måndag, november 24, 2008

Sluta samarbeta, få hela föräldraledigheten

Pappaledigheten är en bluff. Så skriver Arne Wirén i SvD Brännpunkt idag och pekar på att tusentals pappor som inte tar ut pappaledighet idag faktiskt inget hellre vill, men stoppas av mammorna. Bara om de är gifta med mamman är de automatiskt vårdnadshavare och har rätt till pappaledighet. Annars är det upp till mamman om hon vill släppa in dem i föräldraskapet. Vill hon inte skriva under pappret om gemensam vårdnad, så får pappan ingen. Det här gäller allt fler nyblivna pappor.

Allt fler blir föräldrar utan att bo ihop, och i det läget är pappan borträknad redan från början. Även pappor som blir av med vårdnaden i samband med separation, förlorar rätten att vara föräldraledig. Det är bara för mamman att söka enskild vårdnad, så får hon pappans dagar. Enligt lagen som kom 2006 kan ju inte föräldrar ha gemensam vårdnad om de har svårt att samarbeta. En konfliktdrivande lag, skriver Wirén, eftersom mammor som vill ha enskild vårdnad helt enkelt kan välja att sluta samarbeta. Hur det går i rätten vet vi, där får mamman med 95% säkerhet vårdnaden.

Det finns som tur är tecken som visar på en annan utveckling, men den bild som målas upp i debattartikeln är tyvärr också sann. Självklart måste den som blivit pappa få rätt att vara föräldraledig, även om mamman vägrar skriva på om gemensam vårdnad. Självklart förutsatt att han inte är knarkare, hustrumisshandlare eller på annat sätt olämplig som förälder. Men att det långt ifrån alltid handlar om sådant när en man diskvalificeras som pappa på grund av barnets mor, är Kristoffers historia ett talande bevis på:

Han är 38 år, skild sedan fem år och trivs bra med sitt liv som varannan-veckas-pappa åt de två halvstora sönerna och sitt jobb inom barn- och ungdomsvården. Men nu är han olycklig och framförallt skamfull. Kanske finns det fler i hans situation, men det är i så fall inget de talar om. Det Kristoffer råkat ut för är knappast något man erkänner frivilligt. Han har lurats att bli pappa till ett barn som han inte får träffa. Hans roll var bara att vara en schysst genuppsättning. – Kontaktsajterna på nätet är perfekta varudeklarationer för kvinnor som tröttnat att försöka hitta kärleken på krogen och nu bara vill ha kontakt med en bra karl att få barn med innan det är för sent. Det är bara att välja och vraka, som i en meny där allt redovisas; yrke, utbildning, längd, vikt, inkomst.
Det var för ett och ett halvt år sedan som han på en av de stora nätdatingsajterna kom i kontakt med en kvinna som han först betraktade som högsta vinsten. I hans egen ålder, snygg och framgångsrik. Först verkade allt nästan för bra för att vara sant, men efter bara ett par månader rann relationen ut i sanden. Eftersom det blev så kortvarigt sörjde han inte så mycket över det, utan gick vidare. Tills en dag tre månader senare, då kvinnan plötsligt hörde av sig igen, denna gång för att tala om för honom att hon var med barn. Kristoffer blev chockad, kvinnan hade försäkrat att hon hade skydd.

– Det var förstås otroligt korkat av mig, men jag litade på det och skyddade mig därför inte själv.

Nu fick han skylla sig själv och ta ansvar för följderna. När kvinnan utan vidare diskussion meddelade att hon tänkte behålla barnet, sa han därför att han ville ta sitt ansvar som pappa och dela föräldraskapet fullt ut med henne. Hon sade sig först samtycka, men snart började problemen.

Under stora delar av graviditeten gjorde hon sig okontaktbar och när barnet skulle födas tilläts han inte vara med på sjukhuset. När barnet väl var fött, en fin liten pojke som hittade vägen direkt in i Kristoffers hjärta, så var det dags att gå till Socialtjänstens familjerätt för att skriva på de papper som skulle fastställa hans faderskap och deras gemensamma ansvar för vårdnaden. På väg till familjerättens lokaler säger kvinnan plötsligt att hon ”vill vänta” med att skriva på pappret om den gemensamma vårdnaden. Kristoffer berättar:

- Jag blev alldeles kall och fick inte fram ett ord. Men jag beslöt mig för att ta det lugnt och vänta med att ta upp frågan till senare, när hon inte var så nyförlöst och känslig. Jag vågade inte ställa till bråk, för då kunde hon ju neka mig att träffa honom, eller gå under jorden igen.

Kristoffer var genom sitt arbete med barn och unga väl förtrogen med vad lagen säger i sådana här fall. När ett barn blir till utan att föräldrarna är gifta, har mamman automatiskt vårdnaden tills parterna kommit överens om annat. Hon har hela föräldraledigheten och hon kan till och med välja att flytta vart hon vill utan att behöva rådfråga den andra föräldern.

- Jag var helt rättslös, det visste jag, så jag gjorde allt jag kunde för att inte stöta mig med henne.
När kvinnan efter ett par månader efter förlossningen fick ett stort jobbuppdrag, gick han därför med på att genast ta föräldraledigt för att ta hand om sonen. Som tur var hade han en förstående arbetsgivare som gav honom ledigt med kort varsel. Han hade varit pappaledig länge med sina äldre söner och njöt av chansen att lära känna och komma nära den lille sonen. Barnets mamma väldigt trött av att jobba heltid så nära inpå förlossningen och bad honom därför rätt ofta att ta hand om nätterna också. Det löstes genom att Kristoffer fick sova med pojken på kvinnans soffa så att hon hade honom nära till hands när det var dags för amning.

- Jag var förstås också trött, jag hade ju mina två andra söner att ta hand om också, men jag ville visa både för dem, henne och på jobbet att jag skulle klara det. Jag vaknade hemma, gav barnen frukost och följde dem till skolan och åkte sedan ibland direkt till yngste sonens mamma och spenderade dagen där med honom medan hon arbetade, ibland först till jobbet och sedan dit på kvällen för att sova med pojken. Även om det var jobbigt var det ju fantastiskt att få lära känna en ny liten människa. Samtidigt gnagde rädslan i mig och jag hade svårt att våga ta honom helt till mig, eftersom hon när som helst kunde neka mig mitt pappaskap och sticka iväg med honom vart hon ville. Då skulle jag gå sönder, kände jag.

När det blev dags för semester var det precis vad som hände. Kvinnan förklarade att hon tänkte spendera sommaren i sin tidigare hemstad långt uppe i norra Sverige. Kristoffer skulle inte få ha pojken alls, men var välkommen att ”komma upp och hälsa på” om han ville.

- Då gick luften ur mig. Jag skulle inte få träffa min fem månader gamla son på hela sommaren. Så små barn har väldigt kort minne och han skulle förstås totalt glömma bort mig på den tiden. Men återigen begick jag misstaget att inte protestera vilt, utan sade istället att vi fick tala allvar direkt efter semestern. Jag föreslog att vi skulle gå till Familjerådgivningen, och hon sade sig hålla med lovade att boka tid, men inget hände.

Första dagen efter semestern ringde Kristoffer sonens mamma, men nu hade hon helt gått under jorden. Han ringde, skrev och mailade, men hon svarade inte. Han prövade olika telefonnummer, han gick till hennes hem och ringde på dörren, men ingen öppnade. Kristoffer satte sig på tunnelbanan hem och bara grät. Han förstår nu att det aldrig var sant, det kvinnan sa om att dela föräldraskapet. Nu har han en son som han bara har kontakt med genom de månatliga dragningarna om 1 273 kronor som Försäkringskassan på kvinnans uppmaning gör från hans lön. Han är arg och ledsen, men mest skäms han. Skäms över att ha varit så dum, så godtrogen och så slarvig att han trodde på kvinnans försäkringar, först om att hon var skyddad mot graviditet, sedan om att sonen självklart skulle få ha både en pappa och en mamma.

- Andra killar måste få veta att sådant här händer. Om jag genom att berätta kan göra killar som lär känna tjejer på nätet litet mer på sin vakt och skydda sig, så är det värt det.
Det är därför han beslutat sig för att berätta, trots skamkänslorna. Träffar du en singelkvinna på nätet där den biologiska klockan tickar högt så ta tid på dig och lär känna henne ordentligt innan du har sex med henne.

Så långt Kristoffers historia. (Namn, bild och omständigheter i övrigt är fingerade.) Den berättades för mig av en kompis, och jag vet inte hur den slutade, men jag hoppas att Kristoffer och sonen mår bra och har fått chansen att återuppta sin far-son-relation.

Men hur ska vi göra för att historien inte ska upprepa sig?

Ja, till att börja med kan vi ju ändra lagen så att när föräldraskapet fastställts ska gemensam vårdnad vara praxis tills olämplighet bevisas. Om vi menar allvar med att pappan är lika viktig för sitt barn som mamman, och att det är bra för små barn att vara med båda sina föräldrar så måste pappadagarna vara pappans, oavsett om mamman vill skriva på om gemensam vårdnad eller inte.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om , , , , , , , , , , , , , , ,

15 kommentarer:

Anonym sa...

Det måste till en förnyad lagstiftning. Det fungerar inte med en lagstiftning som är sekelgammal.
När det gäller lagstiftning för kvinnor så går det snabbt undan. Rösträtt och allt, snabbt. Lika löner snabbt. Pappor har samma rättigheter till sina barn som dom hade på 1800-talet.

Anonym sa...

När skall vänstern (sossar och kommunister..) acceptera att människor är olika! Vi har olika förutsättningar, behov och prioriteringar..
Först när man erkänner det kan man föra en vettig diskussion till att börja med.

Jag röstar för en verklighetsföankrad politik baserad på folks verkliga behov och prioriteringar!

Inte en massa "tyckmyckande" och politik..

kaprate kid sa...

Så vad du menar, Spiff, är att den här mamman gör rätt som låter sin son växa upp utan sin pappa eftersom det är hennes behov och prioritering?

För övrigt så är dina ständiga slurs om vänstern rätt tröttsamma.
Men det får du säkert höra ofta...

Anonym sa...

Hon kanske kan få göra som hon själv önskar!? Eller är du ännu en av alla dessa Orwellska "svin" som skall tala om för henne och alla andra hur dom skall göra med sina liv?

Läs boken Kid! den handlar om just vänstern..

Anonym sa...

Kaprate Kid. Det här är ju ytterst politiska inlägg av en proffs-politiker från just vänstern.
Varför skulle inte motargumenten vara mot just "vänster" då?

Ganska trist kommentar av dig!

Men du är väl också en "vänster"-debattör..

Anonym sa...

Arbetar själv som socialsekreterare med familjerät som specialitet sedan ca 15 år. Din historia om Kristoffer var inte trovärdig på flera punkter, så många faktiskt att det är svårt att inte inom denna lilla ruta rada upp dem. Kan väl bara kortfattat nämna att en man skulle "snuvas" på sitt faderskap är trams, vi DNA testar om det finns skuggan av ett tvivel, mamman kan inte sinka processen med att skriva under faderskapserkänande nämnvärt bara genom att inte dyka upp eller skjuta på det, yterst få barn i Sverige idag står med "fader okänd" och verkligen inte om en pappa kommer fram frivilligt. Ett oändligt större problem är när papporna "går under jorden" innan DE skrivit på papprena eller att paporna konstrar och därmed tvingar kvinnor att DNA testa sina barn vilket väl upplevas som kränkande.
Du brukar vara bättre påläst!

Johanna Graf sa...

Förlåt om jag skrev otydligt, men du har missförstått historien: det var inte faderskapspappret som var problemet, det var den gemensamma vårdnaden hon inte ville skriva under. Därmed kunde hon ta ut hela föräldraledigheten själv.

Anonym sa...

Pengar på spel, genom t.ex. bidrag, skapat av klåfingriga politiker med fingrar i samtliga syltburkar, skapar fiffel och fusk..

Ingen nyhet, men en realitet främst sossar vägrar inse. Dom är nämligen själva, i högsta grad en del i myglet och rättsrötan!

Sorry, men det är hur jag ser det!

Lite mindre trams och hokus-pokus, men mer fakta och reella konsekvensanalyser av proffs i politiken skulle inte skada.
Då kanske vi slapp en politik som koncentrerades kring feminism, utjämning och "miljön" (eller TV-licensen..), inte för att jag är "emot" något av dessa, bara att det borde ha betydligt lägre prioriteringar..

Anonym sa...

Det skulle förstås vara intressant att höra mammans version av den här historien.
Möjligen skulle hon förmedla en annan bild av både Kristoffer och det händelseförlopp som varit.

Johanna Graf sa...

Möjligen, ja tilloch med säkert, skulle mamman ha en annan version. Men det är svårt att komma ifrån det faktum att
a) hon vägrade skriva på pappren om gemensam vårdnad, och det såvitt jag förstår ganska direkt efter barnets födelse, d v s innan det rimligen hunnit uppstå några samarbetssvårigheter.
b)det därmed gav henne hela föräldraledigheten själv.

Anonym sa...

Borde inte föräldradagar utgå från vad som är bäst för individerna, dvs barnets behov och föräldrarnas möjligheter(Och behov..)?!
När vänstern inser att man inte skall styra in folk i sin politiskt korrekta fålla, utan hänsyn till familjerna, då har vi börjat närma oss en bättre värld..

Johanna Graf sa...

Du senaste Anonym, menar du att dagens lagregler är motsatsen till att "vänstern styr in folk i sin politiskt korrekta fälla"? Är det bra idag tycker du? På vilket sätt menar du i så fall att det faktum att pappor som inte är gifta med barnamodern saknar lagstadgad rätt till föräldraledighet och gemensam vårdnad är en bra ordning som utgår ifrån vad som är bäst för barnet?

Ramona Fransson sa...

Jag blir så ledsen för Kristoffers skull. En engagerad pappa som bara vill älska och ta hand om sina barn, mot en egoistisk bitch som bara ser till vad hon vill ha, ett barn att visa upp som en blåmålad vas.
Rent bedrövligt! Jag hjälper just nu en kille med ett manus som så småningom kommer att bli en bok. Han berättar om hur han misshandlades både psykiskt och fysiskt av en kvinna, som visade sig vara psykiskt sjuk som även de män som misshandlar är på ett eller annat sätt. Även den här killen har kompisar som berättat om att de blivit misshandlade av sina kvinnliga sambos/fruar. Ingen anmälde på grund av skammen. Du är väl karl, var svaret från polisen som killen fick när hans före detta, som hade besöksförbud, sparkade på hans dörr mitt i natten.

Vi har mycket kvar att lära politikerna!

Tack för ett jättebra inlägg!

Mvh
Ramona Fransson

Daddy sa...

Hej

Tack för ett utmärkt inlägg. Om människor bara visste hur många "Krist offer" det finns därute...Jag har nyligen bloggat om två fall där pappan drevs till självmord.
Det som sker är barbari rätt och slätt och måste få ett slut.

Jag kommer om en stund att posta ut Könskriget Del 1 & 2 av Evin Rubar på min blogg. Uppmanar alla att se den. Rena rysaren....

Anonym sa...

"Arbetar själv som socialsekreterare med familjerät som specialitet sedan ca 15 år. Din historia om Kristoffer var inte trovärdig på flera punkter, så många faktiskt att det är svårt att inte inom denna lilla ruta rada upp dem. Kan väl bara kortfattat nämna att en man skulle "snuvas" på sitt faderskap är trams, vi DNA testar om det finns skuggan av ett tvivel, mamman kan inte sinka processen med att skriva under faderskapserkänande nämnvärt bara genom att inte dyka upp eller skjuta på det, yterst få barn i Sverige idag står med "fader okänd" och verkligen inte om en pappa kommer fram frivilligt. Ett oändligt större problem är när papporna "går under jorden" innan DE skrivit på papprena eller att paporna konstrar och därmed tvingar kvinnor att DNA testa sina barn vilket väl upplevas som kränkande.
Du brukar vara bättre påläst!"

Om du jobbar som socialsekreterare borde du veta att man som man redan har faställts som fader innan man kallas till er för att skriva under fadeskapserkännandet och därmed också att vårdnadsfrågan bestäms där och då. När jag som har en liknande historia som Kristoffer var hos familjerätten och nekade att skriva under faderskapserkännadet om inte hon hade medgav gemensam vårdnad så hotade dina kolleger med att hämta dit polisen. Jag är lika rättslös som Kristoffer idag. Visserligen har jag inga skyldigheter men heller inga rättigheter. Jag kan inte få informnation om min dotter what so ever. Det gäller sjukjournaler, hur det går i skolan osv. Men underhåll är jag tvungen att betala. Enligt mig så ska kvinnor som väljer enskild vårdnad där mannen vill ha gemensam vårdnad förlora rätten till underhåll.