får tidig, tydlig och framåtsyftande information om hur det går i skolan. Utvecklingssamtalen ska tala om "Här är du nu, hit ska du och det här behöver vi tillsammans göra för att du ska komma dit." Exakt i vilket skolår de detaljerade, skriftliga omdömena sedan omvandlas till kodifierade betyg i form bokstäver eller siffror, är mindre vitkigt och borde egentligen kunna vara upp till lärare och elever att avgöra.
• Göra det lätt att välja skola och förskola – redovisa tydligt samtliga skolors kvalitet på Solnas hemsida
• Skapa samarbete för erfarenhetsutbyte mellan skolorna i Solna, både kommunala och fristående
• Följa upp matleverantörernas avtal med kommunen för att säkra god kvalitet på skolmaten
• Bygga upp en egen vikariepool för skolor och förskolor i Solna
• Skaffa fler och moderna datorer
• Befria rektorerna från administrativa sysslor så att de får vara pedagogiska ledare
• Återinföra skolvärdar för trygghet och trivsel

Vi vill återupprätta Solnas rykte som Sveriges barnvänligaste kommun. Vår ambition med skola och förskola är hög. Den bygger på vår absoluta övertygelse att varje barn har rätt att utvecklas efter sin förmåga, både de som har lätt för att lära och de som behöver extra tid.

Vi vill att skolan ska möta alla barn med höga, tydliga och positiva förväntningar baserade på varje barns nyfikenhet och förmåga.

Vi vill betala låg skatt och ändå få bra skolor och förskolor. Vi vill helt enkelt få ut mer för våra satsade pengar. Det går! Solna kan bättre!

Jag håller verkligen med Lärarförbundet, som i sin kampanj säger "Börja med skolan, så löser sig resten". OK :-), här är jag kanske litet partisk, eftersom det var mitt engagemang i detta fackförbund som var min inkörsport till politikengagemanget, men vadå, det är ju sant! Det var för att jag såg hur billigt och (relativt) enkelt man kunde ordna saker till det bättre när barnen var små, och hur dyrt och svårt det bev när de blev äldre, som jag började kämpa emot dumdyra nedskärningar på skola och socialpreventiv verksamhet. Nu känner jag hur tongångarna från tidigt 90-tal är tillbaka; med snack om närande och tärande sektorer och människor. Fy f-n!


HÄR är en krönika jag skrivit om fritidshemmen i senaste numret av Lärarförbundets tidskrift Fritidspedagogen.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , och annat intressant

söndag, september 12, 2010

Vi ses på facebook, så ses vi på torget!

I veckans nummer av Dagens Samhälle intervjuas jag och en Kd-bloggare om sociala mediers betydelse i valrörelsen. För mig har bloggen faktiskt fått mindre betydelse, då mycket tid läggs på möten IRL. Men det betyder inte att mötena URL blivit färre, tvärtom har de blivit fler, i en slags samverkansspiral mellan Facebook, medelåldringarnas fritidsgård, och möten på torget, puben, lokakrogen och valstugan. Folk man bara sett på nätet förut dyker plötsligt upp i valstugan, och folk man snackat med på puben lägger till en på Fb och så fortsätter diskussionen där. Grymt bra i dessa bråda tider, oavsett om det är valrörelse eller inte!

Notera mobilen i förgrunden, där diskussionen på nätet pågår samtidigt som den vid bordet:-)

Under valrörelsen får dock korta microbloggningar i statusraden på Facebook ersätta inläggen här på bloggen. Sedan skriver jag som vanligt igen, och på fredagen efter valet, den 24 september ska jag medverka på ett seminarium om sociala medier i valrörelsen. Men tills dess så ses vi på Fb, Twitter Sandra´s eller Backtugan.

Det roliga med valrörelser är att man träffar och pratar politik med så många människor och får höra så många kloka och smarta idéer och tankar. Det här fick jag av en gammal bekant och Solnabo via mail, med rubriken "She´s not there":
... är en höjdarlåt med The Zombies. Visste du att de spelade i Vasalundsskolans Sporthall på 60-talet?
I alla fall var jag förbi Solna C och tänkte säga hej men du var inte där.
Läste om dina 20 timmars arbetsdagar - önskar att de ger resultat! Solna behöver en borgmästare som representerar Solnaborna även efter ett val.
...
Det är så många Solnabor som känner sig överkörda. Med en vecka kvar finns det säkert många röster kvar att plocka. Problemet är bara att få de missnöjdas röster.

Läste en insändare i Mitt i Solna som klagade över pålningsarbetet vid Arenabygget och störningarna för de boende. Insändaren skrev om politikerförakt och konstaterade uppgivet att han väl fick rösta blankt(!). Eh hallå? Hur tänker man då? Man vill ha en förändring men är inte beredd att aktiv göra något för att få den - i det här fallet uppenbarligen ett blockbyte. Hellre då än att byta sida väljer han att lida i fyra år till!

Hur lyckas man då få över de väljare, som med den gamla mängdlärans begrepp både tillhör gruppen borgerliga och gruppen missnöjda? Jag tror att det för att få den gruppen att byta sida har betydelse hur man förpackar politiken - sitt budskap.

Tänk på Apple som är världsmästare på att förpacka elektronik så att den säljer. Eller jämför med Ericssons kontra Nokias telefoner längre tillbaka i tiden. Båda hade bra elektronik men på Ericsson var det tekniker som skapade lurarna medan Nokia hade en designavdelning som arbetade nära teknikerna. Gissa vilka lurar kunderna valde?

Det viktiga är att det man säger måste komma i förgrunden. Tänk på det som om man gjorde ett blindtest på väljare. De får läsa vad de olika sidorna vill men de får inte veta vilken som säger vad. Först efteråt när de har valt får de veta vilken sida som sagt vad.
"ALTERNATIV FÖR SOLNA"
Tänk om Socialdemokraterna och De Gröna skulle ställa sig bakom en sådan paroll? Först skulle man se "Alternativ för Solna" sedan skulle man klargöra vad det innebär och sist vilka som står bakom.

Så är det ju inte nu med blockpolitiken - först ser väljaren rött eller blått (grovt räknat). Sedan, möjligen eller eventuellt beroende på eget engagemang, vad de säger att de vill göra. Väljer du efter färgen är risken stor att du en vacker dag sätter morgonkaffet i halsen när du dels inser vad som håller på att hända och dels inser att du själv har röstat för det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , och annat intressant

onsdag, september 08, 2010

Om detta må du inte berätta

Det nya arbetarpartiet har mycket pengar. Varifrån vägrar de berätta, men det är uppenbarligen några stora aktörer som känner behovet att investera hårt i en borgerlig valseger, för nu är stan full av färgglada annonser där moderaterna talar om hur kul det är att ha ett jobb. Man får semester den 25:e och semester, då man kan grilla. Bilderna av dansande ungdomar och Pripps Blå-lycka ska tydligen associera moderaterna med kul typer som fixar jobb åt alla.

Tittar man på fakta för regeringen Reinfeldt, som sa att de efter fyra år skulle prövas mot hur de klarade jobbfrågan, ser det litet mer, hur ska jag säga.... grått ut:
  • 100 000 färre jobb i Sverige,
  • 70 000 fler i utanförskap (deras egen definition) och
  • en arbetslöshet som har ökat mer i Sverige än genomsnittet i Europa, sedan hösten 2006. (Källor: SCB, Eurostat)
Och här är planerna de inte berättar om på en enda affisch. Inte så svårt att förstå kanske.
Det faktum att du ska ha mindre att säga till om på jobbet, sämre arbetsmiljö, sämre trygghet och lägre lön (särskilt om du är ung) får nog även den skickligaste reklambyrå problem med att sälja med färgglada bilder.

Läs Lars Berges mitt-i-prick beskrivning i SvD m hur hur
de nya Moderaternas PR-gäng kom på att i soffpotatisarnas Sverige går det att sälja politik på samma sätt som med vilken vara som helst: "Det är upplevelsen av produkten som räknas, inte själva innehållet i förpackningen. Se bara på Pripps. Etiketten var ny. Men det var ju fortfarande samma svaga och färglösa blask i flaskorna."

Jag börjar av någon anledning nynna på R.E.M-låten "Shiny happy people"...


Tack Alliansfritt Sverige för er som vanligt utmärkta konsumentupplysning!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , och annat Intressant

tisdag, september 07, 2010

Han gjort det igen! eller Politik är att Ilija

- Den där snubben känner jag igen, han är cool! När tonårskillarna från Blåkulla pekar på Ilija Batljans valaffisch och vet vem han är, efter ett halvårs opposition i luddiga landstinget, då är det nåt som håller på att hända. Nåt ovanligt.

Klart man får cred bland ekonomer och företagare om lyckas spara 8 miljarder åt den moderata majoriteten efter deras klantiga upphandling av nya Karolinska sjukhuset. Men när coola gänget med kamphundarna på torget vet ens namn, då är man hemma.

Och nu har han gjort det igen, snubben som kom hit 1993 från Montenegro, ett av de minst utvecklade och minst industrialiserade områdena i forna Jugoslavien och blev nationalekonom. Suttit hemma på nätterna med exceldiagrammen och räknat ut hur mycket av landstingsskatten som slösas bort. Kanske är det det forna hemlandets utbredda korruption som fått honom så på krigsstigen mot det han med sitt brutalspråk brukar kalla svindleri med skattepengar. Anledningen är mindre viktig, finns det pengar att spara ska man göra det, punkt slut. Och Stockholms läns landsting är enormt, en koloss på lerfötter, där det kan sparas stora pengar. Närmare bestämt 4 miljarder kronor, har Ilija räknat ut.

Uh uh, det kommer inte göra honom populär hos personalen, tänker jag först. Eller så gör det det? För tänk om alla dessa pengar som flyter iväg till matleverantörer, (ju mer desto färre portioner de serverar!?), istället kunde gå till nåt vettigt, som att göra maten ätlig så att anhöriga slapp komma med matlådor? Och tänk om man istället för att betala för vård och kollektivtrafik som överhuvudtaget inte levereras, kunde få motsvarande mängd som faktiskt utförs? Eller om man istället för att tokprivatisera och outsourca allt som går, kunde driva vård till självkostnadspris och lägga mellanhändernas vinst på att höja kvaliteten? Då skulle vi kanske kunna slippa det som Ilija-rapportens titel syftar på, Gustav Möllers ord om att "Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket"...

Här är hela listan:

Vart försvinner alla pengar?
Drift:
Till en jättelik byråkrati -450 000 000
Till dyr och dålig mat -100 000 000
Till överkompensation till sjukhusen -50 000 000
Till avknoppning istället för vård -20 000 000
Till tjänster som inte utförs -60 000 000
Till vård pga. Bristande städning -300 000 000
Till felaktiga upphandlingar -100 000 000
Till konsulter istället för egen kompetens -350 000 000
SUMMA -1 430 000 000

Investeringar:
Till spårvagnen NK-Express -288 000 000
Till dyr konvertering av Saltsjöbanan -2 400 000 000
SUMMA -2 688 000 000

Det är skakande läsning. Här har man trott att ens skattepengar gick till viktiga saker och att grejor kvalitetskollades hyfsat noga. Men det är miljardbelopp som rullat sedan Filippa "bara det blir privat blir det bra" Reinfeldt blev sjukvårdslandstingsråd 2006, rakt ner i fickan på privata vårdbolag, bussbolag och matleverantörer.

Inte undra på att moderaterna vägrar redovisa var de fått sin enorma valbudget ifrån. Det finns uppenbarligen stora affärsintressen i att investera hårt i en borgerlig valseger...

Nu håller jag tummarna för att Ilija vinner, för vi kan faktiskt inte vänta på att vända på varenda krona i sjukvården.

Det gör förresten ingenting att han har ett svåruttalat namn, för när jag pratar med ett annat gäng; det som samlas på puben redan vid lunchtid, så tar en av gubbarna där en penna och ritar på broschyren jag har med mig; +++++, fem plus i kanten bredvid Ilijas bild. Sen säger han , på bred skånska: - Sanna mina ord, den mannen kommer bli statsminister, fastän han är utlänning.

Igår skrev City om en mätning som visar framgångsvindar efter Ilijas tillträde. Landstinget kan faktiskt komma att få en ny politik för sjukvården och för kollektivtrafiken.

Läs hela rapporten här.
Peter Andersson skriver också om dagens slöserirapport, liksom Alexandra
Aftonbladet. Och här är pressmeddelandet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , och annat Intressant