onsdag, december 01, 2010

Är Mona Sahlin den enda som fattat att vi förlorat valet?

Nånting känns fel. Väldigt, väldigt fel.
Först fetförlorar sossarna valet. Bland den för förlusten ytterst ansvariga partiledningen avgår då partiordföranden, men partisekreteraren jobbar oförtrutet vidare. En av de uppgifter han ägnat sig åt är att sätta ihop ett förslag på en valberedning som ska utse en ny partiledning, som sen ska krönas en partikongress till våren.

Nordkorea, någon?

Jag är en av de 120 sossar som sitter i partiets förtroenderåd och ska åka till riksdagshuset på lördag för att välja denna valberedning. Ingen diskussion har föregått mötet, först igår fick jag ut listan på de personer som partisekreteraren föreslår ska ingå i valberedningen. I praktiken är möjligheten att på sittande möte få till en annan valberedning obefintlig.

Ledamöterna från Stockholms län fick samtidigt ett mail med en kallelse att ses en timme innan mötet med de medföljande orden att länets ordförande och försteombudsman tycker att förslaget till valberedning är bra men att vi inte ska tveka att kontakta någon av dem om vi har några frågor.

Behöver jag säga att jag inte känner mig så där värst motiverad att agera röstboskap vare sig på förtroenderåd eller en partikongress som blir en ren kröningstillställning? Vi diskuterade valprocessen på Solnasossarnas senaste medlemsmöte, där både jag och Stig Malm, som varit partiets representanter på de senaste kongresserna uttryckte de här tankarna och känslorna. Vi fick kraftigt bifall till att uttrycka en annan åsikt om hur valprocessen borde gå till. Därför gör jag nu det:

Det känns väldigt tidigt 1900-tal att utse ledning på det här sättet. I en artikel i på DN Debatt uttryckte nyligen Luleås ledande socialdemokrat Karl Petersen liknande tankar. Han skrev: "Socialdemokrater är inte de enda jag behöver lyssna på. Ett kommunalråd måste även ha bra relationer med företagare, universitetsrepresentanter, kulturarbetare, idrottsutövare och andra kommunmed­borgare. Jag är Luleåbornas företrädare lika mycket som socialdemokraternas."

Varför i hela fridens namn ska socialdemokraternas valberedning bestå av representanter för grupper som inte motsvaras av en liknande naturlig uppdelning ute i det omgivande samhället? Tänk om valberedningen istället bestod av människor ur grupperna som Karl nämner här ovan? Jag har tidigare föreslagit att valberedningen skulle bestå av de som är så gamla, kloka eller nyfikna att de lämnat partiet för att hinna med annat i livet, blandat med våra kärleksfulla kritiker; företagare, samhällsforskare, folk från de kulturella och intellektuella rörelserna, som Lena Andersson skrev om i DN nyligen.

Undrar just hur många i den nu utsedda, förlåt FÖRESLAGNA, valberedningen som klarar mitt förankringstest? Och då pratar jag inte om föränkring i det rätta partikretsarna... Alexandra tycker Fredrik Pettersson är ett bra namn till valberedningen just för att han är förankrad utanför rörelsen. Det tycker jag med, men jag hörde en kommentar om honom igår som fick mig att rysa: "Ja, han är skitbra, men han är tyvärr inte tillräckligt förankrad i partiet för att få nåt att säga till om". Det säger väl i princip allt om problemet och dess vidd. Är man förankrad utanför partiet så är man det inte i partiet, och det är ett måste för att ha nåt att säga till om.

Att en socialdemokratisk partiledare inte bara är en intern partiangelägenhet visar den engagerade diskussion som förts både på min Facebook-sida och på samtalen runt borden på caféet utanför Solna stadshus där jag tillbringar varje fredag mellan 9 0ch 5 sedan valförlusten i september. Alla, från ursossar till våra kärleksfulla kritiker, är angelägna om att (S) väljer ledare som kan fungera som kan fungera som bra demokratiska motvikter till regeringen Reinfeldt.

Den enda person som har någon form av fuck-off-kapital bland de personer som nu föreslås till valberedning är Göran Johansson, Göteborgs gamla kommunalråd. Resten har inga egna, fristående plattformar utan sitter där på mandat från sina partidistrikt. Eftersom det är på det sättet är frågan om det inte skulle spara både tid och pengar om partidistriktens hövdingar helt enkelt stängde in sig i ett rum och gjorde upp om saken. Sedan kunde de ju släppa ut litet vit rök när de var klara.

Vill man däremot välja en ledare på ett sätt som ligger närmare väljarnas och sympatisörernas uppfattning och en process som känns modern och i takt med tiden kan man t ex göra som i Sundbyberg, och ordna vägledande primärval bland medborgarna. Eller som i Pajala. De som får flest röster kan sedan finnas med som förslag till partikongressen i vår, ungefär som i Labours ledarval i höst. Stig Malm har föreslagit en modell som skulle kunna göra partikongressen i vår till nåt annat än en meningslös kröningsgala. Till skillnad från i England riskerar vi ju inte att behöva välja mellan två bröder, men behåller vi nuvarande valmetod är risken stor att de enda kandidater som kan accepteras av alla inbördes stridande landsändar och fraktioner är till förvillning lika grå-grå-grå. Och en sak är säker: Med gråsossar vinns inga fler val i Sverige.

Väljarnas dom är inte förhandlingsbar, skriver kloke Niklas Nordström, som numera befinner sig på läsbart avstånd från politiken. Han kunde förresten passa i en valberedning.

Johan Westerholm är krismedveten, liksom Peter Andersson, Peter Johansson, Alexandra Einerstam , Mats Engström och Martin Moberg och Peter Högberg. Media som skriver om valberedningen: DN, DN2, Ab, SvD, SvD2, Ex, Ex, Mer läsvärt: Ann-Marie Lindgren i LO-tidningen om förnyelse. Expressen: SSU-besvikelse om valberedningen....och Göran Johansson-intervju, DN om valen på extrakongressen, Aftonbladet om valberedningen, SvD om valberedningsförslag. , , , , , , , , , , , och annat intressant

5 kommentarer:

Anonym sa...

Du kan starta ett "gräsrotsuppror" genom att antingen begära ordningsfråga på mötet och föreslå att det adjungeras i en-två veckor så att ni får tid att fundera igenom de föreslagna kandidaterna till valberedningen.

Du kan också föreslå att stadgan ändras så att alla ledamöter i framtiden får förslaget till valberedning minst två veckor i förväg.

Destruktivt och försenande? Jepp, men är det värre än alternativet?

En annan möjlighet är att lägga ett eget förslag på valberedning. När två konkreta alternativ står mot varandra tenderar folk att börja tänka.

Nu har du hela natten fredag-lördag åt att värva en alternativ valberedning :-)

Beelzebjörn sa...

Tack för påminnelsen om varför jag inte är, och aldrig kommer att bli sosse, trots att jag delar rätt många av de värderingar partiet säger sig vurma för.

Jag tror tyvärr att ideologin behöver hitta ett nytt parti att växa i, fritt från betonghäckar vars intresse av att bevara organisationen väger tyngre än att driva frågorna. Jag får rätt ofta känslan av att många socialdemokrater bara är med i partiet för att det inte finns något alternativ... Än.

All heder åt dig som försöker, och kudos för ett bra inlägg.

Keep at it.

Anonym sa...

Johanna!
You are too good to be a Socialdemokrat!

I will after today keep reading your blog though!...

/J

Krassman sa...

Mycket bra skrivet Johanna, och du var ju till skillnad från den övriga boskapen villig att få till stånd någon förändring. Ödets ironi måste ändå vara den bild som visades och den paroll som partiets samlades bakom, Nu förändras Socialdemokraterna....frågan är vilka Socialdemokraterna är i det avseendet. Suck....

Anonym sa...

Hallå! Så dj-a bra! Håll ut för guds skull!
Yvonne Sanderg-Fries