torsdag, mars 27, 2008

Till de mindre bemedlade

Jag vet att jag missat den stora diskussionen när jag varit bortrest över påskhelgen, men jag kan bara inte hålla käften. Sluta läs här om frågan om barnbidragen står er upp i halsen. Eller förresten - scrolla ner så lägger jag in en rolig bild på slutet för dem som inte är på debatthumör!

Samtidigt som moderaterna nu vill försöka skapa en konflikt mellan bidrag och välfärd, går Maud Olofsson ut med den urgamla och urdåliga idén att behovspröva barnbidragen. Förföriskt spelar hon på den lättänkta tanken "Varför ska de rika ha barnbidrag, som de ändå bara samlar på hög på ungarnas bosparkonton?".

De sakliga invändningarna från socialdemokrater och andra i oppositionen var korrekta, men missade det kanske viktigaste av allt, nämligen att den generella välfärdens legitimitet bygger på att alla får ut något av den.

Självklart har de rätt i att det är krångligt och dyrt och administrativt knäppt att behovspröva, det är den enkla argumentationen, men inte huvudskälet att vara emot behovsprövning.

Om vi vill att alla människor ska kunna leva ett gott liv, så har organisationen av välfärden en väldigt viktig betydelse. Endera kan man ha ett system med selektiv välfärd, där bara de fattigaste får barnbidrag, gratis sjukvård och skola osv. Den metoden att organisera välfärden kombineras oftast med låg skatt och att var och en tar ansvar för sin egen sjukförsäkring osv.

Eller så kan man ha ett generellt system, som vi i Sverige har valt. Där betalar man skola, vård, omsorg, sjuk- och föräldraförsäkring, barnbidrag osv via skattsedeln. Det innebär en omfördelning från rika till fattiga, från män till kvinnor (eftersom män tjänar mer än kvinnor och alltså betalar mer i skatt), från friska till sjuka, och från familjer utan barn till dem med barn.

Dessutom är det faktiskt så att själva socialförsäkringssystemet omfördelar ännu mer än de progressiva skatteskalorna men det är en annan sak.

Anledningen att välja ett generellt system är att vi vet att de som behöver mest hjälp och stöd får det bäst med ett sådant system. Det är nämligen så att om människor ska vilja betala skatt i den omfattning som behövs för att det ska bli nåt att fördela, så krävs att de också får ut något av den (bra skola, sjukvård som finns där när jag behöver den, äldreomsorg där jag är säker på att mina föräldrar blir väl omhändertagna, barnbidrag till alla barn, sjukpenning om jag skulle bli sjuk...). Känner människor att de inte får ut något av systemet, om de inte får barnbidrag och om köerna till sjukvården är långa, skolan är urusel och sjukpenningen bara betalas ut med ett belopp långt under min inkomst, så minskar viljan att vara med och betala.

För den som är frisk, utan barn, välbetalt jobb, fantastisk utbildning osv, skulle det förstås vara mycket billigare att lösa alltihop privat och betala mindre skatt. Så det krävs faktiskt att den människan också känner att sjukvården finns där när han eller hon behöver den.

I selektiva välfärdssystem börjar man snart ifrågasätta vad fattiga människor "egentligen gör med de pengar jag har slitit ihop och betalat i skatt", även om det är mycket mindre än i ett generellt system. "Måste de verkligen ha så många barn?" "Måste de bo i så stor lägenhet?" "Vad har barnen för kläder egentligen?" "Chips har de tydligen råd med!" "Jag betalar minsann för min sjukvård själv och jag får bara...".

Och som en konsekvens av detta får de som bäst behöver samhällets stöd mycket mindre av det än i ett generellt system.

Och då har jag inte ens varit inne på vad barnen som får barnbidrag skulle utsättas för i skolan, det blir ju som förr när barnen pekades ut och fick gå och hämta skor och kläder i skolan, eller när bara de fattiga fick äta skollunch och resten gick hem. Fy för ett sådant samhälle!


Har du orkat läsa ända hit kan du nu njuta av The World´s Tightest Pair of jeans Ever.
Nej, inte hennes dummer, utan dem till höger!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , ,

8 kommentarer:

John sa...

Grymt bra förklarat, en princip som tål att upprepas då och då när debatten seglar iväg...

Anonym sa...

Gällande jeansen:
Inget PTH inget PTV och inget PTmittimellan...ändå har han lyckats klämma ner hela paketet i PTV-läge...tappert!
(tur att Du påpekade att man INTE skulle kolla henne, det är ju så man fungerar annars...)

Gällande välfärd (åt vissa):
Alla ska ha del av det gemensamma välfärdspaketet, de kunde gett f-n i att subventionera de rika genom den s.k. fastighetsskattereformen! De rika utefter Strandvägen har plötsligt fått en skatterabatt på hur många tiotusentalskronor som helst! Men det är ju så omfördelningspolitiken fungerar, mer åt dem som redan har, vi andra får betala... helt åt h-vete!
/Hälsn Chrille

ilse-marie sa...

Jättebra skrivet!

Åsa Petersen sa...

«It's not a dream. Johanna is real!»

http://www.sloganizer.net/en/

Anonym sa...

...och Gud skapade mannen!

Anonym sa...

...eller, vad har du i byxan Jan... e de en jättebanan?

Anja sa...

Ja, när jag var ung o ovetande undrade jag också varför barnbidraget inte var behovsprövat, men så förklarade den gode pedagogen Ingvar Carlsson precis varför i TV nån gång - och sen dess har jag inte behövt undra. Det är ju glasklart. Men Maud Olofsson lyssnade nog inte så noga då... hon var nog ute och gnagade på träd och byggde dammar.

Det här lät förresten jätteintressant:
"Dessutom är det faktiskt så att själva socialförsäkringssystemet omfördelar ännu mer än de progressiva skatteskalorna men det är en annan sak."
Kan du inte utveckla?

Marianne sa...

Jag tvivlar starkt på att någon enda människa därute tycker att det är värt att betala skatt / ha ett progressivt skattesystem och en välfärd för alla just på grund av att de får BARNBIDRAG. Den naturliga reaktionen eller svaret hos dem som tvivlar på en skattefinansierad välfärd om du argumenterar som du gör i inlägget blir naturligtvis: Varför kan jag inte få betala en tusenlapp mindre i skatt istället, jag har inget behov av att få en utbetalning just från Försäkringskassan. Bara krånglig administration att först ta en tusenlapp och sedan ge tillbaka den.

Ditt argument om att "barnbidraget gör att människor känner att de får något tillbaka" tror jag bygger på en helt felaktig bild, kanske ett önsketänkande om hur människor tänker, eller har du verkligen då du pratat med väljare som tvekar om de ska rösta på S eller alliansen hört någon spontant nämna just barnbidraget som något som kanske trots allt gör det värt att betala skatt eller kan motivera ett progressivt skattesystem?

Jag skulle aldrig rösta på Maud Olofsson och jag avskyr alliansen men tycker att det finns mycket bättre exempel än barnbidraget för att argumentera om att alla "får något tillbaka" när de betalar skatt. Fri sjukvård när det behövs, som du nämnde är ett men skatten kommer inte bara oss alla till del när det gäller "mjuka" delar av välfärden. För just högutbildade välavlönade friska (barnlösa) människor är vägnätet och annan "hård" infrastruktur ett bra exempel att använda. Tack vare att de betalar skatt lagar avlönade människor hål i vägarna, skapar säkrare trafiklösningar och har byggt ut järnvägsnätet så att mångdubbelt fler människor får möjlighet att arbetspendla, kanske arbetspendlar de rent av själva?

Sedan skulle jag vilja fråga dig en sak. HUR skulle barnens klasskamrater automatiskt få reda på vilka som får ett behovsprövat barnbidrag, vilket du verkar utgå från? Jag själv har haft bostadsbidrag som ju är behovsprövat i flera år och det är jag säker på att ingen i barnens skola har någon som helst kännedom om, det är ju knappast offentliga uppgifter vem som helst kan få fram. Enda chansen att barnens kompisar skulle få reda på det är i stort sett om de skulle hitta och öppna ett brev från Försäkringskassan med beslut om bostadsbidrag då de är hemma hos oss och leker. Nu är det ju inte ett vanligt beteende hos barn i allmänhet att de öppnar kompisars föräldrars post hursomhelst, och för övrigt förvarar jag likt de flesta faktiskt min privata post utom synhåll för gäster. Jämförelsen med gamla tiders fattigvård som mycket riktigt var stigmatiserande är jättekonstig. Då delades det ibland ut bidrag inför allas åsyn i klassrummet, och ofta var kläderna man fick från "det allmäna" svarta (det var mer praktiskt) vilket medförde att väldigt få barn ville ha svarta kläder, för att ingen skulle misstänka att de fått från det allmäna. Det finns säkert mängder av barn idag som blir hånade i sina skolor för att de är fattiga i sig och inte har råd med det ena eller det andra. Det är givetvis helt oacceptabelt, lika oacceptabelt som att vi har en barnfattigdom i dagens Sverige, men jag har aldrig någonsin hört talas om någon som blivit retad för att familjen får bostadsbidrag i sig. Det vet som sagt klasskamraterna ingenting om. Så varifrån får du egentligen tanken att det skulle ske med ett behovsprövat barnbidrag?