Skofetischism

Buffaloskor, är det nån som var ung i mitten av 90-talet och minns dem? Och den gränslösa sorgen hos alla kortväxta killar när de sedan blev hopplöst ute? Moonbootsen då, som man klafsade omkring på after ski med på 80-talet? De känns helt plötsligt relevanta igen, iallafall i detta snöväder. Funderade på att ta fram mina röda ur garderoben, men jag fegade ur. Men i samma låda låg min gamla hippie-mockasin-stövlar, och de känns både inne och varma denna vinter! Snowjoggers däremot, blir nog förhoppningsvis aldrig inne igen, förutom på Napoleon Dynamite då. Men han räknas inte. Gosh, han klär i allt!

Jag minns att debatten gick het om att folk förstörde fötterna när de hasade omkring i dessa snedgångna förvuxna tofflor. Men jag tror att varje decennium har sin "skomoralpanik". På sextiotalet var det "gipsbandagen", de tajta vita plaststövlarna man dog av, eller åtminstone fick fotsvamp av. Jag minns att jag tyckte de var asfula och bara hett åtrådde ett par Converse All stars med amerikanska flaggan på. Fast 25 år senare köpte jag ett par snarlika, fast lårhöga med snörning och i ormskinn, på en secondhandbutik, och dem bär jag än vid festliga tillfällen.

När vi ändå är inne på skofetischism: Är det inte någon som vill sälja sina Balenciaga ankle boots till mig? Schyssta? Jag kan erbjuda ett par lårhöga platåstövlar i ormskinnsfärgad plast från 60-talet i utbyte.

Läs även andra bloggares åsikter om skofetischism, skofetischist, skomode, älskar skor, skonostalgi, moonboots, snowjoggingskor, Buffaloskor, hippitestövlar, stövlar med fransar, lårhöga stövlar i ormskinn, plaststövlar, Napoleon Dynamite och annat intressant

Stockholm är en del av Solna

När SvD ringde mig oh frågade mig om hur många fotbollsarenor Stockholm kan fylla, var det precis det jag svarade på och inget annat. Men Madeleine Sjöstedt väljer i sin blogg att tolka det som en recension av henne. Möjligen litet narcissistiskt kan jag tycka, (om jag nu ska återanknyta till gårdagens diskussion om olika epitet på politiker:-)

Det handlar ju inte om Stockholms beslut att bygga eller inte bygga en ny arena, utan om hela Stockholms samlade behov! Men så där självcentrerad kanske man blir om man betraktar vårt gemensamma Stockholm från en plats innanför de gamla tullarna.

Men idag ska jag till Tessinska palatset och ändra på det. För där har landshövdingen, tillika min favoritmoderat Per Unckel, samlat ett gäng människor som ska diskutera det nya område som kommer bygga samman Solna och Stockholm; nämligen nya Karolinska/norra stationsområdet. Men så kan det förstås inte heta, så nu ska vi hitta på ett nytt namn. Inte helt lätt!

Läs även andra bloggares åsikter om idrott, Solna, Stockholmsarenan, Söderstadion, Nationalarenan, politik, Stockholmsperspektiv, innaför tullarna, Nya Karolinska, Per Unckel, favoritmoderat, landshövding, Tessinska palatset, Norra stationsområdet, Eugenia och annat intressant

Var försiktig med skällsorden!

Jag är socialdemokrat. Men det hindrar inte att jag gillar och respekterar många människor med borgerliga värderingar. Jag tror det handlar om just respekt, och graden av öppet sinnelag. Ett bra exempel är Isobel Hadley Kamptz. Hon sticker ut bland raden av dogmatiska högerskribenter som en resonerande och nyfiken människa. Nu senast med sitt inlägg om högeralliansens ocharmiga kombination av avsaknad av både hjärta och hjärna i frågan om sjukförsäkringen. detta apropå de moderata riksdagsmännen Axén och Rivières debattsvar till utförsäkrade Alexandra.

Men jag håller med Isobel om att "empatilösa sociopater" nog är ett epitet som bör förbehållas dem med verkliga psykologiska beteendestörningar. Även om jag också skrattade gott åt Badlands hyenas inlägg. Läs särskilt kommentarerna:-)

Jag behöver fler exempel än Isobel på kloka och nyanserade borgerliga bloggare. Ge mig bra tips, så lägger jag till dem i min bloggroll. Jag vill inte ha den smutsiga valrörelse som jag tycker mig se i antågande, med haglande epitet och låga handväskdiskussioner. Då blir nog fler väljare än jag så trötta att de bara vill gå hem och lägga sig i soffan.

Jag har skrivit om det här förut, HÄR , och även att det gör ont när fakta sparkar. Vilket kan vara en av anledningarna till att den här valrörelsens fokus kommer ligga på dirty campaigning.

En tröst i sammanhanget dock, att jag själv kallas gott exempel i bloggvärlden!!!! De fina orden gjorde alldeles särskilt gott denna vidriga januarivecka, det kan jag försäkra!

Andra media på detta: Jan Johansson och Sagor från livbåten, f ö ytterligare en vettig liberal bloggare.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokrat, liberal, borgerlig, värderingar, balanserad, debatt, epitet, slagord, politik, nyanslös debatt, nyanserad debatt, pajkastning, valåret harbörjat, Isobel Hadley Kamptz och annat intressant

Vad är en lagom dyr handväska för en sosse?

Jaha, nu har valrörelsen börjat. Vad trött jag blir!

På Twitter snackas det intensivt om socialdemokraternas partiledare, men inte om hennes politiska förslag, utan om hennes Louis Vuitton-väska.

Vem bryr sig om vilken handväska Mona Sahlin har? Vad menar folk egentligen?Vore det bättre om hon kom dragandes med en ful tygpåse med konsummärke på?

Jag älskar handväskor. Och de dyra är snyggast. Jag har skrivit om det förut, HÄR och HÄR. Men jag hoppas verkligen att det inte avgör hur folk röstar, på mig eller på nån annan. Katrine Kielos skriver bra om "väskväktarrådet" HÄR.

Detta med utseendekommentarer får jag själv också höra, gissningsvis 1 000 gånge roftare än mina manliga kollegor. Jag är så jävla trött på att höra kommentarer om mitt utseende och mitt klädval! Sådana plumpa råd får jag av såväl parti"vänner" som av ytliga Facebookbekanta. Hur kan man ta sig den rätten? Sociala medier är en nödvändighet i ett modernt politikarbete, men ibland blir man bara så spyfärdig.

Bloggvännen Perny gjorde mig för en tid sedan uppmärksam på att Bloggtoppens nya funktion Bloggtips likställer min blogg med Blondinbella, Kenza, Kissie och Stina-Lee . (Bloggtips är tydligen en slags funktion som registrerar vilka bloggar man besöker och sedan ger tips om andra bloggar i samma kategori.)

Ja, kära Bloggtoppen, jag vet inte jag...

Visserligen är jag blond, gillar skor och väskor och dricker kaffe ibland, men inte så mycket att jag skriver inlägg med titlar som "Min blivande väska", "Vill ha i sommar" och tar kort på vartenda jävla glas latte jag dricker. Inte heller har jag ett namn som kan förmodas tillhöra en katt eller planerar att köpa en chichuaua kallad Sötisgumman. Tråkigt, men sant.
(Och nej, jag är inte heller syster med någon.)

Jag tycker du är bra Mona Sahlin! Men jag grundar den uppfattningen på dina värderingar och inte på ditt utseende.

Läs gärna Helena Markstedts läsvärda krönika om uttrycket "to handbag"!






Här är b.t.w. några väskor jag själv skulle kunna tänka mig att ha i min ägo!

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, politik, Mona Sahlin, handväskor, Louis Vuitton, designerväskor, it-väskor, mode, Twitter, snackisar, lyxväskor och annat intressant

Det gör ont när fakta sparkar

Låt oss nu inte prata siffror, skriver regeringens lydorgan Svenska Dagbladet. Nej, varför ska vi det, när det är valår och allt, gud så tråkigt.

Ungefär som när alkoholisten en kvart innan stängningsdags hojtar åt alla andra runt bordet att de är tråkiga när de påpekar att det är en dag i morgon också.

- Kan vi inte prata om nåt annat, skriver P J Anders Linder (som var PR-general på Timbro och Svenskt Näringsliv inan han blev hovreporter på svenskan), som hur vi får fler entreprenöööörer?

Jag förstår varför. För siffrorna är verkligen tråkiga. För regeringen.

• Sedan regeringen tillträdde har antalet arbetslösa blivit 100 000 fler, sysselsättningen minskar och socialbidragen växer. (SCB)
• Om man räknar som moderaterna själva gjorde i valrörelsen – och det ska man - så befinner sig nu 70 000 personer fler i det berömda "utanförskapet" än vid förra valet. (RUT)
• Ungdomsarbetslösheten i Sverige är bland den högsta i Europa. Trots detta så finns det nu färre utbildningsplatser än vid regeringsskiftet. (Eurostat)
• Sjukskrivningarna minskade enligt försäkringskassan mer under (S)-regeringens sista tre år än under den borgerliga regeringens första tre år.
• Utbetalningarna av socialbidrag beräknas – av regeringen - öka med 50 procent mellan 2006 och 2011.
• Barnfattigdomen beräknas under mandatperiod öka med närmare 50 procent. (RUT)
• En halv miljon människor har trängts ut ur a-kassan.
• Den passiva arbetsmarknadspolitiken växer. Nu befinner sig över 100 000 personer i så kallade ”jobbgarantier” – där endast en av fem får aktivt stöd.
• Tre av fyra platser inom den yrkesinriktade arbetsmarknadsutbildningen har avskaffats sedan regeringen tillträdde.
• År 2006 hade Sverige överskott om 70 miljarder kronor. I år beräknas underskotten uppgå till närmare 100 miljarder kronor.

- Amen herregud så tråkigt, ska vi börja slå varandra i huvudet med siffror nu när det är valår? skriver P J Anders Linder, uppbragt. Borde vi inte hellre prata om vilken politik som skapar fler jobb?

Problemet är bara att det var just detta som VAR regeringen Reinfeldts politik för jobb! Om han har någon NY jobbpolitik som faktiskt fungerar skulle det vara jätteintressant att höra honom prata om den!

Lustigt nog skriver Peter Andersson idag om hur det inte heller hos Timbro går att skönja någon trovärdig politik för företagande och jobb.

Läs även andra bloggares åsikter om jobb, regeringen, regeringens jobbpolitik, Svenska Dagbladet, socialdemokraterna, politik, ledarskribenter, hovreporter, Reinfeldts misslyckande, siffror, fakta sparkaroch annat intressant

Solna firar fortfarande jul o trottoarerna är fyllda av brun sorbet

Käkar lunch med V + MP:s lokala ledare, som jag ofta gör på måndagar. Vi sitter i Café Solos sköna fåtöljer och garvar rätt länge, och det slår mig att vi måste se ut som sinnebilden av ett lyckat rödgrönt samarbete. Det är inte sant, för det händer faktiskt att vi är sura också.

När jag går tillbaka till stadshuset ser jag att julgranen är kvar på busstorget. Eh, hur länge sedan tjugondagknut är det egentligen? Jag tar ett kort på den sorgliga skapelsen och lägger ut på Facebook. Nomads-Hasse svarar och har en teori: Eftersom granjäveln var så sned och vind under hela julen innan de lyckades rätta upp den, är de kanske så stolta nu att de låter den sitta kvar extra länge?

Utanför Apoteket möter jag Sölve Furuskog, han som tecknar Sölve-gubbarna i lokaltidningen då och då. Han undrar om jag förstod hjärtat han ritade på julkorten han skickade ut. Det är för att han har gjort en bypass-operation, säger han och drar ett kraftigt bloss på cigarretten. På min frågande blick svarar han att han nu är nere i tre giftpinnar om dagen. - Är det sant? frågar jag kvinnan vid hans sida. - Äh hon, skrattar Sölve, hon ska inget säga, som röker fem om dagen.

Han följer mig in i centrum, han ska på banken och vi pratar om hans låga pension, som sänkts nu efter årsskiftet. Sverige är ett konstigt land, som har en annan, och högre, skatt för pensionärer. De som jobbar just nu ska ha sänkt skatt, på välfärdens bekostnad. Men de som jobbat och betalt skatt hela sitt liv, de får ingenting. Nej, fel: de får sänkt pension och nedskärningar i äldrevården för att deras barn ska ha sänkt skatt.

Jag får mycket gjort på jobbet, och hinner även med att läsa Lasse Rödkinds blogg. Ibland skriver han så bra att man blir tårögd. Så är det idag, när jag läser om tanterna i Vireberg, de försvunna småaffärerna och vreden över dagens Solna, där politiker med grandios verklighetsstörning dreglar över planerna på gigantiska köpcentrum.

På kvällen bjuder jag på ett par Sam Edelman Zoe-boots på eBay, men förlorar. Tur, för jag är nästan pank. Januari har den effekten på mig.

Snön har nu antagit en färg och konsistens som liknar brun sorbet. Om det är bättre för dem med rullatorer och barnvagnar än den puckelpist som fram tills nu har täckt Solnas trottoarer, vet jag inte.

Läs även andra bloggares åsikter om julgran, tjugondag knut, Sölve Furuskog, Nomads, Hasse Östlund, regeringen, sjukregler, pension, skattesänkningar, fattigpensionär, pensionsärsskatt, Solna Centrum, rödgrönt samarbete och annat intressant

Om Transformers, designerbags, Reinfeldt och Snabba Cash

Sitter på nätet och kollar väskor. Jag vill se om man kan se skillnad på en designerväska för 100 000 och en välgjord kopia för 1 000. Tyvärr kan man det. Så jag avböjer nog erbjudandet om inköp i Kina som jag fick av en kompis som skulle dit. Jag får köra på det gamla vanliga Åhléns/MQ/H&M-stuket, annars kommer hela jag att känna mig som en fejk.

Det där sista kan gälla som råd till en del politiska partier också. Det hjälper inte att säga att man står på vanligt folks sida om man inte gör det. Det går inte att säga att man ska satsa minst lika mycket på skolan och vården som socialdemokraterna om man sedan ger blanka fan i det. Det går inte att säga att man omfamnar den svenska välfärdsmodellen med gemensamt finansierad sjukvård, om man sedan har en fru som nästan talar i tungor av iver att sälja ut sjukhus och bygga gräddfiler för försäkrade barn. Till slut sticker bockfoten fram, till slut hinner verkligheten i kapp en.

Det är litet som för JW i Snabba Cash, fast tvärtom. Han klädde ut sig till Djursholmsstekare för att han så gärna ville bli rik och höra till, men han var hela tiden livrädd att någon skulle komma på honom och backslick-frisyren lossnade hela tiden. Moderaterna klädde ut sig till socialdemokrater, Reinfeldt försökte leka Erlander, men ordet rättvisa lät på nåt sätt malplacerat på hans läppar. En ros är en ros och en bajskorv är en bajskorv. Nej, nu var jag elak. Förlåt!

Alliansen fått problem med verkligheten, som Eva Rundkvist skriver.

"Kort sagt. Allliansen är på väg att bli upphunnen av den brutala verkligheten och dess folk, det vill säga alla vi som börjar bli oroade för vad som händer om man blir sjuk, för bråk och våldsamheter i samhället, för jobben, för miljön och den galopperande krisen för ungdomarna - ungdomsarbetslösheten störst i Europa, ingenstans att bo, usla studiemedel, trångt i porten till högre studier och färre möjligheter för unga att komma igen om man missade gymnasiet eller grundskolan.

Förra året backade svensk ekonomi med fem procent. Det är historiskt. Ingen regering tidigare, inte ens den förra borgerliga regeringen under krisen 1989-1992, skötte finanserna så katastrofalt uselt att ekonomin backade med fem procent på ett enda år.
Detta samtidigt som skatterna sänkts med 60 miljarder (ja, utom för pensionärer då) eller vad det nu rört sig om, och det dessutom på lånade pengar eftersom statsskulden ökar."

Nej, det är inte särskilt svårt att genomskåda en fejk, vare sig det är en designerväska eller ett politiskt parti. Det tydligast avskräckande exemplet är nog ändå när Centern trodde de kunde bli politikens Transformers. De fick för sig att det var otrendigt att vara ett folkrörelseparti som stöttade landsbygden, valde högerytterfilen, blev Stureplanscentern och dök som ett JAS-plan i opinionssiffrorna.

Nu är det dags att visa vad den äkta varan går för. Det behöver inte vara så svårt. Prata ideologi, det räcker. Därför är jag glad att socialdemokraterna bestämt sig för en budskapsdriven valrörelse, och slopat utspelen med långa åtgärdslistor som i valet 2006. Man röstar med hjärtat och magkänslan, inte på ett 130-punktsprogram.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, moderaterna, originalet vs kopian, fake, Rienfeldt, Erlander, designerbag, handvöskor, kopior, original, fejk, Transformers, Centern, opinionsmätningar, Stureplanscentern, JW, Snabba Cash, Hermès Birkin, H&M, MQ, Åhlénsoch annat intressant

Litet politisk konsumentupplysning, tack!

Den tuffa utfrågningen som utlovats blev en uppfostrad tillställning, stod det i rubriken på DN.

Jag är förmodligen naiv, men för en sekund inbillade jag mig att DN till slut fått upp ögonen för medias närmast hov-liknande behandling av Reinfeldt. Alltsomoftast får han stå ensam och oemotsagd i TV-studion. Vill han inte ha debatt, så blir det ingen debatt. Är det jobbiga händelser, som han inte vill kommentera, skickas nån underhuggare ut för attt kommentera. Den normalt kritiska granskning som en regering måste vara beredd på har i det närmaste uteblivit. Men rubriken visar sig handla om nåt helt annat - tillsätningen av kommissionärer i EU - och jag förbannar mig min godtrogenhet. DN har ju politiskt (mörkblå)färgade artiklar t o m på nyhetsplats nuförtiden.

Men börjar det inte bli dags för en rejäl konsumentupplysning nu? Hur kan övriga moderata ministrar, riksdagsmän och för den delen partier i Alliansen tillåta att arkitekterna bakom jävelskaperna glider igenom på en räkmacka?

När resten av regeringen pressas i frågan om behandlingen av sjuka, beklagar Reinfeldt att han tyvärr varit för upptagen av EU-ordförandeskapet för att delta i debatten. Istället får stora stygga vargen heta Christina Husmark-Persson. Tills hon tröttna, och skickar ut Gunnar Axén, riksdagsman och ordförande i socialförsäkringsutskottet. Som i sin tur har en dräng, nämlien Försäkringskassan. Men chefen där förklarar helt frankt att så där ser de nya reglerna ut, det är inte han som bestämt dem.

Media är för all del personfokuserad, men av någon anledning mest på kvinnorna och deras svagheter, verkliga eller konstruerade. Mosa-Mona-kampanjen är framtagen av grabbarna på Schönfeldts gränd och deras PR-vänner, det är ingen hemlighet. Men att media hakar på istället för att syna korten? Det är som om högertidningarnas ledarsidor lever kvar i det gamla Sverige, då allt som hette makt var liktydigt med socialdemokraterna. Hallå! Det är snart fyra år sedan!

Men det är inte så enkelt att man bara kommenterar Mona Sahlins innersta egenskaper, rökvanor, ledarstil och färg på kläderna. Även en annan färgstark kvinna får genomgå mediamangeln, och det är Maud Olofsson. Jag tycker hon är klantig och påfrestande, men jag skulle ta mig fan aldrig drömma om att basera min kritik mot borgerlighetens Sverige på mina upplevelser av hennes röst. Handlar det om SAAB, Vattenfall, elpriser, grisar, klimatet, vargar eller kärnkraften, då kan jag däremot ha åsikter i sak.

Nej, skärpning media. Nu ser jag fram emot en saklig, konsumentanpasad granskning av regeringens politik. Hela regeringen. Och Reinfeldt, nu är du hemma och kan delta i den där debatten du säger dig ha längtat efter. Du kan börja med att svara på hur du ser på de nya sjukreglerna. och det faktum att Sveriges pensionärer är de enda i västvärlden som beskattas högre än löntagare. Och att t o m OECD numera förordar den nordiska välfärdsmodellen, i ett läge då du är i full färd med att införa den anglosaxiska? Och att TCO med förödande skärpa bevisat att din broderorganisation Svensk Näringsliv har fel när de säger att LAS missgynnar ungdomar? Och framförallt, hur det kan komma sig att inte en endaste liten effekt av skattesänkningar har visat sig i ett inflöde av nya jobb? (Maud är för all del också välkommen att svara!)

Eller är det så att moderaterna tänker hålla Reinfeldt inne i på slottet tills sista veckan innan valet och då spela ut statsministerkort, som i Norge? TV ställer säkert upp med guldstolar och hovsam reporter.

Centern får 3,1 procent i den mätning som Expressen publicerar, som DN och Svd berättar om. Opinionsmätningarna visade att 350.000 väljare har lämnat alliansen efter den motiverade och viktiga debatten om försämringarna av sjukförsäkringen. Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, mediagranskning, Reinfeldt, mediakritik, negative campaigning, Mona Sahlin, Maud Olofsson, Vattenfall, grisar, kärnkraft, vargar, SAAB, opinionsmätning, 4-procentspärren, politisk konsumentupplysning, socialdemokraterna, moderaterna, regeringen och annat intressant

Är du lönsam lilla konstnär?

- Det svenska musikundret är ett resultat av den kommunala musikskolan, studiecirkelarna och a-kassan, var det nån som sade en gång. (Håkan Lahger?) Det lät litet raljant, men var icke desto mindre förmodligen sant. Många musiker som sedan blivit svenska exportprodukter lekte runt i några år med hjälp av dessa svenska välfärdsfenomen.

Nu har avgiften i många kommuners musikskolor blivit så hög att bara föräldrar med Stradivariusambitioner skjutsar sina små välskrubbade telningar dit. Och det första som varenda kommun som fick blå majoritet efter valet gjorde var att dra in bidragen till folkbildningen. "Pysselkurser för vuxna" som moderaterna föraktfullt uttryckte det i Solna. Så några studiecirklar är det knappt längre lönt att anordna för rockbanden. Möjligen kan man få en notbok. Och a-kassan kan arbetslösa musiker naturligtvis glömma.

Vad som är lönsamt, på kort eller lång sikt, är svårt att veta. Man skulle kunna jämföra med forskningen. Den forskning som har chans att få pengar idag är industrinära eller tillämpad forskning. Den mer oprecisa grundforskningen är närmast lekfull till sin karaktär, har inget tidssatt mål och betraktas därför som litet flummig. Men det är ur grundforskningen som de riktigt stora idéerna och upptäckterna fötts. De som sedan lett till genombrott i tillämpad forskning, och som så småningom, efter massor av år, lett till nya produkter för industrin att tjäna pengar på.

Men vem orkar vänta på resultat i kvartalsekonomins tidevarv? Ut med dem i arbete bara! Idag sitter erkända konstnärer i snabbköpskassan, skriver Dagens Arena. Och kulturpolitiken står inför ett sammanbrott. Kultur är något för amatörer, eller de som har en rik hälft som försörjer dem. "Min fru är sååå konstintresserad, hon målar akvareller på Österlen och funderar på att öppna ett litet galleri på Strandvägen". Konst som är ful eller obekväm göre sig inte besvär. Och ve dig om du inte kan försörja dig med ett annat heltidsarbete parallellt. Kom inte här och tro att du ska få ekonomiskt stöd om du inte har en produkt som går att sälja från dag 1.

Det blir oerhört knepigt när man ska försöka sätta lönsamhetsperspektivet på kultur. Eller på människor för den delen. Det är här det blir som tydligast att Reinfeldt och Borg lever i en värld av ekonomiska teorier. Ibland önskar jag att de hade hängt litet mer i replokaler än på ekonomiska institutionen på universitetet under sin uppväxt...

Synen på kultur är en fråga som gör skillnaderna mellan den moderata ideologin och socialdemokrati pinsamt tydlig. Jag tror det här kan bli en valfråga. Åtminstone i storstäderna.

Läs gärna Dagens Arena om en kulturpolitik på gränsen till sammanbrott. De länkar också till SR:s Kulturnytt som granskat regeringens kulturpolitik, och till författaren Anna Hallbergs larmartikel i DN. Hon ställer mellan raderna den retoriska frågan: "Det kanske inte är några pengar i poesi? Jag kanske ska börja skriva deckare istället?" Här är några träffande rader ur artikeln:

Och vår älskliga kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth vippar in med ett leende: ”Jag tror på marknaden och jag tror framför allt på människors förmåga att själva veta vad som är bäst för dem.” För egen del tror jag lika mycket på marknaden som jag tror på bananföretaget Doles demokratiska och humanistiska godhet.

Vill man veta mer ska man läsa regeringens Kulturutredning som blev så hårt kritiserad. Aftonbladet har också skrivit om lönsam kultur.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, kultur, kulturpolitik, kulturpolitikens sammanbrott, Lena Adelsohn Liljeroth, Lena Hallberg, Leif Pagrotsky, Kulturutredningen, Håkan Lahger, det svenska musikundret, konstnär, poet, författare, deckarförfattare, poesi, Kulturnytt, marknaden, marknadskrafter, och annat intressant

Lyckad arbetslinje

All heder åt Solnas moderatledda majoritet i deras kritik av Nyamko Sabuni och den borgerliga regeringens centralistiska integrationspolitik.

Sådant behövs, särskilt när Reinfeldt har en pressekreterare som skriver sånt här på Facebook. Deras syn på arbetslinjen låter mer och mer lik en gammaldags kolonialherre. Eller som min gamla farmor, saligen avsomnad: "Jag har en sådan FANTASTISK liten människa som städar åt mig".
Jag är dock säker på att även de borgerliga i exemplevis Skinnskatteberg tycker att kommunen är bättre än staten på att sköta jobbpolitiken, även om de inte skulle ha lika lätt som sina storstadskollegor att hänvisa till lyckad arbetslöshetsbekämpning...

Läs även andra bloggares åsikter om regeringen, Edvard Unsgaard, Reinfeldt, pressekreterare, Solna, arbetslinjen, integrationspolitik och annat intressant

Granar, sopbovar och riktiga gangsters

Riktiga bovar klär sig i mjukisbyxor. Det berättar kostymören från filmen Snabba Cash i radion. Det gäller nog för fler än Original Gangsters, med tanke på alla människor man ser som beträder brottets bana i dessa dagar.

Jag tänker på granarna. Det är nämligen ett brott att slänga ut granen på gatan. I DN finns en förnumstig faktaruta som instruerar oss att slänga dem i grovsoprummet om vi bor i flerfamiljshus. Vilket jävla grovsoprum?! utropar många av vännerna. Hyresvärdar och bostadsrättsföreningar har haft en tendens att rationalisera bort grovsoprummen på senare år. Återstår att ta bilen till återvinningsstationen. Vilken jävla bil?!? ropar vännerna nu. Och snart kan de också tillägga, åtminstone om de bor i Solna - vilken återvinningsstation?!? Inom kort kommer vi inte ha nån återvinningsstation vare sig i Solna eller Sumpan. Nuvarande plats ska bebyggas, och de båda städerna kan inte komma överens om ett ställe att flytta den till, så den läggs helt sonika ner. Folk får väl åka till Hagbytippen, inte vårt problem. Själv har jag turen att ha, om inte egen så iallafall tillgång till bil när jag behöver, och då åker jag till Bromma returstation. Den ligger 2 km hemifrån, är stor, fräsch och har hjälpsam personal. Men snart är det slut med det, för Stockholmarna har tröttnat på att pröjsa för andra kommuninvånares sopor, så de ska införa legkrav. Solnabo? Nänä, du får åka två mil åt andra hållet!

Helt sjukt, men ett värre problem är att så många är unga, nyinflyttade som varken behöver eller har råd med egen bil. Har de tur så finns en bilburen mamma och pappa i närheten och kan skjutsa granen och andra grovsopor till returstationen, men annars gäller a) riva IKEA-kartongerna i småbitar och trycka ner dem i vanliga soporna. Lagra allt skräp i vindsförrådet, c) dumpa skiten nånstans när ingen ser. Som med julgranarna.

Ett litet ljus i mörkret just i fallet med granarna, är att välgörenhetsorganisationen Lions samlar in granar i Solna idag och imorgon kl 12 - 16. Det är till och med så att om man släpar granen till busstorget så får man en gratiskorv på Korv-Ingvar!

Det ni, snacka om incitament. Nu behöver vi bara hitta en permanent lösning på problemet med övriga grovsopor under årets övriga 363 dagar också...

En idé är den som den unga socialdemokraten och studenten Ann-Sofie Nelstrand boende i Frösunda (utan grovsoprum) skrev i en motion till Solna kommunfullmäktige. Hon föreslår mobila grovsopstationer i from av lastbilar som åker runt i bostadsområdena och samlar in grovsopor. Det vore ett enkelt sätt att även ge människor utan bil, kontakter eller pengar chansen att vara miljövänliga.

Den moderatstyrda majoriteten har precis svarat på Ann-Sofies förslag. Så här skriver de: "Nuvarande entreprenadavtal med SITA Sverige AB medger i och för sig det insamlingssystem för grovsopor som motionären aktualiserar. Dock måste den kostnad som är förknippad med en ändring av systemet för insamling av grovsopor klarläggas och sedan på lämpligt sätt och med beaktande av självkostnadsprincipen fördelas på renhållningskollektivet vid utformningen av renhållningstaxan. "

Jag är inte säker, men jagTROR det betyder: "Visst skulle vi kunna hjälpa folk utan bil med hämtning av grovsopor, men det kostar och då måste det slås ut på alla kunder. Med andra ord: Varför ska folk med bil vara solidariska med de som inte har körkort eller råd med egen bil och få sin soptaxa höjd med två öre?

Ja ni, varför ska man vara solidarisk i dagens Sverige?

Läs även andra bloggares åsikter om julgransplundring, grovsopor, slänga ut julgranen, granar på trottoarerna, slänga ut granen, sopor, återvinningsstation, Solna, grovsoprum, bostadsrättsförening, flerbostadshus, soptaxa, returstation, solidaritet, IKEA-kartonger, sopnedkast, Lion, graninsamling och annat intressant

Dansande feminister bäst i sängen?

Får väl skylla på att jag var utomlands, men detta missade jag: Gudrun Schyman har tryckt upp tygkassar och t-shirts med texten "Feminister har bättre sex".

Bakgrunden är en undersökning som kommit fram till att de som lever ihop med nån som betecknar sig som feminist säger sig vara mer sexuellt tillfredställda än andra. Och Fi´s motiv är förstås att ta död på myten om att feminister är pryda och frigida.

Att Gudrun inte är pryd behöver man bara se förlossningsfilmen som visades på biologin i gymnasiet för att konstatera.

Men det lär ju finnas ett annat sätt att se om någon är bra i sängen; på sättet de rör sig på dansgolvet. Ju friare och gladare dans, desto bättre skicklighet i sänghalmen. Shit, vad vi tjejkompisar spanade på killarna på Tramps och Big Brother under ungdomsåren. Men jag tror inte att vi nånsin synade korten.

Ska bli spännande att se om den teorin håller när Gudrun Schyman premiärdansar i TV:s Let´s Dance ikväll! Den enda förhandsinformation jag sett är att hon vägrar gå ned på knä (!)

Feminist?

Läs även andra bloggares åsikter om detta. Eller Aftonbladets artikel Gudrun Schyman, Feministiskt Initiativ, Fi, feminism, feministiskt sex, sexliv, bättre sexliv, feministsex, bättre i sängen, dans och sex, Let´s Dance, TV4, bra på dansgolvet = Bra i sängen?, sexteorier och annat intressant

Hemma, inte bara där man lägger hatten

Obamas avfärd lamslog hela Köpenhamns flygplats, men till slut lyfte planet, två timmar försenat. Ett dygn senare steg jag i land på Koh Lipe, en pytteö i Andamanska havet, mittemellan Thailand och Malaysia. Där försvann raskt alla tankar på politik.

Jag hade som alltid med mig ett ton böcker, men det slutade med att jag inte läste en enda. Istället tog jag ett open water diver certifikat, lärde mig hur nära döden finns, var mina gränser går och konsten att titta på stjärnorna och göra ingenting. En hel del tid gick åt att fundera över livet, varför vi gör det vi gör medan vi sällan skänker en tanke åt varför vi inte gör det vi vill. Eller vad det är vi faktiskt vill.

Mina egna tankar befinner sig ofta en bit in i framtiden. Men inte tillräckligt långt fram för att göra upp några långsiktiga planer, bara litet stressigt planerande för helgen, nästa deadline eller möjligen nästa semester. Tidningartiklar som uppmanar "Var befinner du dig om tio år?" "Formulera dina drömmål" gör mig skitstressad. Varför kan man inte bara vara nöjd med att bo där man bor och göra det man gör? Man har ju sett dem, de där ständiga resenärerna, som blir fast som överårig backpackers och aldrig kan trivas nånstans. Eller de som byter bostad, fru och stad med ständigt flackande och sökande ögon. Nej, jag tror snarare att vi behöver MER rötter, mer hemkänsla för att trivas.

Solna är min hemstad. Trots att jag bott i andra städer, t o m i andra länder, så är det här det jag kallar hemma. Kanske beror det på barndomsminnen. De är starka, och växer ju äldre man blir. En annan Solnabo, numera alien i Landskrona, minns allt mer på sin blogg. Ett inlägg jag läste under julen var detta, som handlar om de där människorna som tycks försvunna nuförtiden, de udda, annorlunda, som ändå hade in självklara plats i lokalsamhället. Kanske retade, kanske inte i världens bästa skick, men de hörde till, de fick finnas och synas. Vart har de tagit vägen nu, när bänkarna är borttagna Solna Centrum, när inga enklare jobb finns, när du måste vara på topp och lära dig skriva ett CV för att överhuvudtaget få komma in på Arbetsförmedlingen.

Det är kallt idag. Ikväll ska vi Solnasossar anordna ett seminarium om den framväxande främlingsfientligheten. Kom dit om du vill.

Sedan får vi se var mina steg leder mig i livet. Ska försöka ägna mig åt det litet mer, när jag inte förlorar mig i barndomsminnen eller är upptagen med att tänka på morgondagen...

Läs även andra bloggares åsikter om hembygd, hemma, hemkänsla, rötter, Solna, Solna Centrum, 70-talets Solna, Alien i Landskrona, Solnabor, resa, flykt, hemma är där du lägger hatten, framtidsplaner, existensiella funderingar och annat intressant