Det är ont om kandidater som funkar externt.
Och det är framförallt jävligt ont om kandidater som kan funka både internt och externt.
Så kan man väl sammanfatta läget inför valet av ny partiledare.
Eftersom jag bara varit med i partiet i en tredjedel av mitt liv, och eftersom jag inte umgås med så många ledande i partiet (eller så många partister alls) privat, så har jag svårt att haja det interna spelet.
Jag fattar inte varför vi ska välja en valberedning som representerar varenda landsända, fraktion eller underorganisation? Jag trodde vi skulle välja några som kunde utse en partiledare som kan vinna val.
Att man nånstans fick välja; fixa internt fredsmäkleri och rådslag som får varenda medlem att tro att de är med och utformar politiken, eller sätta sig ner och prata med medborgare och omvärldsanalytiker med framtidsinsikt och sedan leverera en modern politik?
Jag tror allvarligt talat att de gammaldags interna maktstrukturerna är ett större sänke för bilden av partiet än att stå och vinka íhop med Peter, Maria och Lars. Schyman skriver om detta på Newsmill. Det går inte att syresätta blodomloppet med idel familjemedlemmar. Det finns inte en partiledarkandidat som klarar att vinna val i framtiden med en
gammalmodig och strukturellt förstelnad partiorganisation emot sig, som hellre prioriterar sina särintressen än ger ett tydligt förnyelsemandat.Missförstå mig rätt; ett modernt parti, oavsett vilket, måste ha bra verklighetskontakt med både LO och alla andra fackförbund, liksom med modebloggare, papperslösa, företagsledare, cancersjuka, idrottsföreningar och norrlänningar. Men varför i hela fridens namn ska socialdemokraternas valberedning bestå av representanter för grupper som inte motsvaras av en liknande naturlig uppdelning ute i det omgivande samhället? En gång i tiden räckte det att skicka en fråga för diskussion ut till partiets alla under- och sidoorganisationer för att få en bild av hur läget i landet låg. Då var människor engagerade på det sättet. Men dagens motsvarighet skulle då vara en partistyrelse bestående av representanter från de ovan uppräknade grupperingarna, vilket vore en absurd tanke.
Bättre då att ha en valberedning med bred samhällsförankring, vilket tyvärr inte är liktydigt med bred partiförankring, som fick ta fram förslag på en ny partiledning. Det skulle väl bli ett helvetesjobb att få alla kongressombuden, utskickade att försvara sin falang, landsände eller socialgrupp, att acceptera ett förslag på en modern partiledning som kan vinna val. Men om ett litet gäng på fyra-fem moderater kunde övertyga gammelmoderaterna om att de fick välja; förnya sig eller dö, så borde väl ett gäng sossar som skolats i spelstrategi sedan SSU-tiden också klara det.
Frågan är om de vill. Kanske vill de hellre vinna slaget än kriget?
Då ser vi fram emot ett parti lett av verklighetsfrämmande höger- och vänsterideologer som sitter i sin grotta och internstrider sig ner mot 4-procentsnivån på en inte så värst lång dags färd mot natt.Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, Mona Sahlin, partiledare, partiledarval, valberedning, socialdeomkraternas framtid, socialdemokraternas partistyrelse, förtroenderåd, partikongress, förnyelse, modernitet, politik och annat intressant
