Skatt efter bärkraft, jobb åt alla, välfärd efter behov. Ungefär så kan man sammanfatta innehållet i Mona Sahlins inledningstal.Jag nöjer mig med att rapportera de konkreta beskeden:
Vi ska aldrig mer förlora initiativet när det gäller jobben. Nu viker vi inte en tum. Arbete åt alla, i motsats arbetslöshets-Alliansen, som ökat sitt egendefinierade Utanförskap med 70 000 personer.
Vi ska, steg för steg, sluta skatteklyftan mellan de som jobbar nu och de som jobbat hela sitt liv, pensionärerna.
(Här hinner jag se mig om litet, för just nu är det mest ideologiska ord. Scenen har en vit heltäckningsmatta. Den har redan fått några grå fläckar. Vår Sthlms läns-delegatio0n sitter i mitten, allra längst fram. Eller näst längst fram, för på första raden sitter hedersgästerna. 30 cm framför mig befinner sig Ingvar Carlssons nacke. Det är trångt bland alla de små, smala delegationsborden. Åhörarläktarna har desto större utrymme. Och mycket bekvämare stolar.
Nu kommer det ett nytt besked:
Vårt mål är att 80 procent ska få behålla 80 procent av sin lön vid sjukdom eller arbetslöshet.
Vårdnadsbidraget ska bort. Kvinnor ska inte göras bidragsberoende av Kristdemokraterna. (Hoppsan, riksdagspartier ska ju stavas med liten begynnelsebokstav, men äh, Kd åker väl ändå snart ur riksdagen...)
Vi tänker inte sätta betyg på barn som inte ens börjat tappa mjölktänderna.
Vi kommer aldrig att samarbeta med främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna.
Nej, nu missade jag nog litet. Måste vara lunchkoman. Fler besked kommer sannolikt också i avslutningstalet på söndag, då kongressen hunnit ta de nödvöndiga besluten.
Läs även andra bloggares åsikter om jobbkongressen, socialdemokraterna, politik, partikongress, jobb, Mona Sahlin och annat intressant
Fler om detta: S-buzz , Eva Rundkvist Käringen mot strömmen Åsa Westlund Stefan Svärd Krassman S-Buzz Reza Javid Mohammedsvensson Erik Laakso På uppstuds John Johansson Örebro läns delegationsblogg Västmanlandsdelegationen Lidmans legender Anders Teljebäck Gabriel Wikström Åsa Eriksson Tingeling Peter Gustavsson Lars Wiberg Darina Agha Markus Blomberg Robert Noord Thomas Bodström Best of mankind Fredriks kongressblogg Fredrik Lundh Sammeli Rödgrön S i norr - kongressblogg S debatt i Jämtlandslän Mats Engström Rosemari Södergren med Kulturbloggen Peter Andersson med rätt att tycka Johan Westerholm på Mitt i steget Alexandra Einerstam HBT-sossen Monica Green Arvid Falk hela redaktionen på plats Anders Löwdin på Lowdin.com Claes Krantz och hela gänget bakom sosse.tv och Solidariskt Sverige Mårten Wedebrand Nathalie Sundesten Landin Stefan Wikén Stefans konspirationer Peter Högberg Högbers tankar Viktor Tullgren Fredrik Jansson tankar från roten Karin Bergh Haningeposten Eva-Lena Jansson AC Brockman Fredrik Pettersson Thomas Hartman Anna Vikström Alliansfritt Sverige
2 kommentarer:
Allt är som vanligt. Sossarna kommer gå till val på högre skatt och mindre frihet. Sossarna envisas med att vilja ta ifrån människor det mesta av de pengar de sliter ihop – eftersom de menar att staten är bättre på att bestämma vad medborgarna skall konsumera och hur, än vad medborgarna själva.
Sossarna envisas med att behandla svenska folket som en skock femåringar. Och aldrig blir socialister så glada som när de lyckas ändra på folk, tvinga människor att bete sig på ett visst sätt eller förbjuda saker på den lösa grunden att de inte tycker om dem.
Ingen förnyelse så långt ögat når.
Betongpolitiken och von oben-perspektivet ligger fast.
Bra att väljarna får det beskedet i god tid före valet.
Ingen socialdemokrat jag känner anser att statn ska bestämma vad medborgarna ska konsumer. Var har du fått det ifrån, mer exakt? Däremot anser vi att man ska betala skatt efter bärkraft och få tillgång till välfärden efter behov. Om ingen omfördelning sker, får du många, månag uteliggare att kliva över på väg till krogen på Stureplan. Eller var du nu föredrar att förlägga din konsumtion.
Ett sådant Sverige tror jag inte någon vill ha. Själv är jag som du kan se av min presentation solidarik individualist; d v s jag vill bestämma över mitt eget liv så länge inte min frihet innebär någon annans ofrihet. Jag blir också ofriare om mina medmänniskor har lever i fattigdom och ofrihet. Därtill har jag ett ekonomiskt argument för dett: det är olönsamt att bara några kan frigöra sin alivschanser. Samma princip bör tillämpas sm i idrotten; en bra bredd ger en bättre elit.
Skicka en kommentar