En ny värld när IRL och URL smälter samman eller För att få kompisar måste man vara en

När är man en nörd?( Eller nerd som vi säger i Solna:-)? Är det när man, som yngste sonen, sitter uppe och väntrar på en ny expansion av WoW till midnatt och sedan firar med en konstig cola-sort? Eller är det när man dras in så djupt i politiken att partilivet går före viljan att förändra världen? Eller är det när man har fler vänner URL, på nätet, än In Real Life? Jag vet inte, men för mig är det så, att sedan valet i september har nätvärlden och den verkliga världen smält ihop. Och jag har fått en helt ny världsbild.

Låt mig förklara. Det började 2006, då alla började tjata på mig att blogga. "Det är som en dagbok på en hemsida , men du skriver i rad, med det senaste överst, och så länkar du till sånt som står i tidningen och som andra skrivit, och då får du besök från deras sidor." - Jaha, men vilka ska ha lust att besöka mig då? Annat än de som jag länkat till? "Äh, du fattar snart!" sa PR-nissarna, som snart sålde produkten till mig liksom alla andra kontaktsugna politiker, partikanslier och allmänt socialt utsvultna människor, Men var det verkligen rätt sätt att få kontakt, då snart alla satt på varsin blogg och skrek "se mig, besök mig, länka till mig!"?

Nä, snart tröttnade folk och slutade läsa annat än de allra bästa bloggarna. Min egen blogg har överlevt mest av den anledning att jag länkar den till andra sociala media, som Facebook och Twitter. Ja men vilka läser ens Facebookande och Twittrande då? Tja, inte de man ropar i megafon åt iallafall, det är ett som är säkert. "Gilla min grupp på Facebook" blir liksom samma feltänk som med bloggmegafonerna, de som bara vill bli sedda. Lika klyftigt som att ställa sig på en fest och med hög röst deklarera: "Ja, JAG tycker, JAG har idag gjort följande", utan att bry sig om andra. För att få kompisar måste man vara en.

Jag älskar valrörelser, det är då man verkligen i elfte timmen nån månad innan valet, äntligen vågar sig ut så mycket att man får nån slags koll på vad folk tycker och tänker. Efter valet kommer den där postdepressionen, då man ska krypa in i partikanslierna i 3,5 år till innan man flyttar ut i valstugorna igen. Det var efter den första sådana postvaldepressionen som jag började blogga den 19 september 2006. Och det var fredagen efter valet i år som jag flyttade ut från stadshuset och satte mig med min laptop på fiket utanför och pratade med folk mellan 9 och 5.

Men den här gången är det nåt nytt som har hänt. Det handlar inte om antingen eller, utan om både och. Samtalet med tjejen som gick förbi kaffebordet utanför vårdcentralen i Hagalund, fortsatte genom att vi blev kompisar på Facebook, varpå även hennes kille lade till mig som vän, varpå jag skrev "kom förbi valstugan o hälsa nån gång", varpå det slutade med att han givk med i Solnasossarna och stod där o pratade med folk varenda dag. Och folk som läst o kommenterat nåt av mina blogginlägg kom förbi fiket på fredagen och fortsatte samtalet där. Varpå jag lade ut vad vi snackade om på Fb eller Twitter, och så var det genast tio människor till som deltoig i samtalet via nätet. Ett exempel: En datakonsult sitter och jobbar vid bordet bredvid på fiket. Vi börjar prata och han har en fråga om patenrätt s0m jag som kommunpolitiker inte har en susning om. Men på nätet strömmar hjälpsamma kommentarer till. Nu är datakillen min vän på Fb och deltar i andra fredagssamtal, där männisjor har åsikter och idéer om allt från sjukregler till läsplattor och vem som ska föra socialdemokratin in i framtiden. Det senare, (S) framtid, ska jag nu till riksdagen för att diskutera i sossarnas nya forskarnätverk. Det känns både roligt och modernt, och jag lovar att facebook-uppdatera så att eventuella läsare kan följa och delta i diskussionen.

Det är en fascinerande ny värld. Och den är högst verklig.
Kanske jag är en NERD, men i så fall en rätt stolt en.