Man ska inte gilla julen. Det är ocoolt. Istället ska man, när folk hyperventilerar över oköpta klappar, säga: - Äh, vi har lagt av med julen. Vi drar till Aruba istället.
Eller: - Jul? Nej, vet du, det känns inte rätt i dessa tider. Jag äter förvisso en sillsmörgås och läser en nyinköpt pocketbok, men i övrigt bojkottar jag alla köp- och matorgier.
Andra åter, erkänner ärligt hur deppiga de faktiskt är.
Som sagt, julen är en tid då människor är ensamma och desperata. Det är den underbaraste tiden på året. (frittt översatt Barney Stinson-citat). Men de skulle hellre dö än att erkänna det, eller det faktum att de innerst inne skulle älska en riktig smällkaramelljul.
I en artikel i The Guardian beskrivs julens uncoolness och hur vi blir "emotionally blackmailed into embracing the naff". Den ultimata naff-nessen är jullåtarna.
I så fall kan jag säga det direkt: Jag är ett lätt utpressningsoffer, för jag älskar jullåtar. Inte de där Svensk-Idolvinnare-gör-sin-egen-version-på-Jag-såg-mamma-kyssa-tomten. De går fetbort. Utan de där riktigt gamla, eller bortglömda, eller olyckliga, eller obskyra. De olyckliga är bäst. Sedan får pretto-människorna säga vad de vill.
Men här är en som till och med faller The Guardian i smaken. Low´s "Just like christmas" har som de skriver en "sublime seasonal mood". Skitsamma. Eller Whatever! som tonåringarna här hemma skulle sagt.
Läs även andra bloggares åsikter om jul, juldesperation, juldepression, desperat högtid, julstress, jullåtar, julmusik, julsånger, kommersialism, pretto, pretentiös, ocool, julfirande, julhandel, alternativ jul och annat intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar