Nej, rättning i leden!

Den gamle Timbromannen, numera SvD:s politiska chefredaktör P J Anders Linder gillar dock inte alls de spirande Ja-tonerna i riksdagen. Han utdelar en offentlig avhyvling till den nyblivna riksdagsledamoten och centerynglingen Fredrick Federley, som igår kom ut som Ja-röstare. Med fördelningen 171-178 i den nyvalda riksdagen och massor av nykläckta och vilda förstagluttare på moderatbänken gäller det att hålla partipiskan i ett stadigt grepp. P J måste ha sina tvivel på om Reinfeldt klarar att hålla även småsyskonet Centern i schack, eftersom han tar på sig uppgiften som inpiskare från utsidan. "Publikfriande soloflygningar har inte högsta prioritet just nu", fräser han åt Federley och tillägger hotfullt att "han gör klokt i att skruva ner volymen". Men här känner jag faktiskt att jag måste ta den salivnedstänkta stackars Fredrick i försvar. Är detta Ja inte Centerns partilinje i Stockholm? Kommer inte Fredrick från Stockholm? Är det inte Stockholmarnas intresse han är vald att försvara i riksdagen? Tänk er det omvända: Billström sa Nej till trängselskatter före valet 2002. Sedan krävde sammanhållningen i riksdagen ett Ja. När hon piskades (om än inte i rollen av riksdagsledamot) att ställa upp för att bevara riksdagsmajoriteten, fick hon förödande kritik för detta. Om hon stått fast vid sitt nej, hade P J och de andra kritikerna skällt ut henne offentligt då och uppmanat henne att inte sabba samarbetet? Skulle inte tro det... Men nu ska en trilskande centerpartist uppmanas att se till alliansnyttan före sin inre övertygelse. Vad är skillnaden?