fredag, augusti 31, 2012

Kvällens TV-behållning...

...måste väl ändå varit den här? Kolla in bakgrundsdansarna, epokgörande förebilder!

torsdag, augusti 30, 2012

Ensamfrid




Sitter mol allena på den ensligaste udden mot havet på den sommargästtömda västkustön. Meen jag känner mig inte ensam, bara fridfull och avslappnad. Havet ligger lugnt, solnedgången är magnifik, och utanför fönstret glider bara en och annan segel- och fiskebåt förbi. Traditionen att heja på varandra som båtfolk tillämpade när jag var liten, har nästan försvunnit med massinvasionen av plastbaljor med tresiffriga hästkrafttal, men nu höjer vi handen till hälsning när vi glider förbi varandra i maklig takt, jag och de kvardröjande sensommarseglarna. - Vi är kvar tills vädret puttar oss tillbaka till stan, som en pensionerad sommargäst sade när han kom förbi på din morgonpromenad över klipporna idag. Och än så länge är det ngen fara, tvärtom har de mest sommarliknande dagarna denna blötkalla sommar inträffat under andra halvan av augusti. Det känns nästan orättvist mot de sönderregnade semesterfirarna, som nu frustrerat köar på IKEA och familjerådgivningen. Men även en frilansande seglares sommar gpr till slut mot sin ände. Förhoppningsvis bär det snart av mot breddgrader där segelsäsongen fortsätter. Det kan vara dags för både litet sol och litet inkomster nu. Återkommer med rapport snart!
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , och annat intressant

fredag, augusti 24, 2012

Partiet - en olycklig kärlekshistoria

Jag har precis börjat läsa Eva Franchells bok "Partiet - en lycklig kärlekshistoria", så jag kan inte recensera, men jag gillar inledningen. Där indikerar hon tydligt att detta inte är ännu en av alla de bittra klagosångerna som kommit spåren av (S)-raset, utan att hon och alla vi andra bär ansvaret för hur samhället utvecklas eller avvecklas:
"På nittitalet vände vi tillbaka till socialdemokratin, för nu ville vi bli av med krisen, men sedan försvann vi igen för vi var den otacksamma generationen. ... Vi är de första individualisterna och det var vi som trashade folkhemmet"
Själv kommer jag osökt att tänka på Hoola Bandoolas rader:
Vi var en gång av samma slag
Vi trodde bägge på alla löftena man gav
Men dagen gick och det blev kväll
och ingenting förändrade sej själv

Det tog sin tid att se det klart
att det vi skapar själva, det är det enda som blir av
Vi kunde gott behövt din hjälp
För ingenting förändras av sej själv

Tiden när vi föddes eller platsen där vi bor
Minnena är inte längre nog
Nej, det är kamp för samma framtid och tro på samma mål
som gör att man kan säg', man hör ihop

Det har bli'tt sent och jag ska gå
Jag slutar aldrig hoppas att jag ska få dej förstå
Om nåt ska brinna krävs det eld
För ingenting förändras av sej själv

Så är det. Definitivt. Frågan är nu om vi alla är beredda att själva ta ett tag vid årorna fõr att förändra och bygga ett Sverige där vi kan säga att vi hõr ihop, eller om vi tänker fortsätta att rõsta med fötterna, på det parti som lovar mest fõr den egna plånboken?

Jag är tydligen på ett storvulet patetiskt humõr idag, fõr här kommer ett nytt citat upp:

"Gõr din plikt och kräv din rätt".
I den ordningen.

torsdag, augusti 23, 2012

Simsalabim, sa banken

Det är smått otroligt hur fantastiska banker kan förvalta pengar när de verkligen vill. Sina egna alltså. Läs sagan om hur Swedbanks 150 miljoner i namnsponsring till skandalarenan i Solna för att sänka räntan på lånen till Solna kommun och PEAB förvandlades till en God Gåva till en antimobbingorganisation efter att projektet börjat osa katt. Och varför Friends inte vägrade ta i skiten med tång. Otroligt eller troligt, fantastiskt eller fantasirikt, det bedömer du själv:

Svaret på frågan om hur Swedbank först betalade 150 miljoner kronor för namnrättigheterna på arenan
och sedan gav bort titeln till Friends. Och varför Friends tog emot den.


Själv tror jag både universitetsstudenterna som skrev uppsatsen och ekonomen på Idrottens Affärer Dan Persson har rätt. Men vad vet jag. Jag är ju bara en av de skattebetalare i kommunen som står för en fjärdedel av fiolerna till hela projektet som skulle bli så lönande för oss skattebetalare. Som inte skulle kosta en krona över de initiala 1,9 miljarderna, och som nu enligt nya rykten återigen har spräckt budgeten och är uppe i över 3 miljarder.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , Och annat intressant

tisdag, augusti 21, 2012

Hur jävla svårt kan det vara?

Snackade med min kompis skolinspektören för ett tag sen. Vanligtvis är hon balanserad som få, men nu var hon arg. Sedan Björklund ändrade gymnasiet så att de som väljer ett yrkesprogram inte får behörighet att läsa på högskolan senare om de vill, vågar inte kidsen välja dem. Såklart, de är ju inte dumma. Även om man inte pallar att läsa naturvetenskap just nu, eller tycker det verkar soft att dra nätverkskablar ett par år, så vill man såklart inte vara fackad för resten av livet. (I dubbel bemärkelse:-)

Det här syns förstås allt tydligare ju längre den "nya" (gammaldags om du frågar mig) gymnasieskolan varit igång. För att förekomma kriktiken nu när siffrorna till höstterminstarten kommer, hade utbildningsminister Björklund kallat till presskonferens igår för att tala om ett helt annat gymnasieprogram, som blivit väldigt lyckat, det fyraåriga tekniska. Om färre elever väljer yrkesprogram så är det bara för att de istället valt det här nya tekniska programmet istället, och det är väl inget fel? Sa Björklund och lyckades förstås cilla bort korten för den stackars sommarvikarien i Aktuellt eller Rapport eller vad det var.

Men som sagt, elever är intte dumma. Och deras föräldrar är ängsliga för deras framtid. Så under tiden regeringen jobbar med att "sätta bilden" av Sverige, så pågår det en verklighet där ute. Där unga människor är korkade och smarta om vartannat och i perioder av livet, där det inte går att sortera in elever efter "läshuvud" eller "praktiskt handlag" utan är en jäkla mix av mode, leda, förälskelser, bulimi, knäppa föräldrar, dyslexi, modeflugor, omogenhet, nyfikenhet och oupptäckta framtida nobelpristagare. De vill och kan, kanske redan idag, kanske inte förrän imorgon, kanske aldrig. En sak är säker; det där med att "bliva vid sin läst" är inte aktuellt längre.

Jag är rädd att inlåsningen i ett yrke som fanns förr och som orsakat så mycket kompetensslöseri är på väg tillbaka. S-regeringen var seg på att införa kompetenskonton - pengar som man kan vidareutbilda sig för - men genomförde i alla fall Kunskapslyftet, vilket gjorde drömmarna uppnåbara för en massa vårdbiträden som förbannade att de varit skoltrötta i nian. Nu är vi tillbaka till Gå, fast i en ännu värre version. För nu vågar inte de skoltrötta välja ett yrkesprogram eftersom de då blir loosers för resten av livet. Varför, varför, varför måste pendeln svänga så våldsamt? Först skulle alla motiveras att skaffa högskolebehörighet, helst på utsatt tid. Sedan skulle vi plötsligt rakt ner i femtiotalets sorteringsskola igen. Hur svårt kan det vara att sätta sig ner med yrkesfolk och plita ihop några moderna arbetslivsanpassade program och sedan låta ungarna välja vad fan de vill under de där sena tonåren då allt annat också händer. Och så lova dem att de får komma tillbaka om de ändrar sig senare. Jobba i vården några år och sedan kanske plugga vidare till lärare. Det är väl ingen alltför långsökt dröm? Det kanske till och med skulle vara bra för den framtida riksbankschefen att lära sig hur man diagnosticerar en motor?

måndag, augusti 20, 2012

Matlagningsmonster

Det smakar bränt och surt på samma gång. Det är bara att erkänna, det går inte att äta. Mina familjemedlemmar brukar även i vanliga fall - då jag pinat mig till att stanna kvar vid spisen under hela den kvart det tar att röra ihop en mjölig och fet pastarätt - tala om för mig att min mat är tämligen oätlig.

Vad ska de då göra nu, då jag försökt snickra samtidigt som jag lagat mat? Men vad fan, det lät ju så lätt, det där "Augusti är skördetid-receptet"... Och kvinnor kan ju, som bekant, så jag bestämde mig för att vara Mat-Tina och Ernst Kirschsteiger på samma gång, liksom.
Grytan puttrade så fint på spisen, så jag gick ut för att mäta litet takstolar och hämta några muttrar till bryggan.

Den fräscha grönsaksrätten, dignanade av skördetidens läckerheter, brände fast i kastrullen, och en lätt-creme fraiche med något utgånget datum hjälpte inte upp saken kan jag säga. En lukt av sur rök hängde som en dimma över hela stugan.
Jag bet ihop och hällde ut i vasken. Ajöss solmogna whatever. Nu steker jag upp några potatisplättar från IKEA. Oups, gotta go, det börjar lukta bränt!

tisdag, augusti 07, 2012

Att avgå är helt klart underskattat


Med blandade känslor läser jag att Sigtunas kommunalråd Anders Johansson tänker avgå i höst. Å ena sidan en fatal braindrain för partiet, men å andra sidan ett klokt val när man suttit flera år som förtroendevald. Jag har ju länge själv propagerat för att politiker ska ut i det vanliga arbetslivet med jämna mellanrum för att inte hamna i det jag betecknar som ett riskabelt innanförskap. Det är en hållning som jag tror Anders delar. På sin Facebooksida skriver han:
"Det här med att avgå verkar vara underskattat! :-)"

Jo, så är det. Av alla kommentarer jag själv fick när jag meddelade min egen avgång i vintras, skulle man kunna dra två, lätt oroväckande slutsatser:
Att avgå är det bästa sättet att bli respekterad som politiker.
Man blir närmast hjälteförlarad när man avgår frivilligt efter åtta år som politiker.

Å andra sidan, om fler gjorde så, kanske det skulle ses som helt naturligt, och respekten för politiker komma innan de avgick:-)!

Av folks kommentarer på Anders avgång att döma verkar de flesta tycka som jag; en förlust för partiet men en vinst för Anders och hans personliga utveckling:
"Grattis! Speciellt glad blir jag då fler riktigt bra politiker vågar prova andra yrkesbanor (och bli ändå bättre politiker)."
"Det känns tråkigt, men samtidigt ser jag med glädje att Anders väljer att stanna kvar både som ordförande för S i Sigtuna kommun samt som ledamot i partistyrelsen. Tror det är viktigt för framtiden. Och folkets hus och parker får se upp för nu kommer det att hända saker :)"

Jag instämmer i hyllningskören och hoppas att ännu fler politiker nu får inspiration att göra någonting annat innan de fastnar på sina uppvärmda stolar:-) Att förtroendevalda borde varva polistiska uppdrag med förvärvsarbete borde egentligen vara självklart. Låt oss hoppas att det blir så i framtiden, för i ett innanförskap stagnerar idéerna.

SvD rapporterar, liksom DN och SR Uppland Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,