Gissar att det inte var det här valresultatet de drömde om, borgarna, när de sade att de ville göra Sverige mer likt andra länder i Europa? Nä, de talade om pengar och skatter. (S) högg glatt på betet, medan (Mp) och (SD) längtade efter nåt annat. Mp:s anhängare efter något nytt, SD:s efter något gammalt och förgånget.
Det fanns bara tre tänkbara valresultat, lika illa allihop:
1. Klar borgerlig seger. Desillusionerade storstadsbor som tappat tron på gemensamma lösningar, tar till sig snabbmedias "Så mycket får DU över i plånboken med Reinfeldt" och kniper ihop ögonen och inbillar sig att det räcker med en maskkompost och ett smart bosparande för att deras barn ska få ett bra liv. Sköt-dig-själv-och-skit-i-andra medan marknaden sköter allt med sin osynliga hand. Ingen strävan efter jämlikhet, broderskapet försvinner och då krymper friheten. För alla. Ekonomiskt, ekologiskt och socialt ohållbart. Glöm tillväxt, glöm miljön, glöm sammanhållning. Ge upp. Allt är sålt.
2. Moderaterna går framåt och SD blir vågmästare. Fruktansvärt ur en mängd fler aspekter än att "det blir ett besvärligt parlamentariskt läge" som var det enda Reinfeldt lyckades klämma ur sig när han pressades på svar innan valet. Jag säger som Promoe & Timbuktu:
"Och vi skulle ge er Sverige tillbaka (VA?) ni vill skicka folket tillbaka (VA?)
Så jävla ologiskt och ogenomtänkt
Som om ni hade patent på vad som kallas svenskt
Svenskhet förändras ständigt och jämt
Och har gjort så, enda sen den dagen Sverige fick en gräns.
Ref:
Ge oss Sverige tillbaka, jag snackar om hela kakan
Ge oss Sverige tillbaka, ge inte bort det till nån Sverigedemokrat va?
Ge oss Sverige tillbaka, som det var innan de började hata
Vi tar Sverige tillbaka, vi valurnan och ute på gatan!"
3. Röd-grön seger. Fruktansvärt scenario eftersom den sannolikt skulle bli minimal och därtill dela upp Sverige i en blå arbetande storstadsdel och en befolkningskrympande, röd, "omodern", bidragsberoende landsortsdel. Krydda denna soppa med en sensationsvädrande mediamakt utan några andra ambitioner än att dra in vinst åt sina ägare och koka sedan på full värme med raseriet från näringlivet som investerat stenhårt i en borgerlig valseger.
Mona Sahlin är förmodligen en av världens tuffaste ledare, men ingen klarar hur många matcher som helst glidtacklingar och stämplingar från både de egna medspelarna och motståndarlaget.
Vilken jag föredrog? Fan vet, här finns inte vinnare så långt ögat når.
Jag tror att väljarna, speciellt de i stora städerna, markerar mot politik som refereras som en boxningsmatch i media. De politiska diskussioner som någon gång utvecklas till nåt intressant utan att bli klippt eller betygssatt av "retorikexperter" är det få som pallar/klarar att hitta och följa.
Är de klassiska ideologierna döda då? Inte alls, de lever och frodas. I den krympande skara människor som orkar, hinner delta i studiecirklar och politiska ungdomsförbund.
Resultat: fördumning och maktkoncentration.
När man möter nåt man ogillar, finns två möjliga reaktioner; kamp eller flykt. Man kan proteströsta, eller hitta nåt nåt nytt fräscht, som inte alla andra likriktade dumskallar tror på. Och man kan ge fan i allt. Funkar ett tag, sedan måste man hitta nåt nytt. Precis som när man shoppar bort sin livsångest.
Resultat: Alternativa rörelser (inåt- eller utåtriktade), nya partier, proteströstning, pilla sig i naveln, förakta politiker, ligga på soffan, hata någon eller något, lura systemet, slåss, bränna bilar.
Samma utveckling som i landet som helhet sker även här i Stockholms län.
Det intressanta i siffrorna för länet (Sthlms stad är så stort och segregerat att det krävs en analys på stadsdelsnivå, vilket jag inte rår på nu), är att de kommuner som klarade sig lindrigare/bättre undan 2006 tycks tappa mer nu. - Hydran växer och snart når den er, sa jag till de glada (S)-kommunalråd som 2006 lyckats behålla eller to m stärka sin majoritet. Jag fick tyvärr rätt.
Undantaget är de kommuner som
a) ligger längst ut från city och är mer lika bruksorter än förortskommuner (Vaxholm, Södertälje, Värmdö, Nynäshamn)
b) har egen lokalmedia, som gör det möjligt för invånarna att förstå vad som händer och beslutas,
c) har frågor och/eller ledare som berör och engagerar.
Slutsats: Fixar vi igenkänning, hemkänsla, lokaltidning och har engagerade ledare som för en ständig dialog med inånarna, så ökar chanserna till frihet, jämlikhet och broderskap.
Sverige var under några få decennier ett land där frånvaron av krig och stora sociala motsättningar skapade framtidshopp. Folk lade sig i och brydde sig om och de hade relativt stor tilltro till samhället och varandra. De stora motsättningarna uteblev för att det fanns ett parti kämpade för frihet, jämlikhet och broderskap. I takt med att allt fler fick det bättre, vande vi oss vid skattefinansierad välfärd, tog den för given, fick växande förväntningar, blev besvikna, kände att vi kunde fuska litet med den inbördes ordningen i ordspråket "Gör din plikt och kräv din rätt", ja räcka den fingret och vända den ryggen. Klassmamma? Å nej, kan inte nån annan...? Folkbildning och studiecirklar? O M G, så ute!
"När jag blir stor ska jag bli moderat för jag vill också bli rik", sa min 9-åriga kusin 1973 då han såg grannens nya Storö 34. idag tror jag många tänker så. Inte för att de är dummare än ett barn, utan för att ingen uppmuntrar dem att tänka själva. Läs in, tenta av, sök jobb. Skolans arbetsuppgift är som bekant att skola arbetskraften. Vem har intresse av att lära ungar ifrågasätta, förutom de som levt under förtryck? Vem med makt tjänar på kritiska analyser?
Då politikerna, partierna och ideologierna fick anpassa sig till zap-världens 15-sekundersbudskap fördummades och förminskades valet till vilket schampo- eller TV-kanalval som helst. Vad är du mest sugen på? Pizza eller sushi? Jobb eller bidrag? Man eller kvinna? Vem tycker du är snyggast?
En omröstning om vilket slags Sverige vi vill leva i, behandlas som med vilket val som helst, det spelar inte så stor roll. Man kan alltid välja om. Eller flytta. Bosätta sig i sin egen lilla grotta.
Jag har själv känt de där tendenserna; - Äh, jävla skitkommun/skitland/skitrelation! Jag sticker! Men så tänker jag ett varv till:
- Vem ska kämpa för en mänskligare värld om inte jag gör det?
- Nån annan, nån bättre, jag skiter i vilket! Jag tänker sköta mig själv och skita i andra, flytta till nåt varmare land, sätta igång nåt egoprojekt; nytt hem, ny kropp, personlig utveckling...
-Nänänä, då blir du ju precis som det och dem du jobbar politiskt för att motverka!
Kanske är det bra att vi löper linan ut? Kanske har min bittra och revolutionäre vän Vessen rätt när han tjatar om "Låt det smälla så kanske folk vaknar upp!"
Amina är en vanlig småbarnsmamma i Solna som jag värvade som medlem lika lätt som jag själv värvades under krisen på 90-talet. Oron för barnens uppväxt i ett hårdnande samhällsklimat gjorde att både hon och jag tog beslutet att engagera oss politiskt. Både Amina och jag brukade skryta om Sverige när vi besökte andra länder, stolta och tacksamma över vårt levande exempel på slutsatserna i Jämlikhetsanden.
Men när vi såg valresultatet funderade vi båda på att flytta från Sverige. Skillnaden var anledningen. Min var navelskådande och egoistisk, hennes rädsla och skam. Som hennes söner kan känna av och utveckla till hat. Precis som mina söner präglas av min inställning till livet.
Tycker vi att ett samhälle blir rikare om fler engagerar sig, behöver vi fler Johannor och Aminor som stannar kvar vid årorna, fikar, jobbar och sjunger tillsammans. För att orka och vilja det måste både Amina och jag förstå att Sverige inte plötsligt och utan anledning har blivit girigt, ego och intolerant. Det är vi, som sövda suttit i TV-soffan och låtit det hända. Det sker varje gång människor väljer att konsumera istället för att producera.
Du som tröttnat på Idol och Skånefruar, läs Franske analytikern av internationell politik, Dominique Moïsi, han som skrivit de visa orden ”För mycket rädsla, för mycket förödmjukelse och otillräckligt med hopp är den farligaste av alla sociala konstellationer” Ett samhälle som inte håller ihop, där mänsklighet och solidaritet minskar, får helt enkelt sämre tillväxt och folkhälsa. Det drabbar alla. Om Sverige ska få fram fler musiktalanger, nya nobelpristagare och IKEA är det dags att öka, inte minska människors möjligheter att mötas och idéer att födas.
Det är därför vi behöver fler mötesplatser snarare än shoppinggallerior i Solna. De senaste veckorna har det fötts sjukt många idéer i alla möten med Solnaborna, vid dörrknackningar och i valstugan. Dem ska vi ta väl hand om, med start måndag 20/9. Tyvärr är Solnas kommunfullmäktige en plats där idéer snarare dödas än föds. Tur att jag kan fortsätta möta och diskutera idéer med Solnaborna på nätet! Så, sluta sitt där ensam och muttra; skriv en kommentar här, maila eller lägg till mig som Facebookvän! Hur ska vi till exempel skapa ett samhälle med mindre rädsla, främlingsskap och politikerförakt?
Esbati skriver om hur Sverige redan blivit mer likt andra länder: "Redan efter en mandatperiod är Sverige mer likt andra länder på många sätt. Vi hade under decennier väsentligt lägre arbetslöshet. 90-talskrisen och den nyliberala chockterapin gjorde att Sverige ”kom ikapp”, men därefter har arbetslösheten åter varit lägre. Regeringen har bidragit till att svensk arbetslöshet ökat snabbt, och nu ligger nära EU-genomsnittet."
Läs även Var och en ska vara sin egen lyckas smed i NSD. DN skriver, liksom SvD och GP. Jinge skriver att Helin, Sahlin o Reinfeldt ordnade in SD. Läs även andra bloggares åsikter om val 2010, socialdemokraterna, sverigedemokraterna, moderaterna, alliansen, aktuellt i politiken, flykt, kamp, TV-soffan, politik som Idol-omröstning och annat intressant
