So hip it hurts!

Det är åter inne att vara ute. "Kolla vad töntig jag är - och jag är så jävla säker på min hipfaktor att jag vågar erkänna det", liksom.

Den nya trenden heter Guilty Pleasures, har jag fattat i efterhand. Förra veckan var jag på en vernissage på Moderna museet där absolut hela Stockholms konselit söp, bytte skvaller och litet förstrött kollade in tavlorna. Självklart kände jag mig extra förortstöntig, så här nästan 20 år och tre barn efter att jag lämnat innerstadslivet och förlorat all koll. Musiken däremot, kände jag till och med igen och gillade. Konstigt...

Svaret fick jag när jag läste veckans På Stan (eller heter den PaStan numera? Har som sagt ingen koll). Där beskrivs den nya trenden Guilty Pleasures; d v s man kan inte låta bli att gilla en film, en TV-serie, en låt eller en maträtt trots att man skäms som fan för att erkänna det. Sedan kommer man ut ur garderoben och upphöjer det till trend, typ: "Min kärlek till Janne"Lucas" Persson vet inga gränser. Varje gång jag är deppig sätter jag på Växeln hallå, hallå! och sjunger med, jättehögt". Förutsatt att man har tillräckligt hög ställning i flocken ska då alla som lyssnar lägga huvudet på sned, fundera litet och sedan utbrista: Du har rätt, den är ju fan grym!

Så om de spelar nån av dina gamla favvolåtar nästa gång du är ute, vet du varför. Jag förväntar mig t ex att äntligen få höra mer Dr Hook på Debaser.

Förresten, det måste ju ha varit jag som satte den här trenden, när jag briljerade med min exklusivt dåliga smak i det här inlägget.

Passa på att vara först, bekänn dina guilty pleasures du med. Jag utmanar alla att publicera sin egen lista!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: guilty pleasures, töntar, hipfaktor, trendsättare, skämmas