onsdag, april 28, 2010

Val vinns inte på förtal. Här handlar det om kärlek.

Gårdagen handlade för många om förtal. För mig gick dan i kärleken tecken. Det är jag väldigt glad och tacksam för. När dyngan börjar kastas omkring blir jag så less att jag kan spy. Orkar inte ens formulera nåt argt, så jag citerar John Johansson som beskrivit det någorlunda sakligt:

Mats Odell, en av politikens veteraner, sköts fram för att kommentera de rödgröna satsningarna. Han gjorde det med en metafor:

Det är ren Tobleronepolitik. Man tar det på kortet och skickar fakturan till svenska folket.

Detta blev nu folk såklart upprörda för. Så säger man inte. Och folk har givetvis rätt. Så säger man inte. Speciellt därför att ”Tobleronepolitik” inte är något vedertaget begrepp för att ta saker på kort och sedan skicka fakturan till svenska folket. Jag antar att det på något sätt skulle beskriva Mona Sahlins agerande på nittiotalet, för drygt 16 år sedan, då chokladsorten hamnade i fokus. Men Mona Sahlin skickade aldrig någon nota till svenska folket – hon betalade allt själv, även om hon i ett första led betalade med fel kort. Det var inte rätt, givetvis, men hon har sonat sitt agerande långt mer än vad andra politiker har tvingats till. Men det hon gjorde var inte brottsligt – det har åklagare avgjort genom att inte väcka åtal. Att då påstå att det Mona Sahlin gjorde på nittiotalet skulle handla om förskingring, vilket Odell nu gör, är faktiskt i sin tur förtal.

Nu till kärleken! Igår fick jag den stora äran att viga ett gammalt AIK-par på Norra Stå på Råsunda. Inte mittcirkeln, där har andra gift sig förut, utan på rad 13 på Norra ståplatsläktaren.

Jimmy och Helene har varit ett par i 25 år, eller 23, de minns faktiskt inte exakt. Men det är först nu de säkert vet att de kommer att vara ihop resten av livet, och därför var redo att säga de där stora orden och avge de heliga löftena. Skön inställning tycker jag.

Jag minns dem från sidlinjen på P-89:ornas alla träningar och matcher. Medan vi andra föräldrar kom en och en, eller skickade farfar eller mormor när vi var för stressade för att komma själva, så var de alltid där, hejandes inte bara på sin egen Billy, utan lika mycket på alla pojkarna. Jimmy hjälpte till med det tunga jobbet att skylta Råsunda och Helene bakade och sålde kaffe. Alltid tillsammans, alltid världens bästa kompisar.

Jag tyckte ingen dikt passade, så jag gjorde om en som cirkulerat länge på nätet, skriven av signaturen "Svarta Katten". Här är min fria tolkning av hennes dikt, omgjord så att den passar Helene och Jimmy:

I 25 år har ni hållit av varandra
utan att hålla varandra fast

Ni har varandra
utan att äga varandra

Ni älskar varann
utan att göra om varann

Ni vill vara nära varandra
utan att kväva varandra

Ni ger varann kärlek
utan att ställa krav och villkor

Ni ger er åt varann
utan att ge upp er själva

Ni lever med varandra
jämte varandra
utan att gå före
utan att gå efter

Helene, du är Jimmys människa på jorden.

Jimmy, du är Helenes människa på jorden.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , och annat intressant

tisdag, april 27, 2010

Passa på på Norra Stå innan det är försent!


Majoriteten i Solna ille inte, men Länsstyrelsen gav mig förordnandet ändå - jag har fått äran att bli vigselförrättare! Och mitt första uppdrag som ordinarie blir att viga världens finaste AIK-par på Norra Ståplatsläktaren på anrika Råsundastadion. Jimmy och Helene har precis som jag varit AIK-föräldrar, och vi har stått vid sidlinjen och gaggat otaliga gånger, när våra söner kämpat, alltfrån vårens första träning i snöblandat regn och de soliga segrarna i Sanktan.

Om det är fler som går i giftastankar, passa på innan det är för sent! Denna en av världens tio mest anrika stadionbyggnader ska rivas, och jag gissar att atmostfären på Swedbank Arena tar några decennier att svettas in.Om det nånsin lyckas.

Jag kommer iallafall bidra till svettlukten på Norra Stå idag, för varmvattnet har lagt av hemma i vår gamla bostadsrättskåk. Fan, var är hantverkare när man behöver dem? När grannen ringde VVS-firman sade de åt henne att fylla i en serviceblankett på nätet, så kaaanske de kunde komma i nästa vecka!

Shit, i dubbel bemärkelse. Nu blir valet mellan Bindefeldfesten på Berns och invigningen av Norrvattens nya slamavvattningsanläggning enkelt. På det sistnämnda stället kommer de knappast känna om jag stinker. Under kristallkronorna på Berns luktar inte ens pengarna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , och annat intressant?

torsdag, april 22, 2010

Inte ska vi väl se bakåt nu?

Nu ska vi se framåt och inte skada partiet, sa Sven-Otto Littorin (M), och begravde utredningen om valfusk. Lokala moderater i flera kommuner har anmälts för att ha kapat identiteter från ett antal personer, skrivit in dem som medlemmar i Moderaterna och sedan använt deras namn för att rösta på sig själva.

Men ibland kan man behöva se bakåt för att kunna se framåt. I Solna verkar de dock ha sett väääldigt långt bakåt, för där fick vår s-medlem Toralf Blomberg, som en gång för länge sedan var moderat i en helt annan kommun, ett brev från Solnamoderaterna, där han välkomnades som ny medlem!

Ooups, hur gick det till då? Är det någon som varit kreativ med nåt väldigt gammalt medlemsregister?

Han blev förbannad och gick till media. (Se bilderna), men nån utredning om detta har vi ännu inte sett. Moderaterna i Solna vill nog också helst se framåt just nu. Bakåt i tiden har de väldigt svårt att minnas. Var och när beslut togs om stadsdirektörens extra månadslön som lobbyist åt Arenabolagen till exempel. Dagens Samhälle skriver om det idag, men är tyvärr som vanligt snåla med webupplagan.

Moderaterna är väldigt stressade just nu, t o m hotfulla. Se här hur förre partiledaren Adelsohn väser fram hot mot TV4 när han tror att kameran är avstängd! Efter att Fredrik Reinfeldt och andra ledande moderater inte vill reda ut fusket i provvalet 2002, och statssekreterare HG Wessbergs kunskap om detta, presenterade TV4Nyheterna igår det resultat från provvalet som borde fått vem som helst att reagera. Även SvD och DN skriver om de olika fuskskandalerna inom moderaterna som nu kryper allt närmare den absoluta partiledningen. Jonas Sjöstedt och Alliansfritt Sverige postar om detta. Back Nilsson undrar om det finns mer. Här är mer.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , och annat intressant.

fredag, april 16, 2010

Är det Borg eller Sahlin som vurmar för kommunismen?

I helgen har vi (S) i "lenet" haft kongress. Frågan om subventionerade penisatrapper till könsbytande kvinnor har varit uppe, liksom om vi borde återanvända utbränt kärnbränsle, ifall det är bra eller dåligt med en absolut tak-över-huvudet-garanti för hemlösa och om föräldrar som behöver nattis ska förvänta sig pedagogik eller bara omsorg. Högt och lågt, för och emot.

Men nåt som utkristalliserade sig allt tydligare ju fler talare som var uppe, var det välbehövliga svaret på varför man ska rösta socialdemokratiskt. Det där har folk haft litet svårt att förklara, speciellt de som "fötts in i partiet". Och vi som engagerat oss på gamla dar har ofta haft nån speciell anledning som gjort att vi blivit förbannade och gått med. Så varför är vår ideologi så bra då? Jag tycker att den som sade det klarast var logistikern och egenföretagaren Toralf Blomberg, en f d moderat fullmäktigeledamot från Värmdö som tagit steget över blockgränsen och blivit socialdemokrat hos oss i Solna:
"Jag insåg att det var smartast, både för Sverige och för mig som individ. Ett samhällssystem som strävar efter att utjämna klyftor och få med så många som möjligt på utbildning och jobb, är helt enkelt mer framgångsrikt".

Här har han mycket empiri i ryggen, både OECD:s undersökningar och nu senast Richard Wilkinsons digra faktasamling i boken "Jämlikhetsanden". Den handlar som titeln möjligen antyder om jämlikhet och om det faktum att detta är tillväxtbefrämjande.

När Mona Sahlin höll tal igår uttryckte hon det så här: Vi blir starkare tillsammans, men också jag blir starkare tillsammans.

Av var och en efter förmåga. Åt var och en efter behov. I den ordningen. Det är en klockren idé, sade hon.

Det där är ju från början en marxistisk tes, för även Marx kläckte ju några kloka tankar, trots att det mesta var flumteorier som ledde till överhetsstyre, fattigdom, förtryck och massmord.

Om Mona lånat några ord från Marx, tycks dock Anders Borg ha lånat en hel teori.

Hans tal om att vi måste öka klyftorna för att på sikt kunna minska dem, påminner misstänkt mycket om idén om proletariatets diktatur som kommunisterna införde efter ryska revolutionen med motiveringen att det var ett nödvändigt förstadium till jämlikhetens himmelrike.


Ett färskt exempel på hur feltänkt regeringen Reinfeldts ekonomiska experiment där de blint fokuserat på att få fler att söka jobb utan att fixa fler jobb att söka, är det pressmeddelande som Svenskt Näringsliv skickade ut i veckan om att företagen får allt svårare hitta utbildad personal trots massarbetslöshet.

En ny undersökning visar att vart femte rekryteringsförsök misslyckas. Det är till och med något fler i år (2010) än på toppen av förra högkonjunkturen (2007).

Samtidigt som de arbetslösa har ökat med 100 000 pers, finns det alltså en massa företag som förgäves letar rätt arbetskraft.

Det här får förstås reella och högst påtagliga effekter. Företag tvingas dra ned på expansionsplaner och tacka nej till nya uppdrag. Snacka om tillväxtfientligt!

I det här läget kommer regeringen med en budget som är kliniskt ren från nya yrkesinriktade jobbutbildningar. Det är sinnessjukt.

(S) alternativ, som de borgerliga röstat ner i riksdagen, innebär 100 000 fler i jobb, praktik och utbildning. 50 000 av dessa är fler utbildningsplatser. Till exempel 12 500 fler platser i yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning. Hade vi haft de satsningarna nu, skulle många fler haft jobb och företagen hade inte behövt avstå från från att anställa för att det saknas folk med rätt kompetens.

Dagens Arena skriver med isande skärpa att "ingenting av budgetens småplåstrande kan läka de öppna sår i samhället som regeringens politik har skapat. Var finns den långsiktiga satsningen på innovationer och ny företagsamhet, som ska ersätta de förlorade industrijobben? En politik som Borgs, som försöker öka utbudet av arbetskraft utan att öka efterfrågan, haltar betänkligt. Näringspolitik måste vara mer kraftfull än att skattesubventionera fram några tusen städjobb, droppar i ett hav av förlorade arbetstillfällen."

Finansministern påstod i uppskruvat, närmast desperat tonläge i riksdagen att han bedriver en keynesiansk politik. Men den ekonom som visade vägen ut ur 30-talskrisen pläderade inte för massiva skattesänkningar, utan för offentliga arbeten.

Hur vore det till exempel om man nu när priserna är låga passade på att starta några infrastrukturbyggen, som dessutom är nödvändiga både för miljön och Stockholms konkurrenskraft i ett Europa som är otroligt mycket vssare på detta än oss. Tunnelbanan till Karolinska till exempel! Världens modernaste centrum för Life Science, ska det försörjas med spårvagn i blandtrafik??? Galet! Och om nu nationalarenan byggs, tror ni det räcker med att förlänga pendeltågsperrongen och sedan ska folk vandra ett par kilometer för att komma dit, eller tar de bilen och ökar på trafikkaoset i Bullerbyn Solna?

Det är dags för klarspråk tycker Alliansfritt Sverige, som varit behjälpliga med fakta som sparkar. Kan DETTA månne bli den väckarklocka som regeringen behöver för att komma ur sin handlingsförlamning över den strandade jobbpolitiken?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , och annat intressant.

Varför har du så stora ögon Farmor?

Det är mycket som står på spel nu. Det blir tydligt när man ser hur mycket fulgrepp det förekommer, både i avtalsstriden och valrörelsen. Det senaste exemplet heter just "Vad står på spel" och är Svenskt Näringslivs första insteg på webb-TV-marknaden.

Först ut var modebloggarbrudarna, som företagen förstått att satsa guld på. Med 300 000 snart konsumentmogna 11-åringar som fans är Bella och Tyra och Kenza guldkalvar för produktplacerare. Tror ni småtjejerna genomskådar när Kenza prisar sina nya jeans, som hon fått multum för att visa rumpan i på sin blogg? Nä, de VILL OCKSÅ HA, som de skriker i kommentarsfältet.

Och hur är det med smulorna till folket då? Köper de här flickornas mamma och pappa regeringens budskap om "Bäst välfärd till lägst skatt"? Det återstår att se den 19 september, men tyvärr tror jag att långt ifrån alla svenskar har vaknat upp med baksmälla efter den förra köpfesten 2006, då de glatt tuggade i erbjudandet som skulle ge dem själva en tusenlapp extra i månaden och alla lata icke-arbetande jävlar en välbehövlig spark i baken. För deras eget bästa naturligtvis. Sänkt skatt och minskat utanförskap, köp två - betala för ingen.

Att det lät liiitet för bra för att vara sant, ja, det orkade de tänka på lika litet som när de köpte det senaste mirakelpillret för snabbantning: "Ät så mycket du vill och gå ändå ner i vikt!"

Och eftersom man inte gärna vill bekänna sig till den lättlurade massan, så håller man för öronen och skriker "Bingo, bingo, bingo" så länge man kan.

Länge har vi i Sverige iallafall haft en hyfsad nivå på nyhetsrapporteringen i de stora morgontidningarna och i public service. "Det är visst sant, för det hörde jag på radion" sade alltid min mormor. Hon var visserligen född 1900 och är död sedan många år, så hade hon levt i dag hade hon förmodligen inte varit lika godtrogen.

Men ska man klara att nyhetsvärdera och källgranska idag måste man vara fruktansvärt kunnig och kritisk. Och då menar jag tyvärr inte bara kompetensen att ge fan i att klicka på ett mail med ärenderaden "Vad snygg du är på det här fotot" och annat crap som trillar in i Solna stads e-post trots miljoners miljoner kronor på en ny dundersäker e-plattform.

Jag har massor av universitetspoäng i statskunskap och information i text och bild, men jag klarar det inte alltid. Idag hade Aftonbladet en TV-snutt om vulkanaskan som jag förstås var tvungen att trycka på (mot bättre vetande, eftersom jag vet hur usel Aftonbladets-webb-TV är). Bredvid de vanliga inslagen fanns en ny rad med TV-snuttar att klicka på. De hade samlingsrubriken "Vad står på spel". Ingen avsändare, bara det. Och så lockande underrubriker som "Möt Sveriges bråkigaste kvinna" invid bilden av en attraktiv blondin. Och "Ser lösningar på arbetslösheten", är säkert en rubrik som kan locka till klick från en och annan desperat utförsäkrad.

När jag går in och tittar ser jag att det handlar om avtasrörelsen, men inte nånstans någon avsändare. Spel och tävlingar, en anonym mailadress längst ner på sidan under Kontakta Oss. Under "fakta" då? Nej, ingenting. Till slut hittar jag en liten rad längst ner på en flik "Ansvarig utgivare för VAD STÅR PÅ SPEL är Nicklas Mattsson, Svenskt Näringsliv".

- Varför har du så stora ögon, farmor?
- Det är för att jag ska kunna se dig bättre, mitt barn!


Det är ingen liten frifräsare i påverkansbranschen vi ser här. Nej, i näringslivet finns det pengar till sådant som man vet gynnar affärerna och familjeförmögenheten på lång sikt. Mycket pengar. Halva högermedias gamla tunga ledargarnityr är inköpta att agera "redaktion"; Mats Bergstrand, Lena Smedsaas och Niklas Ekdal.

De får säkert bra betalt, eftersom de inte generas inte för att göra Kina-TV-intervjuer som denna, där skogsindustriernas VD med bekymrad min och ett röstvibrato som får pärlcollieren att rista får bre ut sig om hur osolidariskt det är att de högavlönade (sic!) pappersarbetarna strejkar under denna allvarliga kris. De goda skogsägarna som har det så tufft har erbjudit dem allt de har råd med, men pappersarbetarna vill ha mer än alla andra, vilket är djupt olyckligt eftersom de kommer att göra alla till förlorare och tvinga företagen att flytta utomlands. Ja, hon drar sig inte för att säga att hela den svenska modellen nu är hotad!

Jag är inte kapabel att ge mig in i avtalsturerna i papperskonflikten, men det är nog tyvärr inte de flesta heller, som går in på denna TV-kanal, som är gjord för att se så lik rapport och Aktuellt ut som möjligt.
Som sagt, det märks att det är mycket som står på spel nu.

Årets val är högerns förmodligen sista chans att få bort den nordiska välfärdsmodell som hotat deras ägarintressen och status i snart ett århundrade, och där samtliga borgerliga regeringsförsök slutat i fiasko. Misslyckas de denna gång är de körda, då går nog luften ur t o m tankesmedjornas ideologiskt rosiga och högavlönade PR-staber.

Om det enda resultatet av det skulle bli att vi i framtiden slipper propaganda som den här är det tillräckligt för att avgöra var jag lägger min röst, oräknat alla andra skäl.

Det känns så fruktansvärt kallt och Orwellskt och fördummande, detta nya Sverige. Och det kommer inte hjälpa om vi så startar ett helt nytt skolämnde som heter Källkritik. Bovarna kommer alltid ligga steget före.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , och annat intressant.

torsdag, april 15, 2010

Vill folk ha smulor eller bakelser?

Först frustar jag litet frukostflingor över datorn. Det ligger nära till hands att skratta åt en finansminister som tror att det räcker att i budgeten innan valet ge litet smulor åt pensionärer, ensamföräldrar, ungdomar, sjuka och arbetslösa de som i fyra år betalat de rikaste skattesänkningar. Men sen blir jag allvarlig. För smörsnack om "satsningar" och fina ord utan innehåll som väller ur mun på politiker slår mot ALLA politiker. Och ska man vara realist, så är ordet politiker mest förknippat med socialdemokrater, eftersom det r de som styrt mest och längst. Så det är inte ett dugg skrattretande, detta falska PR-byrå-designade budskap som idag trumpetas ut i samtliga nyhetskanaler. Min lilla ynkliga blogg kanske når några hundra, varav de flesta meningsfränder. Men jag måste ju ändå försöka bidra med en granskning. 100-300 spänn åt pensionärerna, som idag drabbas av 1 000 spänn i skattehöjning den dag de går i pension. Det är en liten förbättring av en redan helsned politik. Det ska löna sig att arbeta, inte att ha arbetat hela sitt liv. Höjt flerbarnstillägg med 50-100 kronor, det är närmast ett hån mot de 250 000 som hamnat i fattigdomsfällan sedan förravalet med regeringen Raj-rajs politik. 100 000 miljarder i skattesänkningar, med hjälp av lånade pengar. I en statskassa som körts i botten och redan ligger 100 miljarderback tack vare de första skattesänkningarna till de rikaste lagren.

Men satsningen på sommarjobb åt ungdomar då, det är ju bra? Ja, absolut! Men se då till att det blir mer än en markeringspost i budgeten! En markeringspost är en summa som är så låg att den inte gör någon skillnad, men som blir en post som går att hänvisa till när folk skäller för att man inte gör något. Den sortens "satsningar" brukar man stoppa in när en speciell grupp kräver uppmärksamhet, som kvinnojourer, cyklister eller minoritetsgrupper. Gammalt beprövat fultrick av alla tiders regeringar, tyvärr.

Det som finansminister BORG INTE kommer tala om framför mikrofonerna idag är:
Den totala bristen på jobbsatsningar i budgeten
De 12 miljarder han skurit från kommunerna

Igår satt vi i Solna och fick en dragning av ekonomin inför nästa år. Det ser inte kul ut kan jag säga. För Solnas del minskar statsbidragen med c:a 65 miljoner kronor. Det är en himla massa anställda det. Om inte kommunen letar fram de pengarna blir de arbetslösa. Och då hjälper det föga med vare sig en smula i flerbarnstillägg eller en hel bakelse i jobbskatteavdrag. Då blir det försäkringskassan eller socialkontoret nästa.

Många är ju övertygade att detta inte kommer drabba dem själva. De kan hålla för öronen och intala sig att detta bara de som är lata, simulerar eller inte "gjort rätt livsval". Men jag tror inte så många känner sig så värst bekväma med detta i längden. Särskilt inte när det blir ännu fler barn och färre fröknar på ungarnas fritids, eller när pappa berättar att han ringt på hjälp i en timme utan att någon hunnit hjälpa honom när han spillt ner sig i sjukhussängen. Och även om inte deras egna barn drabbats, så gillar de inte att läsa att barnfattigdomen i Sverige ökat med 50 % sedan Reinfeldt tog makten.

Då hjälper det inte ens med bakelser åt folket.

Kritiker kören från experter och tyckare i media lär inte hele rlåta vänta på sig. Jag väljer att citera en röst i debatten, Peter Strobl, vars kritik är saklig men ändå väldigt skarp:
"Eftersom mycket av regeringens politik har byggt och byggs på antaganden om ett jobbtillskott efter jobbskatteavdragen så hamnar man i ett läge av handlingsförlamning. Det är alldeles uppenbart att verktygen sinar eftersom det primära verktyget skattesänkningen är verkningslöst. Vi ser enligt Borg en nedgång i arbetslösheten. Ett antagande som, även om det vore sant, resulterar i höga arbetslöshetssiffror.
Infrastruktursatsningar kan fungera, men här sker de sent och i så liten omfattning att de blir en satsning i marginalen.
Den progressiva näringspolitiken ... lyser med sin frånvaro.
Man har spelat ett högt spel - skattesänkningsspelet - som varandes lösningen på alla problem. De åtgärder som presenteras är åtgärder i marginalen, i panik.
Den småföretagarprofil som C har gjorts sig till tolk för och som vi kan se resultatet av i proppen är ett skämt. Det grundläggande insatserna på småföretagarområdet lyser med sin frånvaro.

S förslag om ökad möjlighet till riskkapital är en viktig förändring, men det kommer att krävas fler.

Hur man än vrider och vänder på det, kan jag inte annat än känna oro över att ha en regering som inte kan stava till progressiv näringspolitik. I synnerhet nu, nu när vi måste satsa för att få upp landet Sverige i högvarv igen.

Vi har en regering som duttar lite här och duttar lite där. Korrigerar lite där och här för att mildra effekterna för sin egen politik.

Jag är trött på att ha en regering som hanterar ett land på detta inkompetenta sätt. Ingen dynamik, ingen proaktivitet, ingen handlingskraft medan båten Sverige tar in vatten.

Jag är oändligt trött på detta sätt att misshandla landet."
That pretty much says it all!
Röda berget skriver, DN, liksom AiP och GP och SR/Ekot. Bloggar gör Peter Andersson, och Johan Westerholm. Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , och annat intressant.

tisdag, april 13, 2010

Kalla det vad ni vill, bara inte rättvist!

Det gick inget vidare när de utnämnde sig till det Nya Arbetarpartiet. Nu tömmer de nästa ord på innehåll och kallar sig Rättvisepartiet Moderaterna.

Moahahaha! Jag misstänker att det kommer behövas mer än klippdockor och drag under galoscherna för att få det röstfisket att nappa!

Edvin Alam, moderat bloggare, tycker att kampanjtemat är bra eftersom det visar Moderaterna prioriterar kampen mot utanförskapet högt på den politiska dagordningen. I riktning mot, menar han kanske? Utanförskapet har ju ökat med 70 %, enligt deras eget sätt att räkna, sedan de tog över makten i Sverige!

André Assarsson, 1:e vice förbundsordförande i MUF o ledamot i Moderaternas partistyrelse har en enda definition på rättvisa - och det är sänkt skatt!

Hans förbundsordförande Niklas Wykman är litet mer modest för han säger inte direkt att moderaterna under dessa fyra år gjort Sverige rättvist, men att de FÖRBERETT en rad reformer som KAN göra Sverige till ett mer rättvist land. En lång förberedelseperiod får man säga...

Magnus Andersson, ordförande i Centerns ungdomsförbund och 1:a på Centerns Solnavalsedel, tycker de nya moderaterna är mesiga. Riktig rättvisa är platt skatt. Det ger alla samma förutsättningar och sedan är det upp till var och en att göra "rätt livsval".

Jag blir livrädd inför utsikten att dessa små mini-Anders-Borgar ska styra över vanliga svenskars liv och framtid.

Jag rekommenderar dem läsning av vad kyrkans socialarbetare rapporterar om yxan som kluvit Sverige i två delar. Kanske borde de också ta sig en titt på vad Sveriges pensionärer anser om rättvisa skatter. Och få en liten inblick i hur livet för ensamstående föräldrar ter sig i deras Föregångsland Sverige? Eller historien om Maja, tvåbarnsmamman med cancer som dog när hon utförsäkrad tvingades åka till Norge för att jobba. I obarmhärtig takt har verkligheten kommit ikapp (M)-regeringens retorik. Ni kan se hela inslaget här. En liten inblick i den verkligheten kan dessa herrar få om de läser Katarina Mazettis bok Tarzans tårar.

Och studera gärna historien - 105 år av moderat "rättvisa". Om de fortfarande tycker att högerns politik är framgångsrik och bra, stå då för det, förklara att det är ett sådant här Sverige ni vill ha. Säg att ni tycker att fattiga får nöja sig med att ha tjugo tänder kvar. Att det väl går lika bra att gå till socialkontoret för dem som är för sjuka för att delta i arbetsmarknadsåtgärder. Var ärliga med att ni tycker pensionärer är ett skattefrälse. Att ni tycker att det är de sjuka som ska betala de rikas skattesänkningar. KALLA DET BARA INTE RÄTTVIST!

De Nya Moderaterna skrev i sitt valmanifest inför valet 2006 att Sverige skulle präglas av sammanhållning, solidaritet och medmänsklighet och att den som behövde vård och omsorg skulle känna sig trygg i att välfärden skulle finnas där när man behövde den. Jag tror att folk är smarta nog att själva kunna se sig om och bedöma om det är lågavlönadekvinnor som gynnats av Anders Borgs budgetar, eller om det är högavlönade män, som SCB säger. Jag tror inte det går att sälja konserverad grött hur länge som helst.

Möjligen kan Det arbetande folket från de segregerade villaförorterna, de som sällan behöver se Bidragstagarna, hålla för öronen och mässa Anders Borgs tes ett tag till: - De ökade klyftorna kommer att LEDA till minskade klyftor, de ökade klyftorna KOMMER att leda till minskade klyftor. Vafan, det stod ju i boken!?




Marika Lindgrens fakta sparkar
som vanligt. Silvertörne frågar sig om inte bedrägeri är en lämplig brottsrubricering på detta. Kulturbloggen jämför finansministern med Pinocchio och Högbergs tankar tror inte att det nappar för Borg. Det perfekta livet skriver också bra om detta. Johan Ulvenlöv lyfter fram hur vansinnigt skevt fördelade skattsänkningarna är, Alexandra Einerstam menar att Moderaterna blandar ihop rättvisa med andra mindre smickrande bibliska begrepp och Ulrika Falk uppmärksammar vad moderat rättvisa betytt för folk under de senaste hundra åren. Andra bloggar om politik, val 2010, jämlikhet, välfärd, Moderaterna, Anders Borg, rättvisa, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Möjligheternas land och annat intressant. Och här är länkarna till DN 1 och DN 2 och DN 3 och Svd 1 och Svd 2 och Expressen1 och SR och Aftonbladet

måndag, april 12, 2010

Varning för populism!

Det gamla paret skiljs åt på ålderns höst då de tvingas bo på olika äldreboenden, rapporterar media. Och politiken går igång som dräglande hundar. Folkpartiets enkät som visar att bara tre kommuner svara "Ja, alltid" på frågan om par alltid får bo ihop och de flesta kommuner svarar "Ja, ibland". Omänskligt! Skandal! Själva har partiledare Björklund minsann en "parboendegaranti " i sitt valprogram, jajamän! Också kristdemokraterna skriker upprört och äldreministern rycker genast ut till det gamla parets försvar.

Populism, säger jag och flera andra. Men jag måste erkänna att även jag reagerade med ryggmärgen då jag först kom i kontakt med frågan. Jag var på studiebesök med Solnas medicinskt ansvariga sjuksköterska, då vi på ett ganska nybyggt äldreboende kom in i ett s k "parrum", som de tänkte bygga om till enkelrum, igen. Varför det?! Jo, svarade personalen, det är så få gamla som vill bo med sin multisjuka man eller fru på ett boende ihop med andra multisjuka och dementa. Speciellt som de flesta av dem redan kört slut på sig med att vårda den andra hemma. När maken äntligen kommer in på hemmet drar de en suck av lättnad och ser med visst dåligt samvete fram mot litet andrum och egen tid.

Och eftersom de flesta som får en vårdplats är i livets absoluta slutskede, så är det tyvärr så krasst att de flesta på våra äldreboenden bor där bara några månader, upp till ett år. Och vad händer då med den friskare maken/makan? Ska denna bo kvar bland de andra döende människorna, och dessutom ta upp en plats som nån sjukare och äldre behöver bättre?

Frågan är som ni förstår inte helt lätt. Därför blir det så väldigt olyckligt när politiker kastar sig på mikrofonerna med gråtmilda och populistiska löften om detta och annat. Speciellt under ett valår.

Som Lena Melin skriver i Aftonbladet; när Alliansen i riksdagen skulle rösta om att lagen behövde förtydligas så att det slogs fast att makar skulle ha rätt att leva tillsammans även under de sista åren av sina liv, oavsett kommun eller vårdbehov, så hamnade förslaget i papperskorgen. Avslag på grått papper. Det blev inte ens omröstning.

Inte ens Kd, som kom med förslaget röstade för. Kom ihåg det när ni idag hör deras äldreminister Maria Larsson gå ut och prata om att det behövs en lag som ger äldre par rätt att bo ihop på livets höst! Till exempel när hon besöker Solna stadsbibliotek den 6 maj. När Stig Malm hörde om detta sade han på sitt karaktäristiska vis: - Undrar om de hade tänkt betala vad det kostar också? I Solna säger de nej till en massa gamla som vill ha en plats på äldreboende. De där rikspolitikerna som inte betalar ett nickel till kommunerna, tänk om de istället försökte gå ut och förklara för folk hur komplicerade frågor hänger ihop. Sånt här ökar bara på politikerföraktet.

Men populismvarningen utfärdas även till mitt eget parti. Vi ska akta oss noga för att måla upp den ljusnande framtid som vi gjorde i slutet av den förra borgerliga katastrofregeringens tid 1994. Folk blir så fruktansvärt besvikna och desillusionerade när denna "change" sedan inte inträffar i brådrasket. Vi måste till exempel fortsätta vara noga med att betona att den orättvisa beskattningen av pensionärer inte kommer kunna avskaffas direkt utan måste ske steg för steg.

Falska löften, svikna förhoppningar och hurtfriska verklighetsbilder som inte stämmer är livsfarligt, det vet inte minst den stackars finansministern Anders Borg (M) idag. Som nytillträdd finansminister förkunnade han med en MUF:ares ideologiskt febriga blick ur den nyliberala ekonomiboken lånade läran om att sänkta skatter skulle ge flera jobb. Om ett, högst två år skulle vi se resultatet. Nu har det gått fyra, och arbetslösheten har bitit sig fast i ett Sverige som klarar krisen SÄMRE än övriga Europa. Citatboken Anders Borg - Det bästa jag har sagt, behöver nog en nyutgåva snart! Och inkomstklyftorna ökar. T o m Moderat-Pravda Dagens Nyheter har generositeten sig att skriva om det.

SPF skriver bra om partiernas röstfiske bland pensionärerna. Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

lördag, april 10, 2010

Gnäll mera! Om det positiva tänkandets tyranni

För en generation sedan behövde människor vila efter avslutad arbetsdag. Nu behöver de motion. Gaah! Idag känner jag definitivt att jag hör till den äldre generationen! Det finns säkert människor som befinner sig i mindre rörelse än jag denna söndag, men de är i så fall döda. Jag skiter i om solen skiner utanför fönstret, jag tänker bli vid min läst; sängen.

Varför ska alla människor alltid få nåt slags dåligt samvete när de sovit ut en morgon för en gångs skull? "Neee-e-j, nu borde vi gå ut och röra på oss litet!"
Varför det???? En promenad utan mål är det värsta jag vet. Överträffas endast i vidrighet av en JOGGINGTUR. Bara ordet får mig att rysa och krypa längre ner under mitt varma täcke.
Jag har sagt det förut och säger det igen: Den dag jag ser en leende joggare ska jag överväga saken. Eller ringa psykaktuen...

Sådärja, nu har jag fått gnälla av mig. Denna ädla konst, som fullständigt håller på att kvävas av positivismens dårflin och snällfascismens degiga hull. Varför anses det så fult att klaga???

TV-programmet Kobra handlade för ett par veckor sedan om den positiva terrorn. Två av mina idoler, serietecknaren Martin Kellerman och författaren Barbara Ehrenreich medverkade och framhöll båda den konstruktiva kraften i klagandet.

Underbart! Jag tror det är nåt slags nytt opium för folket, detta lallande dumglada positivitetsknarkandet. Vafan är det med folk, har de inte sett nyheterna eller???

Här är en underbart ovanligt positiv kommentar från Rocky: - Fan vad jag ser fram emot den dagen när jag kan se henne på gatan och bara tänka: "Jaha, där är hon... hur kunde jag bli så knäckt av henne? Hon är ju 75 % vatten. Hur kunde någon med samma sammansättning som BOB blandsaft förstöra mitt liv?"

Barbara Ehrenreich ilsknade till när hon fick beskedet bröstcancer. Istället för tid att sörja och avreagera sig fick hon ett rosa band och uppmanades att tänka positivt och "se sjukdomen som en möjlighet!

Ilskan gav henne energi att både bekämpa sjukdomen och skriva denna utomordentligt vlreserarchade bok dom tar upp alltfrån ekonomiperspektivet till jämställdhetsperspektivet på "positivismen". Det är fanimig konstruktivt att vara skeptiker. Heja bittra, smarta och kritiska SVT! Mer ilskna människor i denna tid av lyckoforskning och självhjälpsböcker!

Det finns t o m de som menar att det var obefogad optimism och en rädsla för att dåliga nyheter som sådde fröet till bankkrisen och därmed lågkonjunkturen.

Och onekligen påminner denna positivitetsfascism litet om Alliansens jobbcoacher och "arbetslinje"? "Sjuk eller fattig, drabbad av bostads- eller arbetslöshet: sluta gnälla, skyll dig själv, ryck upp dig och konsultera en coach", liksom?

Se det som en möjlighet, som Barbara Ehrenreich fick höra när hon fick cancerbeskedet, påminner också om filmen "Up in the air", där George Clooney är en gun for hire som åker runt på företag och säger upp människor med just de orden.

På bloggen Witness the fitness läser jag följande tänkvärda ord:
Tankesättet påminner om den kristna framgångsteologin som är väldigt vanlig i USA. Där ser man framgång och välstånd som bevis på godhet. Man pratar även om mirakel som helar sjuka. Ens välstånd och hälsa bygger enligt teologin på ens karaktär. Detta system blir extremt ekonomiskt för amerikanska politiker. Ge folket religion istället för sjukförsäkringar. Ge folk en falsk tro om makt över sina liv och ta bort alla rättigheter. Tysta ner protester med leenden och positivt tänkande. En blandning mellan new age, framgångskristendom och högerpolitik GREAT! Efter finanskrisen i USA tror jag inte att medborgarna är dom samma. Jag hoppas att dom är mer kritiska och mindre lättlurade. Friheten som det så fint kallas är falsk! Jag hoppas att Obama får igenom sjukreformen och att Barbara får se en förändring.

Farliga grejer, det där med att vara flåshurtig alltså! :-)

Se hela TV-programmet Kobra i SVT Play. Läs också Barbara Ehrenreichs bok om hur dyrt det är att vara fattig i USA; "Nickeled and dimed". Eller gå direkt på originalet George Orwell, som redan på 1930-talet wallraffade som diskare på hotell i Paris och bland bostadslösa i Londonslummen och skrev boken "Nere för räkning i London och Paris" (Glöm det stela språket i 1984 och Animal Farm, det här är både gripande och konstigt nog rolig läsnining.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

onsdag, april 07, 2010

Man märker att det är vår när...

Bild: ETC


... man halkar på grus istället för is på Solnas gator.

... man fryser ännu mer om fötterna, för att man varit dum nog att lämna stövlarna hemma och tagit på sig ett par alldeles för tunna skor.

... 150 sommardäck stjäls vid ett inbrott på en gummiverkstad i Småland.

... alla sommarklänningar som H&M precis börjat skylta med redan är slut i lagret.

... de jävla fåglarna väcker en på morgonen.

... föräldrar till skolungdomar i Solna börjar ringa och fråga hur deras barn ska få tag i sommarjobb.

I Nynäshamn får alla ungdomar sommarjobb från kommunen eller företagen som ligger där. I grannkommunen Sundbyberg har s-ledningen hittills fixat fram 240 sommarjobb. Moderatledda Solna - med dubbelt så stor befolkning - tycker det räcker med 50. Idag kommer lite pengar från regeringen som tycker att man vill ”förbättra unga människors möjlighet till tidig kontakt med arbetsmarknaden”.

Det tycker vi också, alla som vill ska få sommarjobb - men snåla Solna tycker det räcker med 50 jobb. Jag tycker jag minns från motionsdebatten i fullmäktige att Salminen sa att Nynäshamnsidéen med sommarjobb till alla inte var bra. Sommarjobb kan ungdomarna fixa själva!

... det är grymt dammigt överallt. På gatorna, på mina fönster som det knappt går att se ut genom...

... rökarna får inte längre ha värmelamporna och fleecefiltarna ifred på uteserveringarna.

Vad ser du för vårtecken? Skriv i kommentarer!


P.S. Vet inte om det beror på vårkänslor, men AIK fotboll har tilldelats årets stipendium från nu Anders Gustâvs minnesfond. Bra! Han skulle nog ha vridit sig i sin grav om han visste vilken vändning arenaprojektet tagit... Men nog är väl 50 000 spänn till AIK Ungdomsfotboll en klen tröst för det klubbhus som de lovats för fyra år sedan och ännu inte sett röken av? Jag blev förresten intervjuad av Mats Strandberg i Sportradion för ett par dagar sedan. Här är länken till det inslaget.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , och annat intressant

tisdag, april 06, 2010

Den som kastar mest skit vinner. Inte!

Just nu pågår en debatt om vem som kastar mest skit på sin motståndare. Nervösa partier anklagar varandra för "negative campaigning", i vissa fall utan att verka veta vad det betyder.

Negative campaigning är importerat från USA och betyder att man försöker, och ibland lyckas, smutskasta en meningsmotståndare genom att direkt eller indirekt sammankoppla personen med något "dirty". Litet hårddraget kan man säga att det i England ofta handlar om sex och omoral, i USA rasism eller smutsiga pengahistorier och i Sverige att man levt för lyxigt eller inte betalt skatt.

På Wikipedia hittar jag denna definition av negative campaigning som själv är ett exempel på negative campaigning (!) Då är den engelska varianten av Wikipedia mer opartisk i sin definition. Där står det bl a att en av de vanligaste metoderna inom den här grenen är att anklaga motståndaren för negative campaigning!

I Sverige har det hittills inte varit jättestort, men den fixering på person istället för politik som vi sett en ökning av på senare år riskerar att leda till en hårdare ton. Tydliga tecken är väl annars försöken att skandalisera Sahlin genom att skicka YouTubefilmer till journalister, eller att tipsa media om att Reinfeldt eller hans ministrar är skattesmitare. Naturligtvis är det här ingen hit, iallafall inte om man tror på politik som en väg att förändra samhället till något bättre. Vill man få folk att tycka att folkvalda är skurkar och politik bara är skit, då ska man förstås ägna sig åt smutskastningskampanjer med liv och lust. Det är ju nämligen så, att det inte spelar någon roll om så bara den ena sidans politiker skulle beläggas med skurkaktighet och allmän omoral; det blir ändå hela demokratin och dess samtliga företrädare som drabbas.

Ett exempel på hur personangrepp kan slå tillbaka är valet i Canada 1993, då de konservativa gick ut med en annons där den liberale motståndaren Le Chretien, som hade en partiell ansiktsförlamning, avbildades så här, till bildtexten "Är det här en premiärminister?" Resultatet blev att de konservativa förlorade så många röster att de nästan utplånades.

Vill man vinna val och få förtroende att ägna sig åt verkliga samhällsproblem, ska man istället lära av sådana som Marit Paulsen. Hon talar överhuvudtaget inte om motståndaren, utan bara om de samhällsproblem hon ser. Jag hade Marit som stor inspirationskälla i vår senaste budgetdebatt i Solan kommunfullmäktige. Det blev en underlig debatt. Jag talade om tre huvudutmaningar jag såg för framtidens Solna, och de idéer vi socialdemokrater har för att möta dessa utmaningar. Men eftersom det finns en väldigt lång och inbiten pajkastningstradition i Solna, så blev det svårt att vända skutan i en hast, och våra idéer kommenterades knappt. Iallafall inte från talarstolen... ute i foajén, över en kopp kaffe i pausen, var det många ledamöter som ville prata, oavsett parti. Det är som jag sagt förut, man skulle slopa det där gammaldags debattforumet med talarstolar och mikrofoner till förmån för ett stort cocktailparty istället!

Låt oss skilja på vad som är myggor och vad som är kameler. Är det fel på ett helt parti och dess idéer om någon av deras företrädare kört full eller haft barnflicka utan att betala skatt? Nej. Personen som kört full ska förstås anmälas och straffas, och skatteskulden regleras, men det har knappast med politiken att göra. Hur dyra handväskor och klockor får partiledare ha? Svar: Hur dyra de vill, så länge de kommit över dem på laglig väg. Är det viktigt att skriva om ministerns mans älskarinna? Nej!

Kanske är detta ett sätt att dra skiljelinjen: Om man i sin tjänst eller sitt förtroendeuppdrag använt position eller skattepengar till att skaffa sig förmåner, är det fel och ska fram i ljuset. Rör det saker i privatlivet som inte påverkar ens uppdrag, är det mindre intressant att rapportera. Och är det rena påhitt eller lögner har det givetvis inte i varken politiken eller journalistiken att göra överhuvudtaget!

Snälla, snälla, låt oss slippa de här avarterna i årets valrörelse:
Lägg inte ner detta äldreboende, ett klassiskt exempel på Guilt by association. I Sundbyberg satte (M) i slutet av valrörelsen-06 upp affischer som skulle skrämma väljarna. Affischerna på fotona säger "Bygg inte här!" och "Lägg inte ner den här skolan!", undertecknat "Nya Moderaterna". Budskapen i sig är inte lögner, eftersom de inte direkt pekar ut något parti för att vilja göra de sakerna - men indirekt är budskapet till väljarna att (S) vill bygga mitt i de finaste grönområdena samt lägga ner alla skolor i Sumpan. Det fanns även affischer som sa "Lägg inte ner det här äldreboendet!" placerade vid nybyggda äldreboenden.

Om föregående exempel var indirekta lögner, så var detta en direkt lögn:
Detta delades ut i alla brevlådor dagen före valet, så vi hade inte en chans att dementera... Det var ett så fint exempel på skitkastning att jag för säkerhets skulle har ramat in det i guldram och satt upp det på mitt kontor. Moderaterna skrev också ett pressmeddelande där de påstod att "oppositionen" ville höja skatten med 1:70. Den nätta summan fick de ihop genom att addera respektive partis skatteförslag! Den manövern blir litet svårare i årets val, eftersom vi föreslår oförändrad skatt. Däremot föreslår vi bättre matematikundervisning i skolan...:-)

Alltså: Om någon ljuger, så är det inte dirty campaigning att säga att han ljuger. Om någon begår brott, ska de fram i ljuset och anmälas, oavsett vem som begår dem. I den pågående Arenaskandalen i Solna försöker jag sätta fokus på handlingarna och dess följder. Om någon ljugit ska sanningen fram. Om någon brutit mot lagar och förordningar ska vederbörande ställas till ansvar för sina handlingar. Sedan får rättvisan och väljarna döma. Jag tror att de är kloka nog att bedöma vad som är relevant politisk konsumentupplysning; de politiska resultaten och förslagen, eller politikernas personliga egenskaper, rökvanor, klädstil och engelska uttal.
No You Can´t är en typisk mudslinging från det amerikanska presidentvalet. HBT-sossen skriver om hur det gamla kommunistspöket plockats fram ut rockärmen inför höstens val. Även Solnas numera avflyttade skolkommunalråd gjorde ett försök att koppla ihop Sahlin med diktaturledare för en tid sedan. Att dra fram Reinfeldts barnflickor eller svarta hantverkare eller utpeka honom som pedofil var ett annat exempel på dirty campaigning. Sajten Varma Sverige är ett annat riktigt fult exempel. Heja Tvättstugan, som nätverket NetRoots startat och vars mål är att bemöta faktafel och ryktespridning i den politiska debatten. De skriver så här: Vi vill tvätta valrörelsen ren från felaktigheter som upprepats så många gånger att de upplevs som sanna. Vi tror på styrkan i en hård och ärlig debatt. Vi har alla ett ansvar för tonläget.Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , och annat intressant t ex Mina moderata karameller, eller Peter Andersson, och här skriver Johan Westerholm om förmågan att prata sakpolitik.