En torr men livsviktig bloggpost

I somras var jag nära döden, men hade en ofattbar tur. Det är inte det jag tänkte skriva om, utan vad som hände sedan.
Vår släkts sommarställe ligger längst ute på en klippa på en ö på västkusten. Den här augustiveckan var det kuling i flera dagar, och till sist slets en jordledning av från en elstolpe nära våra stugor.

När jordningen försvinner går strömmen bananas och 'flyter' helt fritt genom husets alla apparater och kan t o m få kontakt med diskbänken. Tar du då i den, så...ja.

Men nog om det. Ingen blev skadad, men elektriska apparater började ryka och gick sönder. Du kan märka att detta är på väg att hända genom att lamporna börjar skina onaturligt starkt eller svagt, eller växlar däremellan. GÅ DÅ OMDELBART OCH STÄNG AV HUVUDSTRÖMBRYTAREN.
För säkerhets skull, rör inte vid knappen med handen utan använd ett verktyg av trä eller plast.
Jag drog bara ut sladden på min rykande dator ur väggen, som tur var fick jag ingen el i mig. Först när även ugnen började ryka, fattade jag att nåt allvarligt var på väg att hända och ringde elbolaget, som sade åt mig att stänga av huvudströmmen.
Efter vad som kändes som en evighet men bara var 1-2 timmar kom elbolagets reparatörer med båt och klättrade upp i stolpen och konstaterade att det var ett så kallat nollfel. (Somliga kallar det PEN-fel.) Hittade följande förklaring på en annan sida:
Förändrad spänning på ett till synes slumpmässigt sätt i hela huset. 400 volt där det inte hör hemma innebär döden för mången elektronisk apparatur.
Reparatörerna sade att jordledningen skavts av som en följd av ålder och väder, och att vi haft en väldig tur som inte fått strömmen i oss.

OK, vad göra nu? Elbolaget bad oss kalla dit en elektriker för att gå igenom alla apparater och se vilka som skadats. Vi gjorde så, och skickade listan med alla summor för reparationer och nyinköp till elbolaget. Det var nu problemen började.

Nej, vi skulle inte få ersättning för mer än dagsvärdet på grejorna. Ungefär som man får av sitt försäkringsbolag. Min dator, som var fyra år gammal men funkade utmärkt, skulle jag t ex bara få 2000:- för. Då blev jag och grannen kusinen, som också drabbats, rejält upprörda. Inte nog med att elbolaget inte skött underhållet av sina ledningar och stolpar, vi skulle dessutom få stå för merparten av kostnaderna för skadan själva?!?!

Som tur är, så är jag en envis jävel, så jag låg vaken en natt och googlade allt jag kunde hitta om skadeståndslagen. Det är nämligen den som gäller om en person eller ett företag orsakar dig en skada. Försäkringsregler med åldersavdrag på prylar och sånt är nåt helt annat, och inte alls tillämpliga här. Enligt skadeståndslagen och dess rättspraxis, så ska den skadelidande inte försättas i en sämre ekonomisk sits än innan skadan. (Inte heller i en bättre sits, förstås.) Vad jag kunde se av tidigare domar och rättstolkningar, så hade vi alltså rätt att få skadestånd som gjorde att vi kunde skaffa tillbaka eller reparera alla apparater som gått sönder, och även att få dem transporterade ut till var otillgängliga ö.

Vi skrev ett brev till elbolaget där vi hänvisade till detta, och efter mycket väntan och diskussioner med dem, så gav de oss slutligen rätt. Vi får inte hela nyvärdet på prylarna, men tillräckligt för att skaffa billigast möjliga nya. (I vissa fall, som för en TV, så har ju priserna gått ner sedan den köptes.)

Anledningen till att jag skriver detta är att fler ska få veta vad som gäller och förstås även för att varna för sådan här skador.

Alltså, slutsats:

1. Om lamporna i ditt hem börjar uppträda skumt, blinka, surra och lysa starkare eller svagare än vanligt - STÄNG AV ALL STRÖM I HELA HUSET OCH RING DITT ELBOLAG!
2. Om du drabbas av skada, så begär ersättning enligt skadeståndslagen. Det finns även en ellag, men den gäller vid strömavbrott, som det alltså inte var frågan om här.
3. Ersättning enligt skadeståndslagen syftar till att kompensera den som lidit en skada. Den skadelidande ska efter att ha fått ersättningen hamna i samma ekonomiska läge, som hen befann sig i innan skadan inträffade. Ersättningen ska inte omintetgöra den skadelidandes möjlighet att skaffa ny egendom efter en skada. Det kan ibland vara skäligt att göra visst avdrag för ålder på prylarna, men rätten påpekar att egendom kan vara lika användbar för sin ägare som ny egendom, trots att den har uppnått en viss ålder, varför avdrag ska göras med viss försiktighet.

Hur många gånger kan Tre mobilråna en pensionär?

När min mamma blev gammal och fumlig, köpte jag henne en Doro "seniormobil", en sån där telefon med extra stora knappar. Hon hade då precis blivit pålurad en ny Tre-mobil med abonnemang, som hon varken klarade att ringa eller svara med. Men det var förstås inget de ambulerande försäljarna i köpcentrumet brydde sig det minsta om. De fick ju sin säljbonus.

Den nya pensionärstelefon däremot, skulle vara jätteenkel och lättskött. Det lovade de Tre. Tyvärr slutade den ladda efter en kort tid. Stendöd.

I Tre-butiken i Solna, dit mamma lyckades ta sig för att lämna in den på reparation, meddelade man att det skulle ta upp till tio veckor att laga telefonen, och att man tyvärr inte hade någon lånetelefon att erbjuda under tiden. 

MEN, tillade försäljaren, mamma kunde få en ”gratis” telefon till sin fasta telefonlinje, en likadan Doro pensionärslur, om hon bara signade upp sig för deras IP-telefoni. Då kunde hon ju gå hem med en ny likadan telefon redan idag! 

”An offer you can’t refuse”, såvida hon inte ville vara utan telefon i månader.

Nu satt mamma alltså med TVÅ ”pensionärslurar” med tillhörande abonnemang från Tre. 

- Nåja, man behöver ju ofta både mobil och hemtelefon, och de erbjöd OK priser, så varför inte? Så resonerade vi, tills telefon två också gick sönder. Samma problem, ingen laddning. Död. In på lagning igen.

Här nånstans blir det en lucka. Vi tappar räkningen på hur många gånger som jag, nån av barnbarnen, väninnan eller hemtjänstpersonalen besöker Tre-butiken. Jag vet bara att det i princip alltid var bara en av telefonerna som fungerade. (- Nej, ta inte den där, det är den andra som funkar.) 

Vilket började bli ett stort problem, eftersom mamma nu fått stora problem med minnet och förflyttning i lägenheten. Alltså behövdes det en fungerande telefon både i vardagsrum och sovrum.

För ett år sen gav båda telefonerna upp samtidigt. Panik. Som vanligt fanns inga lånetelefoner att tillgå i butiken, MEN om mamma förlängde sitt abonnemang i två år till… så VOILA, då kunde hon få med sig en ny telefon hem redan idag! 

Börjar ni känna igen mönstret? Inga lånetelefoner (eller bara ett fåtal, som snabbt går åt), långa reparationstider, ett "erbjudande" kunden inte kan motstå om hen behöver sin telefon (säg den som inte gör det), och vips, så har Tre 

1. sparat in kostnaden för en reparation

2. sparat in kostnaden för fler lånetelefoner

3. tjänat pengar på att binda upp kunderna för nya abonnemang och bindningstider

WOW, vilken affärsidé!

Och vilka mesproppar till kunder vi är, som går på det här...

I förrgår hade återigen BÅDA telefonerna lagt av samtidigt, och jag fick äntligen nog. Jag har nu krävt att Tre avslutar abonnemanget med omedelbar verkan. Återkommer med rapport om hur det går. 

Hittills har jag + ett av barnbarnen väntat i butiken och suttit i telefonkö, pratat med Abonnemangsservice, Kundservice och Kundrelationer (Vad är skillnaden? Borde de inte alla ha hand om kundrelationer?) i sammanlagt gissningsvis 6-7 timmar. Tyvärr har såväl Ella, Vincent som Maja valt att vidarebefordra ärendet, som nu ligger hos mytomspunna KUNDRELATIONER. Denna avdelning går det inte att ringa direkt till, dit måste man hänvisas av en Ella, Vincent eller Maja. Man får då beskedet att KUNDRELATIONER kommer att ringa upp en oklart när, och då från ett DOLT NUMMER! Gud, vad jag ser fram emot den relationen! Känns så spännande och mystiskt på nåt sätt. Nästan som en date.

Spänningen stiger. I’ll be back.

UPPDATERAD
I värsta mardrömskön på E4 vid Karlinska kommer det. Samtalet från det okända numret!!! Det är Maja från Tre igen! (var det hon hela tiden, som var "Kundrelationer, fast hon inte ville erkänna det när jag ringde upp i morse? Den gåtan lär vi aldrig få veta svaret på:-) Hon låter så sprudlande på rösten att jag genast förstår: De avslutar mammas tvångsförlängda abonnemang med omedelbar verkan....! MEN, det finns ett MEN meddelar hon med beklagande röst: - Då måste du lämna tillbaka telefonen. 
Aldrig har jag låtit så uppriktig i hela mitt liv: - TA DEN , ta den för all del! Vi vill aldrig se den igen, i hela mitt liv och den korta återstoden av min mammas liv!


Slutet gott, men långt ifrån allt gott. 

Varje dag går folk in i Tre och andra operatörers butiker med sina trasiga telefoner. Och många, många gånger kommer de ut med ett nytt abonnemang och en ny lur istället för en lånetelefon under lagningstiden.

Läsa på skärm, nä fy! Eller?

Jag skulle kunna gnälla på iPhone-uppdateringen 7.0.2, jubla över opinionssiffrorna i politiken eller hata höstvädret, men... nej.

Istället tänkte jag skriva om e-böcker. Sedan jag började segla har jag svårt att släpa med mig böcker. Så mycket som jag läser, så blir det för tungt att släpa med sig tillräckligt med böcker.

Jamen, hur står du ut med att läsa på skärm, saknar du inte lukten av boksidorna? frågar vännerna.
Jo, det gör jag, jag älskar lukten och känslan av en bok i handen. Men vad gör man?

Med tiden har jag dock vant mig. Och här kommer fördelarna:

• Det är gratis att låna e-böcker på bibblan, och boken finns alltid inne. På listan över e-böcker kan man enkelt ladda hem en bok i 30 dagar. Och hinner man inte lösa den på den tiden, är det bara att låna om den.
• Skärmar är inte kul, särskilt om man inte är van, men det går att ställa in så många olika läslägen. Mörk bakgrund, ljus, stora bokstäver, små, olika färg och typsnitt om man vill.
• Jag behöver inte läsglasögon längre!
• jag kan läsa i sängen även om det inte finns sänglampa. Det är bara att öka ljuset i inställningarna.
• Jag läser på min iPad, som jag nästan alltid har i väskan.På den har jag fäst ett handtag, HandEholder, som går att vrida i alla lägen. Perfekt för sängläsning, bra grepp när man bär paddan, så att den aldrig glider ur händerna och tappas. Skitbra att ha även för annan användning än bokläsning!
• Det tar bara några sekunder att ladda ner en bok, så man är inte beroende av bra Internet, vilket det väääldigt sällan finns när man ör ute och seglar.
• Man behöver INTE nån särskild läsplatta som t ex Kindle, en vanlig iPad eller annan surfplatta funkar utmärkt. Man hämtar bara en app som heter Bluefirer Reader. Instruktioner finns på eLib. På lånekortet från bibblan finns ett lånekortsnummer som man fyller i när man lånar, plus sin lånekortskod. Vips, så är boken din. Man kan ven köpa böcker, men de flesta, även nya böcker finns till utlåning.

Är du fortfarande inte övertygad (folk brukar vara litet misstänksamma mot skärmläsning), så pröva med en bok iallafall. Snart är du hooked, jag lovar. När jag i somras fick en gammal vanlig bok i födelsedagspresent, kände jag helt plötsligt hur jobbig det var, att hålla upp den, hitta bra läsljus, rota fram de gamla läsglasögonen, böket med bläddrandet och att hålla reda på vilken sida jag var på.

Men luktade gott, det gjorde den! Kanske en grej för nästa Apple-version?

Läs även andra bloggares åsikter om eböcker, e-böcker, ebo, e-bok, Apple, Mac 10.7.2, Mac 10.7.3, läsplatta, läsplattor, bibliotek, läsa, böcker, handeholder, elib och annat intressant

Att bli fet är ett medvetet val. Eller?

Ååh, ska du till USA, vad mycket god mat du kommer äta!
Hm, ja, det beror vad man menar med god... MYCKET är det iallafall, det är sak som är säker.

På Backbones Steakhouse tar det lång tid innan vi lyckas beställa. Alla val man måste göra...
-Vilken dressing till salladen? - Vilken fyllning till den bakade potatisen? -Hur vill du ha din stek? - Vilken sylt till cheesecaken? Ska det vara vispgrädde som topping på kaffet? Pust.

Och innan vi fått in huvudrätten har kyparen hunnit rycka de hinkstora läskglasen och fylla på dem två gånger. "Free of charge" förstås. Fast jag som god svensk uppfödd på Socialstyrelseråd försöker hoppa över deep fried och alltför mycket potatis, får jag under middagen förmodligen i mig mer kolhydrater och socker än på en vecka hemma. Efteråt känns det som om vi rullar fram, fast vi har trotsat den amerikanska vanan att ta bilen de två kvarten till restaurangen och får underliga blickar längs den trottoarlösa bilvägen.

Varför är amerikaner så feta? För att de är lata och okunniga, säger många. Ja, till viss del kanske, men det är långt ifrån hela förklaringen. Den prisbelönta dokumentären "The men who made us fat" ger en del av förklaringen. Det handlar om politik och ekonomi. En överproduktion av majs i USA gav upphov till idén om att börja tillverka majssirap, billigare och sötare än socker och användbar i en massa olika livsmedel.

När de första larmrapporterna om fetmaepidemin kom framhöll forskarna både sockret och fettet som orsaken. Men i mediarapporteringen framhölls enbart fettet. Det gällde att inte hota den blomstrande inhemska majsproduktionen. Vad skulle bönderna då leva på? Istället började jakten på fettet och en ny lönande industri med Low Fat Products växte fram. Dubbelbingo. Se dokumentären, skrämmande!

Mot detta man man förstås säga att det är upp till var och en att ta ansvar för vad man stoppar i sig. Det är väl inte matindustron som tuggar och sväljer åt dig? Bojkotta skiten och köp rena råvaror. Men är det så lätt att veta att det i ett vanligt paket med bacon är tillsatt druvsocker? Att dietläsk bara ökar sockerberoendet? Och när de bra råvarorna är svåra att hitta och kostar dubbelt så mycket eller mer än skitmaten. När det finnssocker i allt, även i produkter som inte behöver socker för att smaka bra. Insulinet höjs och fettet lagras lättare. En annan anledning är att skräpmat är så fruktansvärt billigt jämfört med riktig föda.

När jag först kom till USA bodde jag på ett lägenhetshotell i ett hyggligt område. Trots det fanns det på gångavstånd bara små minilivsbutiker där det inte fanns skuggan av frukt eller grönt att köpa. Jo, i en affär fanns en liten skål med enstaka frukter vid kassan. Ett äpple kostade en dollar. Även om man har bil och kan ta sig till en stor matvaruaffär, går det till exempel inte att hitta vanlig osötad yoghurt. Däremot hundratals olika "light"-yoghurtar, som trots sitt lägre fettinnehåll innehåller mer kalorier än naturell.

Kostdoktorns besök på Wal Mart säger egentligen allt.

Visst, näringsvärden står utskrivna på all processad mat, men i många länder, t ex USA och Australien, skrvs dessa "per serving" istället för per 100 gram som i exempelvis Sverige, vilket är lurigt. "Only 95 calories per serving" låter ju litet, men i landet av gigantiska portioner blir det många "servings" man sätter i sig i en "normalportion". Men verkligheten börjar komma ikapp även USA, där numera 62 procent av befolkningen räknas som överviktiga, varav hälften som feta.  inte ens Coca Cola Company kan längre värja sig mot beskyllningarna mot läsken som en av de största bovarna i fettdramat. Men kunskapen om dietläsken erkänner de inte. Oh nej, vad skulle de då sälja? I annonser framhåller de sig som alla goda gåvors givare, det ansvarsfulla bolaget som värnar om befolkningens hälsa, genom att stolt räkna upp att de numera producerar 180 lågkaloridrycker till amerikanerna.

Men det finns ett problem. Konstgjorda sötningsmedel gör det svårare för kroppen att reglera hur mycket du äter, enligt studien. Den söta smaken gör att kroppen förväntar sig energi som aldrig kommer. Kroppen blir lurad och vill kompensera det genom att äta mer annan mat. Lightläsken lurar kroppen på den energi den behöver och suget efter glukos finns kvar.

Men tänderna mår väl iallafall bättre av sockerfri läsk? Nä, inte det heller. Det är syran i läsken som skadar emaljen och den finns såväl i vanlig läsk som i lightvarianterna.

Men någonting har hänt den senaste tiden. Matindustrin har insett att de måste bemöta kritiken om att de fixerar sig på fettet, men blundar för sockret. De som nu träder fram med självpåtagen hjältegloria är läskindustin. Självklart utan några som helst andra intentioner än att fortsätta sälja läsk, ja kanske t o m höja försäljningssiffrorna genom att hitta nya nischer. Nu är det sugarfree som gäller. Utan att nämna den lilla detaljen att det kemiska sockret skapar minst lika mycket sockercravings som det naturliga. I Delta Airlines Sky Magazine har de lyckats få med en liten käck gratisartikel med titeln "Hur läskindustrin hjälper oss med en hälsosam livsstil". Där kan man läsa hur expresident Bill Clinton och läskindustrin utarbetat riktlinjer för kaloriinnehållet i drycker som erbjuds amerikanska skolbarn, vilket reudcerat kaloriinnehållet med 90 procent. Att de nu tokdricker aspartamläsk istället, ja det tycks vara helt i sin ordning. En amerikan kan ju inte vara utan sin soda! Det som i Sverige blommat upp som en storindustrin, kolsyrat vatten, finns knappt att få tag på i USA. ALLT måste vara toksött, oavsett om det är naturligt eller kemiskt framställt.

The Coca Cola Company måste vara hårt pressade, för de försöker sig nu också på en liknande charmoffensiv som den McDonalds gjorde efter filmen Supersize Me. I hela (ironi) 100 skolor i USA ska man öppna gym där eleverna kan träna bort Coke-kalorierna. Hoppas de inte glömmer att nämna att det tar ca 45 minuter för en "normalöverviktig" mellanstadieunge att styrketräna bort de 267 kalorier en stor cola innehåller.

Ja, stor kallas givetvis inte stor i USA. Vad sägs om Starbucks fantasifulla namn Tall (12 ounces), Grande (16), Venti (24), och nu senast Trenta (31)? Den sistnämnda är på nästan en liter! Och de dricks med allehanda syrups och toppings. Personalen blir alltid lika förvånad när jag tackar nej till den artificiella, sötade vispgrädden på toppen. En liten, liten tröst i sammanhanget är de 141 mataffärer som öppnat i s k "matöknar", områden där folk utan tillgång till bil tidigare inte ens kunnat handla ett äpple eller ett sallashuvud ens om de velat eller haft råd. Detta har gjorts på inititativ av några som kallar sig "Partnership for a Healthier America". Vilka intressen som ligger bakom dem framgår inte. Hoppas det är grönsaksbönderna som nu kräver sin del av vinstkakan. Men jag är pessimist. I the land of raw capitalism är även fetman en inkomstkälla, och såna tar man inte bort utan kamp i en superkommerisaliserad värld. I USA är även sjukvården en industri, och 10 procent av dess intäkter kommer från behandlingen av fetmarelaterade sjukdomar. Tänk om all feta amerikaner plötsligt slutade äta kolhydrat/sockerstinn mat, hur skulle det se ut för vinstsiffrorna? Sida vid sida, tillsammans skrider de fram... För den som ändå framhärdar, och har både kunskapen, tiden och pengarna som krävs för att äta vettigt, funkar det i USA? Tja, jo, hyfsat. Men det är inte enkelt, det kan jag intyga. Först efter flera veckor i USA lyckas jag hitta en stormarknad som säljer nyttig mat, WholeFoods, men den är svindyr. Denna måltid kostade ungefär tre gånger så mycket som den under, en "fruktsallad" inköpt på en diner. (Notera JellO:n och glassen! Vad hade de i en fruktsallad att göra??

Förresten, Sverige kanske är på samma väg? Se vad man kan köpa numera:

Läs även andra bloggares åsikter om matindustrin, glykossirap, USA, matöken, the men who made us fat, majssirap, jätteläsk, Coca Cola Company, dietläsk, Starbucks, grädde, LCHF, matöken, bantning, Kostdoktorn, GI, övervikt, fetma, fetmaepidemin, feta amerikaner och annat intressant Aftonbladet skriver också om ämnet: 

Du sköna nya värld

På YouTube cirkulerar flera filmer som visar att Walt Disney var en manipulerande, sexfixerad, djävulsdyrkande pedofil som ville leda barn i fördärvet och krossa familjevärdena. Sonen fnysskrattar och visar mig klippen där man försöker leda i bevis att det förekommer dolda sexuella budskap i Lejonkungen, Den lilla sjöjungfrun, Aladdin och de andra stora Disneyklassikerna. Jag gissar att det är den amerikanska högerns Moral Majority eller andra tokdårar som ligger bakom.



Gemensamt för alla dessa vuxna är att de försöker anklaga andra för det de själva har skallen fullt av. Man får verkligen ha ett stort mått av snuskig fantasi för att upptäcka att en pelare i Lilla Sjöjungfrun kan likna formen på en fallos, eller för att se bokstäverna SEX formas av ett dammoln som Simba rör upp i Lejonkungen!

På samma sätt undrar jag vem som egentligen skapat behovet av stringtrosor och BH:ar i storlek AAA för småflickor? "Vadårå, bara för att våra underkläder i storlek 65A har Hello Kitty- eller Snobben-motiv betyder det inte att de är för barn", försvarar sig branschen. Jag vet inte hur det är med er andra kvinnor, men själv slutade jag skriva Hello Kitty-grejor på önskelistan när jag var 10.

Och det senaste på mansfronten (ha, ha) som nu lanseras; snopplyftskalsonger, vem har bett om det?
Det är väl bara en tidsfråga innan det dyker upp blöjor i stringmodell med texten "Foxy" på för babyflickor och frontal enhancement-blöjor med inbyggd metallsuspensoar för småpojkar.

Det ska böjas i tid.

Nu får 8-åringar får rabatt på kroppsvaxning.

Och så kan man köpa en strippstång på leksakshyllan, det har jag skrivit om förut.

Ibland hatar jag den här världen...

Läs även andra bloggares åsikter om disney, pedofil, djävulsdyrkare, sexmode för barn, sexualiserat barnmode, stringrosor, hello kitty, bikinivaxning för småflickor, strippstång för barn och annat intressant

Nu får ni sluta tjata om snön

Nu är våren här: GB har presenterat årets glassnyheter! (Skvallrat genom Rebecka)

Ben & Jerry's Peanut Butter Cookie Dough
Magnum Temptation Fruit

Magnum Golden Hazelnut

Magnum Gold (verkar vara något kola-aktigt inuti)

Cornetto Pistach

Cornetto Bröllopsstrut (Så stor att två kan dela på en? Njaej, verkar vara en taskig försäljningstaktik i så fall.)

Ice Cool Guitar (verkar ha något med High School Musical att göra.) Boooring!

Förutom den misslyckade juniorflirten till gitarr, så består alla nyheter av mastig, chokladig, visst-ska-vi-ha-en-liten-glass till kaffet-skit. GB´s glassingenjörer måste bestå av 70-talister; generationen av förväxta barn som desperat gör allt för att spela vuxna. Magnum på längden och tvären, ytterligare en Cornetto, och så bottennappet, det sista beviset på deras totala fantasilöshet: en importerad Ben & Jerry!

För mig, som fortfarande är så barnslig att jag älskar isglass är det här dåliga nyheter. Bad, bad news. Var är de lekfulla rymdskeppen, regnbågspinnarna, spiralerna och skruvarna i roliga artificiella livsmedelsfärger som har mättat en hel generation bokstavsbarn?

Var är 2.0-versionerna av Calippo, Spirello, Super Jet, Zoom, X-15 (uppgraderades senare till X-17, som var lila på toppen, yummy, LOTS of e-numbers!), Fingret, Jelly splitten, och framförallt:

Igloo Hallon!

Smakade himmelskt och gav dig en illröd pussmun för bara 50 öre. Jag har väntat på dess återkomst sedan 1970 nu, och jag börjar tröttna nu, GB!

Visst, den innehöll mer E-nummer än antalet snömolekyler på min oskottade trappa, men vafan, det finns ju medicin mot ADHD nuförtiden.

Här är det väl bäst att tillägga samma sak som Badlands Hyena har i sin bloggpresentation: VARNING! Satir!

Men, seriöst, detta är inte första gången jag tvingas huta åt GB på skarpen. Läs HÄR om en fasaväckande upplevelse med en Top Hat. (glassen, inte tidningen:-)

Och här är en liten satir till, om GB:s flirt med queertrenden.

HÄR kan du kolla in fler GB-minnen. Eller köp boken Glassnostalgi. Vi hade den på dass på landet, men folk kom aldrig ut därifrån, så vi fick ta bort den.

Så, hoppas du har fått litet vårpirr i kroppen nu? Varför inte visa dina känslor genom att SMS:a en glass till någon du tycker om?

Läs även andra bloggares åsikter om glass, vårtecken, årets glassnyheter, GB, GB-glass, GB glass 2010, Sitting Bull, Igloo, hallonigloo, X17, X15, Cornetto, Magnum, Ben & Jerry´s, chokladtrend, isglass, skruven, Star Wars glass, twister, finger, Tom & jerry, jelly splitt, livsmedelsfärg, E221, ADHD, satir och annat intressant

Om Transformers, designerbags, Reinfeldt och Snabba Cash

Sitter på nätet och kollar väskor. Jag vill se om man kan se skillnad på en designerväska för 100 000 och en välgjord kopia för 1 000. Tyvärr kan man det. Så jag avböjer nog erbjudandet om inköp i Kina som jag fick av en kompis som skulle dit. Jag får köra på det gamla vanliga Åhléns/MQ/H&M-stuket, annars kommer hela jag att känna mig som en fejk.

Det där sista kan gälla som råd till en del politiska partier också. Det hjälper inte att säga att man står på vanligt folks sida om man inte gör det. Det går inte att säga att man ska satsa minst lika mycket på skolan och vården som socialdemokraterna om man sedan ger blanka fan i det. Det går inte att säga att man omfamnar den svenska välfärdsmodellen med gemensamt finansierad sjukvård, om man sedan har en fru som nästan talar i tungor av iver att sälja ut sjukhus och bygga gräddfiler för försäkrade barn. Till slut sticker bockfoten fram, till slut hinner verkligheten i kapp en.

Det är litet som för JW i Snabba Cash, fast tvärtom. Han klädde ut sig till Djursholmsstekare för att han så gärna ville bli rik och höra till, men han var hela tiden livrädd att någon skulle komma på honom och backslick-frisyren lossnade hela tiden. Moderaterna klädde ut sig till socialdemokrater, Reinfeldt försökte leka Erlander, men ordet rättvisa lät på nåt sätt malplacerat på hans läppar. En ros är en ros och en bajskorv är en bajskorv. Nej, nu var jag elak. Förlåt!

Alliansen fått problem med verkligheten, som Eva Rundkvist skriver.

"Kort sagt. Allliansen är på väg att bli upphunnen av den brutala verkligheten och dess folk, det vill säga alla vi som börjar bli oroade för vad som händer om man blir sjuk, för bråk och våldsamheter i samhället, för jobben, för miljön och den galopperande krisen för ungdomarna - ungdomsarbetslösheten störst i Europa, ingenstans att bo, usla studiemedel, trångt i porten till högre studier och färre möjligheter för unga att komma igen om man missade gymnasiet eller grundskolan.

Förra året backade svensk ekonomi med fem procent. Det är historiskt. Ingen regering tidigare, inte ens den förra borgerliga regeringen under krisen 1989-1992, skötte finanserna så katastrofalt uselt att ekonomin backade med fem procent på ett enda år.
Detta samtidigt som skatterna sänkts med 60 miljarder (ja, utom för pensionärer då) eller vad det nu rört sig om, och det dessutom på lånade pengar eftersom statsskulden ökar."

Nej, det är inte särskilt svårt att genomskåda en fejk, vare sig det är en designerväska eller ett politiskt parti. Det tydligast avskräckande exemplet är nog ändå när Centern trodde de kunde bli politikens Transformers. De fick för sig att det var otrendigt att vara ett folkrörelseparti som stöttade landsbygden, valde högerytterfilen, blev Stureplanscentern och dök som ett JAS-plan i opinionssiffrorna.

Nu är det dags att visa vad den äkta varan går för. Det behöver inte vara så svårt. Prata ideologi, det räcker. Därför är jag glad att socialdemokraterna bestämt sig för en budskapsdriven valrörelse, och slopat utspelen med långa åtgärdslistor som i valet 2006. Man röstar med hjärtat och magkänslan, inte på ett 130-punktsprogram.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, moderaterna, originalet vs kopian, fake, Rienfeldt, Erlander, designerbag, handvöskor, kopior, original, fejk, Transformers, Centern, opinionsmätningar, Stureplanscentern, JW, Snabba Cash, Hermès Birkin, H&M, MQ, Åhlénsoch annat intressant

Är du lönsam lilla konstnär?

- Det svenska musikundret är ett resultat av den kommunala musikskolan, studiecirkelarna och a-kassan, var det nån som sade en gång. (Håkan Lahger?) Det lät litet raljant, men var icke desto mindre förmodligen sant. Många musiker som sedan blivit svenska exportprodukter lekte runt i några år med hjälp av dessa svenska välfärdsfenomen.

Nu har avgiften i många kommuners musikskolor blivit så hög att bara föräldrar med Stradivariusambitioner skjutsar sina små välskrubbade telningar dit. Och det första som varenda kommun som fick blå majoritet efter valet gjorde var att dra in bidragen till folkbildningen. "Pysselkurser för vuxna" som moderaterna föraktfullt uttryckte det i Solna. Så några studiecirklar är det knappt längre lönt att anordna för rockbanden. Möjligen kan man få en notbok. Och a-kassan kan arbetslösa musiker naturligtvis glömma.

Vad som är lönsamt, på kort eller lång sikt, är svårt att veta. Man skulle kunna jämföra med forskningen. Den forskning som har chans att få pengar idag är industrinära eller tillämpad forskning. Den mer oprecisa grundforskningen är närmast lekfull till sin karaktär, har inget tidssatt mål och betraktas därför som litet flummig. Men det är ur grundforskningen som de riktigt stora idéerna och upptäckterna fötts. De som sedan lett till genombrott i tillämpad forskning, och som så småningom, efter massor av år, lett till nya produkter för industrin att tjäna pengar på.

Men vem orkar vänta på resultat i kvartalsekonomins tidevarv? Ut med dem i arbete bara! Idag sitter erkända konstnärer i snabbköpskassan, skriver Dagens Arena. Och kulturpolitiken står inför ett sammanbrott. Kultur är något för amatörer, eller de som har en rik hälft som försörjer dem. "Min fru är sååå konstintresserad, hon målar akvareller på Österlen och funderar på att öppna ett litet galleri på Strandvägen". Konst som är ful eller obekväm göre sig inte besvär. Och ve dig om du inte kan försörja dig med ett annat heltidsarbete parallellt. Kom inte här och tro att du ska få ekonomiskt stöd om du inte har en produkt som går att sälja från dag 1.

Det blir oerhört knepigt när man ska försöka sätta lönsamhetsperspektivet på kultur. Eller på människor för den delen. Det är här det blir som tydligast att Reinfeldt och Borg lever i en värld av ekonomiska teorier. Ibland önskar jag att de hade hängt litet mer i replokaler än på ekonomiska institutionen på universitetet under sin uppväxt...

Synen på kultur är en fråga som gör skillnaderna mellan den moderata ideologin och socialdemokrati pinsamt tydlig. Jag tror det här kan bli en valfråga. Åtminstone i storstäderna.

Läs gärna Dagens Arena om en kulturpolitik på gränsen till sammanbrott. De länkar också till SR:s Kulturnytt som granskat regeringens kulturpolitik, och till författaren Anna Hallbergs larmartikel i DN. Hon ställer mellan raderna den retoriska frågan: "Det kanske inte är några pengar i poesi? Jag kanske ska börja skriva deckare istället?" Här är några träffande rader ur artikeln:

Och vår älskliga kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth vippar in med ett leende: ”Jag tror på marknaden och jag tror framför allt på människors förmåga att själva veta vad som är bäst för dem.” För egen del tror jag lika mycket på marknaden som jag tror på bananföretaget Doles demokratiska och humanistiska godhet.

Vill man veta mer ska man läsa regeringens Kulturutredning som blev så hårt kritiserad. Aftonbladet har också skrivit om lönsam kultur.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, kultur, kulturpolitik, kulturpolitikens sammanbrott, Lena Adelsohn Liljeroth, Lena Hallberg, Leif Pagrotsky, Kulturutredningen, Håkan Lahger, det svenska musikundret, konstnär, poet, författare, deckarförfattare, poesi, Kulturnytt, marknaden, marknadskrafter, och annat intressant

Granar, sopbovar och riktiga gangsters

Riktiga bovar klär sig i mjukisbyxor. Det berättar kostymören från filmen Snabba Cash i radion. Det gäller nog för fler än Original Gangsters, med tanke på alla människor man ser som beträder brottets bana i dessa dagar.

Jag tänker på granarna. Det är nämligen ett brott att slänga ut granen på gatan. I DN finns en förnumstig faktaruta som instruerar oss att slänga dem i grovsoprummet om vi bor i flerfamiljshus. Vilket jävla grovsoprum?! utropar många av vännerna. Hyresvärdar och bostadsrättsföreningar har haft en tendens att rationalisera bort grovsoprummen på senare år. Återstår att ta bilen till återvinningsstationen. Vilken jävla bil?!? ropar vännerna nu. Och snart kan de också tillägga, åtminstone om de bor i Solna - vilken återvinningsstation?!? Inom kort kommer vi inte ha nån återvinningsstation vare sig i Solna eller Sumpan. Nuvarande plats ska bebyggas, och de båda städerna kan inte komma överens om ett ställe att flytta den till, så den läggs helt sonika ner. Folk får väl åka till Hagbytippen, inte vårt problem. Själv har jag turen att ha, om inte egen så iallafall tillgång till bil när jag behöver, och då åker jag till Bromma returstation. Den ligger 2 km hemifrån, är stor, fräsch och har hjälpsam personal. Men snart är det slut med det, för Stockholmarna har tröttnat på att pröjsa för andra kommuninvånares sopor, så de ska införa legkrav. Solnabo? Nänä, du får åka två mil åt andra hållet!

Helt sjukt, men ett värre problem är att så många är unga, nyinflyttade som varken behöver eller har råd med egen bil. Har de tur så finns en bilburen mamma och pappa i närheten och kan skjutsa granen och andra grovsopor till returstationen, men annars gäller a) riva IKEA-kartongerna i småbitar och trycka ner dem i vanliga soporna. Lagra allt skräp i vindsförrådet, c) dumpa skiten nånstans när ingen ser. Som med julgranarna.

Ett litet ljus i mörkret just i fallet med granarna, är att välgörenhetsorganisationen Lions samlar in granar i Solna idag och imorgon kl 12 - 16. Det är till och med så att om man släpar granen till busstorget så får man en gratiskorv på Korv-Ingvar!

Det ni, snacka om incitament. Nu behöver vi bara hitta en permanent lösning på problemet med övriga grovsopor under årets övriga 363 dagar också...

En idé är den som den unga socialdemokraten och studenten Ann-Sofie Nelstrand boende i Frösunda (utan grovsoprum) skrev i en motion till Solna kommunfullmäktige. Hon föreslår mobila grovsopstationer i from av lastbilar som åker runt i bostadsområdena och samlar in grovsopor. Det vore ett enkelt sätt att även ge människor utan bil, kontakter eller pengar chansen att vara miljövänliga.

Den moderatstyrda majoriteten har precis svarat på Ann-Sofies förslag. Så här skriver de: "Nuvarande entreprenadavtal med SITA Sverige AB medger i och för sig det insamlingssystem för grovsopor som motionären aktualiserar. Dock måste den kostnad som är förknippad med en ändring av systemet för insamling av grovsopor klarläggas och sedan på lämpligt sätt och med beaktande av självkostnadsprincipen fördelas på renhållningskollektivet vid utformningen av renhållningstaxan. "

Jag är inte säker, men jagTROR det betyder: "Visst skulle vi kunna hjälpa folk utan bil med hämtning av grovsopor, men det kostar och då måste det slås ut på alla kunder. Med andra ord: Varför ska folk med bil vara solidariska med de som inte har körkort eller råd med egen bil och få sin soptaxa höjd med två öre?

Ja ni, varför ska man vara solidarisk i dagens Sverige?

Läs även andra bloggares åsikter om julgransplundring, grovsopor, slänga ut julgranen, granar på trottoarerna, slänga ut granen, sopor, återvinningsstation, Solna, grovsoprum, bostadsrättsförening, flerbostadshus, soptaxa, returstation, solidaritet, IKEA-kartonger, sopnedkast, Lion, graninsamling och annat intressant

Alternativ jul

Finns det fortfarande nåt som heter så? Jag skäms att säga det, men jag vet inte. SSU i Solna ordnade för ett par år sen alternativ jul för folk som inte hade nånstans att vara, men i år...? Det enda alternativa med julen nuförtiden tycks vara att byta ut den vanliga julgranen mot en rosa. "- Varför inte ha en svartvit gran i år? Du kan spraya den vit eller svart. Hitta svartvita saker att hänga i granen, sidenband är jättefint att knyta i granen." Eller att skita i allt och sticka utomlands.

Min mest alternativa jul var när jag låste in mig ensam hemma och vägrade fira med någon. Det var den bästa julen jag haft. Ärligt. Jag fick titta på vilka TV-program jag ville, bara äta precis det jag själv tyckte om, när och hur jag ville. Och jag köpte bara julklappar till mig själv; sköna filmer, böcker, badolja, cashmirsockor och en ny flanellpyjamas.

Det höll dock bara den enda julen. Sedan har det varit som vanligt igen. Möjligen litet mer avslappnat, litet mindre juldekorationer, litet färre rätter på julbordet och inte så många bjudningar.

För er som ändå inte vill/kan slippa julracet, kommer här ett par recept som kan göra det hela litet mer avslappnat:

Alternativ Glögg

med garanterat hög effekt

Istället för att bjuda gäster på ett glas vattnig och sliskig glögg som entrédrink, sätt igång kalaset rejält med denna tequila-race-inspirerade shot jag fått från min galna flygvärdinnakompis H:

Du behöver:

En bricka med en massa shotglas med vaniljvodka (kan även funka med vit rom)

En skål med socker + kanel blandat

En massa apelsinklyftor.

När gästerna anländer får de slicka i sig kanel-socker, svepa vaniljvodkan och suga i sig apelsinklyftan. Häpp!

Och på julafton får du svärfar på gott humör med denna drink till Kalle Anka:

(ursprungligen ett recept från barchefen på Pontus, här kraftigt förenklat med precis lika gott!)

Julig Drink

• Vit rom
• (Rå)socker-kanel-vatten-lösning som värmts litet i micron eller på plattan så att sockret löst sig.
• Apelsin, gärna blodapelsin, nerpressad i glaset samt till dekoration.
• Krossad is (går bra att krossa isbitar inlindade i en handduk med hammare)

Glöggflaskan sparar du till midsommar, dör du serverar den i martiniglas med krossad is och citron. Ingen, jag lovar INGEN, fattar att det är glögg meddetsamma!

Läs även andra bloggares åsikter om jul, alternativ jul, juldrink, bästa juldrinken, alternativ glögg och annat intressant