Igår övertalade Magikern mig att gå och se Inglorious Basterds. - Jävla krigsfilm, jag kommer somna, muttrade jag, och gick med enbart för att han mutade med en god middag på Backstugan innan. Och så var den så himla bra! Jag njöt från första till sista minuten. Men utnyttjade jag läget? Samlade ansiktsuttrycken när ljuset tändes, och krävde minst en romantisk komedi som kompensation? Nej, pokerfejs har tyvärr aldrig varit min starkaste sida...Å andra sidan har jag fått komedi så det räckte och blev över denna morgon. Min frukostlektyr har nämligen bestått av den borgerliga budgeten för Solna. Jag skrattade så jag grät ner i gröten. Nordkoreas propagandaministerium ter sig som ett under av saklighet och opartiskhet i jämförelse med det fantastiska munspel denna lövtunna budget är smockfull av.
I riksdagens partiledardebatt i förrgår talade Maria Wetterstrand om marknadens osynliga hand som borgarna tror ska fixa välfärden och tillväxten, bara man sänker skatterna. Istället, menade hon, borde man kalla den för Den Kalla Handens Politik, eftersom den så ensidigt gynnar de som har det bäst på bekostnad av de som har det sämst.
Men Solnas politik tar denna liknelse ett steg längre. Den Tomma Handens Retorik är den en pokerspelare med jävligt dåliga kort tar till. Han lutar sig tillbaka, ser otroligt belåten ut och säger nåt nöjt, i hopp om att ingen ska syna bluffen. Den taktiken har Solnas moderatstyrda majoritet använt sig av flitigt i denna budget. Vad sägs till exempel om detta? Regeringen har givit kommunerna ett tillfälligt bidrag för valåret 2010, så nu tänker Solnas politiker inte sänka barn- och skolpengen nästa år. "Saved by the bell", kan man säga. Men vad kallas Solnas majoritet denna i elfte timmen återkallade nedskärning? Jo, en ambitionshöjning! Samtidigt får skolorna inte ett öre till lärarnas avtalsenliga löneökning, så de måste ändå skära ner i antalet lärartimmar eller -tjänster. Summa summarum en halv besparing istället för en hel.
Och så ser det ut i hela budgeten. Inte en eller par gånger, utan på varenda sida i budgeten återfinns ordet "satsning". På flera ställen föregått av ordet "historisk". Hur man kan munspela så fabulöst att man med ord förvandlar en budget som först ligger 100 miljoner back och sedan, dock bara till hälften, räddas av tillfälliga 1-åriga pengar från regeringen, till en "historisk satsning", det är en konst som man skulle kunna sälja till och med till Bagdad Bob.
Men när jag tänker på det allvarliga läge Solna faktiskt befinner sig i, skrattar jag inte längre. Det hade verkligen varit på sin plats med litet mindre munspel och betydligt mera verkstad:- I ett miljöläge där Solna närmar sig total trafikinfarkt och där gränsvärdena för buller och luft överskrids varje dag, hade det varit bättre investerade pengar att bygga bort en del genomfartstrafik i stället för att satsa hundratals miljoner av Solnabornas skattepengar på att bli delägare i en Nationalarena som inte ens AIK vill ha längre.
- Om man nu har så goda relationer med alla företag i kommunen, varför då inte gemensamt satsa på jobb och praktikplatser för att råda bot på den tredubblade ungdomsarbetslösheten som Solna byggt upp på bara ett år?
- Och när vi nu ändå är inne på jobb; varför inte ta litet av miljarderna man skryter om att Solna har på banken och satsa dem på en rejäl renovering av våra skamligt slitna skolor, idrottsplatser, gator och parker?
Läs även andra bloggares åsikter om politik, Solna, socialdemokraterna, moderaterna, Solna stadshus, budget, Solnas budget, Inglorious Basterds, romantisk komedi, pajasar, Sveriges stoltaste stad, Sveriges stoltaste politiker, nedskärning, AIK, Nationalarenan, ungdomsarbetslöshet, sommarjobb, slitna skolor, idrottsanläggningar och annat intressant
2 kommentarer:
Vad är det för "allvarligt läge" som speciellt Solna, till skillnad mot alla andra, befinner sig i mitt i den värsta ekonomiska krisen sedan Krüger-kraschen?
Eh, räcker inte det? Eller tror du att solen alltid skiner i Solna? Plus trafiksituationen? Bor du ens i Solna förresten?
Skicka en kommentar