Valet är ingen jävla Idol-omröstning, som Dennis skriver i en kommentar på min Fb, (trots att Peter Jihde står i studion), där man ringer in på ett telefonnummer på den som var snyggast/framförde sitt nummer bäst, och nästa vecka kan jag rösta på någon annan....All makt utgår från folket, heter det ju. Men förutom folket, som i bästa fall väljer representanter de litar på vart fjärde år, har vi två tunga maktbaser till; medierna och kapitalet. En av dem kan vi påverka, nämligen oss själva. I någon mån borde vi även kunna påverka media, t ex genom att vägra låta oss fördummas av banaliserad nyhetsrapportering. När och var ska de litet djupare samtalen komma till stånd? När ska annat än oneliners kunna framföras? Hur ska vi få en kommunikation med de människor som inte känner sig lyssnade på idag, vars öra vi riskerar att förlora i en cementerad blockpolitik mellan två maktöverheter? Var får vi chansen att lyssna och förklara, så att inte kontakten med politikerna blir reducerad till en löfteskarusell vart fjärde år, som man sedan aldrig ser röken av?
Nu har folket fått de politiker de förtjänar, skulle man kunna säga, litet bittert sådär. Men det kanske är vi politiker som fått de fullmäktigekollegor vi förtjänar? Det här handlar mer om två maktblocks misslyckanden än ett slags framvällande hat mot invandrare. En del skyller jag också på regeringens hårda och kalla politik mot arbetslösa och sjuka. När man blir orolig för att maten ska ta slut, blir det slagsmål framför matskålen, och då slår man på den närmast under i hackordningen. Vilket i många fall råkar vara den invandrargrupp som kommit sist. Och det blir knappast bättre av att nåt högdjur kommer på besök och säger att man är ond och gör fel.
Jag tror att många av de som röstar på Sverigedemokraterna är de som förlorat (alternativt aldrig haft) förtroendet för politikerna. Andra karaktäristika enligt Valu är att de påfallande ofta är sjukskrivna, förtidspensionerade eller arbetslösa. De är LO-medlemmar, män och mellan 18 och 29 år. Men att 57 431 pensionärer och arbetslösa unga män plötsligt blivit rasister? Nej, det är det nog bara galningarna i partitoppen som är. Jag tror snarare valresultatet är en protest mot ett samhälle där man upplever att de i toppen har bristande kontakt med verkligheten.
Frågan är bara om det är hos politikerna som den egentliga makten ligger, eller om den ligger hos den globala ekonomin eller hos media? Just media har en oerhörd påverkansmakt, vilket både Berslusconi och svenskt näringsliv insett. Vad media visar och inte visar eller skriver, spelar en avgörande roll för valresultatet. Skrämmande då att media kontrolleras av en liten grupp personer, till vilken inga val finnes – utan de väljer sig själva till att ha denna makt genom sin möjlighet att finansiera den. De som investerade så hårt i en högerseger att de inte vågade tala om det. Det är de som tjänar mest på regeringens politik. Därför har de allt att vinna på att politiken snuttifieras. De vet att Alliansen – som professor Strömbäck påpekar – ökar sina chanser att vinna val på dumheten. De rödgröna som pratar om mer abstrakta och långsiktiga värden som jämlikhet eller rättvisa har det mycket svårare.
Många väljare har bara sett politiker på TV, där pajkastning, anklagelser och snuttifiering nått nya höjder denna valrörelse. De gånger vi folkvalda ska framställa oss själva som verklighetförankrade blir det så patetiskt att potentiella SD-väljare hånskrattar. "Verklighetens folk", "Jag går sida vid sida med folket, vars förtroende jag bär". Jo pyttsan! Att valresultatet är en protest mot det man uppfattar som "etablissemanget" visar också det faktum att stödet för SD minskar så fort de själva blir en delav det. I Landskrona till exempel...
Men valresultatet visade sig också väcka en massa goda krafter. Hela dagen igår strömmade folk in på vår partilokal på Skytteholmsvägen för att prata, anmäla sig som frivilliga, bli medlemmar. Ahmadu Jah, Neneh Cherrys och Titiyos pappa, ringde och ville diskutera idéer för hur vi skulle samla folk i hans stadsdel Hagalund till mer gemensamma aktiviteter. Musik förenar, sa han. - Nästan inga ungdomar ser sina föräldrar dansa nuförtiden. Barn och vuxna behöver umgås mer. Sant!
Medan vi bar kartonger och tömde valstugan, kom flera föräldrar med barn av mixad hudfärg förbi. De var oroliga för sina barns framtid i ett land präglat av rädsla och misstänksamhet. Många hade tänkt samma sak som jag skrev igår; -Vi drar, vi ger upp, vi emigrerar! Men precis som jag också snabbt kom fram till, så blev slutsatsen istället: -Nej, det är just nu Sverige behöver oss som bäst.
Imorgon, onsdag, kommer vi Solnasossar har ett öppet möte kl 19 i stadshuset där alla som vill inbjudes att komma och lyfta idéer för hur vi fortsäter att prata med folk även efter valstugorna försvunnit från torget.
T o m äldste sonen, som aldrig visat nåt politiskt intresse, berättade att han åkt in till demon på Sergels Torg, som ett Facebookgäng drog ihop, bara 20 timmar efter det förfärande valresultatet. Efteråt åkte han hem och sökte på statistik på SCB och Af, för att ta reda på fakta om invandring, arbetslöshet och brott. - Visst anade jag att de siffror som Sverigedemokraterna slänger omkring sig inte stämmer, men jag ville veta, sa han. De hade förstås inte en siffra rätt. Han och de övriga 10 000 personer som åkte in till Sergels torg är Sveriges hopp. Och jag tror att vi kan få ihop MÅNGA fler. När de väl vaknat upp ur TV-soffan. Men då krävs att det finns platser där människor kan mötas och idéer födas.
Nätet är en utmärkt kommunikationskanal, men vi måste också ta oss tid att sitta ner och se varandra i ögonen och snacka på riktigt. Under valrörelsen har jag och mina partikompisar bedrivit en inte oansenlig tid på olika kvarterskrogar och pubar i Solna, där många sådana samtal ägt rum och massor av idéer fötts. Nu blir det kanske både litet dyrt och inte så nyttigt att hänga på krogen varje vecka, så jag tänkte byta bardisken mot cafébordet.Med start denna fredag tar jag med mig laptopen ut från stadshuset och sätter mig på fiket utanför och jobbar istället. Chansen att få till stånd ett samtal där är iallafall sisådär 100 procent större än inne på Stadsledningsförvaltningens låsta våningsplan. Jag sitter där hela dagen, 9-5, på fredag. Kom gärna förbi och säg hej, eller vad du tycker.
Vi har inte tid att vänta på nästa valrörelse. Jag tänker välja optimism och kämpaglöd NU. För jag tror, som vännen D skriver; att detta vara startskottet för en ny, stärkt demokrati och en uppbrytning av den cementerade, destruktiva blockpolitiken. Men det sker bara om vi arbetar för det. Jag säger inte att det blir lätt, jag säger bara att det nu finns en chans. Resten är upp till oss. Jag tänker iallafall ta vara på den chansen.
Jag tänker göra vad jag kan för att stärka demokratin och arbeta för att makt i form av pengar, utbildning, kontakter och språk sprids till fler. Med andra ord minska klassklyftorna.
De där klasskillnaderna som Reinfeldt säger inte finns. Var har han levt hela sitt liv?!? Ah, just det, Täby var det ju!
Läs även andra bloggares åsikter om politik, rädsla, misstänksamhet, rasister, Solna, socialdemokraterna, valresultatet, demokrati och annat intressant
