måndag, mars 31, 2008

Vem är normal?

Jag blir så glad av att se hur annorlunda människor faktiskt uppmärksammas positivt då och då. I media har det på sistone förts en debatt om att det som brukar kallas neuropsykiatrska funktionshinder också kan vara en väldigt styrka och tillgång. Jag hade också förmånen att få lyssna till debattören Jenny Ström, mamma till tre barn med ADHD och Asperger och själv innehavarare av en eller flera bokstavskombinationer. Hon kallar det inte funktionshinder, utan förmågor.

En kompis till mig som är barnpsykolog sa en gång: Utan de människorna hade vi haft betydligt färre nobelpristagare. Men man ska inte romantisera. Det är också väldigt, väldigt tröttande att ständigt tvingas parera och kompensera för följderna av alla tankar som rusar genom huvudet om man har någon av de här diagnoserna. Egentligen är det oförklarligt hur så många lyckas verka så normala i omvärldens ögon. Det kräver inte så litet intelligens och planering.

För att förstå, lyssna på Mammamumrik, som nyligen börjat blogga. Hon är en fantastisk, rasande klok, empatisk, framgångsrik och stundtals väldigt utmattad mamma och politiker som skriver så att man tappar andan.

Och vad är det egentligen som ska få avgöra vad som är normalt? Storleken på skolbudgeten? Vilka har rätt att agera domare? Lärare? I ett inlägg om hur livet tedde sig för 5, 10 och 15 år sedan minns Maryam hur omvärlden stundtals kunde reagera på ett frågvist barn. Ohanterlig. Höggljudd. Men som tur var fanns det några vuxna som förstod att uppskatta och uppmuntra. Och Anne på Grönkulla funkade bra som rollförebild:

Det är i filmen som Anne säger- Tycker du att jag pratar för mycket? Du skulle bara veta hur mycket av det jag funderar på att säga som jag aldrig säger. Om du visste, skulle du tycka att jag var tystlåten. Och Marilla bara ler.

Apropå vad som anses normalt och inte rekommenderar jag läsning av artikeln i Vetenskapsrådets tidskrift Forska om vad som ansetts normalt och inte i skolans värld genom årtiondena. Det är inte så där himla längesedan barn klassades som helidioter, halvidioter och kvartsidioter beroende på hur normala eller avvikande de uppfattades. Är det bokstavsbarnen som har svårigheter eller är det skolans sätt att fungera som gör att de hamnar i svårigheter?

Som den amerikanske poeten och filosofen Henry David Thoreau sa redan på 1800-talet:

“If a man does not keep pace with his companions, perhaps it is because he hears a different drummer. Let him step to the music which he hears, however measured or far away.”

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

söndag, mars 30, 2008

Jag är alltid här

Du är redan här i tanken står det i YouTubeklippet som P skickar mig.

Inte bara i tanken, när man bor ett stenkast (bokstavligen!) från Råsunda så är man alltid här.Missförstå mig rätt. Jag älskar Råsunda. Det finns inget vackrare än när solen stiger över Råsunda. Jag kommer gråta av sentimentalitet när stadion rivs om några år. Men när helikoptern står och hovrar utanför fönstret hela kvällen och flaskorna regnar över mig när jag är på väg hem med cykeln och matkassarna är det inte lika kul. Jag är alltid här. Jag bor här.


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

fredag, mars 28, 2008

God made glidmedel

Cool-Åsa tipsar mig om The Sloganizer. Man skriver bara in det ord eller namnet på den person man vill ha en slogan till och vips så dyker det upp en tipp topp slogan i rutan. Själv fick jag

Johanna Graf extra dry

Vilket kan stämma denna morgon. Jag har slutat sluta tvätta håret. Ja, jag har alltså börjat igen. Jag vet att många följt detta experiment med glädje och spänning, men jag måste göra er besvikna. Jag orkar inte mer. Det är väl OK om man befinner sig på bloggavstånd, men för dem som tvingats vistas nära mitt hår har det nog varit mindre kul. Inte för att det stinkit eller nåt, det är mer personen under lockkalufsen som blivit mer och mer irriterad.

Jag har läst och läst på hemsidan lockig.se. Det finns hur mycket råd och tips som helst om vilka produkter man ska och abslout inte ska använda. Det finns tips om vilken sorts handduk man ska torka lockiga hår med (microfiber) och det finns instruktioner exakt hur man ska veckla in håret i handduken för att inte frizza till lockarna (ploppmetoden. Jo det är sant, den heter så).

Det finns t o m med en liten falang inom lockig-kollektivet som varmt förespråkar användningen av något som heter Klick i håret. Jag googlar på namnet och hittar - Apotekets glidmedel! Helt outstanding som hårgelé, lovordar lock-tjejerna på diskussionsforumet, håret blir samlat och glansigt som aldrig förr. Så ja, jag erkänner, jag har använt det också. (Det är en separat och rätt kul historia om när jag var på Apoteket och köpte eländet. Aldrig har Solna varit så litet och aldrig har så många jag känner samlats i samma kö. Ha det i håret, säger hon? Jo, morsning!)

But still. Mitt hår blir visserligen inte särskilt smutsigt, trots avsaknaden av schampo och tensider och vad det nu är. Men det blir inte heller mindre frizzigt, som ju vara hela tanken med att slopa uttorkande produkter. Jag lägger in en sista bild som togs the day of surrender, i tisdags. Jag var alltså utan schampo i drygt tre veckor.

Jag testar att sloganizera ordet glidmedel och skärmen blinkar fram

God made glidmedel

Vilket, på ett sätt, ju är sant.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , , ,

torsdag, mars 27, 2008

Till de mindre bemedlade

Jag vet att jag missat den stora diskussionen när jag varit bortrest över påskhelgen, men jag kan bara inte hålla käften. Sluta läs här om frågan om barnbidragen står er upp i halsen. Eller förresten - scrolla ner så lägger jag in en rolig bild på slutet för dem som inte är på debatthumör!

Samtidigt som moderaterna nu vill försöka skapa en konflikt mellan bidrag och välfärd, går Maud Olofsson ut med den urgamla och urdåliga idén att behovspröva barnbidragen. Förföriskt spelar hon på den lättänkta tanken "Varför ska de rika ha barnbidrag, som de ändå bara samlar på hög på ungarnas bosparkonton?".

De sakliga invändningarna från socialdemokrater och andra i oppositionen var korrekta, men missade det kanske viktigaste av allt, nämligen att den generella välfärdens legitimitet bygger på att alla får ut något av den.

Självklart har de rätt i att det är krångligt och dyrt och administrativt knäppt att behovspröva, det är den enkla argumentationen, men inte huvudskälet att vara emot behovsprövning.

Om vi vill att alla människor ska kunna leva ett gott liv, så har organisationen av välfärden en väldigt viktig betydelse. Endera kan man ha ett system med selektiv välfärd, där bara de fattigaste får barnbidrag, gratis sjukvård och skola osv. Den metoden att organisera välfärden kombineras oftast med låg skatt och att var och en tar ansvar för sin egen sjukförsäkring osv.

Eller så kan man ha ett generellt system, som vi i Sverige har valt. Där betalar man skola, vård, omsorg, sjuk- och föräldraförsäkring, barnbidrag osv via skattsedeln. Det innebär en omfördelning från rika till fattiga, från män till kvinnor (eftersom män tjänar mer än kvinnor och alltså betalar mer i skatt), från friska till sjuka, och från familjer utan barn till dem med barn.

Dessutom är det faktiskt så att själva socialförsäkringssystemet omfördelar ännu mer än de progressiva skatteskalorna men det är en annan sak.

Anledningen att välja ett generellt system är att vi vet att de som behöver mest hjälp och stöd får det bäst med ett sådant system. Det är nämligen så att om människor ska vilja betala skatt i den omfattning som behövs för att det ska bli nåt att fördela, så krävs att de också får ut något av den (bra skola, sjukvård som finns där när jag behöver den, äldreomsorg där jag är säker på att mina föräldrar blir väl omhändertagna, barnbidrag till alla barn, sjukpenning om jag skulle bli sjuk...). Känner människor att de inte får ut något av systemet, om de inte får barnbidrag och om köerna till sjukvården är långa, skolan är urusel och sjukpenningen bara betalas ut med ett belopp långt under min inkomst, så minskar viljan att vara med och betala.

För den som är frisk, utan barn, välbetalt jobb, fantastisk utbildning osv, skulle det förstås vara mycket billigare att lösa alltihop privat och betala mindre skatt. Så det krävs faktiskt att den människan också känner att sjukvården finns där när han eller hon behöver den.

I selektiva välfärdssystem börjar man snart ifrågasätta vad fattiga människor "egentligen gör med de pengar jag har slitit ihop och betalat i skatt", även om det är mycket mindre än i ett generellt system. "Måste de verkligen ha så många barn?" "Måste de bo i så stor lägenhet?" "Vad har barnen för kläder egentligen?" "Chips har de tydligen råd med!" "Jag betalar minsann för min sjukvård själv och jag får bara...".

Och som en konsekvens av detta får de som bäst behöver samhällets stöd mycket mindre av det än i ett generellt system.

Och då har jag inte ens varit inne på vad barnen som får barnbidrag skulle utsättas för i skolan, det blir ju som förr när barnen pekades ut och fick gå och hämta skor och kläder i skolan, eller när bara de fattiga fick äta skollunch och resten gick hem. Fy för ett sådant samhälle!


Har du orkat läsa ända hit kan du nu njuta av The World´s Tightest Pair of jeans Ever.
Nej, inte hennes dummer, utan dem till höger!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , ,

tisdag, mars 25, 2008

söndag, mars 23, 2008

Nej, det är ingen tidningskiosk


Det är Sunday Times söndagsnummer, med alla sina tio bilagor. Och då lyckades jag ändå inte hitta Lediga jobb-bilagan. Men det gör inget, jag tänker inte flytta hit. Alldeles för mycket snö. Ett tvåcentimeterslager täcker marken denna påskdagsmorgon och på nyheterna rapporteras om väderkatastrof och trafikkaos. Ha en trevlig påskdagsfrukost. Det tänker jag ha!

onsdag, mars 19, 2008

Inte ordlös, men mållös

Idag är det Ordlös onsdag i bloggvärlden. Jag saknar inte bilder, men däremot ord för dumheten hos en del siffror:

Siffran 8. Varför, varför, varför börjar så många skolbarn klockan 08.00 morgonen? Det var länge sedan, väldigt länge sedan, som familjerna behövde stiga upp i gryningen för att mjölka korna och sedan gå en mil till byskolan. Idag har föräldrar ofta flextid, men sällan barnen. Puckat. Jag har sagt det förut och säger det igen: Inför flextid i skolan nu!

Siffrorna 7 och 9. Varför börjar bion 7 eller 9? Antingen går man direkt efter jobbet, och då känns 7 litet sent, eller så går man hem emellan och matar barnen eller sig själv, och då blir det jäktigt att hinna till sju, medan 9 känns för sent. En film som är slut vid 23-tiden gör dessutom att både man själv och en eventuell barnvakt kommer hem rätt sent, vilket är en nackdel iallafall under arbetsveckan.

Siffrorna 20, 40, 60, 80, 100. Visserligen medger lagen sådana hastighetsbegränsningar numera, men fortfarande är de helt dominerande gränserna 30, 50, 70, 90, 110.
Varför är då de flesta bilars hastighetsmätare utrustade med jämna siffror?
- Hm, nu kör jag i en hastighet som ser ut att ligga på det lilla halvt osynliga strecket mitt emellan 20 och 40, undrar om det betyder att jag håller 30-gränsen?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , ,

söndag, mars 16, 2008

Otrogna tankar

Man är på fest. Älsklingen är inte med, utan väntar där hemma. Man har kul, man sjunger schlager, dricker vin och så plötsligt... står han där. Och är så vacker att man blir knäsvag. Ögonen, kroppen, rörelserna, jag tappar andan. Kan man bli blixtkär på en minut? Ja, det kan man och jag är det. Borta är alla tankar på min kära som väntar så troget där hemma i sängen. Jag känner mig usel, men jag måste lyda min kropp. Måste få smeka, kyssa, röra vid hans underbara kropp. Sture, jag älskar dig! Enda nackdelen är att han inte är min.

Väl hemma igen, kryper jag ner i sängen hos min egen älskling. Fantiserar om vad hon skulle säga om jag tog med Sture hem? När han blir könsmogen skulle jag definitivt vilja para ihop dem. Vilka ungar de skulle få!



Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , ,

fredag, mars 14, 2008

Vad göra en lördag?

Min före detta svärfar skulle i juletid köra en tysk affärsbekant på en längre resa genom Sverige. Efter ett antal mil i tystnad undrade den tyske gentlemannen försiktigt: - Är det lag på att ha adventsstjärna eller adventsljusstake i svenska hem och arbetsplatser?

Nästan samma osynliga press verkar finnas på oss svenskar att följa melodifestivalen. Missförstå mig rätt, det är inte så att jag tycker mig stå över schlagermusik eller så. Jag tycker bara att det är litet ... segt och långtråkigt. Under den fjärde deltävlingen kom jag på mig själv med att bara sitta och längta efter pausinslaget och Björn Gustafsson.

Därför har jag följande tips till er som känner likadant: Spela in programmet och titta på godbitarna efteråt. Gå istället ut och se underbara oscarsvinnande musikfilmen Once eller road movien Darjeeeling Limited.
Efter båda dessa filmer nynnade jag lyckligt och tog hoppsasteg på hemvägen. Lyssna på den Oscarsvinnande låten Falling Down här. Eller se trailern till Darjeeling Limited.

Och som ersättning för chipspåsen rekommenderar jag fiskgrytan på KB, som är en dröm, alldeles utan den obligatoriska saffranssmaken. KB var snobbigt ett tag, men har nu bara kvar den lätt bedagade känslan av krog som minns hur det var förr och håller på traditionerna. Ungefär som en gammal herrgårdsdam som förlorat familjeförmögenheten men ändå klär om till middagen och dukar med silverbesticken varje dag.

Ett par som passade in i det sammanhanget och såg ut att trivas var Birgit Friggebo och Bo Södersten som satt ett par bord bort. Apropå mitt förra blogginlägg: Nämnde Bo var en av anledningarna som triggade igång mitt politiska engagemang 1992. Det var vid denna tid han var som mest hyperaktiv på DN Debatt med sitt fria tyckande förklätt till professorsvetande. Nu såg han mest ut som en snäll liten farbror. Och med åldern kommer ju klokheten. Förhoppningsvis.

Om bio och restaurang känns för blekt kan jag tipsa om festen Loveboat som går av stapeln för tredje gången på lördag, denna gång på Berns. Alla dinosaurier som i likhet med mig själv som var var ute i Stockholmsnatten på 80-talet kommer känna igen både festdeltagare och DJ:s.Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

onsdag, mars 12, 2008

Se aldrig bakåt

Deep.edition utmanar mig.
Vad gjorde jag för 5, 10, 15 och 20 år sedan?

2002
Var det valår och jag jobbade på Regeringskansliet som politiskt sakkunnig åt Thomas Östros, då utbildnings- och skolminister. Det var det mest utmanande och roliga jobb jag någonsin haft. Otroligt snabba puckar, intellektuellt utmanande och väldigt, väldigt hårt. Samtidigt var jag ensam varannan-veckas-mamma åt mina tre söner. Satt också i kommunfullmäktige i Solna och ... ja, vad gjorde jag mer? Somnade som en sten i soffan varje fredag skulle jag tro!

1997
Bodde jag i Bryssel med pojkarnas pappa, som jobbade på EU-kommissionen. Själv var jag så kallad "medföljande" och försökte desperat sysselsätta mig med diverse distansstudier i statskunskap och jobb på Friskis & Svettis. Patetiskt. Men vi hade kul i den lilla svenskkolonin därnere och i den internationella bubblan av "Ex Pats".

1992
Oj, nu börjar det bli längesedan... Ett hysteriskt år, med en 1-åring och en 3-åring som krävde vår totala uppmärksamhet. Jobbade med pedagogisk utveckling i mitt egna lilla konsultföretag och reste land och rike runt och föreläste, skrev böcker och utredningar. Men varför skriver jag bara om vad jag gjorde och vad jag jobbade med? Hur mådde jag? Vad tänkte jag på? Minns bara svagt. Kommer ihåg att vi var rätt lyckliga med våra småbarn i vår billiga men trånga lägenhet och att vi delade lika på föräldraledigheten och jobbade så få timmar som möjligt per dag för att kunna vara med barnen så mycket som möjligt. Att driva eget företag är jobbigt, men ger samtidigt frihet att jobba hemifrån ibland, välja sina arbetstider, skriva på nätterna och så vidare. Pengar hade vi sällan, men ofta roligt. Minns också att den politiska debatten började intressera mig och att jag lackade ur allt mer på den borgerliga regeringen. Året efteråt gick jag för första gången i mitt liv med i ett politiskt parti, socialdemokraterna. Inte för att det var så kul, utan för att det kändes så viktigt.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , ,

måndag, mars 10, 2008

Kaosmåndag, kaostrafik och kaoshår


Vissa måndagar är verkligen.... måndagar. Luntan till kommunstyrelsen är tjock som en telefonkatalog. Håret har, trots utlovade underverk med Noo ´poo-metoden, antagit den form det alltid får när man somnar med det blött, d v s kaos. Kaos är också det som denna artikel om det nya megaköpcentret i Solna varnar för. Jag är intervjuad, men det var faktiskt inte jag som sade ordet.

Tycker du detta ämne är
intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , ,

lördag, mars 08, 2008

Läsning för alla killar


Rekommenderas denna dag. Smarta snygga åsas bok som borde läsas av alla killar, tjejer, ammor och pappor. Finns på Normal förlag för det facila priset av 47 kronor.

Och så ett litet meddelande till alla som tjatar om mitt hår, som just nu utstår ett slopa-schampo-experiment. Jag måste erkänna att jag i denna stund inte riktigt är i skick att visa upp det. Även No ´poo-människor måste få ha en bad hairday. Men efter kvällens tjejbastufest när vi är riggade för utgång ska jag ta ett nytt foto och publicera här på bloggen, jag lovar.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , ,

Dubbelmoral

Hört i baren på After Work igår:

- Läkarna på Danderyd är rätt lustiga. Först klagar de över att deras klinik får för litet pengar. Sedan åker de hem till villan i Stocksund och klagar över skattetrycket.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , ,

fredag, mars 07, 2008

Dubbelmoral


Polaren P sitter och filosoferar på after work: Läkare är lustiga. Först kräver de mer pengar till sin avdelning på Danderyds sjukhus. Sedan åker de hem till villan i Stocksund och klagar över de höga skatterna.

Glömt nåt?


Läser i DN På Stan om en Östersundsbo som står åtalad efter att ha haft sex med cyklar. "Jag kände ett stort lugn då jag närmade mig damcyklarna och luktade på handtagen".

Så mycket älskar jag inte min cykel, men igår fick den komma ut på premiärtur i det vackra vårvädret när jag hade bråttom till massören. Massören är en klurig liten trollgubbe som gör underverk med min nacke när den låser sig. Efter en timme stegade jag lättat ut i den ljumma luften, medan trollgubben stod i dörren och vinkade.

Plötsligt ropade han tilbaka mig. - Du, glömde du inte nåt nu? Cykeln!

Det är så där när man ännu inte vant sig vid att ha något. Som en bebis till exempel. En gång glömde jag - nästan! - min förstfödde på tunnelbanan. Hann precis vända tillbaka in efter vagnen innan dörrarna slog igen. Där förlorade man väl nästan vårdnaden.

Men jag är inte ensam. När kompisens syrra precis fått barn och drog iväg till Konsum med både barnvagn och labrador, så dröjde det ända tills hon kommit hem och packat upp kassarna innan hon upptäckte att hon glömt hunden bunden utanför affären.

En annan kompis drog med en elegant gest fram sina stringtrosor ur byxbenet sittandes i en fullpackad t-banevagn på väg till jobbet. För att ingen skulle upptäcka vad hon fått fram, låtsades hon att det var en näsduk och snöt sig i dem.

Fast min mamma har rekordet. Hon kom försent till flyget. En hel dag. Hon hade glömt vilken dag hon skulle på semester.

Min ständiga mardröm när jag var liten var att jag gick omkring på dagis i bara strumpbyxorna, eller kalasbyxor som det hette på den tiden, utan klänning.

Någon mer som glömt nåt nångång? Alla som berättar sin bästa glömma-bort-historia har chansen att vinna ett fint pris. (Om jag inte glömmer det!)

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , ,

torsdag, mars 06, 2008

Vad hette förstepiloten?

Så här inför internationella kvinnodagen är det intressant att sätta på sig jämställdhetsglasögonen.

Jämför till exempel de här rubrikerna:
"Piloten räddade planet från att krascha"
"Ung kvinna räddade planet från att krascha"

Naturligtvis var det den sistnämnda som återfanns i Aftonbladet, när det i egentligen var det förstnämnda som hade hänt.

Att andrepiloten, som råkade vara 24 år, kvinna och heta Maxi, var tydligen mer intressant för det faktum att hon lyckades rädda planet från att krascha på Hamburgs flygplats än det faktum att hon var planets andrepilot.

På bilden syns Jacqueline Cochran, född 11 maj 1906 i Florida, var en framstående amerikansk pilot. Hon var den första pilot i världen som gjort en blindlandning och första pilot som flugit högre än 6000 meter med syrgasmask.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , ,

onsdag, mars 05, 2008

Jag vill också byta statsminister

Apropå spelkortet i mitt förra blogginlägg om vilket parti som egentligen spelar politikens högerytter: Idag publicerar ett antal personer som kallar sig "vanliga medborgare" en annons i Svenskan där de kräver Reinfeldts avgång. Skäl: Han är för sossig. Som statsminister vill de istället seMaud Olofsson.

"Vanliga medborgare" förresten... är man det med efternamn som Bönnelyche, Cnattingius och van der Kleijn? Till Reinfeldts försvar kan jag säga att jag gillar honom jättebra som disktrasa. Fick en i present igår och den funkar alldeles utmärkt.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , ,

Samma skrot och korn








Hittade den här gamla kortleken från 70-talet hemma hos vännen A. Fast den är så gammal så känns den märkligt aktuell...

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , ,

söndag, mars 02, 2008

No kiddin´- it´s no ´poo!

Jag har slutat tvätta håret.

Jo, det är sant. Iallafall med shampo. Läste artikeln i City i förra veckan om folk med lockigt hår som bara tycker håret blir fulare och frizzigare efter schamponering. Kommer ihåg när jag var liten och sprang runt hela somrarna på landet med lockarnaflygande. Det fanns inget varmvatten och badade gjorde man i havet. Möjligen hände det att man sköljde det i regnvattentunnan för att få bort havssaltet. Håret har aldrig mått bättre än då.

Så nu ska jag testa No´ Poo-metoden. Man tvättar helt enkelt håret en sista gång med ett schampo som bara innehåller sulfater (rengöringsmedel, precis som i tvättmedel). Därefter använder man balsam istället för schampo. Inga specialmedel behövs, tvärtom är de balsam man rekommenderar i stället för schampo ofta av den billigare sorten. Tricket är att inte använda sulfater, mineraloljor, alkoholer eller silikon.

Utförlig beskrivning till No´Poo finns här och jag kommer även att rapportera om mitt experiment löpande på bloggen. Så här ser det ut idag, dag 1:Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , ,