Titelmatchen rond 2

Nu snackar de bensinskatt. Där lyssnar villapappan i förorten, Håkan, litet grann. Men det framgår inte riktigt vem som erbjuder det bästa alternativet för hans familj - Reinfeldt eller Sahlin. Fortfarande beskyller kombattanterna varandra för att vara bilisternas värsta fiende. Håkan tror ingen av dem. Han tror att bensinpriset kommer stiga vem som än styr.
Men vänta nu... nu tror jag det händer något! Partiledarna börjar tala om vårdköerna och privatisering av sjukhus. Och äntligen tänder Mona Sahlin. Hon talar så att förstår, om personalens arbetsbörda, om vårdbolagens vinster och faran i att dela Sverige i ett A-och ett B-lag, de som har råd med privata sjukförsäkringar och de som inte har det.

Nästa ämne är jämställdhet. Mona får in en bra smäll på folkpartiet om vårdnadsbidraget. Könsneutrala äktenskap? JA, svarar alla i det röd-gröna laget. I det blå laget saknas ett enigt svar. Fredrik Reinfeldt ser snart lika svettig ut som Nixon i debatten mot Kennedy 1960.

And the winner is: Maria Wetterstrand!

Sammanfattningsvis: De fyras gäng är anmärkningsvärt stingsliga. Om något är dåligt beror det på förra regeringens misskötsel. Om något har lyckats är det deras förtjänst. Jag tro inte att det är svenska folkets allmänna uppfattning. Jag tro de ser rätt nyktert på bådas starka och svaga sidor. De gillar rättvisa och solidaritet. De har, inte minst sett ur de senaste veckornas perspektiv, en misstro mot egoismen som drivkraft för samhällsutveckling. De tror på individen och allas inneboende utvecklingskraft. De misstror maktfullkomlighet och pampvälde. De partier som bäst kan visa att de kan genomföra vettiga och moderna förslag i den riktningen kommer att vinna deras förtroende.

Hittills har ingen gjort det. Jag hoppas på mer spänstiga och folktillvända dueller i superveckan som kommer.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, socialdemokraterna, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, Maria Wetterstrand, vinnare, partiledardebatt, Agenda