Oväsentligheter

Lycka och olycka är de bästa bantningsmetoderna. I valrörelsens vågor och eftersvall har båda känslorna funnits med, så nu kan jag till och med stoppa ner handen i fickan på mina svarta jeans i storlek 29 som hippa tjejen i Levi´sbutiken övertygade mig om passade i våras. Alltid något. En annan positiv bieffekt av valrörelse är att man inte hinner shoppa och därmed har pengar kvar i slutet av månaden. De pengarna ska nu användas till den ofattbara lyxen att köpa en storstädning av en städfirma. (Dock inte för några 57 kronor i timmen, utan nästan 300…) Förutom att jag nu går mitt nya smala jag till mötes (för vilken gång i ordningen?), så lovar jag även att bli en bättre mamma. Från och med nu. Basta. Med början ikväll. 17-åringens lärare ringde och berättade att han hade 23 procents frånvaro, så nu väntar Allvarssamtal. Undrar om man ska linda in det via en mysig téstund, eller om man ska anföra nya gränssättande-förälder-stilen? Jan Björklund kanske har några tips? Mer befogenheter till föräldrar? Straffskala?