Love is on the net?

Vi möts på nätet som aldrig förr. Vi nöjer oss inte längre med att bara umgås med grannar och vänner som finns nära geografiskt. Fler och fler är dessutom fullt nöjda med att bara ha kontakt via nätet, med dem som delar livsstil och ideal. Frågan är vilken mental segregation som blir följden när alla på det sättet odlar just sin subkultur?

Om de ökade möjligheterna till nätumgänge kommer att leda till mer eller mindre motsättningar och segregation IRL, handlade en intressant diskussion på SVT:s Argument mellan fyra bloggare igår. De hade alla fått teckna ner sin framtidsvision för Sverige 2020. Kristdemokraten Söderbaum, som aningen motsägelsefullt kallar sig "framstegsvänligt konservativ", hyllade nätets möjlighet att ingå gemenskaper med likasinnade. Det, menade han, kommer leda till ökad respekt mellan grupper. Blattar för sig, bögar för sig och muslimer nån annanstans. Då blir det avvikande inte längre farligt.

Shit, den idén kunde man sälja in hos Sverigedemokraterna!

Han fick dock mothugg av Elin Alvemark, Dyslesbisk och Syrran som hade mer positiva visioner om teknologins potential att föra människor samman, att få dem att samtala mellan varandra och på så vis även påverka. Den framtidsvisionen verkade för mig både realistisk och optimistisk, inga dogmatiska ideologier som utesluter någon, utan rentav möjlighet till medborgardemokrati i ordets rätta bemärkelse.

På här förresten! Det lyckades iallafall hålla mig vaken, fast jag brukar somna i soffan så fort jag försöker se på TV efter Bollibompadags.

Men vi människor har inte bara behov av möten via bloggar och diskussionsforum. En undersökning som det amerikanska företaget ComScore har gjort bland två miljoner nordiska nätanvändare visar att var sjätte regelbundet besöker datingsajter. Men det är inte alltid det sker medvetet, kan jag säga. På en fest jag hade för nåt år började två av de kvinnliga singlarna att diskutera vilken datingssajt som var bäst. För att visa mig gick de in på min dator och loggade in på båda. De använde sig av min hemmamail, som jag i princip aldrig använder, så jag tyckte det var OK.

Strax därefter bytte vår internetleverantör Chello namn till ComHem och sambon installerade den nya mailfunktionen. Sedan gick det ett bra tag. Slutligen, efter flera månader, tog han mod till sig och undrade om jag möjligen letade efter en ny man? Han hade hittat en hel drös mail till mig från de där datingsajterna! Oj, oj. Jäkla tur att han kom sig för att fråga!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: bloggosfären, bloggar, bloggande, Argument, SVT, framtidsvision, datingsajter, nätdate