tisdag, oktober 31, 2006

Moderat meritokrati

Två gånger har den nya regeringen haft chansen, två gånger har de missat den;
att med en snygg gest visa att kritiken mot utnämningsmakten var på allvar.

"Alla ska kunna se att vi inte har någon hemlig agenda. Kravprofilerna på nya myndighetschefer blir offentliga", läser Mats Odell innantill ur BP:n i en intervju i Ekonominyheterna

Fp-riksdagsmannen Tobias Krantz var medlem i den allians-arbetsgrupp som skulle utforma en ny utjämningspolitik. I en intervju nyligen sa han nöjt: "Regeringsförklaringen markerar att den nya regeringen tänker förändra utnämningsmakten. Det är sakliga grunder, inte partibok, som ska avgöra vem som ska få toppjobb inom statsförvaltningen. Nu måste det bli ett slut på vänskapskorruption och svågerpolitik."

Men istället letade Reinfeldt djupt i skrymslena i den gamla bunkern när det var dags att utnämna landshövding och förhandlingsman för Stockholm. Först Per Unckel och nu Carl Cederschiöld.

Vilket smart politiskt drag det hade varit om statsministern hade tagit chansen att visa att nya vindar blåser och tillfrågat några erkänt duktiga och tunga Stockholmsnamn. Utan att påstå att jag sitter inne med svaret på vilka som är bäst meriterade, kan jag på rak arm nämna några; Björn von Sydow som landshövding och Bosse Malmsten, Kenneth Kvist eller Susanne Ingo som förhandlingsman att utreda Stockholms trafikproblem.

Vad säger Mats och Tobias idag?

Detta inlägg är pingat på intressant.se
Andra bloggar om: , , , ,

Inga kommentarer: