Undrat varför nobelpristagare så ofta bär frack? Nu har Vetenskapsrådet granskat sin egen bidragstilldelning till forskare i medicin, och surprise, surprise: Män får oftare sina projektansökningar beviljade och dessutom mer pengar än de kvinnliga forskarna. Ingen är förvånad, men hur förklaras det då? Jo, de manliga forskarna har högre meritvärde redan från början. Aha, varför då; ytterligare en orättvisa? Nej, även här finns en förklaring: Männen har flera publicerade forskningsartiklar, vilket ger poäng i forskarvärlden.
Men i skolan har ju killarna svårare att förklara sig i ord och skriver sämre än tjejerna?
Jo, så är det, men så fort de lämnar skolan, med sina sämre betyg, så händer något: Killarna ger sig ut i världen med ett HELT annat självförtroende än sina kvinnliga klasskamrater. Att de har sämre betyg och torftigare språk skiter de i.
Så, skicka in era alster tjejer, oavsett om det är vetenskapliga artiklar, episka romaner eller bara nåt litet bloggkludd. Vad är det värsta som kan hända? Att ni får nobben?
Jag kan fortfarande, efter tre söner, FÖRUNDRAS över killars totalt verklighetsfrämmande självförtroende. Hur kan han ens inbilla sig att han ska bli popstjärna i Berlin?, tänker jag, nästanlitet irriterat. Men å andra sidan ... hur fasen ska man kunna bli popstjärna i Berlin om man inte klär sig som en och åker dit?
Fake it ´til You make it! är ett gott råd till tjejer som tror att de inte kan. Alla brudar är experter på att fejka, så till den milda grad att de till slut tror att de är den där snygga/hjälpsamma/porriga/lyssnande/milda tjejen som killen/chefen/mamma/väninnan vill att de ska vara.
Byt bara ut de där mesiga adjektiven mot respekterad/übersmart/framgångsrik/världsberömd eller vad ni nu vill vara.
Vafan, hur svårt kan det bli? Ni har ju redan stått inför hela klassen och mimat till ABBA/Lena Philipsson med hopprepet som mic. Och minns ni inte när ni i tre timmar med ert gulligaste leende satt och lyssnade på Snygg-Steffe när han babblade om sin moppe i tre timmar?
Fake it ´til You make it!
Det kallas positiv affirmation på konsultsvenska (ett mycket lönande yrke som många män utövar utan att ha mer utbildning än Powerpoint-presentationen från den (manliga) konsult som först höll kursen.
Men fundera först ett varv till på om ni verkligen VILL bli t ex framgångsrik läkare. Kanske det är pappas dröm? Kanske ni istället vill bli båtkapten eller Mat-Tina? Det gäller att hitta sin egen, äkta vilja bakom Plump Lips-leendet och den fyllda Filofaxen!
Läs även andra bloggares åsikter om Vetenskapsrådet, forskningsanslag, kvinnliga forskare, manliga forskare, jämställdhet, flickor och pojkar, skolan, pojkar sämre i svenska, flickor får högre betyg, nobelpristagare bär frack, få kvinnliga nobelpristagare och annat intressant
6 kommentarer:
Hmm, tycker jag känner igen den här posten från tidigare...
Men intressant likväl.
Jag bara undrar hur du ser på det faktum att få tjejer ens söker tekniska utbildningar? Skall de tvingas till något de kanske inte är intresserade av?
I sonens tekniska gymnasieklass är det en tjej, i den andra klassen ingen...
De läser mycket fysik och matte, och jag antar att det är en av förklaringarna att flest män får Nobelpris i just fysik! Konstigt vore ju annat faktiskt...
"Men i skolan har ju killarna svårare att förklara sig i ord och skriver sämre än tjejerna?"
Well, när det gäller forskning och resultat, har det nog aldrig varit den skrivande delen man fokuserat på, så jag ser inte riktigt kopplingen!
Känner dock igen mig i din beskrivning. Svenska var mitt absolut jobbigaste ämne, och att skriva uppsatser var en plåga. Fantasi och ideer är mitt mellan-namn, och jag älskade att skapa både i slöjd och bild, och i grupparbeten och muntliga framställningar fanns få som matchade, men att få ner tankar på papper var en helt annan sak.
Så när tjejerna i klassen slog oss i hästlängder i högstadiet (vi var väldigt omogna..) när det gällde betygen, tog vi igen det med råge i gymnasiet, mest p.g.a självbevarelsedrift när man insåg att man faktiskt ville bli något senare i livet.
Många tjejer valde däremot "enkla" vägar i gymnasiet,tvååriga linjer eller Humanistisk linje(vad blev man där?) eller "stack till Frankrike" istället för att satsa på en karriär.
Varför vet jag inte! Kanske var de skoltrötta, kanske saknade de driv eller ambition. Ev hade de det lite för lätt innan, där det räckte att skriva fint och vara tyst?! Vad vet jag? Att det skulle skilja sig i intelligens är däremot uteslutet.
Idag har nästan samtliga killar jag umgicks med ett riktigt bra (och välbetalt..) yrke/karriär, medan tjejerna kom hem efter några år, kompleterade och blev antingen journalister eller lärare. Bra viktiga jobb men knappast något man blir rik av...
Själv gör jag absolut ingen skillnad på min son eller dotter när det gäller att "pusha" dem i skolan, utan jobbar på att de båda skaffar sig en högskoleexamen och ett arbete de trivs med.
Än har jag inte märkt av några större skillnader, annat än deras kynne,(men dottern är bara 7 år..)
Nobelpriset är nog kört för tonåringen, men jag kan ju alltid hoppas på den lilla;) För till Frankrike får hon inte åka, OM jag kan styra då...
Spiff: Hur då känner igen den här posten från tidigare? Mig veterligen har jag bara skrivit om det här ämnet denna gång?
Det handlade om medicinsk utbildning och forskning, inte teknisk. Och resultaten var förstås rensade för numerära skillnader mellan kvinnliga och manliga forskare. Och vadå "kvinnor inte intresserade"? Här fans det uppenbarligen en hel del kvinnliga forskare som var tillräckloigt intresserade för att söka projektmedel från Vetenskapsrådet, men deras ansökningar beviljades mer sällan än männens och när de beviljades så fick de mindre summor.
Vad gäller arv och miljö; om tjejer är mer "intresserade" av mindre krävande utbildningar, eller om det är omgivningens förväntningar som styr deras val, så är det en så lång diskussion att den är svår att ta i ett kommentarsfält.
Jag tycker det dras för stora växlar på den här rapporten. För stora och ensidiga.
Om man tar hänsyn till karriärålder osv finns en det ingen systematisk skillnad. Istället är det fördel kvinnorna om man jämför inom samma vetenskapliga meritering. Det är bara om man jämför utan att ta hänsyn till meriteringen som det kan se ut som en skillnad. Men varför skulle man inte ta meriteringen i beaktande? I sammanfattningen kan man läsa:
Tar man hänsyn till karriärålder
och grupp av projektansökan finns det dock inga systematiska skillnader mellan kvinnor och män.
Dock finns det ingen entydig bild av att manliga sökande är mer framgångsrika än kvinnliga. För i vårt tredje mått att behandla framgång visar det sig att kvinnliga sökande får sina ansökningar beviljade i större utsträckning än män när de har jämförbar vetenskaplig meritering.
Man kan även på sidan 36 i rapporten titta på bidragens storlek vid motsvarande betyg på ansökan (där meritering är en del), och då kan man se att det är fördel kvinnorna även där.
Storm i ett vattenglas eller en vilja att hitta orättvisor där de egentligen inte finns skulle jag säga.
Nisse: Jag tycker inte jag har sagt nåt annat än det; att det finns en förklaring, nämligen att männen är mer meriterade, vilket i sin tur beror på antal publicerade artiklar etc. Det var ju EFTER detta konstaterande som jag funderade vidare kring orsakerna till detta osv. Men det var ju intressant detta att kvinnor som var lika meriterade fick mer...
Sorry jag bara anade bara en liknande diskussion, säker lika angelägen.
Men jag menar bara att man som lekman kan konstatera att det är otroligt få tjejer som söker teknisk linje. Det tycker jag är synd, men undrar faktiskt OM det kan vara så att t.ex. matten inte passar en stor andel kvinnor?
Jag säger absolut inte att jag vet, men här hemma kan jag konstatera att jag och min fru har olika kompetensområden, kunskaper och intressen.
Hon verkligen HATAR allt vad matte, geografi och historia heter. Men hon talar flera språk flytande (språklärare i två samt journalist..), plöjer böcker på tre språk och har absolut gehör.
Det har inte jag!
Ja, du har rätt, det är meriterna som skiljer, och där lyckas männen tex producera fler artiklar osv i förhållande till kvinnorna. Vad det beror på är frågan. Kanske är självförtroende en del av svaret, men har tjejer generellt så mycket sämre självförtroende? Kan olika prioriteringar spela in? Kvinnorna sätter kanske familjen framför rapportskrivandet till större del än männen? Att killarna lämnar skolan med sämre betyg är också intressant. Häromdagen kom nämligen en rapport som visade att i förhållande till prestationen på de nationella proven får tjejerna högre betyg än killarna ...fast det är en annan historia :)
Skicka en kommentar