Pest eller kolera?

Chokat läge, hinner bara en snabb "Pest eller kolera" som jag hämtat från bloggaren Mikebike.

Så, kom igen nu, vad är värst?

Att gå fram till kassan med den mest attraktiva kassören/kassörskan och duka upp en bal hänsynslöst grovfibrigt, oblekt, noname-dasspapper? Eller att duka upp en singelrulle som är upp-pimpad in till bakelsestatus med parfym, motiv och sammets yta och toppad med förpackning i vaxpapper?

Min morbror i Göteborg har alltid vägrat att köpa dasspapper överhuvudtaget. De snygga kassörskorna kunde ju tro att han gick på toa! Till saken hör att gubben har sådär 500 högskolepoäng och bl a är leg. psykolog. Sju-u-kt. Han brukade muta sina barn att gå och handla när muggpappret var slut. De visste vid tidiga år vad dessa tjänster var värda, så priset blev högt, mycket högt.

Själv är jag en snål jävel, uppfostrad i det blå-vita 70-talet, så jag köper med ohämmad njutning bigga DDR-sandpappersbalar på Ö&B, ivrigt räknandes på hur många ören jag tjänat på affären och medan jag minnesraderar vad det kostade att köra bil dit.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: toapapper, pest eller kolera