Äckligt eller gott? Listornas lista!

Någon trevlig liten bokutmaning fick jag inte, nejdå, men däremot denna Äckelutmaning. Tack så himla mycket, Anna-Karin. Men okej då, here we go.

Instruktionerna är enkla: Av de hundra maträtter som listas nedan ska man markera dels dem man har testat och dels de rätter som man aldrig kommer att testa. De jag testat är gröna och de jag inte direkt brinner av längtan att smaka på är röda. Sedan var det några jag var osäker på, så de fick bli lila. Och så har jag lagt till en kategori; de jag gärna skulle vilja testa. De är blå.

Vad Oreo-pizzan på bilden har med saken att göra? Ingenting, tyckte bara att den saknades i listan. Jag vet åtminstone tre personer i mitt hushåll som skulle tycka det var den ultimata middagsrätten!

1. Venison (rådjur) - Japp, som min bror skjutit till och med!

2. Nettle tea (nässelte) - Har säkert blivit ihälld det som barn under någon av min mors hälsoperioder

3. Huevos rancheros (ägg på mexikanskt ranchvis?)

4. Steak tartare (råbiff) Och nej, jag kommer aldrig mer att äta det.

5. Crocodile (krokodil)

6. Black pudding (blodpudding) Se svaret på fråga 4. Med reservation för om ekonomin blir sämre.

7. Cheese fondue (ostfondue)

8. Carp (karp)

9. Borscht (östeuropeisk rödbetssoppa)

10. Baba ghanoush (aubergineröra) Yuck! Som att äta en väldigt stor snorloska.

11. Calamari (bläckfisk)

12. Pho (vietnamesisk nudel- och biffsoppa)

13. PB&J sandwich (smörgås med jordnörssmör och sylt)

14. Aloo gobi (indisk potatisrätt som är gul till färgen)

15. Hot dog from a street cart (varmkorv från ett gatukök)

16. Epoisses (en specifik fransk ost)

17. Black truffle (svart tryffel)

18. Fruit wine made from something other than grapes (fruktvin gjort på något annat än druvor)

19. Steamed pork buns (en sorts dim sum, ungefär kinesisk kroppkaka)

20. Pistachio ice cream (pistagenötsglass) - Absolut! Den står ju t o m listad som min religion på Facebook!

21. Heirloom tomatoes (botaniska tomater?)

22. Fresh wild berries (vilda färska bär)

23. Foie gras (gåslever)

24. Rice and beans (ris och bönor) - Fast helst inte ihop...

25. Brawn, or head cheese (aladåb)

26. Raw Scotch Bonnet pepper (en tokstark peppar) - Nej, men däremot Habanero!

27. Dulce de leche (kokad kondenserad mjölk)

28. Oysters (ostron) - Mmmm, egenodlade tilloch med! Se inlägget The world is an oyster

29. Baklava (turkiskt bakverk)

30. Bagna cauda (italiensk sås med sardeller)

31. Wasabi peas (wasabiärtor)

32. Clam chowder in a sourdough bowl (musselsoppa i en skål av surdegsbröd)

33. Salted lassi (indisk yougurt- och vattendrink med kryddor)

34. Sauerkraut (surkål)

35. Root beer float (en variation på glass i läsk) - Root beer, ja, och float ja, men inte ihop, räknas det?

36. Cognac with a fat cigar

37. Clotted cream tea (något form av smör som serveras till te?)

38. Vodka jelly/Jell-O (gelé med sprit)

39. Gumbo (amerikansk gryta med en redd buljong som grund)

40. Oxtail (oxsvans)

41. Curried goat (brittisk getgryta)

42. Whole insects (hela insekter) - Räknas myror och kräftor - för det har jag ätit?

43. Phaal (en indisk curry)

44. Goat's milk (getmjölk)

45. Malt whisky from a bottle worth £60/$120 or more (whisky som kostar mer än 800 kronor) - Vet inte! Med andra ord: Sådant är bortkastat på mig.

46. Fugu (japansk blåsfisk som är dödlig om ej rätt tillagad)

47. Chicken tikka masala (indisk kycklingrätt) - Typ varje fredag när man är för trött för att laga mat. Nirvana´s är bäst i stan.

48. Eel (ål) - Har t o m dödat den själv. Det var inte lätt.

49. Krispy Kreme original glazed doughnut (en donut från ett särskilt företag gjort på ett särskilt sätt)

50. Sea urchin (sjöborre)

51. Prickly pear (en sorts kaktus)

52. Umeboshi (inlagt japanskt plommon) -En new-age-flummig kompis tvingade i mig det en gång när jag hade ont i magen

53. Abalone (havsöra)

54. Paneer (en ost)

55. McDonald's Big Mac Meal -Är det här nåt slags skämt? Man har väl haft småbarn en regnig söndag.

56. Spaetzle (tysk pasta)

57. Dirty gin martini (olivspad istället för vermouth i drinken)

58. Beer above 8% ABV (öl som är starkare än 8 volym%) - Det fanns ju en anledning till att jag bodde i Bryssel i flera år!

59. Poutine (kanadensisk rätt med pommes frites, ost och brunsås) - Nej, men när jag var student brukade jag laga potatis med bearnaisesås och låtsas att köttet gått och gömt sig.

60. Carob chips (carob betyder johannesbrödsträd)

61. S'mores (knäckebröd, choklad, marshmallow) - Har ätit det var för sig, men det räknas väl inte? Måste testas!

62. Sweetbreads (bräss)

63. Kaolin (en särskild sorts lera, ja lera) - Det kan man ju för sjutton köpa på Panduro!

64. Currywurst (en tysk korv med ketchup och kryddor)

65. Durian (en frukt)

66. Frogs' legs (grodlår) -Lär smaka som kyckling, och det är ju gott, så...

67. Beignets, churros, elephant ears or funnel cake (donut, friterad åttastjärnig degkorv, langos, struva)

68. Haggis (mat kokad i fårmage. brittisk såklart) Se bilden!

69. Fried plantain (stekt kokbanan, alltså osöt banan)

70. Chitterlings, or andouillette (rektum och tarm från gris, som jag förstått det)

71. Gazpacho (kall grönsakssoppa) - Som att dricka utspädd ketchup med vitlök i. Aldrig mer!

72. Caviar and blini (kaviar och blini)

73. Louche absinthe (absint med vatten och socker) - Måste ju kolla om man blir galen eller kreativ av det!

74. Gjetost, or brunost (mesost) -Bläk!

75. Roadkill (överkört djur)

76. Baijiu (kinesisk sprit gjort på durra med en alkoholhalt på 40-60 %) -Jag tror det var det en av flaskorna som M&M tog med hem från Kina. Det kändes iallafall så morgonen efter.

77. Hostess Fruit Pie (fruktpaj av märket Hostess)

78. Snail (snigel) - Min favoriträtt när jag var liten, tro det eller ej!!!

79. Lapsang souchong (rökt svart te)

80. Bellini (drink med mousserande vin och persikopuré) - Alltför sällan, dock.

81. Tom yum (en thailändsk soppa)

82. Eggs Benedict (engelsk muffin, ägg, hollandaisesås m.m.)

83. Pocky (choklad på kexpinne)

84. Tasting menu at a three-Michelin-star restaurant. (har ätit på en restuaring med tre stjärnor i Michelin Guide) - Jag är öppen för ALLA inbjudningar!

85. Kobe beef (ett särskilt japanskt kött)

86. Hare (hare)

87. Goulash (ungersk gryta)

88. Flowers (blommor) - Småbarn äter allt på marken.

89. Horse (häst) - Jag misstänker det... det där smörgåspålägget som mamma hävdade var kött som kom från Hamburg, det var väl en blåsning...

90. Criollo chocolate (choklad gjord på den "finaste" chokladbönan criollo)

91. Spam (pressat konserverat kött)

92. Soft shell crab (mjukskalig krabba)

93. Rose harissa (nordafrikansk tomatsås med rosor)

94. Catfish (malfisk)

95. Mole poblano (mexikansk sås med massor av roliga kryddor)

96. Bagel and lox (bagel med gravad lax)

97. Lobster Thermidor (krabba med särskild fyllning)

98. Polenta (majsmjöl)

99. Jamaican Blue Mountain coffee (kaffe odlat i Blue Mountain på Jamaica)

100. Snake (orm)

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om äcklig mat, maträtter, ovanliga maträtter, mat från hela världen, mat du aldrig hört talas om, listor, topplistor, utmaning

Värmande ord och Hybriden från helvetet

Idag väljer jag att helt enkelt citera en partikamrat till mig, Meri Wasberg, som en dag sa så här:
Att varje dag möta människor, som av borgerligheten baktalas som lata och overksamma bidragstagare,

stärkte min uppfattning att det goda samhället uppstår när vi ömsesidigt hjälper varandra genom svårigheter,

inte när vi klankar ner och förminskar varandra.

Därför valde jag att bli medlem i Socialdemokraterna.

Och så kan jag inte låta bli att publicera en fruktansvärd bild. Håll i hatten nu, för den är verkligen skräckinjagande ful. Om mantill äventyrs trodde att nu när vintern nästan är här, så skulle man vara fredad, så trodde man fel. För vad hittar man i en mobiltelfonbutiks skyltfönster i Bryssel, om inte denna vedervärdiga lilla hybrid mellan Foppatoffel och mobiltelefonhållare:

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Meri Wasberg, Foppatofflor, socialdemokrat, socialdemokraterna, sjuka, arbetslösa, bidrag, försäkring, slå på den som redan ligger, mobiltelefon, mobilhållare

Jag skäms

[UPPDATERAD]
På kommunfullmäktige igår kväll fanns varken Superpaket eller Kinderegg. Däremot tonvis med gammal, trött härskarteknik. Att tonen kan vara hård i sakfrågor har jag ingenting emot, tvärtom. Men att konsekvent nedvärdera unga tjejer, speciellt om man är man och äldre, det är så erbarmligt lågt att jag skäms, å hela fullmäktiges och alla politikers vägnar.

Jag ska förklara. Igår hade vår riksdagsledamot Maryam Yazdanfar(s), ställt en fråga till kommunstyrelsens ordförande Lars-Erik Salminen (m) om hur kommunen skulle jobba med sitt trygghetsarbete, bl a i samband med fotbollsmatcher, nu när polisen fått minskade resurser. Hon var inte ensam i sin oro för följderna av nedskärningarna, i augusti gick även Rikspolischefen Bengt Svenson ut med liknande oro i ett brev till regeringen, något som får ses som rätt extraordinärt.

Men svaret från Solnas högsta ansvariga politiker Lars-Erik Salminen (m) började så här: Jag förstår att Maryam vill lägga sig i hur polisen organiserar sig. Därpå följde en drapa om hur polisen under Thomas Bodströms ledning hade en ekonomi körd i botten. Den tidigare regeringens "oansvariga politik" hade dessutom "lett till haveri inom polisväsendet". Kommunstyrelsens ordförande förnekade totalt att polisen under den nya regeringen fått minskade resurser. Tvärtom hade den moderatledda regeringen gjort en "rekordstor satsning" både på polisen och på rättsväsendet. Sedan avslutade han svaret med följande ord: "Jag tror att de flesta, även du Maryam, kan skriva under på att staden är både välskött, snygg och trygg."

?????

För det första: Varför detta underliga tilltal? OM man prompt vill använda personligt tilltal mitt i en mening, (jag tycker att det låter nedsättande), varför då inte använda hela namnet?
För det andra: När man får en fråga om hur staden ämnar bedriva sitt trygghetsarbete, så svara för sjutton på den och kasta inte vilt med en massa politiska pajer och floskler. Det förlorar alla på; debatten, politikerkollektivet som helhet, de medborgare som äventyrs skulle få för sig att lyssna, men mest den som kastar!
För det tredje: Det är en MINDRE god idé att när man får detta påpekat för sig fortsätta i samma anda. När Maryam Yazdanfar hade påpekat att det var en härskarteknik att kalla kvinnor vid enbart förnamn, och dessutom i ett nedsättande sammanhang, så fick kallades hon snabb följd av flera (manliga) (moderata) debattörer för "Maryam", "känslig", och sist men inte minst "Fru Eliasson". (Eliasson är hennes mans efternamn...)

Jag skäms för Solna kommunfullmäktige. Vi som engagerat oss i kommunalpolitiken har alla gjort det för att vi vill ändra på saker och ting till det bättre, enligt det samhälle vi har idéer och drömmar för. Varför då komma med näpsande, slängiga svar på berättigade frågor? Varför tala till sina medmänniskor i en så otroligt nedsättande ton?

Är det extra illa i just Solna? Något får mig att tro det. Senaste tiden har jag surfat runt och lyssnat på websända fullmäktigesammanträden från andra kommuner, mest därför att jag ville kolla tekniken inför ett eventuellt införande av websända möten i Solna. (den styrande moderatmajoriteten brukar hävda att vi är en framtidskommun, men på demokrati- och teknikområdet ligger vi verkligen efter...) Ingen annan stans har jag hört den råa och ohjärtliga ton som jag hör i Solna. De kanske är bäst att lägga ner det där med websändningar. Såg Solnaborna hur deras förtroendevalda beter sig i kommunens högsta beslutande organ skulle de förmodligen få sådan avsmak att politikerföraktet nådde nya, oanade nivåer.

[UPPDATERAD]
Debatterade detta med Lars-Erik Salminen på Radio Stockholm idag. Lyssna HÄR
(inslaget ligger 21 minuter in i programmet)

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om
härskarteknik, förminskande, förnamn, efternamn, drömmar, respekt, politik, kommunfullmäktige

SUPERCHOCK - eller ord är viktiga

På Facebook läser jag om ord som är svåra att säga när man är full:

Oöverträffat, Kvastskaft och Diskussion

(Varför man ska snacka om kvastskaft när man är full framgår inte.)

Som ännu svårare listas: Passiv-aggressiv störning Substantiera och Tillvägagångssätt

OMÖJLIGA att säga lär vara: "Nix, ingen mer sprit för min del", "Ledsen, men du är inte riktigt min typ" och "Åh, jag kan inte -ingen vill höra mig sjunga!

Fyllekonversationer i all ära, men där kanske orden inte är lika viktiga som under en poltisk debatt. Där är orden viktiga. Superviktiga till och med. Under partiledarnas Supervecka nyligen, så var det speciellt två ord som ofta dök upp från det moderatstyrda lägret. Det var CHOCK och SUPER.

Det var SKATTECHOCKEN som skulle drabba Sverige om Mona Sahlin blev statsminister,

det var RÄNTECHOCKEN som skulle drabba oss om Lars Ohly blev finansminister

(Nåväl, den kritiken kom visst litet av sig...) och

det var ENERGICHOCKEN som skulle komma om miljöpartiet hamnade i regeringen.

Den där första chocken handlade om budgettaket, som Kd-Göran och C-Maud felaktigt utpekade (s) för att spräcka. Litet kul faktiskt när media i helgen meddelade att C och Kd hade fel om (s)-budgettak. Man ska akta sig för att ta för stora ord i sin mun.

Nåja, än har ju ingen beskyllts för någon NAKENCHOCK iallafall!

Fast man undrar vad regeringens SUPERPAKET mot varslen och den hotande arbetslösheten ska innehålla? Kanske nåt i stil med det Kinderegg som deras moderatledare brukar anklagas för att vara så lik? Gott, kul och överraskande? Man får ju hoppas, för sedan detta SUPERPAKET lanserats i BP:n har ytterligare 10 000 varsel dundrat in...

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om nakenchock, räntechock, skattechock, energiprischock, elprischock, superpaket, varsel, superveckan, ord är viktiga, svårt med ord

Dagens ord är tradition

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) är pressad. Andelen kvinnor i börsbolagens styrelser minskar och Sverige halkar efter EU när det gäller kvinnligt företagande och chefskap.

I en radiodebatt med en kritisk Claes Borgström, vår ex-Jämo, i Morgonekot var hon dock motståndare till att ta efter vårt grannland Norge, där den införda kvoteringen blivit något av en succé. På frågan om hur hon då istället ville tackla problemen med den minskande andelen kvinnliga chefer:
- Vi fortsätter enligt den tradition vi alltid jobbat.

Kommentaren ringde länge i min skalle. Så urbota dumt sagt... Nästan som.... som en...kristdemokrat. Just det! Det var ju från Göran Hägglund jag hade hört de där orden alldeles nyligen: - Äktenskapet mellan man och kvinna är en tusenårig tradition. Därför finns ingen anledning att ändra på det.

Traditioner är till för att bevaras alltså, oavsett hur korkade, ineffektiva eller orättfärdiga de är. Tradition, sa Bill. Tradition var ordet, sa Bull.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om tradition, Nyamko Sabuni, jämst'älldhet, Claes Borgström, kvotering, börsbolagsstyrelser, kvinnliga styrelseledamöter, äktenskap, äktenskapslag, känsneutral äktenskapslagstiftning

Frukt är nyttigt

Vissa saker man ser får en verkligen att fundera. Som det här vykortet, som jag hittade i en liten pappershandel i Bryssel. Vad är det bilden vill säga? Ät mera frukt?
Och varför får jag en känsla av att man använt en sådan där gammal kamera där sökaren satt snett ovanför objektivet, så att apelsinen hamnade litet för långt åt vänster, och lövruskan litet för långt upp?

Nej usch, vad trött man blir av att tänka. Eftersom jag kommit till sista sidan på internet, så är det kanske dags att gå ut på en promenad i det vackra höstvädret.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om nudister, frukt är nyttigt, roliga vykort, sista sidan på internet

Kan insekter gäspa?

Ja, det är konstiga funderingar folk har. Tycker jag. Men de tycker säkert att jag är lika konstig.

En gång är ingen gång, men två gånger är en vana. Alltså har jag numera för vana att lyssna på Naturmorgon i P1. Och jag blir lika förundrad varje gång. Idag har jag lärt mig bärkraften hos en fiskgjuse (7 hekto) och hört svaret på lyssnar funderingen om ifall insekter kan gäspa. (Nej, och andas gör de med bakbenen!)

Tänk vilka konstiga saker folk funderar över.
Hur det luktar i rymden.
Idol
Hur man äter räkor på korrekt sätt.
Om det här ska bli årets julklapp.
Själv funderar jag mest på effekten av "Superveckor". Nördigt, eller hur?
Vad funderar Du på?

Nu åker jag till Bryssel några dagar. Skriver i mån av teknisk kommunikation mellan mig och hos min nya mobil.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om funderingar, tankar, livsfunderingar, nörd, nördigt, Naturmorgon, Idol, rymdlukt, räkor. vett och etikett

Osäkra lärare vill inte ha betyg

Idag har betygsdebatten vänt. I riktning mot lärarna själva. Och nu är ljudet i skällan ett helt annat. Ska elever utvärdera sina lärare? Hur skulle det se ut? Det vet man väl hur omogna 14-åringar är! De omdömena skulle inte vara värda pappret de är skrivna på. Poppislärare som gör sig till kompisar med eleverna skulle få bra omdömen, medan hederliga, hårt arbetande men stränga lärare skulle få bottenbetyg.

Nej, jag tror inte att det skulle bli så. Av följande skäl:
1. Lärare som försöker bli polare med eleverna brukar genomskådas rätt snart, medan skickliga lärare som kan sina ämnen brukar vinna respekt i längden, även om det klagas på dem i början.
2. Förslaget går ut på att eleverna ska utvärdera efter vissa klara kriterier, inte någon hejdlös tyckt-till-lapp.
3. Utvärderingarna kommer att vägas samman och behandlas med omdöme och försiktighet.

Retoriskt kan man fråga sig vilket det är störst risk för; subjektiva och orättvisa lärarbedömningar av elever eller tvärtom?

Man kan inte med trovärdighet hävda att barn mår bra av att bli utvärderade, men inte av att själva få delta i utvärderingar.
Lärarnas Riksförbund tycks ha gått i taket över idén. Är det verkligen så otroligt att det inte finns rötgägg i lärarkåren och är det verkligen omöjligt att tänka sig att eleverna skulle ha förmågan att identifiera dessa?

Jag tror tyvärr att det finns rätt gott om lärare där ute som inte borde blivit lärare, eller som varit lärare några år för länge. Hur länge ska de, med en kompakt oantastlig anställningstrygghet som grund, få förstöra elevgeneration efter elevgeneration? De bör istället, med hjälp av t ex en individuell kompetensförsäkring, ges möjlighet till handledning, kompetensutveckling eller omskolning.

På högskolan utvärderar studenterna ständigt sina lärare. När ska de börja tränas i detta?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om skolan, betyg, lärare, betygssätta lärare, betyg på lärare, politik

Osäkert med betyg till Stockholms tioåringar

Nu ska Stockholms tioåringar få betyg.
Jag har sagt det förr och säger det igen:
Barn blir peppade av att veta hur de ligger till i skolan. De gillar bekräftelse på sina ansträngningar. Så långt är vi överens, jag och kravliberalerna.

Men. But. När man är tio år har man utvecklingspsykologiskt nått den mognadsnivå då man förstår väldigt mycket om det som händer runt en, i världen och så. Det är en period då man utvecklas väldigt mycket förståndsmässigt. Men man har svårt att sätta sig själv i relation till det som händer utanför en och i omvärlden. Ett stort mått av grandiost tänkande finns med i bilden, vilket gör att man t ex kan tro att man har större makt över saker än man har. Man kan också tro att det är man själv som påverkar saker som händer i ens omgivning, att det är ens eget fel om föräldrarna skiljs eller att man kan påverka yttre skeenden med ren tankekraft. Eftersom intellektet är omoget här, samtidigt som man förstår det mesta av vad som står på löpsedlarna eller i TV, så kan världen vara en rätt skrämmande plats för en 9-10-åring. Därför blir många barn deprimerade ett tag i den här åldern. Huvudvärk, magont, sömnsvårigheter, aggressivietet når peakar i den här åldern; ja skolsköterskor och föräldrar kan berätta för er som inte redan vet.

Och nu till min lilla fråga: Hur smart, på en skala, är det då att börja sätta summativa betyg* på 9-10-åringar?

Fortfarande inte förstått? Jag tar det igen: Barn i tioårsåldern är i en utvecklingsfas då de kopplar ihop sitt jag med yttre händelser. Om det får en siffra eller en bokstav på sina kunskaper så tror de lätt att det är de själva som är den där siffran.

Om man däremot sätter formativa betyg* så kan barnen själva följa med i sin egen utveckling, se sin egen utveckling över tid och glädjas över sina framgångar. I många skolor använder man figurer som barnen själva får vara med och fylla i när de nått ett nytt delmål, t ex genom att färglägga ett steg, en ruta, en ballong eller en tågvagn.

Här är ett exempel på en sådan kunskapsstege med uppnåendemål i svenska för år 3

Läsa:
att kunna läsa en oförberedd text, avsedd för år 3, flytande (bara behöva ljuda längre och svårare ord)
att kunna läsa ljudstridig text
att ha god läsförståelse i den litteratur som är anpassad för åldern (skönlitteratur, faktaböcker, tidningar för barn och broschyrer)
att kunna läsa och förstå instruktioner i flera led
Skriva:
att inte blanda stora och små bokstäver
att kunna skriva en berättelse med stor bokstav och punkt
att kunna skriva stor bokstav vid namn
att kunna stava flerstaviga ljudenliga ord
att känna till stavningsregler för dubbelteckning ("vokalhuset")
att känna till att samma språkljud kan stavas på olika sätt
att kunna alfabetet
att kunna alfabetisk ordning
att kunna skriva egna berättelser med tydlig handstil så att läsare kan förstå, (t ex dagbok, sagor, dikter, brev och meddelanden)
att kunna skriva faktatexter och till viss del formulera innehållet med egna ord
Tala:
att kunna berätta och redovisa inför klassen så att innehållet blir begripligt och hörbart
Lyssna:
att kunna lyssna intresserat till teater, musik, vid samlingar och vid studiebesök m m

Som elev får man genom den här typen av återkoppling veta precis hur långt man kommit i sin kunskapsutveckling, vilket inte är fallet med symbolbetyg i form av siffror eller bokstäver.
Som förälder blir man också oerhört mycket bättre informerad av detta än av att få höra betyget "osäkert", som är ett av de tre betygssteg som nu föreslås för tioåringarna i Stockholms skolor. Varför behövs då betyg?

*Inom forskningen skiljer man på summativ och formativ bedömning. Betyg är exempel på summativ bedömning vars syfte är att i efterhand och i huvudsak informera om i vad mån eleven tillgodogjort sig det mätbara innehållet i en ämneskurs. Den formativa bedömningen sker däremot kontinuerligt i samband med undervisningen och görs av lärare och elev tillsammans. Viktigt vid bedömningen är elevens förståelse av sitt eget lärande.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om betyg, skola, Stockholms skolor, tioåring, nioårskrisen, mognad, skoldebatt, folkpartiet, skolpolitik

Jag tror inte puppy eyes går hem

Ikväll är jag så trött att jag överlåter åt en expertpanel bestående av tre tonåringar att kommentera debatten mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Två av dem är mina, men jag vill poängtera att ingen av dem är det minsta engagerad eller insatt i politik. Snarare tvärtom. Vilket kan göra det intressant att höra hur de uppfattar TV-programmet.

- Vad taskiga de är mot varandra! utbrister inledningsvis I, 14 år.
- Roligt att hon kan säga att han har rätt, säger J, 17 år.
- Inte skattebetalarnas pengar, neeejdå, inte alls. Klart det är det, säger J.
- Jag tror inte att "puppy eyes" går hem hos henne.
- Klart man blir starkare tillsammans, säger J apropå Monas förslag att länderna ska samarbeta om finanskrisen.
- Å, han tänker på småföretagare, säger J. Det är bra.
- Vad sjutton har trafikregler med banker att göra? undrar I.
- Fallera, vad betyder det? (Mona sa så om bankerna)
- Superpaket, det låter som barnreklam från BR leksaker! (Fredrik sa så om regeringens agerande mot lågkonjunkturen)
- Skattechock och varselchock... Vad de anklagar varann för chocker hela tiden!
- Det är väl han som ska svara på frågorna om arbetslösheten, det är ju han som bestämmer?
- Vadå, underlättat för folk att komma tillbaka, hur ska de göra det utan försäkringar? (Om Fredriks besked till Volvo-arbetarna.)
- Låter rimligt att höja skatter för de som är förmögnast. Men det kanske jag säger bara för att jag inte har någon förmögenhet.
- Bra att hon pratar om ungdomar, barnbidrag och studenter.
- Hon är trovärdig när det handlar om att kunna sköta ekonomin i Sverige.
- De där tusenlapparna verkar ju jämna ut sig, Om man får höjd skatt får man sänkt nåt annat. Eller mer barnbidrag.
- Han kan inte säga "sänkt skatt" hela tiden, då blir det ju ingenting över till skolmat och sjukhus och sånt. Tänk äldreboenden, när pratade någon om dem sist?
- Käbbel om försvaret, ointressant!
- Jamen det märker man ju, att när en inte har nåt att säga, då börjar den jävlas med den andra.
- Bra att hon inte vill bygga nya kärnkraftverk.

På slutet orkar den yngste paneldeltagaren inte lyssna, utan ägnar sig åt att rita:

Andra nya media på detta: Krassman, Jonas Morian,Erik Laakso HBT-sossen Arvid Falk
Gammelmedia: DN SvD Aftonbladet
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om superveckan, politik, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, debatt, KGB, SVT, socialdemokraterna, moderaterna, regeringen, varsel, Volvo, arbetslöshet, lågkonjunktur

TV-tittande och tunnelseende

Precis som jag trodde har gårdagens TV-debatt mellan partiledarna inte varit någon snackis på fikarasterna idag. Om man pratar över huvudet på folk, med krångliga ekonomitermer och obegripliga interna hänvisningar, så byter människor kanal.

Som jag sade i TV-direktsändningen från Sveavägen 68: Kvällens vinnare var Will Smith, Helena Bergström och Julia Roberts i filmerna I robot" på 3:an, "Se upp för dårarna" på TV4 och "Pretty Woman" på kanal 5.

Men vi politiknördar delade ut bäst-på-att-gå-igenom-rutan-priset till Maria Wetterstrand och lugn-och-trygg-priset till Mona Sahlin. Skulle det finnas något pris för totalt tunnelseende skulle det gå till Fredrik Reinfeldt, som i en tid då varslen börjar nå upp till nivåer i stil med -93, stoiskt håller fast vid mantrat "Vi-sänker-skatten-för-dem-som-har-jobb". Oj, vad alla som ligger och vrider sig i sängen på nätterna av oro för att klara villaräntan, jobbet eller sjukdomen kände sig lugnade av det!

Men den absolut fulaste och brunaste grodan som hoppade ur Reinfeldts mun var DEN HÄR!

Andra bloggar om superveckan: Jonas Morian, Alliansfritt Sverige, Blomberg, Karlberg, Löwdin, Josefin Deiving, Jytte Guteland, Arvid Falk
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om partiledardebatt, superveckan, politik, Mona sahlin, Fredrik Reinfeldt

Titelmatchen rond 2

Nu snackar de bensinskatt. Där lyssnar villapappan i förorten, Håkan, litet grann. Men det framgår inte riktigt vem som erbjuder det bästa alternativet för hans familj - Reinfeldt eller Sahlin. Fortfarande beskyller kombattanterna varandra för att vara bilisternas värsta fiende. Håkan tror ingen av dem. Han tror att bensinpriset kommer stiga vem som än styr.
Men vänta nu... nu tror jag det händer något! Partiledarna börjar tala om vårdköerna och privatisering av sjukhus. Och äntligen tänder Mona Sahlin. Hon talar så att förstår, om personalens arbetsbörda, om vårdbolagens vinster och faran i att dela Sverige i ett A-och ett B-lag, de som har råd med privata sjukförsäkringar och de som inte har det.

Nästa ämne är jämställdhet. Mona får in en bra smäll på folkpartiet om vårdnadsbidraget. Könsneutrala äktenskap? JA, svarar alla i det röd-gröna laget. I det blå laget saknas ett enigt svar. Fredrik Reinfeldt ser snart lika svettig ut som Nixon i debatten mot Kennedy 1960.

And the winner is: Maria Wetterstrand!

Sammanfattningsvis: De fyras gäng är anmärkningsvärt stingsliga. Om något är dåligt beror det på förra regeringens misskötsel. Om något har lyckats är det deras förtjänst. Jag tro inte att det är svenska folkets allmänna uppfattning. Jag tro de ser rätt nyktert på bådas starka och svaga sidor. De gillar rättvisa och solidaritet. De har, inte minst sett ur de senaste veckornas perspektiv, en misstro mot egoismen som drivkraft för samhällsutveckling. De tror på individen och allas inneboende utvecklingskraft. De misstror maktfullkomlighet och pampvälde. De partier som bäst kan visa att de kan genomföra vettiga och moderna förslag i den riktningen kommer att vinna deras förtroende.

Hittills har ingen gjort det. Jag hoppas på mer spänstiga och folktillvända dueller i superveckan som kommer.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, socialdemokraterna, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, Maria Wetterstrand, vinnare, partiledardebatt, Agenda

Titelmatchen rond 1

Det är svårt att kommentera under pågående debatt, så de mer djuplodande kommentarerna får vänta till morgondagens inlägg. Jag har istället valt att ge poäng till debattörerna enligt en fiktiv lyssnarskara här i Stockholm (jag koncentrerar mig på Reinfeldt och Sahlin) :

Håkan, 38, tvåbarnspappa, systemingenjör, gift, boende i villa i Sollentuna.
Anna, 26, går en forskarutbildning på Södertörns högskola, bor i andra hand i Tumba.
Kerstin, 71, pensionerad lärare, bor i bostadsrätt i Fredhäll.


Håkan om
Reinfeldt: + borgerlig samling
Sahlin: + Ordning o reda i ekonomin, ansvar
+ Trygghet vid förändring

Anna om
Reinfeldt: - skatt, skatt, skatt
Sahlin: + pratar om utbildning o studenter
+ rika män har gynnats

Kerstin om
Reinfeldt: - pratar inte om det som är viktigt för mig
Sahlin: + pensionärsskatt är fel

Pajkastning, teknokratisnack och ekonomistspråk gör att jag här väåljer att avsluta rapporteringen. Min lyssnarpanel har bytt kanal på TV:n. Tyvärr.

Får se om de zappar förbi efter Aktuellt...

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om partiledardebatt, politik, socialdemokraterna, moderaterna, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt

Titelmatch

Snart är det dags för titelmatchen mellan statsministerkandidaten Sahlin och ensamvargen Reinfeldt. Senast han talade med Sahlin fräste han "Partitaktik!" när hon erbjöd samarbete kring den ekonomiska krisen. Hoppas tonen blir mer respektfull ikväll.

Själv sitter jag tillsammans med en massa parti- och bloggkompisar på partihögkvaretet på Sveavägen 68 och följer debatten på storbildskärm. En kul nyhet för ikväll är att socialdemokraterna direktsänder web-TV med kommentarer på sin hemsida

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, Agenda, partiledardebatt, Reinfeldt, Sahlin, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, titelmatch, Sveavägen 68

Efterlyses: Pappaförnyelse!

Och då menar jag inte sådan pappaförnyelse som på den här bilden, utan en ny papparoll. Jag trodde i min enfald att den redan ägt rum, den där förnyelsen, men tji fick jag. När jag läste Kamratpostens enkätresultat från sina stora webundersökning om barns syn på sina föräldrar blev jag förskräckt.

På frågan om vem man pratar med när man är ledsen, svarar barnen så här:
1. mamma
2. kompis
3 annan
4 ingen
5 pappa

Bara 5 procent vänder sig till pappa, mot 41 procent till mamma.
Hela tio procent svarar ”ingen”. Pappor kommer alltså efter ”ingen”!

Barnen efterlyser, föga förvånande, mer tid ihop med sina föräldrar. Det de frågar efter är inget speciellt, äventyrligt eller kostsamt. Det är pratstunder. Det sorgliga är att de i högre grad efterlyser pratstunder med mamman än med pappan. Trots att de alltså redan pratar mer med sina mammor.

Av det drar jag följande slutsatser:
a) Är man inte med på träningen från början är det svårt att komma in i matchen senare, iallafall om man vill få vara med och spela i förstafemman.
b) Papporna måste kräva föräldraledighet i större utsträckning, på jobbet men kanske framförallt från barnets mamma.
c) Pappaledighet i all ära, men det räcker inte att ta ett tre månaders gästspel i verkligheten och sedan kasta sig tillbaka till jobbet på heltid och tycka att man gjort sitt.
d) Pappor kanske borde fundera på vad de kommer vara mest stolta över när de sitter på hemmet som gamla - det de åstadkommit på jobbet eller ihop med sina barn?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Kamratposten, pappor, papparoll, jämställdhet, föräldraledighet, barn, ledsen, pratstund, föräldraenkät

Söndagsskratt

Om man ligger och rullar av skratt i en kvart när man ser den här bilden, betyder det då att man är pueril?

Illustration: Sara Granér
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om börsras, skuld, skogsbarkborre, naturen, P1, lördagmorgon Sara Granér, serier, serietecknare, humor, skratta, söndag, fitta

Granbarkborren

Av outgrundlig anledning sitter jag och lyssnar på Naturmorgon i P1. Läser väl mest i tidningens ekonomisidor, men hajar till när jag hör följande röst från apparaten: "Vad mäktigt och märkvärdigt det känns att gå här i skogen och fundera över granbarkborren!"

Själv är jag mest förundrad över pengar. Pengars värde.

32 000 kronor. Så mycket har varje människa på jorden förlorat på börsraset sedan årsskiftet. Har jorden blivit fattigare på råvaror, uppfinningar och kunskap? Nej.
Kommer alla vara med och betala "skulden"? Knappast.

I veckan var jag banken för att höra mig för litet om läget (har Swedbank...). I båsen bredvid hörde jag hur människor fick tipset att realisera sina fonder och aktier, även om de nu gav förlust, för att spekulera i ytterligare börsnedgång och sedan köpa tillbaka dem. Något sådant "smart" handlande hade inte ens föresvävat mig. Även om jag kunde skulle jag aldrig komma på tanken.
Betyder det att jag hör till de stora förlorarna?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om börsras, skuld, skogsbarkborre, naturen, P1, lördagmorgon

Hälften kvar!

Det gamla uttrycket "Hälften kvar!" som moderaterna och dess kampanjorganisationer brukar använda i sina skattesänkarkampanjer får onekligen en ny och djupare innebörd när man läser det här.

Hälften kvar. Så mycket mer blir det inte för den Volvoarbetare som tvingas leva på a-kassa. Regeringens nya regler gör att inkomsten i det närmaste halveras.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Hälften kvar, skattebetalarna, varsel, Volvo, Volvoarbetare, a-kassan, arbetslöshet, arbetslöshetsersättning, sänkt tak i a-kassan,

Johan Stael von Holstein för president! I Ankeborg.

Den underbara satirbloggen Badlands Hyena fortsätter i god MAD-anda. Dagens inlägg - Svensk lathet bakom finanskris - fick mig att ligga dubbelvikt över högen med budgetpapper i minst en kvart.

Johan Staël von Holstein (namnet låter som ett skämt, likt krönikörernas på Badland, men det är det inte; han heter så!), denna intellektuelle gigant, har överträffat sig själv. Igen. Läs hans krönika i Metro och lys upp denna svarta höstdag med ett leende.

Vet inte varför, men jag kommer osökt att tänka på uttrycket dikotomiskt tänkande.

Tusan hakar, jag är beredd att hålla med Johan om att han borde bli president. Mitt förslag är Ankeborg eller Singapore.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Badlands Hyena, Johan Staël von Holstein, grodor, finanskrisen, socialdemokrater, entreprenörer

En ny nyans av svart

Orden svart+september har vi hört i många tonarter senaste tiden. Svart verkar dessutom finnas i många nyanser. Uttrycket "Vargen kommer" dyker upp i min skalle när tidningens näringslivsdel med allt större och (mörk)svartare typsnitt skriker ut ord som NATTSVART MÅNDAG.

Rena natta är det också att jag denna morgon inviger vantarna för vintern. Den dagen på året är aldrig kul. Det känns på något vis som om man med den lilla handlingen ger upp hoppet om värmen för alltid.

Men det finns de som har det värre. I Solna Forum, ett slags reception i stadshusets där jag jobbar, sitter två damer och svarar på allmänhetens frågor om kommunens tjänster. Det är bara det att invånarna tycks ha en väldigt vid syn på vad som är kommunens service och tjänster.

Under de två minuter jag stod vid damernas disk och väntade igår morse, denna mörksvarta vantmåndag, tog de leende emot ett dynglass med befallningar av typen "En SL-biljettremsa, tack!", "Kan jag få skatteblankett 212:14" och "Skulle det inta vara extrapris på bananer idag?"

Nej, OK, det sista var lögn. Men allvarligt, hur kan man vara både vuxen och medelålders och på fullt allvar tro att kommunen är både kiosk och Skatteverk? Och hur orkar damerna i receptionen le, varje dag, året runt? OK då, de ler väl inte sådär jättestort, men ändå! Jag hade tamigsjutton begått antingen mord eller harakiri inom loppet av fem minuter.

Tror banne mig att jag ska ta på mig vantarna och ge mig ut i mörkret och köpa en blomma till dem.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om måndag, finanskris, börsfall, nattsvart, svart september, vinter, kyla, vantar, blomma, medborgarkontor, reception, skatteblankett, SL-remsa, kundservice, Solna, leende

Det var bättre förr. Jag har hela listan

Elof har startat en blogg, men inte vilken blogg som helst, utan en med bara 5-i-topplistor. Jag blev så inspirerad att jag kom på en själv:

SAKER SOM VAR BÄTTRE FÖRR
1. Volvo
Volvos värde varar hette det ju i reklamen förr i tiden. Nu har företagets börsvärde halverats på ett år.
2. Vattnet
Friskt och gott ur kranen. Nu äckligt, mineralfattigt och miljövidrigt ur flaska körd i långtradare från Frankrike. Varför? Nån som fattar hur det där PR-tricket lyckades?
3. Barnvagnarna
Nutidens barnvagnar rymmer knappt en bebis annat än ihopknycklad, men är ändå stora som månbas Alpha och har små jävla snurrhjul, tillverkade i ett land där man aldrig sett snöslask. Och kostar som en beg bil.
4. Arbetslinjen.
Förr: av var och en efter hans förmåga, åt var och en efter hans behov. Nu: Vårdnadsbidrag för vård av frisk man i hemmet.
5. Nej, nu kommer jag inte på nåt mer, jag kanske har gnällt färdigt?

SAK SOM ÄR BÄTTRE NU
P-automaterna. Man kan betala med kontokort i dem! Inte bara Bilias totalt okända bensinkort och sådant, utan vanliga VISA och MasterCard!

Jag blir så himla impad. Fast.... jag har ju ingen bil längre. F-n också, tänkte inte på det.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om listor, topplistor, Elof Hansjons, blogglistor, fem i topp, det var bättre förr, barnvagnar, vatten, flaskvatten, parkeringsautomater, p-mätare, arbetslinjen, Volvo

Kortslutning hos Vattenfall

I februari fick jag ett brev. "Hej, vi kommer snart att kontakta dig för byte av elmätare". Det var Vattenfall som skulle byta ut alla mätare mot nya, moderna. Någon gång i augusti slog det mig att jag fortfarande inte hade blivit kontaktad och den gamla svarta bakelitmätaren fortfarande stirrade mot mig med sina tvivelaktiga ledningar utstickande. Var de inte till och med lindade i tyg, de där sladdarna?

Jag ringde Vattenfall. "Ooops, har vi MISSAT dig?" sa en vänlig man (vi kan kalla honom Thomas) som genast bokade en tid då jag skulle ta emot elmontören.

Som vanligt var det ett sådant där rundligt tilltaget klockslag som hantverkare använder sig av, med ett intervall på ett flera timmar, då jag förväntades var hemma från jobbet för den händelse att montören skulle dyka upp. Det gjorde han inte.

Jag ringde och skällde på Mona*, som förstås inte kunde hjälpa att den där karlen inte dykt upp. Men hon bokade ett nytt datum, den här gången med bara en timmes intervall då jag behövde vara hemma och passa hantverkaren. Som förstås inte kom.

Ny kontakt och ny tjej, Sofie, som bad så HEMSKT mycket om ursäkt (även hon oskyldig förstås) och bokade en ny tid. 07.45 prick. Det är nu en timme sedan, och ingen elmontör har kommit.

Stackars Ida, som nyss fick ta emot min mycket syrliga röst i telefonen. Hon bad också så VÄLDIGT mycket om ursäkt och lovade att imorgon, då kommer han! Och jag får bestämma precis vilken tid jag vill att han ska komma.

Vill och vill. Det har jag velat länge nu. Imorgon bitti kl 08.30 vet jag. Återkommer med rapport då.

* Mona är hittills min personliga favorit, för hon skickade två biobiljetter som plåster på såren.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Vattenfall, elmätare, mätarbyte, kundvänlig, konsument, reklamera, klaga, serviceinriktad, elbolag,

Våga vägra bulle

Det är mycket att stå i på lördag. Om lobbyisterna var framgångsrika i sina försök att styra mitt liv, skulle jag demonstrera för djurens rätt, äta kanelbullar och fälla en tår över det taskiga företagsklimatet på lördag. Då är det nämligen, förutom Kanelbullens dag också Djurens dag och Den Nya Välfärden vill få oss att minnas den tveksamt framgångsrika 4 oktober-rörelsen. Nu gör de lyckligtvis inte det, så jag ska hem till vännen P och titta på RomComs och dricka upp hans Brysselsprit istället.

Man kunde tro att lobbyisterna nått vägs ände med temadagar som Kanelbullens Dag och annat larv, men nej då! Läser man hela listan över alla dessa temadagar, blir man förundrad. Fruktens Dag, Handduksdagen, Vaginadagen och Vänsterhäntas Dag är bara ett par exempel.

Än mer förundrad, om än inte särskilt förvånad, blir man när man läser historien om hur Kanelbullens dag kom in i almanackan. Magasinet Filter berättar om hur lobbybullen kom till. Det var margarin- och jästbolagen ihop med sockertillverkarna satte och kuckilurade fram att oktober var en månad utan festligheter, litet våtkall och mörk, och att svenskarna nog var villiga att inse behovet av att piggas upp. Mer underligt är att Almanacksförlaget så villigt gick på tricket. De förklarar införandet av Kanelbullens dag i almanackan den 4 oktober med att det var ett folkligt tryck som avgjorde. Jo, morsning...

Men nu är den här. Pressbyrån annonserar med att det är "Lördag hela veckan" och på CoffeeHouse har de haft bilden här ovanför uppsatt ända sedan i måndags.

Det låter ju så himla mysigt det där med bulle. I mormors kök, med ett glas mjölk till. Det vädjar verkligen till barndomsdrömmen och den efterlängtade trygghetskänslan. Så opolitiskt, så ofarligt. Ingen tvetydig chokladboll, utan en hederlig svensk kanelbulle. Klart vi ska köpa... eller hur? Nej, jag vägrar. Blir motvallskärring bara vid tanken på hur Jästbolagets VD satt på Margarinbolagets kontor ihop med DanSukker´s PR-Nisse och kokade ihop hur de skulle fjärrstyra mig.

Våga vägra lobbybullar säger jag bara. Bara därför tänker jag istället frossa i ruccolasallad... eller nåt.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Kanelbullens dag, temadagar, Vaginadagen, handduksdagen, Djurens dag, 4 oktober, Nya Välfärden, Magasinet Filter, lobbister, PR, reklam,

Girighet är en dödssynd, men inte boven i finanskrisen

Jag håller fortfarande på att och smälter tung-ekonomernas salvor från i onsdags. Det var en helt annan bild än den vi fått serverat i A-ekonomi som levererades av Dan Andersson, Stefan de Vylder, Erik Åsbrink och Roland Spånt på Agoras lunchseminarium "Finanskrisen - nyliberalismens dödskyss?". Nu är de där fyra ekonomerna knappast de allra mest ut på högerkanten, så man kunde ju tro att svaret på frågan skulle bli ja, men så var det inte. Sedda i ljuset av Bo Rothsteins ystra drapa i SvD förra veckan, pratade de statsmannamässigt, med väldigt små bokstäver. De höll heller inte med Anders Borg om att krisen orsakats av girighet. Nej, att reducera det till en mänsklig egenskap är naivt. Det rör sig om ett systemfel och receptet är inte en kurs i etik och moral, utan bättre samarbete mellan ländernas riksbanker och deras kontrollorgan.

Vår lilla riksbank har sitt inflationsmål att ta hänsyn till, alltså återstår regeringens finanspolitik och den är låst till en uppgörelse i en badtunna hemma hos Maud Olofsson för fyra år sedan. Politiken kan idag bara styra litet med stimulansåtgärder och finanspolitik, och det hjälper inte i dagens läge, när det är svansen som viftar på hunden. Denna extremt nervösa svans, finansmarknaden, måste regleras genom ett starkare internationellt samarbete. Men än har vi inte sett ett enda inititativ från Anders Borg att få till stånd ett utökat samarbete mellan världens finansmarknader, t ex i EU. Han sitter och gnäller som en annan Sarah Palin över dödssynden Girighet samtidigt som han stoppar huvudet i sanden, mässar om hur bra det går för Sverige och lägger fram en budget som är kemiskt ren på jobb- och andra förslag för att möta krisen. Reinfeldts regeringsförklaring var inte bättre den. Det lät som om han hade skrivit den innan riksdagens sommarstängning, under den blomstertid när ingenting ännu hade rasat samman.

Återkommande finanskriser är marknadsekonomins pris. Subprimelånen är inte boven, utan en högkonjunktur som gav övermod, en dollar som hölls under armarna av alla som var beroende av valutan för sin handel, t ex oljeländerna, men även vi européer som genom villig dollarhandel finansierade amerikanernas överkonsumtion. Lägg därtill Bush, som startade krig, sänkte skatter och höjde utgifter... Sprider man ut underskottet i USA:s bytesbalans betyder det att en amerikansk normalfamilj lånat 70 000 kronor.Lägg sedan till det "vanliga" budgetunderskottet; 35 000 kronor, familjens egen skuldsättning och företagens, så förstår man hur gigantisk amreikanernas skuld varit. Och det är vi i resten av världen som lånat ut pengarna till dem. USA:s underskott har drivit Europas och Kinas tillväxt de senaste åren.

I den situationen är det inte läge att låsa in sig och säga att "i Sverige står vår ekonomi på en god och stark grund". Tyvärr är sådana här kriser jordmån för såväl protektionism, extremism och populism. Protektionism var förödande redan på 30-talet och vi får innerligt hoppas att vi inte ska behöva se ett ekonomiskt uppsving i form av ökad export av järnmalm...

Men hur ska vi förändra den långsiktiga finansiella arkitekturen och förhindra kortsiktiga politiska stolligheter i syfte att visa handlingskraft? Tja, säger ekonomerna, förutom att jobba med ökat samarbete mellan centralbanker, får vi nog leva med underskotten några år. Samtidigt måste vi skapa tillväxt genom investeringsmöjligheter. En djärv tanke, som kastades fram på seminariet, var att sjösätta en omvänd Marshallplan, och gå in och stödköpa amerikanska tillgångar, t ex i form av fastigheter. Landet har ju en kraftig befolkningstillväxt, och de där husen kommer sannolikt efterfrågas i framtiden. Men inkomstskttesänkningar, som regeringen redan prövat, ökar inte konsumtionen nu, utan bara sparandet. Och sänkta arbetsgivaravgifter hjälper inte heller, det är peanuts i sammanhanget. Vi i Sverige ska också vara glada att vi har automatiska stabilisatorer i form av våra trygghetsförsäkringar. Där har Rothstein givetvis rätt, det var alla överens om. Vi hade inte kunnat bekämpa 90-talskrisen så effektivt om vi inte hade haft sådant som a-kassa och hyresrätter. (Det höll ju t o m Harvardekonomen Richard Freeman med om i Almedalen i somras!) Återstår att se hur vi möter den här krisen, när dessa tillgångar nu urholkats så kraftigt...

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om finanskrisen, regeringen, politik, Agora, protektionism, USA, bytesbalans, budgetunderskott, välfärd, trygghet, sociala skyddsnät, finanspolitik, penningpolitik, marknadsekonomi, girighet, dödssynder, Borg, Marshallplan

Köpfri månad

Det är poppis med köpfritt nu. "Familjen valde ett köpfritt år och sparade tusentals kronor". "Tid till självreflektion och relationen när Linda valde bort shoppingen"
Ja, sådana rubriker duggar det tätt om nu, när shopping blivit var mans vardagsnöje och medelklassen kämpar frenetiskt för att hitta ett sätt att särskilja sig, framstå som unika.

Vännen N har ett köpfritt år och berättar så här: "Jag köper absolut ingenting utom när det är nödvändigt. jag använder varenda par nylonstrumpor tills det är hål på dem". (Hm, det gör jag ju jämt... betyder det att jag också är hip och inne?) "Men när jag åker utomlands gör jag undantag."
Vad man då ska veta är att N har ett jobb som gör att hon väldigt ofta åker utomlands...

Själv har jag allt som oftast köpfria månader, men det beror mest på att det gått åt för mycket månaden innan, eller att banken höjt räntan på bolånet så ini @#¤%.

Den här månaden är en sådan. Inspirerad av vännen N, kontoutdraget och lågkonjunkturen (då jag för att smörja hjulen i industrin istället borde slå till på både platt-TV:n och nya soffbordet, jag vet...) har jag givit mig själv stränga restriktioner: Inget handlande om det inte är absolut tvunget. Samma kväll som beslutet går spricker kökslampan av porslin med en smäll. En naken glödlampa hänger nu spöklikt och bländande från taket. Mellansonen klagar på att kudden han sover på är "från typ 70-talet och helt platt". Reflexmässigt tänker jag att en tur till IKEA nog ska inplaneras så snart jag kan låna en bil. Potatisskalaren är ju också litet konstig sedan jag försökte använda den som skruvmejsel i förra veckan...

Men nej! Ingen shopping alls var det ju. När så den fina klockan jag fick av barnens far för tio år sedan går sönder, gråter jag ömkligt. Får man inte ens reparera saker när man har shoppingfri månad? Jo, det får man visst det, bestämmer jag. Men det löser sig kemiskt, för Swatchklockor går inte att reparera, berättar killen i uraffären i Solna centrum, de går inte ens att öppna (!), men jag kanske är intresserad av att titta på en ny klocka? Nä, surar jag och går hem och sätter på mig den enorma orangea plastklockan jag fick av en Jet Ski-åkare en våt kväll i S:t Tropez. Den ser förfärlig ut, men den funkar.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om köpfritt år, köpvägra, buy nothing day, shopping, köpfri månad, vägra shoppa, konsumtionssamhälle, konsumera mera, lågkonjunktur, boränta, bostadslån, klocka, Swatch

Inga brösttoner, tack!

Personval är inget jag just nu skulle vilja se mer av i Sverige. I alla fall inte direkta sådana, som i USA. Snart är det november, då alla kongressmän står inför återval och vem vill då skylta med att man använt skattebetalarnas pengar till att rädda finansmännens misstag?

Inför valet att rädda världsekonomin men förlora sina personröster, eller säga Hell no! som tuffa cowboys, väljer fortfarande över hälften av kongressledamoterna det senare. Skrämmande.

Även i Sverige är det sturska toner. Anders Borg och de borgerliga ledarskribenterna trumpetar i munnen på varandra om hur löjliga socialdemokraterna är som målar fan på väggen och kräver blocköverskridande samtal om läget i finanssektorn och dess påverkan på den den svenska ekonomin.

Men med facit från nittiotalet, då Mona Sahlin (hon som enligt Reinfeldt "inte förstår sig på ekonomi") och hennes kamrater kallades in för krissamtal när läget redan hade gått totalt över styr, är det kanske inte så konstigt att Thomas Östros tycker att man borde sätta sig ner och diskutera läget nu. Socialdemokrater är ju inte direkt kända för att vara lättsamma och svajiga i ekonomiska spörsmål, utan tvärtom erkänt ansvarstagande och bra på att hugga i vid årorna i jobbiga ekonomiska lägen.

Det är löjligt att kalla en sådan utsträckt näve för "muller från tomma tunnor", som en grälsjukt nervös ledare i SvD gör idag. Sådana brösttoner kan, gud förbjude, de borgerliga tuppfäktarna få ångra förr än vi anar. Precis som kongressledamöterna.

Gud, det är en svajig värld och jag litar inte på varken kapten eller rorsman.
Dessutom har jag bolånen i Swedbank...

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om ekonomi, svensk ekonomi, amerikanske ekonomi, kris, finanskris, krisen i finanssektorn, USA, val, USA-val, kongressledamöter, kongressen, november, Anders Borg, Thomas Östros, utsträckt hand, nittiotalskris, Mona Sahlin