Om det här hade varit ett tacktal, hade jag uttryckt min oändliga tacksamhet mot mina barn och deras far, för att de (hittills) stått ut med mig under valrörelsen. Som tur är har jag stora tonårsbarn och är inte längre gift med barnens far, vilket gjort det lättare att, som idag, ägna uppåt 20 timmar per dygn åt valarbete.
Tusan vet hur det annars hade gått...
Jag har dåligt samvete nog som det är, mot katterna Svart och Vit, som uttrycker sitt ogillande mot min frånvaro så tydligt de kan. Eftersom jag vaknar tidigt, går ut genom dörren och återvänder sent, för att omedelbart stupa i säng, tycker de att jag är en riktig svikare.
Detta visar de genom att
a) KLAMPA när de går
b) kissa och spy överallt
c) börja hoppa på min mage kl 05.00 varje morgon. Ganska exakt så här faktiskt:
Nyss hemkommen från en restaurangmåltid där den lokala partiföreningen bjöd veckans bästa kampanjarbetare på köttgryta, önskar jag att jag hade nåt annat än Pussi att bjuda catsen på. Men när jag tidigare försökt med räkor och sånt, fnyser de bara. Äcklig burkmat däremot, kastar de sig över. De har ungefär lika sofistikerad smak som mellansonen, som dränker allt, inklusive hummer, i ketchup.
Läs även andra bloggares åsikter om Solna, valstuga, dygnet-runt-jobb, livspusslet, stress, familjeliv, tacktal, tonåringar, ensamförälder, kommunalråd, politik, socialdemokraterna, val 2010, Solna och annat intressant
